Fru talman! Vi ska i dag behandla miljö- och jordbruksutskottets betänkande 19, Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.
Det här är, precis som många tidigare talare har sagt, en viktig debatt, för den handlar i grunden om hur vi ska använda våra resurser och om vi menar allvar med att ställa om samhället till att bli mer cirkulärt.
Vi socialdemokrater delar målet om ökad materialåtervinning. Vi behöver minska avfallet. Vi behöver använda våra resurser smartare, och vi måste se till att materialet stannar kvar längre i vårt kretslopp. Men, fru talman, det räcker inte att bara vilja. Politiken måste också utformas så att den faktiskt levererar resultat, och här brister regeringens förslag.
Jag vill börja med att säga att det helt avgörande är att vi har ett fungerande producentansvar. Grundprincipen borde vara självklar: Den som sätter en produkt eller förpackning på marknaden ska också ta ansvar för vad som händer när den blir till avfall. Men så ser det inte ut i dag. Systemet måste därför utvecklas och bli mer heltäckande vad gäller både finansiering och ansvar.
Just nu ser vi snarare en tendens till det motsatta. Kostnaderna trycks nedåt i systemet, och i praktiken innebär det att kostnader vältras över på andra, såsom hushåll eller andra aktörer som faktiskt försöker ta sitt ansvar i det här uppbyggda systemet. Det här är inte rimligt. Det är inte rättvist, och det skapar inte rätt incitament för att öka återvinningen.
Det som egentligen förvånar mig mest är att regeringen trots att man säger sig vilja öka återvinningsgraden inte tar tag i just de frågorna. I den här propositionen finns en ambition om att reformera avfallslagstiftningen och öka materialåtervinningen, men propositionen innehåller i praktiken inga skarpa förslag som säkerställer att vi når återvinningsmålen. Därför menar vi socialdemokrater att regeringen måste återkomma med förslag som förtydligar och skärper producentansvaret och utvecklar systemet. Vi måste ha ett fungerande regelverk kring producentansvaret som tydliggör ansvaret och skapar ekonomiska drivkrafter för att minska avfallet, förbättra design av produkter och förpackningar och öka återvinningen.
Fru talman! Låt mig nu gå över till den del i propositionen som rör avreglering och den förändrade ansvarsfördelningen. Många av de förslag som finns i propositionen ser vi positivt på. De kommer, tror vi, på sikt att effektivisera avfallsflödena. Men det finns också betydande risker som regeringen inte har analyserat tillräckligt.
För det första finns det en uppenbar risk att marknaden inte kommer att fungera jämlikt. Privata aktörer kommer naturligtvis att söka sig till de mest lönsamma kunderna – stora företag i tätort. Kvar riskerar att bli mindre företag i glesbygd, där det är längre transportavstånd och där kostnaderna i och med det kommer att bli högre. Det innebär i praktiken att kommunerna kan få ta ett större ansvar för de minst lönsamma delarna av systemet. Det är en utveckling som riskerar att göra avfallshanteringen dyrare – inte billigare – för stora grupper i vårt samhälle.
För det andra skapas en betydande osäkerhet kring hur kommunerna ska hantera sin organisation. Om en aktör, med den nya lagstiftningen, lämnar marknaden måste kommunerna snabbt kunna ta över ansvaret. De behöver ha beredskap, resurser och kapacitet för detta. Det är inte kostnadsfritt, och det är på lång sikt inte hållbart att man ska växla mellan olika nivåer och hela tiden ha en beredskap.
För det tredje kan den förändrade ansvarssituationen leda till ökad avfallsbrottslighet. När fler aktörer involveras och ansvarsfördelningen blir mer komplex ökar risken att kontrollen försvagas. Det skapar utrymme för oseriösa aktörer att ta sig in på marknaden.
Mot denna bakgrund menar vi att regeringen måste återkomma med en ordentlig analys och utvärdering av riskerna med den här avregleringen. Man kan inte genomföra så här stora förändringar utan att se till den kritik som man har fått från remissinstanser. Man måste också analysera konsekvenserna fullt ut.
Fru talman! Tillsynen och arbetet mot avfallsbrottslighet är något som måste prioriteras, för vad spelar egentligen regelverket för roll om det inte följs? Vi ser i dag hur avfallsbrottsligheten växer. Det handlar om illegal dumpning, felaktig hantering av farligt avfall och i vissa fall rena miljöbrott som får stora konsekvenser: förorenad mark och utsläpp i våra vatten. Det skapas också en grogrund för organiserad brottslighet.
Vi vet att tillsynen inte fungerar tillräckligt bra i dag. Den är ojämlik över landet. Den är ofta otillräcklig, och den är i många fall inte tillräckligt uppsökande. Det innebär att oseriösa aktörer kan fortsätta sin verksamhet utan att upptäckas i tid.
Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regeringen inte gör mer för att stärka tillsynen, särskilt när man föreslår stora förändringar som skapar nya komplexa system som är svåra att kontrollera. Fler aktörer och ett mer uppsplittrat ansvar innebär också större risker – större risker för att något faller mellan stolarna och större risker för att oseriösa aktörer utnyttjar systemet.
Fru talman! Vi socialdemokrater menar därför att tillsynen måste skärpas. Det behövs mer resurser, tydligare ansvar och inte minst en ökad prioritering av den uppsökande tillsynen. Vi måste hitta problemen innan de växer sig stora, inte efteråt. Och vi behöver se över straffen för de allvarligaste miljöbrotten. När brotten orsakar stor skada på miljö eller på hälsa är det viktigt att det blir tydliga konsekvenser. Därför menar vi att det finns skäl att överväga en skärpt lagstiftning inklusive en ny rubricering – synnerligen grovt miljöbrott.
Fru talman! Sammanfattningsvis: Vi delar målet om ökad materialåtervinning, men vi ser tydliga brister i de förslag som nu ligger på riksdagens bord. Utan ett skarpt och rättvist producentansvar riskerar systemet att inte leverera. Utan en genomtänkt ansvarsfördelning riskerar kostnader och ansvar att hamna fel. Och utan en stark tillsyn riskerar regelverket att bli just bara ord på ett papper.
Vi vill på allvar se till att vi kan ställa om till en mer cirkulär ekonomi. Därför måste vi våga fatta beslut som gör skillnad i praktiken.
Fru talman! Slutligen: Det här är sannolikt min sista debatt i kammaren. Efter snart 20 år i riksdagen vill jag därför avslutningsvis tacka för förtroendet att få tjänstgöra. Det har varit ett stort ansvar och en stor ära. Jag har varit här under lång tid. Jag har fattat många beslut som har påverkat människors vardag, format lagstiftning och bidragit till utvecklingen för Sverige och för det svenska samhället.
(Applåder)
