Magnus Manhammar

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Det som skiljer är att i näringslivet är det pengar som människor försöker tjäna, och det kan bli korruption genom det. I civilsamhället och folkbildningen är det ett ideellt engagemang, där man inte tjänar pengar utan engagerar sig för att göra det bättre för andra, för sina medmänniskor, och för att stärka demokratin och tron på mänskliga rättigheter. Det är ett ideellt engagemang.

Det vore klädsamt om också Sverigedemokraterna kunde tycka att ideellt engagemang kan vara viktigt. Det vet jag att det finns Sverigedemokrater som gör. Det finns det människor i alla partier som gör. Det vore klädsamt och fantastiskt om Sverigedemokraterna i stället för att vara förvånade över att människor från andra politiska partier engagerar sig i civilsamhället, i föreningar och i bildningsförbunden kunde tänka sig att engagera sig i civilsamhället och i bildningsförbunden och också bidra till att stärka mänskliga rättigheter och demokrati.

Jag har med mig ett hjärta från min dotter för att komma ihåg varför jag är här i riksdagen och vilka vi kämpar för. Det som är sanningen i Sveriges riksdag är att vår demokrati är relativt hotad i dag. Vår demokrati har blivit svagare, konstaterar både forskningen i Sverige och internationell forskning – till och med den svenska demokratin. Det är inte bara den amerikanska demokratin som har blivit svagare.

Det beror på att man gör de här nedskärningarna på civilsamhället och jagar olika föreningar. Tidöregeringen men också Sverigedemokraterna jagar föreningar som står upp för mänskliga rättigheter och för människors rätt att uttrycka sig.

Vi har en fara för demokratin, och frågan jag fick i den här diskussionen är ett sätt att återigen försöka misstänkliggöra dem som står upp för demokrati och som engagerar sig i civilsamhället och i folkbildningen.

Jag har varit på massor av ABF-kurser. Jag kan inte minnas att jag har fått en enda krona någon gång. Det är snarare så att man har tagit tid från sin familj och från sitt liv i övrigt för att engagera sig ideellt i studieförbunden. Jag har varit i massor av olika studieförbund och massor av olika föreningar. Jag sitter också i många föreningsstyrelser i dag, för det är viktigt även utanför politiken. Jag hoppas att Sverigedemokraterna också kan tänka sig att börja göra det.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det blir inte riktigt seriöst med den här typen av frågor. Det blir också väldigt historielöst, och det är tyvärr inte första gången som det blir historielöst i debatten med företrädare för Sverigedemokraterna.

I Sverige har vi demokrati. Den grundades av ett antal olika rörelser som införde demokratin i det här landet, vilket vi ska vara stolta över. Det var inte minst nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, men det var också rörelsen för folkbildning i Sverige som såg till att vi fick demokrati, att vi fick föreningsfrihet, att vi fick politiska partier och att vi fick en landsbygdsrörelse, en kristen rörelse och olika andra religiösa rörelser. Det har skapat ett myller av föreningar. Det kan handla om idrottsföreningar, politiska föreningar, religiösa föreningar och intresseföreningar. Det är det som är civilsamhället och demokratin i Sverige. Känner man inte till det har man förmodligen inte öppnat en historiebok.

Arbetarrörelsen var alltså en del av det som bildade demokratin i Sverige, och det är klart att ett bildningsförbund förmodligen hade en koppling till Socialdemokraterna då och har det också i dag. Precis som de andra studieförbunden har kopplingar till olika folkrörelser och olika partier har också Socialdemokraterna det. Det är inget konstigt.

Om vi vill önska bort partierna från Sverige kanske vi inte har någon demokrati längre. Det verkar ju lite konstigt. Men i fascistiska stater och stater som är diktaturer eller auktoritära har de inte så många partier, utan där är det bara ett parti som styr. I vårt land hoppas jag dock att vi ska fortsätta ha demokrati.

Det är inte något konstigt att föreningar med föreningsfrihet kan ha kopplingar till olika politiska partier. Om det var förbjudet skulle vi inte ha någon demokrati. Jag hoppas att vi kan försöka ha en mer seriös diskussion om vad civilsamhälle och demokrati är och hur vi kan stärka det och se att partier, föreningar och intressen inte behöver stå mot varandra utan att alla intressen behövs i det här myllret som är vår demokrati.

Fru talman! Kära tittare och alla ni här i kammaren! Vi lever i en tid då mycket förändras snabbt. Tempot är högt, och alldeles för ofta saknas den öppenhet och förståelse som våra samtal skulle behöva. Tänk om alla mötesplatser mellan människor kunde präglas av just detta: tid, omtanke och vilja att förstå varandra!

Folkbildningen, som den här debatten bland annat handlar om, visar vägen. Den skapar platser där människor får växa, där man möts och förstår. Det är vad folkbildningen gör.

Fru talman! Bildning handlar i grunden om något väldigt enkelt och också väldigt fint. Det handlar om att bli sedd, att få en chans och att få växa tillsammans med andra. En deltagare på en folkhögskola uttryckte det så här: ”Vi har fått en andra chans.” En annan deltagare sa så här: ”Vi blir sedda för dem vi är.” En tredje berättade: ”Folkhögskolan gav mig hopp om att allt kommer ordna sig.”

En annan person beskrev hur en studiecirkel blev det första sammanhang där hon vågade ta plats. ”Det var där jag började tro på mig själv”, sa hon. En annan person jag mött, som kom till Sverige med sina barn från krigets Syrien, berättade för mig: ”Jag hade aldrig varit där jag är i dag utan studieförbundet. Där fick jag språket men också vägen in i samhället.”

Fru talman! Detta är folkbildningen. Detta sker varje dag i klassrum, i studiecirkellokaler, i kulturverkstäder och i små grupper över hela landet. Det är inte alltid det syns i rubriker, men det gör skillnad i människors liv. Det är just därför som det är så allvarligt med de nedskärningar vi nu ser.

Under den här mandatperioden har stödet till studieförbunden minskat kraftigt. Omkring en tredjedel, alltså 500 miljoner kronor, har tagits bort. Samtidigt har folkhögskolorna inte fått den uppräkning som krävs för att möta de ökade kostnaderna. Konsekvenserna är tydliga.

Studieförbunden visar i sin egen rapport att en femtedel av all verksamhet redan har försvunnit. Samtidigt ser vi hur folkhögskolorna har börjat läggas ned på flera platser. Det går snabbt – snabbare än man någonsin kunde tro.

Bakom siffrorna finns också förändringar i verkligheten. Det handlar om cirklar som inte längre startar, verksamheter som läggs ned och mötesplatser som försvinner. I vissa fall försvinner just det sista organiserade sammanhanget på en ort, i en by eller i en stadsdel.

Nedskärningarna slår inte heller lika överallt, utan de slår hårdast där behovet är som störst, i områden där folkbildningen är en av få öppna dörrar. Detta slår hårt mot utsatta grupper och mot personer med funktionsvariation. Det slår hårt mot mindre kommuner och ekonomiskt svaga områden. Det slår också väldigt hårt mot landsbygden.

Fru talman! När vi ser hur studielokaler stängs och hur verksamheter drar sig tillbaka från delar av landet, då vet vi vad det betyder. Det betyder att det blir färre som får stöd att ta sig vidare. Det blir färre som lär sig språket, och det blir färre som hittar ett sammanhang. Det betyder att människor inte nås. Det betyder mer ensamhet, och det betyder färre vägar framåt. Det är både själsliga och kulturella vägar som försvinner, men det handlar också om ekonomiska vägar för samhället.

Fru talman! Vi ser också konsekvenserna i kulturen på många sätt. Ett av de tydligaste exemplen är att replokaler runt om i landet just nu försvinner. Tusentals unga står nu utan plats att skapa, att spela och att mötas. Det är lätt att underskatta detta, men många av våra största artister började just där, i en replokal, i en studiecirkel, i en gemenskap.

Fru talman! För många människor, inte minst på landsbygden, är möjligheten att delta i folkbildning inte ett komplement – det är som sagt det enda som finns. Det är där man möter kultur. Det är där man får delta. Det är där man får vara en del av något större. Det är där man får växa. I den meningen är folkbildningen också en del av vår gemensamma välfärd. När de möjligheterna försvinner är det inte bara en verksamhet som försvinner. Då försvinner också en del av det som håller ihop vårt samhälle.

Fru talman! Folkbildningen bidrar till att människor kommer i arbete. Den stärker språket för den som är ny i Sverige. Den finns där när det traditionella skolsystemet inte räcker till för alla. Folkbildningen utbildar fritidsledare, socialpedagoger, lärarassistenter – massor med yrken som vårt samhälle behöver mer av.

Folkbildningen stärker demokratin. Den bygger tillit och den skapar möten mellan människor som annars aldrig hade träffats. Den har en avgörande roll i vår tids stora utmaningar.

Folkbildningen spelar en viktig roll i arbetet mot ensamhet, där människor behöver sammanhang. Det behöver vi alla. Den spelar en avgörande roll i arbetet mot segregation och orättvisor, för folkbildningen öppnar vägar in i samhället för alla. Den spelar en avgörande roll i klimatomställningen där vi alla behöver mer kunskap, förståelse och engagemang.

Fru talman! Folkbildningen är inte en verksamhet i marginalen. Den är en uppenbar del av lösningen på samhällets problem, som jag precis nämnde. Det är just därför det är så allvarligt att se hur den minskar i omfattning. Jag vill också säga detta: Jag tror inte att någon människa vill att andra människor ska få färre möjligheter. Jag tror att vi alla delar en grundläggande vilja att människor ska få växa, leva sina liv och hitta sin plats i samhället. Men då behöver vi alla också våga se konsekvenserna av de beslut vi fattar i den här salen och också i kommuner och regioner.

Fru talman! Folkbildning handlar ytterst om möjligheter. Det handlar om att människor ska kunna ta nästa steg. När en cirkel försvinner, försvinner också en möjlighet. När en folkhögskoleplats försvinner, försvinner också en väg vidare. I en tid som vår har vi inte råd med detta.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar att riktningen behöver vara en annan. Folkbildningen behöver stabila och långsiktiga villkor. Studieförbunden ska finnas i hela landet, och det ska också folkhögskolorna göra, och förutsättningarna för dem att fortsätta sitt viktiga arbete måste vara de bästa. Folkbildningen ska inte finnas för något systems skull utan för människornas skull.

Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till reservation 12.

Tack, alla ni som lyssnat! Att mötas är något av det finaste vi har.

Fru talman! Det gör ont i hjärtat att höra orden från Moderaternas företrädare i det här fallet. Det är hemskt att höra att man tycker att detta är nödvändiga prioriteringar.

Runt om i landet, till exempel inom Synskadades Riksförbund – jag har haft kontakt med många representanter därifrån, varav många själva är funktionsvarierade – kan man inte längre ha den verksamhet man har haft eftersom den kostar ganska mycket. Det har därför ofta varit denna verksamhet man har dragit ned på först när det handlar om folkbildning. Många äldre och ensamma ute på landsbygden har inte längre någonstans att mötas, bilda sig eller för den delen träffa andra människor.

Det är många verksamheter som har stängt ned. Vi har alla kunnat höra om detta i medierna. Vi har kunnat träffa människor som har kommit hit och berättat om det. Vi har sett replokalkrisen runt om i landet – replokal efter replokal har stängt, och många artister som utgör Sveriges musikunder är nu i uppror mot just detta.

Detta tycker den här regeringen är nödvändiga prioriteringar medan man, som alla i det här landet vet, nu sänker skatten mycket för dem som har allra mest pengar. Man sänker skatten med miljarder för dem som redan har allra mest pengar. Och så drar man ned när det gäller de svagaste i samhället.

Jag tycker att detta är väldigt tråkigt. Det gör ont i hjärtat att se att det är en sådan framtid den här regeringen försöker verka för. Folkbildningen är något fint som kan göra att vi alla får möjlighet att utveckla oss och att alla människor alltid får en ny chans, fru talman.

Det är tråkigt att se. Det gör ont i hjärtat, och jag hoppas att den här regeringen tänker om eller att den förlorar valet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för hans anförande, även om jag inte håller med om allt. Det som särskilt fick mig att reagera var det som lyftes om folkbildning.

Jag ska alldeles strax hålla mitt eget lite längre anförande om folkbildning. Det finns mycket att säga om det. Folkbildning är något fantastiskt. Det lyfter människor, får människor att växa och ger oss alla nya möjligheter. Det är fantastiskt att det finns i världen, och det är fantastiskt att det också får ta ansvar för en stor del av det svenska samhället och får ge oss nya chanser.

Men när ledamoten för Moderaterna nämner att de har gjort nödvändiga prioriteringar på folkbildningsområdet måste jag reagera, fru talman. En halv miljard har nämligen skurits bort inom folkbildningsområdet. Utifrån det jag kan se runt om i landet och de rapporter som kommer från studieförbund och folkhögskolor har de här prioriteringarna inte varit nödvändiga. De har tvärtom slagit sönder mycket fin verksamhet som har funnits runt om i landet.

Häromveckan kom en ny rapport som visar att en femtedel eller kanske till och med en fjärdedel av studieförbundens verksamhet har försvunnit i många delar av landet. Den verksamhet som har försvunnit har kanske många gånger varit det sista organiserade sammanhanget på en liten ort eller i en by.

Nedskärningarna slår hårdast där samhället har varit som svagast och där behovet har varit som störst. De som har mist möjligheten till studiecirklar är många gånger funktionsvarierade, äldre ensamma på landsbygden och sådana som står långt från arbetsmarknaden. Att det här skulle vara nödvändiga prioriteringar i en tid när alla människor snarare borde få ännu fler chanser vänder jag mig starkt emot.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag tackar för den här debatten.

Jag tar chansen än en gång att försöka ge en historielektion. Låt mig direkt svara på frågan, fru ålderspresident, varför socialdemokrater finns inom ABF och sedan kommer in i riksdagen eller tvärtom går från riksdagen eller kommuner till ABF. Det är inte så konstigt.

Det handlar om fackföreningsrörelsen. Även det brukar vara ett frågetecken för Sverigedemokraterna, vilket jag hört i många debatter. De tycker att det är konstigt att fackföreningsrörelsen har band till Socialdemokraterna. Det var fackföreningsrörelsen som grundade Socialdemokraterna. Det är bara att googla det eller gå in på Wikipedia. Det här är ingen hemlighet. Att ABF var en del av arbetarrörelsen och alltid har varit en del av arbetarrörelsen är också en självklarhet. Det är inga nyheter eller konstigheter, utan det är naturligt.

Civila samhället, trossamfund och folkbildning

De andra partierna i kammaren, förutom Sverigedemokraterna, har också band till studieförbund. Också de har bedrivit folkbildning och är besjälade av demokrati. Det är inget konstigt utan något att vara stolt över.

Jag önskar att Sverigedemokraterna själva bildade ett studieförbund där de kunde jobba med demokrati, mänskliga rättigheter och allt det de brinner för. Det hade varit fantastiskt. Det kanske till och med hade förändrat Sverigedemokraterna som parti.

Det är alltså inte konstigt att socialdemokrater finns inom ABF och att ABF:are finns hos Socialdemokraterna. Det är ungefär lika konstigt som när Sverigedemokraterna grundades. Jag har ganska bra koll på det, eftersom jag jobbat på Stiftelsen Expo. Det var många från den väldigt extrema högerrörelsen, gamla nazister och fascister som grundade Sverigedemokraterna och som var en del av den första partiledningen. Det är inte konstigt att sverigedemokrater som hoppar av riksdagen går till Alternativ för Sverige och andra extrema partier, eftersom det är samma rörelse, den högerextrema rörelsen. Det är alltså inte konstigt. Det är också bara att kolla på Wikipedia eller googla för att förstå Sverigedemokraternas rörelse. Man kan göra samma sak när det gäller Socialdemokraterna.

Det här är inga hemligheter utan bara verkligheten.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)

Fru ålderspresident! Tack till ledamoten för debatten och för frågan! Den ger mig en chans att beskriva vad folkbildning är och varför jag är för den.

Jag kan börja med att säga att varken jag eller någon annan socialdemokrat i den här kammaren är i politiken av egenintresse. Vi är här för att vi känner solidaritet med våra medmänniskor och framtida generationer. Inte minst är mina barn en anledning till att jag över huvud taget är här. Jag tror på deras framtid och kämpar allt jag kan för den.

Faktum är att den svenska demokratin utan den folkbildning som kom till i Sverige i slutet av 1800-talet – studieförbunden var bara lokala på den tiden – inte hade funnits. Folkbildningen var helt avgörande för att få igång det civilsamhälle och det föreningsliv som i dag är hela grunden till vår demokrati.

Enligt demokratiforskningen runt om i världen utgör fria val egentligen bara en liten del av demokratin i ett land. När man mäter demokratin ser man att civilsamhället är avgörande. Civilsamhällets livsluft, alltså själva energin som gör att man kan utbilda sig och ha verksamhet, är folkbildning. Folkbildning gör att man kan utveckla och lära sig den demokratiska traditionen.

Jag har haft förmånen att jobba ganska mycket med bland annat Sidaprojekt för demokratibistånd runt om i världen. I arbetet för demokrati har jag varit i Ryssland, Ukraina, Palestina, Sydafrika, Filippinerna och väldigt många andra länder. Det är just civilsamhället och folkbildningen som bygger demokrati.

I diktaturer engagerar sig människor med risk för sina egna liv för att bygga föreningsliv, civilsamhälle och folkbildning eftersom det bygger demokrati. Därför är jag besjälad av demokratitanken. Därför är jag stolt över att vara socialdemokrat och över att vara riksdagsledamot och stå upp för folkbildning. Det handlar om demokrati.

Fru ålderspresident! Ärade ledamöter! Det finns en karta över Sverige. Den är inte ritad med fjällens konturer, älvarnas vackra sträckningar genom landskapet eller längs kustens linjer. Den är i stället ritad med rödpenna och visar föreningslokaler, musikhus, bygdegårdar, fritidsgårdar, klassrum och bibliotek. Den är ritad över studiecirklar som inte längre hålls, över språkkaféer och replokaler som tystnat, över folkbildning som monteras ned.

Det är en karta över ett Sverige som håller på att försvinna, ett Sverige där kunskap och gemenskap en gång växte fram, kväll efter kväll, i studiecirklar och föreningslokaler. Detta Sverige håller nu på att raderas ut på många platser, budgetpost för budgetpost, nedläggning för nedläggning.

Vi pratar om folkbildning. Men vi pratar egentligen om något mycket större.

Vad är då folkbildning? Folkbildning är inte bara studietimmar och statistik. Det är inte bara ABF, NBV, Sensus, Medborgarskolan, Bilda, Studiefrämjandet, Vuxenskolan och andra namn i en Excelfil. Folkbildning är en människa som vågar ställa sin första fråga. Det är en ung person som hittar sin röst i en skrivarcirkel. Det är en pensionär som lär sig svenska för att kunna säga ”Jag älskar dig” till sitt barnbarn.

Det är demokratins vardagsrum, där samtal får ta tid och det finns plats för alla.

Och vet ni? Det fungerar. Folkbildningen fungerar. Därför är det så farligt att den nu monteras ned, för när folkbildningen rivs ned breder tystnaden ut sig. Polariseringen växer, utanförskapet tar ny mark, samtalen tystnar, människors möjligheter krymper och framtidstron försvagas.

De här neddragningarna är inte bara siffror. De är berättelser. Jag har sett kartan över nedläggningar och nedskärningar. Den är framtagen av studieförbunden själva. Den visar inte bara tomma lokaler; den visar tomrum i människors liv.

Regeringens massiva nedskärningspolitik får konsekvenser. En hel cirkelverksamhet i Ronneby är nedlagd. En förening i Överkalix kan inte längre hålla sina möten. En musikstudio i Malmö har inte längre råd att hålla öppet. Det är konkreta konsekvenser som slår mot små orter, mot förorter och mot civilsamhällets infrastruktur.

Jag säger det tydligt: När regeringen drar undan mattan för folkbildningen drar man undan grunden för demokrati, kultur, språk och delaktighet.

Fru ålderspresident! Det här är inte en fråga om vänster eller höger. Det är en fråga om vilka vi är som samhälle. Vill vi bygga ett Sverige där människor får växa oavsett ålder, bakgrund eller utbildning? Vill vi ha ett land där nyfikenheten lever, där samtalet lever, där demokratin lever?

Då måste vi säga något nu. Vi måste säga att det är nog med nedskärningar och nog med nedmontering. Folkbildning är inte ett särintresse. Det är ett samhällsintresse som kräver långsiktighet, tillit och finansiering.

Låt mig fortsätta med en bild. På en liten ort i ett litet rum, kanske i en gammal skola eller ett bibliotek, sitter just nu en kvinna och lär sig läsa. Hon har inte haft den möjligheten tidigare. Det är hennes första bok, hennes första steg. Ingen kamera är där. Inga applåder hörs. Men det är där det börjar. Demokratin börjar där. Människans upprättelse börjar där.

Låt oss inte släcka det ljuset. Låt oss stå upp för folkbildningen.

Fru ålderspresident! Nu har jag använt halva min tid, och det finns mycket mer att säga. Men jag har inte skrivit någonting mer, så jag ska fortsätta utan manus. Jag skrev ett tal om det jag ville ha sagt. Detta är någonting som berör mig och oss alla i det här landet, i själen. Det är inte bara någonting vi debatterar här i talarstolen i dag utan någonting vi ser i verkligheten. Jag har själv varit ute och träffat studieförbund och folkhögskolor och sett hur verkligheten blivit helt annorlunda för dem jämfört med för bara några år sedan.

Jag skrev på sociala medier om det som har hänt med replokaler runt om i Sverige. Många läggs ned på grund av nedskärningar inom studieförbunden. Man räknar med att ungefär en tredjedel av replokalerna håller på att försvinna på grund av nedskärningarna. Många människor har kontaktat mig sedan i tisdags när vi debatterade detta.

En lärare berättade att man i en kommun i Skåne blivit så inspirerad av regeringens nedskärningar att man valde att skära ned sin egen folkbildningsbudget också. Tidigare hade man haft sammanlagt 500 timmar ungdomsverksamhet i veckan. Massor med ungdomar hade haft fritidsgårdar, aktiviteter, replokaler och annat som de kunnat gå till. Allt sopades undan i ett svep. De fick inget statligt stöd och inget kommunalt stöd. De studieförbund som fanns kvar hade helt enkelt inte möjlighet att ha verksamhet. Poliser, trygghetsvärdar och vaktbolag i den kommunen säger att de har märkt jättestor skillnad före och efter det här. Det är bara ett exempel.

De senaste dagarna har många som hållit i fritidsgårdar, replokaler och liknande verksamheter hört av sig till mig. De vittnar om att många ungdomar brukade vara på de fritidsgårdar som nu har försvunnit på grund av nedskärningarna. Det blev inte så mycket bus på kvällarna. Det blev inte lika mycket droger. I många fall blev det inte alls några droger.

Många unga beskriver att de var på rätt sida tack vare verksamheterna i områdena där de bor. En av dem skrev till mig med väldigt mycket känslor att två ungdomar som brukade vara i en replokal som lagts ned på grund av nedskärningarna har blivit skjutna. Han trodde aldrig att de skulle hamna i klistret eller ha något som helst problem. Han trodde att de hade en helt annan framtid. Men konsekvensen av nedskärningarna kan till och med vara förlusten av människors liv. Jag hade inte tagit upp det annars, för jag kände inte till det. Men en fritidsledare ute i en kommun hörde alltså av sig för att han ville att vi skulle vittna om just detta.

Jag tycker att det kan låta poetiskt när man pratar om studieförbund och folkbildning och hur mycket det betyder för oss människor att kunna lära genom hela livet. Men det som händer är också ren verklighet. Det här är allvarligt.

Att man skär ned en tredjedel av folkbildningsbidragen till studieförbunden får såklart konsekvenser. Det får konsekvenser för studieförbunden, men framför allt för människor runt om i landet. Jag läste ett inlägg från Synskadades Riksförbund som beskrev hur deras verksamhet var en av dem som först slogs ut på grund av nedskärningarna på folkbildningen. Den verksamheten kostar nämligen mer pengar än ordinarie verksamhet. Det krävs mer resurser att ha studieförbundsverksamhet för dem som har ett handikapp eller någon funktionsvariation.

Nedskärningarna har slagit stenhårt mot människor som bor på landsbygden och människor som redan hade svårt att få tillgång till bildning och möjligheter. Det gör ont i hjärtat att se. Jag får dagligen mejl och samtal från människor runt om i landet som är oroliga.

Jag skulle verkligen vilja vädja till de borgerliga partierna KD, L, SD och M att stoppa det här. Stoppa nedskärningarna! Ni ser konsekvenserna. Ni kan också gå in på Nedskärningskartan. Ni kan googla konsekvenserna av nedskärningarna och se vad som händer. Se vad ni gör med Sverige, och ta det på allvar! Tänk på våra barn! Tänk på våra barnbarn och den framtid vi står inför!

Det pratas mycket om ordning och reda i samhället, men då ska man också satsa på ordning och reda. Man ska satsa, och man ska tro på människor. Med de orden vill jag uppmana till fortsatt diskussion och till förändring från regeringens sida.

(Applåder)

Fru talman! En tredjedel av replokalerna hotas, och det är vad den här debatten handlar om. Den handlar på många sätt om många ungas liv och framtid. Just i de miljöer som replokalerna innebär når vi ofta många unga som inte har hittat sin väg någon annanstans.

Chris Adam från Smash into pieces har sagt att om det är något han tror på är det att det är bra att lägga pengar på att aktivera just unga. Och, fru talman, det här inlägget är en vädjan om samarbete med regeringen. Vi socialdemokrater vill bedriva en politik där vi stoppar nedskärningarna. Vi vill att studieförbunden och replokalerna inte ska läggas ned. Vi vill säkra framtidens musikunder i Sverige, och vi vill säkra aktiviteter för barn och unga. Om regeringen har intentionen att stoppa nedskärningarna vore vi jätteglada. Jag vill gärna höra ett svar från ministern.

Lars Winnerbäck har sagt att varje ”problemunge” som plockar upp en gitarr och ges tillgång till en replokal är en vinst för samhället. Just nu ser vi att konsekvensen av nedskärningarna blir att replokalerna läggs ned runt om i Sverige.

Jag vet hur mycket musiken betydde för mig under min uppväxt, för mina vänner och för många andra. Jag tycker inte att Sverige ska bli ett land som tystnar. Världen har fått se att Sverige är ett land där man kan börja i en källare och bli något stort.

Ibland kan en låt rädda ett liv, och ibland börjar en framtid med bara ett ackord.

Fru talman! Utbildningsministern! Vi måste tala om vad som håller på att gå förlorat. Vi måste tala om musik – inte om Spotifylistor eller hits i radio, utan om den musik som börjar i ett nedslitet rum med dålig akustik och en trasig förstärkare där fyra tonåringar med skakig självkänsla spelar tillsammans för första gången och känner att de hör ihop.

Neo, 14 år, som bor i Huddinge, sa det bäst när han fick veta att just replokalen i Huddinge hotas. Så här sa Neo: Om det inte hade funnits någon replokal vet jag inte vad jag hade hållit på med. Det här är en sysselsättning som kanske betyder att vi inte gör saker som är sämre, som att hålla på med droger eller hamna i fel cirklar.

Detta är en verklighet för tusentals unga. Replokalerna spelar roll. Enligt Studieförbunden i samverkan hotas nu en tredjedel av alla replokaler runt om i Sverige på grund av nedläggningarna av folkbildningen. Det handlar om 20 000 personer, framför allt unga, som kommer att förlora sina kreativa rum. Det är unga som Neo, som jag just nämnde.

Tobias Forge från bandet Ghost har sagt: Min karriär började just med 20 års repetitioner i diverse replokalskomplex som alla drevs med statliga medel. Den världskände låtskrivaren Shellback hemifrån Blekinge, som jag kommer ifrån, har sagt: I replokalen började jag lära mig det viktigaste en låtskrivare kan lära sig – att samarbeta med andra. Karin Dreijer, som också är världskänd, från bandet The Knife har sagt: Alla kids gillar inte sport. Det måste finnas platser där man kan hålla på med musik.

Allas vår folkkäre Per Gessle påminner oss om att hans bakgrund och hans erfarenhet aldrig hade kommit till utan replokalerna. Per Gessle säger: I replokalen träffade jag Marie Fredriksson. Utan replokal hade det inte funnits något Gyllene tider, och det hade inte funnits något Roxette heller.

Den här frågan handlar inte bara om lokaler. Det handlar om framtid, det handlar om rättvisa och det handlar om utveckling. Musiken är inte bara toner; den är faktiskt också terapi. Den är tillhörighet, den är bildning och den är demokrati.

Jill Johnson har uttalat sig, bland annat i samband med uppropet som visar på problemen med att replokalerna läggs ned. Hon säger: Vi kan inte lägga ned allting som har med kultur att göra i vårt land.

Vi pratar ofta om det svenska musikundret och om hur Sverige som ett litet land har skapat musik som berör hela världen. Men musikundret började som sagt inte i en radiostudio; det började i en replokal. Om vi river grunden för nästa generation tystnar inte bara en lokal, utan då riskerar vi att tappa något av det bästa som vi har visat världen.

Fru talman! Utbildningsministern! Det här är inte en kulturfråga vid sidan om. Det här är en samhällsfråga mitt i hjärtat av ungas liv, mitt i hjärtat av Sverige.

Fru talman! Utbildningsministern! Faktum är att replokaler just nu läggs ned runt om i hela vårt land. Det är en direkt följd av regeringens politik. Jag vill gärna veta vad utbildningsministern tänker göra angående det här.

Fru talman! Jag tackar för svaret, ministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är jättebra att vi har diskuterat frågan, och jag ser fram emot fler tillfällen att diskutera. Jag tycker att alla partier i riksdagen kan ta i hand för att hjälpas åt i arbetet mot PFAS. Det är något vi behöver få bort så snart som möjligt.

Jag är glad att svenska Kemikalieinspektionen är en av de myndigheter som driver på för ett PFAS-förbud i Europa. Vad som händer nu är att det förhandlas i EU, och mellan skål och vägg hör vi att eftersom det finns intressen hos näringslivet och kemikalieindustrin som vill fortsätta att tjäna pengar på PFAS finns en risk för ett urvattnat förslag. Det blir alltså inget totalförbud mot PFAS, vilket såklart är det som behövs. Det blir kanske ett urvattnat förslag som gäller bara för vissa delar.

Jag uppmanar verkligen vår minister att fortsätta att driva på i frågan. Om inte EU antar ett totalförbud kan vi från Sverige gå före. Det vore fantastiskt att andra länder kan köpa varor från Sverige som man vet är så giftfria de kan bli. Det vore fantastiskt om framför allt livsmedel kan vara giftfria.

Det är bra att det finns gränsvärden för animalieprodukter i dag, men det finns inte det för annan mat. Vi äter mycket annan mat också. Det är självklart att det borde finnas gränsvärden även för dem. Det framkommer allt möjligt i nyheterna om att sallad och godis innehåller PFAS. Det ska vi inte heller få i oss. Därför uppmanar jag ministern att vi tillsammans ska kämpa för att få fram gränsvärden för alla livsmedel och även hjälpa redan utsatta. Lovis är ett exempel, men det finns så många i vårt land som tyvärr redan är skadade av PFAS. Och de förtjänar all hjälp och stöttning de kan få.

Låt oss tillsammans agera mot PFAS – och tack för debatten.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är jättebra att vi diskuterar detta. Jag önskar att vi alla i den här kammaren hade haft en hel dag, en hel vecka eller kanske två veckor tillsammans, för vi måste komma någonstans i detta – och det snabbt. Om man ska vara helt ärlig behövs det omedelbara åtgärder. Vi som lever här i Sverige och i världen blir ju förgiftade varje dag på grund av PFAS. Jag uppskattar verkligen svaren, men jag uppskattar också om vi tillsammans kan komma lite längre.

Det finns ju länder som går före. Ministern nämnde att Livsmedelsverket har antagit ett av de strängaste gränsvärdena för dricksvatten man kan ha. Detta stämmer till viss del, men inte helt. Danmark har ju 2 nanogram, och Sverige har 4 nanogram. Man kan alltså vara strängare än Sverige. Danmark har börjat gå före och förbjuder PFAS i kläder och i skor. Man kan också börja gå före som land. Sverige har genom åren varit internationellt känt för att gå före i miljöpolitik och när det handlar om att skydda människor och miljö. Jag tycker att vi kan göra det även kring detta, och gärna över partigränsen. Det är inget vi behöver ha prestige i, vare sig till höger eller vänster, utan det här är allas vårt intresse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag såg de glädjande nyheterna om att ministern snart ska vara föräldraledig. Det var jag för inte så länge sedan, och det är helt fantastiskt att vara. Jag hade gärna varit det hela tiden egentligen, för det är det härligaste som finns. Man funderar dock en hel del på vad våra barn – alla de barn vi som lever här i Sverige gemensamt har – ska få för värld. Vi låter dem ärva ett samhälle och en natur full av bland annat PFAS. Vi måste göra något åt detta.

Örebro universitet kom i höstas med nya siffror som visade just på hur mycket TFA – alltså den här lilla beståndsdelen, den lilla molekylen av PFAS – det var just i barnmatsprodukter. Vi vet att 4 nanogram per liter är gränsvärdet för vanligt PFAS. Jag skrev upp vad snittet är i barnmat, alltså barnmatspuré och apelsinjuice. Örebro universitet kollade detta och fann att snittet var 34 000 nanogram per liter. Det är mycket mer än vi över huvud taget skulle vilja tillåta i dricksvatten, men så mycket TFA är det i barnmaten och i apelsinjuicen.

Ministern nämnde mycket föredömligt Tyskland, som är på väg fram och vill förbjuda TFA, eftersom TFA i alla fall förmodligen är reproduktionshämmande. Det är förmodligen mycket allvarligt. Det var bara häromåret som man på riktigt började prata om att PFAS är cancerframkallande – det tog lång tid.

Jag kom in i riksdagen 2014, och det var för tio år sedan de förhöjda värdena uppdagades i Kallinge. En av de första frågor jag lyfte upp i riksdagen gällde PFAS, men då visste vi inte hur allvarligt det var, till exempel att det var cancerframkallande. Man hade misstankar, precis som med TFA, men man visste inte riktigt. Då är det rimligt att ha en försiktighetspolicy, att man försöker minska gifterna så mycket som möjligt.

Många av dem som har blivit förgiftade av PFAS i Kallinge, Blekinge, har uppmärksammats. En av dem som uppmärksammats nyligen är en flicka som heter Lovis och nu är åtta år. Hon föddes efter PFAS-skandalen, det vill säga efter att man slutade med PFAS i dricksvattnet i Kallinge. Men hon har jätteförhöjda nivåer av PFAS i sin kropp eftersom hennes mamma fick i sig PFAS, och det går vidare generation efter generation.

Vi måste stoppa PFAS nu. Självklart borde PFAS ha förbjudits redan i går, och gränsvärdena för livsmedel ska vara så låga som möjligt helst i dag.