Riksflödet
Logga in
Matheus Enholm
Matheus Enholm

Källa: Sveriges riksdag, öppna data.

Är det här du?Ta över profilen för att byta bild, skriva egna inlägg och koppla dina konton.Ta över profilen

Matheus Enholm

Sverigedemokraterna · 61 partikamrater i riksdagen
KontaktaAnförandenRöster
Dela
Dela
riksflodet.se/@matheus.enholm
QR-kod till din sida
Spara QR-koden

Sedan 24 sep 2018 · jämfört med riksdagens snitt

0
Lade fram en motion · i går

Flytt av fordon

Motion 270
Motion till riksdagen 2026/27:270 av Per Söderlund och Matheus Enholm (båda SD) Flytt av fordon Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta flytt av fordon som olovligen parkerats eller övergetts på annans mark, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Idag är det mycket svårt att få ett fordon flyttat som någon parkerat eller övergett på annans mark. Enligt lagen (1982:129) om flytt av fordon i vissa fall, får regeringen meddela föreskrifter om rätt för statlig eller kommunal myndighet att flytta fordon i särskilt angivna fall, när det behövs för ordningen och säkerheten i trafiken eller av naturvårdsskäl. Ett fordon får också flyttas om det har varit parkerat på annans mark under minst sju dygn i följd efter det att markägaren underrättat fordonets ägare om att det inte får vara parkerat på platsen. Kan fordonets ägare inte anträffas får fordonet flyttas om det varit uppställt under minst en månad i följd efter det att markägaren påbörjat försök att underrätta fordonsägaren. Detta innebär i praktiken att en person kan parkera på annans mark utan markägarens tillstånd utan att fordonet kan flyttas under de första sju dygnen. Om fordonsägaren inte kan anträffas kan motsvarande period uppgå till en månad. Under tiden kan det fel­parkerade fordonet innebära stora problem för markägaren. Exempelvis kan en infart till en fastighet blockeras av ett felparkerat fordon så länge det inte utgör fara för trafiken. Resultatet kan vara att det blir omöjligt för en lantbrukare att bruka sin mark då det är omöjligt att komma ut på en åker som blockeras av ett felparkerat fordon. En närings­idkare kan få problem att bedriva sin verksamhet om exempelvis en lastkaj blockeras på detta sätt. Detta är fullständigt orimligt och behöver åtgärdas. Det bör också införas böter för den som utan markägarens tillstånd parkerar eller ställer upp ett fordon på annans mark. Därutöver behöver lagen ändras så att markägaren själv kan bestämma vilka fordon som får vara på dennes mark så länge det inte strider mot andra lagar. Markägaren bör också kunna begära hjälp med skyndsam flytt av fordonet av lämplig myndighet. Det är möjligt att ansöka hos Kronofogdemyndigheten om att få ett fordon flyttat. Om så sker får markägaren betala för flytten av fordonet. Sådan kostnad bör i stället belasta den som olovligen parkerat fordonet på annans mark eftersom det är denne som orsakat problemet. Regeringen bör därför se över lagstiftningen i syfte att stärka markägarens rätt att förfoga över sin mark och möjliggöra en snabbare och mer effektiv hantering av fordon som olovligen parkerats eller övergetts på annans mark. Per Söderlund (SD) Matheus Enholm (SD)
Talade i kammaren · · Västra Götalands läns norra

Prövning av talmannens förslag till statsminister

Herr talman! Tårtan beställdes. Segergratulationerna avkrävdes. Partiledarna jublade. Valnatten och dagarna efter den blev en uppvisning i teaterkonstens alla regler.

Det som före valet påstods vara ett seriöst alternativ till vårt blågula lag var inget annat än en kuliss – en kuliss avsedd att dölja det totala kaos som utspelade sig bakom scenen. Det var ett kaos som skickligt doldes för väljarna genom att man sände ut en ström av vackra ord och storslagna planer i valrörelsen.

Ett av flera bevis på detta är det faktum att vi i dag har att ta ställning till en statsministerkandidat som inte ens vill bli statsminister. Och det är egentligen inte så konstigt; om man tycker helt olika i frågor som är av avgörande betydelse för landet krävs det ingen större slutledningsförmåga för att räkna på utfallet. Om man har fyra olika spelare i ett lag där en slår långbollar på vänsterkanten, en annan tror på verklighetsfrånvända inlägg ovanifrån, en tredje tror att man själv är själva laget och en fjärde spelare sätter sig ned i mittcirkeln har man inte ett lag som fungerar. Om sanningen ska fram har man inte något lag över huvud taget.

Herr talman! Kontrasten kan inte bli tydligare. Det blågula blocket har en gemensam viljeinriktning i för Sverige helt avgörande frågor. Den rödgröna sidan har meningsskiljaktigheter och åsiktsspridning när det gäller i stort sett alla frågor. Med det i beaktande är det inte svårt att räkna ut vilket av dessa två alternativ som har bäst förutsättningar att skapa stabilitet och arbetsro.

Sverigedemokraternas riksdagsgrupp har alltid som ambition att vara konstruktiv, öppen och lyhörd. Vi drar inte upp röda linjer mot andra partier. Vi bygger inte upp orubbliga hinder som blockerar varje försök till en konstruktiv handling. I stället är vi måna om att ha ett fritt handlingsutrymme – ett handlingsutrymme som i varje givet läge ska användas för att få igenom en bra politik som sätter Sveriges medborgare i främsta rummet. Vår utgångspunkt är att alltid, i alla lägen, göra det som är bäst för vårt land.

Detta är en av flera anledningar till att Sverigedemokraternas riksdagsgrupp i dag röstar nej till Elisabeth Thand Ringqvist som ny statsminister.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Altenhammar, Bo Broman, Mattias Eriksson Falk, Mikael Eskilandersson, Liselotte Forsberg, Rasmus Giertz, Patrik Jönsson, David Perez, Patrick Reslow, Kevin Sahlin, Oscar Sjöstedt, Victoria Tiblom, Martin Westmont och Eric Westroth (alla SD).

Talade i kammaren · · Västra Götalands läns norra

Prövning av talmannens förslag till statsminister

Herr talman! Sverige har under Tidöregeringen, med Sverigedemokraterna som pådrivare, blivit ett bättre land – ett tryggare land, ett friare land och ett mer rättvist land.

Vi ska inte glömma hur det såg ut efter valet 2022. Det haveri som Socialdemokraterna lämnade efter sig var utbrett och omfattande. Det var en skyhög inflation, ett migrationshaveri utan dess like, en moralisk kollaps inom brott- och straffområdet, en utbredd kravlöshet och rekordhöga bränslepriser.

Nu, fyra år senare, har vi tryckt tillbaka inflationen och kraftigt minskat skjutningarna. Gängkriminella ledare grips, och straffen har skärpts. Den asylrelaterade invandringen är nere på de lägsta nivåerna på 40 år. Kravlösheten är borta, och Sverige håller på att förvandlas till Sverige igen. Bränslepriserna har tryckts ned. Allt detta har var för sig och tillsammans varit bra för Sverige.

Herr talman! Vad ska jag göra? Med vem ska jag göra det? Och hur ska jag göra det? Det fanns en anledning till att Magdalena Andersson systematiskt undvek att svara på dessa frågor under valrörelsen. Det fanns nämligen inga svar. Väljarna förleddes att tro att det fanns ett handfast alternativ, men när den hypotesen nu prövats mot verkligheten har det visat sig att det enda som fanns var tomma ord.

Vi sverigedemokrater varnade gång på gång för det parlamentariska kaos som skulle uppstå om Magdalena Anderssons sida skulle få framgångar i valet. Nu står vi här, mitt i stormen och mitt i kaoset. Det är uppenbart att Socialdemokraterna, med Magdalena Andersson i spetsen, helt saknar en plan för att navigera sig ur det låsta parlamentariska läge som vi nu befinner oss i.

Herr talman! Det är knappast någon hemlighet att Sverigedemokraterna saknar förtroende för Magdalena Anderssons förmåga att leda Sverige i rätt riktning. Som en logisk konsekvens av detta röstar Sverigedemokraternas riksdagsgrupp i dag nej till Magdalena Andersson som ny statsminister i Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Alexander Christiansson, Emil Eneblad, Mattias Eriksson Falk, Liselotte Forsberg, Ann-Christine Frohm, Rasmus Giertz, Patrik Jönsson, Kevin Sahlin, Oscar Sjöstedt, Jessica Stegrud, Victoria Tiblom, Martin Westmont och Eric Westroth (alla SD).

Röstade Ja · · UbU30 punkt 7

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 303 ja mot 44 nej
Ja 303Nej 44Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Ja · · UbU30 punkt 6

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 306 ja mot 41 nej
Ja 306Nej 41Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Ja · · UbU30 punkt 3

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 215 ja mot 131 nej
Ja 215Nej 131Avstår 0Frånvarande 3
Lade fram en motion · 18 sep 2025

Flytt av fordon

Motion 170
Motion till riksdagen 2025/26:170 av Per Söderlund m.fl. (SD) Flytt av fordon Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta flytt av fordon som parkerats på annans mark än ägarens och tillkännager detta för regeringen. Motivering Idag är det mycket svårt att få tillstånd att flytta ett fordon som någon parkerat eller övergett på annans mark. Enligt lag (1982:129) om flytt av fordon i vissa fall får regeringen meddela föreskrifter om rätt för statlig eller kommunal myndighet att flytta fordon i särskilt angivna fall, när det behövs för ordningen och säkerheten i trafiken eller av naturvårdsskäl. Ett fordon får också flyttas om det har varit parkerat på annans mark under minst sju dygn i följd efter det att markägaren underrättat fordonets ägare om att det inte får vara parkerat på platsen. Kan fordonets ägare inte anträffas får fordonet flyttas om det varit uppställt under minst en månad i följd efter det att mark­ägaren påbörjat försök att underrätta fordonsägaren. Detta innebär i praktiken fri parkering på annans mark i sju dagar eller en månad i det fall fordonsägaren lyckas undvika att bli informerad av markägaren. Under tiden kan det felparkerade fordonet innebära stora problem för den enskilde. Exempelvis kan en infart till en fastighet blockeras av ett felparkerat fordon så länge det inte utgör fara för trafiken. Resultatet kan vara att det blir omöjligt för en lantbrukare att bruka sin mark då det är omöjligt att komma ut på en åker som blockeras av ett felparkerat fordon. En näringsidkare kan få problem att bedriva sin verksamhet om exempelvis en lastkaj blockeras på detta sätt. Detta är fullständigt orimligt och behöver åtgärdas. Det bör också vara belagt med vite att parkera på någons mark utan dennes tillstånd. Därutöver behöver lagen ändras så att markägaren själv kan bestämma vilka fordon som får vara på dennes mark så länge det inte strider mot andra lagar. Markägaren bör också kunna begära hjälp med skyndsam flytt av fordonet av lämplig myndighet. Det är möjligt att ansöka hos Kronofogdemyndigheten om att få ett fordon flyttat. Om så sker får markägaren betala för flytten av fordonet. Sådan kostnad bör självklart istället belasta den som olovligen parkerat fordonet på annans mark eftersom det är denne som orsakat problemet. Per Söderlund (SD) Matheus Enholm (SD) Eric Palmqvist (SD)
Lade fram en motion · 17 juni 2025

med anledning av prop. 2024/25:167 Hälso- och sjukvårdens beredskap

Motion 3448
Motion till riksdagen 2024/25:3448 av Jessica Stegrud m.fl. (SD) med anledning av prop. 2024/25:167 Hälso- och sjukvårdens beredskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att definiera och inrätta nationella beredskapssjukhus, strategiskt placerade med hänsyn till både civila och militära behov, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverigedemokraterna välkomnar regeringens proposition, som syftar till att stärka hälso- och sjukvårdens beredskap i hela landet. En robust och geografiskt spridd vårdberedskap är en förutsättning för att hälso- och sjukvården ska kunna hantera såväl kriser i fredstid som höjd beredskap och krig. Med detta noterat saknar vi ett tydligt ställningstagande i fråga om formella beredskapssjukhus i strategiskt viktiga delar av landet. Vi anser att det är dags att på nationell nivå erkänna behovet av sjukhus som utifrån geografiskt läge, tillgänglighet, civilbefolkningens behov och totalförsvarets krav ska ha en särskild roll inom vård­beredskapen. Ett robust totalförsvar förutsätter att både civil och militär beredskap utvecklas och samordnas. I detta sammanhang spelar hälso- och sjukvården en avgörande roll, inte minst i glesbygd och i geografiskt strategiska områden. Det handlar inte bara om att hantera kriser och stödja försvarets planeringsarbete utan också om att bygga långsiktig trygghet för hela landet. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att Sverige i dag saknar en tydlig definition och struktur för särskilda beredskapssjukhus. Propositionen lyfter flera viktiga aspekter men lämnar ett tomrum vad gäller behovet av att långsiktigt säkra strategiskt placerade sjukhus i norra Sveriges inland och andra delar av landet, där alternativ saknas. Samhällen som redan i dag är sårbara på grund av långa avstånd, brist på vårdpersonal, otillräcklig infrastruktur och en ökande centralisering riskerar att drabbas dubbelt, både vid fredstida störningar och vid höjd beredskap. Ett exempel är Sollefteå sjukhus, som trots sin närhet till Försvarsmaktens åter­upprättade verksamhet I 21 och sin roll i inlandets elförsörjningsstruktur nu står inför en omfattande nedmontering av vårdverksamheten. Det är ett exempel på hur total­försvarets behov inte samordnas med hälso- och sjukvårdens planering. Ska hela Sverige kunna försvaras, måste hela Sverige också ha tillgång till grund­läggande vård, även vid kris. Därför bör det nationellt definieras vilka sjukhus som ska utgöra beredskapssjukhus och dessa bör ges särskilt skydd i planering, bemanning och långsiktiga investeringar. Det är också avgörande att beakta hur vårdneddragningar påverkar kompetensförsörjning, demografi och tillväxt i redan utsatta delar av landet. Jessica Stegrud (SD) Carita Boulwén (SD) Mona Olin (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Christian Lindefjärd (SD) Matheus Enholm (SD)
Talade i kammaren · · Västra Götalands läns norra

Rikets styrelse

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

KU är kanske inte det utskott som har flest debatter här i kammaren. Det är min första för i höst och troligen också min sista före jul. Därför vill jag börja med att tacka alla kollegor i utskottet för ett gott arbete under året. Jag vill även rikta ett stort tack till kanslipersonalen för ett väldigt skickligt arbete.

När utgiftsområde 1 debatteras brukar det ibland framhållas att område 1 i sammanhanget har en ganska ringa mängd pengar men att det för den sakens skull inte är oviktigt. Det håller jag verkligen med om.

Det vi talar om är rikets styrelse, alltså den del av statsapparaten som omfattar riksdag, regering, statschef och andra närliggande funktioner. Om medlen till dessa organ inte är väl avvägda, hur ska då de andra delarna av det offentliga kunna fungera? Samtidigt är det sant att vi som politiker inte ska ge mer pengar till oss själva - eller till myndigheter vars uppgifter man kan ifrågasätta - än vad som verkligen behövs. Varje förslösad skattekrona är som alla vet en stöld från folket.

Att oppositionen och regeringsunderlaget prioriterar och motiverar olika är inte konstigt, utan det är så det fungerar och ska fungera i en demokrati. Att budgetförslagen år efter år är ganska lika varandra i utgiftsstorlek får väl ändå sägas vara en indikation på att den svenska demokratin lever och är ganska välmående.

Fru talman! Jag vill göra några nedslag i den budget som nu förhandlats fram av Tidöpartierna.

Monarkin utgör en central del av Sveriges kulturarv och spelar en viktig roll som en enande symbol för vårt samhälle. Vi ska vara stolta över att vi i denna alltmer föränderliga värld kan bevara våra traditioner, som en grundsten för ett stabilt och tryggt samhälle.

Under 2023 genomförde kungen och kungafamiljen hela 982 programpunkter. En viktig händelse var till exempel högtidlighållandet av att det gått 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung och 50 år sedan kungen blev statschef.

För att kunna genomföra behövliga säkerhetsinsatser i Kungliga hov och slottsstatens verksamheter till följd av det försämrade säkerhetspolitiska läget och för att kunna genomföra insatser i syfte att vårda och förvalta kulturarv och miljöer inom Kungliga hov- och slottsstatens verksamheter ökas anslagen så att de uppgår till 190 miljoner 2025 och 194 miljoner 2026.

Hov- och slottsstaten är dessvärre inte den enda som behöver stärka säkerheten. Vi behöver göra det även här i riksdagen, vilket vi tyvärr märker behov av allt oftare. Riksdagsförvaltningen får därför medel för detta. It-säkerhet, fastighetsförvaltning och bevakning kommer att stärkas.

En lite gladare nyhet är att Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i Nordiska rådet nästa år. För att möta de krav som detta medför föreslås en ökning av anslaget med 3,4 miljoner. Det är både bra och viktigt att det nordiska samarbetet fördjupas.

En annan liten men glad nyhet är att resebidragen för skolor ökar. Det är i sammanhanget måhända lite pengar, men detta leder till att fler unga kan komma till riksdagen och på plats ta del av den demokratiska process som sker här.

Deltagandet i den demokratiska processen är mycket viktigt. Demokratin börjar med unga. Men folkstyret förverkligas genom de allmänna valen. Vi stärker därför Valmyndigheten med 95 miljoner kronor. Detta ska främst gå till att göra it-systemen robusta och säkra och till att man ska kunna göra de nyanställningar som behövs. Efter ändringar i vallagen som syftar till att göra de allmänna valen säkrare och tillgängliga behövs det även en förstärkning på ytterligare cirka 13 miljoner, som vi tillför myndigheten.

Fru talman! Nu har jag gått igenom några av de punkter jag ville lyfta och som vi samarbetspartier har enats om i budgeten på vårt område. Mina kollegor i utskottet kommer säkert att berätta mer om sina - eller våra - prioriteringar i sina anföranden. Men jag stannar där.

(Applåder)

Lade fram en motion · 2 okt 2024

En behövlig myndighetsöversyn

Motion 1380
Motion till riksdagen 2024/25:1380 av Matheus Enholm m.fl. (SD) En behövlig myndighetsöversyn Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aktivistiska och opinionsdrivande tjänstemän och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lägga ned Institutet för mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att motverka opinionsbildande verksamhet på myndigheterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inventera de svenska myndigheterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta Sieps upprätta ett bokslut över förlorat svenskt självbestämmande och tillkännager detta för regeringen. Motivering Av hävd påbjuder den svenska myndighetstraditionen saklighet och opartiskhet. Detta kan tyckas självklart, men i en tid då många myndigheter politiseras eller infiltreras av klaner och gäng är detta värt att påminnas om. Värden som en gång i tiden vuxit fram i symbios med nationalstaten och demokratin har verkat orubbliga men är inte det längre. Självgoda politiker berusade av tanken på sin egen upplevda godhet och besatta av den så kallade Sverigebilden glömmer gärna traditionen med samhällsnyttiga och ändamåls­enliga myndigheter till fördel för politiserade, opinionsbildande och av egna nätverk infiltrerade myndigheter. Så här kan det givetvis inte fortsätta. I och med Tidöavtalet har ett visst arbete för att stävja detta inletts, men mer behöver göras. Här utvecklar Sverigedemokraterna sin syn på hur Myndighetssverige borde fungera. Objektivitetsprincipen Varje offentligt anställd har, liksom alla andra medborgare, en grundlagsstadgad rätt att omfamna vilken åsikt han eller hon vill i politiska, religiösa eller filosofiska avseenden. I egenskap av företrädare för myndigheten är den anställde däremot skyldig att handla sakligt och opartiskt. Detta är en förutsättning för att den offentliga förvaltningen och domstolarna överhuvudtaget skall fungera. En offentliganställd får under myndighetsutövning därför aldrig agera på ett sådant sätt att förtroendet för vederbörandes eller myndigheternas saklighet och opartiskhet kan komma att rubbas. Över tid har den svenska tjänstemannatraditionen av oförvitlighet börjat urholkas. Allt från generaldirektörer till handläggare fördröjer medvetet eller låter egna intressen styra handläggningen. Incidenten med Transportstyrelsen 2017 har även visat att höga myndighetschefer har ringa eller ingen kunskap om hela eller delar av den verksamhet som de skall styra. Den senaste historien med vissa tjänstetillsättningar på Länsstyrelsen i Stockholms län påvisar dessutom att rättsrötan är mer utbredd än vad man först skulle kunna tro. Det finns även exempel på hur ideologi tillåts att direkt påverka myndighets­utövningen: i valet 2018 undertecknade medarbetare på Utrikesdepartementet ett ”upprop” där man pekade på att en särskild värdegrund skulle gälla på departementet och att regeringskonstellationer som av undertecknarna ansågs riskera att bryta mot denna skulle resultera i koordinerad olydnad från departementet gentemot regeringen. Andra missförhållanden är när höga myndighetschefer uttrycker sig politiskt i sociala medier eller när uniformerade yrkens personal inte bara tillåts, utan även upp­muntras, delta i opinionsbildande manifestationer på arbetstid. Förra regeringen beställde en utredning där frågan om ett återinfört tjänstemanna­ansvar dessvärre avfärdades. Tidöpartierna är nu överens om att ta tag i frågan igen och det är bra. Detta är emellertid inte nog, utan regeringen behöver arbeta aktivt med att avpolitisera myndigheterna, avpollettera aktivistiska och politiska direktörer och tjänstemän och motverka myndighetsaktivism. Politiska myndigheter Politiska myndigheter såsom Institutet för mänskliga rättigheter skall läggas ner. Mänskliga rättigheter stärks och bevaras bäst genom befintlig myndighetsstruktur som till exempel JO. Att Sverigebildsbesatta makthavare tycker att det är viktigt att få höga poäng enligt Parisprinciperna är i sammanhanget helt ointressant. Myndigheter för övrigt bör heller inte bedriva opinionsbildande verksamhet som på ytan kan förefalla ha ett folkbildande eller upplysande syfte men som i själva verket syftar till att sprida en politisk agenda. Ett exempel på detta är Mediemyndighetens utbildning om ”könsnormer i bildspråk” som säkerligen har en behjärtansvärd ansats men som mest är en bedrövlig torgföring av vänsterextrem propaganda riktad till våra barn. En bra start vore att förtydliga ett förbud mot myndighetsaktivism i samtliga myndigheters regleringsbrev. Infiltration Till den olyckliga listan med dysfunktionella myndigheter kan nu dessutom fogas ytterligare elände med den senaste tidens uppmärksammade fall där de systemhotande kriminella gängen infiltrerar alltifrån Kriminalvården till de kommunala förvalt­ningarna. Ett liknande och tilltagande problem är att tjänstemän med utländsk bakgrund systema­tiskt låtit sig vägledas av lojalitet till klanen eller familjen istället för plikten mot det allmänna. I dessa fall behöver det allmänna ha möjlighet att döma ut kännbara straff. Myndighetsinventering Tidöpartierna har genom statsbudgeten aviserat sammanslagningar av ett antal myndig­heter och Statskontoret har på regeringens uppdrag analyserat de svenska nämnd­myndigheterna och har kommit med förslag till effektiviseringar. Den här typen av reformer medför bättre hushållning och minskar slöseriet. Arbetet med effek­tivisering och inventering av myndigheter får aldrig stanna upp. Rätt myndighet måste göra rätt sak och ledas på rätt sätt. För att säkerställa detta behöver regeringen ta ett helhetsgrepp kring myndighetsfrågan och genomföra en fullständig myndighets­inventering. Syftet med denna är att fastslå vilka myndigheter som inte är samhällsnyttiga, kunde ledas bättre och utföra sina sysslor mer effektivt eller om deras egentliga uppdrag över­skuggats av ovidkommande hänsyn. Den generella utgångspunkten bör vara att myndigheter, förutom att tjäna allmän­heten, är till för att verkställa politiska beslut och/eller informera och utreda specifika angelägenheter inom myndighetens verksamhetsområde. Politik däremot skall bedrivas i de parlamentariska församlingarna och i den allmänna debatten. Forskning bör i möjligaste mån bedrivas på lärosäten – inte av myndigheter i övrigt. Myndigheter som är politiserade eller överflödiga eller vars uppdrag överlappar med andra effektivare myndigheters bör avvecklas, slås ihop eller reformeras i syfte att fokusera mer på sina kärnuppdrag. Svenska institutet för Europapolitiska studier Sieps (Svenska institutet för Europapolitiska studier) bör få ett förändrat uppdrag. Idag är Sieps något av en offentligt finansierad reklambyrå för EU. Myndigheten behöver reformeras för att istället bli ett granskningsorgan riktat mot EU:s politiska utveckling och förvaltning, och vilka konsekvenser och förändringar på dessa områden som EU-medlemskapet medför för Sverige över tid. Sieps bör få i uppdrag att årligen upprätta ett EU-bokslut med fokus på hur mycket självbestämmande som flyttats från Sverige till EU, samt upprätta en ingående ”resultaträkning” kring Sveriges utgifter och intäkter i och med medlemskapet. Matheus Enholm (SD) Fredrik Lindahl (SD) Lars Andersson (SD) Martin Westmont (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Kommunpolitik

Motion 1379
Motion till riksdagen 2024/25:1379 av Matheus Enholm m.fl. (SD) Kommunpolitik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kommunal verksamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett tydligare förbud mot otillbörlig särbehandling på grund av politisk åskådning vid anställning inom offentlig kommunal och regional verksamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur folkviljan kan få bättre genomslag inom kommunpolitiken avseende politiska vildar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka minoritetsskyddet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kommunala folkomröstningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förtroendevaldas rätt till insyn och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den konservativa idétraditionen utgår från principen om små och noggrant övervägda förändringar över tid. Utvecklingen under de senaste allmänna valen påvisar att det föreligger ett visst reformbehov i vissa frågor kopplade till den kommunala demokratin. Nedan presenteras Sverigedemokraternas förslag för en närmare och mer folkligt förankrad lokal demokrati. Kommunal verksamhet med ansvar för de gemensamma resurserna För Sverigedemokraterna är det grundläggande att de gemensamma kommunala och regionala resurserna i första hand skall gå till kärnverksamheterna. Skola, förskola och äldreomsorg är exempel på kommunernas kärnverksamhet, och på dessa ska den större delen av kommunernas tillgängliga skattemedel fokuseras. Av kommunallagen framgår att kommunerna skall ha en god ekonomisk hushållning och förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses. Kommunernas invånare, tillika skattebetalare, skall aldrig förvandlas till ofrivilliga riskkapitalister genom att politiker investerar pengar i osäkra ekonomiska projekt som sedan riskerar att bli förlustaffärer. Under senare år finns det många exempel på kommuner som investerat i vindkraftsparker, biogasanläggningar, så kallat grönt stål och andra typer av verksamheter som ur ett ekonomiskt perspektiv är riskfyllda. Den kommunala skuldsättningen har även ökat under 10-talet, och i Kommuninvests senaste rapport var kommunernas låneskuld uppe i 820 miljoner kronor. Visserligen har den senaste tidens ökning av låneskulden trappats av något men detta kan delvis förklaras med stora bidrag under pandemiåren, varför det finns skäl att vara vaksam. För de kommuner eller regioner som önskar göra investeringar i verksamheter eller kommunala bolag som ligger utanför kärnverksamheterna bör utgångspunkten vara att det inte skall bli någon ekonomisk förlust för kommunernas eller regionernas invånare. En riskanalys bör vid varje sådant projekt utföras, och hinder bör föreligga i sådant fall att en sådan analys är alltför riskfylld. Kommunala myndigheter med deras förvaltningar Regeringsformens 1 kap. 9 § stadgar att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet skall beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Trots att information om vad regeringsformen föreskriver säkerligen ingår i nyanställdas introduktionsutbildning vid anställning inom kommunal förvaltning är myndighetsaktivism tyvärr alltför vanligt förekommande inom förvaltningarna. Ovanstående kan exempelvis yttra sig som beaktandet av politisk hemvist vid nyanställning, aktivt motarbetande av byggnation eller motsvarande utifrån uppenbara egenintressen eller oskäligt gynnande av vissa grupper av kommuninvånare, såsom nyanlända, med avseende på tillgången till den kommunala välfärden. I och med tjänstemannaansvarets avskaffande 1976 leder olika former av missbruk av rollen som tjänsteman inte längre till rättslig prövning annat än för myndighets­utövning mot den enskilde. I vissa fall kan det leda till en intern prövning inom myndig­heten. Detta är ingen transparent process och har inte samma normbildande effekt som straffpåföljder. När det gäller den gemensamma, allmänna sektorn stipuleras det uttryckligen i både FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Europakonventionen om mänskliga rättigheter att politisk diskriminering inte får förekomma, vare sig i myndighetsutövning mot den enskilde eller i anställningsförfarandet gällande en offentlig tjänst. Svensk rätt saknar emellertid en uttrycklig och adekvat formulering om förbud mot diskriminering på politisk grund vid anställningsförfaranden. En chef eller rektor som nekat anställning med hänvisning till ”värdegrunden” kan därför utan risk för rättsliga konsekvenser fortsätta med detta, dels då tjänstemanna­ansvaret är borttaget för annat än myndighetsutövning och dels då politisk diskriminering inte ingår som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. Detta förhållande, där någon riskerar att inte komma i fråga för en offentlig tjänst på grund av att denne har ”fel” åsikter, är ett förfarande som inte hör hemma i ett demokra­tiskt och modernt samhälle. Det är orimligt att en stor del av befolkningen skall behöva känna rädsla för att deras politiska engagemang resulterar i karriärsskadliga konsekvenser. Därför vill Sverigedemokraterna uppdatera svensk lagstiftning och införliva FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Europakonventionen mer ordagrant avseende politisk diskriminering inom det offentliga. Förutom att i regeringsformen införa att det allmänna skall motverka och förbjuda politisk diskriminering under vissa omständig­heter bör det utredas hur skyddet mot politisk diskriminering kan säkerställas vid anställningar på lokal och regional nivå. Tomma stolar och politiska vildar Nuvarande regler medför begränsade möjligheter för partierna att efter ett val hantera avhopp av politiska företrädare. Detta är en ordning som riskerar att leda till lägre väljarrepresentativitet och potentiellt tomma stolar. Sverigedemokraterna vill med anledning av detta utreda hur mandaten tydligare kan knytas till de politiska partierna. Politiska vildar skall därför, även om de väljer att kvarstanna i fullmäktige, kunna bli av med sitt uppdrag i de nämnder, styrelser och stiftelser där berört parti finns representerat. Ett stärkt minoritetsskydd En viktig princip är att de politiska partier som blivit invalda i fullmäktige måste få så god insyn och kunna vara så delaktiga i det politiska arbetet som möjligt. I praktiken handlar det utöver partistöd och politiska tjänster också om att kunna deltaga i nämnd­ernas och styrelsens arbete. Tyvärr finns det exempel på kommuner som efter att valresultatet fastställts minskat antalet platser i såväl nämnder som styrelser enbart för att hålla vissa partier borta från insyn. Ett sådant agerande är odemokratiskt. De politiska partierna behöver ha spelreglerna klara för sig innan ett val. Genom kommunal­lagen finns det fortsatt risk för att en majoritet, genom ändringar av antalet platser i nämnder och styrelse efter ett val, minimerar inflytandet från ett eller flera partier. Det bör även i detta avseende finnas någon form av minoritetsskydd för att säkerställa en fungerande insyn även för de partier som hamnar utanför samverkan i fullmäktige. Ett verktyg som kan användas av en opposition som anser att ett ärende borde utredas ytterligare är återremiss. Ett vanligt förekommande problem vid återremiss har varit att ärendet skickas tillbaka till fullmäktige utan att några ytterligare konkreta bered­nings­åtgärder vidtas. Som regel följer tydliga uppmaningar eller instruktioner om vilka ytterligare utredningsåtgärder oppositionen önskar vidta med en återremiss. Enligt förarbetena till nuvarande kommunallag förtydligades följande: ”Återremiss innebär att ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslutet kan fattas. Ärendet skickas då tillbaka till beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktige­bered­ning, eller styrelsen.” Ett exempel på vanligt förekommande krav från oppositionen är att ett ärende saknar konsekvensanalys. Det bör således införas ett starkare minoritets­skydd, exempelvis genom att det införs någon form av minimiregler för hur de instruktioner som ges vid en återremiss skall åtlydas innan ärendet får skickas tillbaka till fullmäktige för avgörande. Samtidigt får inte regelverket bli för strikt och långt­gående, då detta skulle riskera att leda till en oproportionerligt ökad arbetsbelastning och byråkrati för kommuner och regioner. Gällande interpellationsinstrumentet skall det betraktas som ett verktyg för minoriteten för att kunna ställa frågor och söka svar av den styrande politiska ledningen. Därför bör det säkerställas att det finns ett mycket starkt minoritetsskydd gällande interpellationer. En möjlighet kan vara att det bör krävas att fem sjättedelar av fullmäktige röstar emot att en interpellation skall få ställas för att så skall bli fallet. Stärkt kommunal demokrati Kraven för att få till stånd en kommunal folkomröstning är för högt ställda. Gränsen för hur stor andel av en kommuns eller en regions invånare som behöver underteckna för att få till stånd ett folkinitiativ behöver sänkas. Det vore samtidigt rimligt att utreda andra möjligheter än de som i dag föreskrivs och som i praktiken innebär att namninsamlingen måste ske manuellt på papper, såsom att möjliggöra digitala namninsamlingar där legitimering med hjälp av till exempel bank-id är möjlig. Vissa kommuners begränsade förutsättningar att värna it-säkerhet och kostnaderna det skulle medföra för många mindre kommuner att tillhandahålla digitala lösningar bör självklart också tas i beaktning av en sådan utredning. I övrigt utvecklar Sverigedemokraterna sin syn på folkomröstningar, medborgarinitiativ och ett utvecklat röstningsförfarande i en annan motion. Sverigedemokraterna ställer sig även positiva till ett tydligare och mer demokratiskt regelverk för kommundelningar. Tullinge stoppades exempelvis 2014 från att bilda en egen kommun av Botkyrkas kommunstyrelse, trots att Tullingeborna ställt sig positiva till en delning med två tredjedelars majoritet. Principiellt bör makten finnas så nära folket som möjligt, oavsett om det gäller lokal, nationell eller europeisk nivå. Av de skäl som anförs ovan anser Sverigedemokraterna att det som huvudregel inte bör vara möjligt att stoppa en kommundelning om detta är emot viljan hos en majoritet av invånarna i den del av kommunen som vill bryta sig loss, under förutsättning att detta är rimligt med hänsyn till befolkningsunderlag och geografi. Förtroendevaldas rätt till insyn Merparten av de beslut som fattas i en kommun sker på delegation. Med ett delegations­beslut bör det alltid följa en återrapporteringsplikt till nämndens ledamöter samt regler som säkerställer förbättrad tydlighet. Det finns flera skäl till detta. Ett sådant skäl är att flera kommuner valt att delegera politiskt känsliga beslut om exempelvis placeringar på HVB-hem och dylikt till ordförande, presidium eller tjänste­män samtidigt som man varit väldigt sparsam med att redogöra för ärendets hantering i nämnden. Detta agerande riskerar att medföra att en nämndledamot blir ovetande om beslut som fattats. När vederbörande ifrågasätter hur och med vilket stöd beslutet fattats över nämndens huvud hänvisas ofta till något relativt otydligt delegationsbeslut, som vid en snabb genomläsning kunde tolkas som harmlöst. Denna ordning är inte hållbar, och den underminerar uppenbarligen förtroendevaldas rätt till insyn i den kommunala verksamheten. Matheus Enholm (SD) Fredrik Lindahl (SD) Lars Andersson (SD) Martin Westmont (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Språkvård i riksdagen

Motion 1378
Motion till riksdagen 2024/25:1378 av Matheus Enholm m.fl. (SD) Språkvård i riksdagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riksdagsstyrelsen ska arbeta fram riksdagsspecifika styrdokument för riksdagens interna och externa bruk som tydligt bevarar och betonar det svenska språkets särart och tradition och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riksdagsstyrelsen bör se över hur det svenska språkets särart kan bevaras genom att hämta inspiration från den isländska språkmodellen och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen. Motivering Att vårda sitt språk är att uppskatta fädernas tungomål eller, om man så vill, sitt moders­mål. Det svenska språkets status har emellertid blivit allt mer eftersatt. Genom århundradena har vårt språk formats och utvecklats genom impulser och lån från andra språk, men behållit en helt egen karaktär. Svenska talas i offentliga samman­hang framför allt i Sverige, men även i Finland, där fem procent av befolkningen är svensktalande, framför allt på den finska västkusten. Norskan och danskan har mycket gemensamt med svenskan och kan förstås i mycket hög grad av svenskar, eftersom de skandinaviska språken tillhör den nordgermanska (nordiska) språkgruppen, dit också isländska och färöiska hör. Förvanskas vårt eget språk mister vi kontakten med vårt språkliga arv och vårt ursprung. Språk är identitet och tillhörighet. Därför är det viktigt att behålla vår egen språkliga särart. Vi anser att det bör utredas hur det svenska språkets ställning kan stärkas. Det skrivna ordet blir i allt högre utsträckning engelskspråkigt och i många fall saknas adekvata uttryck på svenska. Åtgärder måste vidtas för att stärka det svenska språkets ställning både i samhället i stort och i riksdagen. Språket blir ibland föremål för myndighetsaktivistisk och politisk klåfingrighet där väletablerade språktraditioner ifrågasätts utan rimlig anledning. På Island uppfinner man egna ord för nya företeelser. Isländskan har därför ett ordförråd som har bevarats i förhållande till våra fornnordiska rötter och islänningarna anstränger sig för att det så ska förbli. Lånord, framför allt från sociala medier, är så klart en ofrånkomlig företeelse även på Island och nya ord uppstår, dock hela tiden med isländsk språkform och stavning. Isländskans ordförråd har förändrats i förhållandevis liten grad under modern tid och motviljan att införliva främmande ord är fortfarande stark. Det bör utredas hur Sverige kan hämta inspiration från isländsk språkpolitik. Vårt svenska språk är en omistlig del av vårt gemensamma svenska kulturarv och måste bevaras för efterkommande generationer. Riksdagen har som institution en unik och betydelsefull möjlighet att påverka i denna fråga. Riksdagsstyrelsen bör utforma styrdokument för all intern och extern kommunika­tion och information, inte minst till utskottskanslierna, som tydligt syftar till att bevara det svenska språkets särdrag och bejakar de svenska språktraditionerna. I det nöd­vändiga och goda mötet med ny teknik och nya företeelser bör inspiration hämtas från de isländska myndigheternas arbete med språket. Matheus Enholm (SD) Fredrik Lindahl (SD) Lars Andersson (SD) Martin Westmont (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Några valfrågor

Motion 1377
Motion till riksdagen 2024/25:1377 av Matheus Enholm m.fl. (SD) Några valfrågor Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om id-kontroller i anslutning till de allmänna valen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationella riktlinjer för utbildning och kontroll av kommunala valinformatörer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om politisk propaganda vid röstmottagningsställena och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om medborgarförslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda formerna för medborgarförslag och folkinitiativ samt finansiering av dessa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om incidentrapportering och myndighetssamverkan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om överklaganden och återföring av mandat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tystnadsplikt för väljarbiträden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den konservativa idétraditionen utgår från principen om små och noggrant övervägda förändringar över tid. Utvecklingen under de senaste allmänna valen påvisar att det föreligger ett visst reformbehov i vissa valfrågor kopplade till den allmänna rösträttens utövande. Detta är Sverigedemokraternas förslag på området. Valsedlar Sverigedemokraterna anser i likhet med Valmyndigheten att partigemensamma valsedlar bör införas. Tidöpartierna har enats om att denna fråga skall utredas under valperioden, varför vi inte driver denna fråga i här aktuell motion. Tydliga krav på att kunna identifiera sig i vallokalen och vid budröstning Enligt nu gällande ordning går det att rösta utan att legitimera sig, exempelvis genom att en annan person, en så kallad intygsperson, intygar den röstandes identitet. Kravet på att kunna legitimera sig bör bli absolut. Även om det i ett mycket fåtal fall kan medföra att personer som till exempel dagarna innan valet blivit bestulna på alla sina id-handlingar inte kan rösta, torde fördelarna överväga nackdelarna. Systemet med intygspersoner kan alltför enkelt utnyttjas, och vid flera tillfällen har det hänt att personer som kommit till sin vallokal för att rösta redan varit avprickade i röstlängden. Detta kan bero på såväl slarv som fusk. Oavsett vilka orsaker som ligger bakom medför detta stora konsekvenser för den enskilde. Genom införandet av obligatoriska id-kontroller samt avskaffande av intygspersoner skulle det dock vara möjligt att införa digital avläsning så att även röstlängden avprickas maskinellt, vilket sannolikt helt skulle åtgärda problemet med felaktigt avprickade personer. Systemet med budröster fyller ett viktigt syfte, främst för personer som på grund av ålder eller sjukdom inte kan ta sig till vallokalen för att avlägga sin röst. För Sverige­demokraterna är det helt centralt att även dessa människor fortsatt har möjlighet att använda sina demokratiska rättigheter. Regeringen bör därför utreda hur ett absolut identifikationskrav enligt ovan kan införas och implementeras samt se över hur systemet med budröstning kan bli mer motståndskraftigt mot missbruk och fusk. Samtidigt måste det självklart säkerställas att äldre eller sjuka personer kan använda systemet, så att deras demokratiska rättigheter att rösta inte på något sätt urholkas. Valinformatörer Inför valen anställer många kommuner så kallade valinformatörer. Motiveringen till detta sägs vara att höja valdeltagandet bland grupper där valdeltagandet är lågt. Valinformatörerna anställs och utbildas av kommunerna själva. Det finns kända exempel där valinformatörer genom sitt inflytande på olika invandrargrupper rent av försökt sälja dessa röster. Nationella riktlinjer för utbildning och kontroll bör därför utarbetas för de som skall arbeta som valinformatörer. Saklighet och opartiskhet i arbetet kommer att vara särskilt viktiga parametrar. Därutöver behöver staten och kommunerna enas om en gemensam och effektiv kontroll av valinformatörerna. Politisk propaganda i och invid röstningslokaler Det är viktigt att de platser där röstmottagning sker är strikt neutrala och utan otillbörlig politisk påverkan. Enligt 8 kap. 3 § vallagen får det inte förekomma propaganda eller annat som syftar till att påverka väljarna i val- och röstningslokaler. Det är vanligt att kommunernas valnämnder tar fram riktlinjer om hur man skall förhålla sig till vallagens skrivelser. Vi anser att det är olyckligt att det kan skilja sig stort mellan kommunerna vad som anses vara politisk propaganda och påverkan. Sverigedemokraternas förslag är att ingen propaganda, såsom partipolitisk verksamhet och valsedelsutdelning, får ske i och invid val- och röstningslokaler. Regelverket skall också ses över i fråga om vad som definieras som propaganda så att samma villkor gäller för alla kommuner och utlands­myndigheter. Medborgarförslag Sverigedemokraterna är anhängare av den parlamentariska demokratin men förordar även att demokratin skall komma närmare medborgarna. Ett ypperligt sätt att förena dessa två aspekter av folkstyret är att införa möjligheten för röstberättigade medborgare att lämna medborgarförslag genom en e‑petition. En e‑petition innebär en lösning där en medborgare kan skicka in ett förslag till riksdagen ungefär som en enskild motion som sedan offentliggörs på en för ändamålet avsedd hemsida. Om förslaget vinner allmän­hetens gillande genom att få ett på förhand bestämt antal signaturer skall det under­ställas behandling i berört riksdagsutskott. Den som är förslagets upphovsman har själv till uppgift att marknadsföra och vinna allmänhetens gehör för sitt eget förslag. Staten skulle med fördel kunna ha huvudansvaret för att en lämplig portal för detta finns tillgänglig online. Ett naturligt andra steg i en sådan process är att bygga ut den så att den även kan användas för folkinitiativ på kommunal nivå. Det bör även utredas om staten bör bära en del av kostnaden för folkinitiativ på kommunal nivå. Incidentrapportering och ökad samverkan mellan myndigheterna All form av valfusk och sabotage riskerar att på sikt skada den legitimitet som riks­dagsvalen i dag åtnjuter. Valmyndigheten anger i sin erfarenhetsrapport från 2022 års val att man mottog 653 incidentrapporter; en majoritet av dessa rörde valsedlar som hade stulits eller saboterats. Detta kan i värsta fall leda till att valresultatet påverkas. Valmyndigheten skriver vidare att det sker ett betydligt större antal tillbud men att de inte rapporteras in centralt. För att möjliggöra en samlad bild av förekomsten av avvikelser och incidenter nationellt bedömer Valmyndigheten att incidentrapporteringen bör vara obligatorisk för valadministrationen till kommande val. Sverigedemokraterna har länge påtalat detta och delar problembeskrivningen. För att skapa en översyn kring detta samt komma till rätta med överträdelser och sabotage anser Sverigedemokraterna att man bör inrätta en enhetlig incidentrapportering för Valmyndigheten, Valprövningsnämnden samt de lokala valnämnderna. Ökad samverkan mellan de berörda parterna minskar risken för att allvarliga incidenter och tillbud faller mellan stolarna. Det skall vara ett krav när en röstmottagare eller tjänste­man på Valmyndigheten upptäcker en överträdelse eller brist att anmäla detta vidare. Med detta förslag kan vi minska vårt valsystems sårbarhet mot antidemokratiska krafter som vill påverka eller sabotera valprocessen. Överklaganden och återföring av mandat De aktuella bestämmelserna för återföring av mandat i riksdagen samt i regioner och kommuner som är valkretsindelade infördes i syfte att förbättra proportionaliteten i valen, då en bred politisk uppslutning fann det äldre systemet otillräckligt. De allmänna valen 2018 var första gången som bestämmelsen tillämpades. Interaktionen mellan bestämmelserna för återföring av mandat i 14 kap. vallagen (4 § a–c) och systemet för överklaganden av röster är emellertid snedvriden. Detta har tidigare lyfts fram i Valprövningsnämndens promemoria Erfarenheter av prövningen av överklaganden i 2018 års allmänna val (dnr 14-2019), där man påtalade problematiken. En indirekt problematik skulle kunna uppstå då ett omval till riksdagen, region­fullmäktige eller kommunfullmäktige endast skall avse det antal fasta mandat och utjämningsmandat som tilldelades den eller de valkretsar som är berörda vid det upphävda valet. Om återföring av mandat sker, exempelvis innan omvalsprocessen påbörjats – som då rör en helt annan valkrets, vilket i riksdagsval betyder en helt annan del av landet – kan detta färga av sig på överklagande- och omvalsprocessen. Därför anser vi att regeringen bör utreda frågan och återkomma till riksdagen med ett förslag på lösning. Tystnadsplikt för väljarbiträden En straffsanktionerad tystnadsplikt bör införas för anhöriga eller andra enskilda som hjälper väljare att rösta, och röstmottagare bör åläggas att informera biträden om denna. Riksdagen bör i enlighet med 2020 års valutrednings delbetänkande tillkännage detta för regeringen. Matheus Enholm (SD) Fredrik Lindahl (SD) Lars Andersson (SD) Martin Westmont (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Konservativ politik för samtid och framtid

Motion 1376
Motion till riksdagen 2024/25:1376 av Matheus Enholm m.fl. (SD) Konservativ politik för samtid och framtid Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra monarkens uppgift att utse regering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riksmötet under högtidliga former bör öppnas på Slottet och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Karl XI:s drabanter och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om statsrådsförsäkran och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att manifestera riksdagens öppnande mer externt och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tronföljd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kröning av nästa monark och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om allmänna helgdagar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Valborgsdagen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ny allmän flagglag och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den konservativa idétraditionen utgår från principen om små och noggrant övervägda förändringar över tid. I det moderna Sverige har tyvärr ofta motsatsen rått. Gamla företeelser har avfärdats som omoderna, odemokratiska eller helt enkelt inte progressiva nog. De som har haft invändningar har inte sällan anklagats för att var bakåtsträvare eller ännu värre: för att ha bristande demokratisyn. Detta har inneburit att traditioner offrats på det progressiva altaret utan att någon verklig konsekvensanalys genomförts eller att lagstiftaren bekymrat sig över det vakuum som uppstår för medborgarna när landet kliver ur sin egen historia. De senaste åren har emellertid en viss ljusning kunnat skönjas. Den generation som av vänsteretablissemanget kallats för ”Generation Greta” förefaller tvärtom vara betydligt mer konservativ än någon generation före den. I år delas kungliga ordnar ut till svenska medborgare för första gången på 50 år, ett återuppväckande av en fin tradition som Sverigedemokraterna drivit på för. För att en tradition skall vara värd att återuppväckas eller bevaras räcker det inte alltid bara med att den är anrik; den skall även fylla en funktion och ha en naturlig plats i det moderna samhället. I denna motion presenteras våra förslag för en sammanhållen konservativ reformagenda. Politik för Sverige i tiden. Arbete och ceremonier i samband med regeringsbildning Kungen eller drottningen bör – precis som i alla andra europeiska monarkier – i egenskap av statschef och samlande symbol för riket återta den roll som talmannen i dag har att genomföra sonderingssamtal med partiföreträdarna och därpå föreslå stats­minister för riksdagen. Efter att riksdagens valt statsminister och denne anmält statsråd för riksdagen och skifteskonselj genomförts på slottet bör det vara monarkens, inte talmannens, uppgift att utfärda förordnandet för statsministern. På detta sätt minskar risken för att talmannens val av statsminister blir en återspegling av dennes eventuella lojalitet mot sitt parti eller sin partigrupp. Monarkens roll som statschef förtydligas därtill utan att det demokratiska statsskicket rubbas eftersom det är riksdagen och den av denna valda statsministern som utövar all verklig politisk makt. I anslutning till att nya statsråd tillträder bör dessa svära en moderniserad statsrådsförsäkran. Den senaste versionen, som tillkom 1958, torde kunna tjäna som förlaga att utgå ifrån. För att ge denna process den storslagna inramning som den förtjänar bör riksmötets öppnande flytta åter till Stockholms slott – givetvis med inslag av Karl XI:s drabanter. Eftersom detta är en tilldragelse som är viktigt för hela landet bör ceremonin sträckas ut på stan. Succession och monarki I mer än 1 000 år har Sverige varit en monarki och skall så förbli. Fram till 1974 fanns en stadga i successionsordningen att om den olyckliga händelsen skulle inträffa att Sverige står utan tronföljare, så skall riksdagen skyndsamt tillse att en ny kung eller drottning kan väljas. Denna ordning bör återinföras. Tidigare exempel på valda kungar i Sverige är Gustav Vasa och även den nuvarande kungens anfader Karl XIV Johan. När den engelska kungen Charles III efterträdde drottning Elisabeth II genomfördes kröningen i Westminister Abbey. Kröningen blev en mycket uppskattad folkfest, och trots att många av orden och utsmyckningarna var gamla blev det en angelägenhet för hela det brittiska folket. Den senaste svenske monarken att krönas var Oscar II i maj 1873. Givet rätt förutsättningar och inramning finns inga skäl att betvivla att en återinförd kröningsritual skulle kunna bli lika lyckad för svenskt vidkommande. Inför nästa trontillträde bör därför frågan om en modern kröningsritual utredas. Utredningen bör ha ett nära samarbete med hovet. Helgdagar För att skydda de svenska helgdagarna från av medieetablissemanget ivrigt påhejade vänsterpolitikers klåfingrighet bör de svenska helgdagarna skyddas i större omfattning än vad det görs i dag. Detta skulle kunna ske genom att det krävs kvalificerad majoritet för att förändra lagen (1989:253) om allmänna helgdagar men även genom att helg­dagarna lyfts in i grundlagen. Vid en sådan förändring bör, för att understryka att den är en angelägenhet för hela svenska folket, första maj byta namn till Valborgsdagen. Flagga och nationella symboler I ett kungligt brev från 19 april 1562 sägs att svenska flaggan skall vara ”gult udi korssvijs fördeelt påå blott”. Alltsedan dess har den svenska flaggan i varierande storlek och nyans vajat över landet. I dag råder en ordning som innebär att utseendet på den svenska flaggan regleras i lag, men flaggdagarna regleras i förordning. Det finns dock inga föreskrifter som reglerar när myndigheterna skall flagga eller ens vilken flagga som skall föras. Frågan om flaggning över enskilda myndigheter blir i stället föremål för beslut för den enskilda myndighetschefen, och i brist på dennes engagemang kanske någon helt annan. Många myndigheter flaggar med EU-flaggan eller med politiska och ideologiska flaggor. Den svenska flaggan är en symbol för Sverige och därmed i förlängningen för svenska myndigheter. Alla regler för flaggning bör samlas i en enda flagglag. Flagg­lagen bör innehålla regler för flaggans utseende, ceremoniel för flaggning, vilka flagg­dagar som skall anses vara officiella och att myndigheter endast skall föra den svenska flaggan, regionala flaggor, eventuella gästflaggor och myndighetsspecifika flaggor. Flagglagen bör även påbjuda att samtliga svenska myndigheter skall flagga på officiella flaggdagar och iaktta de ceremonier som gäller för flaggning. Vad gäller privat flaggning bör sådan snarare uppmuntras än påtvingas. Sverigedemokraterna menar vidare att principer från andra europeiska demokratiers flagglagar bör beaktas vid utformningen av den nya lagen. Slutligen anser Sverigedemokraterna att missaktning mot Sverige och svenskarna genom skändning av den svenska flaggan är förkastligt, och detta bör komma till utryck i den nya lagen även om vi inte förespråkar att detta direkt bör förbjudas. Matheus Enholm (SD) Fredrik Lindahl (SD) Lars Andersson (SD) Martin Westmont (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Grundlag

Motion 1375
Motion till riksdagen 2024/25:1375 av Matheus Enholm m.fl. (SD) Grundlag Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny programskrivning i grundlagen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reversera sentida grundlagsrevisioners utmönstringar av begreppet svenska medborgare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att utreda hur det allmänna bättre kan skydda dem som på otillbörlig grund missgynnas på grund av sin politiska åskådning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda ett explicit förbud som förhindrar att någon diskrimineras på grund av att denne är svensk, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om etniska, språkliga och religiösa minoriteters kultur- och samfundsliv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utmönstra uppräkningen av de organisationer utom FN som nämns i 1 kap. 10 § regeringsformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att grundlagsfästa att valutan i Sverige är svensk krona och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om svenska språkets ställning i grundlagen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn. För oss är det således självklart att folkstyret är utgångspunkten för stiftandet av lag, liksom att all offentlig makt utövas under densamma. Folkstyret förverkligas i huvudsak genom regeringsformen. Den nuvarande regeringsformen härstammar, med vissa senare ändringar, från 60- och 70-talets tankegods och ersatte i sin tur 1809 års regeringsform som då var världens näst äldsta ännu tillämpade grundlag. Sedan regeringsformens tillkomst har det svenska samhället och dess sammansättning och förutsättningar förändrats avsevärt. Liksom det svenska folkets politiska värderingar. Mycket av det som stadgas i regeringsformen står sig förvisso bra i dag. Men nu, 50 år senare, krävs även förändringar. Folkstyret Det fundament på vilket regeringsformen vilar utgörs som ovan nämnt av folkstyret. Regeringsformen säger dock inget om det folk som faktiskt skall styra. Eftersom folkstyret och regeringsformen i första hand är till för Sverige och svenskarna bör regeringsformen inledas med en berättelse om Sverige som land och svenskarna som folk. Det skall inte kunna ifrågasättas vilket folk det är som åsyftas i regeringsformens portalparagraf. Sålunda skall inte någon offentlig makt i Sverige kunna utgå från något eller några andra länders folk, åtminstone inte utan uttryckligt medgivande från det svenska folket. Den sentida grundlagsrevisionens utmönstring av svenska medborgare, till förmån för det betydligt vidare begreppet som var och en, skall reverseras. Svensk grundlag skall naturligtvis åsyfta och åtnjutas av svenska medborgare i första hand. Därutöver kan förstås hela eller delar av motsvarande skydd och rättigheter som stadgas för med­borgare även tillerkännas var och en som i övrigt är underställd svensk rättstillämpning, så länge inte något annat följer av någon annan lag eller författning. Målsättningsstadgarna Regeringsformens inledande bestämmelser kan sägas utgöra en slags programförklaring om vilken hänsyn och mål som skall verka vägledande för det allmänna. Rättigheterna kan därför inte göras gällande vid en talan men tjänar som samhällets ”måttstock”. Bland annat skall det allmänna motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktions­hinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Denna katalog innehåller i huvudsak omständigheter som individen själv inte väljer. Ett uppenbart undantag från denna katalog är religiös tillhörighet. Ingen person skall diskrimineras på grund av sin religiösa tillhörighet. Med detta sagt finns det religiösa samfund som i olika grad är både våldsbejakande och extremis­tiska. Detta gäller på motsvarande sätt för politiska ideologier. Då det svenska rätts­systemet trots detta allmänna målstadgande klarar av att motverka och beivra religiöst motiverad brottslighet, samt i erforderlig grad även skydda och tillmäta olika religiösa grupper ett adekvat och ändamålsenligt skydd, torde det inte föreligga några hinder att i motsvarande grad inkludera politisk åskådning under katalogen av diskriminerings­grunder i 1 kap. 2 § RF. Vidare kan man läsa att det allmänna skall främja minoriteters kultur och samfundsliv i Sverige. Detta stadgande försvårar den självklara principen att invandrar­grupper till Sverige bör assimileras, inte integreras. Kulturella undantag bör endast vara förbehållna Sveriges fem erkända historiska minoriteter. Politisk diskriminering I grundlagen stadgas att en lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). I EKMR föreskrivs ett förbud mot diskriminering på grund av politisk åskådning (artikel 14). Det skyddet är emellertid endast tillämpligt i samband med åtnjutandet av en annan fri- och rättighet i konventionen eller dess tilläggsprotokoll. På grund av detta saknas i dag ett adekvat skydd mot diskriminering på grund av politisk åskådning i svensk rätt. Diskriminerings­lagen inkluderar till exempel inte politisk åskådning. Under iakttagande av samma överväganden som gäller i EKMR bör det utredas hur skydd mot diskriminering på grund av politisk åskådning kan införas i såväl grundlag som lag. I samband med en sådan förändring skall ett tillägg till regeringsformen göras med innebörden att ingen får särbehandlas eller diskrimineras på grund av att denna betraktas av sig själv eller av andra som svensk. Suveränitet Med suveränitet avses svenska statens självständiga oavhängighet gentemot andra stater samt över- och mellanstatliga organisationer. Sverige har genom sitt medlemskap i över­statliga organisationer och globala samarbeten förskjutit delar av sin självbestäm­mande­rätt utomlands. I vissa avseenden är detta naturligtvis ett nödvändigt ont. Men det finns en trend att mer och mer självbestämmanderätt överlåts till exempel till EU. Ett av Sverigedemokraternas främsta mål inom EU-politiken är att så mycket självbestämmande som möjligt skall stanna i, och återföras till, Sverige. Sverige skall kunna gå med i, och om svenska folket så önskar, lämna mellanstatliga och överstatliga samarbeten. Om svenska folket vid något tillfälle skulle besluta att Sverige inte längre skall vara medlem i EU kan Sverige lämna unionen först sedan EU-medlemskapet utmönstrats ur regeringsformen, vilket är en flerårig process då ett mellanliggande val sannolikt skulle behövas för att genomföra förändringen. Det är därför uppenbart att bestämmelser om vilka organisationer Sverige är medlem i eller samarbetar med inte bör finnas omnämnda i grundlagen om inte synnerliga skäl talar för det. Förutom att inkludera det självklara FN-medlemskapet torde det som huvudregel räcka med ett förtydligande i regeringsformen att Sverige deltar i internationellt samarbete i olika sammanhang. Valuta och språk Det bör införas en stadga i grundlagen om att Sveriges valuta är den svenska kronan. Detta torde skydda kronan för det fall politiker, i Stockholm eller Bryssel, mot folkets vilja, med kort varsel beslutar att införa en annan valuta än kronan. En annan förbisedd men viktig symbolfråga berör också det svenska språket. Det finns bara ett land i dag som har svenska som grundlagsskyddat nationalspråk, och det är Finland. Självklart bör det grundlagsfästas att svenska är huvudspråket i Sverige. Matheus Enholm (SD) Fredrik Lindahl (SD) Lars Andersson (SD) Martin Westmont (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Granskning

Motion 1374
Motion till riksdagen 2024/25:1374 av Matheus Enholm m.fl. (SD) Granskning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur statsråd som åsidosatt sin tjänsteplikt effektivare kan utkrävas ansvar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att statsråd och andra ska kunna föreläggas att, vid vite eller annan rättsverkan, infinna sig till konstitutionsutskottets utfrågningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sanningsplikt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur ansvar kan utkrävas av regeringen om den agerat genom ombud, t.ex. en nationell samordnare eller ombudsman, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen styr riket och är ansvarig inför riksdagen. I detta ligger att regeringen, förutom att fatta egna beslut, kan, och skall, delegera ansvar och uppgifter. Detta är inte anmärkningsvärt i sig, men kan inte heller tillåtas fungera som en mekanism genom vilken regeringen undgår sitt ansvar inför riksdagen. Därför bör bättre möjligheter finnas för riksdagen att utkräva ansvar av den som utövar, eller har utövat, delegerad makt men inte har hållit sig inom de angivna ramar som beslutats av riksdagen eller på annat sätt har åsidosatt hänsyn rimliga att förvänta sig av någon i den aktuella tjänste­ställningen. Vad avser ett utökat ansvarsutkrävande av statsråd är en självklar utgångspunkt att konstitutionsutskottets roll som politisk granskare upprätthålls och att formerna för granskningen inte rubbas mer än vad som kan anses vara påkallat utifrån det aktuella ärendets natur. Möjligheten för konstitutionsutskottet att till Högsta domstolen över­lämna ett beslutat åtal för prövning skall kvarstå oförändrad. Det är däremot rimligt att konstitutionsutskottet får fler verktyg till sitt förfogande för att kunna granska statsråden och deras tjänsteutövning och i vad mån dessa har åsidosatt sin tjänsteplikt. Utöver effekten av att statsråden förhoppningsvis fattar klokare beslut om deras handlande riskerar att underställas en grundligare granskning än den som nu sker skulle en reformerad ordning förhoppningsvis medföra ett stävjande av den utveckling som vissa tycker sig ha sett. Nämligen att en del riksdagsledamöter alltmer verkar använda sig av KU-anmälningar för politiska nålstick. Så länge granskningen i värsta fall leder till att utskottet uttalar att en ”brist” föreligger utan någon egentlig risk för åtal eller dylikt behöver man som anmälare inte heller känna något större ansvar för eventuella följder av sin anmälan. Konstitutionsutskottet har i viss mån tagit på sig ansvaret att städa lite i floran över okynnesanmälningar genom att helt enkelt inte granska vissa anmälningar som rör uttalanden av statsråd om det är uppenbart att dessa gjorts mer som ett politiskt uttalande och inte i rollen som statsråd. Detta är ett bra steg på vägen men inte tillräckligt. Skulle det föreligga en verklig och betydande risk för den som anmäls blir också ansvaret för den som anmäler mer påtagligt. Härigenom skulle förmodligen såväl digniteten på inlämnade anmälningar som KU:s anseende i stort öka. Inte minst av att detta ytterligare befäster behovet av enighet mellan partierna i utskottet. Plikt att inställa sig En fråga som bör utredas inom en parlamentarisk kommitté är om konstitutionsutskottet borde kunna förelägga vite eller besluta om annan rättsverkan, såsom hämtning, för innevarande och före detta regeringsmedlemmar och andra personer som vägrar inställa sig när KU kallar till utfrågning. En sådan process skulle eventuellt kunna ske via Högsta domstolen. Sanningsplikt Möjlighet borde även finnas för utskottet att kunna belägga berörda personer med sanningsplikt på motsvarande sätt som redan kan göras med tystnadsplikt. Vid misstanke om mened bör ärendet överlämnas till Högsta domstolen. På så sätt kan rättssäkerheten säkerställas utan att själva utskottets karaktär för den sakens skull förändras till att bli mer domstolsliknande, samtidigt som resultatet i processen inte längre överlåts åt den granskades godtycke eller politiska opportunism. Tjänstemän med förordnande från regeringen Ytterligare en angelägen fråga att utreda, förslagsvis i form av en parlamentariskt sammansatt kommitté, berör visst ansvarsutkrävande gentemot regeringen för det arbete särskilt utsedda s.k. nationella samordnare bedriver på regeringens uppdrag. Nuvarande regelverk medger endast att en regering, alternativt ett enskilt statsråd, som misstänks ha brustit i vad som åligger det i ämbetet kan KU-anmälas samt underställas en misstroendevotering. Denna kontrollmakt med påföljande sanktionsmöjligheter innehas då alltså av riksdagen. När motsvarande i stället sker genom en av regeringen tillsatt samordnare med ett pådrivande uppdrag från regeringen saknas däremot en tydlig ordning för att säkerställa efterlevnad av ansvar inför riksdagen. Då en tjänsteman inte kan KU-anmälas eller röstas bort i riksdagen övergår ansvarsutkrävandet till regeringen, som alltså var den part som egentligen ville få den aktuella åtgärden utförd. Här uppstår en uppenbar intressekonflikt och ett osäkert rättsläge, vilket måste utredas och klargöras. Utan att föregripa en sådan utredning skulle en framkomlig väg kunna vara att göra den som utsett samordnaren direkt ansvarig för dennes agerande. Med en potentiell risk att själv kunna drabbas av KU-anmälningar och/eller misstroendevotum finns en klar ansvarskedja och tydliga incitament att hålla respektive samordnare under uppsikt och inte som en agent genom vilken man handlar bortom riksdagens förmåga att utkräva ansvar. Om ett statsråd avsätts eller avgår skulle också av denne utsedda samordnares förordnanden automatiskt upphöra inom förslagsvis tre månader. Förordnanden som sträcker sig över regeringsombildningar, alternativt regeringsskiften, förutsätter då att ett nytt statsråd under denna tid skriftligen övertar ansvaret för av tidigare statsråd utsedda samordnare, för att dessa skall vara fortsatt giltiga. Utredningen bör överväga lämpligheten i att samordnare organiseras som egna myndigheter eller huruvida dessa, liksom till exempel statssekreterare, uteslutande bör inrymmas i Regeringskansliet. Matheus Enholm (SD) Fredrik Lindahl (SD) Lars Andersson (SD) Martin Westmont (SD)
Lade fram en motion · 25 sep 2024

Flytt av fordon

Motion 574
Motion till riksdagen 2024/25:574 av Per Söderlund m.fl. (SD) Flytt av fordon Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta flytt av fordon som någon parkerat på annans mark, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Idag är det mycket svårt att få tillstånd att flytta ett fordon som någon parkerat eller övergett på annans mark. Enligt lagen (1982:129) om flytt av fordon i vissa fall, får regeringen meddela föreskrifter om rätt för statlig eller kommunal myndighet att flytta fordon i särskilt angivna fall, när det behövs för ordningen och säkerheten i trafiken eller av naturvårdsskäl. Ett fordon får också flyttas om det har varit parkerat på annans mark under minst sju dygn i följd efter det att markägaren underrättat fordonets ägare om att det inte får vara parkerat på platsen. Kan fordonets ägare inte anträffas får fordonet flyttas om det varit uppställt under minst en månad i följd efter det att mark­ägaren påbörjat försök att underrätta fordonsägaren. Detta innebär i praktiken fri parkering på annans mark i sju dagar eller en månad i det fall fordonsägaren lyckas undvika att bli informerad av markägaren. Under tiden kan det felparkerade fordonet innebära stora problem för den enskilde. Exempelvis kan en infart till en fastighet blockeras av ett felparkerat fordon så länge det inte utgör fara för trafiken. Resultatet kan vara att det blir omöjligt för en lantbrukare att bruka sin mark då det är omöjligt att komma ut på en åker som blockeras av ett felparkerat fordon. En näringsidkare kan få problem att bedriva sin verksamhet om exempelvis en lastkaj blockeras på detta sätt. Det är inte en rimlig ordning. Att parkera på någons mark utan dennes tillstånd bör också vara belagt med vite. Lagen bör ändras så att markägaren själv kan avgöra vilka fordon som får vara på dennes mark så länge det inte strider mot andra lagar. Markägaren bör också kunna begära hjälp med skyndsam flytt av fordonet av lämplig myndighet. Per Söderlund (SD) Matheus Enholm (SD) Eric Palmqvist (SD)
Uppdrag
  • Kristdemokraterna - Ledamot
    13 okt 2026 - 8 okt 2030 · Krigsdelegationen
  • OSSE-delegationen - Ledamot
    13 okt 2026 - 8 okt 2030 · Riksdagens delegation till OSSE:s parlamentariska församling
  • Sverigedemokraterna - Gruppledare
    7 okt 2026 - pågående · Sverigedemokraterna
  • Försvarsutskottet - Suppleant
    6 okt 2026 - 23 sep 2030 · Försvarsutskottet
  • Utrikesutskottet - Suppleant
    6 okt 2026 - 23 sep 2030 · Utrikesutskottet
  • Riksdagsstyrelsen - Ledamot
    6 okt 2026 - 1 okt 2030 · Riksdagsstyrelsen
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    28 sep 2026 - 23 sep 2030
  • Valberedningen - Ledamot
    28 sep 2026 - 23 sep 2030 · Valberedningen
  • Konstitutionsutskottet - Suppleant
    11 juni 2026 - 28 sep 2026 · Konstitutionsutskottet
  • Sverigedemokraterna - Förste vice gruppledare
    8 juni 2026 - 6 okt 2026 · Sverigedemokraterna
  • Riksdagsstyrelsen - Ersättare
    4 juni 2026 - 6 okt 2026 · Riksdagsstyrelsen
  • Utrikesutskottet - Suppleant
    28 maj 2026 - 28 sep 2026 · Utrikesutskottet
  • Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet - Deputerad
    25 sep 2025 - 10 dec 2025 · Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
  • Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet - Deputerad
    13 mars 2025 - 20 mars 2025 · Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
  • Riksdagsstyrelsen - Ersättare
    14 feb 2025 - 4 juni 2026 · Riksdagsstyrelsen
  • Nato-delegationen - Suppleant
    11 feb 2025 - 26 okt 2026 · Riksdagens delegation till Natos parlamentariska församling
  • Utrikesutskottet - Suppleant
    10 feb 2025 - 28 maj 2026 · Utrikesutskottet
  • Försvarsutskottet - Vice ordförande
    30 jan 2025 - 28 sep 2026 · Försvarsutskottet
  • Konstitutionsutskottet - Suppleant
    29 jan 2025 - 11 juni 2026 · Konstitutionsutskottet
  • Försvarsutskottet - Ledamot
    29 jan 2025 - 30 jan 2025 · Försvarsutskottet
  • OSSE-delegationen - Suppleant
    22 maj 2023 - 13 okt 2026 · Riksdagens delegation till OSSE:s parlamentariska församling
  • Domarnämnden - Ledamot
    1 jan 2023 - 31 dec 2026 · Domarnämnden
  • Kristdemokraterna - Ledamot
    11 okt 2022 - 13 okt 2026 · Krigsdelegationen
  • Sverigedemokraterna - Kvittningsperson
    4 okt 2022 - pågående · Sverigedemokraterna
  • Konstitutionsutskottet - Ledamot
    4 okt 2022 - 29 jan 2025 · Konstitutionsutskottet
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    26 sep 2022 - 28 sep 2026
  • Valberedningen - Ledamot
    26 sep 2022 - 28 sep 2026 · Valberedningen
  • Sverigedemokraterna - Kvittningsperson
    27 sep 2021 - 13 feb 2022 · Sverigedemokraterna
  • Arbetsmarknadsutskottet - Suppleant
    20 mars 2020 - 26 sep 2022 · Arbetsmarknadsutskottet
  • Civilutskottet - Suppleant
    20 mars 2020 - 26 sep 2022 · Civilutskottet
Visar 30 av 47 ·Rådata