Jörgen Berglund (M) svarade Håkan Svenneling i en replik om Totalförsvar i debatten ”Protokoll 2025/26:92 Onsdagen den 18 mars” den 18 mars 2026.
Håkan SvennelingV· i sitt anförandeJag gör ett litet gästspel i försvarsutskottet i dag. Jag sitter i utrikesutskottet, som får sägas vara försvarsutskottets systerutskott när det gäller frågorna om vårt totalförsvar. Jag ska framför allt beröra två…Fru talman! Jag gör ett litet gästspel i försvarsutskottet i dag. Jag sitter i utrikesutskottet, som får sägas vara försvarsutskottets systerutskott när det gäller frågorna om vårt totalförsvar. Jag ska framför allt beröra två frågor i mitt anförande: havsbaserad vindkraft och DCA-avtalet med USA.
Fru talman! I dag har vi en situation där Försvarsmakten kan stoppa planer på byggande av havs- och landbaserad vindkraft bara genom att bedöma att den riskerar att inkräkta på militära övningsområden. Redan tidigt i processen lämnar Försvarsmakten genom så kallade hindersremisser preliminära yttranden om nya projekt. Tidiga besked är helt avgörande för att en vindkraftsaktör ska våga ta steget vidare och investera i dyra och omfattande tillståndsansökningar.
Det här är en av de allra första pusselbitarna i att få fram den förnybara energi som vår industri ropar efter. Senast i fredags besökte jag värmländsk industri, som inte ville se något annat än det. Men vi ser tydligt att det planeras för vindkraft som sedan inte blir av. Jag tänker inte minst på den vindkraftspark som skulle byggas av Blekinge Offshore i Hanöbukten. Senast på EU-nämndsmötet i morse hörde jag statsministern säga att han vill öka vår energiproduktion i spåren av kriget i Mellanöstern.
Vi i Vänsterpartiet menar att det är fullt möjligt att bygga ut den havsbaserade vindkraften där förutsättningarna är som allra bäst och samtidigt ge Försvarsmakten rimliga förutsättningar för dess övningsverksamhet. När det uppstår låsningar därför att en myndighet i praktiken kan stoppa viktig utbyggnad av förnybar energi måste regeringen ta ansvar. Det behövs en lösning som är framåtsyftande, klok och långsiktig. Därför menar vi att regeringen bör ge Försvarsmakten i uppdrag att ta fram ett underlag för hur övningsverksamheten kan organiseras utan att den hindrar utbyggnaden av havsbaserad vindkraft.
Fru talman! För snart två år sedan hade vi här i riksdagen en stor och lång debatt om DCA-avtalet. Debatten var så lång att jag förstörde för Vänsterpartiets sommarfest. Även andra partiers kvällsplaner förstördes. Men så viktigt är och var DCA-avtalet att debattera.
I dag är de argument som användes då lika viktiga – eller kanske till och med ännu lite viktigare. Sedan Donald Trump blev USA:s president har allvaret i effekterna av DCA-avtalet börjat sjunka in och blivit en realitet för många. I går kom en rapport från V-Deminstitutet. Där framgår det att USA sjunker som en sten i indexet för länders demokratiska status.
Efter nyår har det nu brutit ut en ny DCA-debatt där det sagts att det vore klokt för Sverige att bryta DCA-avtalet med USA. Det kanske inte är så konstigt, med tanke på antalet gånger Donald Trump brutit mot folkrätten. Först kidnappade han Venezuelas president. Sedan riktade han militära hot mot Grönland och Danmark. Därefter attackerade han Iran i strid med folkrätten – att Iran svarat på attackerna genom att attackera sina grannländer strider såklart också mot folkrätten. Sverige ska därför inte ha ett DCA-avtal med Donald Trump och USA, tycker jag.
Våra argument mot DCA-avtalet är många. För det första är vårt motstånd principiellt. Vi vill inte ha ett avtal med USA på försvarsområdet där amerikanerna ges så långtgående rättigheter och möjligheter på svensk mark.
För det andra innehåller DCA-avtalet långtgående skattefrihet för både amerikanska soldater och deras anhöriga samt för alla anställda i företag som har koppling till den amerikanska militären. Sådant här gillar inte vi i Vänsterpartiet. Människor ska betala skatt.
För det tredje är det fråga om jurisdiktion – vilket lands lagstiftning ska tillämpas om brott begås? Här är det extra viktigt att svenska brottsoffer alltid har möjlighet att delta och följa rättegångarna, vilket blir svårare om det är amerikansk lagstiftning som gäller och rättegången sker i amerikansk militärdomstol. Jag tror att många utan större problem kan tänka sig vilka situationer som kan uppstå. Vad talar för att Trump kommer att följa något slags god rättsordning? Jag vill påminna om hur det gick till i caset med Asap Rocky för ett antal år sedan. Trump skickade sin chefsförhandlare för kidnappningar och gjorde allt möjligt för att pressa Sverige.
För det fjärde vill vi inte se att USA får tillgång till svenska garnisoner och övningsområden. DCA-avtalet ger USA stor möjlighet att inte bara vistas på utan också bestämma över platser inne på svenska garnisoner, regementen och flottiljer. Så kan vi inte ha det. Den svenska militärens garnisoner ska den svenska Försvarsmakten bestämma över och kunna kontrollera och spärra av när det behövs.
För det femte ger DCA-avtalet Sverige liten möjlighet att veta vad det är som amerikanerna tar med sig och förvarar i Sverige. Det bör alltid vara Sverige som slutligen stänger dörren till ett lager och håller i nyckeln. Inte heller kontroll av amerikanska fordon och fartyg har bedömts vara möjlig utan amerikanskt godkännande. I vår reservation föreslår vi därför ett tillkännagivande om att svenska staten genom en myndighet ska ges möjlighet att kontrollera vad som finns i lager som hålls av andra länders militär på svensk mark.
För det sjätte handlar det om kärnvapen. Vi i Vänsterpartiet hör både regeringen och partier utanför regeringen säga att det inte är aktuellt med kärnvapen. Men då borde vi också stifta en lag mot kärnvapen så snart som möjligt. Vi har sett kärnvapendebatten fullkomligt explodera de senaste veckorna. Det är något som sannolikt blir ett hett ämne när riksdagen ska debattera bland annat kärnvapen på nytt den 23 april i vår. Men det är tydligt att vi behöver en lagstiftning mot kärnvapen på svenskt territorium, för nu börjar partier glida och kunna tänka sig att kärnvapen används både i vårt namn och på vårt territorium.
DCA-avtalet är ungefär 30 sidor långt och har förhandlats under mycket lång tid. Man har lagt tid på att skriva in regler om bilbesiktning, körkort och till och med frimärken samt behandlat en hel massa skattefrågor, men om något så viktigt som frågan om att ha kärnvapen på svensk mark har inget skrivits. När det gäller hur allvarliga brott ska hanteras har avtalet otydliga skrivningar som ger utrymme för olika tolkningar. Jag tycker att det är att sila mygg och svälja kameler.
Därtill kan svenska baser riskera att användas för att hota våra grannländer, som i fallet med Danmark och Grönland. Trump har varit väldigt tydlig i olika konflikter – han tycker att USA ska ha rätt till allt möjligt. Nu senast utsattes Spanien för tryck när landet framförde att USA inte får använda de amerikanska baserna i Spanien för att attackera Iran i Mellanöstern.
Fru talman! Jag vill också lägga lite fokus på andra saker i den här debatten. Sverige är inne i en mycket stor uppbyggnad av totalförsvaret. Vi är överens om detta här i riksdagen. Vi är överens om utgifterna, men vi är inte överens om finansieringen. Det är uppenbart att Sverige behöver en beredskapsskatt där de rika betalar mest för vårt totalförsvar.
Uppbyggnaden av det svenska totalförsvaret och specifikt det militära försvaret tar väldigt mycket tid och resurser i anspråk. Antalet värnpliktiga ska öka, fler officerare ska utbildas, fler soldater och civila ska anställas, fler fordon och olika system ska köpas in. Det behöver byggas garage och hallar för förvaring. Dessutom ska hela nya regementen sättas upp, som till exempel hemma i mitt län, Värmland, där A 9 i Kristinehamn nu återetableras.
Utöver detta ska vi alltså upplåta plats till amerikanska soldater. Det kan tyckas som en mindre fråga i sammanhanget, men det är också viktigt att tänka på hur vardagen funkar på våra garnisoner. Om även amerikanska soldater och deras verksamhet och lager ska få plats så kommer någon att behöva fatta beslut och prioritera. Ska det vara sängar till fler värnpliktiga eller sängar till amerikanska soldater? Ska det vara förråd till svenska vapen eller till amerikanska vapen?
Den andra frågan som jag vill ta upp i den här debatten och som ofta inte nämns är också konflikterna kring markanvändning. Vi är stolta över den svenska allemansrätten. Men med det här avtalet vet vi att vi kommer att behöva öva mer, också inom det svenska totalförsvaret. Då finns det mycket stora risker för att det blir fler avspärrningar och områden som används för militära områden om också USA ska vara med och bestämma vilka områden man ska öva på.
Att vi inte spärrar av mer än vi behöver är viktigt för den folkliga förankringen av vår egen försvarsmakt. Det blir också svårare för kringboende, företagare, turister, bostadsbyggande och kommunal service om våra garnisoner och övningsfält blir massiva områden som inte kan tas i bruk. Vi pratar om 17 baser, från öster till väster, från norr till söder. Detta har stor påverkan för många i närheten av dessa platser.
Mig veterligen har inga amerikaner anlänt till Sverige under DCA-avtalet. Det beror inte främst på Sverige utan på att amerikanerna fortfarande till stor del är i omprövning av var de ska fokusera sina resurser internationellt. Däremot har svenska myndigheter, som Försvarsmakten, förhandlat med USA om hur implementeringen av DCA-avtalet ska gå till i praktiken. Mycket sker i det dolda under sekretess, men det finns en stor oro för vilka konsekvenser avtalet kommer att få i praktiken i framtiden.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 32 om DCA-avtalet.
Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för ett intressant inlägg!
Jag fastnade först och främst för den reservation Vänsterpartiet har gällande vindkraften. Jag läser innantill ur det ställningstagande som Vänsterpartiet föreslår: ”Vänsterpartiet menar att det måste vara fullt möjligt att både bygga ut den havsbaserade vindkraften, där förutsättningarna är som bäst, och att ge Försvarsmakten rimliga förutsättningar för övningsverksamhet.”
Det är väl inte så svårt, kan man tycka. Men nu har vi ju inte Försvarsmakten bara för att den ska kunna öva. Vi har en försvarsmakt som vi ska kunna sätta in ifall det värsta händer – om avskräckningen inte lyckas, om vi måste gå upp i höjd beredskap och ytterst hamnar i krig mot en motståndare. Det är detta som är det stora problemet med att etablera havsvindkraft överallt.
Jag tycker att det är fullt rimligt att Försvarsmakten, som ändå får anses vara vår expertmyndighet på området, kan göra bedömningen av var det är lämpligt eller inte. Vänsterpartiet verkar bara ha förstått halva utmaningen. Övningsverksamheten är nog inte det stora problemet, utan frågan är: Vad gör vi om det värsta händer? Menar Vänsterpartiet att vindsnurrorna ska stå där? Det känns som om ni har missat något, men Håkan Svenneling får gärna upplysa mig.
Fru talman! Den högerregering vi har nu är väldigt tydligt för kärnkraft och väldigt tydligt emot vindkraft. Om man ska utgå från Jörgen Berglunds verklighet och använda något slags militärstrategiska argument kring detta borde analysen leda till att man också bör vara emot kärnkraft, med tanke på hur Ryssland använder Zaporizjzjas kärnkraftverk i kriget i Ukraina. Det är Europas största kärnkraftverk, och det har använts som en bas för attacker för att påverka den ukrainska krigföringen.
När det gäller vindkraft måste vi självklart ta hänsyn till Försvarsmaktens intressen. Men det beslut som regeringen fattade när man skulle göra avvägningen mellan olika intressen innebar att man lade en död hand över Östersjön. Man lade en död hand över prisområde 3 och 4, som är de områden där priserna är högst, där vi behöver öka vår energiproduktion för att sänka priserna och stärka svensk industri. Det måste vi ta hänsyn till. Vi kommer inte att ha någon industri att bygga konkurrenskraft på, så att vi kan skaffa försvarsmateriel, om vi inte satsar på detta.
Uppenbarligen går det i andra länder. Om man flyger över Danmark och Nederländerna ser man stora områden med vindkraftparker ute till havs. Storbritannien har en stor satsning på havsbaserad vindkraft. Men i Sverige har vi valt att säga nej.
Det finns en skillnad: Mellan oss och Ryssland ligger just Östersjön. Det är helt klart, och det behöver man ta hänsyn till. Men man ska inte heller överdriva riskerna med den havsbaserade vindkraften. Jag tror att det vore klokt om man kunde peka ut områden där Försvarsmakten kan samsas med vårt viktiga behov av energi och ökad kraftproduktion. Då ska vi bygga den kraftproduktionen där det blåser mest, och det är ute till havs. Den har liten påverkan. Det bor inga människor där. Det finns fiskar och fåglar.
Vi ska göra avvägningar så att vi kan både ha ett försvar och producera energi.
Fru talman! Tack för ett visst förtydligande från Håkan Svenneling! Vi ska ju inte ha energidebatt nu, men jag kan väl ändå konstatera att vi står bakom alla kraftslag. Att vi värnar kärnkraften och vill bygga ut den är sant. Det är vi väldigt stolta över. Vi tror att det är den långsiktiga lösningen. Man kommer inte ifrån att även om vindsnurrorna står ute i Östersjön finns det dagar då det inte blåser.
Min kärnkritik handlade om att Försvarsmakten gör bedömningen att det inte är lämpligt med vindkraft på dessa platser utifrån ett försvarsintresse. Jag är glad över att Håkan Svenneling tog upp utbyggnaden i andra länder. Det finns en stor skillnad gentemot Danmarks och Storbritanniens utbyggnad av havsvindkraftverk. De har ett helt annat geografiskt läge. Den svenska sensorkedjan är byggd på ett annat sätt än hos dem. Därför är det inte lämpligt.
Sedan ska det sägas att om det finns platser där det går att bygga havsvindkraft på kommersiell grund utan att det krockar med ett försvarsintresse är det klart att vi ska göra det. Ingen har påstått något annat.
Fru talman! Håkan Svenneling uppehöll sig mycket vid DCA-avtalet. Det är kanske inte så förvånande. Det har väl inte undgått någon att Vänsterpartiet är stark motståndare till det. Han tog också upp detta med kärnvapen – hur ska det gå? Vänsterpartiet är i grunden Natomotståndare, även om både jag och Håkan tillhör Natos parlamentariska församling och till och med har tagit på oss uppdrag som viceordförande i olika kommittéer. Det är med lite av skräckblandad förtjusning man har en vänsterpartist i den rollen, men jag uppskattar ändå att Håkan Svenneling gör detta. EU-skepsisen finns där också, även om det inte längre är EU-motstånd, som jag har uppfattat det.
Det var ju ganska hård kritik som kom från Håkan Svenneling här. Då blir den nyfikna frågan: Hur ska det gå med Vänsterpartiet i regering? Vilken linje kommer då att gälla? Där ska man ju trots allt vara kollektivt ansvarig som regering i Sverige. Ni är emot DCA-avtalet, men Socialdemokraterna var väldigt positiva till det, vilket jag är väldigt glad över.
Fru talman! Det kanske är tur att jag är ansvarig för civil beredskap och resiliens i Natos parlamentariska församling. Det kanske lugnar Jörgen Berglund något.
Det jag saknar när regeringen går fram och säger att man vill ha ny kärnkraft är just säkerhetsperspektivet. Man lyfter fram det i så många andra aspekter. Jag undrar var man ska få uran ifrån. Det vill man nu börja bryta i Sverige, med stora risker, trots att det är väldigt lite uran som finns i Sverige. Men det gör oss beroende av andra länder för ett viktigt energislag.
Dessutom har vi i kriget i Ukraina sett hur man använder kärnkraftverk som en del i den militära taktiken. Det måste den här regeringen också ta på allvar.
DCA-avtalet har vi varit tydliga om. Riksdagen har också varit tydlig med att man beslutade om DCA-avtalet och gick in i det. Jag var lätt förvånad, men till och med det danska Folketinget sa ja till DCA-avtalet, samtidigt som Danmark stod under visst hot från USA gällande Grönland.
Jag tycker att det är fel väg att gå, och jag kommer att lyfta de argumenten om igen. När vi bildar regering, vilket jag är rätt övertygad om kommer att ske efter den 13 september, kommer såklart DCA-avtalet att finnas. Implementeringen av det kommer att finnas. Men jag kommer hela tiden att argumentera för att det är klokt att inte låta amerikanska soldater få tillträde till Sveriges territorium.
Jörgen Berglunds parti och dess ministrar och förespråkare var väldigt tydliga om den samtyckesklausul som finns i inledningen av DCA-avtalet. Jag tycker att man övervärderar dess betydelse, men det bygger ändå på att den svenska regeringen alltid kan säga ja eller nej till den amerikanska, så att säga, i fråga om vad man gör här i Sverige.
Jag tycker att ett klokt agerande, nu när Donald Trump är president, är att vi signalerar att nej är huvudingången här. Vi är inte intresserade av det militära samarbetet med USA så länge Donald Trump är president och bryter mot internationell rätt. Det tycker jag att vi samlat borde kunna komma överens om, och jag hoppas på Jörgen Berglund och Försvarsberedningen i den delen.