Kjell-Arne Ottosson (KD) om Riksrevisionens rapport om internationella klimatinsatser

Herr talman! Jag är en föreningsmänniska. För tillfället tillåter inte tiden mig att vara med så väldigt mycket i föreningslivet, eftersom jag tillbringar så mycket tid här. Men i övrigt blir det väldigt mycket föreningsliv. Det som slår mig är rädslan – det kanske är det rätta ordet ändå – för revisorerna. För mig är det ytterst märkligt. Revisorer har vi ju som hjälp för att föreningen ska fungera – dels för att man ska göra rätt, dels för att man ska fullfölja det man har sagt att man ska göra och att det ska gå åt rätt håll. Sedan finns det där med att granska ekonomi och så vidare, men det är bara en del. Revisorer har ett väldigt mycket större ansvar, och det är det vi ska ta tillvara.

Det som vi har att debattera här i dag är en riksrevisionsrapport. Vi får de här rapporterna för att de ska hjälpa regeringen att utveckla verksamheten, så att den går ännu bättre. I detta fall gäller det internationella klimatinsatser och förvärv av utsläppskrediter. I en del debattinlägg hittills har det nästan låtit som att det inte ska göras någonting på hemmaplan. Men det som kvällens debatt handlar om är just internationella klimatinsatser. Det är det som betänkandet gäller, och därför blir det väldigt mycket av det internationella. Men självfallet ska det också göras saker på hemmaplan. Där råder det ingen tvekan.

Den här granskningen handlar ytterst om en viktig fråga: Lyckas Sverige använda de här verktygen på ett bra sätt som både minskar de globala utsläppen och bidrar till att våra klimatmål nås på ett kostnadseffektivt sätt? Riksrevisionen konstaterar att arbetet delvis uppnår sina syften men att resultaten är ojämna och att det brister i uppföljningen. Det är viktiga slutsatser som vi behöver ta på allvar, herr talman.

För att nå Sveriges långsiktiga klimatmål behöver vi kompletterande åtgärder. Dit hör bio-CCS, alltså avskiljning och lagring av biogen koldioxid. Det handlar också om upptag av koldioxid och lagring i skog och mark samt internationella klimatinsatser. De internationella klimatinsatserna innebär att Sverige samarbetar med andra länder för att minska utsläppen där det ibland går snabbare och är mer kostnadseffektivt att genomföra åtgärder än på hemmaplan. Men det ena ska inte förta det andra. Det kan handla om att Sverige förvärvar utsläppskrediter från projekt i utvecklingsländer och räknar dessa mot våra nationella klimatmål.

Det är viktigt, herr talman, att komma ihåg att klimatfrågan är global. Atmosfären bryr sig inte om var utsläppsminskningen sker geografiskt. Ett ton koldioxid mindre i atmosfären spelar roll oavsett om utsläppen minskar i Sverige, Afrika, Asien eller Sydamerika.

I rapporten pekar Riksrevisionen på flera problem. Man anser att regeringens styrning av Energimyndigheten har varit för otydlig och att det därför inte går att avgöra om Sverige förvärvar utsläppskrediter i tillräcklig omfattning för att vi ska nå våra klimatpolitiska mål. Riksrevisionen kommer med ett antal rekommendationer som i allra högsta grad ska tas på allvar och som i allra högsta grad är rimliga. Regeringen delar också flera av de här bedömningarna.

Men det finns också en viktig realism i regeringens svar. Marknaden för internationella klimatinsatser enligt Parisavtalets artikel 6 är fortfarande under uppbyggnad. Det tar tid att etablera fungerande system, avtal och långsiktiga samarbeten. Det behövs uthållighet och långsiktig planering. Det förändrar dock inte den grundläggande slutsatsen – utan kompletterande åtgärder kommer inte heller Sverige att nå klimatmålen. Alla godkända kompletterande åtgärder behövs, och de finns med i samma verktygslåda.

Kristdemokraterna står bakom Parisavtalet, och internationella klimatinsatser är en del av Parisavtalet. Det är därför självklart att Sverige ska använda sig av de möjligheterna. Vi måste föra en klimatpolitik som är både ansvarsfull och effektiv, som minskar utsläppen globalt och som använder skattebetalarnas pengar klokt.

Klimatutmaningen stannar inte vid nationsgränserna. Klimatfrågan är global, och den finns här och nu. Då måste vi använda oss av lösningar som fungerar oavsett om utsläppsminskningen sker territoriellt i Sverige eller genom internationella samarbeten som bidrar till att minska de globala utsläppen, vilket är det vi vill åstadkomma. Rapporten från Riksrevisionen hjälper oss att komma ännu längre i det arbetet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Herr talman! Oppositionen ska självklart alltid säga att det är för lite och för sent – det ingår liksom i arbetsbeskrivningen.

Tolkningen att Riksrevisionens rapport är en stor sågning, som Jytte Guteland sa, vet jag inte riktigt om jag delar. Man har pekat på saker som fungerar och på saker som inte fungerar och ska rättas till. Att det kallas en stor sågning får kanske sättas upp på oppositionskontot.

Det är ingen tvekan om att vi vill få så stora utsläppsminskningar som möjligt för pengarna, och är det så att vi får det genom att hjälpa utvecklingsländer slår vi flera flugor i en smäll. Då får vi ned utsläppen samtidigt som vi hjälper utvecklingsländer.

Sedan är det som jag sa ingen tvekan om att vi självfallet ska göra det jobb här på hemmaplan, i Sverige, som kan göras här. Men här hemma har vi ju plockat alla lågt hängande frukter, och det är betydligt svårare att ta de sista delarna som ska ned. Det kommer att kräva ganska mycket. Det är dock ingen tvekan om att vi ska göra det vi kan.

Sedan har vi en annan utmaning. Ja, arbetslösheten är för hög. Väldigt många av dem som är arbetslösa i dag står dock väldigt långt ifrån arbetsmarknaden. Frågan är om de har möjlighet att ta de jobb som på något vis kan leda till lägre utsläpp i omställningen, eller vad är det för typ av jobb? I Sverige är vi ju föregångare på så vis att vi har våra ingenjörer. Det är med det svenska kunnandet som vi gör en jättestor skillnad i omställningen. Vi gör skillnad med vårt kunnande och med alla de varor som vi tillverkar i Sverige.

Tack vare svensk uppfinningsrikedom och tack vare svenska ingenjörer trycker vi bort en massa CO2-intensivt material och produkter från andra länder, eftersom vi tillverkar detta i Sverige med till exempel produkter från skogen. Det hjälper oss väldigt mycket mer i klimatarbetet.

Herr talman! Jag skulle vilja få en dragning om dessa elmoppar i Ghana. Jag har nämligen hört ofantligt mycket om dem, men jag har aldrig fått en dragning om hur det i själva verket ligger till. Jag får kanske fråga Google.

Det var möjligtvis ett olyckligt ordval; det jag menar är att vi självfallet ska göra satsningar på hemmaplan men att vi står bakom Parisavtalet, där internationella klimatinsatser är en del. Det är en av de kompletterande åtgärder som vi får använda oss av. Vi ska alltså använda oss av båda delar.

Precis som jag sa i replikskiftet med Jytte Guteland är det ingen tvekan om att det inte är när vi outsourcar klimatpolitiken – det är Rickard Nordins ordval – som vi verkligen gör skillnad. När vi däremot använder oss av våra svenska produkter och exporterar dem ut i världen blir avtrycket mycket mindre. Det är jätteviktigt att vi använder oss av det svenska kunnandet och våra svenska ingenjörer, och det ska fortsätta.

Det är ingen som har sagt att vi ska outsourca klimatarbetet. Det vi säger är att internationella klimatinsatser är ett av verktygen i Parisavtalet, ihop med några andra. Låt oss använda hela verktygslådan! Klimatförändringarna pågår nämligen för fullt. De sker här och nu, och därför måste vi göra skillnad här och nu. Låt oss därför använda det vi faktiskt ser gör skillnad på riktigt!

Vi ser hur EU har gjort ett stort jobb. Problemet är att de stora utsläppsländerna inte hänger med. Där har vi den största utmaningen: Hur ska vi få med oss de största utsläppsländerna i omställningen? Det bekymrar mig väldigt mycket mer än Sveriges internationella klimatinsatser.

Herr talman! Det verkar vara väldigt svårt att förstå när jag säger ”både och”. Jag menar ”både och”, inte bara internationella klimatinsatser. På Rickard Nordin låter det som att jag bara talar om internationella klimatinsatser, men jag säger fortfarande att det är både och.

De utsläpp som EU har fått bort de senaste 20 åren genom det klimatarbete som har gjorts där har nullifierats mer än fyra gånger av utsläppen i Kina. De utsläpp som EU har fått ned under perioden efter att Parisavtalet skrevs har nullifierats bara av Indien. Det visar att vi måste få med de stora utsläppsländerna om vi ska klara av omställningen på riktigt.

För Kristdemokraternas del är det ingen tvekan. Det går fint att gå in och läsa vårt partiprogram och vårt policyprogram. Vi står tydligt bakom enprocentsmålet för biståndet; jag vill klargöra att det inte råder någon tvekan om vilken syn Kristdemokraterna har när det gäller biståndsfrågan.

Vi använder ju det svenska kunnandet när vi har teknikutveckling som vi kan exportera, när vi tillverkar fantastiska produkter från den svenska skogen – vi är världsledande på den marknaden – som vi kan exportera och därmed trycka bort CO2-intensivt material och när vi kan använda oss av pappersfiber i stället för plast och glas. Där gör det svenska kunnandet skillnad på riktigt, och det ska vi fortsätta med.

Det är detta som är betydelsen av ”både och”.