Prövning av talmannens förslag till statsminister

Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Sverige behöver en regering som genomför reformer som tar Sverige i en ny riktning, skapar goda förutsättningar för att bo och verka i hela landet, stärker tryggheten, sänker utsläppen i en mycket snabbare takt och höjer den långsiktiga strukturella tillväxten. Sverige behöver en regering som underlättar för civilsamhälle och företag, stärker människors trygghet och frihet och ser att Sverige byggs starkt på tillit och framtidstro.

I dag ska kammaren ta ställning till om Elisabeth Thand Ringqvist ska få mandatet att bilda en regering bestående av Centerpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna.

Vi ser att en sådan regering har möjlighet att föra en politik som höjer tillväxten, sänker utsläppen och skapar bättre levnadsvillkor i hela landet. En sådan regering stärker både civilsamhällets och människors frihet, främjar jämlikhet, jämställdhet och delaktighet samt rustar Sverige för framtidens utmaningar.

Under de sonderingssamtal som Elisabeth Thand Ringqvist fört med riksdagens samtliga partiledare har det framkommit att det finns majoritet för denna politik, men i dagsläget saknas det parlamentariska stödet för en mittenregering.

Elisabeth Thand Ringqvist åtog sig sonderingsuppdraget och har därutöver accepterat att prövas i en statsministeromröstning, trots att detta inte var avsikten från början. Det visar på konstruktivitet och en vilja att föra regeringsbildningsprocessen framåt, en sak som varit bristande hos flera andra partier den senaste tiden.

Centerpartiet har såväl före som efter valet tagit en rad väl avvägda steg för att underlätta regeringsbildningen. Erfarenheterna från 2018 visar att otydliga besked och låsta positioner försvårar möjligheterna att ge landet en stabil regering.

Mot den bakgrunden angav vi redan före valet tydligt vilka partier vi är beredda att sitta i regering med. Beskedet att dessa inkluderar Socialdemokraterna och Miljöpartiet var en betydande förändring jämfört med tidigare och gav väljarna klarhet i vad en röst på Centerpartiet innebar. Vi har samtidigt angett att vi kan regera med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Vi har vidare förklarat oss beredda att stödja en regering som även Vänsterpartiet stöder liksom en socialdemokratisk enpartiregering. Därmed har vi bidragit till att vidga antalet möjliga regeringsalternativ.

Vi har inte heller ställt krav på ministerposter, eftersom det avgörande för oss är det sakpolitiska innehållet.

För att partierna skulle kunna föra samtalen utifrån samma underlag bjöd vi in till Högberga möte i syfte att skapa en gemensam lägesbild av Sveriges ekonomi, arbetsmarknad, säkerhet och klimat. Elisabeth Thand Ringqvist har dessutom åtagit sig ett sonderingsuppdrag och ställt sig till förfogande i dagens statsministeromröstning.

Sammantaget har Centerpartiet tagit ett konsekvent ansvar för att Sverige ska kunna få en fungerande regering.

Herr talman! Centerpartiets besked från före valet ligger fast. Det mandat vi fått från våra väljare är inte en historiskt skarp vänstersväng.

Det handlar om ekonomisk tillväxt, en återhållsam migrationspolitik och en rimlig kriminalpolitik. Det handlar om större frihet för människor, en välfärd som fungerar i hela landet och bättre villkor för de gröna näringarna. Det handlar om sänkta utsläpp och en försvars- och utrikespolitik som är öppen för ett fördjupat internationellt samarbete.

Vi har därmed inte fått väljarnas mandat att bli det parti som efter 110 år släpper in Vänsterpartiet i regeringen. Vi har inte heller fått väljarnas mandat att bli det parti som möjliggör sverigedemokratiska ministrar.

Vårt ansvar gentemot våra väljare är att så mycket som möjligt av vår politik ska bli genomförd, och det är något vi ämnar åstadkomma.

Herr talman! Senast denna kammare prövade en centerpartistisk statsministerkandidat hette kandidaten Thorbjörn Fälldin. I sin första regeringsförklaring från 1976, när Centerpartiet, Moderaterna och dåvarande Folkpartiet bröt ett 44-årigt socialdemokratiskt maktinnehav, sa Thorbjörn Fälldin: ”Med fasthet och ansvar skall vi föra en politik i hela folkets intresse. Därvid skall vi söka ett så brett samförstånd som möjligt.”

Brett samförstånd var vägledande för 50 år sedan. Det bör vara vägledande även för nästa regering. Det hade tjänat Sverige väl med en regering förankrad i mitten. Det hade tjänat Sverige väl med en regering som söker lösningar brett. Det hade tjänat Sverige väl med en statsminister som prövar nya majoriteter för att genomföra de reformer som Sverige så väl behöver för att stå starkt till år 2030.

Herr talman! Likt Thorbjörn Fälldin har Elisabeth Thand Ringqvist de senaste veckorna visat att hon söker lösningar och bidrar konstruktivt för att Sverige ska få en regering på plats.

Med denna motivering röstar Centerpartiet för Elisabeth Thand Ringqvist som statsminister.

(Applåder)

Herr talman! Åhörare och tittare! Kammaren har i dag att pröva talmannens förslag att utse Elisabeth Thand Ringqvist till statsminister.

Låt mig börja med att återigen konstatera att vi har ett komplicerat parlamentariskt läge i riksdagen. Det finns låsningar både till höger och till vänster. Som jag sa vid den förra statsministeromröstningen har alla åtta partier gått till val som enskilda partier. Vi har ett parlamentariskt demokratiskt system där det är väljarna som bestämmer förutsättningarna för majoritetsförhållandena i riksdagen. Det är upp till oss folkvalda att hantera det. Vi socialdemokrater har deltagit aktivt och konstruktivt under den tid då Elisabeth Thand Ringqvist haft sonderingsuppdraget i syfte att bilda en regering i mitten av svensk politik. Det har varit bra och öppna samtal.

Herr talman! Låt mig i detta sammanhang tacka Elisabeth Thand Ringqvist och Centerpartiet för det arbete de har lagt ned för att föra processen framåt. Samtalen har som sagt varit konstruktiva, men flera av de andra partier som skulle vara aktuella för en mittenregering har tydligt stängt dörren för detta alternativ. Den regeringskonstellation som ska prövas av kammaren innehåller därför partier som inte vill ingå i en mittenregering. Därför saknas det av förklarliga skäl en regeringsöverenskommelse att ta ställning till. Därutöver har den statsministerkandidat som vi i dag ska ta ställning till inte sonderat för att själv bli statsminister.

Mot bakgrund av detta kommer den socialdemokratiska riksdagsgruppen att rösta nej i dagens omröstning. Men jag vill understryka att Socialdemokraterna kommer att agera konstruktivt för att Sverige ska få på plats en ny regering som kan förverkliga den nya politiska riktning som svenska folket har röstat för. Processen framåt kommer att kräva att låsningar byts mot konstruktivitet och att alla politiska krafter agerar ansvarsfullt och sätter Sveriges bästa i främsta rummet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Johansson och Anna-Caren Sätherberg (båda S).

Herr talman! Tårtan beställdes. Segergratulationerna avkrävdes. Partiledarna jublade. Valnatten och dagarna efter den blev en uppvisning i teaterkonstens alla regler.

Det som före valet påstods vara ett seriöst alternativ till vårt blågula lag var inget annat än en kuliss – en kuliss avsedd att dölja det totala kaos som utspelade sig bakom scenen. Det var ett kaos som skickligt doldes för väljarna genom att man sände ut en ström av vackra ord och storslagna planer i valrörelsen.

Ett av flera bevis på detta är det faktum att vi i dag har att ta ställning till en statsministerkandidat som inte ens vill bli statsminister. Och det är egentligen inte så konstigt; om man tycker helt olika i frågor som är av avgörande betydelse för landet krävs det ingen större slutledningsförmåga för att räkna på utfallet. Om man har fyra olika spelare i ett lag där en slår långbollar på vänsterkanten, en annan tror på verklighetsfrånvända inlägg ovanifrån, en tredje tror att man själv är själva laget och en fjärde spelare sätter sig ned i mittcirkeln har man inte ett lag som fungerar. Om sanningen ska fram har man inte något lag över huvud taget.

Herr talman! Kontrasten kan inte bli tydligare. Det blågula blocket har en gemensam viljeinriktning i för Sverige helt avgörande frågor. Den rödgröna sidan har meningsskiljaktigheter och åsiktsspridning när det gäller i stort sett alla frågor. Med det i beaktande är det inte svårt att räkna ut vilket av dessa två alternativ som har bäst förutsättningar att skapa stabilitet och arbetsro.

Sverigedemokraternas riksdagsgrupp har alltid som ambition att vara konstruktiv, öppen och lyhörd. Vi drar inte upp röda linjer mot andra partier. Vi bygger inte upp orubbliga hinder som blockerar varje försök till en konstruktiv handling. I stället är vi måna om att ha ett fritt handlingsutrymme – ett handlingsutrymme som i varje givet läge ska användas för att få igenom en bra politik som sätter Sveriges medborgare i främsta rummet. Vår utgångspunkt är att alltid, i alla lägen, göra det som är bäst för vårt land.

Detta är en av flera anledningar till att Sverigedemokraternas riksdagsgrupp i dag röstar nej till Elisabeth Thand Ringqvist som ny statsminister.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Altenhammar, Bo Broman, Mattias Eriksson Falk, Mikael Eskilandersson, Liselotte Forsberg, Rasmus Giertz, Patrik Jönsson, David Perez, Patrick Reslow, Kevin Sahlin, Oscar Sjöstedt, Victoria Tiblom, Martin Westmont och Eric Westroth (alla SD).

Herr talman! I dag tar vi ställning till den så kallade mittenregeringen, som Elisabeth Thand Ringqvist och Centerpartiet har förespråkat och sonderat möjligheterna för. Eftersom Vänsterpartiet inte utgör en del av detta regeringsalternativ röstar vi i dag nej.

Jag har respekt för att man i Centerpartiet har velat gå till botten med den regeringskonstellation som man själv hade föredragit. Om det hade funnits stöd för detta alternativ hade Vänsterpartiet fått acceptera det och gå i opposition. Men nu står det helt klart att den vägen är stängd, och därmed är vi i Vänsterpartiet beredda att ta ansvar och förhandla när processen för att Sverige ska få en regering på plats nu går vidare.

Vänsterpartiet har varit tydligt genom hela processen: I det fall våra mandat efterfrågas i en regeringsbildning ska vi också ingå i den regeringen. Just detta är inte förhandlingsbart. Vi ställer kravet på regeringsmedverkan därför att vi vill att den politik Vänsterpartiet vill driva faktiskt också ska genomföras. Vi är fullt medvetna om att det inte kommer att vara någon angenäm tillvaro alla gånger, men Vänsterpartiets väljares röster måste väga lika tungt som andras.

Nu har Liberalerna och Kristdemokraterna meddelat att de inte vill ingå i Magdalena Anderssons regeringsunderlag. Då återstår bara Socialdemokraterna, Vänsterpartiet Centerpartiet och Miljöpartiet. Vi menar därför att Magdalena Andersson, nu när mittenalternativet är avvisat, behöver vara tydlig med att det är en fyrpartiregering bestående av de partier som för två månader sedan vann valet som är vägen framåt.

För oss i Vänsterpartiet är det regeringsalternativ som vi förespråkar väldigt tydligt: Vi ser framför oss en regering där samtliga partier som utgör regeringsunderlaget också ges möjlighet att ingå. Ingen ska kunna säga nej till någon annan, vars mandat behövs. Vänsterpartiet är berett att konstruktivt förhandla och kompromissa om innehållet för att en regeringssamverkan mellan våra fyra partier ska fungera. Där ska alla partier, så också Centerpartiet, kunna känna att de kommer väl ut.

Talmannen har meddelat att sonderingsuppdraget efter dagens omröstning går över till Ulf Kristersson. Vänsterpartiets statsministerkandidat är Magdalena Andersson, och den sondering som Moderaterna ska genomföra inkluderar därmed inte vårt parti. Talmannen har också sagt att han, om Ulf Kristersson inte lyckas, vill veta om det finns förutsättningar för en regering på vår sida. Då måste vi vara redo.

Vi är fyra partier som har pekat ut Magdalena Andersson som statsminister, och vi har tillsammans vunnit en majoritet av rösterna. Låt oss därför åtminstone göra ett försök att bilda en fyrpartiregering ledd av Magdalena Andersson. Det kan bli svårt, för vi är inte eniga om allt, men om viljan finns är jag övertygad om att det går. Därför är min förhoppning att det finns saker som är viktigare för Centerpartiet än ett nej till Vänsterpartiet i regeringen.

Alla partier måste få göra sina egna val, men jag vill vara tydlig med att vår dörr står fortsatt öppen. Jag tror att det är bra att vi är tydliga med varandra. Elisabeth Thand Ringqvist, vi behöver varandra. I dag står det klart att det inte går att ha några röda linjer mot varandra. Vi släppte våra röda linjer mot er för länge sedan. Vore det inte bra om ni släppte era gentemot oss?

Skillnader finns, det vet vi, men där det finns en vilja att lösa motsättningar finns också möjligheter. Framför allt står vi trygga med en sak som ingen av oss kan kompromissa om, nämligen människovärdet. Det är faktiskt där som det hela avgörs. Det här kan vi klara av.

Efter den här omröstningen är det tydligt att det bara finns två realistiska alternativ i Sveriges riksdag: antingen Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, som tillsammans kan inge hopp om en ljusare framtid, eller att fortsätta på den inslagna vägen till höger där människa ställs mot människa, vilket leder till ökade klyftor, sämre förutsättningar för företagen och en sönderslagen välfärd. Det är dessa två val vi har kvar.

För Vänsterpartiet är valet väldigt enkelt. Det är dags för en ny riktning för Sverige. När jag stod här förra gången sa jag att vi röstade nej med förhoppning om att snart kunna rösta ja. Den förhoppningen finns fortfarande kvar. I dag röstar Vänsterpartiet nej till en mittenregering som vi själva inte ingår i. När Magdalena Andersson samlat en regering som vi ingår i som en likvärdig part kommer vi att rösta ja. Sverige kan inte vänta mycket längre.

(Applåder)

I detta anförande instämde Andrea Andersson Tay, Daniel Bernmar och Jennifer Merelaid Hankins (alla V).