Azra Muranovic

Fru talman! Vi socialdemokrater står alltid upp för alla människors lika värde, oavsett religion.

Jag noterade att ledamoten inte svarade på frågan om vilka konsekvenser han bedömer att hans partis regeringsbeslut har fått. Därför vill jag fråga om den kristna byn Taybeh, där man vittnar om bosättarvåld, markintrång och familjer som riskerar att tvingas bort från sina hem. Vilka konkreta åtgärder anser ledamoten att Sverige och EU ska vidta för att skydda dessa palestinska kristna från bosättarvåldet och tvångsfördrivningen?

(Applåder)

Fru talman! Ekumeniska följeslagarprogrammet skapades på initiativ av kyrkoledare i Jerusalem. Under mer än 20 år har det bidragit med internationell närvaro för att skydda civila, bland annat kristna palestinier. 2025 upphörde Sidas finansiering, och verksamheten tvingades pausas. Därefter har den återupptagits i mindre skala.

Min fråga är: Hur ser ledamoten på konsekvenserna av att Sverige drog tillbaka finansieringen samtidigt som bosättarvåldet ökade och Kristdemokraterna faktiskt satt i Tidöregeringen?

(Applåder)

Fru talman! Det låter som att man började rusta upp Sverige när Tidöregeringen tillträdde, men det är ju inte sant. Redan år 2014 började Socialdemokraterna bygga upp försvaret igen, eftersom man under Reinfeldtregeringen glömde bort den uppgiften eller valde att trappa ned.

Det finns ingen motsättning mellan att stå upp för Ukraina och att förstå att Europas säkerhet avgörs av andra länder. Frågan är varför Moderaterna anser att Sverige ska minska sin närvaro just när stormakterna ökar sin rivalitet i världen.

(Applåder)

Fru talman! Moderaterna pratar om det globala syd som om det vore en konkurrent till Europas säkerhet. Vi vet dock att vi kan hålla två tankar i huvudet samtidigt; det har vi gjort förr. Geopolitik funkar inte så att man ställer olika delar av världen mot varandra. När Sverige drar sig tillbaka från länder och regioner där fattigdom, konflikter och instabilitet ökar uppstår nämligen inte ett vakuum, utan andra aktörer flyttar fram sina positioner för att stärka sina krig – bland annat Kina och Ryssland.

Jag vill därför fråga Moderaterna: Hur stärker det Sveriges och Europas säkerhet att vi minskar vårt långsiktiga inflytande i delar av världen där den geopolitiska konkurrensen blir allt hårdare?

Fru talman! Vi lever i historiska tider och befinner oss mitt i en geopolitisk maktförskjutning där den internationella rättsordningen utmanas och kampen om inflytande hårdnar. Detta är en maktkamp som inte bara utspelas på slagfälten. Även handelsvägar, energiförsörjning, strategiska naturresurser och teknologiska beroenden har blivit maktmedel.

Stormakter flyttar också fram sina positioner. Auktoritära regimer använder ekonomiskt beroende för att utöva politiska påtryckningar, och internationella institutioner som har byggts för att upprätta fred och säkerhet försvagas kontinuerligt. Det vi bevittnar är inte bara en förändrad maktbalans; det är en kamp om vilka principer som ska styra den internationella världsordningen. Ska det vara folkrätten och gemensamma spelregler, eller ska det vara den starkes rätt?

I detta läge är det ett allvarligt strategiskt misstag att dra slutsatsen att Sveriges säkerhet bäst värnas genom att vi begränsar vårt internationella engagemang. När demokratier drar sig tillbaka uppstår nämligen inte ett neutralt tomrum, utan platsen fylls av andra aktörer med andra intressen.

Det här är en av de viktigaste utrikespolitiska slutsatser vi behöver dra efter utvecklingen den här sommaren. Sveriges säkerhet avgörs inte enbart vid våra egna gränser utan påverkas också av vilka makter som vinner inflytande, vilka institutioner som överlever och vilka samhällen som förmår stå emot förtryck och konflikter.

Sverige behöver en utrikespolitik som är närvarande, strategisk och långsiktig – en utrikespolitik som bygger allianser med demokratiska krafter, försvarar folkrätten även när det är obekvämt och använder både EU:s samlade styrkor och FN:s internationella legitimitet för att förebygga konflikter och säkra fred. Om vi inte är med och formar den världsordning som nu växer fram kommer andra att forma den åt oss, och vi kommer att behöva böja oss för den.

Fru talman! Jag vill ta upp en annan dimension som får alldeles för lite utrymme när det gäller långsiktigt strategiskt tänkande i utrikes- och säkerhetspolitiken, och det är barnen. Bara under september har vi fått förödande rapporter från Jemen, Ukraina, Sudan, Darfur och Gaza. Vi pratar om hundratals miljoner barn som lever i krigszoner.

Fru talman! Vi räknar de döda, vi räknar de skadade och vi räknar antalet människor på flykt. Men det finns något som är betydligt svårare att mäta, och det är vad som händer med de barn som överlever. Vad händer med en generation som växer upp med krigets våld som vardag? Vad händer med barn som har sett sina föräldrar dödas, förlorat sin skolgång eller själva tvingats begå övergrepp för att överleva?

Vi vet att långvarig utsatthet för våld och traumatiska upplevelser påverkar barns utveckling. Det påverkar deras förmåga att lära, skapa relationer och känna tillit till andra människor. Konsekvenserna stannar inte heller vid det.

Fru talman! För Socialdemokraterna handlar internationell solidaritet inte om välgörenhet. Det handlar om alla människors lika värde och om insikten att fattigdom, ojämlikhet, förtryck och instabilitet inte upphör vid nationsgränser. Därför bör barns rättigheter framför allt vara en central del av hur vi bedömer biståndets långsiktiga betydelse. Det behöver också vara en central del i vår utrikes- och säkerhetspolitik, för om vi satsar på barnen bygger vi framtidens fred.

(Applåder)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

I dag tar Sverige ytterligare ett viktigt steg för att säkerställa att Rysslands ledning en dag kommer att ställas till svars för sitt anfallskrig mot Ukraina. Genom att ansluta oss till den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina stärker vi det internationella arbetet för ansvar, rättvisa och respekt för folkrätten.

Herr talman! Det är glädjande att stå i en kammare där samtliga partier är överens om detta beslut, som är otroligt viktigt av både principiella, moraliska och folkrättsliga skäl.

När vi talar om kriget i Ukraina talar vi ofta om de krigsförbrytelser som begås. Vi talar om tortyr. Vi talar om sexuellt våld. Vi talar om deportationer av ukrainska barn. Vi talar om attacker mot sjukhus, skolor och bostadsområden. Vi talar om omfattande förstörelse av miljön. Det är klart att vi ska tala om det, och det kommer vi att fortsätta göra.

Men i dag handlar debatten om något annat. Det handlar om det brott som gjorde alla de andra brotten möjliga: aggressionsbrottet – beslutet att starta ett olagligt anfallskrig, beslutet att med militärt våld angripa ett annat land, beslutet att bryta mot FN-stadgan och försöka ändra Europas gränser med vapenmakt. Det är därför tribunalen behövs.

Internationella brottmålsdomstolen, ICC, kan utreda krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, men när det gäller just aggressionsbrottet finns det juridiska begränsningar som gör att ICC inte kan åtala den ryska statsledningen för själva beslutet att starta kriget. Därför har det internationella samfundet behövt skapa ett särskilt rättsligt verktyg för att fylla detta tomrum.

Herr talman! För Socialdemokraterna är detta inte en ny fråga. Redan under den socialdemokratiska regeringen 2022 fattades beslut om särskilt stöd till Internationella brottmålsdomstolens arbete med att utreda ryska brott i Ukraina. Sverige bidrog med extra medel för att stärka åklagarkontorets kapacitet att samla in bevis, dokumentera övergrepp och förbereda framtida lagföring.

Vi som land gjorde detta därför att vi förstod något grundläggande: Utan bevis finns ingen rättvisa. Utan dokumentation kommer vi inte att kunna utkräva ansvar. Utan ansvarsutkrävande kommer vi inte att få en varaktig fred. Det arbete som inleddes 2022 fortsätter nu genom den tribunal som vi diskuterar i dag.

Herr talman! Stödet till Ukraina är inte bara en fråga om militärt stöd, även om Ukraina måste vinna kriget. Det handlar också om att försvara den regelbaserade världsordningen.

I vår senaste utrikespolitiska kommittémotion var vi tydliga med att Sverige ska fortsätta arbeta för internationellt ansvarsutkrävande, stärka stödet till internationella domstolar och verka för att de som bär ansvar för Rysslands aggression ställs inför rätta.

Om aggressionskriget lämnas ostraffat skickar vi en signal långt utanför Ukrainas gränser om att stormakter kan angripa sina grannar utan att möta rättsliga konsekvenser. Detta vore förödande för folkrätten, och det vore förödande för hela Europas säkerhet.

Herr talman! Vi måste våga tala om något som alltför sällan nämns i den svenska debatten. Om vi menar allvar med att Ryssland ska ställas till svars måste vi också försvara de institutioner som finns där för att skipa rättvisa. Vi har varit tydliga i vårt stöd till Internationella brottmålsdomstolen, men vi ser med oro på att USA vid olika tillfällen har valt att använda sanktioner mot företrädare för ICC.

Sådana åtgärder riskerar att underminera domstolens oberoende. De riskerar att försvaga tilltron till internationellt ansvarsutkrävande över huvud taget, inte bara till ICC. De riskerar också att ge argument till auktoritära regimer som vill undvika rättslig granskning.

När världen behöver mer internationell rätt är det fel väg att gå att försvaga de institutioner som ska försvara den. När Ukraina behöver rättvisa är det fel väg att gå att sätta press på det rättssystem som arbetar med att leverera detta. När Rysslands ledning ska ställas till svars behöver demokratier stärka, inte försvaga, de internationella rättsinstitutionerna.

Herr talman! Den tribunal vi i dag ansluter oss till handlar ytterst om en enkel princip: Ingen ska stå över lagen – inte enskilda soldater, inte officerare, inte generaler, inte ministrar och inte presidenter. Om vi vill försvara FN-stadgan måste vi också försvara principen att den som bryter mot FN-stadgan ska hållas ansvarig. Det är därför dagens beslut är så viktigt. Det är viktigt för Ukraina, det är jätteviktigt för Europa och det är otroligt viktigt för folkrätten och för den regelbaserade världsordning som Sverige under generationer har varit med och byggt upp.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! I dag behandlar vi Sveriges tillträde till konventionen om inrättande av en internationell skadeståndskommission för Ukraina. Det är ett förslag som Socialdemokraterna står bakom.

Det här kan vid första anblicken framstå som en teknisk fråga. Men i själva verket handlar den om något mycket större. Det handlar om ansvar, om rättvisa och om att slå fast en grundläggande princip: att den som orsakar förstörelse genom ett olagligt anfallskrig också ska hållas ansvarig för konsekvenserna.

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 bröt landet inte bara mot Ukrainas suveränitet. Man bröt också mot FN-stadgan, mot folkrätten och mot de grundläggande regler som ska skydda människor från krig och aggression.

Sedan dess har vi sett sjukhus, skolor och bostadsområden förstöras. Vi har sett samhällen slås sönder av kriget. Miljontals människor har drivits på flykt. Tusentals barn har mist sina hem, sin trygghet, sina anhöriga och även sitt land när de har kidnappats. För många ukrainare kommer konsekvenserna av detta krig att finnas kvar långt efter att vapnen har tystnat.

Herr talman! Folkrätten måste vara mer än vackra ord i internationella dokument. Därför måste det också få konsekvenser när folkrätten bryts. Om en stat kan starta ett aggressionskrig utan att hållas ansvarig riskerar hela den internationella rättsordningen att försvagas.

Därför är den internationella skadeståndskommissionen ett viktigt steg. Kommissionen ska kunna pröva anspråk från privatpersoner, företag, kommuner och staten Ukraina för de skador som Rysslands aggression har orsakat. Den ska dokumentera, bedöma, fastställa ansvar och lägga grunden för framtida ersättning och upprättelse.

Herr talman! För Socialdemokraterna är stödet till Ukraina långsiktigt. Vi står bakom Ukrainas rätt att försvara sin frihet, sin demokrati och sin territoriella integritet.

Men stödet handlar inte bara om militära leveranser. Det handlar också om återuppbyggnad, om mänsklig värdighet och om att människor som fått sina liv krossade ska kunna få rättvisa. Det handlar om den pensionär vars lägenhet bombats sönder, om familjen som förlorat sitt hem, om barnet vars skola bombats och om de samhällen som en dag ska byggas upp igen.

Herr talman! Vi har under lång tid varit tydliga med att Ryssland måste hållas ansvarigt för sina handlingar. Krigsbrott måste dokumenteras, förövare måste ställas till svars och den som orsakar skador måste också bidra till att reparera dem. Därför är det välkommet att det internationella samfundet nu går från ord till handling.

Men vi måste också vara ärliga: Denna kommission är inte slutmålet. Den är en början, och nästa steg ska vara att säkerställa att det faktiskt finns resurser för att betala ut den kompensation som fastställs. I konventionen öppnas möjligheten för framtida mekanismer och kompensationsfonder. Därför behöver det internationella samfundet fortsätta arbetet med att hitta rättsligt hållbara vägar för att använda ryska tillgångar till Ukrainas återuppbyggnad. Det är faktiskt inte Ukrainas lärare, sjuksköterskor, pensionärer eller barnfamiljer som ska bära kostnaden för Putins illegala krig mot landet.

Herr talman! Vi lever i en tid då auktoritära krafter utmanar demokrati, mänskliga rättigheter och internationell rätt på många håll i världen. Därför är det avgörande att demokratier står enade, att vi försvarar folkrätten och principen om ansvar och att vi visar att den som bryter mot internationell rätt inte kan räkna med straffrihet.

Ytterst handlar det här om vilken värld vi vill lämna efter oss – en värld där den starkes rätt råder eller en värld där rättens styrka gäller.

Socialdemokraterna väljer det senare. Därför välkomnar vi konventionen och skadeståndskommissionen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Nu fick jag många svar på frågor som jag inte ställde.

När det gäller ansvar för statsbudgeten, som Moderaterna talar om, skiljer vi oss åt när det handlar om vad vi anser vara ansvarsfullt. Socialdemokraterna tycker ju inte att enorma skattesänkningar, dessutom med upplånade pengar, för dem som har en hög inkomst är särskilt ansvarsfullt. Vi tycker inte heller att den stora arbetslösheten eller den kapade tillväxten i Sverige är en ansvarsfull finansieringspolitik, och underskott i statsbudgeten räknas absolut inte som ansvarsfull finanspolitik.

Men det är ju inte detta som det handlar om. Det handlar heller inte om enprocentsmålet. Det var inte detta jag frågade om.

Det jag frågade om handlar om att Tolgfors i sitt anförande erkände det som många av oss redan har sagt, nämligen att det internationella biståndet inte är en sidofråga eller välgörenhetspolitik utan en del i att bygga fred, stabilitet och säkerhet, även säkerhet för Sverige.

Samtidigt såg vi Ulf Kristersson i förra veckan vara ute och ställa biståndet mot de äldre i den svenska befolkningen. Då är min fråga: När man ser på bistånd som en säkerhetspolitisk handling och som fredsbyggande och stabilitetsbyggande – har man det synsättet bara när det gäller Ukraina, eller gäller det också biståndet i andra länder? Jag upprepar igen att jag avser länder som Gaza, Sudan eller Jemen. Eller ser man det som ren välgörenhet? Kommer de äldre i dessa länder att ställas mot svenska äldre?

Herr talman! Tack till ledamoten Tolgfors för de här fyra åren! Som hon själv säger har det verkligen varit en ära att få arbeta i utrikesutskottet under de särskilda omständigheter som råder i världen. Det har varit en historisk period, skulle jag vilja säga.

Men låt mig återgå till biståndsfrågan. Det som Katarina Tolgfors sa i sitt anförande lät ju väldigt bra. Flera gånger påpekade hon också att bistånd inte bara handlar om välgörenhet utan också har med säkerhet att göra. I Ukrainas fall är detta ganska tydligt.

Men det blir väldigt märkligt när Moderaterna å ena sidan nu under helgen har drivit en kampanj där bistånd, som bland annat går till Ukraina, ställs mot svenska äldre och, å andra sidan, några dagar senare talar om biståndet till Ukraina som avgörande för svensk säkerhet.

Min fråga är egentligen väldigt kort och koncis: Gäller detta synsätt bara Europa och Ukraina, eller gäller det också människor i Sudan, Gaza, Jemen och så vidare?

Herr talman! I går träffade jag tillsammans med Nordic Ukraine Forum tre ukrainska människorättsaktivister, Dmitro, som bor i Irland, Olena och Aishe. En av dem har sina barn i ryska fängelser. En annan har lyckats fly från ryskt tvångsarbete. Det första de sa när jag träffade dem var att det var skönt att komma till Sverige och träffa svenskar, för här behöver de inte förklara varför bistånd till Ukraina behövs och varför Ukraina behöver Sveriges stöd.

Det finns stunder i historien då den internationella solidariteten inte bara är en moralisk skyldighet utan också en fråga om vår egen säkerhet. Den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina är just en sådan stund. Det handlar om ett brutalt angrepp på ett fritt och demokratiskt land. Det handlar om ett angrepp på den regelbaserade världsordningen, på Europas säkerhet och på den totala internationella rätten. Därför har Sveriges stöd till Ukraina varit rätt från första början och från första dagen, då Socialdemokraterna fortfarande satt i regering.

Det är viktigt att vi också pratar om resultaten av biståndet, för ibland diskuteras det som något diffust, som om det bara handlar om pengar som försvinner utan någon som helst effekt. Det här betänkandet visar något helt annat. Det visar att stödet gör konkret skillnad.

Sveriges stöd har bidragit till att upprätthålla samhällsfunktioner i Ukraina. Det har bidragit till humanitärt stöd för människor på flykt. Det har bidragit till minröjning, energiförsörjning, sjukvård och återuppbyggnad. Det har bidragit till psykosocialt stöd för barn. Det har bidragit till reformer som för Ukraina närmare ett framtida EU-medlemskap. Det här är viktigt inte bara för Ukraina. Det är jätteviktigt för Sverige, för Norden och för Europa.

Ukrainas kamp handlar ytterst om vilken säkerhetsordning som ska råda på vår kontinent. Om Rysslands aggression tillåts vinna mark får det konsekvenser långt utanför Ukrainas gränser. Därför ligger det absolut i Sveriges långsiktiga säkerhetspolitiska intresse att Ukraina kan försvara sin suveränitet och fortsätta sin väg mot demokrati, rättsstat och europeisk integration.

Herr talman! Socialdemokraterna har varit tydliga med att stödet till Ukraina måste vara långsiktigt och uthålligt och fortsätta så länge ukrainarna behöver det. I vår reservation i betänkandet lyfter vi fram att Ukraina hör hemma i den europeiska gemenskapen och att EU måste ge tydliga och långsiktiga utfästelser om fortsatt stöd. Det här är inte en konflikt som kommer att avgöras inom några månader. Den har pågått i flera år och kommer att fortsätta att pågå en längre tid. Dessutom handlar detta, som sagt, om Europas framtid under lång tid framöver.

Jag tycker att det är viktigt när vi pratar om bistånd att vi har förmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Medan kriget i Ukraina fortsätter ser vi också hur utvecklingen i världen i stort sett har gått åt fel håll. Antalet konflikter ökar. Demokratierna blir färre. Hungern ökar i flera delar av världen. Klimatförändringarna driver på instabilitet och humanitära katastrofer.

Vi ser en trend där det internationella biståndet minskar globalt, och tyvärr är Sverige inget undantag från den utvecklingen. Vi behöver kunna diskutera internationellt bistånd seriöst. Stödet till Ukraina får aldrig ställas mot världens fattigaste människor och ske på bekostnad av de fattigaste och mest utsatta länderna i världen.

Det ena behöver inte utesluta det andra – tvärtom. Internationellt bistånd handlar nämligen inte bara om humanitär solidaritet utan också om långsiktig säkerhetspolitik. När människor får tillgång till utbildning, sjukvård och försörjning stärks samhällen. När demokratirörelser får stöd stärks motståndskraften mot auktoritära krafter. När institutioner fungerar minskar risken för korruption, konflikter och kollaps av stater.

Det är så fredliga och stabila samhällen byggs, och det är viktigt också för Sverige. Vi vet ju att instabilitet i vår omvärld påverkar även oss här hemma, vilket vi tydligt har sett det senaste året. Konflikter leder till stora flyktingströmmar. Klimatkatastrofer skapar ekonomiska och humanitära kriser. Svaga stater blir grogrund för organiserad brottslighet, extremism och säkerhetshot som också når Sverige.

Därför behöver vi se biståndspolitik som en del av en bredare utrikes- och säkerhetspolitik. Bistånd ska inte ses som allmosor eller välgörenhet utan som en investering i fred, stabilitet och mänsklig säkerhet.

Det är här jag tycker att betänkandet visar något väldigt viktigt, nämligen att bistånd kan vara både akut och långsiktigt samtidigt. I Ukraina har Sverige stöttat människor mitt i ett krig men också bidragit till reformer, institutioner, återuppbyggnad och demokratisk utveckling. Det är just den kombinationen som gör biståndet effektivt.

Herr talman! I en tid när världen blir mer osäker behöver Sverige inte mindre internationellt engagemang utan mer strategiskt internationellt ansvarstagande. Vi behöver fortsätta att stå starka bakom Ukraina, men vi behöver också fortsätta att stå upp för människor i världens fattigaste och mest utsatta länder.

Det är så vi i längden bygger säkerhet. Det inte bara något som är moraliskt rätt att göra, utan det är faktiskt också väldigt klok säkerhetspolitik.

(Applåder)

Fru talman! Det har sagts flera gånger i den här talarstolen, och det förtjänar att sägas igen, att det samarbete som Norden har är ett av de absolut starkaste och mest framgångsrika regionala samarbeten som finns i världen.

Det bygger på något som inte kan lagstiftas fram, och särskilt inte över en natt, nämligen tillit. Det bygger på tillit mellan människor, tillit mellan våra samhällen och tillit mellan våra demokratier.

I Norden har vi under generationer byggt upp samhällen där människor har kunnat röra sig fritt över gränserna för att studera, arbeta och leva sina liv. Vi har samarbetat kring arbetsmarknad, energi, kultur, forskning och välfärd. Vi har också visat att internationellt samarbete inte alls behöver innebära att länder förlorar sig själva. Tvärtom visar Norden att länder kan bli starkare tillsammans.

Kanske är det just därför det nordiska samarbetet känns ännu viktigare i den tid vi lever i nu. Världen runt omkring oss förändras snabbt, och vi ser hur den regelbaserade världsordningen utmanas alltmer för varje gång vi står här och har utrikespolitiska debatter eller debatter om nordiska samarbeten under den här mandatperioden.

Rysslands brutala invasionskrig mot Ukraina har förändrat hela Europas säkerhetsläge och även det nordiska. De ökade geopolitiska spänningarna, hybridattackerna, cyberhoten och försöken att splittra demokratier blir vanligare och fler. I det läget behöver Norden hålla ihop.

Fru talman! Socialdemokraterna menar att det nordiska samarbetet måste fördjupas ytterligare, inte minst genom utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. I vår kommittémotion har förslag om en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission lagts fram. Det har vi gjort för att verkligheten har förändrats och fortsätter att förändras. Alla nordiska länder är nu medlemmar i Nato. Det skapar helt nya möjligheter för gemensam planering, gemensam beredskap och ett djupare strategiskt samarbete.

Det skapar också ansvar. Säkerheten i Norden kan inte längre ses land för land, och hoten mot våra samhällen är gränsöverskridande. Sabotage mot kritisk infrastruktur i Östersjön påverkar flera länder samtidigt. Cyberattacker känner inga nationsgränser. Påverkansoperationer riktas mot hela vårt demokratiska system.

Vi behöver därför tänka mer gemensamt kring totalförsvar, försörjningsberedskap och säkerhetspolitik. En nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission skulle kunna bidra till en långsiktig strategisk samordning mellan våra parlament och regeringar. Den skulle kunna stärka samarbetet kring Arktis, Nordkalotten och Östersjön. Det är områden som blir allt viktigare för Europas och Nordens säkerhet.

Fru talman! Arktis visar tydligt varför Norden måste tänka både säkerhetspolitiskt och klimatpolitiskt. Under lång tid betraktades Arktis främst som ett område för forskning och internationellt samarbete, men i dag har vi en helt annan situation. Arktis har blivit ett geopolitiskt strategiskt område. Stormakter flyttar fram sina positioner, och den militära aktiviteten ökar.

Konkurrensen om naturresurser och handelsvägar hårdnar alltmer. Ryssland rustar upp i regionen. Kina har beskrivit sig som en nära-Arktis-stat och söker ökat inflytande. USA, Kanada och europeiska länder stärker också sin närvaro. Det som händer i Arktis kommer att påverka hela Europas säkerhet.

Arktis är samtidigt ett av de områden som drabbas hårdast av klimatförändringarna på jorden. Isarna smälter i en alarmerande takt, ekosystem förändras, biologisk mångfald hotas och urfolk påverkas direkt av utvecklingen.

Det här är inte två separata frågor. Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Klimat och säkerhet hänger ihop. När klimatförändringarna öppnar nya farleder och gör naturresurser mer tillgängliga ökar också de geopolitiska spänningarna. Därför måste Norden vara en stark röst för både säkerhet och hållbarhet i Arktis.

Socialdemokraterna vill gärna se ett ökat svenskt engagemang i Arktis och ett fördjupat nordiskt samarbete om klimat, forskning, civil beredskap och skyddet av marina miljöer. Arktis får inte bli nästa område där kortsiktiga geopolitiska intressen tillåts gå före fred, miljö och långsiktig hållbarhet.

Fru talman! Det nordiska samarbetet har alltid handlat om mer än bara ett praktiskt samarbete. Det handlar också om vilket slags samhälle vi vill bygga. I en tid när nationalism och splittring växer på många håll behöver Norden gemensamt stå upp för demokrati, jämlikhet och internationellt arbete.

Vi behöver visa att säkerhet inte bara handlar om militär styrka. Det handlar också om starka samhällen, tillit mellan människor och förmåga att agera tillsammans. Det är därför det nordiska samarbetet är så viktigt, och det är därför det måste fördjupas. Tillsammans kan Norden vara en stark demokratisk kraft i en alltmer osäker värld. Jag vill därför yrka bifall till reservation 3.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att den här debatten faktiskt är ganska enkel. Regeringen säger att man är emot dödsstraff. Man säger att man ser problemet, att det finns en betydande diskriminering och att det finns en kriminalisering av brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.

Det är precis här som Sveriges trovärdighet prövas. Det handlar inte om vad vi säger utan om vad vi gör när det kostar. Jag tycker att de steg som regeringen har tagit gällande extrema bosättare är väldigt bra. Jag tycker dock inte att de räcker. Det här är inte bara ett bosättarproblem, utan det är ett regeringsdrivet och parlamentariskt problem där Israel som statsaktör fortsätter att begå allvarliga brott. EU har verktyg, och Sverige kan ta initiativ.

Jag vill alltså avsluta där jag började. Kommer Sverige att fortsätta pröva människorättsklausulen i associeringsavtalet? Eller kommer man att fortsätta kringgå detta och fokusera på bosättarna i stället för staten Israel?

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det är bra att Sverige driver på där man driver på. Det är bra att man vill se utökade tullar, och det är bra att man vill märka bosättarvaror. Det räcker dock inte i den situation vi står inför.

Jag vill vara jättetydlig: Vi pratar om ett system som verkligen har kritiserats ur många, många synvinklar och som redan dömer barn. Jag vill verkligen lägga fokus på att dödsdomar mot barn och unga väldigt snart kan bli verklighet. Då räcker det inte med allmänna hållningar och retoriska fördömanden. Sverige måste driva på inom EU för att faktiskt samla en bred enighet i de här frågorna. Annars kommer vi att fortsätta att normalisera Israels beteende genom att behandla landet som vilken partner som helst.

Sverige behöver också påminna EU om att man har suspenderat associeringsavtalet tidigare för andra länder. Mot dessa länder har det varit betydligt mindre konfliktytor och kritik.

Det här är ingen perifer fråga, utan det handlar om bilden av Sverige ute i världen. Det handlar om att stå upp för internationell rätt, internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter i en tid då dessa trampas på och hanteras på ett otroligt respektlöst sätt, både när det gäller civila och framför allt när det gäller barn. Som utrikesministern också vet är vart femte barn i världen drabbat. Statsaktörer kränker deras rättigheter och levnadsförhållanden på ett sätt som strider mot allt vad internationell rätt och mänskliga rättigheter heter.

Om vi i Sverige ska stå upp för folkrätten måste vi vara beredda att fortsätta att kontinuerligt driva på för en hållning i EU och markera att ett sådant beteende inte är normalt. Vi kan inte vara partner med ett land som faktiskt kan komma att dödsdöma inte bara palestinier som sådana utan också palestinska barn.