Jonas Andersson (SD) svarade Azadeh Rojhan i en replik om Civila samhället, trossamfund och folkbildning i debatten ”Protokoll 2025/26:97 Onsdagen den 25 mars” den 25 mars 2026.
Azadeh RojhanS· i en replikJag beklagar att det verkar helt omöjligt för SD:s ledamot att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man kan ha tillit till civilsamhället och samtidigt säga att det krävs tydliga regelverk för att civilsamhället ska…Herr talman! När vi diskuterar civilsamhället diskuterar vi egentligen något ännu större, nämligen tilliten i vårt samhälle. Tilliten är kittet som håller ihop en demokrati. Den gör att människor accepterar att andra tycker annorlunda. Den gör också att vi tror att gemensamma beslut faktiskt kan vara klokare än de beslut vi fattar var och en för sig.
Tilliten mellan människor uppstår dock inte av sig själv. Den byggs i mötet mellan människor. Den byggs när människor samlas i en förening, i ett studieförbund eller i en lokal samlingssal. Den byggs när människor organiserar sig i frågor de bryr sig om och tillsammans försöker förändra samhället. Det är där demokratin får sin kraft. Det är också därför civilsamhället är så avgörande.
Herr talman! Sverige har en lång tradition av folkrörelser. Föreningar, studieförbund, kooperationer och ideella organisationer har byggt vårt samhälle underifrån. Det är genom dessa rörelser människor har lärt sig demokrati i praktiken. De har mötts, diskuterat och ibland varit oense, men de har ändå fortsatt samtalet. Det är så tillit skapas. Utan tillit fungerar inte demokratin.
Herr talman! Även skolan har ett viktigt demokratiuppdrag. Ett bra sätt att levandegöra demokratin är när elever får möta unga människor som är politiskt aktiva i exempelvis ungdomsförbund. Tyvärr vittnar många ungdomsförbund i dag om hur svårt det är att få besöka skolor. Regelverket som infördes för att skapa tydlighet har i praktiken lett till att många skolor i stället tolkar reglerna så snävt att ungdomsförbund endast släpps in vid enstaka debatter eller större evenemang. Detta riskerar att begränsa det demokratiska samtalet i skolan och minska elevernas möjlighet att träffa unga som är politiskt engagerade.
Vi socialdemokrater menar att ungdomsförbundens närvaro i skolan bör uppmuntras, inte begränsas. Regelverket behöver därför ses över så att alla elever oavsett var i landet de bor får möjlighet att möta politiskt engagerade unga och ta del av en levande demokratisk bildning.
Herr talman! Skolans demokratiuppdrag och civilsamhällets roll är ännu viktigare i dag när vi ser hur demokratin pressas tillbaka. De demokratiska framsteg som gjordes under 1900-talet rullas nu tillbaka i många delar av världen. Detta sker sällan genom dramatiska beslut. Nej, ofta sker denna allvarliga utveckling lågmält genom att utrymmet för civilsamhället krymper, organisationer får svårare att verka och kritiska röster ifrågasätts. Dessa förändringar kan var för sig framstå som begränsade, men tillsammans är de farliga.
Just därför måste vi även vara uppmärksamma på de förskjutningar som sker här hemma, för också här är demokratin på tillbakagång. Socialdemokraterna ser med stor oro på hur civilsamhällets organisationer pressas tillbaka genom både politiska nedskärningar och en alltmer styrande och misstänkliggörande attityd från regeringen och dess samarbetsparti. Det handlar inte enbart om minskade resurser utan om en medveten förskjutning av civilsamhällets roll i vårt samhälle.
Företrädare för Sverigedemokraterna har vid upprepade tillfällen ifrågasatt att offentliga medel går till organisationer som uttrycker kritik mot regeringens politik. Den typen av politisk påverkan på oberoende organisationer är djupt problematisk i en demokrati. Inte minst under dagens debatt har vi hört just en sådan inställning.
Herr talman! Just därför menar vi socialdemokrater att civilsamhället måste ges långsiktiga förutsättningar. Finansieringen av civilsamhällets organisationer är inte bara en budgetfråga. Det är också en demokratifråga. Organisationer som bygger gemenskap, stärker människors delaktighet och ger människor möjlighet att organisera sig behöver stabila villkor. De bör också prioriteras i arbetet mot segregation och polarisering eftersom de skapar de möten som håller samhället samman.
Vi socialdemokrater vill stärka civilsamhället, som demokratisk kraft, som välfärdsaktör och som en plats där engagemang, tillit och organisering kan växa. Vi vill främja människors möjlighet att engagera sig och påverka sin livssituation och samhället i stort. Vi vill också stärka civilsamhällets roll som röstbärare och demokratisk motor i hela landet och fördjupa och sprida kunskapen om civilsamhällets betydelse, särskilt bland myndigheter och beslutsfattare.
Civilsamhällets särart måste värnas. Organisationer som inte är vinstdrivande och inte verkar utifrån marknadens logik ska inte pressas in i kommersiella regelverk. Vi ser med oro på att myndigheter i allt högre grad behandlar ideella föreningar som om de vore företag, med ökade krav på redovisning, moms, upphandlingar och hantering som saknar grund i civilsamhällets verklighet. Som nämnts i talarstolen tidigare är det under all kritik att det ska vara så svårt att starta ett bankkonto, byta firmatecknare eller teckna ett abonnemang. Det är ett krångel som påverkar civilsamhällets verksamheter långt mer än vad vi tror.
Därför vill vi ta fram nationella riktlinjer för hur myndigheter ska tillämpa lagar och regelverk med respekt för det civila samhällets särskilda karaktär. Samtidigt måste regelverk skydda mot missbruk och inte kunna utnyttjas av oseriösa eller odemokratiska aktörer.
Herr talman! Demokratin är inget vi en gång byggde och nu kan ta för givet. Demokratin byggs varje dag i möten mellan människor – i föreningslokaler, i studiecirklar, i idrottsföreningar och i ungdomsförbund, ja, i civilsamhällets organisationer runt om i hela vårt land. När människor möts växer tilliten, och när tilliten växer stärks demokratin. Därför är ett starkt civilsamhälle inte bara bra för samhället; det är helt avgörande för demokratins framtid.
(Applåder)
Herr talman! Jag har i dagens debatt hört mycket om tillit och att man ska ha tillit till civilsamhället. Jag önskar givetvis att vi kunde ha det i alla lägen, och många organisationer i landet har verkligen gjort sig förtjänta av denna tillit. Men det har också hänt saker politiskt som har skadat förtroendet för hur statsbidrag hanteras. Inte minst är Socialdemokraterna ansvariga för det eftersom tidigare regeringar har gett pengar till islamister, fuskare och bedragare. Att bara tjata om tillit utan att se verkligheten och sitt eget ansvar håller inte.
Jag fortsätter där jag slutade i förra replikskiftet: Socialdemokraternas förhållande till ABF. I kulturpolitiken pratas det ofta om armlängds avstånd. Jag tror att partierna tolkar det lite olika, för jag har hört ganska många olika definitioner beroende på partitillhörighet. Hur tänker Socialdemokraterna att de ska hålla armlängds avstånd när partiets riksdagsledamöter beslutar om statsbidrag till ABF samtidigt som samma riksdagsledamöter har höga poster i ABF och styr den verksamheten? Det blir ju ingen armlängd.
Herr talman! Jag beklagar att det verkar helt omöjligt för SD:s ledamot att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Man kan ha tillit till civilsamhället och samtidigt säga att det krävs tydliga regelverk för att civilsamhället ska kunna uppfylla de kriterier som ställs för att få statsbidrag. Det är det demokrativillkoren är till för. De kom till under den tid vi hade regeringsmakten. Vi tillsatte en utredning för att få tydligare kriterier för vad som krävs för att få statliga medel. Demokrativillkoren är nu på plats, vilket gör att organisationer och föreningar som inte lever upp till de kriterier som ligger i linje med demokratiska principer inte ska kunna få statliga medel från MUCF, Folkbildningsrådet med flera.
Det handlar alltså om att både ha tillit till civilsamhällets vilja att göra gott och ha regelverk som gör det svårt att missbruka systemet. Vi socialdemokrater kan hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Så till armlängds avstånd. Jonas Andersson har suttit ganska länge i kulturutskottet och borde känna till att inga pengar fördelas direkt från riksdagen till verksamheterna. Detta går via myndigheter, som gör bedömningar, ser över hur verksamheter uppfyller kriterierna och därefter delar ut pengar. När det gäller ABF får de sina pengar från Folkbildningsrådet.
Om vi nu ska leka med tanken att gynna sig själv: Tidöpartierna har i riksdagen fattat beslut om att sänka skatten för dem som tjänar allra mest. De pengarna går ju rakt ned i våra fickor, för vi riksdagsledamöter är ju höginkomsttagare. Tidöpartierna har gjort stora skattesänkningar som missgynnar majoriteten av Sveriges befolkning. Har Johan Andersson varit med och beslutat om dem för att gynna sig själv?
(Applåder)
Herr talman! Jag tror att jag träffade en öm punkt vad gäller förhållandet mellan ABF och Socialdemokraterna.
En del socialdemokrater i riksdagen sitter på dubbla stolar. De sitter alltså i distriktsordförandeposition i ABF och är samtidigt riksdagsledamöter och beslutar om pengar till sina egna organisationer. Det som blir så konstigt är att de då också säger att man ska ha tillit till civilsamhället.
Jag tycker som sagt att många organisationer förtjänar denna tillit, men jag tycker inte att förhållandet att vi har beslutsfattare som sitter här och fattar beslut om hundratals miljoner kronor till sina egna organisationer förtjänar någon tillit. Det är min absoluta uppfattning att detta jävsförhållande skadar tilliten till statens civilsamhällespolitik.
Hade det inte varit bättre för tilliten till civilsamhället om vi hade sluppit det här och inte haft socialdemokrater som sitter på dubbla stolar, i både ABF och riksdagen? Jag tror att det hade varit mycket bättre för civilsamhället.
(Applåder)
Herr talman! Jag tror att Jonas Andersson hade tyckt att det hade varit väldigt mycket bättre för hans syn på hur demokratin ska fungera om ingen av oss hade haft något engagemang.
Faktum är att alla som sitter här inne har ett ideellt engagemang, till exempel i sina egna partier. Därutöver lovar jag att flera här inne också är medlemmar i olika organisationer där ute som jobbar med helt andra saker än direkt partipolitiska. Ska vi alla sluta vara engagerade och bry oss om dessa frågor när vi kommer hit?
Det finns personer som sitter här i kammaren som har egna verksamheter och som väcker motioner om hur dessa verksamheter kan gynnas. Det gäller till exempel kulturskolor. Är inte det ett felaktigt sätt att agera? Nej, det är det inte. Faktum är att vi alla är engagerade i olika frågor även utanför den här kammaren, och vi står upp för denna föreningsfrihet.
Det är inte vi i den här kammaren som fördelar pengar; det är myndigheter som fördelar pengar. Vi fastställer vilka riktlinjer som ska gälla för hur pengarna ska fördelas.
Detta är faktiskt ingen öm punkt, utan snarare tvärtom. Jag är otroligt stolt över att arbetarrörelsen har varit med och bidragit till att flera olika rörelser, till exempel folkbildningsrörelsen, har vuxit fram. Jag tror att många andra partier här inne också är stolta över det. Vi har Medborgarskolan, Vuxenskolan och många andra olika föreningar som är sprungna ur våra olika rörelser. Det ska vi vara stolta över, och vi ska se dem som en viktig del av vår demokrati och ingenting annat.
(Applåder)