Johan Löfstrand

Fru talman! Tack så mycket, Stina Larsson, för de varma och fina orden!

Engagemang i lustiga frågor har väl följt mig under många år i riksdagen, och få frågor är väl så spännande som avfallsfrågor. Det är inte många som tror det, men så är det.

Jag hoppas att jag på ett eller annat sätt i höst kommer att få nytta av den kunskap som jag har fått här och att jag kanske också får fortsätta att driva en del av de engagerade frågor som ändå finns kvar att checka av på det avfallspolitiska området. Jag hoppas därför att jag på eller annat sätt kan bidra även framgent.

(Applåder)

Fru talman! Vi ska i dag behandla miljö- och jordbruksutskottets betänkande 19, Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Det här är, precis som många tidigare talare har sagt, en viktig debatt, för den handlar i grunden om hur vi ska använda våra resurser och om vi menar allvar med att ställa om samhället till att bli mer cirkulärt.

Vi socialdemokrater delar målet om ökad materialåtervinning. Vi behöver minska avfallet. Vi behöver använda våra resurser smartare, och vi måste se till att materialet stannar kvar längre i vårt kretslopp. Men, fru talman, det räcker inte att bara vilja. Politiken måste också utformas så att den faktiskt levererar resultat, och här brister regeringens förslag.

Jag vill börja med att säga att det helt avgörande är att vi har ett fungerande producentansvar. Grundprincipen borde vara självklar: Den som sätter en produkt eller förpackning på marknaden ska också ta ansvar för vad som händer när den blir till avfall. Men så ser det inte ut i dag. Systemet måste därför utvecklas och bli mer heltäckande vad gäller både finansiering och ansvar.

Just nu ser vi snarare en tendens till det motsatta. Kostnaderna trycks nedåt i systemet, och i praktiken innebär det att kostnader vältras över på andra, såsom hushåll eller andra aktörer som faktiskt försöker ta sitt ansvar i det här uppbyggda systemet. Det här är inte rimligt. Det är inte rättvist, och det skapar inte rätt incitament för att öka återvinningen.

Det som egentligen förvånar mig mest är att regeringen trots att man säger sig vilja öka återvinningsgraden inte tar tag i just de frågorna. I den här propositionen finns en ambition om att reformera avfallslagstiftningen och öka materialåtervinningen, men propositionen innehåller i praktiken inga skarpa förslag som säkerställer att vi når återvinningsmålen. Därför menar vi socialdemokrater att regeringen måste återkomma med förslag som förtydligar och skärper producentansvaret och utvecklar systemet. Vi måste ha ett fungerande regelverk kring producentansvaret som tydliggör ansvaret och skapar ekonomiska drivkrafter för att minska avfallet, förbättra design av produkter och förpackningar och öka återvinningen.

Fru talman! Låt mig nu gå över till den del i propositionen som rör avreglering och den förändrade ansvarsfördelningen. Många av de förslag som finns i propositionen ser vi positivt på. De kommer, tror vi, på sikt att effektivisera avfallsflödena. Men det finns också betydande risker som regeringen inte har analyserat tillräckligt.

För det första finns det en uppenbar risk att marknaden inte kommer att fungera jämlikt. Privata aktörer kommer naturligtvis att söka sig till de mest lönsamma kunderna – stora företag i tätort. Kvar riskerar att bli mindre företag i glesbygd, där det är längre transportavstånd och där kostnaderna i och med det kommer att bli högre. Det innebär i praktiken att kommunerna kan få ta ett större ansvar för de minst lönsamma delarna av systemet. Det är en utveckling som riskerar att göra avfallshanteringen dyrare – inte billigare – för stora grupper i vårt samhälle.

För det andra skapas en betydande osäkerhet kring hur kommunerna ska hantera sin organisation. Om en aktör, med den nya lagstiftningen, lämnar marknaden måste kommunerna snabbt kunna ta över ansvaret. De behöver ha beredskap, resurser och kapacitet för detta. Det är inte kostnadsfritt, och det är på lång sikt inte hållbart att man ska växla mellan olika nivåer och hela tiden ha en beredskap.

För det tredje kan den förändrade ansvarssituationen leda till ökad avfallsbrottslighet. När fler aktörer involveras och ansvarsfördelningen blir mer komplex ökar risken att kontrollen försvagas. Det skapar utrymme för oseriösa aktörer att ta sig in på marknaden.

Mot denna bakgrund menar vi att regeringen måste återkomma med en ordentlig analys och utvärdering av riskerna med den här avregleringen. Man kan inte genomföra så här stora förändringar utan att se till den kritik som man har fått från remissinstanser. Man måste också analysera konsekvenserna fullt ut.

Fru talman! Tillsynen och arbetet mot avfallsbrottslighet är något som måste prioriteras, för vad spelar egentligen regelverket för roll om det inte följs? Vi ser i dag hur avfallsbrottsligheten växer. Det handlar om illegal dumpning, felaktig hantering av farligt avfall och i vissa fall rena miljöbrott som får stora konsekvenser: förorenad mark och utsläpp i våra vatten. Det skapas också en grogrund för organiserad brottslighet.

Vi vet att tillsynen inte fungerar tillräckligt bra i dag. Den är ojämlik över landet. Den är ofta otillräcklig, och den är i många fall inte tillräckligt uppsökande. Det innebär att oseriösa aktörer kan fortsätta sin verksamhet utan att upptäckas i tid.

Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regeringen inte gör mer för att stärka tillsynen, särskilt när man föreslår stora förändringar som skapar nya komplexa system som är svåra att kontrollera. Fler aktörer och ett mer uppsplittrat ansvar innebär också större risker – större risker för att något faller mellan stolarna och större risker för att oseriösa aktörer utnyttjar systemet.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar därför att tillsynen måste skärpas. Det behövs mer resurser, tydligare ansvar och inte minst en ökad prioritering av den uppsökande tillsynen. Vi måste hitta problemen innan de växer sig stora, inte efteråt. Och vi behöver se över straffen för de allvarligaste miljöbrotten. När brotten orsakar stor skada på miljö eller på hälsa är det viktigt att det blir tydliga konsekvenser. Därför menar vi att det finns skäl att överväga en skärpt lagstiftning inklusive en ny rubricering – synnerligen grovt miljöbrott.

Fru talman! Sammanfattningsvis: Vi delar målet om ökad materialåtervinning, men vi ser tydliga brister i de förslag som nu ligger på riksdagens bord. Utan ett skarpt och rättvist producentansvar riskerar systemet att inte leverera. Utan en genomtänkt ansvarsfördelning riskerar kostnader och ansvar att hamna fel. Och utan en stark tillsyn riskerar regelverket att bli just bara ord på ett papper.

Vi vill på allvar se till att vi kan ställa om till en mer cirkulär ekonomi. Därför måste vi våga fatta beslut som gör skillnad i praktiken.

Fru talman! Slutligen: Det här är sannolikt min sista debatt i kammaren. Efter snart 20 år i riksdagen vill jag därför avslutningsvis tacka för förtroendet att få tjänstgöra. Det har varit ett stort ansvar och en stor ära. Jag har varit här under lång tid. Jag har fattat många beslut som har påverkat människors vardag, format lagstiftning och bidragit till utvecklingen för Sverige och för det svenska samhället.

(Applåder)

Fru talman! Vi socialdemokrater välkomnar den här översynen. Vi hoppas att man kommer med ett antal skarpare brottsrubriceringar på miljöområdet, för vi ser det som väldigt nödvändigt.

Vår uppfattning – och det är flera remissinstanser som delar den bilden – är ändå att det nya och ganska komplexa systemet, där man ändrar ansvarsfördelningen mellan olika aktörer och det framför allt kommer att bli väldigt många fler aktörer, gör att tillsynen och ansvarsfrågorna blir oerhört mer komplexa. Det som både vi och ett flertal remissinstanser trycker på är att man i propositionen borde ha försökt adressera de utmaningar och risker som det förändrade arbetssättet faktiskt innebär.

Just där tycker jag att man inte kan vänta på lagstiftning som kommer senare, utan det borde ha adresserats i propositionen. Om flera remissinstanser har varit kritiska, varför har regeringen inte adresserat de risker som ändå finns med att ha flera aktörer inblandade? Där kommer det ju i grund och botten att bli mycket svårare att utöva tillsyn över denna komplexa verksamhetsbild.

Fru talman! Lars Johnsson nämner i sitt anförande avfallsbrottsligheten och att den är ett växande problem i samhället i dag. Precis som har nämnts här i talarstolen tidigare är det flera remissinstanser som är kritiska och bekymrade över att den nya lagstiftningen kan innebära ökade risker för kriminella handlingar.

Lars Johnsson nämnde några av de initiativ som regeringen tar och som beskrivs i propositionen. Men jag tycker inte att man från regeringens sida och i propositionen adresserar de utmaningarna i tillräckligt stor utsträckning. Vi ser i dag flera fall av miljöbrott men också att en del av den här brottsligheten är kopplad till organiserad brottslighet.

Vad vill Lars Johnsson göra ytterligare för att råda bot på detta? Vi ju har väntat på de här straffskärpningarna under en väldigt lång tid. På vissa områden ser vi att regeringen har väldigt bråttom. Så är det när det gäller en del brott kopplade till narkotika och våld. Det står vi socialdemokrater självklart bakom. Men när det gäller olika typer av ekonomisk brottslighet och miljöbrott har regeringen inte varit lika snabbfotad.

När får vi se straffskärpningar kopplade till miljöbrott och ekonomisk brottslighet?

Fru talman! Frågan handlade ju inte om huruvida en kommun organiserar sig i en nämnd eller i ett kommunalt bolag. Frågan handlade om huruvida allt lönsamt verksamhetsavfall kommer att hanteras av privata företag medan allt olönsamt verksamhetsavfall långt ut i glesbygden kommer att hanteras av kommunen och bli en del av den kommunala taxan. Då kommer i förlängningen hushållen att få bära en större del av det verksamhetsavfall som inte är lönsamt i det kollektiva systemet. Det kommer att drabba de enskilda hushållen.

Jag, och vi socialdemokrater, tycker i grund och botten att många delar av propositionen är bra. Man har dock inte analyserat hur den förändrade ansvarsfördelningen kommer att slå mot hushållen och den kollektiva taxesättningen. Det tycker jag är extremt problematiskt.

Fru talman! Chris Dahlqvist lyfter i sitt anförande flera delar i propositionen som är bra. Vi behöver ett mer effektivt system och ett utvecklat producentansvar. Men den absolut största frågan i den produkt som vi ska debattera i dag handlar om den ansvarsfördelning mellan kommuner och det privata som beskrivs. Jag skulle vilja höra hur ledamoten resonerar kring ansvarsfördelningen mellan kommuner och det privata.

Chris Dahlqvist var tydlig med att det är viktigt att inte skjuta över kostnader på kommunerna och i förlängningen de enskilda hushållen. Men när de privata aktörerna nu kommer att ta ett större ansvar för delar av avfallet från privat verksamhet är åtminstone min bedömning att risken finns att man kommer att plocka russinen ur kakan – det vill säga att man på de orter och i de företag där det är lönsamt att hämta verksamhetsavfall kommer att göra det medan övrigt verksamhetsavfall återigen ska hämtas av kommunerna. Detta innebär att kommunerna i förlängningen kommer att få bära ansvaret i alla de delar av vårt land där det kanske inte är lönsamt att hämta avfall. Och i förlängningen kommer dessa kostnader att övervältras på de enskilda – på taxan och i förlängningen på hushållen.

Hur ser regeringen på detta, och hur har man resonerat?

Herr talman! Vi ska fortsätta att debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande Cirkulär och giftfri ekonomi.

Socialdemokraterna har ett antal motioner och reservationer i betänkandet, men jag yrkar bifall endast till reservation 6.

Herr talman! Sverige står i dag inför betydande miljö- och klimatutmaningar. En viktig del i lösningen handlar om att vi måste använda våra resurser bättre än i dag. Alltför länge har vi haft en linjär ekonomi. Vi utvinner naturresurser, producerar varor, använder dem under en alltför kort tid och kastar sedan bort dem. Resultatet blir stora mängder avfall och ett omfattande slöseri med våra resurser. Utvecklingen måste stoppas och förändras.

Omställningen till en cirkulär ekonomi är därför förutsättningen för att vi ska klara klimatmålen, minska miljöbelastningen och samtidigt skapa nya jobb, innovationer och tillväxt i Sverige. Man kan också konstatera att i det extremt känsliga världsläge som vi nu befinner oss i skulle cirkulära flöden och resurseffektivitet ge oss en bättre uthållighet och beredskap i händelse av kris och krig.

I en cirkulär ekonomi används resurserna längre. Produkterna designas för att hålla längre, för att repareras, återanvändas och i sista hand återvinnas. Avfallet ska i första hand behandlas och i andra hand bli en ny resurs i ett cirkulärt kretslopp.

Socialdemokraterna har under lång tid tagit fram olika typer av handlingsplaner för att vi ska klara av omställningen. Den senaste socialdemokratiska regeringen tog fram en handlingsplan för att ställa om Sverige. Strategin var uppbyggd på fyra pelare. Det handlade om att skapa hållbara produkter och produktdesign. Vi måste ha en mer hållbar konsumtion. Vi måste se till att skapa giftfria och cirkulära kretslopp, och vi måste stärka näringslivets möjligheter att utveckla cirkulära affärsmodeller.

Handlingsplanen innehåller också många viktiga element för att transformeringen av vårt samhälle ska gå snabbare. En viktig del i detta är att vi också behöver en nyindustrialisering. Vi har i Sverige alltid vara duktiga på innovation och utveckling och på att ligga längst fram i tekniken. Strategin har byggt Sverige starkt och varit viktig när vi har byggt upp det industriella Sverige. Tyvärr har utvecklingen avstannat – mycket på grund av visionslöshet, kortsiktiga beslut och en otydlig politik.

Ta till exempel biodrivmedelsindustrin eller kemikalieindustrin. Den gröna omställningen är ett faktum och har varit det under en lång tid. Vi har under de senaste fyra åren sett hur stora investeringar har lagts i malpåse, och innovation och utveckling har inte skett på grund av kortsiktiga beslut som har lett till färre jobb och färre investeringar i vårt land.

Vi socialdemokrater anser att för att omställningen ska ta fart igen krävs tydliga styrmedel och en ansvarsfördelning där man fokuserar på effektivitet, innovation och utveckling. Företagen ska driva utvecklingen framåt. Det är så vi skapar jobb och tillväxt.

Herr talman! Omställningen till en cirkulär ekonomi handlar i grunden om hur vi värderar våra resurser. Vi kan inte fortsätta att använda jordens resurser som om de vore oändliga. I stället bör vi bygga ett samhälle där resurserna används smart, där produkterna håller längre och där avfallet i allt större utsträckning blir nya råvaror. Det är bra för miljön och klimatet, och det är också bra för svensk tillväxt och konkurrenskraft i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Som kammaren säkert har märkt debatterar miljö- och jordbruksutskottet ett motionsbetänkande, nummer 10, som handlar om cirkulär ekonomi.

I det här motionsbetänkandet finns ett flertal motioner från oss socialdemokrater, och jag tänkte beröra några av dem i mitt anförande. Men jag kommer att yrka bifall endast till reservation nummer 1, där en av våra motioner finns med.

Omställning till en mer cirkulär ekonomi är enligt oss socialdemokrater en förutsättning för att vi ska klara miljömålen, för att vi ska klara den biologiska mångfalden och för att vi ska skapa nya innovationer och nya jobb i Sverige.

Kjell-Arne Ottosson sa i sitt anförande att vi i förhistorisk tid ändå har haft ett cirkulärt tänk. Det är helt korrekt. Men sedan industrialiseringen slog till och utvecklade vårt land kan man säga att vi har haft en linjär tillväxt. Den har byggt på att vi har producerat varor genom att utvinna naturresurser, och naturresurserna har sedan nyttjats som produkter. När produkterna har använts färdigt har de slängts.

Avfallet har slängts på alla möjliga ställen, och vi ser runt om i världen i dag spår av industrialismen och det linjära synsättet på hur vi ska hantera våra resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

Det finns gigantiska soptippar över stora delar av vår värld. Det finns en ö i Stilla havet som består av enbart plast. Den ön är i dag tre gånger så stor som Frankrikes yta. I den svenska naturen kan vi se skrevor, klippor eller gropar där man under de senaste hundra åren har slängt både det ena och det andra. Allt som då försvann såg man som borta.

Om vi ska klara de miljö- och klimatutmaningar som finns framöver måste vi se till att skapa en cirkulär ekonomi. Det handlar om att vi måste återanvända och återvinna både förpackningar och produkter. Vi måste få en cirkularitet.

Ett av de exempel som jag tog upp i mitt tidigare replikskifte, som jag vill beskriva som ett oerhört gott exempel på cirkularitet, handlar om när vi kan få det matavfall som redan är förstört - vi ska ju se till att ha så lite svinn som möjligt - att bli biogas som vi kan köra våra bussar eller lastbilar på samtidigt som vi får biogödsel. Denna biogödsel kan vi sedan sprida på våra åkrar för att producera ny mat. Denna typ av cirkularitet måste genomsyra hela vårt samhälle för att vi ska klara omställningen framgent.

Herr talman! Socialdemokraterna har under den senaste åttaårsperioden gjort ett antal stora satsningar för att vi ska ställa om samhället till att bli mer cirkulärt. Socialdemokraterna har till exempel tagit fram en strategi för cirkulär ekonomi med fyra tydliga fokusområden.

Det handlar om hållbar produktion och produktdesign. När man producerar en penna ska den göras lätt att plocka isär och lätt att återvinna. Så är det inte i dag.

Det handlar om att vi ska konsumera hållbart, det vill säga att vi ska konsumera ungefär så mycket som vi behöver. Den konsumtion som sker ska ske måttligt.

Vi ska se till att skapa giftfria produkter och cirkulära system. Jag besökte för många år sedan Indien, där ett av de vattendrag som jag besökte hade ungefär lika höga halter av antibiotika som man har i kroppen när man tar en antibiotikakur. Det kan inte ses som ett fungerande cirkulärt kretslopp.

Slutligen handlar strategin också om att vi måste främja innovation och cirkulära affärsmodeller. Här tror jag att vi har mycket att skapa inför framtiden. Vi är i dag duktiga på att sortera och ta hand om avfall, men vi i Sverige är inte tillräckligt bra på att förädla avfall. Här tror jag att vi kan göra väldigt mycket.

Förutom strategin för cirkulär ekonomi tog den förra regeringen fram en specifik handlingsplan för hur vi ska hantera plaster. Plast är ett av de material som inte bryts ned av naturen. Plast finns kvar under väldigt lång tid. Här krävs det därför ett extra starkt fokus. Det handlar om att vi ska få plasten att bli återvinnbar, men det handlar också om att vi måste minska användandet av plast generellt.

Herr talman! Ett annat viktigt område som Socialdemokraterna har pekat på är att vi måste få avfallet att i mycket större utsträckning ses som en resurs. I dag kan ju avfall i väldigt stor utsträckning i förlängningen bli nya produkter, och framför allt kan det skapas helt nya förädlingsvärden. Att vi kan få matavfall, som faktiskt är avfall, att bli en resurs i form av både biogas och biogödsel är en oerhört stor innovation, men det kan inte sluta här. Vi måste göra precis samma sak när det gäller plast, cellulosafiber och mycket annat. Detta skapar innovation, hållbarhet och arbetstillfällen.

Kamrater! Om vi ska klara den här utmaningen måste vi göra det tillsammans, och det måste göras samstämt för att vi ska klara den oerhörda omställning som vi står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

Herr talman! Som jag sa är plast och framför allt verksamhetsavfall, det vill säga det avfall som inte kommer från hushållen utan som i mångt och mycket kommer från industrin, det avfall som vi nu behöver fokusera på. När det gäller de förpackningar som finns har vi fungerande insamlingssystem, men när det gäller verksamhetsavfall finns det väldigt mycket att göra. Inom lantbruket är man duktig på att återvinna till exempel ensilageplasten; detta är ett mycket bra exempel. Men inom till exempel bygg och rivningssektorn finns det stora utmaningar när det gäller hur vi ska samla in och förädla det överblivna materialet och det material som uppstår när man river hus.

Det finns mycket kvar att göra. Jag hoppas att regeringen nu tar ett tydligt grepp om detta och fortsätter det goda arbete som den tidigare regeringen startade.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Malin Larsson, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Herr talman! Jag tror definitivt att det här är ett område där vi inte hittar så stora skiljelinjer, men tyvärr är jag lite orolig över vilken ambition man har. Jag tror att vi säkerligen vill gå i samma riktning, men min oro är att man inte tycker att frågorna är så prioriterade. Miljöområdet i stort är inte det område som regeringen har prioriterat och ser ut att komma att prioritera framöver.

Vi kanske är överens om mycket, men frågan är vilken ambition regeringen kommer att ha under de kommande fyra åren. Här hoppas jag att regeringen kommer att följa den strategi som den tidigare regeringen har lagt fram och framför allt fortsätta att jobba med både innovationer och andra delar.

Kjell-Arne Ottosson tar upp frågan om avfallet. Det har funnits en del brottslighet i fråga om avfall. Man har tagit emot avfall, tagit betalt, och sedan har avfallet lagts på deponi. Men sedan har det skjutits över till kommunen att hantera avfallet. Det är oerhört viktigt att detta hanteras.

Det finns också ett globalt perspektiv. Vi kanske inte ska putta över en del av vårt avfall till andra länder, som har svårt att hantera detta. Det är därför viktigt att titta på frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

Min slutliga fråga handlar om ambition. Vi har i tio års tid diskuterat förpackningsinsamlingen och att börja återvinna förpackningar. Kommer regeringen att lägga fram förslag och utredningar om att gå från förpackningsåtervinning till materialåtervinning, det vill säga att vi ska återvinna mer än bara förpackningar?

Herr talman! Tack så mycket, Kjell-Arne Ottosson, för ett engagerat och intressant anförande!

Jag måste säga att jag håller med om väldigt mycket som Kjell-Arne Ottosson lyfter upp. Jag tror till exempel att diskussionen kring avfall och hur vi ska få avfallet att bli en resurs är oerhört viktig. Här handlar det om att vi måste hitta affärsmodeller. Ute i Europa är man mycket duktigare på att se en del av de restprodukter som dyker upp som en resurs snarare än som avfall, så här finns det väldigt mycket att göra.

Kjell-Arne Ottosson lyfter också i sitt anförande frågan om hushållsnära insamling. Det sorgliga är ju att vi har ägnat tio år åt att debattera frågan, och först nu kommer detta på plats. Vi borde nog ha landat i frågan för tio år sedan.

Detta för mig till den fråga som jag tänkte ställa till Kjell-Arne Ottosson. Den rör inte den hushållsnära insamlingen och inte heller förpackningarna, som är det som vi i stort sett alltid pratar om när vi pratar om återvinning. Min fråga handlar i stället om hur vi ska hantera verksamhetsavfallet, det vill säga det avfall som i dag inte kommer från hushållen. Där finns byggavfall med stora mängder osorterad plast, och där finns mycket att göra. Den tidigare regeringen har lagt fram en ganska ambitiös plan för hur man ska hantera en del av frågorna. Hur ser regeringen på frågorna, och hur ska vi hantera det verksamhetsavfall som i många fall inte är förpackningar men som måste återvinnas och göras till en resurs?

Herr talman! Det är skönt att höra att regeringen ändå tittar på frågan, för det här är ytterst problematiskt. Vi ser att kollektivtrafiksektorn blöder. Den har avtal skrivna som gör att företagen i dag får stå för hela den kostnad som detta innebär. Det rör sig om ett par hundra miljoner om man ser till hela kollektivtrafiksektorn i Sverige.

När det gäller transportsektorn har en gaslastbil i dag fått en kostnad på ungefär 10 kronor extra per körd mil, vilket är en oerhört stor belastning för företagen.

Det här var skönt att höra från Helena Storckenfeldt - för jag uppfattar ändå att hennes och regeringens ambition är att biogas inte ska beskattas på samma sätt som fossil gas eftersom man inte tycker att det är rimligt. Men ledamoten får gärna svara på om jag har uppfattat detta rätt och regeringen har en ambition att göra någonting på området. Ledamoten får gärna säga detta en gång till och förtydliga det.

Jag kan inte låta bli att avsluta med att knyta an till det tidigare replikskiftet, där Helena Storckenfeldt pratade om att man inte hade ägnat sig åt plakatpolitik. Jag har en sista fråga när det gäller de här tio kronorna i sänkt bensinpris vid pump. Det var alltså inte plakatpolitik som den nuvarande regeringen ägnade sig åt före valet?

Herr talman! Tack så mycket, Helena Storckenfeldt, för anförandet!

Ledamoten berörde i sitt anförande både matsvinn och försörjningstrygghet. Det är två väldigt viktiga frågor, och kopplar man dem till cirkulär ekonomi ser man en del där jag tycker att den cirkulära ekonomin kommit ganska långt i Sverige.

Det handlar om matsvinn som i förlängningen blir biogas som i sin förlängning blir biogödsel som kan bli nya matprodukter. Det här är en del av den cirkulära ekonomin som fungerar väldigt bra. Vi såg till exempel i de senaste ansökningarna till Klimatklivet att antalet ansökningar om att få bygga biogasanläggningar ökade drastiskt.

Men apropå ledamotens tidigare diskussion om plakatpolitik kommer här en fråga som verkligen är verklig.

I juni 2020 godkände EU-kommissionen fortsatt skattebefrielse på biogas fram till 2030. Denna skattebefrielse överklagades, som vi alla vet, före jul och har nu förklarats ogiltig. Den nuvarande regeringen bestämde sig för att inte överklaga kommissionens beslut, vilket innebär att det just nu är oerhört stora utmaningar för kollektivtrafikbranschen. Många bussar går i dag på biogas, och kostnaderna slår rakt in på skattekollektivet och trafikanterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

Också för transportsektorn är det här ett oerhört hårt slag. Vi ser att de företag som ligger längst fram, de som har gjort omställningen, nu straffbeskattas på grund av detta regelverk.

Min fråga är: Vad kommer regeringen att göra för att hjälpa de företag som ligger längst fram och som har bidragit till en cirkularitet i vårt samhälle?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Jag är glad att höra att ministern tar frågan på stort allvar, för det är bekymmersamt att vi över en natt i stort sett tar bort den skattebefrielse som väldigt många företag har sett som given och har trott ska gälla fram till 2030 och därför har gjort stora investeringar.

Jag var i kontakt med transportsektorn, där många av de företag som har velat gå före och har tagit ett stort ansvar i omställningen nu är desperata när kostnaderna för deras investeringar blir långt mycket högre än de räknat med tidigare.

Jag är också glad över att finansministern bedyrar att hon ska titta på de olika typer av stöd eller extra åtgärder som kan användas för att stödja branschen. Det blir lite besynnerligt när de företag som har bestämt sig för att göra en grön omställning och har ställt om till fordon som går på biogas ska beskattas på samma sätt som om de hade fordon som gick på fossila drivmedel.

Avslutningsvis vill jag bara ställa en fråga. Det är kanske svårt för finansministern att spekulera i detta, men hur lång tid tror finansministern att det kan ta? När det gäller den grundliga översynen är det svårt att veta om det handlar om månader, ett halvår eller ett år. Det påverkar företagen i väldigt stor utsträckning. Det vore intressant om finansministern ändå kunde ange någon typ av tidsrymd i sitt avslutningsanförande.

Slutligen är frågan igen: Tror ministern att det fortfarande bara är skattebefrielse som ska gälla, eller ska vi också titta på de produktionsstödsförslag som har funnits tidigare i debatten?

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag hörde ändå en antydan om att Regeringskansliet vill analysera hur man ska stödja branschen framgent.

Fru talman! Den ingång jag har är att när förutsättningarna för en bransch totalt omkullkastas måste regeringen ta frågan på allvar. För varje månad som nu går blöder flera företag på grund av de ökade kostnaderna. Det är de företagen som har gått före, som har ställt om och som har tagit ansvar i den omställning som så väl behövs i Sverige och i övriga världen.

Sverige och EU har gemensamt sagt att matavfall ska samlas in och återvinnas. Det finns ett tydligt mål om att ställa om fordonsflottan. Detta är något vi är överens om. Därför tycker jag att det vore rimligt att regeringen i stället för att bara skicka ett brev till kommissionen ska vara mer framåtlutad och mer offensiv i frågorna.

Vi måste jobba mer aktivt med dessa frågor i Europeiska unionen. Vi måste se till att det matavfall som vi gemensamt har bestämt ska samlas in förädlas. Där är biogasproduktionen ett av de absolut bästa sätten att göra denna förädling.

Vi har också sagt att vi ska ställa om vår fordonsflotta. Där kommer vi såklart att behöva en mängd olika åtgärder. Elektrifieringen är viktig, men den kommer inte att räcka, utan vi måste använda fler instrument. Där kommer biogasproduktion att vara en viktig del.

Vi måste jobba vidare med utvecklingen på lång sikt. Det har under flera år varit ett stort intresse för investeringar i biogas samtidigt som politiken inte riktigt har landat i vilka styrmedel som ska gälla. När man väl landade i att införa skattebefrielsen var det många som drog en lättnadens suck och sa att det nu finns ett spelutrymme; de vet vilka förutsättningar som kommer att gälla under lång tid, och därför kan de satsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I den senaste omgången med ansökningar om medel från Klimatklivet är det väldigt många ansökningar som har att göra med just investeringar i biogasproduktion på gårdsnivå, det vill säga att även lantbruket ska gå in och öka produktionen av biogas. Men vi ser nu att den här domen får väldigt stor effekt. Helt plötsligt drar man undan benen för en hel bransch där man tidigare skulle ha kunnat skapa nya värden inom de gröna sektorerna, som nu inte kommer att klara av den omställning som vi så väl behöver.

Jag återkommer till mina frågor. Det finns ett antal biogasaktörer som från och med i dag kommer att betala full koldioxidskatt för biogasen. Dessa företag har oerhört stora utmaningar framöver. Vad kan ministern ge för löften till den här branschen i dag? Vad kommer man att få för stöd framgent för att klara dessa månader eller mer - det kan ju dröja ett halvår eller ett år innan vi får besked? På vilket sätt skulle man kunna kompensera för detta?

Jag har ytterligare en fråga: Innebär detta att dessa företag kommer att få betala för avdraget eller skattebefrielsen retroaktivt? Vi har ju haft detta under två år. Slutligen: Är det intressant att ta upp några av Biogasmarknadsutredningens gamla förslag, det vill säga att ha stöd i stället för skattebefrielse?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag börjar med att tacka finansministern för svaret.

Biogasen har en viktig roll att spela i klimatomställningen. Biogasen är förnybar och klimatneutral och kan närproduceras av restprodukter från hushåll och lantbruk. Från de restprodukter som kommer av biogasproduktionen kan man utvinna biogödsel som sedan kan gå tillbaka till lantbruket och på så sätt ersätta konstgödsel.

Sverige står i dag inför flera stora utmaningar där biogasen kan spela en viktig roll i omställningen. För att klara de utmaningar vi har för avfallshanteringen både i Sverige och i Europa har vi kommit överens om att livsmedel och köksavfall ska samlas in fastighetsnära från och med den 1 januari 2024. I dag blir matavfallet på många håll i Sverige biogas. Insamlingen, som nu kommer att ske på bred front i både Sverige och Europa, har potential att öka produktionen av biogas och i förlängningen öka möjligheten att skapa biobränslen för framtiden.

Samtidigt står Sverige mitt uppe i en energikris. Vi är beroende av importen av fossila bränslen. Även här har biogasen en viktig roll att spela. Genom att producera biogas lokalt kan vi faktiskt lösa en del av de utmaningar som finns för beredskapsfrågor.

Sverige och transportsektorn står inför stora gigantiska utmaningar. Här handlar det om att ställa om hela fordonsflottan, och även här har biogasen en roll att fylla. På alla dessa områden har biogasen en roll att fylla i omställningen, men för att biogasen ska kunna ta den rollen måste den ges bra förutsättningar. Det måste finnas en skattebefrielse eller andra typer av stimulanser som gör att vi klarar av att verka för en omställning.

Hemma i Östergötland - min valkrets - körs många bussar med biogas. För Östgötatrafiken - den aktör som beställer busstrafiken - kommer domen att få förödande konsekvenser. Det handlar om kostnadsökningar i storleksordningen 40 miljoner kronor per år. På det sätt som avtalen är skrivna kommer kostnaden att slå rakt in i Östgötatrafikens plånbok, i förlängningen för skattekollektivet i Östergötland och för resenärernas kostnader för att resa.

Mot transportsektorn slår förändringen skoningslöst. Med ökade kostnader för gasen på ungefär 10 kronor per mil med normal förbrukning för en lastbil, kommer det för ett åkeri att innebära att kostnaderna ökar med ungefär 150 000-200 000 kronor per lastbil och år. För ett företag som har bestämt sig för att ställa om och satsa blir kostnaderna enorma.

Fru talman! Låt mig ställa några frågor till finansministern. Regeringen valde i dag att inte överklaga domen. Effekten av detta innebär gigantiska kostnader för branschen. I dagens Svenska Dagbladet står det att Skatteverket från och med i dag inte kommer att godkänna några återbetalningar eller avdrag, vilket innebär att kostnaderna uppstår nu.

Hur anser finansministern att företagen ska överleva när kostnaderna ökar? Hur lång tid tror finansministern att det kommer att ta för oss att få veta hur det slutligen blir?