Fru talman! Nadja Awad har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag har vidtagit sedan jag tillträdde för att förbättra livsvillkoren för människor med funktionsnedsättningar.

Regeringen har under mandatperioden genomfört flera viktiga satsningar för människor med funktionsnedsättningar inom områden som arbetsmarknad, krisberedskap, hälsa och digitalisering. Reformer på dessa områden bereds av andra statsråd. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att alla statsråd är ansvariga för funktionshinderspolitiken inom sina respektive områden. Eftersom frågan är ställd till mig och handlar om de åtgärder som jag har vidtagit kommer jag att ge några exempel på åtgärder inom mitt ansvarsområde.

Det är oerhört viktigt att de som arbetar med personer med funktionsnedsättning har rätt kompetens. I februari i år inrättade regeringen därför ett nationellt kunskapscentrum för frågor om intellektuell funktionsnedsättning och autism. Syftet är att höja kompetensen hos personal som arbetar företrädesvis i LSS-boenden för att den ska kunna bemöta de boende på ett bra sätt och därmed förebygga att otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder används.

Regeringen har även beslutat att förstärka och vidga Äldreomsorgslyftet så att även personal i LSS-verksamheter får möjlighet till kompetensutveckling på arbetstid.

Regeringen har också gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett stödmaterial för handläggningen av LSS-insatser. Stödmaterialet ska bland annat utgå från LSS intentioner och internationella konventioner. I uppdraget ska särskilt fokus läggas på insatsen ledsagarservice. Syftet med uppdraget är att öka likvärdigheten i kommunernas handläggning av LSS.

Den personliga assistansen är en viktig frihetsreform som ska värnas. Vi ser behov av att skapa långsiktiga och stabila förutsättningar för insatsen. I maj tillsatte regeringen därför en utredning med uppdraget att presentera förslag på ett tydligare regelverk för långsiktiga och stabila förutsättningar för personlig assistans (dir. 2026:33). Syftet med utredningen är att skapa ett regelverk som är tydligt och rättssäkert både för enskilda och för dem som ska tillämpa regelverket.

Barn och unga med funktionsnedsättning är tyvärr en särskilt utsatt grupp när det kommer till våld och övergrepp, vilket lyfts fram i regeringens nya tioåriga nationella strategi mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck.

Därför har vi tillsammans med Arbetsmarknadsdepartementet gjort flera satsningar för att motverka våld mot barn och unga med funktionsnedsättning. Myndigheten för delaktighet, MFD, har fått i uppdrag att kartlägga och utveckla stödmaterial för att förebygga, upptäcka och utreda våld mot barn och unga med funktionsnedsättning och genomföra en fördjupad kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck mot personer med funktionsnedsättning (S2023/02178). MFD har också fått i uppdrag att med utgångspunkt i det nyss nämnda uppdraget sprida kunskap om våld mot barn och unga med funktionsnedsättning, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck (S2025/00473).

Regeringen har även beviljat medel till Stiftelsen Allmänna Barnhuset för att genomföra en studie om våld mot barn med intellektuell funktionsnedsättning.

Personer med dövhet har samma rätt till språk, utbildning och vård som andra. En väl fungerande tolktjänst är grundläggande för att personer inte ska stängas ute från samhället. Regeringen har därför fattat beslut om att inrätta en nationell funktion för samordning av tolktjänsten vid MFD. Funktionen ska bland annat bidra till långsiktig utveckling och kvalitet i tolktjänsten för personer med dövhet, hörselskada eller dövblindhet.

För att stärka rättigheterna och nå målen för funktionshinderspolitiken krävs ett koordinerat arbete mellan flera olika aktörer. Därför har regeringen nu tillsatt en nationell samordnare för funktionshinderspolitiken (dir. 2026:65). Den nationella samordnaren kommer bland annat att öka samordningen mellan statliga myndigheter, kommuner, regioner, näringsliv och civilsamhälle och sprida kunskap om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Fru talman! Det korta svaret skulle möjligen kunna vara därför att allt gjordes under fyra år med det systemfel som ledamoten själv lyfte upp, som alltså måste vara ett systemfel som Tidöregeringen ärvt och som Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar eller för den delen Nadja Awad hade åtta år på sig att förändra. Men det skedde ingenting kopplat till kompetensutveckling på det vis som sker nu. Det hände ingenting kopplat till tolktjänst, som ledamoten lyfte upp, på det sätt som nu har skett.

Det som ledamoten nämnde om rekordstora besparingar är inte heller korrekt. Det har satsats mycket stora summor. Om vi tittar specifikt på schablonersättningen ser vi att det har satsats mer under de här fyra åren än vad man gjorde under de åtta år då ledamotens parti var med och stöttade S-MP-regeringen.

Nej, som jag än en gång får möjlighet att konstatera är det ett väldigt högt tonläge då jag och ledamoten möts i de här debatterna. Om man tittar på de åtta år som föregick de senaste fyra åren ser man att det faktiskt har skett en hel del. Det är ju vi som har tillsatt den utredning som ska ta i håll med minutbedömningarna.

Den utredning som jag nämnde i mitt inledande anförande och som regeringen tillsatte i maj har i uppdrag att presentera ett förslag på ett tydligare regelverk för långsiktiga och stabila förutsättningar för personlig assistans. Där har regeringen lyssnat på assistansanordnarna och på funkisrörelsen, som har bett oss att pausa införandet av den statliga assistansen. Vi kommer inte att pausa arbetet med den, men den fortsatta beredningen av den kommer att ske parallellt med att vi tittar på en utredning som handlar om de grundläggande behoven.

Precis detta gör vi, och det hade den tidigare regeringen, som stöddes av ledamotens parti, åtta år på sig att göra. Men det skedde absolut ingenting. Om man ska ha det tonläget i den här sortens debatt kanske man ska ha lite mer med sig i bagaget än vad ledamoten har.

Fru talman! Jag inledde med att beskriva en lång rad delar som jag har genomfört under de här åren som är kopplade till en sedan länge efterfrågad nationell funktion när det gäller personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism.

Regeringen har sett till att även personer som arbetar inom LSS nu omfattas av Äldreomsorgslyftet. Tolktjänsten är påbörjad. Det är lite anmärkningsvärt om ledamoten inte har märkt att utredningen har resulterat i just konkreta förslag. Regeringen bereder nu de övriga förslagen, så detta är under arbete på Socialdepartementet.

Det pågår också en lång rad andra saker, medan det tidigare har stått mer eller mindre helt still.

Eftersom ledamoten efterfrågar mer kan jag säga att det är mycket annat som har skett kopplat till de här frågorna där också mina kollegor har varit involverade. Regioner och regioner ska till exempel vidta förberedande åtgärder som behövs när det gäller verksamhet med höjd beredskap. Regeringen har avsatt 300 miljoner kronor årligen i form av ett statsbidrag till kommunerna för åtgärder för att stärka socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens beredskap så att den ska kunna upprätthållas också under höjd beredskap. Detta är frågor som också är kopplade till informationssäkerhet, kontinuitetshantering, beredskapsplanering, utbildning och övning.

I april i år beslutade regeringen om ett uppdrag till Myndigheten för civilt försvar där den med utgångspunkt i UNCRPD bland annat ska analysera vad tillgänglighet innebär när det gäller befolkningsskyddets kontext. Det gäller alltså att ta fram underlag som innebär att vi ska kunna kartlägga skyddsrums status, och det handlar då om tillgänglighetsanpassning. Man ska också ta fram ett metodstöd till våra kommuner.

Den 1 januari i år sänkte regeringen den så illa sedda och orättvisa funkisskatten. Det handlar om att ta bort inkomster i form av sjuk- och aktivitetsersättning för att ta bort skillnaden jämfört med arbetsinkomster. Det här uppgår till ungefär 1 700 kronor per år.

När det gäller elever och skolan har regeringen gett Specialpedagogiska skolmyndigheten i regleringsbrevet för 2024 i uppdrag att stärka arbetet med att ge råd och stöd till huvudmän när handlar om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och omfattande frånvaro.

Jag skulle kunna hålla på väldigt, väldigt länge med att räkna upp åtgärder. Ett annat positivt exempel är kollegan Erik Slottner, som bjöd in funkisrörelsen när det gäller den digitala omställningen för att se till att digitaliseringen blir inkluderande och inte exkluderande. Det är ytterligare en viktig del i att samordna dialog med berörda aktörer och att främja, stödja och följa arbetet för att kunna få en ökad digital inkludering och en säker användning av digitala tjänster för alla. Tillgänglighetsdirektivet är en annan del i detta.

Ledamoten lyfter bekymret kopplat till att LSS är en lagstiftning som ska genomföras av kommunerna. Och ja, det bekymrar mig på riktigt att kommuner gör andra bedömningar än man har gjort tidigare av människor vars behov inte har förändrats. Det kan handla om insatser som har varit beviljade i 20 års tid, där kommunen nu gör en helt annan bedömning trots att de här människornas behov inte har förändrats. Ja, jag är alltså mycket bekymrad över att vi har kommuner som jag anser inte tar sitt ansvar.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för interpellationen!

Man får titta på hur Vänsterpartiet agerar där de sitter med och styr om man verkligen vill göra en jämförelse och se hur det kan gå till i den så kallade verkligheten när Vänsterpartiet har inflytande. Då kan man bland annat titta på hur Vänsterpartiet har agerat i Göteborg, där partiet är ansvarigt för de här frågorna.

Där ser vi ganska frekvent att person efter person och deras anhöriga beskriver hur stödet har minskat och dragits ned. Man har förändrat bedömningar för personer som har exakt samma behov i dag som de hade för 20 år sedan. Personer som är aktiva och framgångsrika i Paralympics, till exempel, får förändrade insatser därför att de har lyckats vara självständiga – något som är själva intentionen med lagstiftningen i LSS.

Jag konstaterar – och detta har jag nu vid flera tillfällen repeterat – att det finns en rad olika delar som den här regeringen har genomfört under de här fyra åren. Det bedrivs nu ett pågående arbete som bland annat handlar om ett förstatligande av assistansen, vilket vi moderater drev redan när vi satt i opposition. Där arbetar vi nu parallellt vidare för att detta inte ska vara ett postnummerlotteri. Det ska inte spela någon roll var du befinner dig, utan du ska ha rätt till en likvärdig och rättssäker bedömning var du än bor i Sverige.

Så ska det vara när det gäller den här lagstiftningen, för där kommer den här regeringen att fortsätta arbeta vidare för att det ska bli lika förutsättningar och att man ska leva upp till de här intentionerna över hela landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.