Yasmine Eriksson

Alla barn och elever ska ha en trygg och säker skolmiljö. Regeringen vill utöka den registerkontroll som görs när någon ska anställas eller på något annat sätt tas emot inom skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet. Riksdagen sa ja till regeringens förslag om utökade registerkontroller i skolväsendet.

Förslaget innebär i huvudsak följande:

• Registerkontrollen ska även omfatta vissa uppgifter i misstankeregistret och inte enbart belastningsregistret, som den gör i dag.
• Registerutdraget ska inte vara äldre än sex månader när det visas upp, till skillnad från dagens ett år.
• Tidsgränsen för när den som får anställas eller på annat sätt tas emot hos samma arbetsgivare utan att på nytt visa upp ett registerutdrag ska sänkas från ett år till sex månader.
• Registerkontroll ska även göras på den som ska anställas eller på annat sätt tas emot inom den kommunala vuxenutbildningen.

Lagändringarna börjar gälla den 15 juli 2026.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att stärka samarbetet mellan skola och arbetsliv samt förbättra kompetensförsörjning.

Förslaget innebär bland annat att yrkesprov införs för att göra det lättare för elever att få jobb.

På yrkesprogram i gymnasieskolan och i anpassade gymnasieskolan ska elever göra ett yrkesprov i stället för gymnasiearbete, om ett sådant prov finns. I anpassade gymnasieskolan kan elever ändå göra ett gymnasiearbete i stället för yrkesprov om eleven och rektorn är överens. Yrkesprov ska också finnas inom vuxenutbildning.

För att kunna erbjuda fler utbildningar ska skolornas möjligheter att överlämna undervisning i yrkesinriktade ämnen på entreprenad utökas. Det gäller både undervisning, yrkesprov och gymnasiearbete.

Förslagen innebär också att elever på individuella program i anpassade gymnasieskolan får rätt att fullfölja sin utbildning.

Lagändringarna om utökade möjligheter till entreprenad och rätt att fullfölja utbildning i anpassade gymnasieskolan börja gälla 1 juli 2026 och övriga lagändringar 2 juli 2028.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att stärka samarbetet mellan skola och arbetsliv samt förbättra kompetensförsörjning.

Förslaget innebär bland annat att yrkesprov införs för att göra det lättare för elever att få jobb.

På yrkesprogram i gymnasieskolan och i anpassade gymnasieskolan ska elever göra ett yrkesprov i stället för gymnasiearbete, om ett sådant prov finns. I anpassade gymnasieskolan kan elever ändå göra ett gymnasiearbete i stället för yrkesprov om eleven och rektorn är överens. Yrkesprov ska också finnas inom vuxenutbildning.

För att kunna erbjuda fler utbildningar ska skolornas möjligheter att överlämna undervisning i yrkesinriktade ämnen på entreprenad utökas. Det gäller både undervisning, yrkesprov och gymnasiearbete.

Förslagen innebär också att elever på individuella program i anpassade gymnasieskolan får rätt att fullfölja sin utbildning.

Lagändringarna om utökade möjligheter till entreprenad och rätt att fullfölja utbildning i anpassade gymnasieskolan börja gälla 1 juli 2026 och övriga lagändringar 2 juli 2028.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att offentlighetsprincipen ska införas för fristående förskolor, fristående skolor och fristående fritidshem.

Förslaget syftar till att säkerställa att möjligheten till insyn är densamma för alla huvudmän inom skolväsendet och innebär i huvudsak följande:

• Rätten att ta del av allmänna handlingar ska gälla hos juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet.
• Sådana huvudmän ska jämställas med myndigheter vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen, och vissa sekretessbestämmelser som därmed gäller hos sådana huvudmän anpassas för att sekretessen inte ska hindra tillgången till information om skolväsendet.
• Mindre huvudmän ska få tillämpa regler som innebär vissa lättnader i hanteringen av allmänna handlingar. Det ska gälla huvudmän som har högst 450 barn och elever eller, om de bara har fristående förskolor, högst 100 barn, eller ingår i en koncern där koncernföretagen sammanlagt har så många barn eller elever.
• Det som enligt arkivlagen gäller för kommunala myndigheters arkiv ska gälla för berörda enskilda huvudmän, med undantag för mindre huvudmän som ska bevara allmänna handlingar i som huvudregel minst sju år.
• Under de första två åren efter införandet ska samtliga juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet få tillämpa lättnadsregler.

De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att offentlighetsprincipen ska införas för fristående förskolor, fristående skolor och fristående fritidshem.

Förslaget syftar till att säkerställa att möjligheten till insyn är densamma för alla huvudmän inom skolväsendet och innebär i huvudsak följande:

• Rätten att ta del av allmänna handlingar ska gälla hos juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet.
• Sådana huvudmän ska jämställas med myndigheter vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen, och vissa sekretessbestämmelser som därmed gäller hos sådana huvudmän anpassas för att sekretessen inte ska hindra tillgången till information om skolväsendet.
• Mindre huvudmän ska få tillämpa regler som innebär vissa lättnader i hanteringen av allmänna handlingar. Det ska gälla huvudmän som har högst 450 barn och elever eller, om de bara har fristående förskolor, högst 100 barn, eller ingår i en koncern där koncernföretagen sammanlagt har så många barn eller elever.
• Det som enligt arkivlagen gäller för kommunala myndigheters arkiv ska gälla för berörda enskilda huvudmän, med undantag för mindre huvudmän som ska bevara allmänna handlingar i som huvudregel minst sju år.
• Under de första två åren efter införandet ska samtliga juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet få tillämpa lättnadsregler.

De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att offentlighetsprincipen ska införas för fristående förskolor, fristående skolor och fristående fritidshem.

Förslaget syftar till att säkerställa att möjligheten till insyn är densamma för alla huvudmän inom skolväsendet och innebär i huvudsak följande:

• Rätten att ta del av allmänna handlingar ska gälla hos juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet.
• Sådana huvudmän ska jämställas med myndigheter vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen, och vissa sekretessbestämmelser som därmed gäller hos sådana huvudmän anpassas för att sekretessen inte ska hindra tillgången till information om skolväsendet.
• Mindre huvudmän ska få tillämpa regler som innebär vissa lättnader i hanteringen av allmänna handlingar. Det ska gälla huvudmän som har högst 450 barn och elever eller, om de bara har fristående förskolor, högst 100 barn, eller ingår i en koncern där koncernföretagen sammanlagt har så många barn eller elever.
• Det som enligt arkivlagen gäller för kommunala myndigheters arkiv ska gälla för berörda enskilda huvudmän, med undantag för mindre huvudmän som ska bevara allmänna handlingar i som huvudregel minst sju år.
• Under de första två åren efter införandet ska samtliga juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet få tillämpa lättnadsregler.

De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2027.

Herr talman! FN är en extremt stor organisation. Sverige är en mycket stor givare till FN trots att vi är ett relativt litet land.

FN har kanske en viktigare roll i dag än på många, många år. Vi vet och ser att den regelbaserade världsordningen är i gungning. Det är inte givet att den följs, även om länder har gått med på att följa samma regler.

För Sveriges del är det viktigt att FN är en plattform där vi kan söka allianser med likasinnade. Men det är också viktigt att vi kan möta och diskutera med oliksinnade och att vi har en gemensam plattform där vi möts och förhoppningsvis kan komma överens.

En stor del av de kostnader som Sverige har när det kommer till FN är de miljarder vi ger till FN:s biståndsorganisationer. Det kan anses vara mycket pengar, och det är det. Men alla de här organisationerna har ett mycket högt förtroende, når långt in i olika länder och har lång erfarenhet. När vi kan ha förtroende för en organisation blir det enkelt för oss att göra rätt. Men vi i Sverige vill såklart även få någonting tillbaka. Det handlar inte bara om samarbete och säkerhet; vi vill också ha inflytande. Det inflytandet behöver avspeglas i och representeras av storleken på det vi ger. Vi vill ha fler positioner både på högkvarteret och på landkontoren runt om i världen, dels för att bidra med våra kunskaper, dels för att upprätthålla våra gemensamma värden.

Allt i FN är inte enkelt. Budgeten håller inte, och reformer måste till. Just nu arbetas det med FN80, där man ska hitta sätt att effektivisera och spara medel. Detta tror vi är ett viktigt arbete. När det handlar om så stora pengar som medlemsländerna ger måste vi också veta att de används på ett effektivt sätt och att vi kan maximera påverkan.

En annan stor reform som borde ske gäller säkerhetsrådet. Just nu har säkerhetsrådet permanenta medlemmar som kan stoppa förslag som skulle bidra till att göra världen säkrare och fredligare. Det är raka motsatsen till vad säkerhetsrådet borde vara.

I dagens betänkande diskuteras även att vi vill se att fler kvinnor deltar i fredsprocesserna. Vi vet att om kvinnor deltar i arbetet blir fredsprocesserna mer hållbara och långsiktiga. Den frågan finns redan med i FN:s arbete och i Sveriges politik. Därför anser vi att de frågorna redan är besvarade och avslår de motionsyrkandena.

Herr talman! Sveriges biståndsbudget är stor – 53 miljarder kronor – och vi är en av världens största biståndsgivare per capita.

Ett av Tidöpartiernas prioriterade områden är sexuell och reproduktiv hälsa. Jag är därför glad för att vi i denna biståndsdebatt kan fokusera just på det tematiska området.

Vi behandlar inte något nytt förslag från regeringen i betänkandet, utan det handlar om förslag från riksdagspartierna. Sverigedemokraterna yrkar bifall till utskottets förslag till beslut att avslå samtliga motionsyrkanden. Det betyder dock inte att vi inte bryr oss om frågan, utan snarare tvärtom.

SRHR är ett av Tidöpartiernas prioriterade områden för svenskt bistånd. Flera av förslagen i betänkandet rör åtgärder som redan genomförs av regeringen; andra handlar om finansiella prioriteringar inom biståndsbudgeten där regeringen har valt att göra annorlunda.

Jag tror att alla partier i Sveriges riksdag tycker att global sexuell och reproduktiv hälsa är viktig. Därför är Sverige en stor kärnstödsgivare till bland annat FN:s befolkningsfond, Unicef och Globala fonden. Men Sveriges stöd räcker inte, och det samlade globala stödet till SRHR räcker inte. Många insatser har fått minskas eller läggas ned till följd av att USA gjorde radikala förändringar i sitt internationella bistånd. USA bidrog med över hälften av allt globalt bistånd som gick till SRHR.

Denna finansiella lucka kan inte Sverige täcka. Vi arbetar därför aktivt, inte bara genom vår egen finansiering utan genom att använda det starka förtroende Sverige har. Vi nyttjar vår röst för att påverka likasinnade länder att öka stödet för SRHR. Det gäller inte minst inom EU; en del av Sveriges totala bistånd går ju därigenom.

Varför gör vi då detta? Varför är SRHR viktigt? Jo, det bidrar till individens levnadsvillkor och rättigheter, men det påverkar också globala frågor som berör och kan beröra Sverige direkt.

Man spår exempelvis att Afrika kommer att ha en enorm befolkningsökning. Det kommer att påverka Sverige, inte minst när det kommer till migration. Vi gör insatser för att bidra med familjeplanering och information om preventivmedel och vad som fungerar bäst. Det handlar om att sprida kunskap och utbildning, dels till ungdomar, dels till kvinnor i barnafödande åldrar.

Pandemier och andra dödliga sjukdomar är något som kan ta sig till Sverige, Europa och andra delar av världen. Det är ett gemensamt intresse för oss att motverka detta. Det är därför viktigt att vi bidrar till att stävja detta även i andra länder.

SRHR möjliggör att individer kan stärka sin egen ekonomiska utveckling. I förlängningen bidrar det till att de har större möjlighet att fortsätta leva där de befinner sig och att där utveckla sina egna samhällen och bidra till en bättre stat. Det kommer att bidra till att vårt bistånd successivt kan börja minska.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande om situationen i Israel och Palestina.

I Mellanöstern prövas Europas och Sveriges moraliska kompass, då konflikten så tydligt handlar om skillnaden mellan en demokrati som försvarar sina medborgare och en islamistisk terrorrörelse som bygger sin strategi på massmord, gisslantagning och propaganda.

Sverigedemokraterna är konsekventa i frågan. Hamas är en terrororganisation. Organisationen är terrorlistad i EU och föremål för sanktioner, och det är en icke-kontaktpolitik som gäller. Det är en grund som vi måste stå stadigt på och inte urholka med symbolpolitik eller relativisering.

Israel har rätt att försvara sig mot terrorangrepp. Det är en självklar folkrättslig utgångspunkt och en moralisk självklarhet. En stat måste kunna skydda sin befolkning.

En plan framåt får inte tillåta Hamas att behålla någon militär förmåga eller politiskt inflytande. Om de tillåts ha det innebär det inte fred, utan det skulle snarare vara en paus inför nästa massaker. Demilitarisering kan inte ses som en detalj, utan det är själva kärnan.

Utrikesutskottet slår fast att Hamas måste avväpnas och att Hamas inte kan ha någon plats i ett framtida styre av Gaza. Det är helt avgörande.

Samtidigt, fru talman, ska Sverige vara principiellt när det skaver. Folkrätten gäller. Skyddet av civila gäller. Humanitärt tillträde måste fungera. Utskottet understryker att humanitärt bistånd aldrig får användas som ett förhandlingskort.

Volymerna som når fram bedöms fortfarande vara otillräckliga, och begränsningar hindrar internationella organisationer från att verka. Här är vår hållning tydlig: Hjälp ska nå fram till civila, och den får inte kapas av extremistiska grupper. Transparens och kontroll är inte hårdhet. Det är en förutsättning för att humanitet ska bli verklighet.

En annan del av ansvar är transparens och insyn. Utskottet ser, precis som regeringen, med oro på att internationella medier inte ges tillträde till Gaza. Blockeringen av journalister måste upphöra, inte minst för dokumentation och ansvarsutkrävande. I en konflikt där desinformation är ett vapen måste oberoende granskning få finnas. Det ligger i allas intresse att fakta prövas.

Fru talman! Vi ska också hålla två tankar i huvudet samtidigt. Att man är Israelvän och står upp för Israels rätt att försvara sig innebär inte att man blundar för sådant som försvårar en framtida politisk lösning. De olagliga bosättningarna strider mot folkrätten, undergräver en tvåstatslösning och bidrar till en höjd konfliktnivå.

Sverigedemokraterna vill inte se en politik som göder extremism eller som låser fast konfliktlinjer i generationer. Därför är det rimligt att riktade åtgärder används mot extremistiska bosättare och även mot aktörer som möjliggör våld. Fokus ska ligga på träffsäkerhet, rättssäkerhet och sanktioner som riktas mot dem som driver på våld.

Fru talman! Vår linje är tydlig. Vi har nolltolerans mot islamistisk terror. Hamas ska avväpnas, och de ska bort från alla former av styre i Gaza.

Fru talman! Det jag hör från Olle Thorell är att vi kan göra allt, men det kan vi inte med begränsade resurser. Vi har 53 miljarder att fördela, och då måste vi göra prioriteringar. Även om vi vill hjälpa samtliga blir det omöjligt. Även om vi skulle använda hela Sveriges statsbudget utan att över huvud taget ta ansvar för Sverige skulle vi inte kunna hjälpa alla i världen som är i behov av hjälp.

Det jag hörde i Olle Thorells anförande var att han beklagade sig över att vi vill lägga 10 miljarder på Ukraina. Då måste jag ändå fråga mig: Menar han att Socialdemokraterna vill sänka biståndet till Ukraina, eller hur ska de annars göra? Ska de bibehålla detsamma och satsa på allt det andra när de endast ökar biståndsbudgeten med 1 miljard jämfört med vår?

Fru talman! Jag reagerade på en formulering som Olle Thorell hade i sitt anförande när det handlade om att vi avslutar vissa landstrategier och ökar vårt stöd till Ukraina. Han sa: Det är inte Ukrainas fel. Det är Sveriges fel.

Jag menar att det är rätt av Sverige. Det är rätt av Sverige för att säkra vår och Ukrainas trygghet och säkerhet. Om det skulle vara någons fel är det inte Sveriges fel; i så fall är det Rysslands fel. Jag skulle bara vilja ställa denna kontrollfråga och få svar av Olle Thorell. Är det Sveriges fel, eller är det Rysslands fel?

Jag upplever inte att Socialdemokraterna är trovärdiga när det kommer till Ukrainastödet. Om man uttrycker sig så här – kan vi då verkligen lita på att Socialdemokraterna vill se ett fortsatt stöd till Ukraina? Kommer Socialdemokraterna att stötta Ukraina i landets anslutningsprocess till EU? Det låter inte så när man hör Olle Thorell.

Fru talman! Angående Världsbanken har jag en helt annan bild än vad Olle Thorell har. Det jag har fått till mig är inte att Världsbanken på något sätt drog sig ur utan snarare att fonden var fulltecknad och att det därför inte var möjligt för Sverige att fylla på ytterligare i den befintliga fonden.

Ledamoten menar på att vi inte ska stötta alla UNDP:s projekt, att vissa inte är bra och att de har många projekt som man kanske inte vill stötta. Då antar jag att ledamoten också menar att han inte vill ge något kärnstöd till UNDP.

Fru talman! Jag tycker att det är beklagligt att Socialdemokraterna får det att låta som att Sverigedemokraterna och regeringen gör något fruktansvärt när vi ger bistånd. Sverige är världens fjärde största givare av bistånd. Det är inte lite. Vi tar ett enormt globalt ansvar. Att vi skulle behöva skämmas för den andel vi lägger på bistånd håller jag inte med om.

Vad gäller Somalia undrar jag: Menar ledamoten att han inte litar på UNDP eller på Världsbankens insatser? Bör vi avbryta våra samarbeten med Världsbanken och UNDP, om ledamoten anser att de inte kan förmedla bistånd på ett sätt som är transparent och korrekt?

Fru talman! Jag antar att Anna Lasses fråga handlar om avslutade landstrategier. Det stämmer, som ledamoten säger, att vi är emot islamism och att vi inte vill se det växa fram. Vi vill också stötta kvinnor och flickor.

Även om vi avbryter en landstrategi eller inte gör en ny landstrategi när en strategi går ut kan fortfarande de tematiska strategierna verka globalt, även i länder där vi avslutar en landstrategi. Det rör till exempel de tematiska strategierna för mänskliga rättigheter, demokrati och sexuell och reproduktiv hälsa.

Att man avslutar en landstrategi betyder inte att inget bistånd kommer att nå fram, utan vi har, som ledamoten vet, olika typer av strategier.

Fru talman! Jag vill poängtera att jag inte känner till att någon minister har mörkat något biståndsavtal över huvud taget. Vad gäller bistånd som kan ha kommit Hamas till gagn håller jag helt med ledamoten, nämligen att det är fruktansvärt och att det absolut inte ska ske. Därför är det så viktigt för oss att vi lägger resurser på att granska biståndet. Det är viktigt med transparens och synlighet så att vi kan upprätthålla ett förtroende för biståndet. Det är precis i linje med hur vi arbetar, och det är djupt beklagligt att bistånd kan ha kommit extremistiska grupper till del.

Vad gäller Somalia tycker Sverigedemokraterna att det är oerhört bra att vi hade en överenskommelse med Somalia om att de skulle följa folkrätten. Det är vad diskussionerna verkar ha berört. Vi välkomnar att de har börjat öppna upp för att ta tillbaka sina egna medborgare. Sedan får vi se hur det blir framöver, men vi hoppas att det fortfarande kommer att ske.

Fru talman! Internationellt bistånd är ett av de politikområden som väcker starka känslor, och det är kanske inte så konstigt. Det handlar om människor i extrem utsatthet och människor som lever i länder som i ärlighetens namn inte fungerar särskilt väl. Och det handlar om mycket pengar. Sveriges bistånd för 2026 uppgår till 53 miljarder, varav drygt 43 miljarder fördelas inom ramen för det utgiftsområde vi behandlar i dag.

Fru talman! Ett fungerande bistånd räddar liv, ger barn en framtid och skapar stabilitet där kaos annars riskerar att breda ut sig. Men när biståndet inte fungerar, när pengarna inte når fram, när insatserna saknar tydliga mål eller uppföljning, skadas inte bara resultaten utan också förtroendet för biståndet. Ett skadat förtroende är just vad många svenska väljare har fått för biståndet. Därför har det varit viktigt för Sverigedemokraterna och regeringen att reformera det svenska biståndet. Vi har lagt grunderna, och förändringsarbetet pågår fortfarande.

Fru talman! För att biståndet ska kunna försvaras politiskt, moraliskt och ekonomiskt krävs ordning och reda. Varje biståndskrona ska vara motiverad, varje insats ska ha tydliga mål och varje samarbetspartner ska granskas. Vi ska ha fokus på resultat, effektivitet och transparens.

Fru talman! I situationer som när krig bryter ut, när naturkatastrofer slår till och när sjukdomar, hunger och vattenbrist hotar människors överlevnad är det humanitära biståndet extra viktigt. Men bistånd kan inte, och ska inte, stanna vid att bara släcka bränder. Om vi menar allvar med fattigdomsbekämpning måste biståndet också bygga samhällen, stärka institutioner och skapa förutsättningar för egen försörjning. Här är till exempel handel och utbildning centralt.

Ja, det är sant, handel är en stor del av Sveriges biståndsprioriteringar. Detta kritiseras ofta av oppositionen. Men vi vet att svenska företag har stor kompetens, och just handelssamarbeten efterfrågas av många länder.

Utbildning är viktigt för barn men även för vuxna, för att skapa förutsättningar för ekonomisk trygghet. När barnen får gå i skolan ökar inte bara deras framtidsutsikter, utan hela samhällen förändras. Många barn växer upp i konflikter som de inte har valt, i fattigdom som de inte kan påverka och i samhällen där de saknar både skydd och chans att forma sin egen framtid.

När svenskt bistånd når barn gör det därför en oerhört stor skillnad. Vaccinationer räddar liv, och näringsprogram hindrar att undernäring blir permanent. Trygga skolmiljöer innebär att flickor och pojkar får lära sig, utvecklas och våga drömma, och de minskar risken för tonårsgraviditeter eller bortgifte.

Det här är inte bara fråga om sociala insatser, utan det är fråga om säkerhetspolitiska investeringar. Barn som får utbildning står mindre risk att rekryteras av extremistgrupper. Barn som får trygghet och stabilitet växer upp till vuxna som kan bidra till fred, demokrati och fungerande samhällen.

Fru talman! Det internationella biståndet måste också förstås i ett större sammanhang. Världen är i dag mer osäker än på länge. Konflikter, geopolitisk rivalitet och instabilitet påverkar oss alla. Bistånd som bidrar till stabilitet är därför inte bara fråga om solidaritet, utan det är fråga om förebyggande politik. Stabila samhällen minskar risken för väpnade konflikter, minskar utrymmet för extremistiska rörelser och minskar trycket på irreguljär migration.

Fru talman! Jag vill också nämna Ukraina, som just nu är vår främsta utrikespolitiska prioritering och vår största mottagare av svenskt bistånd. Stöd till Ukraina är inte bara en fråga om humanitär hjälp, utan det handlar också om återuppbyggnad, minröjning, fungerande energisystem och institutioner som klarar att bära landet efter kriget.

Sveriges bistånd till Ukraina och vårt närområde är därför en del av vår säkerhetspolitiska helhet. Att investera i stabilitet där är att investera i trygghet här.

Fru talman! Sverige kan inte göra allt överallt. Målen inom svenskt bistånd har varit alldeles för spretiga. Sida hade över 400 mål att arbeta efter. Bistånd som redan är komplext tjänar inte på att ha så många mål. Detta är något vi måste minska. Ett starkt bistånd kräver prioriteringar: geografiskt, tematiskt och i valet av samarbetspartner. Vi måste uppnå effektivitet och korta leden eftersom det vid varje mellanhand försvinner resurser som skulle komma mottagaren till gagn.

Herr talman! Om vi ger kärnstöd till en organisation är det inte alltid säkert att de medlen kommer att användas just i de områden som vi har en landstrategi om eller inom just det tematiska område vi vill satsa på.

Det kan vara en del av en strategi. I stället för att enbart ge kärnstöd till vissa organisationer kan vi i vissa fall komplettera med mjukt öronmärkt stöd just för att nå måluppfyllelsen inom en viss strategi.

Vad som är viktigast är såklart effektiviteten och att vi når resultat. Det är resultaten som är det viktiga och att människor får den hjälp de behöver.

Därför kan det ofta behövas olika insatser. Därför ger vi kärnstöd till olika organisationer, och ibland mjukt öronmärkt stöd till samma organisationer, och vi ger till exempel till civilsamhällesorganisationer inom samma land.

Ibland är det mest effektiva att hitta dem som jobbar på det bästa sättet på just den platsen.

Herr talman! De multilaterala organisationerna fyller en funktion, precis som NGO:erna fyller en funktion.

Det är lite svårt att komma ihåg alla frågor. Det var väldigt många i en rad på slutet.

När det kommer till kontroller handlar det om att ställa krav, vilket regeringen nu gör. Det är också därför regeringen ser över de olika biståndsorganisationer som man ger till. Det handlar om huruvida man ska prioritera kärnstöd eller kanske ett mjukt öronmärkt stöd.

Neddragningar av kärnstöd kan ibland behövas för att kunna uppfylla de strategier som vi har valt ut. Vi har genom reformagendan pekat ut ett visst antal områden som Sverige ska fokusera på när det kommer till vårt bistånd.

För att vi ska kunna uppnå de strategier och de mål vi vill se kan det ibland behövas ett mjukt öronmärkt stöd. Det kan vara som ett komplement till kärnstöd. Det behöver inte alltid vara det ena eller det andra. Man kan ha både och.

Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservation 5.

Herr talman! Regeringen har inkommit med en skrivelse till riksdagen med en resultatredovisning av Sveriges multilaterala bistånd under 2023. Det året gick 59 procent av Sveriges totala biståndsmedel till dessa organisationer, det vill säga större delen av vårt internationella bistånd.

I skrivelsen behandlas Ukraina, Demokratiska republiken Kongo, Kenya och Colombia särskilt. Det är länder där svenska medel via FN-organ och andra multilaterala aktörer har bidragit både till akut humanitär hjälp och till utveckling, fredsbyggande och reformstöd av mer långsiktigt slag.

När kriget bröt ut i Ukraina stod världen inför en humanitär katastrof. På bara dagar förlorade miljontals människor sina hem, sin trygghet och i många fall sina anhöriga. Det multilaterala biståndet möjliggjorde att hjälp nådde fram snabbt. Organisationer som UNHCR, WHO och Unicef var redan på plats, redo att agera. Det är ett exempel på hur multilateralt bistånd fungerar när det är som mest verkningsfullt – när många länder går samman för att snabbt kunna ge hjälp där behoven är som störst. Totalt uppgick det bilaterala biståndet till Ukraina 2023 till över 2 ½ miljard kronor, varav merparten genom multilaterala organisationer.

Insatserna hanterar inte bara de mest akuta händelserna utan arbetar också mer långsiktigt. Ukraina står inför enorma utmaningar, inte bara humanitärt utan också inför sin EU-integrering. Här kan de multilaterala organisationerna med normgivande mandat göra mycket genom att bland annat stödja reformer och stärka lagstiftning. Det är ett tydligt exempel på hur bistånd kan bidra till fred, utveckling och geopolitisk stabilitet.

Herr talman! Kriser runt om i världen skapar ofta rubriker, men främst i den inledande fasen. Långt ifrån alla stannar kvar där. Många av kriserna syns inte så mycket. De får inga stora rubriker. De glöms bort.

I Sudan pågår just nu världens största flyktingkris. 14 miljoner människor är på flykt. I Demokratiska republiken Kongo befinner sig över 7 miljoner människor på flykt inom landets gränser. I Myanmar dödades över 3 000 människor nyligen i en jordbävning, mitt i ett redan pågående inbördeskrig.

Människor i dessa regioner lider i tysthet, medan mycket av världens fokus riktas någon annanstans. Och det är där, just i skuggan, som de multilaterala biståndsorganisationerna ofta spelar sin viktigaste roll. Många organisationer har strukturer på plats. De har erfarenhet, närvaro och kapacitet. De kan skala upp snabbt, långt innan enskilda länder hinner agera.

Men just därför måste vi också våga prata om kontroll, uppföljning och prioritering. Bistånd är inte bara ett uttryck för solidaritet. Det är också ett politiskt verktyg och ett ansvar. När Sverige ger stöd till en organisation måste vi kunna se vad pengarna används till. Vi måste kunna mäta vad vi uppnår. Vi måste också kunna agera om samarbetet inte fungerar, oavsett hur etablerad mottagaren är.

Herr talman! Det handlar inte bara om hur mycket vi ger. Det handlar om hur vi ger och varför. Bistånd lindrar nöd och hjälper de allra mest utsatta. Men det är också en investering i stabilitet, säkerhet och framtida relationer, vilket gynnar oss alla.

Till exempel minskar det trycket på migration. När människor kan få skydd, sjukvård och försörjning i närområdet minskar behovet av att fly till en annan del av världen. Det är bra för dem, men det är också bra för Sverige.

Bistånd motverkar också konflikter och extremism. Stöd till rättsstatens utveckling och demokratiska strukturer kan minska grogrunden för våldsbejakande extremism. Det stärker säkerheten även för oss.

Avslutningsvis, herr talman, har FN med sina olika organisationer bidragit till ekonomisk utveckling i en lång rad fattiga länder och till att lindra följderna av naturkatastrofer och konflikter. Men FN dras även med stora problem. Det finns för många organisationer, och overheadkostnaderna är för stora.

Återkommande indikationer på korruption när det gäller både ekonomi, tilldelning av tjänster och stöd till olika länder är oroande. Dessutom har flera av FN:s cirka 40 organisationer inriktningar som tangerar samma verksamhetsområden.

Sverige bör därför verka för en sammanslagning av FN-organisationer. Vi bör särskilt verka för att avveckla UNRWA och i stället lägga över dess verksamhet på andra FN-organisationer, till exempel FN:s huvudsakliga flyktingorgan UNHCR, Unicef eller någon annan. Det är organisationer som klarar av samma uppgifter runt om i världen. Det är inte rimligt att ett folk ska ha en särställning inom FN.

Sverige bör fortsätta att vara ett stort givarland men fokusera på samarbetet med ett urval av FN-organisationerna.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag riktar min fråga till ministern för civilt försvar.

Socialdemokraterna talar ofta om den stora omställning som gjordes 2015, då man gick från insatsförsvar till totalförsvar. Trots uttalade ambitioner skedde dock väldigt lite mellan 2015 och 2022 när den förra regeringen styrde, vilket också bekräftas i en rapport från Riksrevisionen. Decennier av besparingar har inneburit att arbetet övertogs från en mycket låg nivå. Under den här mandatperioden har regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna arbetat aktivt för att stärka det civila försvaret, men ändå finns mycket kvar att göra.

Något som nyligen har lyfts fram är att det föreligger en begränsad omsättning av erfarenheterna från Ukraina i praktisk handling i de verksamheter som arbetar med civilt försvar. Vi behöver bli bättre på att få ut best practices som kan omsättas till svenska förhållanden.

MSB publicerade nyligen rapporten Det civila försvaret – På frammarsch! Kommer statsrådet att ta några nya initiativ med anledning av de uppgifter som framkommer i rapporten?

Herr talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande UU8 Internationellt bistånd, som handlar om civilsamhällets roll i det internationella biståndet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag om att avslå motionsyrkandena.

Herr talman! Förra månaden var jag, tillsammans med en delegation av riksdagsledamöter, i Etiopien. Där besökte vi bland annat ett center som ger stöd och utbildning till barn med olika funktionsnedsättningar – barn som annars skulle falla helt utanför samhällets skyddssystem.

Besöket arrangerades av Act Svenska kyrkan, och vi fick möjlighet att se ett konkret exempel på hur civilsamhällets arbete gör skillnad på riktigt. Det var ett besök som berörde mig djupt. Mödrar utövade fysioterapi på sina yngre barn, och skolelever övade upp färdigheter som de kan använda senare i livet för att skaffa sig en egen försörjning.

Jag bär med mig det här besöket – den omtanke och trygghet och det djupa engagemang för varje barn som fanns där. Detta visade inte bara på det enorma behov som finns. Det visade också civilsamhällets kraft och möjligheter att agera, särskilt för de allra mest utsatta.

Herr talman! Civilsamhällesorganisationer är starka resurser. Människor som organiserar sig för att hjälpa andra är en del av lösningen. Men det räcker inte med goda intentioner. Vi måste också ha god styrning och uppföljning.

Det svenska biståndet är fortfarande bland världens mest generösa, men generositet utan resultat skulle vara direkt ansvarslöst. Därför måste vi ställa oss frågorna: Når pengarna dit de ska? Gör de skillnad för dem som behöver det mest?

Jag välkomnar den nya CSO-strategin, där det är tydligt att transparensen i redovisningen ska öka. Resultaten av organisationers verksamhet ska rapporteras – inte endast de genomförda aktiviteterna.

Det ska vara lätt för allmänheten att se vem som får stöd, för vad och med vilka resultat. Där är webbsidan openaid.se ett viktigt verktyg, som ska utvecklas och förbättras.

Vi måste också ställa vissa grundläggande krav på biståndet. Utbetalningar får aldrig gå till organisationer som har kopplingar till våldsbejakande ideologier, extremism eller islamism. Här är det nolltolerans som gäller.

Herr talman! En av de viktigaste förbättringarna i CSO-strategin är att en större andel av biståndet nu ska gå direkt till lokala aktörer.

Det ska vara en bredd i fråga om vilka CSO:er som får ta del av stödet. De ska vara av varierande storlek, finnas i olika länder och arbeta inom olika områden.

Detta är avgörande. Det är nämligen på plats – hos dem som känner samhället, kulturen och behoven – som förändringen kan ske på riktigt. När stödet hamnar närmare de människor som det är tänkt för ökar träffsäkerheten, ansvaret och hållbarheten.

Vi vill också värna bredden bland de mindre, svenska CSO:erna. De kan ansöka om stöd på upp till 1 miljon kronor genom en förenklad modell. De ska också erbjudas stöd vad gäller finansiell redovisning och resultatrapportering – detta för att säkerställa kapacitet, kvalitet och transparens även när det gäller mindre aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Det räcker inte att bara förändra utbetalningsstrukturer. Vi måste också vara tydliga när det kommer till uppföljning, insyn och resultat. Vi vet att hundratals misstänkta oegentligheter i svenskfinansierade biståndsprojekt anmäls varje år. Det handlar inte om enstaka misstag; det är ett systemfel.

Varje skattekrona som försvinner i korruption är en krona som inte gör den skillnad den var tänkt att göra. Det är inte bara ineffektivt – det är helt oförsvarligt. Därför är det bra att krav ställs på att samtliga organisationer som mottar svenskt stöd ska ha ändamålsenliga rutiner för att både upptäcka och hantera korruption. Det måste finnas arbetssätt där man tidigt upptäcker och åtgärdar potentiella brister och risker. Återkrav av biståndsmedel och rättsliga åtgärder vid korruption måste vara en självklarhet.

Herr talman! När kriser slår till – när krigens bomber faller, när människor tvingas fly och när mat och rent vatten tar slut – är det ofta civilsamhällesorganisationerna som finns där först. I dessa situationer är det civilsamhället, som redan finns etablerat på plats, som snabbt kan leverera med lokalt förtroende och kunskap.

Civilsamhället är en resurs. Långsiktigt hoppas jag att så många som möjligt har kapacitet att stå på egna ben.

(Applåder)

Herr talman! För att bevara effektiviteten och trovärdigheten när det gäller bistånd är det viktigt att alla biståndsgivande länder är noga med att se över om de insatser de är med i ger resultat eller inte, så att de inte lägger biståndsmedel på projekt som inte ger något resultat. Biståndsmedlen hade då i stället kunnat gå till andra insatser som faktiskt ger resultat.

Som jag sa tidigare: Att ha en så pass lång paus är inte önskvärt. Det påverkar alldeles för många människor alldeles för negativt. Det hade varit mycket, mycket bättre att göra den här revisionen och att behålla sina åtaganden under tiden.

Herr talman! Jag tycker att det är lite roligt att jag får frågor om saker jag nämnde i mitt anförande. Jag beskrev vilka katastrofala följder som den paus som nu är får för människor som är beroende av bistånd. Jag tog också upp att pausen inte är önskvärd på grund av de effekter den får. Jag uppmanade dem att, om de inte avbryter pausen, hantera varje projekt och organisation så snabbt som möjligt så att alla organisationer kan få besked så snabbt som möjligt, så att de vet om de har en framtid eller inte.

Herr talman! Som vi alla vet räcker inte Sveriges biståndsmedel långt även om de är mycket, mycket generösa. Vi väljer att prioritera att lägga biståndet hos de organisationer eller de projekt där vi ser att det gör mest nytta. Vi behöver omfördela medlen. Vissa organisationer får mindre ett år, och andra får mer. Andra kanske får biståndsmedel för första gången. Vi har då sett i deras ansökningar till exempel att de har en väldigt effektiv arbetsmodell och är resultatinriktade.

Att vi i Sverige påverkas av resten av världen nämnde jag flera gånger i mitt anförande. Det är självklart att vi gör det. Dessutom har vi tillsammans med regeringen ökat klimatbiståndet. Vi ser vilken påverkan klimatet har på hela världen och kanske mest på de mest sårbara länderna, som inte har tillräckliga skyddssystem för klimatförändringarna.