Anne-Li Sjölund

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Sverige är ett av Europas mest avlånga länder. Det innebär stora möjligheter, men det innebär också att vi måste ta ansvar för att människor ska kunna bo, arbeta, studera och driva företag i hela landet, oavsett om adressen är Haparanda, Sundsvall, Stockholm eller Malmö.

Därför är infrastrukturen oerhört viktig. Infrastruktur handlar inte bara om vägar, flygplatser, hamnar och järnvägar, utan det handlar om att knyta ihop människor med jobb, företag med marknader och landsbygder med städer. Ytterst handlar det om att hålla ihop vårt land. Centerpartiet vill att hela Sverige ska fungera, och då måste även infrastrukturen göra det.

Jag bor i Västernorrland, mitt i Sverige, och när det gäller järnvägen finns det en sträcka som tydligare än någon annan visar vad som händer när infrastrukturen inte hänger med. Det börjar ofta med ett pling – ni vet det där plinget på tåget. Sedan kommer den där vänliga rösten i högtalaren och berättar att det tyvärr är spårfel, växelfel eller signalfel.

Direkt börjar tankarna snurra, för när tåget blir stående handlar det faktiskt aldrig bara om ett signalfel. Det handlar om människorna ombord – om pappan som undrar om han hinner till förskolan, om laget som är på väg till cupen, om företaget som väntar på gods och om den äldre damen som ska till ett vårdbesök. Det handlar också om tågvärden som möter resenärernas frågor och frustration och ändå gör sitt allra bästa för att få resan att fungera.

När tåget stannar är det nämligen sällan bara tåget som blir stående. Då stannar också människors planer, företags leveranser och vardagen för hundratals människor längs spåret. Jag tror att många känner igen den där känslan runt om i landet – blicken på klockan, samtalet man måste ringa och osäkerheten kring när man faktiskt kommer fram.

För många människor längs Norrlandskusten har det där plinget blivit en del av vardagen. Det största problemet är kanske inte de förlorade minuterna, utan det är osäkerheten och tilliten. Infrastruktur handlar nämligen i grunden om att människor ska kunna lita på att vardagen fungerar.

Herr talman! Mellan Gävle och Härnösand finns Sveriges längsta flaskhals. Det är ett 27 mil långt enkelspår där pendlare, resenärer och godstrafik samsas på samma räls. Det är lite som att ha en enda bro till en ö: Så länge allt fungerar tänker man inte på den, men så fort något händer blir det köer, förseningar och frustration. Precis så fungerar Ostkustbanan i dag. Därför handlar Nya Ostkustbanan om så mycket mer än räls och sliprar. Den handlar om människor som ska till jobbet, företag som behöver få fram sina varor och kommuner som vill växa.

Nästa år fyller Ostkustbanan 100 år. När den byggdes handlade det om att knyta ihop Sverige. Människor skulle kunna resa, arbeta och bygga sina liv oavsett var i landet de bodde. I dag, 100 år senare, är uppgiften egentligen densamma, men tågen är fler, godset är tyngre och rälsen är riktigt, riktigt gammal. Jag tror inte att det finns någon hundraåring som inte har behövt lite omvårdnad genom åren.

Behoven är alltså betydligt större. Ändå står vi fortfarande med Sveriges längsta flaskhals, som bromsar Sveriges utveckling.

Det ska sägas att det är bra att regeringen valde att lägga tillbaka två viktiga delar av Nya Ostkustbanan i den nationella planen. Det visar att kritiken från kommuner, regioner, näringsliv och människor längs Norrlandskusten faktiskt har gjort skillnad.

Samtidigt behöver vi våga se helheten. Två etapper gör inte att flaskhalsen försvinner, och två pusselbitar blir inte automatiskt ett färdigt pussel. Om Sverige ska hålla ihop måste vi knyta ihop landet. Då fungerar det inte att förbindelsen mellan norra och södra Sverige fortfarande är en av de svagaste länkarna i transportsystemet.

Inför valet 2022 stod Ulf Kristersson och Ebba Busch i Sundsvall och lovade att dubbelspåret mellan Gävle och Härnösand skulle vara färdigt till 2035. Det var inte ett önskemål eller en ambition, utan det var ett löfte. Detta besked skapade framtidstro hos företag, regioner och kommuner som såg nya möjligheter. Människor fick hopp om en järnväg som fungerar och som går att lita på.

Tre år senare finns fortfarande ingen sammanhållen plan för hur detta ska bli verklighet. Det är svårt att bygga framtidstro när det saknas en tidsplan och när slutdatumet flyttas längre bort för varje år som går. Människor kan inte pendla på vallöften, och företag kan inte investera utifrån pressmeddelanden. Därför behöver regeringen presentera en långsiktig plan för hela Nya Ostkustbanan och visa hur löftet om 2035 ska kunna bli verklighet.

Herr talman! Det här är inte bara en regional fråga. Nya Ostkustbanan skapar större arbetsmarknader, stärker företagens konkurrenskraft och är en förutsättning för de stora gröna industriinvesteringar som växer fram i norra Sverige. I dagens säkerhetspolitiska läge har frågan dessutom fått ytterligare en dimension. Ostkustbanan är viktig för Sveriges beredskap, för totalförsvaret, för Nato och för Sveriges roll i Europas transportnät. Det handlar inte längre bara om att komma i tid till jobbet eller mötet, utan det handlar också om vår förmåga att transportera människor, varor och samhällsviktiga resurser när Sverige behöver det som mest. Det handlar om jobb och tillväxt, om säkerhet och beredskap och ytterst om vilket Sverige vi vill bygga för framtiden.

Herr talman! Att bygga Nya Ostkustbanan handlar inte bara om att lägga räls. Det handlar om att skapa den trygghet som gör att människor vågar planera sina liv och att företag vågar investera för framtiden. Sveriges längsta flaskhals försvinner inte genom vallöften om att bygga bort den. Den försvinner först när rälsen ligger där, när tågen går i tid och när människor och företag kan lita på att landet faktiskt hänger ihop. Det är dags att bygga bort flaskhalsen och bygga framtidstro.

Centerpartiet vill se ett långsiktigt Sverigelyft för infrastrukturen. Vi vill se ett blocköverskridande ansvarstagande som bygger bort flaskhalsar, stärker konkurrenskraften och knyter samman hela landet. Sverige kan mer.

(Applåder)

(forts.)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturminister Andreas Carlson.

Först vill jag säga tack till regeringen för att man lade tillbaka de delar av Nya Ostkustbanan som först togs bort. Det handlar inte bara om järnvägsspår utan även om jobb, klimat och tillväxt och om att företag ska kunna fortsätta att anställa och investera. Vi är väldigt tacksamma för det.

Det räcker dock inte med punktinsatser, utan det behövs en tydlig helhet och långsiktighet. Inför valet 2022 – och även efteråt – lovade Ulf Kristersson och Ebba Busch att Nya Ostkustbanan skulle stå klar till 2035. Det skapades framtidstro för företag och människor längs kusten. I den infrastrukturplan som nyss presenterades saknas dock tydliga besked om genomförande av dubbelspåret.

När kommer regeringens långsiktiga plan för hela Nya Ostkustbanan så att vallöftet om att bygga bort flaskhalsen till 2035 kan hållas?

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturminister Andreas Carlson.

Först vill jag säga tack till regeringen för att man lade tillbaka de delar av Nya Ostkustbanan som först togs bort. Det handlar inte bara om järnvägsspår utan även om jobb, klimat och tillväxt och om att företag ska kunna fortsätta att anställa och investera. Vi är väldigt tacksamma för det.

Det räcker dock inte med punktinsatser, utan det behövs en tydlig helhet och långsiktighet. Inför valet 2022 – och även efteråt – lovade Ulf Kristersson och Ebba Busch att Nya Ostkustbanan skulle stå klar till 2035. Det skapades framtidstro för företag och människor längs kusten. I den infrastrukturplan som nyss presenterades saknas dock tydliga besked om genomförande av dubbelspåret.

När kommer regeringens långsiktiga plan för hela Nya Ostkustbanan så att vallöftet om att bygga bort flaskhalsen till 2035 kan hållas?

Fru talman! Sverige har i dag en bostadsmarknad som inte fungerar som den ska. Detta märks i människors vardag. Det vet de unga som inte får sitt första kontrakt. Det vet barnfamiljer som sitter fast i trångboddhet. Det vet också arbetsgivare som inte hittar rätt kompetens eftersom människor inte kan flytta dit där jobben finns.

En bostadsmarknad ska göra det möjligt att ta nästa steg i livet – att flytta hemifrån, att byta bostad när familjen växer eller att tacka ja till ett jobb oavsett var i landet det finns. I dag är det som ett kugghjul som har stannat – varje del påverkar nästa, och inget rör sig framåt. Den som inte kan flytta vidare lämnar ingen plats åt nästa, och den som aldrig kommer in får aldrig chansen att börja.

Centerpartiet vill att systemet ska börja fungera igen. Vi vill förenkla regelverken och korta ledtiderna så att fler bostäder byggs i hela landet, inte bara där trycket redan är som högst. Vi vill skapa bättre villkor för investeringar så att fler vågar bygga. Vi vill ha en hyresmarknad som fungerar, där det är möjligt både att få en bostad och att byta när livet förändras.

När vi bygger mer måste vi också bygga smartare. Vi har möjlighet att förena bostadsbyggande med klimatomställning. Genom att förenkla för klimatsmart byggande i trä och energieffektiva lösningar kan vi både bygga bort bostadsbristen och minska klimatpåverkan. Det handlar inte om att välja mellan tillväxt och hållbarhet, utan det handlar om att klara av båda.

Fru talman! Rörlighet är avgörande inte bara för individen utan för hela Sverige. När människor kan flytta dit där jobben finns stärks både företagen och den lokala utvecklingen. När fler bostäder byggs i hela landet minskar trycket där det i dag är som högst. När människor får möjlighet att forma sitt liv växer tilliten och framtidstron.

Vi behöver också korta de tider som i dag bromsar byggandet. Processerna måste vara både rättssäkra och effektiva. I dag är planprocesserna som ett hinderlopp med överklaganden, detaljplaner och regelkrångel. Det är som att springa framåt men hela tiden fastna i nya snubbeltrådar.

I dag tar det ofta många år att gå från idé till färdig bostad. Därför behöver vi göra systemet mer förutsägbart och mindre tidskrävande, inte genom att tumma på kvaliteten utan genom att ta bort onödiga hinder.

Bostaden ger inte bara tak över huvudet, utan den är nyckeln till så mycket mer. Bostadsfrågan handlar inte bara om bostäder. Den handlar om arbete, tillväxt och människors frihet att forma sitt liv. Den handlar om trygghet och om möjligheten att leva och bo i hela landet.

Vi i Centerpartiet vill bidra till en bostadsmarknad där fler kan komma in, fler kan röra sig vidare och fler kan hitta ett hem som passar deras liv. I grunden handlar det om att få hjulen att snurra igen så att bostadsmarknaden blir en väg framåt och inte ett stopp.

Jag vill yrka bifall till reservation 3. Jag vill också, som tidigare talare, önska glad påsk.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation 17.

Att vara konsument i dag är lite som att navigera i en stad som hela tiden byggs om. Det är vardag. Det är samtalet som kommer vid middagsbordet. Det är abonnemanget som var enkelt att teckna men svårt att avsluta. Det är krediten som löser något här och nu men som blir ett problem längre fram.

Mitt i allt detta ska man som konsument fatta kloka beslut. Det är inte alltid så enkelt. Digital handel, abonnemang, snabba krediter och avancerad reklam gör vardagen enklare på många sätt men också mer svåröverskådlig. Samtidigt förväntas varje människa ta stora, genomtänkta beslut, ofta med väldigt lite tid att tänka efter. Det ställer krav på politiken.

Det här betänkandet rör frågor som många människor möter varje dag: telefonförsäljning, reklam riktad till barn, konsumentkrediter, kundtjänster och överskuldsättning – allt det där som påverkar tryggheten i ekonomin och känslan av kontroll i livet.

Centerpartiet vill se en konsumentpolitik som fungerar i den verkligheten. Vi tror på en marknad som är fri och skapar möjligheter. Men frihet kräver också tydliga spelregler. Det ska vara enkelt att göra rätt och svårt att göra fel. Företag ska kunna växa, men på sjysta villkor. Konsumenten ska ha både kunskap och skydd för att kunna fatta egna beslut. Det är så balans skapas.

Herr talman! Överskuldsättning är ett tydligt exempel på när den balansen inte riktigt håller. Det handlar inte bara om ekonomi. Det handlar om människors vardag – om stress, oro och begränsade valmöjligheter. När skulder växer minskar friheten. Därför behöver vi arbeta mer förebyggande och se till att riskerna minskar innan problemen uppstår.

Herr talman! Vi ser också hur regelverken utvecklas, inte minst på EU-nivå. Det är positivt. Men lagar i sig räcker inte. För att fungera behöver de följas upp, vara begripliga och finnas nära människors verklighet. Annars riskerar de att bli svåra att använda, och då tappar de sin kraft.

Vi behöver en konsumentpolitik som hänger med i utvecklingen och som tar höjd för en digital marknad där mycket sker snabbt, där avtal ingås med ett enda klick och där gränsen mellan information och påverkan ibland är otydlig. Det krävs ett helhetsgrepp.

Centerpartiet vill därför se ett starkare skydd mot oseriösa aktörer, tydligare regler för abonnemang och marknadsföring, kraftfulla åtgärder mot överskuldsättning och en konsumentvägledning som finns nära människor i vardagen.

I grunden handlar detta om frihet – friheten att förstå sina val, friheten att känna trygghet i sin vardag och friheten att verka på en marknad som är rättvis. Det är så vi bygger tillit både till marknaden och till samhället i stort.

Människor ska kunna känna trygghet i sina val. Sverige behöver ett starkare konsumentskydd. Sverige kan mer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation nummer 2. Vi har fått en otrolig start på idrottsåret i Sverige. Vi har sett prestationer som berör, inspirerar och skriver historia.

När Nikolaj Majorov och Milla Ruud Reitan klev ut på den olympiska isen som Sveriges första isdanspar i OS handlade det inte bara om ett program. Det handlade om mod, om att våga gå före och om att öppna dörrar för fler.

Samtidigt spred sig något annat över hela Sverige: curlingfeber. Jag tror att hela landet satt klistrat framför tv:n och följde varje sten, varje sopning, varje avgörande poäng. Det säger någonting om idrottens kraft. Den förenar oss.

Men de där dörrarna och de där ögonblicken uppstår inte av sig själva. De öppnas av människor, av föreningar och av ideella krafter.

Extra stolt är jag såklart att många av de fantastiska olympierna och paralympierna kommer hemifrån, från Västernorrland.

Frida Karlsson visar gång på gång vad som är möjligt i skidspåren. Det är VM-guld, OS-medaljer och prestationer i absolut världsklass.

Visst minns vi Ebba Andersson i OS-stafetten. För att citera kungen: Vilken vurpa, Ebba! Jag har aldrig sett en längdåkare flyga i luften på det sättet. Det var fantastiskt! Och det är lätt att hålla med. Det säger någonting om dramatiken, men också om modet att resa sig och fortsätta.

Så har vi Frida Westman, som brutit ny mark. Hon är den första svenska kvinnliga backhopparen i OS.

Jag har nämnt några av alla fantastiska olympier. Det här är ingen slump. Det är resultatet av ett starkt föreningsliv, av ideella krafter och av en lokal gemenskap som bär.

Herr talman! Vi har också sett fantastiska framgångar i Paralympics. Ebba Årsjö dominerade de alpina tävlingarna med tre guld och ett brons. Alpinisten Elijah Primak gjorde sitt första Paralympics, med mod, offensiv åkning och en vilja att utmana. Det är precis det som idrott handlar om.

År 1976 avgjordes de allra första paralympiska vinterspelen i Örnsköldsvik. Det ligger också i mitt Västernorrland. Att få vara med och fira 50 år av idrottshistoria var verkligen fint och något att vara riktigt stolt över.

Men det finns ett men, för det är samtidigt en påminnelse om att arbetet inte är klart. För många innebär parasport ofta högre kostnader för utrustning, resor och ledsagning. Bristande tillgänglighet och ojämlikt stöd som färdtjänst och hjälpmedel gör att många stängs ute.

När stödet i LSS dessutom urholkas handlar det inte bara om vardagens praktiska möjligheter. Det slår också direkt mot möjligheten att träna, tävla och utvecklas inom sin sport. Idrott ska vara glädje, gemenskap och möjlighet. Det ska inte vara en kamp vid sidan av idrottskampen.

När vi sitter i tv-soffan och hejar fram våra idrottare känner vi stolthet. I Milano Cortina tog Sverige 18 medaljer i OS. Det var extra roligt att vi var bäst i världen på damsidan. Vi tog sju medaljer i Paralympics.

Vi håller andan i takt med varje stavtag och jublar vid varje målgång. Men när applåderna tystnar måste vi ställa oss en avgörande fråga. Ger vi verkligen våra idrottare från den lokala föreningen till världseliten de förutsättningar de förtjänar?

Elitidrottare vittnar om att de ibland tvingas leva på stöd från familj och vänner för att kunna fortsätta. De representerar Sverige på världens största scener. De bär våra färger i OS och VM, tränar hårt varje dag, inspirerar oss alla och är viktiga förebilder för våra barn och unga i hela landet.

Men hur ser det ut med tryggheten när livet förändras? Är det rimligt att de som satsar allt för Sverige ska behöva oroa sig för sin försörjning om de blir sjuka, eller när de vill bilda familj? Nej, det tycker inte jag.

Därför behöver vi se över hur elitidrottares inkomster räknas i våra trygghetssystem när det gäller både sjukpenning och framtida pension. Den som representerar Sverige ska också kunna känna en grundläggande ekonomisk trygghet, både här och nu och längre fram i livet.

Runt om i landet kämpar föreningar med små resurser och växande administration. Ansökningar om kortsiktiga projektbidrag tar överhanden när det som behövs är långsiktiga och stabila grundstöd. Föreningskassörer får lägga orimligt mycket tid på att hantera regler. Vissa har inte ens uppdaterats sedan 30-talet.

Friluftslivet har runt två miljoner medlemskap i 28 organisationer. Det är precis som idrotten en stark folkrörelse. Det är ledare som varje vecka ger barn och unga kunskap, gemenskap, demokrati och trygghet. De lär dem att orientera sig, samarbeta och klara sig i naturen. Det är kunskaper som inte bara stärker individen utan också vår folkhälsa och vår gemensamma beredskap.

Men det finns en sak som skaver. Om en fotbollsförening ger sin tränare 1 000 kronor som tack, då är det enkelt. Föreningen behöver inte betala sociala avgifter. Men om en scoutförening ger sin ledare 1 000 kronor, då blir det genast dyrare och krångligare. Det är samma insats och samma engagemang men olika regler.

Här vill vi såklart se likvärdiga villkor för alla ledare. Engagemang ska värderas lika oavsett om det sker på en plan eller i en skog.

Föreningar, idrott och friluftsliv är så mycket mer än aktiviteter. De är själva ryggraden i ett levande samhälle. Här möts människor över generationer, bakgrunder och erfarenheter. Här byggs gemenskap, tillit och framtidstro. Idrotten ger rörelseglädje, stärker både kropp och själ och lär oss samarbete och ansvar. Friluftslivet öppnar dörren till naturen. Föreningslivet knyter allt samman med ideellt engagemang som gör det möjligt för fler att vara med, växa och känna tillhörighet.

När vi satsar på föreningar, idrott och friluftsliv investerar vi inte bara i fritid. Vi investerar i hälsa, demokrati och ett starkare samhälle.

Vi vill sänka trösklarna och skapa likvärdiga förutsättningar så att fler kan uppleva rörelseglädje, oavsett plånbok, funktionsförmåga eller var i landet man bor.

Herr talman! Centerpartiet vill satsa och stärka elitidrottares trygghet. Vi vill riva hinder för parasporten och minska byråkratin som tynger föreningslivet.

Vi vill säkerställa långsiktiga stöd och ge friluftslivet den roll det förtjänar i ett starkare och mer robust Sverige. När vi ger rätt förutsättningar växer både människor och samhälle, och resultaten syns.

Våra friidrottare gör sitt bästa inomhus-VM på över 20 år. I går startade SM-veckan i Umeå, som samlar Sverige igen.

Jag tänker på den lilla killen i Luleå som älskade att åka ismaskin. Jag tänker på alla våra barn och unga, i skidspår, i ishallar och på idrottsplatser.

Vilka av dem blir nästa Frida Karlsson? Vem blir nästa Ebba Årsjö? Det vet vi inte. Men vi vet en sak: Det är vårt ansvar att ge dem chansen.

(Applåder)

Fru talman! Rysslands invasion av Ukraina har visat att motståndskraft inte bara handlar om militär styrka utan om hela samhällets förmåga att fungera i kris. Där har civilsamhället varit avgörande. Scouter, jägare och ideella krafter har spelat en stor roll för människors hälsa och samhällets motståndskraft.

Här i Sverige finns samma kraft. Friluftsrörelsen, idrotten och studieförbunden når människor där staten inte gör det i vardagen, i krisen och i det förebyggande arbetet varje dag i hela landet och inte minst på landsbygden. Trots det står många organisationer fortfarande vid sidan av beredskapssystemet. Tre av fyra saknar samarbete med myndigheter samtidigt som stödet minskar och kraven ökar.

Jag vill ställa en fråga till civilminister Carl-Oskar Bohlin. Vilka resurser kommer regeringen att avsätta för att stärka civilsamhällets roll i totalförsvaret i hela landet?

Herr talman! När man står här i kammaren kan politik ibland låta som något ganska tekniskt: budgetposter, betänkanden och reservationer.

Om vi ska vara ärliga handlar det vi debatterar i dag, nämligen kulturutskottets betänkande om civilsamhället, om något helt annat.

Det handlar om livet mellan besluten – det som händer efter skolan, på kvällen och under helgen. Det handlar om att någon öppnar en dörr och säger: Kom in, du är välkommen hit! Det är civilsamhället, och det är folkbildningen. Och det är på riktigt den väv som håller ihop Sverige.

Varje tråd i den här samhällsväven är en människa och en handling. Det är idrottsledaren som står där en regnig tisdag. Det är studiecirkelledaren som välkomnar någon som säger sina första ord på svenska. Det är körledaren som får generationer att sjunga tillsammans. De bygger inte bara verksamhet, utan de väver sammanhållning. Den här väven är inte bara vacker; den är avgörande för vårt lands styrka.

Statsvetaren Robert Putnam visade att starka föreningar skapar tillit mellan människor. Där tilliten är hög fungerar också demokratin bättre. Forskning från WHO visar att deltagande i kultur stärker vår mentala hälsa och motverkar ensamhet. Andra studier visar hur idrott och friluftsliv bygger folkhälsa och gemenskap. Kultur är alltså inte bara underhållning; det är sammanhållning. Idrott är inte bara motion; det är gemenskap. Folkbildning är inte bara en kurs; det är en väg in i samhället.

Herr talman! Det talas mycket om beredskap just nu. Man talar om lager, planer och strukturer. Men det finns också en annan beredskap, och det är den som inte går att lagra på hyllor. Det är den som finns mellan människor. Det är den mjuka beredskapen, den som håller ihop oss när världen skaver, när oron ökar och när ensamheten växer. Då finns de där: idrottsledarna, studiecirkelledarna, körledarna och scouterna. De bygger inte bara en verksamhet, utan de väver sammanhållning.

Forskningen är tydlig: Där människor möts växer tilliten, och där tilliten är stark fungerar demokratin. Det här är inte en mjuk politik utan en samhällsbärande kraft.

Just därför är det så allvarligt när regeringen och Sverigedemokraterna har valt att medvetet dra ut trådar ur den här väven. Det är precis vad som händer. När regeringen genomför nedskärningar på folkbildningen är det inte bara siffror, utan det är trådar som brister.

För varje miljon som dras in händer samma sak över hela landet. Lokala avdelningar tvingas dra ned, personal sägs upp och verksamheter som ibland har funnits i decennier försvinner. Det är replokalen där unga musikers drömmar tystnar. Det är språkcirkeln som var den första vägen in i den svenska gemenskapen. Det är den öppna mötesplatsen för äldre som nu släcker ljuset. Det är hundratals små, lokala initiativ som inte längre har råd med hyran.

Detta är inte bara att ansa några kanter. Det är att aktivt försvaga den väv som bär vårt samhälle, och en väv med glesa trådar och stora hål brister när den utsätts för press.

Herr talman! Centerpartiets politik är raka motsatsen. Vi tror på människors förmåga att ta ansvar tillsammans, inte för att staten ska göra mindre utan för att människor ska få göra mer. Men om civilsamhället ska fortsätta vara Sveriges starkaste kraft måste vi ge det rätt förutsättningar, och efter vad jag har hört här i kammaren i dag känns det ändå som att vi här inne är rätt överens om den saken.

Vi vill se stabila, långsiktiga verksamhetsbidrag i stället för kortsiktiga projektpengar. Vi vill ha mindre krångel. Föreningslivet behöver trygghet för att kunna planera och inte en ständig jakt på nästa tillfälliga bidrag och fler krångliga blanketter.

Herr talman! Sverige byggs inte bara här inne. Det byggs i bygdegårdar och idrottshallar, i studiecirklar och körer och ute i naturen och på vandringsleder. Det byggs där människor möts. Vi som kommer från landsbygden vet det där. När affären stänger och avstånden är långa är det ofta föreningen som håller bygden levande.

Låt oss vara tydliga. Vi tänker inte stå och se på när samhällsväven repas upp. Vi vill stärka den. Vi vill knyta nya trådar och laga dem som har brustit. Vi vill ge kraft åt de tusentals ideella ledare som varje dag väver vårt Sverige starkare. Det är så vi bygger ett Sverige som håller ihop på riktigt. Sverige kan mer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Herr talman! Om bara några dagar startar OS och därefter Paralympics. Då sitter många av oss framför tv:n och hejar på och känner stor stolthet över våra svenska olympier och paralympier, som har lagt år av hårt arbete bakom sig. De inspirerar barn, bygger stolthet och visar vad som är möjligt.

Bakom prestationen finns dock en annan verklighet. Många elitidrottare kämpar med ekonomin, kombinerar träning med jobb och studier och oroar sig för livet efter karriären. I dag tvingas elitidrottare till och med betala för att tävla för Sverige. Sverige ska ha råd med både bredd och topp. Ingen ska behöva skuldsätta sig för att bära blågult.

Jag vill därför fråga Jakob Forssmed: Hur vill regeringen säkerställa tryggare villkor för svenska elitidrottare, inklusive parasportare, så att de kan satsa på toppnivå utan att vardagen eller framtiden kraschar?

Fru talman! I dag debatterar vi sociala avgifter. Det är ett ämne som kan låta tekniskt och torrt men som i grunden handlar om de förutsättningar som bygger vårt samhälle starkt: det civila samhället, föreningslivet och alla de eldsjälar som varje dag skapar gemenskap och meningsfullhet för miljoner svenskar.

Centerpartiet ser idrotten och friluftslivet som en enorm resurs. Det är en av de bästa investeringar vi kan göra för folkhälsan, för sammanhållningen och för framtiden. Det är rörelse, glädje och hälsa men också modet att pröva något nytt och tryggheten när en ledare ser dig. Politikens uppgift är inte att styra dessa rörelser utan att riva hinder och skapa goda och rättvisa förutsättningar för dem att verka och växa.

Fru talman! Här finns ett sådant hinder att riva.

Idrottsrörelsen har sedan länge haft ett viktigt undantag i lagstiftningen. En ideell förening kan ge en begränsad ersättning till ledare och funktionärer utan att behöva betala sociala avgifter. Det är en klok och nödvändig regel som minskar administration, sänker trösklar för tusentals föreningar och gör det lättare att göra rätt – inte minst för föreningskassörer, som redan bär ett stort ansvar ideellt.

Men vid sidan av den organiserade idrotten finns en annan, minst lika viktig folkrörelse: friluftslivet.

Organisationer samlade inom Svenskt Friluftsliv når omkring 2 miljoner människor och skapar varje år miljontals aktivitetstimmar. Det är en verksamhet som bidrar till fysisk rörelse, social gemenskap och återhämtning – särskilt viktigt i en tid då stillasittandet och den psykiska ohälsan ökar.

Friluftslivet erbjuder rörelse utan krav på prestation. Genom vandring, paddling, scouting och naturupplevelser byggs både fysisk och psykisk hälsa, samtidigt som kunskap om naturen, ansvar och tillit stärks. Det bidrar till livskvalitet men också till beredskap och människors förmåga att klara sig, samarbeta och ta ansvar när vardagen inte fungerar som vanligt.

I praktiken går idrott och friluftsliv ofta in i varandra. De har samma ideella logik, samma samhällsnytta och samma behov av enkla och tydliga regler. Ändå behandlas de olika i lagstiftningen.

I dag omfattas vissa friluftsorganisationer av undantaget från sociala avgifter medan andra inte gör det. Denna osäkerhet och ojämlikhet är orimlig. Den skapar en onödig administrativ börda och en känsla av att den ena verksamheten är mindre värd än den andra, trots att samhällsnyttan är likvärdig.

Fru talman! Vi måste utgå från en enkel princip: lika villkor för lika samhällsnytta. Därför vill vi i Centerpartiet se över regelverket. Vi vill utreda förutsättningarna för att ge friluftslivet samma rättvisa och tydliga villkor. Det handlar om att ge föreningslivet tydliga spelregler, minska krånglet och främja ett brett och inkluderande folkhälsoarbete i hela landet.

Det är en enkel, logisk och rättvis anpassning av verkligheten. Det är ett sätt för oss som lagstiftare att visa att vi värdesätter hela den ideella sektorns kraft och bidrar till ett friskare och starkare Sverige, oavsett om man jagar en boll på en fotbollsplan eller vandrar på en led i skogen.

Med det sagt yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Idrotten och friluftslivet är så mycket mer än fysisk aktivitet. Det är gemenskap, framtidstro och en av våra starkaste krafter för att skapa ett Sverige där människor växer. För Centerpartiet är det självklart att alla ska kunna delta oavsett ålder, funktionsförmåga, bakgrund eller postnummer.

I varje samhälle som står starkt möts människor, inte för att någon myndighet sagt det utan för att det är så vi människor fungerar. Vi tränar tillsammans, lär tillsammans och skapar tillsammans – på skolgården, i simhallen, i den där första hallen där bollar studsar, skor gnisslar och drömmar tar fart och ute på stigen där barn upptäcker rörelseglädjen långt innan de själva förstår hur viktig den är.

Därför satsar Centerpartiet på föreningslivet och idrottsrörelsen. Vi vill ge föreningar stabila villkor, mindre krångel och mer frihet, för när föreningslivet fungerar så fungerar samhället. När barn möter trygga ledare minskar otryggheten. När människor rör sig mår de bättre. När vi investerar i gemenskap investerar vi i framtiden.

Fru talman! Detta utgiftsområde handlar om just det, alltså det som bygger Sverige på riktigt. Politiken för det civila samhället handlar om de platser där människor faktiskt möts och där sammanhållningen skapas. Det handlar om idrottshallarna, lederna, bygdegårdarna, studiecirklarna och folkhögskolorna. Det är där ensamhet bryts, unga hittar sin väg och gemenskap får fäste.

Demokratins infrastruktur är bygdegårdar, samlingslokaler, scoutverksamhet, idrottsföreningar, friluftsorganisationer, körer och samtalsgrupper. I alla dessa miljöer skapas den tillit ett land behöver för att hålla ihop. Detta kan vara helt avgörande lokalt. Det kan handla om den där bygdegården som är den enda öppna platsen i byn eller den där föreningen som kämpar för att hålla dörren öppen. Men föreningarnas kostnader ökar samtidigt som stödet står still. Det håller inte.

På Sveriges landsbygder ser vi att biblioteken stängs ett efter ett och att bokbussen inte längre kommer för att hållplatsen har lagts ned. Vi ser att studieförbund läggs ned och att lokaler på hembygdsgården stängs. Allt detta sker för att regeringen tar bort pengarna från de organisationer som håller landsbygdens kulturliv levande i praktiken. Så kan vi inte ha det. Landsbygden har samma rätt till kultur, folkbildning och mötesplatser som storstäderna.

Idrott och friluftsliv är inte bara aktivitet. Det är folkhälsa, livskvalitet och beredskap. Människor som rör sig i naturen, som samarbetar och som hittar i mörker och kyla står starkare när samhället prövas. Det handlar också om när barn springer på stigar som om världen vore deras och när vi sitter på en bergsknalle och förstår att detta är värt att bevara.

Men naturen är inte tillgänglig av sig själv. Leder måste skötas, skyltar ska vara synliga och grillplatser får inte förfalla. Därför satsar Centerpartiet på friluftslivet: trygga leder, tillgängliga områden och långsiktiga villkor för friluftsorganisationerna.

Naturen är vårt största, och billigaste, utomhusgym. Varje satsad krona på friluftsliv ger fler tillbaka i minskad ohälsa, mindre ensamhet, bättre psykiskt mående och starkare lokalsamhällen. Naturen ska vara till för alla, och varje satsning på friluftsliv får vi igen många gånger om.

Fru talman! Inför vinter-OS i Milano Cortina känner vi stolthet. Våra idrottare visar vilken kraft som finns i blågult. De inspirerar barn och visar vad som är möjligt när talang möter hårt arbete. Men bakom framgångarna finns en hård verklighet. Många elitidrottare lever under orimliga villkor och riskerar att snart behöva betala för att tävla för Sverige. Det vill Centerpartiet ändra på. Sverige ska ha råd med både bredd och topp. Ingen ska behöva låna pengar för att representera landet. Vi har dessutom sett hur idrottare som Paralympicsmedaljören judokan Nicolina Pernheim Goodrich har fått kämpa mer för sin assistans än för sin sport. Det kan inte få fortsätta. Därför satsar vi på både elitidrott och jämlik idrott.

Idrott är en av de största frihetsreformerna Sverige har. Det är rörelse, glädje och hälsa men också modet att pröva något nytt, stödet från en lagkamrat och tryggheten när en ledare ser dig. Idrott är en av våra starkaste motkrafter mot otrygghet, stillasittande och psykisk ohälsa. Men om idrott verkligen ska vara för alla måste staten ta ansvar.

Civilsamhället är den väv som håller Sverige samman. Ledare, funktionärer och föreningar skapar trygghet och engagemang, men de behöver bättre förutsättningar och mindre byråkrati. Därför vill Centerpartiet stärka stödet till samlingslokaler och bygdegårdar och återställa villkoren för studieförbunden, som är en av våra viktigaste demokratiska institutioner. När regeringen skär ned försvinner replokaler, språkcirklar, kulturprojekt och mötesplatser i hela landet.

Fru talman! Framtidstro skapas inte här inne, i den här kammaren. Den skapas när människor känner att de hör hemma, när de får bidra och när någon tror på dem. Det fina är att lösningarna ofta är enkla: en stig, en led, en förening, en samlingslokal, en eldsjäl. Det är det idrotten gör. Det är det friluftslivet gör. Det är det civilsamhället gör. Därför prioriterar Centerpartiet just detta i vår budget. Det är ju där livet händer: på fotbollsplaner och slaskiga löparbanor, i parasportens träningslokaler, på vandringsleder och vid grillkåtor, i bygdegårdar, scoutlokaler och replokaler, i studiecirklar och på folkhögskolor. Det är också där politiken måste börja.

Centerpartiet satsar på gemenskap, rörelse, frihet och tillgänglighet i hela landet, för det gör Sverige starkt.

Jag står givetvis bakom Centerpartiets särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! De kraftiga skyfallen i Västernorrland slog hårt mot människor, företag och hela samhällen. Vägar spolades bort, järnvägar rasade och delar av länet blev i praktiken avskurna från omvärlden. Kommuner, räddningstjänst, frivilliga och grannar har gjort en otrolig insats, men många familjer har fortfarande en tuff vardag till följd av skadorna.

Mitt i detta kommer även oroande signaler om en inbromsning av Nya Ostkustbanan, just när vi i norra Sverige behöver höra att hela landet är lika viktigt och behöver byggas ihop i stället för att klyvas.

Mycket av trafiken flyter återigen efter skadorna, men återställningen är långtifrån klar. Trafikverket behöver göra mer arbete, och en utvärdering pågår. Även Haverikommissionen tittar på händelsen.

Min fråga går till infrastrukturminister Andreas Carlson. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta här och nu för att garantera att även Västernorrland har en robust och fungerande infrastruktur framöver?