Louise Eklund

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Vi behöver ha en utveckling i Sverige där vi har en grön industripolitik. Vi behöver ha en verksamhet i hela landet, speciellt i de norra delarna. Vi har de senaste åren uppfattat att det är ett intresse som många partier delar.

Vi behöver också ha förståelse för att man kan ha en acceptans för väldigt mycket utveckling på en generell nivå men att det när det kommer till det lokala finns en risk att viktig industri och viktig industripolitik strandar för att man inte vill ha det just på sin bakgård.

Det jag har försökt att redogöra för här är de avvägningar som har gjorts. Det gäller att inte stoppa en helt nödvändig utveckling för svensk industripolitik, svensk näring och svenskt välstånd.

Samtidigt ska man ha stor förståelse för den lokala acceptansen. Det debatterade vi även i förra veckan när det kom förslag från regeringen om ersättning för att till exempel kunna ha vindkraft i kommuner.

Det är ett sätt att försöka öka acceptansen lokalt så att vi inte hindrar utveckling som i varje fall jag tycker är nödvändig för att ha en grön svensk industripolitik.

Herr talman! Mycket klokt har redan sagts från talarstolen från både regeringsunderlaget och oppositionen. Detta är en sådan typisk fråga som signalerar de politiska avvägningar som behöver göras mellan olika intressen.

Jag hoppas att alla vi ledamöter här inne i kammaren och våra partier vinnlägger oss om att försöka hitta en balans mellan ibland motstridiga intressen.

Även jag vill såklart understryka vikten av en svensk industripolitik för fler arbetstillfällen, tillväxt och välstånd. Om vi fortsättningsvis vill ha en sådan i Sverige, och gärna grön, behöver vi el och insatsvaror.

Detta är alldeles uppenbart en fråga som leder till stor oro lokalt. Det görs ingrepp i natur och i närområdet. Det är inte konstigt att människor har synpunkter och ibland invändningar.

Jag tycker att speciellt Miljöpartiet är bra på att agera blåslampa på oss övriga partier och se till att vi får den balans som vi strävar efter och att vi hamnar rätt.

Det är olyckligt att det inte har funnits information tillgänglig. Det som diskuteras här i dag och det som kommer att presenteras på en presskonferens i nästa vecka handlar om att säkerställa att man lokalt kan acceptera den typ av utvinning som vi debatterar.

Det gäller att vi inte hindrar den utveckling som Sverige behöver och försöker att landa i en balans som kan accepteras av alla. Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag är sist ut här och ska fatta mig kort.

Det förslag som vi nu har diskuterat handlar i grunden om att vi ska få på plats ett system med kompensation för rättighetshavare samt enklare, mer förutsebara och konkurrensneutrala regler för företag samtidigt som vi ser till att belastningen på konsumenterna inte blir för stor.

Det är naturligtvis alldeles utmärkt, inte minst förslaget att alla som har fått se de verk som de har skapat bli kommersiellt spridda och tillgängliggjorda i uttalat förvärvssyfte ska ha rätt till ersättning. Det är alldeles grundläggande. Det är också bra att det slås fast att motsvarande rätt ska gälla för utövande konstnärer, framställare av ljud- eller bildupptagningar samt radio- och tv-företag.

Att man i dag kan skapa ett verk, oavsett inom vilken bransch man verkar, utan att rättighetshavaren får någon ersättning är oerhört bekymmersamt. Utöver känslan av att ha blivit bestulen på något som man har skapat kan det också leda till ganska stora ekonomiska förluster.

Jag ska inte upprepa vad mina kollegor från samtliga partier har sagt här om varför det är så viktigt med immaterialrätt och rätten att skydda äganderätten även inom dessa branscher. Det räcker med att säga att om vi inte får på plats ett skydd kommer vi inte att få se någon innovation eller utveckling. Därmed kommer vi inte att få någon speciellt spännande kultursektor och i slutändan heller inte så mycket kulturellt välstånd i Sverige.

Jag tycker därför att det är bra att de lagändringar som nu föreslås ska träda i kraft redan i år. Det är faktiskt inte en dag för tidigt.

Jag stannar där och yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)

Herr talman! Sverige behöver en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion, och det har varit den här regeringens ambition att ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Därför har det nu också föreslagits en satsning på stöd till kommuner som påverkas av vindkraftsetableringar.

Vi vet utifrån otaliga undersökningar och flera konkreta fall på olika håll i landet att den lokala acceptansen är helt nödvändig och en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att bygga ut vindkraften. För att Sverige ska kunna bygga ut den fossilfria elproduktionen i den takt som klimatomställningen kräver behövs det en lokal förankring. Det gäller vinden, men det gäller också all övrig energiproduktion.

Med det här förslaget om ersättning till kommunerna skapar vi tydliga incitament att säga ja till vindkraft. På det sättet kan vi på ett bättre sätt säkerställa att omställningen också stärker lokalsamhällena.

Fru talman! Vindkraften kan på kort sikt stå för en stor del av den utbyggnad som vi behöver. Det spelar en väldigt viktig roll för att vi inte ska tappa takten med den elektrifiering som vi behöver för att kunna nå målet om nettonollutsläpp.

Vi vet att tillstånd till en vindkraftsetablering bara får ges om kommunen har sagt ja till det. Sedan slutet av 2010-talet har vi sett att både antalet och andelen projekt som kommuner tackar ja till har minskat kraftigt, detta som en spegling av att det lokala motståndet hos befolkningen har varit stort.

För att vi ska kunna ha den fossilfria elproduktionen i hela landet i den omfattning som elektrifieringen kräver måste vi vända den här utvecklingen. Det finns, generellt sett, ett stöd i befolkningen för elproduktion genom vindkraft, men motståndet kan paradoxalt nog vara stort lokalt. Det är naturligtvis för att vindkraften kan påverka omgivningen där den ligger men ger en begränsad lokal nytta för närboende och för kommunen.

Det förslag som vi har diskuterat i dag ger närboende till vindkraftsanläggningar rätt till en ersättning motsvarande en andel av de årliga intäkterna. Denna ersättning föreslås vara högre ju närmare anläggningen bostadsbyggnaden ligger.

Det här är ett sätt att göra det mer attraktivt för kommuner och kommuninvånare att tacka ja till möjligheten att ha vindkraft i närområdet, och det är därmed också ett steg mot att förbättra Sveriges energiförsörjning. Kompensation till kommuner kommer att bidra i det arbete vi behöver för elektrifieringen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi ser i dag hur företagare och familjer som bor på den svenska landsbygden möter flera hinder som bromsar utvecklingen. Det är väldigt tydligt att villkoren skiljer sig åt beroende på var i landet man bor. Därmed blir det också tydligt att vi behöver utjämna skillnaderna och skapa bättre förutsättningar för att bo, arbeta och driva företag i hela Sverige.

Från ett liberalt perspektiv identifierar vi att det som behöver göras är att stärka företagsklimatet i glesbygd, framför allt, men även i mindre tätorter. Vi behöver fortsätta reformera strandskyddet för att kunna bygga bättre och på fler ställen och främja vad vi kan kalla en ny egnahemsrörelse i hela landet. Viktigast av allt är nog att säkerställa en hög och likvärdig kvalitet i skolan.

Vår utgångspunkt är naturligtvis tron på att människor ska ha makt över sitt eget liv och sin egen situation. En liberal politik för en levande landsbygd innebär ju att statens huvudsyfte ska vara att undanröja hinder och säkerställa grundläggande service med målet att fler ska kunna forma sin egen framtid, oavsett var i landet man bor.

Låt oss titta lite mer i detalj på vad som skulle behöva göras. Det som vi här i kammaren brukar kalla ”minska regelkrånglet” är kanske det viktigaste. Regelverken är alldeles för detaljerade, vilket gör det väldigt svårt att göra rätt. Det behöver reformeras.

Dessutom behöver strandskyddet förändras, eftersom det försvårar byggande i hela landet. Steg har tagits, men arbetet är ännu inte klart. Vi vill gå längre. Vi tror att det är en viktig frihetsfråga, speciellt för människor som bor på landsbygd.

Från Liberalernas håll har vi även pratat om att införa ett skattefritt bosparande för unga och att främja en ny egnahemsrörelse så att det byggs i hela landet. Vi tycker att fler ska kunna både bygga och äga sitt boende, och det gäller naturligtvis även utanför storstäderna.

Kanske viktigast av allt är att vi behöver förstärka den svenska äganderätten. Det man äger vårdar man också, och det gäller lika mycket gårdarna hemma i Skåne som skogsbruk i Norrland. Landsbygden behöver inte fler pekpinnar härifrån Stockholm, utan man behöver friheten att kunna växa på sina egna villkor. Det görs genom enklare regler, starkare äganderätt och tillit till att människor – bönder, skogsägare och företagare – vet vad de håller på med.

Herr talman! Låt mig säga något kort om skolan. Kvaliteten måste vara hög oavsett var i landet man råkar bo och var ens skola ligger. Varje elev i Sverige måste ges samma chanser att kunna lyckas. Kunskapen ska stå i centrum oavsett var man bor. Staten ska säkerställa likvärdigheten.

I det långa loppet stärker naturligtvis det här inte bara individens och barns och elevers frihet, utan det ger också landsbygden möjligheter att kompetensförsörja mycket bättre.

Slutligen är politiken som bäst, enligt mig, när den ger medborgarna möjligheten och det verkliga utrymmet att forma sitt eget liv, sin egen vardag och sitt eget boende. Det gäller även samhället i stort och landsbygden. Att öka friheten och stärka möjligheterna till självbestämmande är viktiga steg om vi ska kunna stärka den svenska landsbygden.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi ser i dag hur företagare och familjer som bor på den svenska landsbygden möter flera hinder som bromsar utvecklingen. Det är väldigt tydligt att villkoren skiljer sig åt beroende på var i landet man bor. Därmed blir det också tydligt att vi behöver utjämna skillnaderna och skapa bättre förutsättningar för att bo, arbeta och driva företag i hela Sverige.

Från ett liberalt perspektiv identifierar vi att det som behöver göras är att stärka företagsklimatet i glesbygd, framför allt, men även i mindre tätorter. Vi behöver fortsätta reformera strandskyddet för att kunna bygga bättre och på fler ställen och främja vad vi kan kalla en ny egnahemsrörelse i hela landet. Viktigast av allt är nog att säkerställa en hög och likvärdig kvalitet i skolan.

Vår utgångspunkt är naturligtvis tron på att människor ska ha makt över sitt eget liv och sin egen situation. En liberal politik för en levande landsbygd innebär ju att statens huvudsyfte ska vara att undanröja hinder och säkerställa grundläggande service med målet att fler ska kunna forma sin egen framtid, oavsett var i landet man bor.

Låt oss titta lite mer i detalj på vad som skulle behöva göras. Det som vi här i kammaren brukar kalla ”minska regelkrånglet” är kanske det viktigaste. Regelverken är alldeles för detaljerade, vilket gör det väldigt svårt att göra rätt. Det behöver reformeras.

Dessutom behöver strandskyddet förändras, eftersom det försvårar byggande i hela landet. Steg har tagits, men arbetet är ännu inte klart. Vi vill gå längre. Vi tror att det är en viktig frihetsfråga, speciellt för människor som bor på landsbygd.

Från Liberalernas håll har vi även pratat om att införa ett skattefritt bosparande för unga och att främja en ny egnahemsrörelse så att det byggs i hela landet. Vi tycker att fler ska kunna både bygga och äga sitt boende, och det gäller naturligtvis även utanför storstäderna.

Kanske viktigast av allt är att vi behöver förstärka den svenska äganderätten. Det man äger vårdar man också, och det gäller lika mycket gårdarna hemma i Skåne som skogsbruk i Norrland. Landsbygden behöver inte fler pekpinnar härifrån Stockholm, utan man behöver friheten att kunna växa på sina egna villkor. Det görs genom enklare regler, starkare äganderätt och tillit till att människor – bönder, skogsägare och företagare – vet vad de håller på med.

Herr talman! Låt mig säga något kort om skolan. Kvaliteten måste vara hög oavsett var i landet man råkar bo och var ens skola ligger. Varje elev i Sverige måste ges samma chanser att lyckas. Kunskapen ska stå i centrum oavsett var man bor. Staten ska säkerställa likvärdigheten.

I det långa loppet stärker naturligtvis det här inte bara individens och barns och elevers frihet, utan det ger också landsbygden möjligheter att kompetensförsörja mycket bättre.

Slutligen är politiken som bäst, enligt mig, när den ger medborgarna möjligheten och det verkliga utrymmet att forma sitt eget liv, sin egen vardag och sitt eget boende. Det gäller även samhället i stort och landsbygden. Att öka friheten och stärka möjligheterna till självbestämmande är viktiga steg om vi ska kunna stärka den svenska landsbygden.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Det är roligt när två liberala partier kommer efter varandra på talarlistan! Nu kommer kortversionen av det som just sades här i talarstolen.

Regeringen har beslutat om nya regler i syfte att förbättra konkurrensen i både privat och offentlig verksamhet. Det föreslås ändringar i syfte att ge Konkurrensverket befogenhet att besluta om den här typen av konkurrensfrämjande åtgärder. Det föreslås även en ny lag om offentlig säljverksamhet just för att kunna skydda privata företag från de ojämlika villkor som kan uppstå när offentliga och privata aktörer agerar på samma marknad.

Det här är såklart viktiga förändringar. Ska vi ha en chans till vettig prissättning måste konkurrensen kunna fungera på riktigt. Det förslag som regeringen nu lägger fram har som syfte att både göra det enklare för nya företag att etablera sig och lättare för kunder att välja eller välja bort. Det är ett verktyg för att kunna pressa priserna och göra vardagen lättare för de svenska hushållen och de svenska företagen.

Här kommer alltså kortversionen av det som sades tidigare: Varför är konkurrens viktigt? För liberaler är det självklart. Vi behöver konkurrens för att vi ska kunna ha ekonomisk tillväxt, innovation och ytterst välstånd. Det är genom frihandel och marknadskonkurrens som vi skapar förutsättningarna för livskraftiga bolag och företag och därmed lägger grunden för det svenska välståndet.

Vi behöver en stark ekonomi som står på egna ben. Det gäller i Sverige, och det gäller i Europa. Om vi ska kunna ha det är möjligheten till och förutsättningarna för konkurrens helt nödvändiga.

Därför är detta förslag så viktigt, och därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Det är roligt när två liberala partier kommer efter varandra på talarlistan! Nu kommer kortversionen av det som just sades här i talarstolen.

Regeringen har beslutat om nya regler i syfte att förbättra konkurrensen i både privat och offentlig verksamhet. Det föreslås ändringar i syfte att ge Konkurrensverket befogenhet att besluta om den här typen av konkurrensfrämjande åtgärder. Det föreslås även en ny lag om offentlig säljverksamhet just för att kunna skydda privata företag från de ojämlika villkor som kan uppstå när offentliga och privata aktörer agerar på samma marknad.

Det här är såklart viktiga förändringar. Ska vi ha en chans till vettig prissättning måste konkurrensen kunna fungera på riktigt. Det förslag som regeringen nu lägger fram har som syfte att både göra det enklare för nya företag att etablera sig och lättare för kunder att välja eller välja bort. Det är ett verktyg för att kunna pressa priserna och göra vardagen lättare för de svenska hushållen och de svenska företagen.

Här kommer alltså kortversionen av det som sades tidigare: Varför är konkurrens viktigt? För liberaler är det självklart. Vi behöver konkurrens för att vi ska kunna ha ekonomisk tillväxt, innovation och ytterst välstånd. Det är genom frihandel och marknadskonkurrens som vi skapar förutsättningarna för livskraftiga bolag och företag och därmed lägger grunden för det svenska välståndet.

Vi behöver en stark ekonomi som står på egna ben. Det gäller i Sverige, och det gäller i Europa. Om vi ska kunna ha det är möjligheten till och förutsättningarna för konkurrens helt nödvändiga.

Därför är detta förslag så viktigt, och därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag kommer att fatta mig ganska kort. Mycket har sagts.

Det som föreslås i propositionen är att man genom en ny lag på olika sätt ska kunna pröva om en kärnteknisk anläggning ska få uppföras. Förslaget innebär att den som vill bygga en sådan anläggning kan ansöka direkt hos regeringen om ett godkännande. Genom denna process ska fler aktörer kunna investera i ny kärnkraft på fler platser och på olika ställen i landet. Det gäller naturligtvis både nya och gamla aktörer, men det kan också röra sig om både stora och små producenter. Det tycker jag naturligtvis är bra. Som har förts fram här i kammaren tidigare under debatten är det också helt nödvändigt om vi ska få den stabilitet i systemet som vi behöver. Det är ett av flera nödvändiga steg för att få långsiktighet och leveranssäkerhet.

Det har förts fram argument om hur säker processen är. Det som föreslås är att regeringen ska godkänna en kärnteknisk anläggning om den först har beslutat om en plan för kärntekniska anläggningar. Planen ska omfatta det område och de anläggningar som ansökan gäller. Genom planen ska regeringen pröva om det är förenligt med miljöbalkens regler om hushållning med mark och vatten att bygga den typen av anläggningar i det aktuella området. En plan får bara beslutas om det är någon som har ansökt om godkännande och om de kommuner som ingår i planområdet har tillstyrkt ansökan och planen.

Det är alltså en väldigt gedigen process som föreslås. Det är också ett enklare och mer transparent förfarande. Syftet är att få ökad stabilitet och rimligare förutsättningar för den som vill investera, och då ser vi att vissa risker behöver hanteras tidigare i projektet. Därmed skapar vi möjlighet för kärnkraft på fler platser i Sverige. Detta skapar förutsättningar för fler företag att investera i ny kärnkraft, vilket är bra. Med ökad konkurrens tror jag att det också blir lättare att hålla investeringskostnaderna nere.

Därmed yrkar jag bifall till förslaget. Vi tycker olika om kärnkraften, statens riskdelning och hur processen ska se ut framåt, men jag vill betona att vi i Liberalerna ser det som ett helt nödvändigt steg för att få till en långsiktighet.

Fru talman! Jag kommer att fatta mig ganska kort. Mycket har sagts.

Det som föreslås i propositionen är att man genom en ny lag på olika sätt ska kunna pröva om en kärnteknisk anläggning ska få uppföras. Förslaget innebär att den som vill bygga en sådan anläggning kan ansöka direkt hos regeringen om ett godkännande. Genom denna process ska fler aktörer kunna investera i ny kärnkraft på fler platser och på olika ställen i landet. Det gäller naturligtvis både nya och gamla aktörer, men det kan också röra sig om både stora och små producenter. Det tycker jag naturligtvis är bra. Som har förts fram här i kammaren tidigare under debatten är det också helt nödvändigt om vi ska få den stabilitet i systemet som vi behöver. Det är ett av flera nödvändiga steg för att få långsiktighet och leveranssäkerhet.

Det har förts fram argument om hur säker processen är. Det som föreslås är att regeringen ska godkänna en kärnteknisk anläggning om den först har beslutat om en plan för kärntekniska anläggningar. Planen ska omfatta det område och de anläggningar som ansökan gäller. Genom planen ska regeringen pröva om det är förenligt med miljöbalkens regler om hushållning med mark och vatten att bygga den typen av anläggningar i det aktuella området. En plan får bara beslutas om det är någon som har ansökt om godkännande och om de kommuner som ingår i planområdet har tillstyrkt ansökan och planen.

Det är alltså en väldigt gedigen process som föreslås. Det är också ett enklare och mer transparent förfarande. Syftet är att få ökad stabilitet och rimligare förutsättningar för den som vill investera, och då ser vi att vissa risker behöver hanteras tidigare i projektet. Därmed skapar vi möjlighet för kärnkraft på fler platser i Sverige. Detta skapar förutsättningar för fler företag att investera i ny kärnkraft, vilket är bra. Med ökad konkurrens tror jag att det också blir lättare att hålla investeringskostnaderna nere.

Därmed yrkar jag bifall till förslaget. Vi tycker olika om kärnkraften, statens riskdelning och hur processen ska se ut framåt, men jag vill betona att vi i Liberalerna ser det som ett helt nödvändigt steg för att få till en långsiktighet.

Fru talman! Jag tror att vi kan vara överens här i kammaren om betydelsen av låga och stabila elpriser för Sveriges hushåll och företag. Det kan inte nog understrykas; det är det som lägger grunden till vår välfärd. Det är också den posten som har seglat upp som en av de kanske allra största posterna i de svenska hushållens utgifter.

Till skillnad från föregående talare anser jag att regeringen har tagit sjumilakliv för att komma till rätta med många obalanser och rester av tidigare politiska beslut. Vi är inte framme än, men det har tagits många viktiga, för att inte säga helt avgörande, steg. Syftet har hela tiden varit att återupprätta ett fungerande elsystem med en ökad elproduktion och i slutändan förhoppningsvis lägre priser.

Bland de reformer som har sjösatts finns nya regler för elmarknaden. Man kan tycka att det är anmärkningsvärt att flera av vår tids mest avgörande beslut på energiområdet tidigare har fattats utan att politiken riktigt har ställt sig frågan vad besluten kommer att få för konsekvenser för landets energiförsörjning. Det visade sig inte minst i den rapport som Riksrevisionen lade fram, där de tyckte att det var speciellt anmärkningsvärt att man inte hade tagit hänsyn till effekterna på elsystemets stabilitet och dess långsiktiga förmåga till leveranssäkerhet.

Som nämnts tidigare är det speciellt de södra delarna av landet som har fått bära konsekvenserna av dessa beslut. Effektbrist, kapacitetsbrist och periodvis extremt höga elpriser är resultatet av den politik som vi har haft under tidigare regeringar. Det var också mot den bakgrunden som regeringen tog sig an energipolitiken.

Fru talman! Det som regeringsunderlaget har velat åstadkomma är bland annat att få på plats ett system där exempelvis stödtjänster som krävs för ett välfungerande elsystem också prissätts så att de kraftslag som bidrar med sådana stödtjänster ska kunna ersättas för detta.

Vad som också har betonats av regeringen är hur ansvarsfördelningen mellan elsystemets aktörer ska se ut. Det handlar om att säkerställa driftssäkerheten i elsystemet. Det handlar om att upphandla planerbar elproduktion. Det handlar också om att både planera och främja den planerbara elproduktionen där den bäst behövs för systemet. Målet är att skapa en bättre balans mellan elproduktion och elanvändning i olika delar av Sverige för att kunna ge förutsättningar för stabilare och lägre elpriser så att Sverige på sikt kan bli ett samlat elprisområde.

Jag skulle säga att en viktigare förändring som regeringen har gjort är ett skifte i energipolitiken, där vi har velat röra oss från att prata om enskilda kraftslag – det kanske inte alltid har lyckats – till en plats där vi diskuterar vad vi vill att elsystemet ska ha för egenskaper. Det handlar om planeringsmål och vilka förutsättningar det svenska elsystemet ska ha för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering i syfte att möjliggöra den gröna omställningen. Det handlar också om hur vi ska få på plats ett leveranssäkerhetsmål så att vi säkerställer att elsystemet i rätt tid och i tillräcklig mängd levererar el där efterfrågan finns.

Jag vill avsluta med att säga att det här är åtgärder som krävs för att vi ska kunna återupprätta en fungerande elförsörjning i Sverige. Det har nämnts här tidigare, och jag delar den bilden, att när den här mandatperioden startade var den svenska produktionen inte i ett bra skick, och vi hade alldeles för höga variationer i prisbilden i olika delar av Sverige. Det är inte sunt med den typen av stora nationella skillnader.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Den här mandatperioden har mitt parti Liberalerna och regeringen gjort det lättare att vara företagare i Sverige. Regeringens ambition har varit att minska regelbördan. Vi rör oss långsamt framåt, får erkännas.

De regler vi har behöver vara välmotiverade, gärna vara få och vara enkla att både förstå och efterleva. När de inte är detta undergräver det människors vilja att följa reglerna, vilket gör det mycket svårare att driva företag.

Det är mycket som kan bli bättre vad gäller just möjligheten att driva företag i Sverige, även om jag instämmer med tidigare talare från Vänsterpartiet i att Sverige är ett bra land att vara företagare i. Det gäller ur ett globalt såväl som ur ett europeiskt perspektiv.

Ibland ser vi tyvärr hur det offentliga står i vägen för det privata. Det kan röra sig om myndighetsutövning som upplevs som att den mer stjälper än hjälper företag. Men det kan också gälla sådant som orimligt långa handläggningstider och tillståndsprocesser som drar ut på tiden.

Vi har också under flera år sett att företagens kostnader just till följd av regler har ökat med flera miljarder. Det är inte rimligt. Det understryker också behovet av de förenklingar som regeringen har gått fram med och som föreslås även framöver.

Regelbördan och de administrativa kostnaderna behöver minska för att företag och entreprenörer ska kunna fokusera på det som de är duktiga på, det vill säga att driva sitt företag, och inte på att fylla i blanketter.

Några exempel på vad regeringen har gjort är, som har nämnts här tidigare, att ett förenklingsråd har inrättats, att kravet på hotelltillstånd har tagits bort och att kravet på att bevara kvitton och annan räkenskapsinformation i pappersform har avskaffats.

Det senaste exemplet i raden var beslutet om att avskaffa matkravet för restauranger. Det öppnar upp för exempelvis vinbarer och cocktailbarer att kunna göra det som de är duktiga på utan att pliktskyldigast behöva servera mat.

Det här är några viktiga steg i rätt riktning, men det är klart att det finns mycket kvar att göra. Ska vi ha ett framåtlutat Sverige med innovation och konkurrenskraft måste vi förändra svensk byråkrati och regelbörda.

Det måste bli både enklare och billigare att driva företag i Sverige. Det tål att understrykas att det är näringslivet som lägger grunden för den välfärd vi har i Sverige.

Vi behöver underlätta så att vi får fler företag och fler expansiva företag. Det är inte bra bara för den svenska ekonomin och arbetsmarknaden, utan det är bra för hela samhället.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i näringsutskottets betänkande.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret, även om det inte alls var svar på min fråga!

Återigen: Jag söker inte konflikt, men inför valrörelsen vill jag verkligen förstå vad Socialdemokraternas politik är när det gäller svenskt näringsliv och svensk industri.

Det kommer alltså inte ett enda förslag från Socialdemokraternas håll om hur man ska underlätta så att det inte ska bli konkurser eller tappade arbetstillfällen. Vad jag ser är en risk att Socialdemokraterna i stort blir som Socialdemokraterna i Malmö. Där har man sett det som ett motsatsförhållande mellan att vara en kunskapsnation och att ha en fungerande industri. Det skulle inte vara bra för Sverige om detta var Socialdemokraternas linje och även blev svensk politik.

Jag upprepar min fråga: Vad vill Socialdemokraterna i Sverige göra för att underlätta för svenskt näringsliv och svensk industri på ett strukturellt plan?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det var mycket som jag tyckte var bra i det som ledamoten tog upp. Inte minst behöver vi gång på gång lyfta de brister vi ser när det gäller jämställdhet, särskilt i det som staten råder över. Detta behöver vi alla i den här kammaren uppmärksamma mer.

Men det är en ganska dyster bild som Socialdemokraterna verkar ha av svenskt näringsliv och företagande. Det är konkurser. Svenska företag halkar efter. Man frågar när krisen kommer, inte om.

Jag tror att jag har en betydligt mer positiv bild av svenskt näringsliv, och den delas av mitt parti. Det är ett framåtlutat näringsliv. Det är tillväxt. I många fall är man världsledande. Man har högt utbildad och otroligt skicklig personal och medarbetare.

Jag vill ge ledamoten en chans att förtydliga Socialdemokraternas hållning till svenskt näringsliv. Vad ser ledamoten som de tre viktigaste strukturella reformer Socialdemokraterna vill driva för att underlätta för svensk industri?

Herr talman! I helgen uppmärksammades internationella kvinnodagen. I Sverige har vi kommit långt vad gäller jämställdheten, men vi är långt ifrån framme. Det finns fortfarande mycket att göra. Det gäller inte minst skillnaden mellan kvinnors och mäns företagande, finansiella sparande och ägande. Vi vet att betydligt färre kvinnor än män startar och driver företag, och även på ägandesidan ser vi stora ojämlikheter, där kvinnor generellt äger ungefär hälften så mycket som män, vilket givetvis får stora konsekvenser vid exempelvis en skilsmässa. Enligt studier ser vi också hur kön är en mycket viktigare faktor än utbildning för upplevd finansiell förmåga.

Hur arbetar regeringen för att minska de skillnader vi ser mellan kvinnor och män vad gäller just företagande, ägande och finansiellt sparande?

Herr talman! Målet för regeringens regionala politik är stärkt lokal och regional konkurrenskraft. Precis som har nämnts i tidigare anföranden både börjar och slutar regional utveckling med jobb, företagande och tillväxt. Förutsättningarna för att nå ett sådant mål varierar naturligtvis beroende på var i landet man bor och hur det lokala näringslivet ser ut. Av den anledningen bör den regionala utvecklingspolitiken mäkta med att anpassa sig efter geografiskt varierande förutsättningar.

Målen ska vara desamma över hela landet. Man ska ha möjlighet till boende, arbete och välfärd. Man ska kunna hitta kompetens. Inte minst ska vi ha en likvärdig tillgänglighet i hela landet vad gäller digital kommunikation och transportsystem. De här målsättningarna är viktiga för att de syftar till att jämna ut regionala skillnader som annars riskerar att få stora konsekvenser för jobben, tillväxten och den svenska välfärden.

Mycket är gjort, men naturligtvis finns det mer att göra. Inte minst vad gäller transportsystemen finns det en del man kan fortsätta att önska, liksom vad gäller kompetensförsörjningen, vilket också har tagits upp flera gånger här i kammaren. Det innebär stora konsekvenser för svensk tillväxt när företag inte kan hitta de medarbetare de behöver. Om det inte finns utbildad arbetskraft med rätt kompetens tillgänglig riskerar företag att tvingas lägga ned sin verksamhet eller flytta den. Att detta är Liberalernas hållning är knappast någon hemlighet.

Herr talman! Besöksnäringen har under en tid varit en av Sveriges snabbast växande näringar. Det handlar ofta om mindre familjeföretag som är starkt kopplade till den bygd där de är verksamma. Det går att hitta många positiva exempel i hela landet. Vi har sett att flera av de av tradition livsmedelsproducerande regionerna har lyckats väldigt väl med att omvandla sin näring, så att man inte bara har primärproduktion utan också skapar turistdestinationer med fokus på mat och dryck.

Jag tar upp detta för att visa hur viktiga de lagförslag är som regeringen har drivit igenom vad gäller avregleringar på livsmedelsområdet och inom besöksnäringen. Det kanske mest omskrivna exemplet är gårdsförsäljningen av alkoholhaltiga drycker. Att man tillåter småskalig hantverksmässig gårdsförsäljning av vin och öl betyder väldigt mycket för den regionala utvecklingen och för att Sverige ska kunna fortsätta att positionera sig som en attraktiv mat- och dryckesregion.

Från Liberalernas håll vill vi gå längre och tillåta att vin och öl säljs i licensbutiker. Det skulle ge ytterligare möjligheter för den svenska dryckesproduktionen, samtidigt som vi såklart skulle fortsätta att ha en trygg och ansvarsfull försäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige.

I det här sammanhanget bör även det förslag som nämndes här tidigare om slopat matkrav tas upp. Vi har i Sverige ordningen att restauranger behöver kunna servera mat för att få servera alkohol. Maten måste dessutom tillagas i restaurangens eget kök. Matkravet gäller även på sådana ställen dit man kanske över huvud taget inte förväntar sig att någon går för att beställa mat.

Det säger sig självt att det leder till enorma omkostnader för restauranger. Man måste investera i kök och personal för att laga mat som ingen äter. Det är inte bara slöseri med krogarnas resurser utan även med naturresurser. Det gör också att en viss typ av ställen som till exempel en vinbar inte har någon möjlighet att öppna.

Det förslag som har lagts fram från Förenklingsrådet är ett stort och väldigt välkommet steg för näringen. Det innebär förenklade regler för restaurangbranschen, och det gör det enklare för nya typer av barer, nöjesrestauranger och så vidare att driva sin verksamhet.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! För mitt parti Liberalerna och för den här regeringen är det av yttersta vikt att stå upp för just den regelbaserade och öppna handeln. Vi har den senaste tiden sett skräckexempel på vad som händer när man frångår spelreglerna internationellt.

Just för att stärka tillväxten och motståndskraften i vår ekonomi behöver vi mer internationell handel och mer samverkan med omvärlden. Den svenska handelspolitiken syftar just till att främja svenska ekonomiska intressen och bilden av Sverige utomlands. Det handlar om att kunna underlätta export och utländska investeringar till Sverige och att fortsätta det handelsutbyte med andra länder som vi har gjort så väldigt framgångsrikt, som har nämnts här tidigare.

Frihandel och marknadsekonomi är helt centralt för att lyfta människor ur fattigdom, för att klara den gröna omställningen och för att finansiera vår gemensamma välfärd. Inom den internationella handelspolitiken måste Sverige därför vara en fortsatt tydlig röst för frihandel när våra tidigare vänner börjar darra på manschetten i det avseendet.

Vi har i dag i kammaren vid ett flertal tillfällen diskuterat EU:s handelsavtal. Jag ska inte orda mer om det, men det är tydligt att vi i Europa behöver bryta det beroende vi har haft av både Kina och Ryssland. Samtidigt ska vi klara av att stå upp för ett öppet EU som slår vakt om global frihandel och som fortsätter att driva på för den regelbaserade internationella handelsordningen. Detta ska naturligtvis göras även i tider av global oro, kanske i synnerhet då.

Det är genom handel som Sveriges och även Europas välstånd och trygghet växer. Jag är partisk, men jag tycker att den här regeringen har kraftsamlat för att öka den globala konkurrenskraften och utrikeshandeln och för att förbättra möjligheterna för svenska företag.

I den utrikeshandelsstrategi som har nämnts här tidigare, Strategi för Sveriges utrikeshandel, investeringar och globala konkurrenskraft, har man tagit ett helhetsgrepp från svenska myndigheters och den svenska regeringens sida för att kunna skapa de möjligheter som svenska företag ska agera på för att de inte bara ska kunna befinna sig på utan också kunna utvecklas på en global marknad.

Det är ett uttalat mål att Sveriges position i världen ska stärkas. Vi har tidigare nämnt några av de insatser som gjorts inom ramen för detta. Jag kan också nämna den tulljour som man har varit nödgad att införa och att vi har kunnat erbjuda praktisk vägledning för handelsfrågor. Det senare är viktigt inte minst i ljuset av de stora förändringar som vi har sett på handelsområdet. De förändrade tullsatserna, inte minst, har kommit att karakterisera den internationella handeln och gör det oerhört svårt för företag att agera globalt.

Sammantaget är de här insatserna viktiga för att Sverige ska kunna behålla sin position som en exportorienterad handelsnation. Vi ska inte underskatta värdet av svensk export, som uppgår till nästan hälften av Sveriges bnp.

Vi har sett hur Sverige har agerat historiskt, som Centerpartiet lyfte tidigare. Jag tycker att alla anföranden bör innehålla referenser till Ostindiska kompaniet! De strategiska satsningar som vi har gjort historiskt har varit helt avgörande för att Sverige ska kunna bygga ett välstånd. Vi har anammat en frihandelspolitik. Vi har drivit igenom strukturella reformer som har stärkt äganderätt och främjat näringsfrihet.

Från att ha varit ett land som kämpade med fattigdom och hade väldigt begränsade möjligheter har Sverige under en relativt kort historisk period utvecklats till en av världens mest framgångsrika ekonomier. Det är värt att påminna sig om. Genom att alltmer integreras i en global handel och att senare systematiskt investera i forskning och utveckling har Sverige kunnat öka sin ekonomiska produktion och finansiera en välfärdsstat.

Mot den bakgrunden är det positivt att frihandel har kommit att betonas så mycket av den borgerliga regeringen. Vi vill naturligtvis fortsätta att verka för att Sverige, inte minst genom samarbetet i EU, fortsätter att bygga öppna, starka och hållbara handelsförbindelser med omvärlden. Det handlar inte minst om att ligga i framkant i den teknologiska utvecklingen.

Regeringen har investerat mer än 6,5 miljarder kronor i forskning och innovation. Det är historiska satsningar. Vi har också intensifierat ett strategiskt samarbete med en rad länder, inte minst Storbritannien, Tyskland, Polen och Frankrike. Det senare är viktigt, inte minst mot bakgrund av att euroländerna är Sveriges viktigaste handelspartner. Euron används i dag av 350 miljoner européer. Det bör kanske även i det här sammanhanget framhållas att euron skulle förenkla för svenska företag och stärka svensk konkurrenskraft och tillväxt.

Det är ingen hemlighet att Liberalerna vill att Sverige ska gå med i eurosamarbetet. Jag tror att det skulle vara det enskilt viktigaste vi kan göra för att stärka svensk handel framåt.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi debatterar näringsutskottets betänkande om bolag med statligt ägande. Ytterst ägs dessa av svenska folket. De utgör också en betydande del av svenskt näringsliv.

Mina kollegor på den borgerliga sidan har varit inne på det tidigare: Regeringen ska aktivt förvalta bolagen med statligt ägande så att den långsiktiga ekonomiska värdeutvecklingen blir den bästa möjliga, och de av riksdagen beslutade samhällsuppdragen ska utföras väl. Det tål väl att upprepas att bolag med statligt ägande ska agera affärsmässigt, hållbart och på ett sätt som upprätthåller allmänhetens förtroende. Med andra ord måste det alltid finnas ett väldigt tydligt syfte med att staten äger bolag.

Liberalernas principiella utgångspunkt är att statens uppgift normalt sett ska vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och företagen. Det ska inte vara att äga och driva de bolag som verkar på den fria marknaden.

Vi anser att det endast är i undantagsfall som staten ska driva företag. Dessa undantagsfall gäller statliga företag med ett särskilt samhällsuppdrag. I de statliga bolag där det finns såväl en samhällsnytta som en konkurrenssituation bör dessa verksamheter separeras, så att det statliga ägandet i den kommersiella delen separeras och avvecklas.

Som har nämnts här i kammaren tidigare består i dag statens bolagsportfölj av strax under 40 bolag. Värdet är mer än 800 miljarder kronor.

Sedan den här regeringen tog över har en översyn av statens bolag gjorts. Vi har tagit fram en ny ägarpolicy. Det har tydliggjorts vad bolagens styrelser ska syssla med. Vi har här i kammaren fått höra exempel på hur bolagsarbetet helst inte ska bedrivas.

Syftet med översynen har just varit att tydliggöra ägarens, det vill säga statens, förväntningar på de statliga bolagen och att ge dem en tydligare ram för styrningen. Därmed ska det också vara möjligt för bolagen att fokusera på lönsamhet. Det är just vad den nya ägarpolicyn ska betona: lönsamhet, omställningsförmåga och ansvarstagande.

Detta är bra. Det är rimligt att de bolag vi svenskar äger tillsammans sköts på ett professionellt sätt och att de bidrar till samhället. Men det går också att ifrågasätta om en del av de bolag som nu ligger under statens bolagsportfölj ska göra det framöver. Jag behöver inte gå in på enskilda bolag. Vi kan konstatera att det ibland kan ha funnits ett behov av att hålla de här bolagen i statens hägn. Tiderna har dock förändrats på ett sätt som gör att bolagen i dag rimligen borde kunna agera på en konkurrensutsatt marknad utan att vara en del av staten.

Den fråga vi bör ställa oss är: Är samtliga bolag som vi i dag har under statens kontroll till nytta för samhället? Är de strategiska för staten att äga? Finns det någon säkerhetspolitisk anledning att behålla dem? Jag tror att vi för flera av bolagen kan svara nej på de frågorna.

För Liberalerna är det därför svårt att landa i någon annan slutsats än att staten just nu går utöver det uppdrag man har och bedriver verksamheter som andra aktörer är i bättre skick att bedriva.

Jag upprepar mig säkert, men för tydlighetens skull vill jag säga: Endast statliga bolag med tydligt uttalad samhällsnytta bör behållas i statlig ägo.

Vi behöver avyttra och privatisera en del av de bolag som staten i dag driver. Min uppfattning är att en sådan avyttring och privatisering skulle göra att vi renodlar statens uppgifter och skapar bättre fungerande marknader.

Avslutningsvis, herr talman: Staten ska bara driva företag i undantagsfall. Det måste finnas ett tydligt syfte med att staten ska äga bolag. Jag upprepar mig, men det är viktigt att slå fast att i en välfungerande marknadsekonomi stiftar staten lagar, fattar beslut om skatter och sysslar med myndighetsutövning, men staten driver inte företag. Vi ska inte blanda samman rollerna. Därför ska statens ägande i företag fortsätta att minska.

Jag yrkar därmed bifall till näringsutskottets förslag.