Fru talman! Inledningskapitlet är kanske lite mer spännande i år än tidigare år. Årets vårgranskning av regeringen är den åttonde vårgranskning som jag deltar i. I årets granskning har vi behandlat 40 anmälningar som gjorts till utskottet. Som vanligt rör anmälningarna vitt skilda ämnen och olika ministrar, även ifall både vissa ministrar och vissa teman är återkommande.
Jag har gjort en liten iakttagelse – kanske på marginalen: Utskottet har tidigare år, under den tid då jag har arbetat i utskottet, alltid haft ett antal ärenden som rör EU-nämnden och förankringen av regeringens ståndpunkt där. I år har det inte inkommit några sådana anmälningar. Jag vill gärna tro att det kanske i alla fall delvis beror på att den nuvarande ordföranden för EU-nämnden tidigare har suttit i KU. Han kanske har tagit med sig våra diskussioner till EU-nämnden. Och – vem vet? – kanske har Regeringskansliet tagit intryck av KU:s tidigare ställningstaganden som rör just sådana ärenden. Jag brukar ha ett litet kapitel just om EU-nämnden, men i år blir det helt enkelt inget sådant.
Fru talman! Syftet med KU:s granskningar av regeringen är just att man ska ta intryck av KU:s ställningstaganden och uttalanden. Det är en del av riksdagens kontrollmakt att se huruvida regeringen och ministrar har följt de regler som styr regeringens arbete.
Vi i utskottet utgår från olika KU-anmälningar som riksdagsledamöter gjort. Utskottet utreder framför allt genom att sända frågor till olika delar av Regeringskansliet i syfte att få en bild av vad som hänt. I ett senare skede – det är kanske det som oftast väcker medialt intresse – kallas ett antal statsråd till utfrågning. Därefter, i normalfallet, när utskottet samlat in så mycket information som möjligt, lägger utskottet väldigt mycket tid på att diskutera vad som går att uttolka av utredningsmaterialet, alltså vad vi med fog kan konstatera. Kan vi konstatera brister? Vad gör vi för andra iakttagelser som bör uppmärksammas för framtiden?
I ett antal fall brukar utskottet även konstatera – det är kanske svårt att tro – att regeringen faktiskt har agerat i enlighet med sitt mandat. En klok företrädare till mig i detta utskott brukade konstatera att det inte är förbjudet för en regering att ha dålig och korkad politik så länge den beretts i enlighet med regeringsformen. För oss i KU är det av stor vikt att vi lyckas skilja på vad som är KU:s uppgift att granska och vad som är dålig politik. Det är fritt fram för oss i oppositionen att kritisera dålig politik, men utanför KU:s granskning.
Fru talman! Under drygt ett decennium har utskottet lyckats nå samsyn när det gäller KU:s granskningsbetänkande. Det högre syftet med det är att regeringar av olika färger ska bedömas på samma grunder. Vi har gemensamt ansett att det blir en större tyngd bakom KU:s uttalanden när samtliga partier såväl friar som fäller en regerings eller en ministers agerande. Grunden för detta mödosamma arbete med att nå samsyn och enighet i bedömningarna av regeringen är en stor dos integritet hos samtliga ledamöter i KU. Det kostar naturligtvis på att som företrädare för ett regeringsparti kritisera sin egen regering. Men det kan också vara svårt att hantera de förväntningar en ledamot som har anmält regeringen kan ha på att anmälan ska leda till kritik från KU. Integriteten behöver alltså finnas på båda sidor.
Fru talman! I år nådde utskottet inte hela vägen fram. Personligen tycker jag att det är beklagligt och att det är ett misslyckande för oss alla. Vem som bär skulden är vi uppenbarligen helt oense om.
Fru talman! Det har redan getts olika perspektiv i denna debatt. Talmannen kommer säkert att få höra fler, som antagligen tydliggör hur långt ifrån varandra vi står i vissa frågor. Oavsett detta vet jag att samtliga inblandade har lagt ett oräkneligt antal timmar på årets granskning.
Fru talman! Förra veckan fylldes tidningarna med rubriker om att det var storbråk i utskottet. Den bilden vill jag nyansera lite grann. Vi står långt ifrån varandra i vissa bedömningar, men vi har överlag under hela processen kunnat hålla en god ton gentemot varandra. På mötet efter det så kallade storbråket åt alla av den goda tårta som en ledamot bakat för att uttrycka sitt tack gentemot vårt eminenta kansli.
Fru talman! Vi nådde, som sagt, inte hela vägen fram i fråga om våra bedömningar i år. Enligt mig beror det, i alla fall delvis, på att vi kanske hamnade i tidsnöd trots att vi hade vidtagit åtgärder för att slippa hamna i tidsnöd.
Man får trots allt inte glömma, som tidigare talare har påpekat, att våra ställningstaganden i granskningsbetänkandet är gemensamma. Det vi är oeniga om är hur vissa av dem ska tolkas. Är det en brist eller inte? Det är alltså inte så att Tidöpartierna och oppositionen har olika ställningstaganden. Vi utgår från samma texter men tolkar dem olika – på ett sätt som inte har skett tidigare under min tid i utskottet. Framför allt ställer detta kanske till det för de medier som ska tolka vad vi egentligen säger. SNS demokratirapport som kom tidigare i vår anser att KU:s granskningar skulle kunna göras tydligare. Man anser att vi i vår strävan efter att söka enighet får ställningstaganden som är svårtydda och urvattnade och att vi i stället kanske skulle kunna gradera KU:s bedömningar. Det är mycket möjligt att det är något som bör övervägas för framtiden.
Fru talman! Hur hamnade vi här? Vi har hört tre versioner här tidigare, och det kommer väl fyra versioner till efter mig. Här följer min version.
Enligt mig har processen på ett antal punkter varit annorlunda mot tidigare. Anmälningar till utskottet har hanterats på olika sätt. En del har breddats utöver vad som stod i anmälan, i andra fall har man uppmanat partier att komplettera sin anmälan med en ny anmälan. Tidigare år har fokus varit på den sittande regeringen – i år har majoriteten i utskottet velat fokusera på föregående regering.
Det som framför allt har skavt för mig är att utskottsmajoriteten helt har ignorerat en samlad oppositions behov av att ha utfrågning i vissa ärenden. I stället har utskottets majoritet, som företräder regeringsunderlaget, avgjort vilka statsråd som ska kallas till utfrågning samt i vilka ärenden de ska frågas ut. Detta agerande har resulterat i att oppositionen i flera ärenden inte har kunnat ställa de frågor som vi har ansett vara viktiga och relevanta för granskningsarbetet.
Tidigare år har samtliga partier i utskottet varit mer måna om att alla partier ska känna att de har fått möjlighet att ställa de frågor som man har behov av att få svar på. Dessutom har utskottets majoritet den här gången valt att med kort varsel kalla in ytterligare före detta statsråd på utfrågning så att utfrågningen av statsministern inte kom sist som annars är brukligt.
Fru talman! När det gäller processen för utskottets arbete har majoriteten påstått att detta bara handlar om ärenden som rör den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren och att det där finns en pågående rättsprocess. Men ett påstående blir inte mer sant för att det upprepas flera gånger, fru talman. Kritiken kring processen som kommer från oss i oppositionen rör även andra ärenden än detta, bland annat ärendet som rör säkerhetsbrister vid Lantmäteriet.
Dock har vi i oppositionen förvägrats ett oberoende bedömningsunderlag från utskottets kansli gällande vissa granskningsärenden. Jag kan konstatera att det underlag som utskottet har tagit del av rörande förhållandet mellan bordlagda ärenden och rättsprocesser ordagrant lyder: ”Sammanfattningsvis får sägas att någon allmän regel för hur utskottet bör förfara i situationer av det slag som nu har berörts hittills inte stått att finna. Situationerna får bedömas från fall till fall.”
I det pm som har legat som underlag för att hantera de bordlagda ärendena konstaterar man alltså att utskottet har gjort olika vägval vid olika tillfällen. Det finns därmed inte en riktigt så klar linje som regeringspartierna påstår.
Fru talman! Utskottets granskning är som sagt en del av riksdagens kontrollmakt. Andra delar av samma kontrollmakt är ledamöternas möjligheter att ställa skriftliga frågor, att använda interpellationsverktyget och att delta i riksdagens frågestund. Anmälningar som rör ledamöternas olika verktyg för att utöva kontrollmakten är tyvärr återkommande. Det är naturligtvis av yttersta vikt att dessa verktyg fungerar som det är tänkt, annars utarmas riksdagens kontrollmakt.
Fru talman! I årets granskning har vi behandlat en anmälan som uppmärksammar att ett statsråd vid ett kammarsammanträde enbart besvarade två av fyra interpellationer. Som skäl angavs att arbetsbelastningen var hög.
Vi i utskottet konstaterar att frågeinstituten fyller en viktig funktion och att det är av yttersta vikt att de fungerar tillfredsställande. Det är därför avgörande att statsråden endast i undantagsfall och om det finns synnerliga skäl underlåter att besvara en interpellation eller fråga och att fördröjda svar undviks så långt som möjligt.
Fru talman! Ett annat tema som jag anser mig kunna skönja är ageranden av statsråd som tangerar det som brukar kallas korruption. I alla fall brukar det kallas så när det sker i andra länder. Det har exempelvis framkommit att många tjänster i Regeringskansliet hade utlysts på en Ipad som enbart ett fåtal hade tillgång till.
I svaret till utskottet anger Regeringskansliet att denna Ipad hade använts vid ett antal rekryteringar – exakt hur många är oklart. De flesta anställningarna har i alla fall gällt tjänster som omfattas av undantag, dock inte alla. Utskottet konstaterar att det granskade rekryteringsförfarandet har inneburit avsteg från gällande regelverk. Man har alltså brutit mot lagen.
Man kan trösta sig med att det här förfarandet inte har tillämpats sedan våren 2024. Som av en slump, fru talman, var det precis då som det hängde en lapp hos länsstyrelsen i Stockholm, något som uppmärksammades. Då kom man på att man hade en egen lapp på Regeringskansliet i form av en Ipad.
Vi i utskottet förutsätter naturligtvis att den ordning som nu uppges gälla, alltså att man följer lagen, upprätthålls.
Jag vet att jag har dragit över min anmälda tid, men det är också så att jag har glömt att anmäla mig till de andra avsnitten och därför bara kommer att få prata i fyra minuter i kommande avsnitt. Det blir lite give and take.
Avslutningsvis har också frågor om aktieinnehav och jäv uppmärksammats i ett antal av våra granskningar. En granskning har gällt statsministerns ansvar för frågor om aktieinnehav och jäv samt civilministerns deltagande i regeringsbeslut.
Vi konstaterar att statsministern är den som tillsätter statsråden och också har rätt att entlediga statsråd. I de här fallen – som i andra länder brukas kallas för korruption; här kanske vi kallar det någonting annat – kan vi i alla fall konstatera att den här regeringens statsråd återkommande på olika sätt har handlat med aktier på ett sätt som inte följer våra regelverk. Man har inte anmält det i tid, man har ibland jävat ut sig under regeringssammanträden, ibland inte.
Oavsett om man, formellt eller inte, har brutit mot reglerna är det naturligtvis problematiskt att det finns grund för att kunna misstänka att man på något sätt försöker gynna sig själv i stället för att se till Sveriges framtid och väl.
Vi i utskottet framhåller att det är viktigt att man som statsråd arbetar för att förtroendet för det allmänna upprätthålls. Det får inte finnas något skäl att misstänka att ett statsråd väljer att gynna sig själv eller närstående.
