Josef Fransson

Motion till riksdagen 2026/27:198 av Tobias Andersson m.fl. (SD) Krav på svenskt medborgarskap för all rösträtt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa rösträtt i region- och kommunval för invånare utan svenskt medborgarskap och tillkännager detta för regeringen. Motivering I efterdyningarna av riksdagsvalet 2026 pågår en intensiv nyhetsrapportering och debatt om klanröstning, valfusk, okända kryssraketer med utländsk bakgrund med mera. Frågorna är många, men i skrivande stund återstår det att se huruvida rättsliga åtgärder vidtas och ifall någon valkrets behöver genomföra omval. Det i särklass mest medialt bevakade fallet om misstänkt valfusk rör en okänd och nybliven svensk medborgare som personkryssat sig in i riksdagen. Hur någon som precis erhållit svenskt medborgar­skap kan företräda svenska folket i Sveriges riksdag debatteras nu flitigt. En relevant fråga och kanske något som borde åtgärdas. Det är dock inte bara i riksdagsvalet som potentiellt valfusk och klanröstning ägt rum, utan det finns också exempel på kommunal nivå, och i de fallen behöver inte ens klanrösterna komma från svenska medborgare. Rösträtt i riksdagsvalet innehar den som fyllt 18 år, är svensk medborgare och är eller har varit folkbokförd i Sverige. Rösträtt i regionval och kommunval däremot har även medborgare i ett annat land, eller statslös, som har varit folkbokförd i Sverige i minst tre år i rad före valdagen, samt är folkbokförd i kommunen eller regionen. Som om det inte vore illa nog att någon som nyss erhållit svenskt medborgarskap på tveksamma grunder kan bli riksdagsledamot så kan också kommunala och regionala val avgöras av invandrare utan medborgskap i landet de röstar i. Det finns EU-bestämmelser på området, varför fokus bör ligga på att begränsa rösträtten för medborgare i tredjeland. Detta behöver åtgärdas för att värna det svenska självbestämmandet och svenska medborgares inflytande över alla delar av sitt eget land. Tobias Andersson (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Josef Fransson (SD) Denice Westerberg (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:197 av Tobias Andersson och Josef Fransson (båda SD) LNG-terminal till det västsvenska gasnätet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för en LNG-terminal till det västsvenska gasnätet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverigedemokraterna tror att gasturbiner kommer att spela en stor roll för att generera den el och effekt som behövs under en överskådlig framtid. Vi vet också att gas redan i dag är en viktig del av olika industriprocesser, inte minst för kemiindustrin. IKEM som samlar kemiindustrin såväl som andra näringslivsaktörer har uttryckt behovet av att inrätta en LNG-terminal längs det västsvenska gasnätet – något som tidigare regeringar har avslagit. Detta vore sannolikt direkt nödvändigt utifrån ett total­försvarsperspektiv för att minska sårbarheten i vårt gasbehov. Det finns förvisso en LNG-terminal i Göteborgs hamn, men denna är i dagsläget inte ansluten till det västsvenska gasnätet. Oavsett detta finns det uppenbarligen ett behov av att ansluta en LNG-terminal till gasnätet. Tidöpartierna vidtog många bra åtgärder för det svenska energisystemet, men det finns mer att göra rörande gasrelaterade frågor. En ansökan om miljötillstånd för en LNG-terminal prövas av länsstyrelsen som första instans och det finns idag inga hinder för en aktör att ansöka hos regeringen om koncession för att ansluta en terminal till gasnätet. Med det sagt kan politiska åtgärder krävas för att det ska bli aktuellt i praktiken. Tobias Andersson (SD) Josef Fransson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:195 av Tobias Andersson m.fl. (SD) Stopp för svenskfientlighet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att erkänna svenskfientlighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att stoppa svenskfientligheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en åtgärdsplan mot svenskfientlighet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Hat, rasism, förtryck och diskriminering av olika slag motsätter sig de flesta. Det finns en välförtjänt social stigmatisering kring att se ner på andra människor utifrån faktorer likt hudfärg och bakgrund. På detta område råder inga politiska konflikter – tills svensk­fientlighet kommer på tal. Politiker och debattörer som gärna motsätter sig islamofobi, antiziganism, afrofobi, antisemitism och alla andra begrepp som ska beskriva negativt laddade åsikter riktade mot en specifik grupp vill inte kännas vid svenskfientlighet. Orsakerna varierar säkert, men inte sällan nyttjas någon överdrivet teoretiserad woke-influerad förklaring om att ”omvänd rasism” inte finns och att rasism endast går åt ett håll i någon påhittad maktbalans mellan grupper. Utan att i denna motion framföra en utförlig argumentation om varför det är fel i sak konstaterar vi att svenskfientlighet inte får samma genomslag och sympati som andra former av rasism. Detta är extra provocerande då Sverige är det enda hemlandet för svenskar, den plats på jorden där vi ska vara som tryggast. Trots det förringas och förnekas den åter­kommande och uppenbara svenskfientligheten. I decennier har det funnits vittnesmål om hur invandrare sett ner på, föraktat och förtryckt svenskar. Det kan handla om allt från elever som beskriver sin skolmiljö till alla de åtskilliga domar i vilka man kan läsa om hur offer för vålds- och sexualbrott vittnat om att deras förövare under övergreppen uttryckt sig svenskfientligt. Få saker borde väcka större avsky än att en svensk pojke eller flicka, i sitt eget land, utsätts för misshandel eller våldtäkt där de valts ut av gärningsmannen på grund av sin bakgrund. Där de under övergreppet inte bara tvingas stå ut med brottet i sig utan också får höra att de är en ”svennejävel”, ”svennehora” eller liknande. Att veta att de sannolikt sluppit utstå brottet om de, likt förövaren, haft utländsk bakgrund. Som om detta inte vore illa nog får de sedan förklarat för sig att det är rasistiskt att påtala den rasism de själva nyss utsatts för. Enskilda sverigedemokrater, däribland undertecknade, har genom åren belyst och efterfrågat åtgärder mot svenskfientligheten. Det kan i praktiken handla om åtgärder kring hur lagstiftningen rörande hatbrott utformas, hur undervisning om rasism går till i skolan, hur myndigheter arbetar mot diskriminering, vilken statistik som förs kring begångna brott med mera. För att på riktigt motarbeta och stoppa svenskfientligheten krävs dock först att den erkänns. Utan problemförståelse kan inga lösningar mejslas fram. I nästa steg bör en åtgärdsplan mot svenskfientlighet tas fram av berörda departement och myndigheter. Mot denna bakgrund lyfter vi frågan om svenskfientlighet i olika forum och nu även genom denna motion. Detta med förhoppning om förändring och ett Sverige där alla svenskar kan känna sig trygga i sitt eget hemland. Tobias Andersson (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD) Josef Fransson (SD) Denice Westerberg (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Jonas Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:193 av Tobias Andersson m.fl. (SD) Krafttag mot otillbörlig påverkan vid röstning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krafttag mot klanröstning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Hur väljare kommer fram till vilket parti de ska rösta på varierar. En del har bestämt sig för många år sedan, andra utvärderar de senaste valplattformarna, principprogrammen och riksdagsmotionerna. Några låter partiledarnas prestationer i de sista tv-debatterna avgöra, andra bryr sig mer om vad vänner och bekanta ger uttryck för. Såväl ideologisk övertygelse som de praktiska konsekvenserna av respektive partis politik för den en­skilde väljaren kan vara avgörande. Hur man än landar i sitt val av politiskt parti att rösta på ska det vara ett eget val. Då valhemlighet råder behöver man heller aldrig oroa sig för att ens röster offentliggörs. Trots detta har det sannolikt skett otillbörlig påverkan i mindre utsträckning runt om i Sverige i alla val. Det kan ha varit familjemedlemmar som försöker säkerställa att övriga i familjen ”röstar rätt” eller fackförbund som försöker utöva påtryckningar på medlemmar. Utan att förringa sådana incidenter ser vi nu omfattande problem med misstänkt så kallad klanröstning. Förenklat innebär det att grupplojalitet utifrån till exempel etnicitet/klan/religion avgör val av parti och kandidat snarare än ideologi, egna intressen etcetera. Denna företeelse åsidosätter den individuella och hemliga rösträtten och urholkar i förlängningen vår demokrati. När klanröstning genererar framgång och resulterar i att en kandidat blir vald – till exempel tack vare personkryss – väcks frågor om dennes lojalitet under ämbets­utövningen. Risken är att någon som väljs tack vare organiserad klanröstning primärt är lojal gentemot klanen – inte partiet, valkretsen etcetera. Om det är imamen som i moskén framfört vilka församlingens medlemmar ska rösta på och det säkrar rösterna för de berörda kandidaterna lär imamens åsikter väga tungt när de sedan utövar sitt ämbete. Sverige behöver dra lärdomar av 2026 års val och vidta adekvata åtgärder för att förhindra fortsatt klanröstning kommande val. Det kan handla om systemet med valsedlar, stärkta kontroller, ökade befogenheter för röstmottagare, skärpta straff, riktade insatser mot områden eller särskilda föreningar etcetera. Därför bör Valmyndigheten i nära samarbete med Polismyndigheten och Riksenheten mot korruption och eventuellt andra relevanta aktörer utreda detta och politiken därefter vidta åtgärder för att stoppa framtida klanröster. Tobias Andersson (SD) Josef Fransson (SD) Denice Westerberg (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:191 av Tobias Andersson m.fl. (SD) Kortare förordnanden för generaldirektörer Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kortare förordnanden för generaldirektörer och tillkännager detta för regeringen. Motivering I Sverige är det i dag praxis att man tillsätter generaldirektörer för myndigheter på förordnanden om sex år, med två möjliga förlängningar om tre år. Det ger en general­direktör tid att åstadkomma någonting på myndigheten, och man behöver inte vara orolig för att nästa regering per automatik avsätter en efter valet. Samtidigt innebär det begränsningar för politiken att omstöpa misskötta myndig­heter. Regeringen äger fortfarande möjligheten att låta en generaldirektör gå i förtid, men förordnandet placerar då den eventuellt dåliga generaldirektören på den hög­avlönade elefantkyrkogården. Det resulterar i att det finns ekonomiska incitament för en regering att ha överseende med misskötsel på en myndighet därför att alternativet, att byta generaldirektör, innebär att ytterligare en gd-lön ska betalas ut. Vid flera behov av byten stiger kostnaderna snabbt, vilket även resulterar i att de som blivit placerade på elefantkyrkogården på nytt blir aktuella för statliga uppdrag – till exempel som generaldirektör på en ny myndighet eller som landshövding. Väljarna kan därför komma att se hur en misskött myndighets generaldirektör, efter att regeringen har avbrutit förordnandet, ges ett nytt högavlönat uppdrag i statens tjänst, något som onekligen kan komma att väcka irritation ute i landet. Att korta tiden för förordnandena skulle över tid minska antalet personer på elefantkyrkogården och under­lätta för politiken att säkerställa att väljarnas mandat förvaltas även i verkställigheten på myndigheterna. Är man orolig för att färre skulle vilja åta sig ett uppdrag som general­direktör när ”anställningstiden” blir kortare skulle man kunna kompensera detta med högre lön, vilket på sikt sannolikt ändock blir billigare än att ha en stor elefantkyrko­gård. De samhällsekonomiska konsekvenserna av generaldirektörer som är dåliga på sitt jobb går dessutom inte att beräkna. Tobias Andersson (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Josef Fransson (SD) Jonas Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:99 av Josef Fransson och Pontus Andersson Garpvall (båda SD) Nedgångna bostäder i avfolkningskommuner Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska utreda ett program för att köpa upp och riva nedgångna lägenheter och villor i avfolkningskommuner och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige är ett land i omvandling, och när en kommun förändras genom att t.ex. en stor arbetsgivare försvinner så får det följdeffekter som gör att samhället dras ned i en nedåt­gående spiral av följdverkningar. Förutom skenande arbetslöshet ger det inte sällan ett överutbud på bostadsmarknaden, vilket i sin tur raserar priserna så att såväl nyproduktion som underhåll av befintligt bestånd blir en direkt förlustaffär. När man väl hamnat i denna situation kan det bli svårt att få nya arbetsgivare att etablera sig på orten då hela samhällena blir nedgångna och det blir svårt att rekrytera nyckelkompetenser för inflyttning. Vi har vidare kunnat se hur bostäder i dessa orter köps upp för att på ett cyniskt sätt göra sig av med personer som belastar socialtjänsten i andra kommuner. Begreppet ”social dumpning” används inte sällan för fenomenet. Utifrån ovanstående problematik menar vi att det är av vikt att staten bör ta ett ansvar och genomföra ett omfattande rivningsprogram i Sverige med syftet att väcka nedgångna orter till liv, motverka social dumpning och ge alla människor som bor i dessa orter ett hopp om en ljusare framtid för deras samhällen. Josef Fransson (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:98 av Josef Fransson m.fl. (SD) Nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska lägga om arbetet med jämställdhet och till följd av detta lägga ned Jämställdhetsmyndigheten och tillkännager detta för regeringen. Motivering 2018 implementerades Jämställdhetsmyndigheten, vilken är en bärare av postmoderna idéer om kön och med uppdrag att bl.a. bistå regeringen i jämställdhetspolitiska frågor och medverka till att implementera jämställdhetsintegrering i statliga myndigheter. Myndigheten har ca 130 anställda och en budgetpost om ca 73 miljoner. Kritik som riktats mot myndigheten är att man bara ser till kvinnors ojämställdhet och detta utifrån teoretiska resonemang som är ideologiskt präglade och där man förnekar biologins betydelse. En annan kritik är att man i alltför stor grad ägnar sig åt ojämställdhet vid toppjobb så som bolagsstyrelser och professurer och liknande, medan sådant som ankommer flertalet människor kommer i skymundan, t.ex. att pojkars skolresultat sjunker drastiskt eller att andelen män som läser vidare till högre utbildning minskar. Sveriges regering bör avstå från att understödja och implementera radikala norm­brytande vänsterteorier som använder vetenskapen omvänt för att bevisa på förhand beslutade föreställningar. Tvärtom bör vi bejaka ett konservativt förhållningssätt om försiktig samhällsförändring där vi tillämpar kunskap som går i samklang med den vetenskapliga metoden. Således bör regeringen snarast lägga om sitt jämställdhetsarbete samtidigt som man lägger ner Jämställdhetsmyndigheten. Josef Fransson (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Denice Westerberg (SD) Jonas Andersson (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:97 av Josef Fransson m.fl. (SD) Motverkande av klanstrukturer i Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga en kommission för att motverka klanstrukturer och tillkännager detta för regeringen. Motivering Att klanstrukturer uppstår i samhällen med avsaknad av en centraliserad statsmakt och rättssystem är tämligen logiskt, om än i strid med många av de värden vi håller högt i västvärlden. I Sverige började klanstrukturerna försvagas redan på medeltiden vid kristendomens intåg då kyrkan från 800-talet och framåt först motarbetade och sedermera förbjöd giftermål med nära släktingar. Processen att ersätta klanväldet med en stats­baserad struktur var i stort slutförd på 1600-talet. Utvecklingen var liknande över hela Europa även om tidpunkten och hastigheten varierade beroende på region och historiska omständigheter. En viktig slutsats är dock att övergången varit en förutsättning för annan utveckling, t.ex. individuella fri- och rättigheter. På samma sätt innebar över­gången från klan till nation minskade släktfejder där konflikter kanaliserades till rättsliga processer istället för privat hämnd. I delar av världen har klanstrukturerna dock levt vidare. Detta har lett till instabila statsbildningar där konfliktnivån ligger konstant hög och utvecklingsnivån hålls tillbaka. Många som bor i dessa länder vill gärna migrera till mer fungerande länder eftersom dessa har högre välstånd och förutsättningar för ett bättre liv. Tyvärr vill migranterna påfallande ofta behålla hemlandets sätt att leva, de faktorer som gjort deras egna länder dysfunktionella från första början. Detta skapar idag enorma slitningar i Sverige med klanbaserad organiserad kriminalitet, fiendskap gentemot svenskar och en växande korruption. Det svenska samhället har hittills inte haft något motmedel mot framväxten av de importerade klanstrukturerna i Sverige. Vår samtid har i stället präglats av tolerans mot det som är annorlunda, även om det uppenbart skadar oss. När det begav sig så var Sveriges övergång från klanstrukturer till centraliserade statsbaserade system allt annat än frivillig, vår civilisations framgångar vilar på blod, svett och tårar. Att vi i toleransens namn ska ge upp allt detta för främlingar från en annan del av världen är ett svek mot såväl tidigare som kommande generationer. Vi menar att vi inte alls ska tolerera klaners framväxt i Sverige. Snarare behöver vi kriminalisera sådant som upprätthåller klanstrukturer, ge extra straffpåföljd för heders­relaterad och klanbaserad brottslighet och sänka trösklarna för utvisning av i samman­hanget problematiska individer. Regeringen bör därmed tillsätta en kommission som får i uppdrag att föreslå konkreta åtgärder mot klanstrukturer och för att Sverige även kommande sekler ska vara ett land som bygger på västerländsk upplysningsfilosofi med individuella fri- och rättigheter. Josef Fransson (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:96 av Josef Fransson och Tobias Andersson (båda SD) Beredskapslager av kärnbränsle Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om beredskapslager av kärnbränsle och tillkännager detta för regeringen. Motivering I en orolig omvärld är det av yttersta vikt att Sverige stärker sin beredskap för oväntade och långvariga störningar. En central del av detta är att säkra energiförsörjningen. Här finns en tydlig brist: Sverige och den svenska kärnkraftsindustrin saknar ett nationellt beredskapslager av färskt kärnbränsle. Till skillnad från olja och drivmedel, där Sverige enligt internationella åtaganden håller beredskapslager motsvarande minst 90 dagars förbrukning, finns inget mot­svarande system för kärnbränsle. Även om reaktorinnehavarna håller vissa kommersiella lager av bränsle, samt att det finns en bränslefabrik i Västerås, saknas ett samordnat och tillräckligt stort strategiskt lager som kan garantera drift under en längre period av handelsstörningar, geopolitiska kriser eller leveransavbrott. Detta är problematiskt av flera skäl. Kärnkraften står för en betydande del av Sveriges elproduktion och bidrar till både försörjningstrygghet och stabilitet i elsystemet. Ett avbrott i bränsleleveranserna skulle på sikt tvinga reaktorer att stängas, med stora konsekvenser för elsystemet, industrin och samhället i övrigt. Sverige bör därför etablera ett nationellt beredskapslager motsvarande minst två års normal förbrukning av kärnbränsle till de svenska kärnkraftverken. Ett sådant lager skulle ge tid att hantera störningar. Det skulle också stärka Sveriges totala energi­beredskap i en tid av ökande geopolitisk osäkerhet. Josef Fransson (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:95 av Josef Fransson m.fl. (SD) Översyn av lagen om hets mot folkgrupp Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda lagen om hets mot folkgrupp och tillkännager detta för regeringen. Motivering Lagen om hets mot folkgrupp hålls ständigt aktuell med en oförutsägbar och motsägelse­full tillämpning. Inte sällan väcks åtal kring humor och satir, vilket får en rad konse­kvenser, inte minst för samhällsdebatten. Syftet med lagstiftningen, att skydda utsatta grupper, är hedervärt, men dessvärre har tillämpningen visat sig vara problematisk. I synnerhet gäller detta tolkningen av begreppet ”missaktning”. Detta ger upphov till osäkerhet och leder till begränsning av yttrandefriheten i ett samhälle som bygger på öppen debatt och åsiktsutbyte. Lagstift­ningen har visat sig vara i vissa fall rättsosäker. Lagstiftning ska vara tydlig och lätt att förhålla sig till. Medborgarna behöver veta vad som är tillåtet att säga och uttrycka, utan att behöva oroa sig för svåröverblickbara tolkningar av lagen. En risk för att lagen leder till oönskad självcensur föreligger. Om medborgarna inte vågar uttrycka sina åsikter hotas ett av det fria samhällets viktigaste fundament – yttrandefriheten. För att värna ett fritt och öppet samhälle, där åsiktsutbyte är möjligt utan rädsla för rättsliga påföljder, bör lagen om hets mot folkgrupp ses över. Inte minst vad gäller begreppet ”missaktning”. Regeringen bör enligt vår uppfattning därmed tillsätta en utredning av lagen om hets mot folkgrupp i syfte att stärka både yttrandefriheten och lagens förutsägbarhet. Josef Fransson (SD) David Perez (SD) Eric Palmqvist (SD) Jessica Stegrud (SD) Björn Söder (SD) Johnny Svedin (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:94 av Josef Fransson m.fl. (SD) Antikorruptionsmyndighet under riksdagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att införa en antikorruptionsmyndighet under riksdagen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har, relativt andra länder, varit förskonat från sådant som man normalt förknippar med korruption, så som mutor, förskingring, otillbörliga upphandlingar och riggade val. I Sverige har vi dock länge haft en institutionaliserad korruption där pengar och resurser flödat från det offentliga till det statsbärande partiets meningsfränder. Nu ser vi dock att Sveriges problem med korruption blivit ett snabbt växande problem där den organiserade brottsligheten äter sig in i svenska institutioner och myndigheter. Vi anser att detta behöver mötas med full kraft genom att upprätta en renodlad anti­korruptionsmyndighet. En utredning föreslog under 2025 att Ekobrottsmyndigheten skulle inkorporeras i Polismyndigheten och därmed upphöra som egen myndighet. Regeringen valde att inte gå vidare med detta förslag. Vid införande av en antikorrup­tions­myndighet skulle man kunna överväga att bygga upp den kring befintliga strukturer i Ekobrottsmyndigheten. Dock bör myndigheten, likt Riksrevisionen, ligga under riks­dagen och inte regeringen, just för att säkerställa dess oberoende. Josef Fransson (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:93 av Josef Fransson m.fl. (SD) Bekämpande av myndighetsaktivism Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska ta fram riktlinjer och lagstifta om sanktioner för att bekämpa myndighetsaktivism och tillkännager detta för regeringen. Motivering I en demokrati är det väljarna som bestämmer om man är nöjd med samhälls­utveck­lingen och ledarskapet. Om anställda på myndigheter agerar på egna politiska agendor, i strid med intentionerna med politiskt fattade beslut, blir det demokratiskt problematiskt eftersom väljarna inte väljer – eller kan avsätta – tjänstemän. Av denna anledning är det av stor vikt att det från staten finns klara riktlinjer gentemot myndighetsaktivism samt att den beivras. Klarar man inte av att hålla sina egna åsikter utanför myndighets­utövning så ska man inte ha ett sådant jobb. Josef Fransson (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:92 av Josef Fransson och Tobias Andersson (båda SD) Implementeringen av vattendirektivet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Myndigheten för civilt försvar i uppdrag att konsekvensutreda implementeringen av vattendirektivet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Implementeringen av det europeiska vattendirektivet har i Sverige lett till en tolkning där tusentals vattenkraftverk och mindre dämmen hotas av utrivningar. Ägarna tvingas välja mellan utrivning eller kostsamma miljöprövningar där resultatet ändå kan sluta med utrivning. Kalkylen talar nästan alltid för utrivning. Dock kan det vara svårförut­sägbart vad man riskerar nedströms, månghundraårigt etablerade biotoper omkullkastas till förmån för den konnektivitet för vandrade fisk som utrivningars tillskyndare före­språkar. Andra negativa effekter som följer av sjöutrivningen inkluderar förstörelsen av historiska kulturmiljöer, infrastruktur, elkablar och avloppsrör som exponeras, brunnar sinar, sättningar i fastigheter, skogsbränder, metangas, översvämningar, småskalig vattenkraft som försvinner, jordbruk som mister vatten och våtmarker som torkar ut. För den enskilde betyder inte sällan utrivningen enorma kapitalförluster, när en villa eller sommarstuga som tidigare hade sjöutsikt får sin utsikt ersatt med exponerad sjö­botten. ”Huset vid sjön” blir en ogästvänlig plats som riskerar att ersättas av slyskog. En attraktiv och dyrbar plats blir nära på värdelös. Ovanstående frågor är omdebatterade, men har i skrivandes stund inte fått någon tillfredsställande lösning. Frågans omfattning är dock så omstöpande för vårt hela kulturlandskap och medan politiken misslyckats att hindra utvecklingen effektueras löpande utrivningarna med dess konsekvenser. Risken är också att vattenflöden vid skyfall och säsongstoppar når nivåer vi med utrivningarna har försämrade förut­sättningar att hantera. Konsekvenserna av en utrivning i en kommun får även följder i kommuner nedströms. Sålunda får utrivningar i Hagfors konsekvenser för skyfalls­hanteringen i Karlstad. Utrivningarna kan också vara länsövergripande. Det behövs ett övergripande perspektiv på dessa konsekvenser som överstiger länsstyrelser och enskilda kommuners perspektiv. Det motiverar att Myndigheten för civilt försvar, tidigare Myndigheten för samhällsberedskap, ges förutsättningar att granska utrivningarna i ett beredskapsperspektiv. Josef Fransson (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:91 av Josef Fransson (SD) Införande av resningsdomstol Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att utreda införande av en resningsdomstol och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har tre nivåer av domstolar, där Högsta domstolen är den högsta instansen. Högsta domstolen meddelar dock bara prövningstillstånd om det har prejudikatintresse, alltså kan bidra till att skapa vägledande rättspraxis, eller för att det finns synnerliga skäl, såsom misstanke om grova fel i hovrättens dom. Dessa synnerliga skäl anses uppfyllda bara enstaka gånger per år. Möjligheten till resning för den som anser sig felaktigt dömd är mycket liten och beviljas endast i undantagsfall, exempelvis vid nya bevis, grova processfel. Högsta domstolen beviljar resning mycket restriktivt och det rör sig om i storleksordningen 2–3 fall per år. För rättssäkerheten kan det därför vara värt att införa en renodlad resningsdomstol som självständigt kan ta sig an fall, t.ex. vid skiljaktig dom eller när ett domslut kan anses ha påverkats i en viss riktning av en samtida samhällsdebatt. Detta bör regeringen låta utreda. Regeringen bör överväga att utreda införande av en resnings­domstol. Josef Fransson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:90 av Josef Fransson m.fl. (SD) Demokratisering av statsförvaltningen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fackförbunden ska vara partipolitiskt obundna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa ett civilsamhälle skilt från staten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kapa anslaget till Folkbildningsrådet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort hyresförhandlingsavgiften och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om propagandaförbud för myndigheter och statliga bolag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om transparens kring tillsättning av myndighetschefer, ambassadörer, landshövdingar och bolagsstyrelser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en oberoende offentlig maktutredning gällande Socialdemokraternas affärskomplex och tillkännager detta för regeringen. Motivering Socialdemokraterna har genom åren på en lång rad områden riggat spelplanen till sin fördel bland annat genom lagstiftning som är skräddarsydd för dem själva, till exempel den mycket uppmärksammade lotteriverksamheten där man med aggressiv telefon­försäljning sålde lotter på kredit till pensionärer. Man har vidare missbrukat regeringens utnämningsmakt för att politiskt kunna styra myndigheter på ett otillbörligt sätt. Det går också strida strömmar av skattemedel till civilsamhällesorganisationer som opinions­bildar till vänsterns gagn. Allt detta är ovärdigt en demokrati och bör snarast åtgärdas. Opolitiska fackförbund Att flera fackförbund har direkt koppling till Sveriges största parti Socialdemokraterna är något som inte anstår en modern demokrati. Att bryta alla kopplingar mellan politiska partier och fackförbunden torde ligga i flertalets intresse. Fackförbund har en rad lagstadgade rättigheter, så som allmän förhandlingsrätt, förhandlingsskyldighet för arbetsgivare, informationsrätt till verksamhetens ekonomiska utveckling och riktlinjer för personalpolitiken, rätt att teckna kollektivavtal, stridsrätt med mera. Detta gör att fackförbunden är långt mycket mer än en vanlig ideell förening. Fackförbundens lagstadgade rättigheter ger uppenbara intressekonflikter när det saknas gränsdragning mellan lagstiftare och rättighetsinnehavare. Inte minst är det djupt problematiskt när förbunden är en del av ett politiskt parti där man, beroende på val­resultatet, blir en del av statsmakten. Det är exempelvis helt orimligt att fackförbunden kan diskriminera medlemmar för förtroendeuppdrag på grundval av partitillhörighet eller att förbunden ger stora partibidrag av medlemmarnas pengar mot medlemmarnas vilja. Inte heller är det rimligt att fackförbunden ska få administrera a‑kassan, vilket är en försäkringspremie finansierad av staten. Regeringen bör utifrån ovanstående införa ett lagkrav på partipolitisk obundenhet för att omfattas av fackförbundens lagstadgade rättigheter. Ett civilsamhälle skilt från staten Ett starkt civilsamhälle är en grundpelare i det goda samhället. Idén bygger dock på dess oberoende från staten, så när en idédriven organisation som i större eller mindre omfattning sysslar med politisk opinionsbildning emottar statsstöd kan man inte längre hävda just oberoende. I Sverige har civilsamhället och staten mer eller mindre växt ihop och i vissa fall har man till och med lagt myndighetsuppdrag på ideella organisationer, vilket minskar möjligheterna till granskning och ansvarsutkrävande. Vi menar att ideella eller ekonomiska föreningar inte ska kunna inneha myndighetsuppdrag. Inte heller ska ideella eller ekonomiska föreningar som helt eller delvis sysslar med politisk opinions­bildning kunna uppbära statsstöd. Det ska också vara otillåtet för offentligfinansierade verksamheter att köpa tjänster, certifieringar och liknande av ideella föreningar som helt eller delvis producerar ideologi och propaganda. Att regeringar lagt opinionsbildning på entreprenad genom att ge pengar till organisationer som driver ens frågor är ren och skär korruption. Kapa anslaget till Folkbildningsrådet När det kommer till ideella organisationer som innehar ett slags myndighetsuppdrag sticker Folkbildningsrådet ut, som administrerar miljarder till folkhögskolor och folk­bildningsförbund. Genom upplägget har man skaffat sig stor kontroll över vilka som får del av stöden samtidigt som transparensen är långt mycket lägre än om pengarna administrerats genom en myndighet. Socialdemokraternas egna bildningsförbund ABF är föga förvånande den överlägset största mottagaren av skattepengar. I en process för att öka transparens och demokratiskt ansvarsutkrävande samt minska fusk och korrup­tion bör anslaget till Folkbildningsrådet tas bort och anslagen till exempelvis folkhög­skolor hanteras via befintliga myndigheter. Ta bort hyresförhandlingsavgiften Hyresgästföreningen är i allt väsentligt att betrakta som en del av Socialdemokraterna. En betydande del av Hyresgästföreningens intäkter härrör från den så kallade hyres­förhandlingsavgiften. Avgiften är lagstadgad och genom denna kan föreningen ta ut en osynlig kostnad från varje hyresgäst runt om i Sverige, oavsett om individen är medlem i Hyresgästföreningen eller ej. Medlen kan sedan fritt användas till att bedriva opinions­arbete med partipolitisk inriktning. Att Socialdemokraterna skapat detta system för att berika en av sina systerorganisa­tioner är ytterligare ett av alla exempel på institutionaliserad korruption som de ägnar sig åt. Hyresförhandlingsavgiften bör snarast avskaffas till förmån för ett modernt och demokratiskt samhälle. Propagandaförbud från myndigheter och statliga bolag Ett otyg i svensk statsförvaltning är när myndigheter och statliga bolag används för en regerings opinionsbildning eller valkampanj. Myndigheter och statliga bolag bör inte få bedriva opinionsbildning gentemot medborgarna alls vad gäller politiska frågor. Givetvis kan det vara både bra och rimligt att de bedriver informations- och lobbyverksamhet i frågor som ligger inom deras verksamhet gentemot politiken. I övrigt bör det vara otillåtet och följas av sanktioner. Regeringen bör utifrån detta införa regelverk för att förhindra att myndigheter och statliga bolag används för partipolitisk opinionsbildning för, eller av, framtida regeringar. Myndigheter som till främsta uppgift har opinions­bildning eller att driva en partipolitisk agenda bör snarast läggas ner. Ett exempel på detta är Jämställdhetsmyndigheten. Transparens kring tillsättning av myndighetschefer, ambassadörer, landshövdingar och bolagsstyrelser I Sverige har regeringen en nära på oinskränkt utnämningsmakt, vilket gjort att tillsätt­ningar av myndighetschefer, ambassadörer, landshövdingar och bolagsstyrelser för statliga bolag ofta har skett på tveksamma grunder, antingen att man sätter ut personer utifrån partibok eller att man använder utnämningsmakten som en sorts förhandlings­valuta. Särskilt ett parti har ägnat sig åt detta och därmed satt objektiva bedömnings­kriterier åt sidan. Sverige och svenska folket skulle tjäna stort på om utnämningar sker mer transparent och med en tydlig kontrollmekanism. För att uppnå dessa mål bör man flytta utnämningsmakten till riksdagen och regering­ens nomineringar måste få ett godkännande. Detta skulle öppna för en genomlysning av respektive utnämning före själva utnämnandet och höja kostnaden för att missbruka utnämningsmakten på ett otillbörligt sätt. Vi föreslår därmed en utredning om hur detta skulle kunna utformas. Socialdemokraternas affärskomplex Socialdemokraterna har under decennier byggt upp ett omfattande affärspolitiskt komplex med direkta ägarintressen, finansiella band och organisatoriska nätverk till bolag, kooperativ och rörelser. Exempel är Coop, Folksam, OK Q8, HSB, Riksbyggen, Fonus och Familjens Jurist, vid sidan av starka kopplingar till LO, ABF, Hyresgäst­föreningen, Folkets Hus och Parker med flera. Ingen annan europeisk demokrati uppvisar samma grad av sammanflätning mellan ett politiskt parti och affärslivets organisering. Lotteriskandaler är bara en synlig del av ett större mönster. Vidden av nätverken och deras konsekvenser för maktbalansen, konkurrensen och den liberala demokratin har aldrig kartlagts i sin helhet. En oberoende offentlig maktutredning, i linje med den gamla Koncentrations­utredningen från 1961–1975, är därför nödvändig för att skapa transparens. Utredningen ska kartlägga nätverkets historiska framväxt, ägarstrukturer, finansiella flöden och organisatoriska lojaliteter, beräkna värdet av offentligt stöd och politiskt skapade förmåner samt analysera konsekvenserna för partikonkurrensen och demokratin. Resultatet ska ligga till grund för lagförslag. Därutöver krävs skärpta transparenskrav så att bolag och organisationer med partikopplingar redovisar ägarstrukturer, styrelser och ekonomiska transaktioner offentligt. Regler om jäv och intressekonflikter måste stärkas för att förhindra att politiska beslut systematiskt gynnar den egna sfären. Målet är tydliga brandväggar mellan partiapparat, föreningsliv och affärsverksamhet. Josef Fransson (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Denice Westerberg (SD) Jonas Andersson (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:89 av Josef Fransson (SD) Avvecklande av Energimyndigheten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att avveckla Energimyndigheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vid Energimyndighetens avvecklande flytta över de önskvärda uppdragen till ett nybildat Statens energiverk och tillkännager detta för regeringen. Motivering Energimyndigheten, formellt Statens energimyndighet, bildades 1998 för att ställa om Sveriges energisystem till så kallade förnybara energikällor, i realiteten för att genom­föra kärnkraftsnedläggningen. Idag är inriktningen för energipolitiken en kärnkrafts­renässans med kraftig utbyggnad, men likt många andra institutioner så svänger inte organisationskulturen så enkelt, utan Energimyndigheten lever kvar i gårdagens politik. Man ansvarar i dag för frågorna rörande Sveriges tillförsel och användning av energi. Myndigheten skapades för att genomföra kärnkraftsnedläggningen och gårdagens energi­politik har totalt präglat dess organisation och kultur. Energimyndighetens negativa syn på kärnkraften har förfelat dess analysarbete. Myndighetens analysavdelning har under åren varit pådrivande i nedläggningen och har genom detta ensidiga fokus misslyckats med att varna Sverige för de konsekvenser Sverige idag lider av. Exempelvis varnade Energimyndigheten aldrig när den industria­liserade världens sämsta effektområden skapades i södra Sverige. Genom att missköta sitt analysuppdrag har Energimyndigheten allvarligt skadat företagens konkurrenskraft och rikets säkerhet. Resultatet är en närings- och försvars­politisk skandal. Energimyndighetens trovärdighet som expertmyndighet är därmed obefintlig. Därför måste Energimyndigheten nu slutligen läggas ner. För att ersätta Energimyndigheten bör en ny myndighet upprättas. Lämpligen åter­brukas det tidigare använda namnet ”Statens energiverk” och det bör precis som på 80‑talet vara nära knutet till Försvarsmakten. Dess primära uppdrag bör vara att stärka Sveriges energiberedskap och i övrigt stötta upprustningen. Hippieflum och vänster­aktivism bör aktivt motverkas inom myndigheten. I ljuset av Rysslands aggression mot Europa är försvaret av Sverige nu politikens viktigaste uppgift. Energimyndigheten är inte lämpad för den uppgiften. Därför behöver en ny förvaltningsmyndighet ges ansvaret för Sveriges energifrågor. Josef Fransson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:88 av Josef Fransson (SD) Elnätsutbyggnadsutredning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en allomfattande elnätsutbyggnadsutredning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Energipolitiska beslut fattas tyvärr ofta utifrån vad som känns bra snarare än utifrån hårda fakta. Detta trots att det är få politikområden som det är så enkelt att sätta siffror på utifrån naturvetenskap och basala ekonomiska teorier. Då hela vår civilisation är uppbyggd på rikliga mängder energi kan felaktiga beslut få ödesdigra konsekvenser där samhällskostnaderna snabbt springer iväg till tiotals eller hundratals miljarder kronor. Många inom energibranschen beskrev under tidigt 00-tal stamnätet som i stort sett färdigutbyggt. Fokus låg på drift, underhåll och effektivisering snarare än stora nyinvesteringar. Svenska kraftnäts (SvK) investeringsramar låg under denna tid på runt 700 miljoner/år. I samband med att vindkraftsutbyggnaden tog fart har SvK:s investeringsramar successivt ökat till årets 14,6 miljarder och prognostiseras till 25 miljarder/år 2029 och framåt. SvK:s ökade investeringstakt har aggregerat inneburit en kostnad om ca 80 miljarder i dagens penningvärde sedan 2008. Gjorda nätinvesteringar kan i delar kopplas till reinvesteringar i anläggningar som passerat sin tekniska livslängd och vädersäkring för att bättre klara stormar. Men det som jag menar i huvudsak varit drivande är vindkraftsutbyggnaden, kärnkraftsnedlägg­ningarna och integreringen med kringliggande länder som haft liknande inriktning på energipolitiken. Tyskland Det är väl omskrivet hur Tyskland påverkar svenska elpriser sedan man lagt ner samtliga sina 17 kärnkraftsreaktorer efter Fukushimabeslutet, samtidigt som man investerat i enorma mängder sol- och vindkraft. Förutom att de skapat ett mycket volatilt, väder­beroende kraftsystem har de minskat sin inhemska elproduktion med runt 20 %, vilket påverkar deras grannar, inklusive Sverige, både vad gäller elpriser och behov av elöverföring. Storbritannien På senare år har det dykt upp ytterligare en för Sverige kostsam granne, nämligen Stor­britannien. Även britterna har kommit att bli en storimportör av el och har likt Tyskland lagt ner baskraft till förmån för sol och vind. Man har dock, trots investeringar i väder­beroende kraft, minskat sin egen totala produktion med över 25 % på lite över ett decen­nium, vilket föranlett att Norge har byggt en 1 400 MW HVDC-lina till Storbritannien (North Sea Link, 2021). Norge/Tyskland Förutom ledningen till Storbritannien har Norge också byggt en ny HVDC-lina mellan Norge och Tyskland, även denna på 1 400 MW (Nordlink, 2021). När dessa två ledningar togs i drift 2021 fick det stora konsekvenser för Sverige då elflöden nu ofta dras in från öster, t.ex. från Finland via Fenno-Skan eller från östra Sverige, och går västerut genom mellersta Sverige och sen vidare via växelströmsledningar till Norge. Detta är inte vårt svenska nät konstruerat för, vilket renderat i ”loop-flows” och att Sverige får svårare att exportera överskott söderut, vilket skapar ytterligare behov av reservkraft, mothandel och framtida nätförstärkningar inom Sverige. Priserna i SE 4 pressas upp, relativt övriga Sverige. Seriekompensering Redan på 50-talet började man i Sverige använda seriekompensering på våra 400 kV-ledningar för att öka överföringskapaciteten på långa avstånd. Tekniken går kortfattat ut på att man installerar seriekondensatorer på långa kraftledningar och med detta minskas deras reaktiva motstånd, vilket gör det möjligt att överföra upp emot 50 % mer el på samma kabel. Seriekompensering ger som stor och viktig bonus att den skyddar nätet från strömavbrott till följd av solstormar. Det pågår nu en planerad utfasning av seriekompensering på vissa kritiska sträckor, särskilt i snitt 2. Det är inte för att seriekondensatorer är dåliga eller föråldrade, utan på grund av vindkraftsutbyggnaden. Seriekondensatorer gör det nämligen tekniskt kompli­cerat att ansluta ny vindkraft längs dessa ledningar, så därför tvingas man bygga dubbel­ledningar. Kostnaden hamnar hos SvK och i förlängningen på elnätsavgifterna. Det skulle vara intressant att titta på hur mycket extra nätkostnader vindkraften tillför Sverige bara i detta avseende. Ytterligare en kostnad som det sällan pratas om, är att SvK har gått från under 1 miljard upp till 6 miljarder årligen bara för att under ansträngda timmar betala kraft­producenter för att inte leverera el och betala industri för att stänga av sina processer. Aggregerat har ökningen inneburit en merkostnad för SvK om ca 26 miljarder sedan 2020. Summerar man ovanstående poster landar det på 270–320 miljarder kronor fram till dags dato, och då har jag inte ens berört samhällskostnaderna kopplade till att utveck­lingen av svensk industri hållits tillbaka på grund av brist på effekt och höga elpriser, vilket enligt vissa bedömare rör sig om hundratals miljarder kronor. Det skulle vara till stor nytta för politiska beslutsfattare om en oberoende utredare tittar på hur stora nätinvesteringar Sverige har genomfört historiskt på grund av politiska vägval i och utanför Sverige. Utredaren bör också titta på såväl vad det innebär för elnät och elmarknad med investeringar i havsvind, datacenter och elintensiv industri i diverse subventionerade projekt, såväl som hur mycket elnätsinvesteringar vi skulle kunna undvika i olika scenarion, t.ex. om Öresundsverket kördes i en betydande omfattning för att balansera nätet i väntan på ny kärnkraft. Politiker som är ideologiskt drivna och/eller helt saknar grundläggande förståelse för vårt elsystem har kostat – och kan fortsatt kosta – det svenska samhället hundratals mil­jarder. En väl underbyggd utredning skulle kunna bespara oss framtida felallokeringar. Josef Fransson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:87 av Josef Fransson m.fl. (SD) Politisk kapitalism Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra upp med den politiska kapitalismen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en lagstiftning som kommer åt bedrägerier inom den politiska kapitalismen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Begreppet politisk kapitalism används för att beskriva hur företag, via politiskt utpekade branscher, tillskansar sig ekonomiska förmåner och gräddfiler så som gynnsamma regleringar, avdrag, bidrag och kreditgarantier. För de företagare som lärt sig alla de värdeord som politikerna vill höra finns här enorma belopp att sätta i rullning och företag extraherar rikedomar ur samhället genom att exploatera politiken. Uppläggen består i att vinsterna privatiseras medan förluster socialiseras. Pengarna extraheras inte sällan ur de bidragsintensiva bolagen genom att pengar flyttas mellan bolag och mellan länder. Ofta genom så kallade räntesnurror med internräntor som är väsentligt högre än marknadsräntan. Det förekommer också att bidragen för ett projekt används för att starta upp nya bidragsintensiva projekt, likt ett pyramidspel. Miljarder och åter miljarder är i rullning i den gröna omställningens namn. Politiker agerar i synergi där man inte sällan låter sig synas och fotograferas i flådiga samman­hang med bandklippningar och första spadtag, detta samtidigt som bidragskapitalister låtes bli förmögna utan att behöva riskera egna pengar och utan att ens behöva uppvisa resultat. En åtgärd som man kan införa omedelbart är att regeringen antar interna etiska rikt­linjer där ministrarna avstår från att medverka vid sådant som bandklippningar och första spadtag vid bidragsfinansierade industriprojekt. När man agerar i symbios är det svårt att vara objektiv och kritisk till de projekt man ska anslå pengar till. Ofta torde uppläggen vara att betrakta som rena bedrägerier, men eftersom politikerna många gånger är djupt investerade i att deras visioner och budgetsatsningar ska bära frukt kan processerna fortgå med minimal granskning. Detta måste kommas till rätta med. Regeringen behöver snarast sjösätta en utredning om hur man kan lagstifta för att kunna beivra bedrägeriliknande upplägg. Likaså måste statens myndigheter ägna mång­dubbelt mer tid åt att kräva in underlag och granska projekt innan bidragsmiljarderna rullas ut. Målsättningen bör sedermera vara att bidragen och gräddfilerna helt ersätts med generella förbättringar för att driva industri i Sverige. Man kan tycka att vi borde ha lärt av historien vad gäller att politisera industrin, men så tycks alltså inte vara fallet. Josef Fransson (SD) Jessica Stegrud (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:86 av Josef Fransson (SD) Förutsättningarna för kärnkraftsbaserad fjärrvärme Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för kärnkraftsbaserad fjärrvärme och tillkännager detta för regeringen. Motivering En del av framtiden för fjärrvärme kan mycket väl komma att bli småskaliga modulära reaktorer (SMR) som är specifikt utformade för värmeproduktion till fjärrvärmenät. Till skillnad från konventionella kärnkraftverk och andra SMR-koncept producerar den endast värme. Reaktorkonceptet innebär att den arbetar vid betydligt lägre temperatur och tryck än traditionella kärnkraftverk, vilket möjliggör en enklare konstruktion, passiv säkerhet och lägre kostnader. Tekniken är avsedd att kunna placeras under jord och nära befintliga fjärrvärmenät. Tekniken är under aktiv utveckling och har potential att bli relevant för svensk fjärr­värme under 2030-talet. En utredning behövs för att klarlägga de tekniska, ekonomiska, regulatoriska och samhällsmässiga förutsättningarna för att denna typ av kärnvärme ska kunna användas i Sverige. Man behöver titta på saker som hur värmeproducerande SMR förhåller sig till svensk kärnkraftslagstiftning, tillståndsprocesser och Strålsäkerhets­myndighetens krav. Tekniken har potential att bidra till minskade utsläpp, ökad försörjningstrygghet och lägre kostnader jämfört med andra fossilfria alternativ. Josef Fransson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:85 av Josef Fransson och Tobias Andersson (båda SD) Simulator för vindkraftsproduktion Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att skapa en webbaserad applikation för energisystemet och tillkännager detta för regeringen. Motivering När man diskuterar och debatterar vindkraftens påverkan på elsystemet talar man ofta till döva öron, dels till de som av ideologiska skäl inte vill förstå och dels till de som genuint inte förstår. Detta ger att energipolitiken inte bygger på förståelse för olika mål­konflikter, vilket kostar det svenska samhället astronomiska summor i felallokeringar och kostsamma konsekvenser. Saken är att vindkraften ger en rad komplikationer på systemet där den ojämna produktionen blivit en helt dominerande faktor för såväl elpriser som elexport. I princip all vindel går på export då vi i Sverige inte kan ta hand om den. Vidare så skapar vindkraften, i och utanför Sverige, enorma behov av investeringar i de svenska elnäten. För att skapa en mer faktabaserad energipolitik är det av yttersta vikt att politikerna förstår konsekvenserna av olika vägval. Därför menar jag att Svenska kraftnät bör åläggas att skapa en simulator, en webbaserad applikation, där alla historiska data för tillförsel och förbrukning av el, elexport samt elpriser på ett enkelt sätt kan användas för att skapa lättbegripliga diagram. Förslagsvis kan man också föra in funktioner där användarna kan föra in scenarion med en utbyggd havsvindkraft eller ny kärnkraft i den historiska datan för att skapa ytterligare förståelse. Josef Fransson (SD) Tobias Andersson (SD)