Herr talman! En tioårig flicka som var på besök i Göteborg blev knivhuggen. Även flickans mormor blev knivhuggen och fick lindriga skador. Tänk vad flickan och hennes närstående får gå igenom - tragiskt och fruktansvärt.

Man upprörs över och sätter sig in i det som hänt ur många perspektiv. Jag gör det själv som mamma och mormor. När jag sitter med mitt barnbarn i famnen kan jag inte släppa det som medierna rapporterar om. Den otrygghet som eskalerat är oacceptabel. Det är inte det Sverige som jag vill att mitt barnbarn och hennes syskon och kompisar ska växa upp i.

Att det sedan uttrycks att den misstänkte gärningsmannen ska ha blivit dömd för 52 brott känns absurt och helt vansinnigt. Den senaste domen föll 2021. En sådan brottssvit måste det bli stopp på. Det måste också bli ett ökat fokus på brottsoffren. Det får inte fortsätta vara som det varit och är. Det får inte fortsätta. Detta är bara en av många händelser som berör och upprör många invånare.

Svensk rättspolitik har i praktiken ofta värnat gärningsmännen framför tryggheten och respekten för brottsoffren. Ett brott drabbar många, inte bara den som blir utsatt för brottet. Det handlar också om familjen och vännerna till offret. Trots det har det ofta varit gärningsmannen som stått i fokus för samhällets olika insatser. Vi måste förändra detta i grunden. Min bestämda uppfattning är att samhället alltid ska stå på brottsoffrets sida.

Våldet och otryggheten inskränker friheten för allt fler i vardagen. Och gång på gång ser vi att utdömda straff och skadestånd inte är i paritet med det allmänna rättsmedvetandet och med medborgarnas syn på vad som är rättvist.

Straffrättsliga frågor

Frågan är ju vad som kommer att hända med förtroendet för rättsstaten om detta får fortsätta och när människor upplever att rättsväsendet inte fyller sin funktion.

Herr talman! Vi måste - och vi kan - vända denna utveckling och stoppa dessa vedervärdiga händelser. Vi kan återupprätta rättsstaten och respekten för lag och ordning med hjälp av bland annat den genomgripande översyn av strafflagstiftningen som är på gång, för i Tidöavtalet beskrivs hur regeringen tillsammans med samarbetspartiet kommer att utarbeta och genomföra reformer för att bekämpa och förebygga brott samt öka tryggheten.

En fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen genomförs, vilket till exempel innebär att straffen för flertalet brott ska skärpas och att fängelse kommer att dömas ut i fler fall än i dag. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas, och återfall ska straffas hårdare. En ny påföljd, förvaringsdom, ska införas för personer som utgör en samhällsfara genom exempelvis hög risk för återfall i allvarlig brottslighet. Straffen för gängrelaterad brottslighet ska också skärpas, och det är bara några exempel på vad som är under arbete.

Detta handlar förstås inte bara om att skärpa lagarna; vi måste också få alla människor i Sverige att följa lagarna och dela de värderingar som ligger till grund för dessa. Jag vill sätta brottsoffren i fokus och skydda samhället och dess invånare från de kriminella och våldsutövarna.

Riksdagen har i dag att behandla de straffrättsliga frågorna. Det handlar om ett stort antal motioner med bredd och djup. Många av dem är intressanta och bra, och jag ser det positiva i dem. Det är glädjande att vi är flera som vill förbättra och göra skillnad. Det känns hoppfullt.

Herr talman! Det är första gången för mig i den här talarstolen, och med min kommunalpolitiska erfarenhet skulle jag lätt på ren rutin kunna föreslå att vissa motioner skulle kunna anses besvarade. Men så gör man ju inte i den här församlingen.

Många utredningar pågår som rör de områden det finns motioner kring. Stora delar är redan omhändertagna i och med Tidöavtalet, pågående arbete och utredningar från tidigare utskottsarbete. För att lyfta fram något utöver översynen av brottsbalken kan jag nämna att ytterligare straffskärpningar av fridskränkningsbrotten omfattas av den pågående översynen av kontaktförbudslagstiftningen.

När det gäller sexualbrottslagstiftningen ska Utredningen om barns skydd mot sexuella kränkningar samt vissa frågor om brott mot kvinnor och äldre redovisa sina slutsatser efter sommaren.

Vad gäller förstärkt straffrättsligt skydd för vissa samhällsnyttiga funktioner föreslår nu regeringen hårdare tag mot dessa brott. Många människor är utsatta för våld, hot och trakasserier på grund av sitt yrke. Det är oerhört viktigt att vi lagstiftare markerar hur allvarligt vi ser på den typen av angrepp. Den brottsligheten är allvarlig i sig, men eftersom brottsoffren bär en viktig funktion i samhället blir det också ett angrepp mot demokratin och det öppna, fria samhället. Förslagen granskas nu av Lagrådet, och tanken är väl att lagändringarna ska träda i kraft den 1 augusti 2023.

Jag nämnde tidigare en man med 52 brott i brottssviten. Det behövs en tydligare markering mot upprepad brottslighet. Flerbrottsutredningen har nyligen överlämnat sitt betänkande, och arbete pågår med beredning av det. Beredning pågår också av återfallsregleringar.

Tillsammans, här i kammaren, måste vi återupprätta lag och ordning så att Sverige kan bli ett tryggt land. Vi kan, och vi ska, stoppa det som pågår. Vi ska vända utvecklingen och sätta brottsoffren i första rummet. Det ska inte gå att komma undan. Det ska inte löna sig att begå brott. Utrednings- och beredningsarbete pågår som sagt inom många områden av de mest angelägna motionsyrkandena om de straffrättsliga frågorna. De är omhändertagna, och vi ser fram emot när förslagen kan behandlas här i kammaren. Med detta som grund, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motionsyrkanden.

Brottsligheten har förändrats över tid. Organiserad brottslighet och gängkriminalitet i sin nuvarande form var för ett antal år sedan helt okända begrepp i vårt land. Vår nuvarande brottsbalk kom till i en annan tid och har byggts på efter hand, men ändringar krävs. Regeringen har därför påbörjat en fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen. Den täcker väl många av de förslag som återfinns i de skilda motionerna, som många gånger är vällovliga på olika sätt.

En grov våldsvåg med starka kopplingar till gängkriminalitet och organiserad brottslighet sveper över landet. Skjutningar och sprängningar har dessvärre blivit en del av vår vardag, och med dem följer en ökad otrygghet. En skärpning av strafflagstiftningen och påföljderna är därför önskad, välbehövlig och nödvändig.

Målet för regeringen är att öka tryggheten, att förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse och att straffen blir mer rättvisa.

Herr talman! En nyckel till detta är att fler brott utreds och leder till lagföring. Brottsuppklaring är i sig brottsförebyggande, och vi måste öka insatserna i den delen framöver. Straffskärpningar är till ingen nytta om människor upplever risken för upptäckt och lagföring som försumbar.

Polisens brottsutredande verksamhet utgör i dag en flaskhals i bekämpandet av den grova kriminaliteten. Vi ser en brist på erfarna utredare. Nationellt forensiskt centrum, NFC, har långa handläggningstider, vilket fördröjer och försvårar utredningen och minskar givetvis möjligheterna till åtal och lagföring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! Undersökningar visar att folk i gemen har stort förtroende för polisen, men samma undersökningar visar att de som utsatts för brott klagar på effektiviteten. Endast 25 procent av de tillfrågade är nöjda med polisens insatser. Uppklaringen av gängrelaterad brottslighet är låg. Brotten är komplexa, resurskrävande och svåra att utreda.

Utöver det konstaterar Riksrevisionen i sin senaste granskning av polisens hantering av mängdbrott att den är nedslående. Mängder av brottsanmälningar direktavskrivs. Förundersökningar läggs ned även när utredningsläget är relativt gott, och många ärenden läggs på hög. Kort konstaterar Riksrevisionen att polisens hantering av mängdbrott är ineffektiv.

Låt mig nämna ett exempel. Livsmedelshandlarna har gjort en pilotstudie där man har skickat in 100 ärenden där bevisläget varit gott. Det gäller i huvudsak stöldärenden inom livsmedelshandeln. Inte ett enda av dessa ärenden har dock lett till åtal eller lagföring.

Dessa brott är egentligen instegsbrott och början på en kriminell karriär. Om det sänds ut signaler att ingenting händer leder det till att man fortsätter på sin brottsliga bana.

Företag har slutat anmäla. Svenskt Näringsliv uppskattar att skadekostnaderna för brott uppgår till ungefär 100 miljarder årligen. Rånoffer vågar inte anmäla. Bedrägerier mot äldre skrivs av eller läggs i balans. Kvalitetsbrister i förundersökningar gör att dessa inte leder till åtal eller lagföring. Listan kan göras väldigt lång.

Den som utsätts för brott har ett berättigat krav på upprättelse och att någon form av rättvisa skipas, och där brister det i dag. Det sorgliga är att många aldrig får sin sak prövad eller den hjälp som förväntas.

Jag är väl medveten om att de många grova våldsbrotten är prioriterade och tär på polisens resurser, men det finns brister i kriminalpolisverksamheten som måste åtgärdas om vi ska lyckas med målsättningen att öka tryggheten och minska brottsligheten.

Kristdemokraterna ser gärna en ökad satsning i denna del så att vi når en reellt ökad brottsuppklaring och får en utredningsverksamhet inom polisen som är betydligt effektivare än vad den är i dag. Det behövs för att vi ska få en ökad lagföring av de grovt kriminella liksom även inom mängdbrottsligheten.

Detta är i sig, som jag nämnde, en brottsförebyggande verksamhet som jag tror att vi underskattar, och det är där jag tror att vi måste sätta in resurserna framgent. Skärpt lagstiftning, strängare straff och bättre påföljder välkomnas. Vi måste se till att det också blir verkstad av detta.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Den nya regeringen har, när det kommer till rättspolitiken och Tidöavtalet, ihop med Sverigedemokraterna ett arbetsprojekt som innehåller flera politiska reformer. Syftet med de här reformerna är att öka bekämpandet och förebyggandet av brott och på så sätt öka tryggheten i samhället.

Jag tänkte ägna några minuter åt att prata om några av de här reformerna. Jag skulle nämligen önska att det kunde pratas mer i det här huset om de kriminella och om kriminalitet. Kriminalitet är någonting som berör många, som drabbar många och som påverkar vårt samhälle. Det behöver pratas mycket mer om kriminalitet.

Jag ser inga problem med att en kriminell som begår ett brott får en chans att visa att han eller hon har bättrat sig efter avtjänat straff. Jag kan till och med sträcka mig så långt som att man kan få en andra chans. Men sedan måste vi någonstans börja diskutera hur många chanser en kriminell ska få. Är det 5, 10 eller 30? Var går gränsen? Vi måste titta mycket mer allvarligt på hur livsstilskriminella personer uppför sig. Det är personer som lever på att begå brott, som åker ut och in på våra anstalter och som får villkorliga domar på löpande band.

En person som har en hög andel återfall visar att han eller hon inte är mottaglig för den vård, terapi eller återanpassning som erbjuds inom kriminalvården och frivården. Då finns det några alternativ. Antingen låter man den här personen fortsätta begå brott och skapa fler brottsoffer, eller så ser man till att låsa in personen en längre tid, så att den inte kan begå fler brott och skapa fler brottsoffer. Jag vet faktiskt inte vad det tredje alternativet skulle vara. Samtal, terapi och återanpassning verkar ju inte fungera.

Likaså tycker jag att det är fel att en person som begår flera brott, till exempel 15 inbrott under en tremånadersperiod, inte döms för varje brott enskilt. I dag klumpas alla inbrott ihop, och så utdöms ett straff. Varje inbrott prövas förvisso individuellt i domstolen, men jag skulle vilja att det sedan också utdömdes ett unikt straff för varje enskilt inbrott och att man därefter räknade ihop den sammanlagda strafftiden. Jag vet att det inte är möjligt i dag, och jurister jag har pratat med menar att strafftiden skulle bli så hög. Jag anser ändå att straffen bör reformeras på något sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Allt fler vågar i dag inte vittna, och det här har jag pratat om förut. Man är rädd för att själv råka illa ut. Statistiskt sett vet vi att risken att vittna och råka illa ut är ganska låg, men ändock händer det. Och det är allvarligt. Samhället måste kunna skydda dem som vittnar - dem som ställer upp.

Brottet övergrepp i rättssak, där man hotar ett vittne eller ger sig på en person som har vittnat, måste lyftas upp och värderas mycket mer allvarligt än i dag.

Det är också intressant att det under så många år inte har varit kriminellt att rymma från en anstalt eller ett fängelse. Jag har frågat många visa människor om detta, och det bästa svaret jag har fått är att det måste finnas ett hopp för de intagna. Tanken på att de ska kunna rymma ostraffat måste finnas där.

Detta låter i min värld märkligt. Varför vill vi att en dömd sexbrottsling, en serievåldtäktsman, ska kunna sitta i sin cell och tänka på att rymma och att det i så fall inte skulle kosta något i form av ett straff? Det är obegripligt.

Jag förstår inte denna iver över att de kriminella ska ha det bra. Tro nu inte att jag är en person som vill se fängelser med stampade jordgolv och vatten och bröd. Absolut inte. Tvärtom. Jag vill se fängelser som kan erbjuda meningsfulla aktiviteter och drogfri miljö. Det får gärna finnas biografer och gaming-rum - inga problem, speciellt för dem som avtjänar långa straff. Men det ska ingå att sköta sig. Att rymma från ett fängelse ska inte vara straffritt.

Hur ska myndigheterna jobba mot unga lagöverträdare, personer under 18 år, som begår brott - eller rättare sagt jobba med dem? En av reformerna i regeringens och Sverigedemokraternas arbetsprojekt handlar om att stoppa unga män från att över huvud taget hamna i situationer där de begår grova brott, bland annat genom att utveckla och effektivisera LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, som ger myndigheterna större möjligheter än tidigare att omhänderta ett barn som riskerar att dras in i organiserad brottslighet. Det är viktigt att myndigheterna ingriper tidigt när ett barn håller på att dras in i brottslighet. När jag pratar med socialarbetare och poliser nämner de barn i mellanstadiet, alltså 10-11-åringar. Även ett ökat föräldraansvar kan vara en del av lösningen, där socialtjänsten kan besluta om obligatoriska insatser för såväl barnen som vårdnadshavarna. Det finns även de som menar att detta att lägga en del av det ekonomiska ansvaret på vårdnadshavarna kan ge effekt, till exempel vid skadestånd.

Herr ålderspresident! Jag vill avsluta med att prata om något som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Under alltför många år har våld mot poliser setts som något som poliser ska räkna med. Det ingår i jobbet att få en smäll, få en sten i huvudet, bli bespottad eller bli påkörd.

Många poliser har genom åren varit besvikna på hur lågt domstolarna har värderat våld mot polis; straffvärdet har varit för lågt. Likaså har det varit svårt att få skadestånd och ersättningar, just med hänsyn till att poliser ska "tåla" detta. Detta vill vi ändra på. Vi vill stärka skyddet för poliser, ordningsvakter och andra brottsbekämpande grupper. Likaså vill vi skärpa straffen för hot om våld mot tjänsteman och införa brottet missfirmelse mot tjänsteman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Just det sistnämnda får mig att reagera. Det är en gåta för mig varför vi folkvalda inte tycker att det är allvarligt. Det ska inte vara straffritt att kalla en polis för hora. Jag vet inte vem som vill leva i ett samhälle där det är acceptabelt att kalla en kvinnlig polis för könsord, eller där man grafiskt kan skrika efter henne vad man sexuellt vill göra med henne. Vem vill se ett sådant samhälle? Det är för mig obegripligt. Det ska bli intressant att följa vilket parti, eller vilka partier, som tycker att det ska vara okej.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Sverige möter dagligen stora utmaningar. Som folkvald är jag stolt över de professionella medarbetare som varje dag året runt gör insatser för det offentliga, för oss i det gemensamma. Det sker inom många områden, men jag vill här i dag i den straffrättsliga debatten rikta ett särskilt tack till alla som jobbar inom de så kallade blåljusyrkena och inom rättsväsendet. Ett stort tack till er!

De senaste åren har vi sett en mycket problematisk utveckling för tryggheten i Sverige. Vi ser både gängkriminalitet och våld i nära relationer. Vi ser handel med människor, vapen och narkotika. Vi ser bedrägerier mot äldre och mot välfärden.

Att se till att alla människor både är och känner sig trygga och säkra är en av statens kärnuppgifter som vi måste ta på största allvar.

Polisen måste därför vara närvarande, tillgänglig och synlig för alla människor i hela landet. På samma sätt som brandkåren och ambulansen kommer när man larmar måste polisen göra det i större utsträckning än i dag. Det är avgörande för att man ska känna sig trygg, men vi vet även att risken för att åka fast normalt sett starkt påverkar benägenheten att begå brott till att börja med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det är även viktigt att arbeta förebyggande, som flera här har lyft fram, genom att arbeta preventivt både med enskilda individer och med att minimera motiv, platser och situationer där brott begås. Men ibland sätts förebyggande arbete i motsats till hårdare tag och sägs vara dalt med förövare. Då glöms det bort att den största vinnaren på brottsförebyggande arbete inte är den som inte blir kriminell utan den som slipper utsättas för brottet.

Herr ålderspresident! Vi har tagit del av regeringens planer på nya reformer och ny lagstiftning som vi kunnat läsa om i Tidöavtalet, i regeringsförklaringen och i olika propositioner och hört om i dag.

Vi i Centerpartiet ser att många av förslagen är nödvändiga och önskvärda. Vi kommer att vara en aktiv och konstruktiv part för att möta dagens brottslighet med så breda och långsiktigt hållbara överenskommelser som möjligt. Det kan regeringen räkna med.

Men regeringen kan också räkna med att vi kommer att hålla liberala värden och rättsliga principer högt. Vi behöver vidta åtgärder, men inte till vilket pris som helst. Vi måste kunna vara både effektiva och professionella, men inte på bekostnad av viktiga rättsprinciper. Det anstår oss inte som land att förminska vare sig vår förmåga eller vår ambition att förhindra och lösa brott med en hög nivå av integritet, transparens och rättssäkerhet.

Jag vill avslutningsvis fokusera på detta med preskription av sexualbrott.

Såväl tekniska framsteg som en allmänt ändrad syn på preskription påkallar att man ändrar preskriptionstiderna för dessa brott. Det är därför angeläget att Preskriptionsutredningens förslag skyndsamt bereds och läggs fram som lagförslag.

I maj 2020 trädde en lagändring i kraft som innebar att preskriptionstiden slopades för vissa sexualbrott mot barn och barnpornografibrott. Det är positivt, men jag anser att preskriptionstiden bör slopas även för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn.

Det finns även anledning att generellt se över tiderna för preskription av sexualbrott, bland annat mot bakgrund av att ny kriminalteknik gör det möjligt att lösa brott som tidigare inte varit möjliga att klara upp men även utifrån att det ibland av olika skäl kan dröja innan ett brott anmäls men att det inte förtar det faktum att det som hände var en brottslig gärning.

Jag ställer mig bakom Centerpartiets alla reservationer men yrkar bifall endast till reservation 37.