Yasmine Eriksson (SD) svarade Lotta Johnsson Fornarve i en replik om Internationellt bistånd i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.
Lotta Johnsson FornarveV· i en replikJag tackar ledamoten för anförandet. Yasmine Eriksson säger att det ska vara ordning och reda i biståndet och att biståndet ska granskas noga. Då blir det märkligt när vi ser hur regeringen har gjort sitt bästa för att…Fru talman! Internationellt bistånd är ett av de politikområden som väcker starka känslor, och det är kanske inte så konstigt. Det handlar om människor i extrem utsatthet och människor som lever i länder som i ärlighetens namn inte fungerar särskilt väl. Och det handlar om mycket pengar. Sveriges bistånd för 2026 uppgår till 53 miljarder, varav drygt 43 miljarder fördelas inom ramen för det utgiftsområde vi behandlar i dag.
Fru talman! Ett fungerande bistånd räddar liv, ger barn en framtid och skapar stabilitet där kaos annars riskerar att breda ut sig. Men när biståndet inte fungerar, när pengarna inte når fram, när insatserna saknar tydliga mål eller uppföljning, skadas inte bara resultaten utan också förtroendet för biståndet. Ett skadat förtroende är just vad många svenska väljare har fått för biståndet. Därför har det varit viktigt för Sverigedemokraterna och regeringen att reformera det svenska biståndet. Vi har lagt grunderna, och förändringsarbetet pågår fortfarande.
Fru talman! För att biståndet ska kunna försvaras politiskt, moraliskt och ekonomiskt krävs ordning och reda. Varje biståndskrona ska vara motiverad, varje insats ska ha tydliga mål och varje samarbetspartner ska granskas. Vi ska ha fokus på resultat, effektivitet och transparens.
Fru talman! I situationer som när krig bryter ut, när naturkatastrofer slår till och när sjukdomar, hunger och vattenbrist hotar människors överlevnad är det humanitära biståndet extra viktigt. Men bistånd kan inte, och ska inte, stanna vid att bara släcka bränder. Om vi menar allvar med fattigdomsbekämpning måste biståndet också bygga samhällen, stärka institutioner och skapa förutsättningar för egen försörjning. Här är till exempel handel och utbildning centralt.
Ja, det är sant, handel är en stor del av Sveriges biståndsprioriteringar. Detta kritiseras ofta av oppositionen. Men vi vet att svenska företag har stor kompetens, och just handelssamarbeten efterfrågas av många länder.
Utbildning är viktigt för barn men även för vuxna, för att skapa förutsättningar för ekonomisk trygghet. När barnen får gå i skolan ökar inte bara deras framtidsutsikter, utan hela samhällen förändras. Många barn växer upp i konflikter som de inte har valt, i fattigdom som de inte kan påverka och i samhällen där de saknar både skydd och chans att forma sin egen framtid.
När svenskt bistånd når barn gör det därför en oerhört stor skillnad. Vaccinationer räddar liv, och näringsprogram hindrar att undernäring blir permanent. Trygga skolmiljöer innebär att flickor och pojkar får lära sig, utvecklas och våga drömma, och de minskar risken för tonårsgraviditeter eller bortgifte.
Det här är inte bara fråga om sociala insatser, utan det är fråga om säkerhetspolitiska investeringar. Barn som får utbildning står mindre risk att rekryteras av extremistgrupper. Barn som får trygghet och stabilitet växer upp till vuxna som kan bidra till fred, demokrati och fungerande samhällen.
Fru talman! Det internationella biståndet måste också förstås i ett större sammanhang. Världen är i dag mer osäker än på länge. Konflikter, geopolitisk rivalitet och instabilitet påverkar oss alla. Bistånd som bidrar till stabilitet är därför inte bara fråga om solidaritet, utan det är fråga om förebyggande politik. Stabila samhällen minskar risken för väpnade konflikter, minskar utrymmet för extremistiska rörelser och minskar trycket på irreguljär migration.
Fru talman! Jag vill också nämna Ukraina, som just nu är vår främsta utrikespolitiska prioritering och vår största mottagare av svenskt bistånd. Stöd till Ukraina är inte bara en fråga om humanitär hjälp, utan det handlar också om återuppbyggnad, minröjning, fungerande energisystem och institutioner som klarar att bära landet efter kriget.
Sveriges bistånd till Ukraina och vårt närområde är därför en del av vår säkerhetspolitiska helhet. Att investera i stabilitet där är att investera i trygghet här.
Fru talman! Sverige kan inte göra allt överallt. Målen inom svenskt bistånd har varit alldeles för spretiga. Sida hade över 400 mål att arbeta efter. Bistånd som redan är komplext tjänar inte på att ha så många mål. Detta är något vi måste minska. Ett starkt bistånd kräver prioriteringar: geografiskt, tematiskt och i valet av samarbetspartner. Vi måste uppnå effektivitet och korta leden eftersom det vid varje mellanhand försvinner resurser som skulle komma mottagaren till gagn.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
Yasmine Eriksson säger att det ska vara ordning och reda i biståndet och att biståndet ska granskas noga. Då blir det märkligt när vi ser hur regeringen har gjort sitt bästa för att mörka biståndsavtalet mellan Somalia och Sverige. Regeringen har varit oerhört tydlig med att inga biståndsmedel får gå till någon organisation som har minsta samröre med Hamas eller andra islamistiska organisationer. Regeringen frös till och med biståndet till Palestina och krävde att Sida genomförde två separata utredningar för att försäkra sig om att inte en enda svensk krona gick till någon organisation som hade något som helst samröre med Hamas.
Däremot verkar det inte vara några som helst problem med att skicka bistånd till Somalias premiärminister Hamza Abdi Barre, trots att han har uppmärksammats för att ha gjort grova antisemitiska uttalanden och hyllat terrororganisationen Hamas. Det är mot den bakgrunden minst sagt anmärkningsvärt. Ska svenska biståndsmedel gå till en korrupt premiärminister som har gjort antisemitiska uttalanden och hyllat terrororganisationen Hamas? Hur kan det vara förenligt med Sveriges policy om att inte stödja några organisationer som har samröre med islamistiska organisationer, och hur främjar det arbetet mot korruption som biståndsministern har varit så tydlig med att han vill intensifiera? Står verkligen Sverigedemokraterna bakom detta?
Fru talman! Jag vill poängtera att jag inte känner till att någon minister har mörkat något biståndsavtal över huvud taget. Vad gäller bistånd som kan ha kommit Hamas till gagn håller jag helt med ledamoten, nämligen att det är fruktansvärt och att det absolut inte ska ske. Därför är det så viktigt för oss att vi lägger resurser på att granska biståndet. Det är viktigt med transparens och synlighet så att vi kan upprätthålla ett förtroende för biståndet. Det är precis i linje med hur vi arbetar, och det är djupt beklagligt att bistånd kan ha kommit extremistiska grupper till del.
Vad gäller Somalia tycker Sverigedemokraterna att det är oerhört bra att vi hade en överenskommelse med Somalia om att de skulle följa folkrätten. Det är vad diskussionerna verkar ha berört. Vi välkomnar att de har börjat öppna upp för att ta tillbaka sina egna medborgare. Sedan får vi se hur det blir framöver, men vi hoppas att det fortfarande kommer att ske.
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Att regeringen har försökt mörka avtalet är oerhört uppenbart. Det var först efter Dagens Ekos och Dagens Nyheters noggranna granskningar som detta blev uppenbart och tydligt. Dagens Nyheter visade det bland annat genom en mejlkonversation med den före detta svenska ambassadören i Somalia som man fått fram. I mejlet skriver ambassadören tydligt att det avtal som kommit på plats bör hållas hemligt, så det är uppenbart något som man skäms över.
Jag tycker inte att jag får tillräckligt bra svar på min fråga. Ska vi verkligen ge bistånd till en premiärminister som är tydlig antisemit och som hyllar Hamas? Är inte det att gå emot Sveriges principer om att vi inte ska ge någon form av stöd till organisationer som har något som helst samröre med islamistiska organisationer?
Jag tycker att det är högst anmärkningsvärt att man gör på detta sätt. Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan.
Fru talman! Det var med UNDP och Världsbanken som Sverige tecknade avtal, och jag förutsätter att det är fullständigt transparent, korrekt och offentligt.
Vad gäller Somalia får det bli en retorisk fråga eftersom ledamoten inte kan svara, men jag undrar om ledamoten inte vill att vi ska ha något bistånd till Somalia eller att Somalia inte ska utvecklas. Det låter nästan så på ledamoten.
Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Yasmine Eriksson, för ditt anförande!
Jag uppfattar att Sverigedemokraterna är väldigt tydliga i kampen mot islamism och kampen för att kvinnors och flickors rättigheter inte ska bli kränkta. Jag undrar därför varför Sverigedemokraterna inte vill att stöd ska gå till Afghanistan. Jag tänker på det långsiktiga stödet till framför allt flickors och kvinnors utbildning och även stödet till delar av Afrika, där vi vet att islamismen växer sig stark. Utbildning för flickor och kvinnor är ett av de absolut främsta verktygen för att komma till rätta med detta, vilket ledamoten också lyfte upp i sitt anförande.
Fru talman! Jag antar att Anna Lasses fråga handlar om avslutade landstrategier. Det stämmer, som ledamoten säger, att vi är emot islamism och att vi inte vill se det växa fram. Vi vill också stötta kvinnor och flickor.
Även om vi avbryter en landstrategi eller inte gör en ny landstrategi när en strategi går ut kan fortfarande de tematiska strategierna verka globalt, även i länder där vi avslutar en landstrategi. Det rör till exempel de tematiska strategierna för mänskliga rättigheter, demokrati och sexuell och reproduktiv hälsa.
Att man avslutar en landstrategi betyder inte att inget bistånd kommer att nå fram, utan vi har, som ledamoten vet, olika typer av strategier.
Fru talman! Samtidigt vet vi att stora delar av de projekt som jobbar med just flickors och kvinnors utbildning och rättigheter i exempelvis Afghanistan har avslutats, och vi kan väl också vänta oss detsamma i stora delar av Afrika när det gäller Sveriges bistånd till dessa länder.
Sedan kan det vara så att vi har kärnstöd som eventuellt också träffar dessa områden, men då är det inte en medveten strategi från Sverige. Därför återstår min fråga: Varför vill man inte bygga på plats – något som Sverigedemokraterna ofta framhäver – när det gäller flickors och kvinnors utbildning i dessa länder, som har dessa problem?
Fru talman! När det gäller större organisationer som Sverige har som partner är det en medveten handling, där vi ser i förväg hur de jobbar och med vilka de jobbar. En förutsättning är också att vi accepterar och tror på deras kompetens och att de vet var behoven är störst och kan rikta medlen dit. Därför fungerar kärnstödet väl inom ramen för de strategierna.
Fru talman! Jag tackar Yasmine Eriksson för hennes anförande. Det var många vackra ord och engagemang för barn och flickor i världen. Det berömmer jag – synd bara att Yasmine Erikssons ord har väldigt svag koppling till hennes partis de facto-politik.
Sverigedemokraterna är det parti som går i bräschen för att nedmontera det svenska biståndet och som har allra lägst ambitioner för hur stor andel av vår bruttonationalinkomst som ska gå till bistånd. Sverigedemokraterna visar i handling något helt annat än de ord som Yasmine Eriksson anförde.
Jag vill i den här repliken också uppehålla mig vid det uppenbara hyckleri som finns när det gäller kampen mot islamism och nolltolerans mot bistånd till terrororganisationen Hamas. Det hänger inte ihop. Sverigedemokraterna vill med frenesi stoppa allt stöd som ens kan misstänkas komma i närheten av Hamas, men samtidigt är man väldigt stolt över överenskommelsen med Somalia, som visade sig vara skriftlig trots allt.
En Hamaskramande premiärministers kansli har fått en bankomat installerad av Sverige dit över 100 miljoner kronor har gått enligt en deal mellan Sverige och Somalia. Hur hänger nolltoleransen ihop med den totala tolerans för korruption som man har gentemot Somalia?
Fru talman! Jag tycker att det är beklagligt att Socialdemokraterna får det att låta som att Sverigedemokraterna och regeringen gör något fruktansvärt när vi ger bistånd. Sverige är världens fjärde största givare av bistånd. Det är inte lite. Vi tar ett enormt globalt ansvar. Att vi skulle behöva skämmas för den andel vi lägger på bistånd håller jag inte med om.
Vad gäller Somalia undrar jag: Menar ledamoten att han inte litar på UNDP eller på Världsbankens insatser? Bör vi avbryta våra samarbeten med Världsbanken och UNDP, om ledamoten anser att de inte kan förmedla bistånd på ett sätt som är transparent och korrekt?
Fru talman! UNDP och Världsbanken är viktiga organisationer i den internationella infrastrukturen för utveckling och bistånd. Dem ska vi givetvis samarbeta med, men inte om vad som helst, var som helst och överallt. Vi ska utgå från projekt som gör största möjliga nytta för de skattepengar som vi skickar iväg via till exempel Världsbanken och UNDP.
Projekten i Somalia har expertmyndigheten avrått från. Det är Sida som är expertmyndighet och som gör bedömningar av vilka projekt som är bärkraftiga, vilka som har för stor risk för korruption och vilka som är värda att satsa på. Sida avrådde från projekten. Den expert från Sida som var stationerad på ambassaden i Somalia blev förklarad persona non grata när hon viftade med varningsflaggan alltför intensivt för Somalias smak. Hon utvisades därifrån.
Självklart ska vi samarbeta med de stora internationella organisationerna, men det betyder inte att alla projekt som någonsin kanaliserats via de organisationerna är okej. De här projekten är inte okej. Världsbanken skulle från början administrera hela den här summan på 100 miljoner, men de hoppade av när de fick reda på att det inte handlade om ett utvecklingsprojekt utan om en deal under bordet med Somalia om att återta utvisningsdömda somalier ”tit for tat”. Det ville inte Världsbanken vara med på, så de lämnade det. Men ni i utrikesutskottets majoritet vägrar att låta Världsbanken och UNDP komma och göra dragningar om varför det blev som det blev.
Fru talman! Angående Världsbanken har jag en helt annan bild än vad Olle Thorell har. Det jag har fått till mig är inte att Världsbanken på något sätt drog sig ur utan snarare att fonden var fulltecknad och att det därför inte var möjligt för Sverige att fylla på ytterligare i den befintliga fonden.
Ledamoten menar på att vi inte ska stötta alla UNDP:s projekt, att vissa inte är bra och att de har många projekt som man kanske inte vill stötta. Då antar jag att ledamoten också menar att han inte vill ge något kärnstöd till UNDP.
