Bassem Nasr

Fru talman! Jag hade förstått statsministerns svar om det hade varit så att regeringen under hela mandatperioden hade drivit på men stött på patrull i EU. Men det vi har sett är att regeringen inte har gjort tillräckligt med de verktyg som man själv äger. Ett exempel på det är när utrikesministern skakade hand med sin israeliska motsvarighet. Om Benjamin Netanyahu hade satt sin fot i Sverige hade han gripits av svensk polis. Att vår utrikesminister då skakar hand med hans utrikesminister skulle jag säga är en skamfläck i svensk utrikespolitik.

Vi lade också ned våra röster i FN när det röstades om vapenvila. Och vi har dragit in stödet till UNRWA, som är de som är allra bäst lämpade för att rädda palestinska liv. Jag vet att stödet har getts till andra organisationer, men ingen organisation kan ge samma hjälp som UNRWA. Det här är verktyg som regeringen själv äger. Där tycker jag att vi har mer att göra.

Fru talman! I decennier har Israel begått övergrepp mot det palestinska folket. Det handlar om kollektiva bestraffningar och att de fängslar barn, även i militärdomstolar utan de rättigheter som man normalt sett har i en demokrati och i en rättsprocess. Detta har även israeliska människorättsorganisationer rapporterat om många gånger.

EU:s otaliga fördömanden av Israels övergrepp har uppenbarligen inte hörsammats utan snarare nonchalerats. Om EU på allvar vill stoppa dessa övergrepp räcker det inte med ytterligare fördömanden. Man måste sätta kraft bakom orden. EU måste använda skarpare verktyg. Det är en slutsats och en analys som görs även av stora delar av fredsrörelsen, både i Sverige och internationellt, som Svenska Freds, Amnesty International, Diakonia och många andra.

Jag blir därför väldigt besviken när jag läser protokollet från Europeiska rådet där jag ser ytterligare en rad fördömanden men inga konkreta steg för att sätta press på Israel.

Jag vill fråga statsministern vilka vägar han ser framåt.

Fru talman! Martin Hallander höll ett anförande som jag till stora delar instämmer i, inte minst när det gäller terrorregimen och dess övergrepp på den iranska befolkningen.

En annan sak, som inte nämndes men som jag vet att Hallander håller med om, är att det förekommer många försvinnanden. Folk försvinner, och man vågar inte ens fråga vad som har hänt med dem.

Hallander pratar om att det här påverkar oss i Sverige på två sätt. Det handlar om att ett folks frihet är allas frihet, och det handlar om terrorregimens tentakler och aktivitet i Sverige. Men det påverkar oss i Sverige också på ett tredje sätt, nämligen genom att vi utvisar människor till Iran. Människor som har kommit hit som tonåringar har sedan utvisats.

Jag vill därför fråga Hallander om han utifrån det som han nu berättade om terrorregimen i Iran och den fruktansvärda situationen där kommer att agera för att Sverige ska ta fram en lagstiftning som innebär att vi inte utvisar folk till sådana här länder.

(Applåder)

Fru talman! En oktoberkväll för 39 år sedan kom min familj till Sverige. Vi kom som statslösa palestinier till ett främmande land i norra Europa. Här fick vi utbildning, bostad och jobb. Vi välkomnades av svenskar med värme och nyfikenhet.

Jag och många andra har mycket att tacka Sverige för, men tacksamhet får aldrig förväxlas med att man är foglig eller underordnad. Vi som har invandrat till Sverige har precis samma rätt att höja våra röster mot olika orättvisor. Sverige är även vårt land, och det är som starkast när vi gemensamt står upp för tolerans, öppenhet och solidaritet.

I våras var vi många som såg fram emot valrörelsen, med utspel, debatter och samtal, men en hel del svenska muslimer berättade för mig att de var oroliga och rädda för vad valrörelsen skulle medföra. De var rädda för att kollektivt skuldbeläggas, rädda för ett ensidigt negativt fokus, rädda för några av ledamöterna i Sveriges riksdag. De vet nämligen att när politiska ledare sprider rasism kommer hatet att sippra ned i samhället och påverka deras vardag.

När vi nu blickar tillbaka mot valrörelsen är det uppenbart att svenska muslimers farhågor har besannats. Vi fick en smutsig valrörelse där man hetsade mot en religiös minoritet. Det är polariserande, ovärdigt och farligt. Miljöpartiet vill bekämpa islamofobin. Sverige kan bättre.

En annan fråga som tyvärr aktualiserats är denna: Varför utsätts svensksomalier för så mycket hat? Det är för att de utsätts för flera sorters rasism samtidigt: rasism utifrån invandrarbakgrund, rasism utifrån hudfärg och rasism utifrån religion. I den skärningspunkten multipliceras rasismen och blir ännu farligare.

Till svensksomalier som lyssnar på den här debatten vill jag säga följande: Ni är inte ensamma. Miljöpartiet och många andra står på er sida. Vi antirasister är i majoritet.

Vid sidan om den aggressiva rasismen, som hetsar mot invandrare, finns den tysta rasismen. Den begås av politiker som i sina partiprogram skriver jättefint om allas lika värde men som när vissa grupper utsätts för rasism inte säger ett ord. En koran med kulhål i utanför en moské – tystnad. En afrofobisk attack mot barn som väntar på tåget – tystnad. En lärare som utsätts för ett främlingsfientligt drev av sina elever – tystnad. För oss som utsätts är denna rasism inte tyst. På högsta volym hör vi sveket, fegheten och hyckleriet.

Miljöpartiet står för en annan sorts antirasism. Vi höjer våra röster oavsett om det är svenska muslimer, judar, romer eller någon annan grupp som utsätts. Det är en konsekvent antirasism, och det är den enda antirasism som är värd sitt namn.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag har en fråga till utrikesminister Tobias Billström.

Israel har i ockuperade områden parallella rättssystem som baseras på etnicitet. Om ett israeliskt barn kastar sten mot en palestinier i en bosättning hamnar hen i en civil domstol, med alla de rättigheter som det innebär, exempelvis rätt till juridiskt ombud. Om ett palestinskt barn i samma bosättning gör motsvarande hamnar hen i stället i en militär domstol, med obegränsad häktningstid och utan kontakt med föräldrar och juridiskt ombud före rättegång.

På vilket sätt agerar regeringen för att bekämpa denna odemokratiska ordning och skydda de palestinier, i synnerhet barn, som faller offer för denna israeliska orättvisa?

Herr ålderspresident! På agendan står straffrättsliga frågor. Det är frågor som är en central del av rättspolitiken. De är av naturen breda, vilket syns i motionerna och även har hörts under debatten i dag.

Straffrättsliga frågor

Miljöpartiet har lämnat in flera motioner. Jag kommer kort att redogöra för tre av dessa.

En av Miljöpartiets motioner handlar om fridskränkningsbrott. Vi vill att minimistraffet för grov kvinnofridskränkning höjs till två års fängelse. Miljöpartiet föreslår även att preskriptionstiden börjar löpa när det tillstånd som utgör brottet, det vill säga trakasserierna, upphör.

En annan av Miljöpartiets motioner handlar om att ändra brottsbeteckningen för barnpornografibrott. I stället vill vi att brottet benämns som dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Det är en benämning som mer korrekt speglar brottet och utgår från brottsoffrets perspektiv. Jag vet att regeringen har ett pågående arbete i denna fråga, och vi vill att denna förändring sker skyndsamt.

Den tredje av våra motioner som jag vill nämna handlar om en översyn av sexualbrottslagstiftningen. Här finns ett pågående arbete med att utvärdera hur straffansvaret för oaktsamhet avseende ålder fungerar. Om slutsatsen blir att det finns brister i straffansvaret kan man gå vidare med en utredning gällande kontrollplikt i fråga om målsägandes ålder vid sexuella handlingar mot minderåriga. I motionen vill vi även stärka skyddet mot sexuella kränkningar för barn mellan 15 och 17 år.

Jag står bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4 om fridskränkningsbrott.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Fru talman! För fyra veckor sedan bjöd statsministern in företrädare för muslimska organisationer för en dialog om svenska muslimers situation. Jag tror genuint att sådana möten är oerhört betydelsefulla, för de skickar en tydlig signal om att regeringen tar islamofobin på allvar.

Som statsministern känner till är svenska muslimer utsatta för rasism, som tar sig uttryck i diskriminering, trakasserier och våld. Detta har svenska muslimer vittnat om, och det finns även beskrivet i Brottsförebyggande rådets rapport om islamofobi i det svenska samhället. Det finns sedan tidigare ett pågående arbete hos flera myndigheter som har bäring på frågan om islamofobin.

Min fråga är om regeringen avser att initiera nya insatser för att bekämpa islamofobin i det svenska samhället.

Fru talman! Genom modersmålsundervisning kan elever stärka sin språkliga kompetens och därmed sin framtida ställning på arbetsmarknaden. Dessutom visar forskning som har gjorts på uppdrag av Skolverket att elever som tar del av modersmålsundervisning utvecklar både det egna och det svenska språket.

Samtidigt finns det en rad utmaningar inom modersmålsundervisningen. Det handlar bland annat om otillräcklig koppling till ordinarie skolverksamhet, kompetensförsörjningen och undermåligt undervisningsmaterial.

Min fråga till utbildningsministern är: På vilket sätt avser regeringen att arbeta för att höja kvaliteten på modersmålsundervisningen?

Fru talman! Det är en ära för mig att företräda svenska folket och göra min röst hörd i Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Som ung var ett framtida förtroendeuppdrag inte något som jag såg framför mig. Jag växte upp på Seved och Rosengård - två så kallade särskilt utsatta områden i Malmö som präglas av värme och samhörighet men också av social problematik och brottslighet. Som 19-åring hade jag precis blivit utkastad från min gymnasieskola. Jag umgicks med fel personer, och jag saknade framtidsplaner. Det var mer sannolikt att jag skulle ha en framtid där jag bryter mot lagar än en där jag stiftar lagar.

Så småningom vände det för mig - kanske för att min mor sena nätter vakade vid fönstret tills jag kom hem eller för att min far uppfostrade mig och mina syskon till ansvarsfulla, hederliga och plikttrogna människor. Det beror också på min lärare, som omvandlade min frustration över utanförskapet till en vilja att lära och förändra. Och givetvis beror det på en egen ansträngning.

Mina barndomsvänners liv drogs i olika riktningar. Vissa valde ett hederligt liv som montörer, arbetsmarknadssekreterare eller taxichaufförer. Andra drogs till en kriminell karriär.

Man kan beskriva det som fortfarande pågår i våra utanförskapsområden som en dragkamp om unga killar. I pojkens ena arm drar de goda krafterna: lärare som inspirerar till kunskap, socialsekreterare som vägleder och fritidsledare som brinner för att ge ungdomarna positiva förebilder. Det här är eldsjälar som ser barnets potential och som vill att han ska växa upp, anstränga sig i skolan och bli en hederlig, anständig och empatisk ung man.

I pojkens andra arm drar de kriminella gängen. Det är samvetslösa män som begår brutala våldsbrott. De stjäl, utpressar, skjuter och mördar. De försätter samhällen i skräck och lurar in barn i kriminalitet. För att vinna dragkampen om de här unga killarna utlovas fester, bilar, pengar och omgivningens "respekt". Barnen fyller flera funktioner för de kriminella gängen. Eftersom de inte är straffmyndiga handlar det om att utföra beställningsjobb åt gängen. De blir adepter till de äldre gängmedlemmarna, och framför allt säkrar de gängens tillväxt.

För att stoppa de kriminella gängen krävs ett effektivt och starkt rättsväsen. Men varje gång vi får bort en gängkriminell från gatan står tio andra i kö för att ta hans plats. För att långsiktigt bryta rekryteringen till gängen är det därför helt nödvändigt att satsa på det förebyggande arbetet. De goda krafterna måste ges förutsättningar att vinna dragkampen.

Fru talman! Det är i ljuset av denna dragkamp som politiken behöver bedömas. Varje politiskt förslag måste värderas utifrån om det stärker de goda eller de onda krafterna i dragkampen. När man läser regeringens förslag ser man att det finns delar som Miljöpartiet ställer sig positivt till, exempelvis minskad sekretess mellan myndigheter och en skyldighet för socialtjänsten att snabbt efter att ett barn gripits för ett brott kalla till samtal med föräldrarna.

Men det finns också förslag som riskerar att gynna de onda krafterna. Ett exempel är de visitationszoner som har nämnts flera gånger i dag. De innebär att det inte längre ska krävas brottsmisstanke för att visitera personer i ett visst område. Den uppenbara risken är att zonerna mest införs i utanförskapsområden och därmed riktas mot människor med utländsk bakgrund.

Ett annat exempel är förslaget om att sänka straffmyndighetsåldern. De kriminella gängen riktar särskilt in sig på barn som är under 15 år och som därmed inte straffas om de begår brott. Men om straffmyndighetsåldern sänks är risken att gängen börjar jaga sina byten bland ännu yngre barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Ett tredje exempel är detta att straffa föräldrarna för barnens brott, som om de invandrartäta områdena präglades av uselt föräldraskap och inte av en social utsatthet.

Ett fjärde exempel är införandet av ett angiverisamhälle, där den tioåriga pojken inte vågar gå till skolan, där den slagna kvinnan inte vågar söka vård och där barnfamiljen inte vågar söka skydd för natten.

Allt detta toppar man med att begränsa rätten till offentligt finansierad tolk, vilket ofrånkomligt leder till ett ökat utanförskap.

Regeringens politik på rättsområdet i kombination med resten av förslagen i Tidöavtalet är en politik som splittrar samhället, ökar spänningarna och bygger en strukturell rasism. Det gör att unga killar i utanförskapsområden tappar förtroendet för det offentliga Sverige. De tappar framtidstron och låter sig förloras i dragkampen.

Fru talman! Det som i stället behövs är politik som stärker samhällets goda krafter och förebygger brottslighet. Det viktigaste förebyggande arbetet är att vi har en generellt stark välfärd som människor har tillgång till. Där har skolan en central roll. Varje barn ska möta förväntningar, utmaningar och stöd. Miljöpartiet prioriterar förstärkningen av en jämlik skola. Detta kommer att uppmärksammas av min partikollega Camilla Hansén under måndagens budgetdebatt om utbildningsområdet.

En annan del av det förebyggande arbetet görs genom riktade insatser. Det handlar om att identifiera framgångsrika initiativ och sprida lärdomar från dessa. Några exempel är Rinkebymodellen i Stockholm, Sluta skjut-programmet i Malmö eller De Aktive Drenge i Köpenhamn. För lokala förebyggande insatser har Miljöpartiet avsatt 1 miljard kronor. Dessa pengar ska delfinansiera insatser tillsammans med regioner och kommuner.

Jag vill även nämna en fråga som jag brinner särskilt för. Den handlar om hur samhället ska motverka destruktiva machonormer. Många unga killar växer upp med skeva uppfattningar om vad det innebär att vara man, där ens värde är kopplat till sådant som antal flickvänner, bilens hästkrafter eller tjockleken på sedelbunten. Det är ingen slump att över 90 procent av de intagna hos Kriminalvården är män.

När vi i samhällsdebatten pratar om faktorer bakom brottslighet, sådant som var man bor, trångboddhet och hushållets inkomster, är det något som omfattar hela familjer. Ändå är det bröderna som löper större risk att hamna i kriminalitet, medan systrarna i samma familjer har större chanser att lyckas i skola och arbetsliv. Här behöver samhället göra mycket mer för att tidigt och kontinuerligt motverka destruktiva machonormer.

Avslutningsvis: Sverige får inte förlora fler dragkamper om unga killar i Rosengård, Rinkeby eller Ronna.

Miljöpartiet vill stärka de goda krafterna. Till Sveriges lärare, föreningsledare, socialarbetare, kuratorer, poliser, fritidsledare, föräldrar och alla andra som varje dag kämpar för att dra barnen i rätt riktning vill jag säga: Jag ser er, och Miljöpartiet ser och förstår att ert arbete är det som gör skillnad på riktigt. Politiken måste ge er draghjälp och se till att varje barns talang tas till vara på en arbetsplats, inte på en brottsplats.

Miljöpartiet har lagt fram ett budgetförslag som föll i kammaren när ramarna antogs. Vi har därför lämnat in ett särskilt yttrande som beskriver vår politik på rättsområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

(Applåder)

Fru talman! I Sverige finns över 300 000 människor som har permanent uppehållstillstånd. Myndigheterna har prövat deras ärenden och gett dem positiva besked om att få stanna i Sverige. Regeringen vill nu utreda om dessa människor ska fråntas sina permanenta uppehållstillstånd och i stället ges tillfälliga uppehållstillstånd som innebär att det finns risk för utvisning.

Regeringens förslag skapar stor stress och försvårar integrationen. Föräldrar vet inte om de kommer att tvingas lämna sina hem, jobb och företag. Barn kan ryckas ifrån sina klasskompisar. Det duger inte att bara hänvisa till en framtida utredning. Det finns 300 000 människor som förtjänar ett svar i dag.

Hur kommer migrationsministern att arbeta för att de människor som har fått positiva besked om att Sverige är deras nya hemland ska kunna lita på Sverige?

Herr talman! Regeringspartierna och Sverigedemokraterna har enats om ett politiskt avtal där en av punkterna är att begränsa rätten till offentligt finansierad tolk. Detta förslag har fått omfattande kritik från bland annat Vårdförbundet, Läkarförbundet och Sveriges Tandläkarförbund. De menar att om detta genomförs skulle det innebära brott mot de mänskliga rättigheterna och riskera patientsäkerheten och rätten till en jämlik sjukvård.

Sjukvårdsministern har svarat att rätten till en jämlik sjukvård finns reglerad i lag. Men farhågan är ju att regeringen kommer att lägga fram förslag som förändrar denna lagstiftning. Min fråga är om socialministern avser att arbeta för en förutsättningslös utredning i enlighet med avtalet med Sverigedemokraterna eller om han här i ett tidigt skede kan stå upp för lagstiftningen om en jämlik sjukvård.