Viktor Wärnick

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Nu får nog Ola Möller tala ur skägget. Menar han att de förslag vi lägger fram här skulle bryta mot Europakonventionen, EKMR, att de skulle bryta mot EU:s regelverk på något sätt? Eller är det en politisk bedömning han gör när han tycker att vi bör vara mer generösa? Jag tänker på Socialdemokraternas förslag i förhållande till det som regeringen lägger fram. Intellektuell hederlighet handlar ju också om att i så fall berätta vad man tycker om detta. Ingen annan skulle påstå att vi har gått så långt att vi bryter mot detta.

Man kan, som sagt, titta på vad Socialdemokraterna föreslår eller säger i sin följdmotion. Jag tycker ändå att man behöver stå upp för det man har sagt här. Ola Möller är en av författarna till motionen. Där står det bland annat: Vi har också fattat beslut om att vårt regelverk för migrationspolitiken bör ligga i linje med EU:s miniminivå.

Trots detta har man alltså 14 att-satser med invändningar och förslag på mer generösa regler än vad som finns i den proposition som regeringen har lagt fram. Det gäller bland annat att subsidiärt skyddsbehövande också ska ingå i den här kretsen när det gäller tvingande regler om uppehållstillstånd. Man vill ha en kortare betänketid. Man vill ha ett år i stället för två år. Två år är utrymmet som finns enligt EU:s regelverk. Man vill inte ha skärpta försörjningskrav på det sätt som vi föreslår.

Ola Möller kan kalla detta för att vara i enlighet med EU:s miniminivå och att vi ska gå åt det stramaste håll som vi bara kan. Det har Socialdemokraterna i retoriken talat om under nästan hela mandatperioden. Men det har varit en glidning nu på slutet, då det verkar som att vänsterflanken i partiet har fått ta alltmer utrymme.

Vi vet också vad Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer att föreslå i Magdalena Anderssons regering – amnestier, precis som den spanska socialdemokratiska regeringen har infört. Och vi har sett konsekvenserna.

Allt detta är alltså en glidning från det strama till det mer generösa, men det vill inte Ola Möller låtsas om. Hur kommer det sig?

Fru talman! Jag får väl ändå inleda med att kommentera det Ola Möller sa om händelserna i spanska Ceuta. Han, liksom andra vänsterpolitiker, vill hemskt gärna säga: Titta inte hit, inget att se här, ingen fara.

Det var alltså en gränsöverträdelse som var så massiv att vi inte har sett något sådant på över 20 år – över EU:s gränser.

Både Ola Möller och jag har besökt Lampedusa – också en del av EU. Det är förvisso ett stort hav mellan fastlandet och Lampedusa. Lampedusa får nog ändå sägas tillhöra Afrika, men vi vet alla vad det har lett till för problem när många migranter har tagit sig dit.

Man vill liksom reflexmässigt inte tala om de problem vi ser när det gäller invandringen. Jag är faktiskt besviken över Socialdemokraternas reaktion när det kommer till detta. Här borde vi vara mer proaktiva. Vi borde inte gå i Miljöpartiets ledband och säga att det är empatilöst för att Sverige inte skulle ha tagit emot några av dessa migranter – eftersom vi redan har den integrationsskuld vi har. Jag tycker att Socialdemokraterna bör fundera över hur de vill föra politiken på detta område.

Sedan har jag en fråga till Socialdemokraternas Ola Möller när det gäller just den här propositionen och det här betänkandet. Man har i åtminstone tre och ett halvt års tid sagt sig värna den strama migrationspolitiken – det senaste halvåret har vi sett att det svajat när det gäller detta. Nu tror jag att den möllerska varianten av migrationspolitiken är en som är stram, rimlig och inte korkad.

Man kan då titta i den följdmotion som Socialdemokraterna har skrivit. Där är det många förslag på avslag, undantag och mer generösa regler än vi föreslår. Trots att man också säger i motionen att Sverige inte ska gå utöver vad EU-rätten kräver är det exakt det man vill göra när det gäller väntetider, försörjningskrav och annat. Hur kommer det sig?

Fru talman! Under de åtta år som Annika Hirvonen tillsammans med Socialdemokraterna och övriga i svensk vänster hade inflytande över svensk migrationspolitik tog vi emot 320 000 asylsökande, utan att ha någon plan för hur de skulle integreras över huvud taget.

Vi har haft en oerhört generös anhöriginvandring som gjort att många människor har kommit till Sverige utan att det har funnits en tryggad försörjning, ett ordnat leverne, en sysselsättning och en väg in i den svenska samhällsgemenskapen för dessa personer.

År 2015 hade vi katastrofåret, det enda år då man egentligen har sett en miljöpartist konstatera att Sverige inte kan ta emot så många människor. Då var det 163 000 personer som sökte. Det var enda gången Miljöpartiet sa: Okej, nu behöver vi nog faktiskt sätta ned klacken i marken och göra något åt detta.

Vi gör nu det som vi har lovat svenska folket att vi ska göra. Vi har påbörjat resan mot att få ordning på migrationspolitiken.

Det här med anhöriginvandringen är ju helt rimligt. Om man vill ta hit sina anhöriga måste man kunna sörja för dem. Man måste helt enkelt kunna betala för den familj som kommer. Annars belastar det svenska skattebetalare på ett sätt som inte är rimligt i längden.

Det är också rimligt att man, om man vill förlänga anhörigas uppehållstillstånd i Sverige, kan visa att man fortsatt kan betala för dem eller att det i hushållsgemenskapen finns möjlighet att tillsammans försörja dem, enligt de nivåer och krav vi ställer upp, så att man inte hamnar på en nivå där man behöver använda bidrag eller socialförsäkringsförmåner för att kunna leva i Sverige.

Det här är helt rimliga delar i det lagförslag vi nu har lagt fram, men Miljöpartiet säger naturligtvis nej till det. Miljöpartiet vill inte ha några krav. Miljöpartiet tycker att skuggsamhälle och utanförskap är en biprodukt som vi får leva med och att vi inte ska ställa högre krav på dem som kommer till Sverige. Det finns en stor kontrast i svensk politik mellan oss och Miljöpartiet.

(Applåder)

Fru talman! Det finns ett parti som har bedrivit massiv desinformation om migrationspolitiken i Sverige. Detta parti påstår att ett utvisningsbeslut och en utvisning är likställda och har i medierna påstått att en åtta månader gammal bebis skulle sättas ensam och utan sina föräldrar på ett flyg till ett främmande land. Sådant händer inte i Sverige. Men Miljöpartiet vill inte ta sig an den pedagogiska uppgiften att förklara att det är två olika saker att bedöma någons rätt till uppehållstillstånd och att verkställa en utvisning. Jag anser att Miljöpartiet har ett stort ansvar att hålla debatten om detta sansad.

Det regeringen gör i propositionen, vilket bekräftas av utskottsmajoriteten i betänkandet och som riksdagen ska fatta beslut om i morgon, är att äntligen skärpa regelverken vad gäller anhöriginvandring. De har varit alldeles för generösa och gjort att just Sverige har framstått som mer generöst för många av dem som har sökt sig till Europa och sedan velat ta sina anhöriga till Europa och till Sverige. Nu ställer vi krav på att man ska kunna försörja sin familj. Man ska också ha vistats i Sverige legalt i två år. Det är huvudregeln för att man över huvud taget ska klara en integrationsprocess. Vi inför en väntetid för att det helt enkelt ska se mer lovande ut för en individ och dennes familj att kunna klara sig i det svenska samhället.

Vi vill inte ha fri invandring. Vi vill inte ha öppna gränser. Men det är egentligen det Miljöpartiet föreslår med alla sina förslag i motioner och reservationer. Man säger det inte rakt ut, men det är de facto det man vill.

När det gäller tonårsutvisningar gör vi nu det vi sa att vi skulle göra. Vi löser problemet genom att höja gränsen från 18 år till 21 år för att ge framför allt dem som är i gymnasieåldern andrum. Vi gör det vi har sagt.

Fru talman! För mig och Moderaterna är det helt centralt att vi nu har genomfört det paradigmskifte i migrationspolitiken som svenska folket gav oss mandat att göra i föregående val. Vi har fått ordning och reda i svensk migrationspolitik – något som inte har funnits tidigare. Vi ser nu till att Sverige inte sticker ut jämfört med övriga europeiska länder, att Sverige inte har mer generösa regelverk och att Sverige helt enkelt blir ett mer normalt land vad gäller invandringspolitiken. Jag tror att svenska folket fortsatt ger detta stort stöd.

Jag tror inte att svenska folket stöder den extrema politik Vänsterpartiet står för. Vi kan prata om ett verkligt skräckscenario om Vänsterpartiet och Miljöpartiet, de två mest aktivistiska partierna i Sveriges riksdag, får inflytande i Magdalena Anderssons regering om man, gud förbjude, vinner valet om en månad. Vänsterpartiet vill då göra precis som man har gjort i Spanien, nämligen införa amnesti för den som har gått under jord och gömt sig illegalt i landet. Den som har fått ett beslut om att den inte har skyddsskäl och därför ska lämna Sverige vill Vänsterpartiet premiera med en amnesti. Man vill premiera skuggsamhället. Man vill premiera kaos. Det är detta Socialdemokraterna har framför sig, det är detta man ska samarbeta med, det är detta man ska förhandla med.

Detta är det verkliga skräckscenariot i svensk politik och något vi i konsumentupplysningens namn måste bli ännu bättre på att berätta om för svenska folket, för detta vill svenska folket nog inte ha.

Låt mig därutöver säga något om ömmandet för våra opinionssiffror och hur vi kommer att klara oss i valet. Jag tror att Vänsterpartiet ska fundera några varv med tanke på de senaste veckornas rapportering om den egna riksdagsgruppens förehavanden och terrorromantiska handlingar när man har skickat brev till olika mördare och terrorister. Höj nivån, säger jag till Vänsterpartiet.

Fru talman! Även jag vill inledningsvis tacka Tony Haddou för gott samarbete, i varje fall vad gäller processuella frågor, utskottsarbete och annat. Jag vet att Tony Haddou nu gör sin sista debatt i Sveriges riksdag; han kandiderar inte till ytterligare en mandatperiod i riksdagen. Tony ska ha ett stort tack för fint samarbete i socialförsäkringsutskottets presidium. Även om vi har haft frejdiga debatter i denna kammare har vi kunnat skilja på sak och person när vi har planerat utskottets arbete, och det är jag väldigt tacksam för.

Den debatteknik, debattstil eller gyttjebrottning som vänsteroppositionen vill ägna sig åt när det gäller migrationspolitiken, som jag nämnde apropå Niels Paarup-Petersens diverse inlägg i kammarens talarstol och i sociala medier, bekräftar Tony Haddou nu att han ställer upp på. Jag tycker att den är vämjelig. Jag tycker inte att vi ska debattera på det sättet i svensk politik.

Vi har följande ingång: Ska man ta sina anhöriga till Sverige bör man kunna försörja dem. Det ska alltså inte ligga svenska skattebetalare till last genom att socialförsäkringssystemet eller andra bidrag används för att försörja anhöriginvandrare. Det ska vara ordning och reda. Sverige ska inte sticka ut i Europa som generösare än övriga.

De exempel som tas upp är så extrema att jag knappt har ord för det. Jag vill säga att det trots allt görs en individuell prövning utifrån den gällande lagstiftningen, som vi kommer att fatta beslut om här i morgon. Det finns ett antal olika undantag. Det finns möjligheter att se till familjens helhet.

Det som Vänsterpartiet, Centerpartiet och andra debatterar om nu handlar om att måla upp ett skräckscenario. Jag tycker inte att det hör hemma i svensk politik, och jag betackar mig för det.

Fru talman! De skärpta regler som vi nu inför vad gäller anhöriginvandring är helt nödvändiga. Sverige har, med Centerpartiets eget ordval, varit alldeles för slapphänt i förhållande till anhöriginvandringen. Vi har inte ställt de krav som man bör ställa på dem som inte är svenska medborgare men ändå vill ta hit sina anhöriga.

Centerpartiet brukar stå för linjen att man ska kunna försörja sin familj och inte vara en belastning för välfärdssystemet. En del av det liberala idéarvet i Centerpartiet brukar vara uppfattningen att man ska kunna försörja sig själv och sin familj. Därför ställer vi nu hårdare krav. Vi går ned till EU:s miniminivå för att Sverige inte ska sticka ut och för att Sverige inte ska ha tilldragandefaktorer.

Centerpartiet är dock emot väldigt många olika delar i det här betänkandet. Centerpartiet vill ha en mängd undantag. Man vill inte ha den längre väntetid som medges i EU:s lagstiftning. Man vill inte att vi ska ha höga lönekrav. Man vill heller inte att vi säkerställer att den som vill förlänga uppehållstillståndet för sin familj, som personen har tagit hit vid anhöriginvandring, fortsatt kan försörja familjen – då är det helt plötsligt fritt fram att leva på de svenska socialförsäkringssystemen eller på andra typer av bidrag. Detta är Centerpartiets helt obegripliga linje.

Till råga på allt såg jag i går ett inlägg i sociala medier av Niels Paarup-Petersen och fullständigt häpnade över det intellektuellt ohederliga i det. Han ställde upp det som att den som håller på att få ett till barn ska få välja mellan utvisning och abort. Det är på den nivån Centerpartiet bedriver den politiska debatten just nu. Jag tycker att det är vämjeligt.

Vi tycker att det är rimligt att man försörjer sin familj om man vill ha familjen i Sverige och att detta kontrolleras vid ett flertal tillfällen. Niels Paarup-Petersens debattstil får han själv stå för och skämmas för.

(Applåder)

Fru talman! Jag får inleda med att tacka för de vänliga orden om arbetet i utskottet och vårt samarbete där, även om våra partier sakpolitiskt har stått mycket långt ifrån varandra. Jag skulle faktiskt säga att vi står ännu längre ifrån varandra sedan Niels Paarup-Petersen blev migrationspolitisk talesperson – vi hade, hör och häpna, mer gemensamt med Jonny Cato än vi verkar ha med Niels Paarup-Petersen.

För lite och för sent – det är vad Centerpartiet nu säger om migrationspolitiken. Det gäller framför allt de undantag man tycker att vi bör införa. Jag kan väl ändå konstatera att det vid två olika tidpunkter, 2016 och 2021, infördes olika regler som påverkade de ungdomar vi nu talar om. Precis som jag nämnde i mitt anförande tillsattes det för två år sedan en utredning där en del var att se över hur vi skulle kunna lösa den problematiken.

Den här problematiken har uppmärksammats i medierna under det senaste halvåret, ungefär. Migrationsverkets generaldirektör har dock meddelat att det alltså inte är fler individer som är drabbade av detta än tidigare år; det är bara det att det nu har uppmärksammats i debatten. Gott så!

Det vi nu gör är att korrigera detta på det sätt som vi har sagt att vi ska göra, det vill säga se till att man kan tillhöra familjen hela vägen upp till 21 års ålder i stället för 18. Jag vet inte om svaret från Centerpartiet är att de vill gå ännu längre än så, men vi gör nu det vi har sagt.

Vi inför skärpningar i regelverket för medborgarskap, något som inte hade kunnat göras om Centerpartiet hade samarbetat med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Vi gör också en rad olika saker för att skärpa regelverken kring den svenska migrationspolitiken, därför att det har varit helt nödvändigt.

Inget av detta hade kunnat göras om de rödgröna hade haft majoritet under den här mandatperioden; det tycker jag är viktigt att påpeka.

Jag har en motfråga till Niels Paarup-Petersen, apropå vems ledband man går i: Vad i Vänsterpartiets och Miljöpartiets rätt extrema migrationspolitik kommer han att gå med på eller inte gå med på vid en valvinst om en månad?

Fru talman! Vi moderater gick år 2022 till val på att få ordning och reda i migrationspolitiken. Under Socialdemokraternas åtta år vid makten tog Sverige emot 320 000 asylsökande utan någon som helst plan för hur de skulle integreras och bli en del av den svenska samhällsgemenskapen.

Konsekvenserna av Socialdemokraternas ansvarslösa migrationspolitik var uppenbara: Arbetslösheten bland utrikes födda var cirka tre gånger högre än arbetslösheten bland inrikes födda. Många som kommit till Sverige pratade trots flera år i Sverige inte svenska, och värderingar såsom hederskultur med förödande konsekvenser för framför allt kvinnor och flickor samt olika former av extremism bredde ut sig i vårt land.

Under de här snart fyra åren har vi genomfört ett nödvändigt paradigmskifte inom migrationspolitiken. Vår politik har fått effekt, och nu ser vi resultatet. I år väntas enligt Migrationsverket 4 200 personer söka asyl i Sverige. Det är det lägsta antalet asylsökande sedan 1984, vilket är så långt tillbaka som det går att mäta. Detta är en minskning med 75 procent sedan den moderatledda regeringen tillträdde. Vi har lagt om migrationspolitiken för att Sverige ska kunna lyckas med integrationen av alla människor som kommit hit.

En låg asylinvandring är en förutsättning för det. Sverige har gått från att i första hand vara ett land för asylinvandring till att vara ett land för högkvalificerad arbetskraftsinvandring. Vi har levererat på det mandat vi fick av svenska folket.

Fru talman! Det som nyligen utspelade sig i spanska Ceuta visar med all önskvärd tydlighet varför vår migrationspolitik, där vi har kontroll över asylmottagandet, är så avgörande och varför vi aldrig mer får återgå till den kravlösa migrationspolitik som en gång rådde i Sverige.

Under en enda dag tog sig över 50 000 personer över EU:s yttre gräns, och närmare 100 personer dog. Enligt EU-kommissionen var detta den största gränsöverträdelsen under en och samma dag på över 20 år. Det som hände i Ceuta borde vara en väckarklocka för hela Europas vänster, men i stället väljer Vänsterpartiet och Miljöpartiet gång på gång att säga nej till varje förslag som skulle stärka den reglerade invandringen här hemma i Sverige.

Fru talman! Händelserna i Ceuta visar tydligt vilka risker som finns med att skapa drivkrafter för ekonomiska migranter att ta sig till Europa. Att lägga fram förslag om en generös migrationspolitik med amnestier kan medföra stora migrantvågor med oerhört tragiska konsekvenser.

En ny stor migrationsvåg till Sverige skulle dessutom försvåra våra möjligheter att lyckas med integrationen av alla dem som kommit till oss. Det är därför viktigt att vi i Sverige håller i den restriktiva migrationspolitik som vi nu fått på plats.

Fru talman! En del i denna omläggning handlar om det vi i dag debatterar, nämligen den moderatledda regeringens förslag om skärpta villkor för anhöriginvandring. Sverige har under lång tid haft bland Europas mest generösa regler för anhöriginvandring. De nu föreslagna lagändringarna anpassar det svenska regelverket till EU-rättens miniminivåer, och de föreslås träda i kraft den 1 oktober i år.

Olika regler ska gälla i fråga om möjligheten att vara anknytningsperson för å ena sidan svenska medborgare, andra nordiska medborgare och personer med permanent uppehållsrätt och å andra sidan personer med uppehållstillstånd.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska det som huvudregel krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år. Det införs alltså en väntetid. Undantag ska bland annat gälla för ensamkommande barn och för flyktingar i vissa situationer.

Försörjningskraven för anhöriginvandring skärps. Bland annat ska försörjningskrav gälla i fler situationer. Kravet ska gälla även vid en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd, för att säkerställa att människor kan försörja sina anhöriga över tid.

Vi ska nu också lagstifta om något så rimligt som att den som exempelvis saknar skyddsbehov men befinner sig i Sverige på grund av det som kallas verkställighetshinder – kanske för att personen själv inte är särskilt intresserad av att lämna vårt land – inte samtidigt ska få lov att ta hit sina anhöriga.

Fru talman! I detta betänkande har vi också förslag för att stoppa de orättvisa så kallade tonårsutvisningarna. Under många år har ungdomar utvisats från Sverige den dag de fyller 18 år eftersom de då inte längre kan få uppehållstillstånd som barn till sina föräldrar. Den moderatledda regeringen tillsatte redan för ett par år sedan en utredning för att lösa denna problematik, och nu lägger vi fram förslagen på riksdagens bord.

För oss moderater är det viktigt att migrationspolitiken är restriktiv för att vi ska klara integrationen. Men migrationspolitiken ska också vara rättvis, och det har inte varit rättvist att skötsamma ungdomar har utvisats bara för att de har fyllt 18 år. Uppehållstillstånd ska exempelvis kunna beviljas till unga vuxna under 21 år som tidigare har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning som barn.

Fru talman! Till skillnad från oss i det blågula laget, som är överens om migrationspolitiken, har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet varit oense om i princip allt under den här mandatperioden. Medan Socialdemokraterna har velat ge sken av att de vill ha en restriktiv migrationspolitik och därför röstat med oss i de flesta omröstningarna här i riksdagen har Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstat nej till i princip alla våra skärpningar.

Socialdemokraterna har dock successivt börjat glida mot en mer slapphänt inställning till migrationspolitiken, och i dag har oppositionen sex gemensamma förslag för att göra anhöriginvandringen mer generös. Det handlar exempelvis om att minska den nu föreslagna väntetiden för att låta anhöriga invandra till Sverige från två år till ett år.

Den rödgröna oppositionen vill också samfällt att det ska räcka med att uppnå försörjningskravet en gång, vid den första ansökan, och att det inte ska ställas några krav vid en förlängningsansökan. I praktiken skickar man följande signal: Se till att ha en inkomst i alla fall när du vill ta hit dina anhöriga – därefter är det, enligt vänsteroppositionen med Socialdemokraterna i spetsen, fritt fram att leva på svenska skattebetalares bekostnad genom bidrag och andra transfereringar!

Man vill också att utländska studenter ska kunna ta hit sina anhöriga, som om man var helt blind inför det omfattande fusk som förekommit kring studietillstånd och den anhöriginvandring som varit kopplad till dessa.

På totalen handlar det inte alls om att upprätthålla en stram invandringspolitik på EU:s miniminivå, vilket Socialdemokraterna vill påskina att man står för. Här gör man i stället gemensam sak med aktivisterna i MP och V för att återigen öka tilldragandefaktorerna till Sverige. Det är fullständigt ansvarslöst.

Utöver det man gemensamt är överens om i vänsteroppositionen kan jag nämna några av Miljöpartiets och Vänsterpartiets förslag. Dessa två partier kommer nämligen att kräva att få igenom sina förslag vid införandet av en ny, mer frikostig migrationspolitik i Magdalena Anderssons regering om man vinner valet om en dryg månad.

V och MP säger blankt nej till att höja försörjningskravet. Man vill att anhöriginvandring ska vara en rättighet som är tvingande för Sverige snarare än en möjlighet för den som uppfyller kraven. Man är också mycket kritisk till de utökade möjligheter till dna-analyser som vi nu genomför i syfte att kunna säkerställa biologiskt släktskap vid anhöriginvandring, med mera.

Fru talman! Det är alltså dessa partier som Socialdemokraterna ska samarbeta med och förhandla fram migrationspolitiken med om de – gud förbjude – vinner valet i september. Vi vet hur Socialdemokraterna agerar när de styr med vänsterpartierna: Då blir det en mer generös migrationspolitik med sämre kontroll som följd.

Just därför är valet i grunden ett vägval mellan att fortsätta på den inslagna, ansvarsfulla linjen tillsammans med oss eller riskera en utveckling där Sverige återigen får en stor och okontrollerbar asylinvandring. För att lyckas med integrationen finns det bara ett alternativ: en moderatledd regering och ett blågult lag som håller fast vid en reglerad, förutsägbar och ansvarsfull migrationspolitik.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag till beslut och därmed avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Herr talman! Skatteverkets officiella statistik talar om att det finns uppemot 185 000 personer som befinner sig i Sverige utan legal rätt att göra det. På frågan om hur vi ska lösa det problemet har Vänsterpartiet noll svar.

Vänsterpartiet tycker att vi ska göra precis som vi har gjort tidigare. Vad jag kan se har inga nya reformförslag eller förslag till åtgärder presenterats i någon av de motioner som Vänsterpartiet har lagt fram under detta riksmöte eller under tidigare riksmöten under mandatperioden.

Vänsterpartiets förslag är alltid det motsatta. Har människor befunnit sig här illegalt tillräckligt länge, motsatt sig myndigheters beslut och domstolsbeslut, ska de belönas med en amnesti och få stanna i alla fall. Det är Vänsterpartiets svar på den här frågan.

Vänsterpartiet tycker att människor ska belönas om de gömmer sig tillräckligt länge. Det handlar inte alls om att stå upp för den reglerade invandringens principer. De tycker att den som har gömt sig ska ha rätt att stanna här.

Dessutom vill man återföra Sverige till den lagstiftning som gällde före 2015 som ledde till den enorma kris som vi såg i hela samhället. Det blundar man totalt för. År 2015 kom över 160 000 asylsökande till Sverige under ett och samma år.

Till och med Miljöpartiet, förvisso under stora konvulsioner, förstod att vi inte kunde fortsätta på den inslagna vägen.

Vänsterpartiet har intet lärt av historien. Man har inga förslag. Man säger bara rakt igenom nej till de återvändanderegelverk som regeringen föreslår. Man skrämmer upp människor, och man använder detta som propaganda mot regeringen när det snarare handlar om att den som inte har rätt att vistas i Sverige också måste lämna landet. Det säger aldrig Vänsterpartiet, utan man säger snarare tvärtom: fri invandring.

Herr talman! Det står klart att Vänsterpartiet säger nej till allting som föreslås vad gäller stärkt återvändandeverksamhet i propositionen som det blågula laget har lagt fram och som delvis stöds också av Centerpartiet och Socialdemokraterna, även om det låter annorlunda i talarstolen.

Min fråga till Tony Haddou blir således denna: Vilka åtgärder avser Vänsterpartiet att lägga fram förslag om för att stärka återvändandeverksamheten? Vilka åtgärder avser Vänsterpartiet konkret att lägga fram förslag om för att minska skuggsamhället i Sverige?

Fru talman! Jag får invänta Ida Karkiainens huvudanförande här i talarstolen och lyssna till argumenten om varför vi ska ha en mer begränsad lagstiftning om när myndigheterna kan utbyta information mellan varandra.

Vårt förslag är att det ska finnas en anledning att anta att någon befinner sig här illegalt och att man då ska dela med sig av informationen. Socialdemokraterna vill ha ett högre krav. Man vill ha en mer begränsad variant och införa rekvisitet ”starka skäl att anta”. Anledningen till att vi tycker att det vore ett dåligt alternativ handlar om att lagstiftningen då blir mindre effektiv.

Man skulle dessutom ålägga de sex myndigheterna mer utredningsansvar eller ansvar för att värdera den information som man själv besitter innan man lämnar över den till Polismyndigheten. Vår tanke är att myndigheterna inte ska göra någon sådan värdering. De berörda myndigheterna ska inte åläggas att själva göra en fullständig prövning eller ens en delprövning, utan detta ska Polismyndigheten och Migrationsverket göra.

Jag tycker att det är beklagligt att Socialdemokraterna i det upphaussade debattklimat som har rått i den här frågan känner sig nödgade att gå fram med en begränsning i lagen för att så att säga vifta med en flagga för att visa att man inte går med på det som enligt Miljöpartiets och Vänsterpartiets anklagelser är en angiverilag. Vi tycker att det är en informationsutbyteslagstiftning för att se till att återvändandearbetet fungerar mer effektivt.

Jag tycker dessutom att det är beklagligt att Socialdemokraterna inte tycker att myndigheter ska få dela med sig av uppgifter som de har men som inte rör deras egen verksamhet. Det är alltigenom en begränsning av lagstiftningen som gör att vi får mycket sämre möjligheter att motverka skuggsamhället och alla följder av det och se till att den som inte har rätt att vara i Sverige återvänder.

Fru talman! Jag tycker att det är relevant att det ges möjlighet att dela sidoinformation med Polismyndigheten för att underlätta återvändandearbetet.

Det är klart att de sex myndigheter som finns uppräknade i propositionen ibland kan upptäcka och se saker som inte har relevans för det egna arbetet men som kan ha relevans för Polismyndighetens och ytterst Migrationsverkets möjligheter att se till att de människor som inte har rätt att vara i landet också lämnar det.

Det som det handlar om i grund och botten är: Hur ser vi till att vi får en så effektiv myndighetssamverkan som bara är möjligt? Och hur gör vi så att de sex myndigheterna inte ges något slags utredningsuppdrag där det är de själva som ska avgöra och värdera informationen? Den ska ju lämnas över till Polismyndigheten. Det är därför det är relevant att ge så stort utrymme som möjligt att lämna så mycket information som det bara går så att man sedan kan ta det vidare och verkställa återvändandet på ett effektivare sätt än i dag.

Jag beklagar att Socialdemokraterna låter vänstervindarna i det egna partiet föra dem bort från det mer effektiva till det mer ineffektiva och till fler undantag i lagstiftningen, så att vi får en mindre effektiv myndighetssamverkan. Det tycker jag är beklagligt.

Jag tror att Socialdemokraterna kommer att få ett svårt förhandlingsläge med Vänsterpartiet och Miljöpartiet när man ska bilda regering efter valet i höst, om olyckan skulle vara framme och man får majoritet.

Statistiken kommer från Skatteverket, och jag tror att den är drygt ett år gammal: Mellan 110 000 och 185 000 personer uppskattas befinna sig i Sverige utan rätt att vara här. Folkräkningen kommer nog inte att utföras som på den gamla goda tiden, då vi hade vallfärdat till Skatteverket. Skatteverket arbetar med det här kontinuerligt och har gjort en del av det arbete som riksdag och regering har uppdragit åt dem att göra.

Fru talman! Precis som jag sa i mitt replikskifte med Annika Hirvonen och Miljöpartiet tycker jag att Centerpartiet sysslar med ovärdig skrämselpropaganda.

Centerpartiet har alltså inget annat förslag än att gå på regeringens lagförslag men med en ändring av rekvisiten från ”anledning att anta” till ”starka skäl att anta”. Dessutom vill man ta bort sidoinformationen. Då kan man komma till frågan om vad sidoinformation är.

I propositionen står det, om vi nu ska hålla oss till det som vi ska fatta beslut om och inte hörsägen om något enskilt fall eller liknande, så här: ”Det innebär att det som regel ska vara sådan information som myndigheten behöver för att kunna utföra sitt eget uppdrag.”

I propositionen står det vidare: ”Det bör inte finnas något krav på att den utlämnande myndigheten själv har ett faktiskt behov av informationen, utan en uppgiftsskyldighet bör inträda även om myndigheten får kännedom om att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige genom så kallad sidoinformation. Sidoinformation kan till exempel handla om uppgifter som en utlänning på eget initiativ lämnar i ett förhör i en brottsutredning där hans eller hennes vistelserätt inte är av betydelse för utredningen av brottet. Det kan också handla om iakttagelser som görs av utlänningen i samband med en inspektion eller förrättning inom ramen för ett särskilt ärende som inte är av direkt relevans för ändamålet med inspektionen eller förrättningen.”

Det innebär att dessa sex myndigheter även ska kunna dela med sig av information som inte har att göra med myndighetens verksamhet. Sjukvården är inte inkluderad i detta, hur mycket Niels Paarup-Petersen och Annika Hirvonen än står och viftar med den skrämseln. Vi har särskilt angett dessa sex myndigheter för att komma till rätta med skuggsamhället och för att se till att de människor som inte har rätt att vistas i landet lämnar Sverige.

Niels Paarup-Petersen har i retoriken inget svar på vad vi ska göra för att komma till rätta med skuggsamhället. Han har inga sådana förslag över huvud taget utan använder sig av en upphaussad retorik. Men det faller också platt när man tittar på hur Centerpartiet tänker rösta i voteringen i morgon.

(Applåder)

Fru talman! Nu tycker jag nog att Niels Paarup-Petersen återigen gör skillnad på de egna förslag som man lägger fram i det här utskottsbetänkandet och retoriken.

Niels Paarup-Petersen tänker ju rösta för det här lagförslaget men med ändring av rekvisiten för när myndigheterna ska lämna uppgifter till Polismyndigheten. Man vill alltså inte att grunden ska vara ”anledning att anta”, utan man vill att det ska finnas ”starka skäl att anta”. Man vill också att den sidoinformation som myndigheterna kan tänkas ha inte ska lämnas till Polismyndigheten. Det är det som är skillnaden i Centerpartiets förslag.

Jag är inte riktigt säker på om det är av okunskap eller på grund av retoriska knep som Niels Paarup-Petersen blandar in sjukvården, precis som Miljöpartiet gjorde. Ingenstans i det här förslaget står det något om att sjukvården ska lämna information till Polismyndigheten. Javisst, vid en förlossning av ett nyfött barn ska information lämnas till Skatteverket. Har Niels Paarup-Petersen något förslag i betänkandet om att man ska sluta göra det? Nej, det har han inte.

Det är ett högt tonläge, men det finns inga konkreta förslag bakom. Niels Paarup-Petersen tänker rösta för förslaget i morgon men med ett mer ineffektivt rekvisit om att det ska finnas ”starka skäl att anta”. De sex myndigheter som jag räknade upp ska i större utsträckning göra en egen bedömning av huruvida den person som de har information om befinner sig i Sverige illegalt eller inte.

Så här låter det från ett centerparti som helt har irrat bort sig i den svenska politiken. Det är ett parti som totalt har lämnat borgerligheten och nu har riktat in sig på att stödja en socialistisk regering – den mest vänstervridna regering som det här landet kan få sedan löntagarfondernas dagar. Det är det som är beviset för hur Niels Paarup-Petersen argumenterar.

Fru talman! Inte heller i denna debatt tänker Tony Haddou svara på frågan om Vänsterpartiet står upp för principen om reglerad invandring, för det gör man inte. Det är också det som ligger till grund för alla de olika motåtgärder och motförslag Vänsterpartiet lägger fram i kammaren.

Vänsterpartiet har inget svar på hur vi ska komma till rätta med problemet att 110 000–185 000 personer vistas i Sverige utan rätt att vara här. Vänsterpartiet har ingen som helst lösning på det, för i grund och botten tycker man att det inte är något stort problem eftersom de har sina skäl att vara här. Det är så man argumenterar.

Vi kommer inte ifrån att Vänsterpartiet i en regering kommer att driva samma linje. Oaktat Socialdemokraternas tal om en stram men inte korkad migrationspolitik kommer Vänsterpartiet och kanske Tony Haddou som migrationsminister att föreslå uppluckring efter uppluckring och tillbakarullning efter tillbakarullning av de reformer vi nu genomför.

Det här gäller alltså sex myndigheter som ska dela information med Polismyndigheten för att vi på ett bättre sätt ska säkerställa att den som inte har rätt att vara i Sverige också lämnar landet. Jag förstår att återvändandeverksamhet är ett ord som Vänsterpartiet inte brukar ta i sin mun. Men det här måste fungera, för annars har vi inte reglerad invandring. Vänsterpartiet tror inte på detta och vill inte i riksdagens kammare säga att man står upp för det.

Jag är dock övertygad om att det hos svenska folket finns ett brett stöd för att ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej. När valdagen kommer får vi väl se vem som har rätt i denna fråga.

Fru talman! Att asylaktivisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till allt som har med principen om reglerad invandring att göra och upprätthållandet av ordningen för reglerad invandring är inte förvånande. De gör det konsekvent och ihärdigt och yrkar i första hand avslag på allt. I andra hand kan de tänka sig att gå med Socialdemokraterna och Centerpartiet för att göra lagstiftningen lite mindre effektiv.

Vänsterpartiet vill inte att vi ska ha reglerad invandring. Enligt Vänsterpartiet finns det alltid berättelser, undantag och anledningar till att människor ska få stanna kvar i Sverige trots att de inte har rätt att stanna kvar. Men då krackelerar principen om reglerad invandring, och vi får fri invandring.

Det är detta Vänsterpartiet och Miljöpartiet går till val på, och det är detta de tänker kräva av Socialdemokraterna för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister efter valet i höst, om olyckan skulle vara framme. Det är detta som är alternativet.

Jag tycker att Tony Haddou ska säga som det är, och det finns en fråga Tony Haddou bör svara klart och tydligt på här i Sveriges riksdags kammare: Står Vänsterpartiet över huvud taget upp för principen om reglerad invandring?

Fru talman! Som vanligt vill Annika Hirvonen gå in på enskilda fall och använda dem i sin argumentation för lagstiftningens eventuella brister. Som vanligt kan det dock faktiskt vara så att det finns omständigheter i de enskilda fall som Annika Hirvonen vill använda sig av här i riksdagens talarstol, trots att vi inte bör göra det, som vi inte till fullo känner till. Detta är Miljöpartiets retoriska knep. Man känner någon som känner någon som har hört någonting, och därför är lagstiftningen fel.

Vi säkerställer ett bättre informationsutbyte mellan ett antal olika myndigheter – närmare bestämt sex stycken. Det handlar inte om sjukvården eller om skolan. Det handlar om Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. De ska, om det finns anledning, göra en anmälan till Polismyndigheten för att man ska kunna se till att den som inte har rätt att vistas i landet återvänder hem.

Bryter man mot principen om reglerad invandring måste det få konsekvenser. Man ska inte utan konsekvenser kunna stanna kvar i Sverige när man har fått ett beslut om att lämna Sverige för att man saknar skyddsskäl eller andra skäl att uppehålla sig i Sverige.

Om återvändandet inte fungerar har vi inte reglerad utan fri invandring. Jag förstår att Miljöpartiet egentligen önskar sig fri invandring, för det är det man argumenterar för och konstant lägger fram förslag om.

Den här lagen kallas inte angiverilagen i allmänt tal, utan det är Miljöpartiet och Vänsterpartiet som kallar den det i sin retorik. Ni har också ett visst ansvar för nivån i debatten!

Fru talman! Jag tycker att den skrämselpropaganda som Miljöpartiet sysslar med inte bara i denna fråga utan även i andra frågor på det migrationspolitiska området är anmärkningsvärd. Man tar i så att man nästan spricker när man beskriver hur samhällsutvecklingen kommer att se ut om vi får våra lagförslag att passera denna kammare.

Annika Hirvonen påstår att man inte skulle kunna gå till sjukvården, men det finns ingenting i detta förslag som handlar om att sjukvården ska ges någon skyldighet att dela information med Polismyndigheten eller Migrationsverket. I propositionen anges till och med uttryckliga undantag som säkerställer att så inte blir fallet. Det spelar dock ingen roll, för det miljöpartistiska narrativet kommer alltid att handla om att allt kommer att gå fullständigt åt fanders om vi från samarbetspartiernas sida får igenom den lagstiftning som vi lägger fram här i riksdagens kammare.

Jag tycker att det är bedrövligt att argumentera på det sättet, men det är inget särskilt nytt. Så här beter sig Miljöpartiet i alla frågor som gäller migrationspolitiken. För Miljöpartiet handlar migrationspolitiken i grund och botten om fri invandring. Man vill inte ha några särskilda krav på människor som kommer till Sverige. Man kanske säger det i retoriken, men med alla sina olika invändningar och alla de reservationer som man lägger fram här i kammaren pläderar man i praktiken för fri invandring. Man säger att svenska myndigheters och domstolars beslut är fel – människor har visst en moralisk rätt att vistas här i landet om de känner för det.

Vi tycker att det är rimligt att ha en princip om reglerad invandring. Har man inte rätt att befinna sig i landet ska man lämna landet. Av det skälet behöver information utbytas mellan de myndigheter som anges på ett mycket bättre sätt än i dag.

Fru talman! Vi moderater är övertygade om att reglerad invandring är en förutsättning för att Sverige ska fungera som välfärdsstat men också kunna ha kontroll över såväl den inre som den yttre säkerheten i landet.

Den som har rätt att stanna i Sverige ska ges goda förutsättningar att integreras, lära sig det svenska språket, försörja sig själv och bli del av vår svenska samhällsgemenskap.

Den som inte har rätt att stanna i Sverige måste återvända hem. Ett nej måste vara ett nej, annars krackelerar den reglerade invandringen, och då får Sverige till slut i praktiken fri invandring. Så kan vi inte ha det. Den moderata regeringen föreslår därför ett antal ändringar i vår svenska lagstiftning för att stärka och effektivisera återvändandeverksamheten.

Fru talman! Enligt Skatteverkets statistik finns det mellan 110 000 och 185 000 personer i Sverige som inte har rätt att vistas här. De lever i det så kallade skuggsamhället, ett samhälle utan ordning, kontroll och rättssäkerhet. De lever ofta under svåra förhållanden. De utsätts för exploatering. I skuggsamhället frodas också brottsligheten och utsattheten. Det är inte acceptabelt. Det är inte rättvist mot de människor som bor här lagligt och följer reglerna. Därför måste vi göra något åt detta. Det är det vi gör i betänkandet som debatteras i dag, och det är det debatten handlar om.

Fru talman! Vårt förslag innehåller flera delar.

Den moderata regeringen föreslår för det första att sex myndigheter – Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket – ska ha skyldighet att lämna uppgifter om personer de misstänker saknar rätt att vistas i Sverige. Det är en viktig reform. Den innebär att vi får ett system där myndigheterna samarbetar för att möjliggöra identifiering och avlägsnande av dem som inte har rätt att vara här.

För det andra möjliggörs fler inre utlänningskontroller, och myndigheterna ges ytterligare verktyg för att klarlägga en utlännings identitet. Bland annat införs en möjlighet att omhänderta och genomsöka en utlännings mobiltelefon om den kan antas innehålla information om personens identitet. Dessutom ska fingeravtryck och fotografier få användas i utlänningsärenden i större utsträckning och mer effektivt än i dag.

Fru talman! I många sammanhang har Sverige haft en illa fungerande myndighetssamverkan där sekretesshinder satt stopp för informationsutbyte. Nu ändrar vi på det även inom utlänningsrättens område. Det är inte på något sätt fel att svenska myndigheter hjälps åt där det finns möjlighet. Det borde ha varit på plats för länge sedan. Föga förvånande är dock vänsteroppositionen kritisk och arg över det vi föreslår.

Vänstern och Miljöpartiet säger blankt nej. De vill i praktiken inte göra något åt skuggsamhället och alla negativa konsekvenser det har för Sverige som land.

Socialdemokraterna och Centerpartiet vill höja ribban för när myndigheterna ska få dela den information man har. De vill de facto försvåra för myndigheter att samverka och fungera effektivt. Det är svagt av framför allt Socialdemokraterna att hemfalla åt de inre vänstervindarna i partiet, men det är knappast förvånande. Det är en trend vi sett under hela denna vår trots allt prat och alla löften om en så kallat stram migrationspolitik som Socialdemokraterna lovar att föra efter en valvinst i höst – alltså om olyckan skulle vara framme.

Fru talman! Vänsteroppositionen påstår att vårt förslag skapar osäkerhet. De säger att det kan leda till minskad tillit till myndigheterna. De säger att det kan leda till att människor undviker myndighetskontakt. Men det är dimridåer för att de är allmänt kritiska till vårt paradigmskifte inom migrationspolitiken.

För det första: Uppgiftsskyldigheten gäller bara när det finns anledning att anta att en person saknar rätt att vistas i Sverige. Det är en rimlig tröskel, givet att det inte ska åligga de berörda myndigheterna att själva göra någon fullständig prövning av huruvida en utlänning har rätt att vistas i landet.

För det andra: Vi har i vårt förslag gjort klart att uppgiftsskyldigheten är begränsad. Den gäller bara sex myndigheter, och den gäller bara uppgifter som myndigheterna redan förfogar över.

För det tredje: Detta handlar inte om att de sex berörda myndigheterna ska göra egna efterforskningar, utan det handlar om att lämna uppgifter som de redan har för att underlätta för Polismyndigheten och Migrationsverket i återvändandearbetet när det gäller personer som inte har rätt att befinna sig i vårt land. Det handlar om att samverka.

Detta vill en samlad vänsteropposition försvåra och försvaga. Man säger att det är alltför långtgående. Det är för mig helt obegripligt.

Fru talman! Vänsteroppositionen säger att detta är oproportionerligt. Jag tycker att det är oproportionerligt att låta mellan 110 000 och 185 000 människor leva i skuggsamhället. Jag tycker att det är oproportionerligt att låta dem exploateras och utsättas för brott. Jag tycker att det är oproportionerligt att låta dem bidra till en parallell, svart arbetsmarknad utan skatter och regler. Det är detta som är det oproportionerliga. Med det här förslaget lägger vi till ytterligare en pusselbit för att lösa detta problem. Det borde ha gjorts för länge sedan.

Fru talman! Jag vill också säga något om det faktum att detta förslag handlar om någonting så grundläggande som ordning och reda. Sverige är ett land byggt på ordning och reda. Vi har lagar och regler. Vi förväntar oss att människor följer dem och att staten upprätthåller dem.

Under många år har Sverige dock inte gjort det. Under många år har vi tillåtit människor att vistas här utan att följa reglerna. Under många år har vi tillåtit skuggsamhällen att växa fram. Detta måste få ett slut. Det är det som detta förslag handlar om, oavsett vad vänsterpartierna vill få det att verka som.

Jag tror att de allra flesta i Sverige har levt i villfarelsen att myndigheterna har delat information med varandra, till gagn för rättsordningen och för att beslut ska kunna verkställas. Nu ser vi till att det faktiskt blir så. Det möts av protester från vänsteroppositionen, men jag är övertygad om att det har svenska folkets stöd.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).