Herr talman! Leif Nysmed har frågat mig vilka åtgärder jag avser att genomföra för att minska den obalans mellan utbud och behov av bostäder som råder i Stockholmsregionen.

Detta är en angelägen fråga. Värt att notera i sammanhanget är att Socialdemokraterna i Stockholms stad nyligen övergivit målet om att bygga 140 000 nya bostäder mellan 2010 och 2035.

Ett av regeringens mål för bostadspolitiken är en långsiktigt väl fungerande bostadsmarknad där efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven. Det är en grundläggande förutsättning för människors trygghet och livskvalitet.

Regeringen har särskilt inriktat arbetet på att åtgärda de strukturella hinder som präglar bygg- och bostadsmarknaden.

Det behöver byggas fler bostäder, och det befintliga byggnadsbeståndet behöver utnyttjas mer effektivt. För att skapa bättre förutsättningar för bostadsbyggandet genomför regeringen regelförenklingar och lättnader i byggkraven för bostäder.

Under mandatperioden har regeringen till exempel initierat lättnader i byggkraven för studentbostäder och även förenklingar som innebär den största reformen av bygglovsregelverket på 15 år.

Regeringen har också lagt fram förslag om lättnader i byggkraven vid ändring av en byggnad för att bland annat förenkla omvandling av kontorslokaler till bostäder. Regellättnader möjliggör att byggkostnader kan minska, fler bostäder kan tillskapas och ett mer differentierat bostadsutbud kan främjas.

Regeringen genomför även åtgärder för att stärka hushållens förutsättningar att efterfråga bostäder som tillgodoser deras behov. Regeringen har bland annat höjt de övre bostadskostnadsgränserna för barnfamiljer inom bostadsbidraget och lämnat förslag till riksdagen om att kommuner ska kunna bli skyldiga att erbjuda hyresgarantier.

Dessutom har regeringen initierat lagförslag som innebär att bolånetaket höjts och att det skärpta amorteringskravet tagits bort samt lämnat förslag till riksdagen om att det ska införas en ny lag om hyrköp av bostad.

Dessutom vidtar regeringen åtgärder för att fler bostäder ska bli tillgängliga på hyresmarknaden för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Under mandatperioden har regeringen initierat förbättringar av modellen med presumtionshyra i syfte att underlätta nybyggnation av hyresbostäder.

Regeringen har också lagt fram en rad förslag för att skapa en mer flexibel hyresmarknad. Förslagen innebär bland annat enklare och tydligare regler för privatpersoner som hyr ut sin bostad, vilket kan öka tillgången på hyresbostäder.

Slutligen vill jag uppmärksamma att regeringen under mandatperioden har initierat ändringar i lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Ändringarna innebär bland annat att kommuner ska ersätta sina riktlinjer för bostadsförsörjningen med handlingsplaner för bostadsförsörjningen senast innan utgången av den mandatperiod som inleds efter ordinarie val 2026.

I handlingsplanerna ska kommunerna till exempel redogöra för om det finns ett behov av tillskott på bostäder och hur stort det är. Ändringarna tydliggör också att kommunala bostadsförmedlingar kan förmedla bostäder genom förturer och reservationer utan att det påverkar deras rätt att ta ut köavgift av sökande, till exempel till barnfamiljer.

Herr talman! Det finns alltid skäl att utvärdera sin egen politik och även andras. Det finns alltid skäl att se vad som har effekt och vad som inte har effekt.

När Leif Nysmed nämner ordet självkritik kan jag inte låta bli att fundera på vilken självkritik som Socialdemokraterna själva har idkat under tre och ett halvt år i opposition.

De hade möjlighet att göra strukturella reformer under hela åtta år där det var ett helt annat läge i inflationen. Det var till och med minusränta i perioder, och det var högkonjunktur.

Inte ens i det läget lyckades man bygga bostäder som mötte de behov som fanns då och som fortfarande finns. Det är delar av den skulden som vi fortfarande har att hantera.

Vi ärvde en situation med hög inflation och lågkonjunktur. Det påverkar bostadsbyggandet i stor utsträckning. Men både i lågkonjunktur och i högkonjunktur är det strukturella hinder som hämmar utvecklingen och produktiviteten.

Leif Nysmed tycks tro att det enbart är regelförenklingar som regeringen lyfter fram som åtgärder. Det är det inte. Det verkar inte som att ledamoten lyssnade när jag lyfte fram alla andra åtgärder.

Regelförenklingar är en del i att få till ett billigare byggande och att få mer standardiserade processer så att kostnaderna för till exempel ett hus går ned så att fler har råd att efterfråga det.

Jag håller helt med Leif Nysmed om att det handlar om att fler ska kunna efterfråga. Men det gäller att titta inte bara på efterfrågesidan utan också på utbudssidan.

Det gäller att se till att kunna pressa priser, att få ett mer standardiserat byggande och att få mer lika bedömning i landets olika kommuner så att man kan få till det industriella byggande som Leif Nysmed också är engagerad i. Där tror jag att vi är överens.

Leif Nysmed lyfter fram att regeringens egen utredning pekar på att småhusbyggandet är lågt. Det är därför som vi har en egnahemskommissionär som arbetar långsiktigt. Det gäller att inte sopa olika problem under mattan utan lyfta fram dem och kunna åtgärda dem.

Vi har exempelvis infört en planeringsstimulans för detaljplaner som tas fram just för småhusbyggande. Vi vill främja trädgårdsstäder och egnahemsrörelser. Där pågår ett arbete.

För att möjliggöra det handlar det inte bara om planer, regelverk och ledtider. Det handlar också om att människor ska kunna efterfråga, precis som Leif Nysmed säger.

Därför har vi höjt bolånetaket och tagit bort det skärpta amorteringskravet, och vi inför också en modell för hyrköp.

Det fungerar väl i exempelvis Norge, där en barnfamilj kan få in foten över tröskeln till drömboendet innan man har kunnat samla ihop till en kontantinsats. Sedan har man sparat till den när man bor i huset eller lägenheten. Livet står inte på paus till dess att man kan förverkliga sin boendedröm.

Det är bara några av de åtgärder vi har genomfört. Det är bara ett axplock. Det har varit många reformer.

Bostadsbyggandet påverkas dock av osäkerheten i omvärlden, av ekonomin, av en lågkonjunktur som biter sig fast och av hög inflation. Så är det oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur. Men nu har vi tagit tag i flera av de strukturella hindren, även om det finns mer att göra. Det kommer att gynna Sverige och svenskt bostadsbyggande under lång tid framöver.

Det stämmer alltså inte att det är fyra förlorade år. Det vi har gjort under de här åren kommer att tjäna Sverige väl under lång tid framöver. Samtidigt behöver vi se till att olika åtgärder kommer på plats så fort som möjligt, så att fler kan förverkliga sina boendedrömmar i Sverige.

Herr talman! När det gäller den sociala dimensionen av bostadspolitiken har vi höjt taket i bostadsbidraget, och vi skärper kommunernas arbete med bostadsförsörjning, även när det gäller hyresgarantier för barnfamiljer. Det är efterfrågade reformer och åtgärder, som jag tror är efterlängtade och behövliga.

Leif Nysmed säger att jag raljerar. Jag snarare informerar om hur det var under förra mandatperioden och den innan dess. Det är lätt att tro något annat när man hör retoriken i den här debatten.

Herr talman! När det kommer till antalet bostäder är det också viktigt att utvärdera vilken typ av bostäder. Vi vet att ungefär sju av tio vill bo i egenägt småhus i Sverige. Trots det har nyproduktionstakten i Sverige varit väsentligt lägre än i jämförbara EU-länder. Vi ser nu att de åtgärder som vi vidtar kan möjliggöra för fler att förverkliga den boendedrömmen.

Vi vet från en av egnahemskommissionärens delrapporter att ungefär 1 miljon människor som i dag bor i hyrd lägenhet hade velat bo i egenägt småhus om de hade haft möjlighet till det. Genom att standardisera, regelförenkla, sänka trösklarna och införa nya modeller, som hyrköp, blir det möjligt för fler att göra den resan och förverkliga den drömmen.

Det innebär också att det frigörs lägenheter i det befintliga hyrda beståndet, som inte sällan har 50 procent lägre hyra än en nyproducerad hyresrätt. Det blir också ett steg in för den som i dag efterfrågar en lägenhet med lägre hyra än nyproduktion. Det är ett sätt att förvalta det befintliga beståndet mer ansvarsfullt än att ha som huvudinriktning att bygga nya, ofta ganska små, hyresrätter med förhållandevis hög hyra.

Vi har ett mer samlat grepp, som utgår från människors preferenser, behov och vilja. Vi dikterar inte ovanifrån, utan vi ger nu fler möjligheter att ta det steget och förverkliga sin dröm.

Hyrköpsmodellen sätter inte käppar i hjulet för andra modeller. Tvärtom välkomnar vi andra modeller som sänker trösklarna in till den egenägda bostaden, till exempel delägarmodellen som nämnts. Förra veckan, tror jag att det var, höll jag tillsammans med egnahemskommissionären ett rundabordssamtal med olika aktörer som är aktiva när det gäller både hyrköp och olika typer av delägandemodeller.

Allt detta syftar till att sänka trösklarna så att man kan ta steget tidigare. Det är många människor i Sverige som inte har en stor kasse med pengar. Man har inte ett stort arv eller pengar med sig hemifrån, utan man får kämpa för att spara ihop till kontantinsatsen. Nu blir den tröskeln lägre genom att vi höjer bolånetaket. Men genom olika modeller som gör att man kan spara under tiden man bor i sitt drömboende kan fler ta det steget och till exempel börja bilda familj tidigare.

Allt detta har börjat komma på plats under den här mandatperioden. Jag noterar också att Leif Nysmed välkomnar flera av de steg vi har tagit.

En av de saker som Socialdemokraterna inte brukar tala högt om är att när vi tar bort anmälningsplikten när det gäller till exempel attefallshus vill Socialdemokraterna återinföra bygglov för attefallshuset. Jag tror att många villaägare är oroliga för om den reformen skulle få verkan, om olyckan skulle vara framme och Socialdemokraterna kommer i regeringsställning igen.

Det skulle vara intressant att höra ett resonemang om det. Varför vill ni återinföra bygglov för attefallshus? Det är en frihetsreform som är väldigt uppskattad och som ökar bostadsutbudet.

Fru talman! Frågan i debatten handlade om Stockholmsregionen. Vi har i debatten diskuterat bostadspolitik mer generellt än bara för Stockholmsregionen. Det är naturligt eftersom det påverkar även Stockholmsregionen.

Mot bakgrund av det vill jag i mitt avslutande inlägg lyfta fram de olika åtgärder som vi har presenterat den här veckan i den nationella planen, där vi ger byggstart för Tvärförbindelse Södertörn. Vi lyfter tillbaka Östlig förbindelse i den nationella planen, så att planeringen kan återstartas för den viktiga delen att få en ringled runt huvudstaden. Vi stärker också tillgängligheten till och från Arlanda flygplats och vidtar en hel del andra infrastrukturåtgärder som stärker möjligheten att pendla i Stockholmsregionen.

Detta är en del av svaret på Leif Nysmeds fråga om att människor som vill bo i småhus också vill bo centralt. Genom de här stora infrastrukturinvesteringarna blir det möjligt att bo på fler platser och samtidigt ha kortare restider till sitt arbete och till olika aktiviteter, kanske för barnen om man ska skjutsa till innebandyträning eller någonting annat.

Detta bygger Stockholm starkare. Det underlättar för bostadsbyggande på fler platser. Man skulle därigenom kunna tillgängliggöra fler småhus och bygga och anlägga nya trädgårdsstäder i områden som man kanske i dag inte har tittat på för att de ligger lite längre bort. Detta gör Stockholm närmare och mer konkurrenskraftigt. Det är inte irrelevant att lyfta fram de här investeringarna och koppla dem till bostadsbyggandet. Allt det här hänger ihop.

Det är därför som vi under den här mandatperioden har en infrastruktur- och bostadsminister så att man ser de olika åtgärderna för att göra regelförenklingar men också investeringar som möjliggör bostadsutveckling i vår huvudstad.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.