Fru talman! Karin Sundin har frågat mig på vilka grunder jag och regeringen har beslutat att det är specifikt inom områdena grå starr, höftleder och framfall som det har funnits störst behov av statsbidrag för riktade insatser. Karin Sundin har också frågat mig om jag och regeringen utifrån vår prioritering har bedömt att det finns andra områden där det är mindre angeläget att korta väntetiderna samt om de 1,2 promille av den planerade vården som satsningen täcker ligger i linje med hälso- och sjukvårdslagens (2017:30) behovsprincip.

Att korta köerna till hälso- och sjukvården är och har varit en av regeringens mest prioriterade frågor under mandatperioden. När regeringen tog över makten tog vi också över en vårdkö som då var längre än någonsin och som under lång tid bara fortsatt att öka.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att komma till rätta med situationen, bland annat genom en stärkt styrning av de riktade statsbidragen till sjukvården. Under mandatperioden har regeringen sammanlagt satsat cirka 25 miljarder kronor för detta syfte. En stor del av dessa medel har fördelats genom en ny statsbidragsförordning för den specialiserade vården.

Under 2026 fördelas cirka 5 miljarder kronor genom förordningen. Villkoren är brett formulerade, och regionerna har stora möjligheter att inom ramen för förordningen själva styra över hur medlen ska användas och fördelas inom sin region.

Av totalt 25 miljarder har en miljard kronor 2025 och 750 miljoner kronor 2026, motsvarande cirka 7 procent, använts för en riktad satsning för att korta köerna för vissa ingrepp. Satsningen grundar sig på ett förslag från en statlig utredare, och de aktuella operationerna valdes bland annat mot bakgrund av att de under lång tid präglats av långa väntetider, inte minst för äldre patienter. Ingreppen kräver normalt sett inte heller akutsjukhusens resurser, vilket innebär att befintlig kapacitet från privata vårdgivare kan användas.

Operationer för framfall, höftledsproteser och grå starr utgör enligt Sveriges Kommuner och Regioner endast drygt en promille av den vård som bedrivs. Samtidigt utgör de patienter som väntar på någon av dessa operationer hela 7 procent av alla patienter som väntat längre än 90 dagar på operation. Det är alltså en stor grupp väntande patienter som omfattas och som i dag får vård i tid jämfört med före det att satsningen inleddes.

Om köerna ska kortas och välfärden ska kunna leverera måste vårdens samlade kapacitet nyttjas. Regeringens satsning stärker incitamenten att nyttja den kapacitet som finns och utgör ett komplement till de breda satsningar som regeringen gör på hälso- och sjukvården under mandatperioden.

Under 2026 utökades satsningen dessutom till att omfatta ytterligare tre åtgärder. Regionerna är fria att själva styra över vilken eller vilka av de ingrepp som omfattas som de vill prioritera, beroende på situationen i sin region.

Jag instämmer med Karin Sundin om att vård ska ges efter behov. Regionerna ska i egenskap av huvudmän alltid beakta behovsprincipen i sitt arbete och i de medicinska prioriteringarna. Att avstå från att ge vård till patienter med ett konstaterat vårdbehov, samtidigt som det finns kapacitet hos privata vårdgivare, är inte att prioritera rätt.

Det finns fortsatt utmaningar med tillgänglighet och långa vårdköer också inom andra delar av hälso- och sjukvården. Regeringen arbetar på olika sätt med att korta köerna, och den satsning som diskuteras här utgör en mindre men betydelsefull del.

Sammantaget har regeringens satsning bidragit till betydligt kortare vårdköer än vid mandatperiodens början. För köerna som helhet har vi sett en minskning med mer än 40 procent mellan oktober 2022 och juni 2026. Det om något borde vara bevis nog för att regeringens arbete sträcker sig längre än till ett fåtal operationer.

Fru talman! Jag tackar sjukvårdsministern för svaret.

Det här är otroligt viktiga frågor, för de allra flesta av oss är någon gång i behov av sjukvård. Det är också väljarnas viktigaste fråga. Då är det väldigt bra att min kollega, Karin Sundin, har ställt frågan om vårdköerna och vad som egentligen ligger bakom, eftersom det inte är så himla lätt för väljarna att se igenom.

I sjukvårdsministerns svar blir det ganska tydligt om man skrapar lite bakom. Sjukvårdsministern sa att när regeringen tog över makten tog den också över en vårdkö som då var längre än någonsin och som under lång tid bara fortsatt att öka. Sjukvårdsministern sa alltså att vårdköerna är betydligt kortare än vid mandatperiodens början.

Det låter ju bra. Wow, tänker man. Så fantastiskt mycket de har presterat. Trots att de har haft mindre resurser, eftersom regionerna har haft större utlägg med tanke på inflationen och så där, har de klarat av att korta vårdköerna. Min kollega, Karin Sundin, tog upp att 7 procent av satsningarna går till 1,2 promille av det som sjukvården ägnar sig åt. Det är ganska mycket pengar för att korta vårdköerna på specifika delar.

Jag vill ta upp en sak när det gäller vårdköerna som jag inte tycker att sjukvårdsministern eller någon i den här regeringen har tagit upp. Vilket år är det man mäter ifrån?

Sjukvårdsministern var inte sjukvårdsminister då. Jag tror att Elisabet Lann var kommunpolitiker i Göteborg under den här tiden, men vi hade en pandemi. Alla kanske inte minns det, men vi hade en pandemi mellan 2019 och 2022, och in i 2023. Vi var alla medvetna om situationen inom sjukvården. Alla visste att det skulle bli en utmaning att komma till rätta med den vård som hade fått anstå med tanke på den stora tyngd som det innebar för sjukvården att klara av alla dem som behövde akut sjukvård i och med pandemin. Det visste vi alla.

Om en regering inte hade klarat av att korta köerna efter det mätåret hade det varit skandal. Det är klart att man gör det. Det ligger alltså i sakens natur att det faktiskt gör skillnad vilket mätår man mäter ifrån.

Regeringen har också hela tiden gett otillräckliga resurser till sjukvården. Det är min och socialdemokratins bestämda mening. Det är också därför vi i våra budgetar har riktat mer resurser till sjukvården under hela mandatperioden.

Men det handlar också om långsiktighet. Det SD-regeringen har ägnat sig åt under hela den här tiden är riktade statsbidrag, som är väldigt svåra för alla kommuner och regioner att hantera. Man ska alltid parera. Man vet inte hur mycket pengar man kommer att få nästa år eller hur det kommer att se ut. Därför är ett av våra viktigaste vallöften, som jag är väldigt stolt över, att vi ska ha statsbidrag som också tar hänsyn till inflationen så att man vet och kan räkna på sina långsiktiga förutsättningar för finansieringen.

(Applåder)

Fru talman! Det är väldigt roligt att så många vill diskutera sjukvård eftersom det är väljarnas viktigaste fråga. Jag tycker också att det är den viktigaste frågan för ett gott samhälle och en trygg välfärd.

Jag blir också lite imponerad över att man vågar ta i så självgott när man representerar ett parti, fru talman, som har ett ganska bristfälligt track record i frågan.

Jag tittade så sent som i går på partiledarutfrågningen inför valet 2022 med dåvarande statsminister Magdalena Andersson. Det var ganska underhållande att se just avsnittet om sjukvården, där de visade en stadig kurva över hur köerna under åtta år bara hade ökat och ökat. I denna passage på sju minuter återkom Magdalena Andersson två gånger till: Ja, köerna ökade redan före pandemin.

Detta är väl känt, men jag förstår att det finns en vilja att glömma bort det.

Apropå att använda 2022 och pandemiåren som referensår är det lite lustigt att titta på de höga statsbidrag som skulle kompensera regionerna för påfrestningarna från pandemin och ha detta som utgångspunkt. Det gav ju regionerna enorma överskott över hela Sverige, pengar som inte gick att göra åt men som också möjliggör för regionerna att klara ekonomin under lite svårare tider eftersom man kan använda resultatutjämningsreserven. Detta stärkte alltså regionernas ekonomi.

Den här regeringen fortsatte sedan att kompensera för stigande inflation och pensionskostnader, som ställde till det för regionerna. Men under föregående år, 2025, gick faktiskt regionerna med plus, över 8 miljarder plus.

Den här idén om att indexera statsbidragen skulle bara ge mer överskott till Region Stockholm, som gör överskott på 5 miljarder. Det kommer inte åt den ojämlika vården och de ojämlika väntetiderna i landet. Det kan skilja hundratals dagar, beroende på vilken region man bor i, om man får vård i tid – apropå behovsstyrd vård.

I dag får man inte vård utifrån behov. I dag får man vård utifrån vilken region man bor i. Om två personer bor en kilometer ifrån varandra kan det skilja många veckor eller månader hur snabbt man kan få vård.

Den marginella satsning den här regeringen har gjort på några utvalda diagnoser är en liten satsning på områden som har stått för 7 procent av väntetiderna. Där har nämligen köerna byggts på. Trots att det finns ledig kapacitet i andra regioner har regionerna med långa köer inte nyttjat den möjligheten. De har hellre sett att deras invånare har fått vänta, trots att möjligheten finns att köpa vården i en annan region. Då har den här regeringen gjort bedömningen att det är vettigt att nyttja den kapacitet som finns, som ändå inte kan användas för andra åkommor men just för den här typen av engångsinsatser som inte tar vårdplatser i anspråk. Detta har bidragit till att minska köerna.

Faktum är dock att köerna jämfört med 2022, inte specifikt för de här tre ingreppen utan på totalen, har minskat med 40 procent. Vi har betat av pandemiköerna. Och vet ni vad – vi har också börjat beta av sosseköerna! Vi är nu nere på samma nivå som sommaren 2015. Är inte det bra?

Fru talman! Det är alltid intressant att beroende på vilken stol man sitter på benämner man också saker på ett annat sätt. När det är en Sledd regering är det sossekör, men när man själv sitter i regering är det regionernas kör.

Låt mig ta ett exempel där samma partier styr i regionen som i Sveriges regering – jag tänker att man ändå måste ta någon typ av ansvar – nämligen mitt eget län Östergötland.

I Östergötland jobbar nu 660 personer färre än när den här mandatperioden startade. Syns det? Ja, det gör det – framför allt inom psykiatrin. När vi under mandatperioden har knackat dörr har vi mött förtvivlade föräldrar. De har väntat inte bara i månader utan i år på en tid i barn- och ungdomspsykiatrin – därför att neddragningarna har varit så stora.

Det här är en verklighet som människor möter. Därför blir jag ändå förvånad över det som sjukvårdsministern anklagar oss socialdemokrater för, nämligen att hålla en självgod ton. Är sjukvårdsministern nöjd med situationen i sjukvården? Vi socialdemokrater anser att vi behöver satsa ordentligt på sjukvården. Pengarna ska gå till vård efter behov, inte rinna ut till kriminella aktörer. Jag ser fram emot att få genomföra detta efter höstens val.

(Applåder)

Fru talman! Jag riktar ett särskilt tack till Linus Sköld, som väljer att diskutera sjukvård under sin sista debatt. Det tycker jag var ett bra och klokt val. Tack för det!

Påståendena om att den stora delen av satsningen den här mandatperioden är snävare stämmer inte. Den stora delen av satsningen är fri för regionerna att använda. De måste använda den till sjukvård. Det kravet ställer vi från regeringens sida. Det kan hända att det bekymrar en del regionpolitiker.

Det är bara 7 procent av de 25 miljarderna för att korta köer som är öronmärkta för, numera, sex olika ingrepp där det är långa köer och behoven är stora. Jag skulle vilja att någon av ledamöterna ser dessa personer i ögonen och förklarar varför de inte ska få vård i tid. Det gör skillnad för personer att kapacitet nyttjas som annars inte hade använts. Det är fråga om ledig kapacitet som köps av andra utförare eller av andra regioner.

Här uttrycktes också att patienter inte ska behöva resa. Jag vill återigen rekommendera att man går tillbaka och ser partiledarutfrågningen från 2022. När dåvarande statsminister Magdalena Andersson fick frågan om vad mer man kunde ha gjort för att vända den olyckliga trenden, som fick löpa på under åtta år och redan före pandemin, uttryckte hon just att vi behöver bli bättre på att se till att patienter kan få vård i en annan region. Men när den här regeringen möjliggör för det får vi kritik från samma parti för att vi gör just det, för att fler patienter ska få vård i tid och slippa vänta.

När det gäller specifikt Östergötland är det 1 808 färre patienter som behöver vänta olagligt länge i köer där i dag jämfört med 2022. Är inte det bra?

Visst kan man ha självförtroende när man har sakägarskap i en fråga. Men det borde ändå bekymra ett parti som tycker att sjukvården är den viktigaste frågan att inte ens alla som väljer att rösta på partiet tycker att partiet har den bästa sjukvårdspolitiken. Där borde det finnas mer potential.

Med det tror jag att jag svarat på det mesta.

Fru talman! Jag tackar för interpellationen och för en viktig debatt om vårdköerna.

Jag hoppas verkligen att vi slipper gå tillbaka till växande köer igen. Vi har ett antal gånger sett trenden där Kristdemokraterna går in på Socialdepartementet och gör riktade satsningar för att angripa den otillgängliga vården och de växande köerna. Men långsiktigt blir det ett lappande och ett lagande i ett system som i grunden inte har förutsättningar för jämlik vård.

Jag delar ambitionen att vården ska vara jämlik och att vård ska ges utifrån behov. Dagens system omöjliggör för det. Man kan som sagt bo en kilometer ifrån varandra och ha helt olika väntetider framför sig, oavsett behov. Det beror helt på vilken region det handlar om.

Vård utifrån behov och inte utifrån plånbok, sägs det här. Men vård utifrån vilken region man bor i i stället för vård utifrån behov tycks vara helt okej. Enligt Socialdemokraterna, som gör anspråk på att återigen ta över ansvaret för sjukvården i regeringsställning, ska vi nämligen ha kvar nuvarande system och ska inte behöva resa för att få vård där det finns ledig kapacitet.

Jag tycker att det vore väldigt olyckligt att gå tillbaka den vägen och hänvisa patienter med svår smärta och stora vårdbehov till att nöjt förlita sig på den egna regionens kapacitet när det är så ojämlikt i Sverige.

Återigen: Indexerade statsbidrag hjälper inte de regioner som har det ekonomiskt svårt. Orättvisan ligger i att man har ojämlika förutsättningar i grunden. Det ger mer till Region Stockholm, som kan lägga mer än 5 miljarder på hög, samtidigt som de regioner som har ett omöjligt uppdrag inte kommer att lösa det ändå.

Jag tackar för en viktig debatt och för de övriga debatter vi har haft i den här kammaren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.