Emma Berginger

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag tackar för de svar som vi har fått från försvarsminister Pål Jonson. De tydliggör att Försvarsmakten gör ett viktigt arbete på området. Men jag hör fortfarande inget svar som tydliggör vilka åtgärder som denna regering har vidtagit. Man verkar vara relativt nöjd med den förordning som den föregående regeringen har tillskapat och att följa det löpande arbetet.

Det visar på att man kanske inte har någon extra ambition att säkerställa att man gör den klimatanpassning som vi ser som nödvändig för att bibehålla förmågan att lösa huvuduppgiften att kunna hålla Sverige och allierade säkra i händelse av ett väpnat angrepp och att man inte tar den uppgiften på ett tillräckligt stort allvar.

För att klara den förmågan behöver man kunna anpassa sig till ett förändrat klimat. Man måste också kunna anpassa verksamheten till att kunna fungera i ett samhälle som har ställt om.

Med det sagt vill jag säga att detta är min sista debatt i Sveriges riksdag. Jag vill tacka försvarsministern för ett gott samarbete de här åren. Försvarsområdet som sådant är lite speciellt då vi har en bred samsyn om väldigt mycket.

Jag tackar för den här debatten där vi i varje fall har kunnat skilja ut våra åsikter lite grann mot varandra. Jag vill tacka fru talman och alla andra som jobbar här i riksdagen för den tid som jag har haft här under nästan åtta år och för ett gott samarbete.

Fru talman! Det är fint att få höra om den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Men mina frågor gällde faktiskt inte främst vad Försvarsmakten gör utan vad försvarsministern har gjort i sin tjänsteutövning. Jag frågade vilka initiativ försvarsministern har tagit för att säkerställa att Försvarsmakten och totalförsvaret är anpassade till ett förändrat klimat. Jag frågade om Försvarsmaktens förmåga att hantera klimatrelaterade kriser men också om hur man säkerställer att klimatförändringarnas konsekvenser integreras i den långsiktiga försvarsplaneringen och utvecklingen av totalförsvaret. Det är där jag fortfarande saknar svaren – vilka åtgärder har försvarsministern vidtagit?

Det är jättebra att Försvarsmakten nu tittar på möjligheten att använda elektrifierade fordon, ser över hur man upphandlar och så vidare, men det krävs mer. Då är min fråga till försvarsministern: Vad gör försvarsministern egentligen, och vad avser han att göra?

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi såklart kan påverka hur allvarliga klimatförändringarna kommer att bli. Det var inte det jag huvudsakligen frågade om i interpellationen, men jag uppskattar såklart om vi kan debattera den frågan också. Även om vi inte kan stoppa klimatförändringarna kan vi trots allt mildra dem, och varje tiondels grad räknas. Sverige har genom Parisavtalet förbundit sig att minska utsläppen av växthusgaser. Vi har ett nationellt klimatmål som säger att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären; därefter ska vi uppnå negativa utsläpp.

För att klara detta behöver vi fasa ut de fossila bränslena. En rad branscher och sektorer, inklusive transportsektorn, har tagit fram färdplaner för att ställa om och göra sig oberoende av fossila bränslen. Det sker en omfattande elektrifiering men också en övergång till biobränslen i de delar som inte kan elektrifieras på ett enkelt sätt.

Det här kan inte Försvarsmakten och totalförsvaret stå utanför och stå vid sidan av. Man kan inte ha ett frikort när alla andra ställer om, utan man behöver säkerställa sin förmåga. Därför har jag också frågat vilka åtgärder ministern och regeringen avser att vidta för att minska Försvarsmaktens beroende av fossila bränslen och säkerställa att försvaret kan fungera i ett framtida energi- och bränslesystem baserat på el och förnybara drivmedel.

Fru talman! Nato ser klimathotet som en hotmultiplikator och pekar i sitt strategiska koncept ut klimatet som en definierande utmaning för vår tid, med djup påverkan på de allierades säkerhet. Man menar att Nato ska bli den ledande internationella organisationen vad gäller förståelse för och anpassning till klimatförändringarnas påverkan på säkerheten. Regeringen har själv i sin nationella säkerhetsstrategi pekat ut klimatet som ett existentiellt hot mot mänskligheten.

Därför är jag intresserad av att få veta mer om vilka åtgärder som försvarsministern och regeringen har vidtagit för att hantera det hotet. Försvarsministern pekar i sitt svar på att klimatförändringarna redan i dag har konsekvenser för vår säkerhet. Exempelvis nämns att extremväder påverkar produktion av livsmedel och dricksvattentillgång.

Vad gör regeringen konkret för att hantera denna påverkan på vår säkerhet? Hur säkerställs livsmedelstillgång och dricksvattenförsörjning? Jag skulle vilja ha svar från försvarsministern om hur man ser på det inom ramen för totalförsvaret.

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret.

Vi står båda bakom att Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge och att det är viktigt att bygga upp totalförsvarets förmåga. Miljöpartiet står tillsammans med övriga partier i riksdagen bakom de överenskommelser som nu gör att upprustningen sker och att Försvarsmakten tillförs stora resurser för att öka sin förmåga.

I den upprustningen är det viktigt att säkerställa att Försvarsmaktens verksamhet, infrastruktur och materiel är anpassade till den pågående klimatkrisen. Det handlar både om att minska klimatpåverkande utsläpp och om att säkerställa Försvarsmaktens förmåga att verka i ett förändrat klimat och i ett samhälle som har ställt om.

Klimatkrisen är ett faktum. I dess spår ser vi extrema väderhändelser som torka och bränder, vilket denna sommar är högst aktuellt i både Europa och Sverige. Men vi ser också skyfall, översvämningar, erosioner, skred, havsnivåhöjningar och så vidare.

Att kunna hantera dessa extremväder och extremväderhändelser i alla delar av konfliktskalan är avgörande för att Försvarsmakten ska kunna vidmakthålla sin förmåga.

Även vad som till synes kan låta som mindre effekter av klimatförändringarna kan påverka Försvarsmaktens förmåga, till exempel antalet nollpunktsgenomgångar, det vill säga när temperaturen rör sig över och under noll grader, vilket påverkar bärigheten på marken. Bristen på snö kan påverka framkomlighet, synlighet och, enligt erfarenheter från Norge, även soldaternas humör och mående.

När jag frågar vilka konkreta åtgärder som ministern och regeringen har vidtagit för att säkerställa att Försvarsmakten och totalförsvaret är anpassade till ett förändrat klimat uteblir dock svaret. Jag får dra slutsatsen att ministern inte har vidtagit några sådana åtgärder.

Jag frågade också om ministern har agerat för att stärka Försvarsmaktens förmåga att hantera klimatrelaterade kriser såsom skogsbränder, översvämningar och andra extrema väderhändelser som kan inträffa samtidigt som säkerhetshot. Inte heller här kan jag utifrån försvarsministerns svar se att han har agerat för att stärka denna förmåga.

Försvarsministern hänvisar till att Försvarsmakten liksom andra myndigheter har ett förordningsstyrt ansvar för att initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning, i enlighet med förordningen 2018:1428 om myndigheters klimatanpassningsarbete.

Det stämmer att den rödgröna regeringen 2018 fattade beslut om denna förordning, som säger att en myndighet som anges i första paragrafen inom sitt ansvarsområde och inom ramen för sina uppdrag ska initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning, och om myndigheten förvaltar eller underhåller statlig egendom ska myndigheten också anpassa denna verksamhet till ett förändrat klimat.

Jag ställde dock frågan om försvarsministern har vidtagit några åtgärder i denna riktning. Har han över huvud taget följt upp eller intresserat sig för det arbete som myndigheten enligt förordningen bör bedriva? Har han gjort någon bedömning av om myndigheten efterlever förordningen? Är verksamheten redan klimatanpassad, eller behövs det ytterligare åtgärder?

En av anledningarna till att jag skrev denna interpellation är att jag inte vill att klimatfrågan tappas bort nu när vi gör den historiska upprustningen. Vi upphandlar materiel som ska kunna fungera under decennier. Därför vill jag ha svar på hur ministern och regeringen säkerställer att klimatförändringens konsekvenser integreras i den långsiktiga försvarsplaneringen och utvecklingen av totalförsvaret.

Herr talman! Jag är mer orolig för ja-sägarna – de som säger ja och amen till allt som ställs framför dem – än för partier som har lite olika ståndpunkter i frågan om hur vi ska implementera och verkställa vårt Natomedlemskap.

Miljöpartiet vill värna den breda enigheten i försvars- och säkerhetspolitiken. Detta vill vi göra nu – i dag, när vi sitter i opposition. Vi hade egentligen kunnat leva ut oppositionsrollen till fullo, men vi har tagit ansvar i det här läget och har tillsammans med regeringspartierna diskuterat oss fram till breda enigheter i Försvarsberedningen.

Jag vill såklart också värna den breda enigheten om vi sitter i regering efter valet, vilket opinionssiffrorna just nu tyder på att vi kanske får möjlighet att göra. Då är det viktigt att Jörgen Berglund också betänker hur han kommer att agera i en eventuell oppositionsroll, för att kunna stå upp för och verka för att vi behåller en bred enighet.

Ledamoten undrade varför kärnvapen hamnat i betänkandet över huvud taget. Det har hamnat där eftersom det nämns i propositionen från regeringen. Just därför är det fullt rimligt att vi adresserar den frågan i våra följdmotioner. Det är faktiskt regeringen själv som gång på gång understryker att man inte har något förbehåll mot kärnvapen, även om man i nuläget inte ser någon anledning att ha det på svenskt territorium.

Nej, jag ser inte heller någon som kommer till Sverige och vill skynda sig att placera kärnvapen här just nu, men som vi vet kan mycket hända snabbt i säkerhetspolitiken. Vi kan se på hur den här frågan diskuteras över huvud taget. Det finns faktiskt partier som lyfter upp den i olika sammanhang och funderar på om det inte hade varit rimligt med nordiska kärnvapen. Detta är något som vi i Miljöpartiet säger bestämt nej till.

Herr talman! Jörgen Berglund bjöd så fint in till replikskifte i sitt anförande, så jag kunde inte låta bli.

Jag vill understryka för Jörgen Berglund att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är två olika partier, som har olika utgångspunkter här i världen. Vi har olika politik. Miljöpartiet har valt att acceptera Natomedlemskapet. Vi har såklart synpunkter på Nato som organisation. Vi vill att Sverige ska vara aktivt i den organisationen och driva på för till exempel demokratiska värden och öppenhet och transparens. Miljöpartiet vill också att Sverige ska vara en stabil, pålitlig och solidarisk allierad, vilket vi har påpekat vid flera tillfällen. Och vi värnar den breda enigheten i svensk säkerhetspolitik.

Men med det sagt är Sverige också en demokrati, och i en demokrati får man tycka olika. Det gäller inte minst när vi diskuterar hur man ska tillämpa lagstiftningen på bästa möjliga sätt för att vi ska ha ett så säkert land som möjligt och för att våra allierade ska kunna verka här. Det handlar också om att vi ska veta hur ramarna ser ut och vem som fattar beslut – om det är regeringen eller riksdagen. Då måste vi kunna ha olika ståndpunkter. Vi måste kunna diskutera dem.

Det här är väldigt viktiga och allvarliga frågor, herr talman. Just därför tror jag att det är ännu viktigare att vi faktiskt tar oss tiden att reflektera. Vad innebär de här olika besluten? Med det vill jag säga att jag tycker att det är rimligt att vi kan ha olika ståndpunkter i den här frågan. Jag önskar såklart att regeringen hade varit tydligare med till exempel att man faktiskt vill stänga dörren för kärnvapen på svenskt territorium. Men vi ser åter här i kväll att så inte är fallet.

Herr talman! Jag undrar om Jörgen Berglund ser att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är två olika partier och om det är okej att ha olika åsikter i Sveriges riksdag.

Herr talman! Regeringen understryker återigen att Sverige gick med i Nato utan förbehåll. Samtidigt säger man lite vagt att man inte ser någon anledning att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Det är alltså inte någon regel. Det är ingen lagstiftning. Det finns inget förbud. Om regeringen vaknar i morgon och känner att det är läge för kärnvapen kan den här hållningen förändras. Den skulle kunna förändras om någon annan allierad kanske trycker på regeringen. Det är svårt för befolkningen i Sverige att veta om regeringen verkligen avser att se till att vi inte får in kärnvapen på svenskt territorium.

Nu vill man ha befogenheten att tillåta våra allierade att vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium. I praktiken skulle kärnvapen faktiskt kunna innefattas i den utövningen. Det är det som vi blir oroliga för. Det är därför som vi återigen vill understryka att vi vill se en lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium. Vi tror att det är det bästa sättet att verkligen garantera att vi inte får in kärnvapen på svenskt territorium.

Som jag redogjorde för i mitt anförande skulle det innebära stora risker för Sverige om vi skulle få in kärnvapen på svenskt territorium, och jag vill verka för Sveriges försvars bästa.

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiet står bakom en svensk exportlagstiftning som har sin grund och sitt fokus i att vi ska exportera vapen enbart när det ligger i vårt säkerhetspolitiska intresse att göra det och att vi ska vara väldigt restriktiva. I detta ligger att vi ska beakta frågor om till exempel demokrati. Miljöpartiet har varit drivande för det demokratikriterium som ligger i den svenska vapenexportlagstiftningen.

Jag vill ställa en motfråga till Jörgen Berglund. Jag undrar om Jörgen Berglund ser alla våra allierade som fullvärdiga demokratier. Erkänner han inte att det finns vissa problem i vissa av de länder som numera också är våra allierade, till exempel när det gäller demokrati, när det gäller domstolarnas frihet att verka, när det gäller hur man hanterar journalisters möjlighet att verka och hur man hanterar oppositionens möjlighet att verka?

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiet står bakom behovet av ett stärkt totalförsvar, civilt såväl som militärt, och behovet av att Sverige stärker sin förmåga att samverka med våra allierade.

En följd av Sveriges Natomedlemskap och deltagande i Natos gemensamma försvarsplanering är att rättsliga och praktiska arrangemang för utländska styrkor på svenskt territorium behöver finnas på plats. Att förenkla det operativa militära samarbetet är viktigt.

Samtidigt innebär det förslag vi nu debatterar orimliga förskjutningar av makt från riksdag till regering i ett läge där regeringen inte är beredd att genom lagstiftning säkerställa att kärnvapen inte kommer in på svenskt territorium. Så länge Sverige saknar en tydlig lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium vill vi inte låta regeringen besluta att Nato eller en stat som är medlem i Nato eller EU vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium.

Herr talman! Miljöpartiet anser att kärnvapen aldrig ska få finnas på svenskt territorium, vare sig i freds- eller i krigstid. Kärnvapen är förödande massförstörelsevapen, och skulle ett enda sådant detonera skulle det få oöverblickbara konsekvenser, både humanitära och för miljön. I ett större krig med dessa vapen skulle förutsättningarna för mänskligt liv kunna förstöras och utraderas. Kärnvapen på svensk mark skulle också göra Sverige till en måltavla, höja hotnivån och kunna ses som en eskalering.

Mot bakgrund av detta anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring i lagen om operativt militärt samarbete i den del som avser att regeringen ska få besluta att Nato eller en stat som är medlem i Nato eller i Europeiska unionen vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder i enlighet med internationell rätt på svenskt territorium och i och med det beslutet överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller den staten.

Herr talman! Utöver detta vill jag också säga att beslut om militära försvarsåtgärder på svenskt territorium kan få långtgående säkerhetspolitiska konsekvenser och måste omfattas av en tydlig demokratisk kontroll. Regeringens förslag innebär att regeringen ges ett väldigt brett bemyndigande att besluta att Nato eller att en stat som är medlem i Nato eller EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium.

Sverige behöver kunna samarbeta militärt med allierade, men det ska ske inom tydliga rättsliga ramar och med respekt för svensk suveränitet och med riksdagen som central demokratisk aktör.

Herr talman! I propositionen föreslår regeringen också att bemyndigandet i lagen om krigsmateriel ska ändras så att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd för utförsel av krigsmateriel och lämnande av tekniskt bistånd till Nato eller en stat som är medlem i Nato. Förslaget ger regeringen möjlighet att i princip kringgå de lagar som vi har kring krigsmaterielexport.

Vi motsätter oss detta. Sveriges Natomedlemskap får inte innebära att demokrati, mänskliga rättigheter eller Sveriges folkrättsliga förpliktelser ges lägre vikt vid exportkontrollen. Tidigare gällde regeringens föreskriftsrätt rörande undantag enbart USA och länder inom EES. Nu utvidgas det till att gälla hela Nato, och i praktiken innebär det att ytterligare länder kommer att omfattas. Det gäller, som nämnts här tidigare, Albanien, Kanada, Montenegro, Nordmakedonien, Storbritannien och Turkiet.

Låt mig nämna vad några av remissinstanserna säger om detta. Stockholms universitet framhåller i sitt remissvar att export av krigsmateriel till dessa länder i vissa fall kan strida mot internationella förpliktelser. Svenska Freds varnar för att förslaget riskerar att urholka och i praktiken underminera den svenska krigsmateriellagstiftningen och dess grundläggande värden. De påpekar särskilt risken att hänsyn till alliansen eller dess medlemmar får väga över i bedömningen när det gäller om krigsmateriel ska få exporteras till odemokratiska stater, stater som allvarligt kränker mänskliga rättigheter eller länder i väpnad konflikt eller med risk för väpnad konflikt.

Vi delar denna oro och anser att svensk krigsmaterielexport ska vara restriktiv och inte urholkas genom undantag som i praktiken skapar kryphål. Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag till ändring i lagen om krigsmateriel.

Herr talman! Miljöpartiet vill också avslå propositionen i den del som avser att utländsk militär personal som utövar myndighet i Sverige enligt lagen om operativt militärt samarbete ska vara skyddad enligt 17 kap. 1–4 §§ brottsbalken på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighetsutövning. Detta innebär bland annat att det nya brottet förolämpning mot tjänsteman skulle omfattas.

Personer som utför myndighetsuppgifter i Sverige ska självklart skyddas mot våld och hot, men vi i Miljöpartiet motsatte oss regeringens breda straffskärpningar i propositionen 2024/25:141, som bland annat innefattar straffskärpningar när det gäller förolämpning mot tjänsteman. Vi menade då att straffskärpningar ska vara evidensbaserade och proportionerliga. Regeringen visade inte med tillräcklig tydlighet att de föreslagna straffskärpningarna var ändamålsenliga eller hade stöd i forskning och erfarenhet. När regeringen nu vill utvidga samma straffrättsliga skydd till utländsk militär står Miljöpartiet fast vid samma principiella hållning.

Herr talman! Det kan finnas praktiska skäl för att utländska styrkor ska kunna upprätthålla ordningen inom den egna styrkan och delta i bevakning av skyddsobjekt under tydliga former. Jag står därför bakom regeringens förslag om detta men vill samtidigt påpeka att det finns betydande skäl att iaktta försiktighet.

Regeringen behöver säkerställa att befogenheterna blir tydligt avgränsade, proportionerliga och rättssäkra. Utländsk militär personal ska inte ges otydliga befogenheter att ingripa mot svensk civilbefolkning. Det måste också säkerställas att personalen förstår svenska lagar, proportionalitetsprinciper och begränsningar. En ordning där utländsk militär personal ges myndighetsutövande befogenheter i Sverige kräver tydliga ansvarsförhållanden, fungerande samverkan med svenska myndigheter och möjlighet till uppföljning.

Herr talman! Jag anser vidare att Försvarsmakten bör verka för att kamerabevakning som bedrivs av utländska militära styrkor används på ett sätt som är rimligt och proportionerligt och att upplysning om bevakningen bör ges när så är möjligt. Detta bör vara utgångspunkten för tillämpningen. Försvarsmakten bör ges ett tydligt ansvar för att verka för proportionalitet, återhållsamhet och transparens där det är möjligt, även när lagstiftningen medger undantag.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis upprepa att Miljöpartiet står bakom behovet av ett starkt totalförsvar och en god förmåga att samverka med våra allierade. Men det kräver eftertanke när vi gör förändringar som dessa. Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall enbart till reservation 1.

Fru talman, riksdagskollegor som är här och eventuella åhörare som också är vakna vid denna sena timme eller ser detta i efterhand! Vi debatterar försvarsutskottets betänkande 19 om kärnämneskontroll och bedömningar av överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav i verksamhet med strålning.

Förslagen innebär bland annat att den nuvarande skyldigheten att utföra bedömningar av överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav i kärnteknisk verksamhet eller annan verksamhet med joniserande eller icke-joniserande strålning regleras i lag. Förslagen innebär även lättnader för verksamheter som hanterar små mängder kärnämnen när det gäller att uppfylla kraven i en ny EU-förordning om kärnämneskontroll.

Det här är en i raden av utredningar och förslag som regeringen har gjort inom kärnkraftsområdet denna mandatperiod, men just dessa förslag är inte särskilt kontroversiella.

Fru talman! Däremot behandlas i betänkandet ett par yrkanden från allmänna motionstiden som är väl värda att lyfta fram. Det handlar om de stora säkerhetsrisker som kärnkraftverk innebär och om att de som vill bygga kärnkraft bör bära sina egna kostnader, även för säkerhet, avfallshantering och olycksfallsförsäkring.

Fru talman! Kriget i Ukraina och attackerna mot Zaporizjzjas kärnkraftverk har på många sätt tydligt visat de stora säkerhetsrisker som kärnkraften innebär. Kärnkraftverk blir måltavlor i krig, och frågan är om vi är beredda att bära den risken. Ska vi avsätta luftvärn för att skydda kärnkraftverk i stället för befolkningscentrum?

Utöver de risker som rör strålsäkerhet vill jag också framhålla att kostnaderna för att bygga kärnkraftverk är mycket höga och att tillgången till uran är avgörande för att driva dem.

I detta sammanhang har dessvärre Ryssland och Kina avgörande roller när det gäller både att finansiera byggandet och att tillhandahålla bränsle för själva driften. Jag kan konstatera att de flesta nya reaktorer som byggs på ett eller annat sätt är beroende av den kinesiska eller den ryska staten.

Vidare vill jag påpeka att det inte är någon nyhet att dessa antidemokratiska stater har en expansiv geopolitisk och ekonomisk agenda och att kärnkraft därför har fått en nyckelroll i deras maktstrategi. Detta är något som regeringen i högre grad bör ta på allvar i sin iver att bygga ny kärnkraft.

Fru talman! Mot bakgrund av att ny kärnkraft nu ser ut att bli verklighet i Sverige anser jag också att regeringen bör göra ytterligare riskbedömningar av kärnkraften ur ett totalförsvarsperspektiv, särskilt med hänsyn till erfarenheterna från kriget i Ukraina. Den pågående utredningen om förutsättningar för drift av kärnkraft under höjd beredskap borde självklart ha avklarats innan man går vidare med andra förslag som syftar till att bygga ny kärnkraft i Sverige.

Fru talman! När det gäller utbyggnaden av den svenska energiförsörjningen vill vi också understryka att fokus bör ligga på att bygga ut de kraftslag som är billigast och går snabbast att få på plats och som också är hållbarast. Det är tydligt att kärnkraften inte hör till dessa kraftslag, men som tidigare talare nämnde kommer den ändå att finnas med oss.

Mot denna bakgrund vill jag understryka att kärnkraft liksom andra energikällor fullt ut bör bära sina egna kostnader. Det är inte rimligt att det offentliga ska belastas för de kostnader som är förknippade med att bygga kärnkraft. Den aktör som vill bygga kärnkraft på marknadsmässiga villkor ska själv bära kostnaderna för säkerhet, avfallshantering och olycksförsäkring. Detta kräver ökade avsättningar från kärnkraftsaktörerna för dessa ändamål. Det är det enda rimliga om man ska tillåta nyetablering av kärnkraft.

Fru talman! Det finns många goda anledningar att inte bygga ny kärnkraft. Det finns ekonomiska argument, säkerhetsmässiga argument och miljöargument som talar mot att bygga ny kärnkraft och för att i stället satsa på de förnybara energikällorna.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till både reservation 1 och reservation 2, då min kollega från Centerpartiet Mikael Larsson inte kunde vara här och yrka bifall till sin del av våra gemensamma reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)

Herr talman! Det finns många anledningar att vara kritisk till ny kärnkraft.

Det finns ekonomiska argument. Det både blir dyrt och tränger undan investeringar i förnybar elproduktion. Elproduktionen är viktig för att säkerställa elektrifieringen i samhället och omställningen bort från fossila bränslen inom exempelvis industri och transporter.

Det finns miljöargument. Uranbrytning ger stora negativa miljökonsekvenser. Vi vet att avfallet från kärnkraften är farligt i hundratusen år. Det är en ofattbar lång tid.

Det finns också säkerhetsmässiga argument. Konsekvenserna av en olycka kan bli fara för människors liv och hälsa, och det får långsiktiga negativa konsekvenser för natur och djur ifall radioaktiva ämnen sprids. Även om säkerheten prioriteras går det aldrig att helt gardera sig mot olyckor och oväntade händelser.

Herr talman! Något som vi dock vet med säkerhet är att kärnkraft blir en måltavla i krig. Det visar inte minst erfarenheterna från Ukraina. Tillgången till luftvärn är begränsad, och frågan är om det är kärnkraftverk eller befolkningscentrum som ska prioriteras om ett väpnat angrepp skulle inträffa.

Om ett kärnkraftverk skulle skadas i en attack är energibortfallet som orsakas det minsta problemet. Konsekvenserna för människor och miljö riskerar att vara förödande.

I förslaget som debatteras här i dag finns ytterligare en anledning att vara kritisk. Regeringen vill nu öppna känsliga kustmiljöer för byggnation av kärnkraft.

Herr talman! Förslaget innebär att förbudet mot kärntekniska anläggningar tas bort inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund, vilket inkluderar Gryts och Sankt Annas skärgårdar, samt i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde och på Öland.

Förslaget innebär också att förbudet mot kärntekniska anläggningar tas bort inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp, från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, i Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö och andra platser där det redan finns vissa industrier och liknande anläggningar.

Herr talman! Om nya kärnkraftverk byggs på dessa platser kommer det att skada viktiga natur-, kulturmiljö- och friluftsvärden. Det talas mycket om små modulära kärnkraftverk. Men sanningen är den att sådana små, gulliga anläggningar som man talar om inte finns.

I Östergötland, där jag själv bor, har redan ett företag lämnat in en ansökan om att få etablera ny kärnkraft i Målma vid Valdemarsvik. En etablering här skulle få stor påverkan på den obrutna kusten. Ansökan gäller en så kallad kärnkraftspark med fyra till sex reaktorer.

Det är alltså inte någon grön park. Det handlar egentligen om storskalig industrietablering. Utöver att skada naturen riskerar förslaget att få negativa konsekvenser för bland annat lokala näringsidkare, turism och friluftsliv.

Herr talman! Jag vill med bestämdhet yrka bifall till reservation 1, som innebär avslag på propositionen. Det vill jag göra för såväl Målmas och Valdemarsviks skull som för övriga kuststräckor som berörs, för Ölands och Gotlands skull, för den obrutna kusten, för naturen, för vattnet, för djuren och för våra barns möjligheter att få uppleva dessa unika miljöer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)

Fru talman! Vi debatterar i dag Sveriges bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland. Det handlar om att regeringen till och med den 31 december 2026 ska få sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att, i enlighet med internationell rätt, bidra till FLF Finland. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen.

Miljöpartiet menar att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Finland är inte vilket grannland som helst. Vår historia och säkerhet är sammanflätad. Vi är många som har familj och rötter i Finland och som är uppvuxna med berättelserna om Finlands erfarenheter av krig. Därför är det viktigt att vi står solidariska med Finland för att bidra till att de aldrig ska behöva återuppleva de erfarenheterna. Samtidigt påverkar vi också vår egen säkerhet. När Sverige tar ansvar i Finland tar vi ansvar för hela vårt närområde.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har visat vad som står på spel när folkrätten angrips och gränser försöker flyttas med våld och vilka konsekvenser det får för människors säkerhet, demokratin och miljön när en auktoritär och riskbenägen stat som Ryssland väljer att attackera sitt grannland. Erfarenheterna därifrån visar på vikten av att ha ett fungerande försvar. Vi ser också de olika hybrida aktiviteterna och attackerna som har blivit alltmer frekventa i vårt närområde och som understryker det allvarliga säkerhetspolitiska läget.

Jag vill understryka att den här insatsen handlar om en beredskap att försvara de norra delarna av Finland även om vi hoppas att det aldrig ska behövas. Så länge Finlands suveränitet respekteras blir detta främst en möjlighet för soldater och officerare från Sverige och allierade att få uppleva vårt nordiska klimat under alla årstider och att öva sina förmågor.

Genom en utökad närvaro i norr och genom att visa på vår kapacitet och förmåga vill vi avhålla en motståndare från antagonistiska handlingar. Men om det skulle krävas är vi beredda att försvara oss och våra allierade.

Fru talman! Nato har sedan 2016 med anledning av det successivt sämre säkerhetsläget beslutat om etablering av nio multinationella stridsgrupper längs dess östra flank. De nio stridsgrupperna benämns Forward Land Forces, och på svenska kallas de Natos framskjutna närvaro. De kan vid behov utökas till en brigads storlek vardera med cirka 5 000 soldater.

Vid Natos toppmöte i Washington 2024 beslutade alliansen att etablera en framskjuten närvaro i Finland, FLF Finland. Att Sverige har tagit ansvar som ramverksnation innebär ansvar för etablering, resurssättning och ledning av den multinationella stridsgruppen i nära samarbete med Finland, Nato och andra allierade.

Fru talman! Det är naturligt att Sverige tar detta ansvar. Att verka i den subarktiska miljön på Nordkalotten kräver särskilda kunskaper, erfarenheter och förmågor. Samtidigt är det välkommet att de andra nordiska länderna, Storbritannien och Italien har meddelat att de avser att bidra till utvecklingen av FLF Finland. Det svenska bidraget planeras under 2026 uppgå till omkring 600 anställda soldater och officerare, men mandatet omfattar upp till 1 200 personer.

Den svenska bataljonen ska vara utgångsgrupperad i Boden och kunna verka i Sverige, Finland och Norge. Det är ett betydande åtagande, och just därför är det viktigt att riksdagen är tydlig med både mandatets omfattning och dess folkrättsliga grund. Den svenska styrkan är i grunden ett bidrag till fredstida avskräckning och försvar. Men som sagt – vid ett väpnat angrepp mot Sverige eller en allierad ska styrkan kunna övergå till försvar inom ramen för Natos operationsplanering och mandat.

Fru talman! Jag vill också säga att Nordkalotten inte bara är en strategisk punkt på en karta. Det är hem för människor, samhällen, natur, samisk kultur och känsliga ekosystem. Därför måste såklart militär närvaro alltid ske med respekt för lokalsamhällen, miljö och urfolks rättigheter. Det är därför viktigt att understryka vikten av samexistens och att skydda även det vi försvarar, det vill säga befolkning, land, frihet och demokrati. Det är också viktigt att understryka att konsekvenserna av ett krig skulle vara mycket, mycket värre.

Med allt detta sagt, fru talman, är jag stolt över att Sverige bidrar som ramverksnation till FLF Finland.

Herr talman! För oss i Miljöpartiet är det självklart att Sverige ska bidra till Ukrainas kamp för självbestämmande och självförsvar. Miljöpartiet stöder att Sverige fortsatt hjälper Ukraina med såväl vapen som humanitärt bistånd samt med civilt och ekonomiskt stöd. Vi har stått bakom samtliga stödpaket till Ukraina som regeringen har lagt fram.

Jag är väldigt glad över att vi har en bred uppslutning i Sveriges riksdag till stöd för Ukraina. Detta är ett brutalt krig. Det är ett brott mot folkrätten. Att stödja Ukraina är viktigt både för att Ukraina ska kunna försvara sig mot den olagliga invasionen och för att stå upp för folkrätten. Att vi hjälper Ukraina att försvara sig mot angriparen Putin är viktigt för hela Europas säkerhet, demokrati och frihet. Huruvida Putins brott får löna sig har en avgörande betydelse för synen på folkrätten. Detta är något som riskerar att påverka många konflikter världen över. Därför måste regeringen fortsatt verka för att EU håller samman i stödet till Ukraina och sätta press på USA att återuppta sitt stöd.

Miljöpartiet har vid flera tillfällen understrukit vikten av långsiktighet när det gäller stödet till Ukraina. Vi vill att Sverige stöttar Ukraina såväl för att man ska vinna kriget som för att man ska vinna freden och bygga upp landet när kriget väl tar slut. Därför välkomnade vi den Ukrainaram som regeringen lade fram i budgetpropositionen för 2025. Det är dock viktigt att ramen förlängs så att den inte har ett bortre stopp.

Uthållighet i stödet till Ukraina är också en viktig politisk signal, inte minst till andra allierade och partner som bidrar till Ukraina. I Sverige finns alltjämt ett brett politiskt stöd och en tydlig opinion för att stötta Ukraina, men tyvärr är detta inte en självklarhet i andra länder i Europa. Det har nu gått mer än fyra år sedan Rysslands brutala fullskaliga invasion, och det finns risk att fokus förflyttas. Därför behöver vi ständigt poängtera vikten av att uthålligt och långsiktigt stötta Ukraina.

Herr talman! Miljöpartiet vill att Sverige verkar för att Europa håller samman i stödet till Ukraina och sätter press på USA att bidra. Även om förutsättningarna för att få president Trump att ändra inställning är dåliga behöver signalerna till övriga delar av den amerikanska statsapparaten och befolkningen vara tydliga. Stöd till Ukraina är viktigt för såväl Ukrainas som Europas säkerhet, och vår gemensamma säkerhet ligger även i USA:s intresse.

Vi menar också att det är viktigt att Europa tar ett ökat ansvar för sin egen säkerhet och inte förlitar sig på amerikanskt stöd på det sätt som man har gjort tidigare. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att de beroenden som har byggts upp under lång tid inte går att ändra på i en handvändning. Amerikanska förmågor och materiel kommer alltjämt att vara viktiga under lång tid, både för Europa och för Ukraina.

Herr talman! Förra veckan presenterade regeringen stödpaket 22, som innebär att Ukraina får tillgång till Jas Gripen genom donation av upp till 16 Gripen C/D och försäljning av upp till 20 Gripen E/F. Jag hoppas att ”upp till” är mer av en formalitet. Detta blir ett viktigt tillskott till Ukrainas försvar, och det är någonting som även vi från Miljöpartiet har påpekat behovet av vid upprepade tillfällen under de här åren. Jag är särskilt glad att se att det nu blir verklighet.

Vapensystemen är viktiga, men jag vill också lyfta fram en del av stödet som ibland kanske är lite förbisedd, nämligen vårt stöd till utbildningsinsatser. Utöver att vi utbildar om den materiel som vi donerar utbildar vi också inom ramen för Eumam Ukraine, vilket står för European Union Military Assistance Mission in support of Ukraine. Vi bidrar vidare till den brittiskledda insatsen Operation Interflex, som ger grundläggande militär utbildning till ukrainska medborgare, Operation Intercharge, Task Force Legio och minröjningsutbildning i Litauen.

I dessa utbildningar möter personal från Försvarsmakten och hemvärnet ukrainare och hjälper dem att utveckla sin förmåga att försvara och överleva. Efter utbildningarna återvänder ukrainarna till riskfyllda posteringar vid fronten. Det är tufft att vara den som utbildar någon som ska återvända till sin postering vid fronten och utkämpa ett krig där risken att dö är stor. Jag vill rikta ett stort tack till alla som med tid och engagemang bidrar till denna viktiga uppgift.

Herr talman! Vänsterpartiet har i detta ärende motionerat om att prioritera vapenexporten till Ukraina samt om att minska beroendet av amerikansk krigsmateriel. Även om det är vällovliga ansatser kan jag, som det står i betänkandet, konstatera att försvarsföretagen i Sverige är privatägda, vilket gör det svårt att påverka deras produktion och styra exporten mot enskilda länder. När det gäller amerikansk krigsmateriel framhåller utskottet att Europa behöver ta ett större ansvar för sin egen säkerhet och att en stark europeisk försvarsindustri är viktig. Samtidigt måste stödet till Ukraina utformas utifrån vad som är mest ändamålsenligt för att möta Ukrainas behov.

Avslutningsvis, herr talman: Även om det militära stödet, som vi debatterar här i dag, är viktigt måste vi fortsätta att skala upp ansträngningarna för att stoppa den skuggflotta som bidrar till Putins finansiering av kriget genom att göra det möjligt för Ryssland att exportera olja och gas. Genom att minska beroendet av fossil energi minskar vi vår sårbarhet. Det är viktigt att vi långsiktigt och tydligt står upp för Ukrainas rätt att försvara sig. Miljöpartiet är en del av den breda enigheten i Sveriges riksdag.

Herr talman! Jag vill börja med att understryka att vi har en bred samsyn mellan alla partier i riksdagen i säkerhets- och försvarspolitiken, vilket gör att vi i det allvarliga säkerhetspolitiska läget tar ett gemensamt ansvar för att stärka Sveriges försvarsförmåga.

Men hoten är i dag breda och komplexa. Bara för att vi har ett militärt hot att förhålla oss till tar inte klimatkrisen paus. Den är, liksom regeringen har konstaterat i sin nationella säkerhetsstrategi, ett existentiellt hot. Samtidigt lyser regeringens klimatpolitik med sin frånvaro, och utsläppen ökar. Hotet tas inte på allvar.

Jag vill därför fråga försvarsministern hur och på vilket sätt han jobbar för att Sveriges försvar ska bidra till minskade klimatutsläpp och samtidigt anpassas, så att vi inte får en minskad försvarsförmåga, inte minst när klimatet förändras och samhället i övrigt ställer om. När försvaret nu står inför kraftig tillväxt med exempelvis stora inköp av materiel är det viktigt att framtidssäkra försvaret.