Fru talman! Jag tackar vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz för svaret.

Sverige har med tidigare regeringar varit ett föregångsland i klimatarbetet, tack vare tydlig politik, ambitiösa mål och regeringar som har velat prioritera arbetet. Men den nuvarande regeringen har sett till att klimatarbetet har gjort halt.

Men jag vill i den här debatten fokusera på konstruktiva förslag och också tala om vad vi socialdemokrater vill. Vi tycker att det är viktigt att Sverige ökar takten på klimatarbetet, och vi presenterar en politik som bygger på statliga investeringar, social rättvisa, en aktiv industripolitik och förslag som medför att Sverige får fler jobb och färre arbetslösa. Vår politik syftar inte till att lägga det ekonomiska ansvaret ensamt på hushåll, tvärtom. Vår politik syftar till att skapa fler jobb och möjligheter för alla dem som är arbetslösa i Sverige i dag att kunna ta de jobben. Vi vill skapa möjlighet att dela på de kostnader som omställningen betyder och se till att alla de ekonomiska fördelar omställningen innebär tillfaller samhället och det svenska folket.

Vi socialdemokrater har förslag för att göra elbilen billigare och tillgänglig för fler. Vi har förslag om Sverigebränsle, som innebär att vi får en tydligare och bättre politik också för de äldre bilarna. Vi har förslag för kollektivtrafik och godstransporter. Vi har stöd till industrins omställning.

Vi satsar på en bred energiöverenskommelse. Det hade vi velat se, men vi fick kalla handen. Vi satsar på klimatberedskap. Vi skulle också vilja se klimatanpassning när det gäller det nationella klimatpolitiska ramverket. Vi satsar på en ökad miljöbudget.

Vi har reformer för att öka takten i klimatarbetet. Vi är ivriga att göra det. Men den här regeringen verkar trött. Och kanske är det så att man blir trött när det är två stora områden som den kollektiva regeringen och statsministern inte prioriterar. Ministern Britz har nämligen fått ta över två områden som med rätta har fått extremt stor kritik: en insomnande klimatpolitik och en arbetslöshet som ökar varje dag. Vi har 100 000 fler arbetslösa med ministern Britz.

Efter nästan fyra år med nuvarande regering har utsläppen ökat, som en direkt konsekvens av regeringens politik, och Sverige har förlorat sin ledande position i EU. Flera myndigheter varnar för att Sverige inte kommer att nå klimatmålen till 2030, vilket vår talesperson Åsa Westlund just poängterade i sin interpellationsdebatt.

Svenska företag är oroade över hur dåligt det går i det svenska klimatarbetet. Det hämmar svenska affärsmöjligheter. Det hämmar jobb för svenska företag. Styrmedelsutredningen, som fick arbeta i ungefär två och ett halvt år, kunde ha kommit med förslag som regeringen hade kunnat påbörja arbetet med. Men utredningen fick uppdraget att presentera något otroligt sent i mandatperioden. Den blev dessutom försenad. Nu verkar det som om regeringen inte ens är intresserad av utredningens arbete. Man verkar inte ens vilja ta i det med tång.

Min fråga är: Hur har den vikarierande miljö- och klimatministern tänkt öka takten i klimatarbetet när det finns noll reformagenda och det signaleras en otrolig trötthet från den överbelastade arbetsmarknads- och klimatministern?

(Applåder)

Fru talman! Detta gav onekligen ett piggare intryck, men jag är inte säker på att ministerns utspel om den fantastiska jobbpolitiken kommer att mötas med jubel av svenska folket. Den ungdomsarbetslöshet som vi just nu ser innebär att det är många som nu viftar med sina studentmössor på studentflaken som kommer att gå rakt ut i arbetslöshet.

Att man är glad som minister spelar faktiskt ingen roll. Det som spelar roll är vad man levererar. Här har vi 100 000 fler arbetslösa. Otroligt många unga får möta vuxenlivet som arbetslösa beroende på att den här regeringen saknar en ekonomisk politik och en arbetsmarknadspolitik som gör Sverige rustat för framtiden. En stor del av den rustning som Sverige skulle behöva handlar om att gå före i klimatarbetet när det gäller den gröna tekniken och de innovationer som leder till att svenska företag lyckas.

Om den vikarierande klimat- och miljöministern inte tror på oss socialdemokrater när det gäller att det är regeringen som står ensam med sin klimatpolitik kanske det är mer intressant för ministern att lyssna till den oro som tunga industribolag, som SSAB, LKAB och Vattenfall, uttrycker. Det är stora projekt som inte får det stöd som behövs för att man ska kunna leda klimatomställningen i den takt som är viktig för att vi ska klara klimatet.

Flera företag inom fordonsindustrin har också uttryckt att de oroas över de svajiga signaler som regeringen ger när det gäller klimatet. Det handlar om mål – den ena dagen är man för ett transportmål, och den andra dagen är man det inte. Men det handlar också om hur man talar om klimatet. Den ena dagen verkar det vara viktigt att Sverige är ledande, och den andra dagen är man kritisk till en klimatpolitik och gör sig rolig över till exempel oppositionspartier som vill öka takten.

Det är inget tydligt ledarskap som svenska företag som vill investera och tro på framtiden kan hänga upp sina investeringar på. Då är det klart att man tvekar, och det är klart att det går långsammare.

Även finanssektorn, med storbanker som SEB, Nordea och Swedbank, har uttryckt att en osäker politik gör det svårare för dem att bedöma risker när det gäller långsiktiga utlåningar till gröna projekt.

Miljö- och klimatministern kan försöka attackera delar av mitt inlägg, göra utspel och verka ivrig. Men faktum kvarstår. De här företagen är oroade över det bristande ledarskapet när det gäller klimatet. Där måste ministern ge svar. Vad ska regeringen göra för att öka takten i klimatarbetet? Företagen förtjänar svar. Svenska folket förtjänar svar. Och alla de som oroas över att vi nu har mer extremväder och inte klarar Parisavtalet förtjänar också svar. Vad gör den svenska regeringen för att öka takten?

Fru talman! Det är möjligt att det finns en trötthet, en desperation och en glädje hos en liberal minister som känner sig pressad. Det brukar vara så mot slutet: att man kan uppvisa glädje i desperation. Det tänker jag är naturligt. Det är troligtvis inte lätt just nu att vara liberal. Men ni har också satt er i knät på till exempel Sverigedemokraterna, och det fungerar väldigt dåligt för den politik som ni säger er företräda.

Jag kan tycka att det är spännande att diskutera med en minister som uppvisar olika känsloyttringar varje gång – det kan bli spännande. Men det betyder inte att det är seriöst att en person som är ansvarig för den arbetslöshetssituation vi har skyller på individerna när det är så många unga som får möta arbetslösheten efter studentfirandet.

Jag vet inte vilken verklighet som arbetsmarknadsministern befinner sig i, men när jag har varit ute och knackat dörr har jag mött många ungdomar som är oroade. Jag tror att detta kan vara en förklaring till att Liberalerna inte får så gott stöd i opinionen. Ett tips är därför att inte vara arrogant inför den arbetslösheten.

Nu går jag tillbaka till klimatpolitiken. Klimatpolitiken och svenska företag hänger ihop. Det handlar om att en tydlighet i klimatfrågan är bra för svenska investeringar och svenska jobb. Vi vet att stora industriaktörer och starka fordonstillverkare längtar efter en tydlighet och en reformiver på klimatområdet. Dessa företag vet nämligen att det är bra att stå längst fram i utvecklingen och vara den som kommer med den nya tekniken och introducerar den på marknaden. Det finns ingen väg tillbaka. Den fossila nostalgin är att svika inte bara planeten utan också svenska jobb.

(Applåder)