Matheus Enholm

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

KU är kanske inte det utskott som har flest debatter här i kammaren. Det är min första för i höst och troligen också min sista före jul. Därför vill jag börja med att tacka alla kollegor i utskottet för ett gott arbete under året. Jag vill även rikta ett stort tack till kanslipersonalen för ett väldigt skickligt arbete.

När utgiftsområde 1 debatteras brukar det ibland framhållas att område 1 i sammanhanget har en ganska ringa mängd pengar men att det för den sakens skull inte är oviktigt. Det håller jag verkligen med om.

Det vi talar om är rikets styrelse, alltså den del av statsapparaten som omfattar riksdag, regering, statschef och andra närliggande funktioner. Om medlen till dessa organ inte är väl avvägda, hur ska då de andra delarna av det offentliga kunna fungera? Samtidigt är det sant att vi som politiker inte ska ge mer pengar till oss själva - eller till myndigheter vars uppgifter man kan ifrågasätta - än vad som verkligen behövs. Varje förslösad skattekrona är som alla vet en stöld från folket.

Att oppositionen och regeringsunderlaget prioriterar och motiverar olika är inte konstigt, utan det är så det fungerar och ska fungera i en demokrati. Att budgetförslagen år efter år är ganska lika varandra i utgiftsstorlek får väl ändå sägas vara en indikation på att den svenska demokratin lever och är ganska välmående.

Fru talman! Jag vill göra några nedslag i den budget som nu förhandlats fram av Tidöpartierna.

Monarkin utgör en central del av Sveriges kulturarv och spelar en viktig roll som en enande symbol för vårt samhälle. Vi ska vara stolta över att vi i denna alltmer föränderliga värld kan bevara våra traditioner, som en grundsten för ett stabilt och tryggt samhälle.

Under 2023 genomförde kungen och kungafamiljen hela 982 programpunkter. En viktig händelse var till exempel högtidlighållandet av att det gått 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung och 50 år sedan kungen blev statschef.

För att kunna genomföra behövliga säkerhetsinsatser i Kungliga hov och slottsstatens verksamheter till följd av det försämrade säkerhetspolitiska läget och för att kunna genomföra insatser i syfte att vårda och förvalta kulturarv och miljöer inom Kungliga hov- och slottsstatens verksamheter ökas anslagen så att de uppgår till 190 miljoner 2025 och 194 miljoner 2026.

Hov- och slottsstaten är dessvärre inte den enda som behöver stärka säkerheten. Vi behöver göra det även här i riksdagen, vilket vi tyvärr märker behov av allt oftare. Riksdagsförvaltningen får därför medel för detta. It-säkerhet, fastighetsförvaltning och bevakning kommer att stärkas.

En lite gladare nyhet är att Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i Nordiska rådet nästa år. För att möta de krav som detta medför föreslås en ökning av anslaget med 3,4 miljoner. Det är både bra och viktigt att det nordiska samarbetet fördjupas.

En annan liten men glad nyhet är att resebidragen för skolor ökar. Det är i sammanhanget måhända lite pengar, men detta leder till att fler unga kan komma till riksdagen och på plats ta del av den demokratiska process som sker här.

Deltagandet i den demokratiska processen är mycket viktigt. Demokratin börjar med unga. Men folkstyret förverkligas genom de allmänna valen. Vi stärker därför Valmyndigheten med 95 miljoner kronor. Detta ska främst gå till att göra it-systemen robusta och säkra och till att man ska kunna göra de nyanställningar som behövs. Efter ändringar i vallagen som syftar till att göra de allmänna valen säkrare och tillgängliga behövs det även en förstärkning på ytterligare cirka 13 miljoner, som vi tillför myndigheten.

Fru talman! Nu har jag gått igenom några av de punkter jag ville lyfta och som vi samarbetspartier har enats om i budgeten på vårt område. Mina kollegor i utskottet kommer säkert att berätta mer om sina - eller våra - prioriteringar i sina anföranden. Men jag stannar där.

(Applåder)

Fru talman! I år är det 215 år sedan 1809 års regeringsform infördes och 50 år sedan den ersattes av nuvarande regeringsform. KU är alltså inte nyutsprunget oavsett om man mäter det i år eller om man mäter det i sekler.

Som konservativ hyllar jag självklart anrika institutioner, i synnerhet när de fungerar så väl som KU gör. I KU har vi i år igen kommit fram till ett enigt granskningsbetänkande. För detta vill jag tacka mina kollegor i utskottet och självklart utskottets kompetenta och fantastiska kansli.

De ärenden som KU har haft att granska i år kommer vi att utveckla under respektive block som behandlas i denna debatt. Jag har dock några allmänna observationer som jag vill dela med mig av.

Oavsett vilken regering vi har haft verkar det ha varit problematiskt med generaldirektörer.

För några år sedan hade KU ett ärende där vi granskade dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och de brister som fanns kring förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör. Bristerna rörde dels att statsrådet inte kunde styrka skälen till förflyttningen, dels att statsrådets och generaldirektörens bilder av vad som hade hänt inte gick ihop.

Nu har ungefär samma sak skett igen, men denna gång rör det Strålsäkerhetsmyndighetens generaldirektör och klimat- och miljöministern. KU konstaterar därför återigen att dokumentationen behöver blir bättre för att säkerställa hanteringen och för att man i efterhand ska kunna följa vad som faktiskt har skett.

Fru talman! Principen om anställning på grund av förtjänst och skicklighet tillkom också den för 215 år sedan, om än något annorlunda formulerad. Den hakar in i ett annat ärende som KU granskat, nämligen det om de så kallade Tidölönerna.

De allra flesta tjänstemän i Regeringskansliet är inte politiskt tillsatta. De behåller sin anställning oavsett regeringsskifte eller partipolitisk sammansättning. De är anställda utifrån principen om förtjänst och skicklighet och bistår med utredningar och underlag till regeringen oavsett politisk färg. Detta är självklart en god ordning som bidrar till en väl fungerande styrning av Sverige.

På grund av hur lönedirektiven utformades kom det dock att misstänkas att lönesättningen av dessa skulle ha inslag av partipolitik.

KU har nu granskat detta och noterat att både statsministern och civilministern beklagat det olyckliga i det inträffade.

Om det hade funnits några brister i den hanteringen kan inte regeringen klandras för detta, eftersom det inte är regeringen som hanterar de frågorna. Både statsministern och förvaltningschefen har varit väldigt tydliga med att det inte har funnits någon politisk påverkan i lönedirektiven.

Ett institut som till och med är äldre än KU är offentlighetsprincipen. Den har funnits med oss i olika former ända sedan 1766 års tryckfrihetsförordning.

På 1700-talet spreds tankar och idéer främst via tryckalster. De allmänna handlingarna var givetvis inga undantag.

Nu 258 år senare uppkommer och inkommer handlingar för det mesta elektroniskt, till exempel i form av sms. Informationsteknologin har tagit enorma språng bara de senaste åren. Det finns ett stort antal digitala plattformar där man förväntas delta i debatten. Det är därför inte konstigt eller ens anmärkningsvärt att framför allt den yngre generationen betraktar elektronisk kommunikation annorlunda än vad en äldre person gör eller kanske vad en viktig, men ändå 258 år gammal, princip gör. Vi måste betrakta och tillämpa offentlighetsprincipen utifrån det samhälle som vi lever i.

Det är mot denna bakgrund som jag vill säga något om ärende G20, klimat- och miljöministerns raderade sms och uttalandet om att alla statsråd raderar sina sms.

Samhällsutvecklingen medför utmaningar när tillämpningen av regelverket för handlingsoffentlighet krockar med den moderna informationsteknologin. Mina kollegor kommer att redogöra mer för detta under debatten, men jag och utskottet konstaterar att vi hela tiden måste vara i samklang med utvecklingen. KU kommer troligen att granska statsrådens användning av bland annat sociala medier framöver.

Med detta vill jag återigen tacka för en väl genomförd granskning och lämna ordet vidare till nästa talare.

Herr talman! Jag kan tillfredsställande nog konstatera att vi, valet till trots, har ett enigt betänkande även i år.

Under hösten har utskottet granskat nio ärenden, och jag kommer att uppehålla mig vid ett par av dem. Jag börjar med synpunkter på regeringens hantering av vissa förvaltningsärenden som avlysning och upplåtelse av jakt.

Utskottet har granskat 14 ärenden som avgjordes av regeringen mellan 2019 och 2021 och funnit att det i några fall brustit i fråga om att oskälig tid förflutit mellan olika handläggningsåtgärder och att det i andra fall handlat om bristfälligt motiverade beslut. Som ett exempel kan nämnas att det i ett av ärendena tog mer än en och en halv månad från det att ärendet var klart för avgörande till dess att regeringen fattade beslut i ärendet.

Med anledning av iakttagelserna i granskningen finner utskottet också skäl att lyfta fram att det är viktigt att det i alla lägen eftersträvas en så snabb, enkel och kostnadseffektiv handläggnings- och beslutsprocess som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts och utan onödig tidsutdräkt i ärendet.

Ett annat område utskottet granskat är bemyndiganden eller annat lagstöd för regeringens föreskrifter. De grundförfattningar som beslutats av regeringen under riksmötena 2014/15 till 2021/22 har gåtts igenom av utskottet. Syftet med genomgången har varit att ta reda på i vilken utsträckning regeringen i förordningarna ger en upplysning om vilket bemyndigande eller annat lagstöd som har utnyttjats i det enskilda fallet.

Granskningen har visat att en utveckling har skett som innebär att andelen förordningar som innehåller en upplysning om vilket bemyndigande eller annat lagstöd som har utnyttjats har ökat väsentligt, vilket är positivt. Vi kan samtidigt konstatera att det är stora skillnader mellan de olika departementen när det gäller i vilken utsträckning de beslutade förordningarna innehåller en upplysning om utnyttjat bemyndigande.

KU:s tidigare uttalanden om värdet av att det framgår av en förordning vilket eller vilka bemyndiganden som utnyttjats gäller självfallet oavsett vilket departement som är ansvarigt. Även om det är varje departement som i det enskilda fallet bedömer behovet av upplysningsbestämmelser bör således de kriterier som ligger till grund för dessa bedömningar enligt utskottet vara desamma för alla departement. Utskottet förutsätter att iakttagelserna i utskottets granskning följs upp inom Regeringskansliet för att säkerställa att så är fallet.

Herr talman! Konstitutionsutskottet har under hösten även granskat regeringens remissunderlag. En kartläggning har gjorts av de dokument som Regeringskansliet remitterade under 2016/17 till 2020/21. Syftet med kartläggningen var att på en övergripande nivå få en bild av de underlag som Regeringskansliet har remitterat, om det funnits några skillnader mellan departementen och om det skett några förändringar över tid. Frågor av intresse har varit vilka överväganden som kan ligga bakom valet av remissunderlag och vilka fördelar respektive nackdelar som kan finnas med olika typer av remissunderlag. Till grund för granskningen har även legat två promemorior som upprättats inom Statsrådsberedningen.

Här har utskottet haft förhållandevis mycket att säga, och jag ska försöka sammanfatta det hela.

Det är regeringens sak att avgöra hur de utredningar bör bedrivas som anses behövliga som underlag för regeringens beslut. Det innebär att regeringen har att avgöra frågor som utredningsform och att ange riktlinjer för arbetet.

KU har i tidigare betänkanden redogjort för sin syn på de olika typer av utredningsformer som regeringen har till sitt förfogande, och jag kommer därför att utelämna den delen.

När det gäller själva remissunderlagen ger granskningen anledning till några reflektioner och kommentarer. Av granskningen framgår att Regeringskansliet under den studerade perioden remitterade totalt 1 180 dokument och att antalet remitterade dokument ökade för varje år. Departementspromemorior i Ds-serien och andra promemorior från Regeringskansliet svarade för drygt 50 procent av det totala remissunderlaget. Även betänkanden i SOU-serien och underlag från en myndighet svarade för förhållandevis stora andelar, medan utkast till lagrådsremisser och underlag från kommissionen var mindre vanligt förekommande.

Fördelningen mellan olika typer av remissunderlag var relativt konstant under den granskade perioden. Andelen departementspromemorior i Ds-serien minskade dock, medan andelen andra promemorior från Regeringskansliet ökade förhållandevis mycket.

En uppdelning mellan internt respektive externt framtaget remissunderlag visar också att andelen internt framtaget underlag var högre och andelen externt framtaget underlag lägre under 2020 och 2021 än under 2016 och 2017. Remissunderlagen togs alltså under den granskade perioden i allt större utsträckning fram inom Regeringskansliet.

När det gäller olika typer av remissunderlag konstaterar utskottet att det finns flera fördelar för en regering med att remittera departementspromemorior i Ds-serien, andra promemorior från Regeringskansliet och underlag från en myndighet. Utredningsarbetet kan i regel komma igång snabbare och ta kortare tid än vid framtagandet av ett betänkande i SOUserien. Därmed kan de nämnda remissunderlagen också vara att föredra i de fall det är bråttom att åstadkomma en förändring på ett visst område eller lösa ett akut problem. När det gäller promemorior framtagna inom Regeringskansliet har dessutom det ansvariga departementet en annan kontroll över vad som föreslås och kan bestämma om en promemoria ska publiceras eller inte och i vilken form.

Det kan också konstateras att utredningskapaciteten inom Regeringskansliet är begränsad och att internt framtagna remissunderlag därmed inte alltid kan bli lika genomarbetade som till exempel betänkanden i SOU-serien. Till skillnad från formellt tillsatta utredningar saknas det dessutom vid internt utredningsarbete inom Regeringskansliet medverkan från externa experter eller en bred representation av olika intressen. Det finns inte heller eventuella avvikande meningar att redovisa.

Utskottet vill med anledning av vad som framkommit i granskningen framhålla värdet av att i efterhand kunna ta del av det underlag som har remitterats och legat till grund för regeringens beslut. Detta gäller särskilt när det är fråga om förordningar och lagförslag.

Att samtliga underlag som remitteras numera finns tillgängliga på regeringens webbplats är som utskottet tidigare framhållit positivt. Det ökar även möjligheten för andra än remissinstanserna att bidra med synpunkter genom att inkomma med spontansvar. Samtidigt innebär publiceringar bättre tillgänglighet och underlättar för den som i efterhand vill ta del av underlaget, till exempel för att studera förarbeten till en lag.

Herr talman! Det finns mycket i höstens granskning som är intressant och läsvärt, men jag hänvisar alla till att läsa granskningsbetänkande KU10, som finns att ta del av på nätet.