Malin Höglund (M) svarade Mikael Dahlqvist i en replik om Ett språkkrav inom äldreomsorgen i debatten ”Protokoll 2025/26:98 Torsdagen den 26 mars” den 26 mars 2026.
Mikael DahlqvistS· i en replikJag tackar Malin Höglund för svaret. Jag upplever att ledamoten undviker att svara på frågan om prioritering. Med prioritering menar jag fysiska pengar direkt till kommunerna. Vi vet att över 130 kommuner i Sverige…Herr talman! I dag debatterar vi en viktig proposition: Ett språkkrav inom äldreomsorgen. Förslaget syftar till att stärka kvaliteten inom äldreomsorgen genom att införa ett tydligt språkkrav för personalen.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr talman! Detta är en i grunden viktig fråga. Det handlar om trygghet. Våra äldre ska kunna känna sig säkra i kontakten med omsorgen. De ska förstå vad som sägs, kunna uttrycka sina behov och känna att de blir bemötta med respekt. När språket brister, då brister också tryggheten.
Vi vet att språkproblem i äldreomsorgen finns i stora delar av landet. Vi vet också att det inte bara handlar om enstaka fall utan att det är ett utbrett problem. Bristande språkkunskaper kan leda till missförstånd och felaktigt utförda insatser, och i värsta fall riskeras också patientsäkerheten.
Herr talman! Detta är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Våra äldre förtjänar en omsorg där kommunikationen fungerar, varje dag och i varje möte. Det är därför regeringens förslag är så viktigt. Genom att införa ett språkkrav i socialtjänstlagen tydliggörs att personal inom äldreomsorgen ska ha tillräckliga kunskaper i svenska. Den nivå som föreslås – B2, enligt den europeiska referensramen – innebär att man kan förstå och göra sig förstådd i såväl vardagliga som yrkesmässiga situationer.
Herr talman! Som moderat anser jag att detta är ett bra och nödvändigt steg. Vi måste våga ställa krav på välfärden. Kvalitet uppstår inte av sig själv, utan det krävs tydliga förväntningar och ansvarstagande. Men det är också viktigt att betona att detta inte är ett förslag som syftar till att stänga människor ute. Tvärtom har regeringen varit tydlig med att språkkravet inte ska vara ett absolut krav vid anställning. Det hade varit orealistiskt i en verksamhet som redan kämpar med kompetensförsörjning.
Det handlar i stället om att utveckla språkkunskaperna hos den personal som redan finns, vilket är en mer ansvarsfull väg framåt. Här spelar satsningen på svenskalyftet en avgörande roll. Genom statliga medel ges kommunerna möjlighet att arbeta aktivt med språkutvecklingen. Personal kan få utbildning på arbetstid, språkombud kan utbildas och chefer kan få bättre verktyg för att stötta sina medarbetare.
Herr talman! Detta är en klok politik. Vi kombinerar krav med stöd. Vi har förväntningar men ger också människor möjlighet att nå upp till dem, och det är precis så välfärdspolitik bör fungera. Samtidigt måste vi vara realistiska: Det finns utmaningar. Språk tar tid att lära sig, och det krävs rätt pedagogik och rätt förutsättningar. Om reformen genomförs för snabbt eller utan tillräckligt stöd riskerar vi att skapa oro i verksamheterna.
Herr talman! Det är därför avgörande att införandet sker stegvis och med noggrann uppföljning. Utredningen föreslår också just detta, det vill säga att myndigheter ska följa upp hur språkkravet fungerar i praktiken och hur det påverkar kvaliteten i äldreomsorgen. Det är bra. Politik måste inte bara beslutas; den måste också följas upp och förbättras.
Herr talman! Vi får inte heller glömma personalens perspektiv. Många som arbetar i äldreomsorgen gör ett fantastiskt arbete varje dag. Många har också utländsk bakgrund och har tagit sig in i ett av de viktigaste yrken som finns i vårt samhälle. För dem måste detta språkkrav bli en möjlighet, inte ett hot. Det måste bli en möjlighet att utvecklas, stärka sin kompetens och känna större trygghet i sitt arbete.
Om vi gör det här rätt kan vi uppnå fler, och viktiga, mål samtidigt. Vi kan stärka kvaliteten i omsorgen, förbättra arbetsmiljön för personalen och öka tryggheten för de äldre. Detta är särskilt viktigt i en tid då allt fler människor lever längre. Behovet av fungerande äldreomsorg kommer bara att öka. Därför måste vi säkerställa att systemet också håller hög kvalitet.
Herr talman! Som moderat vill jag även lyfta vikten av ansvar och tydlighet. Välfärden bygger på att vi använder våra resurser på ett effektivt sätt och på att vi har höga krav på kvalitet. Språk är en grundläggande del i detta. Det handlar inte om att vara hård, utan det handlar om att vara seriös. Detta regeringsförslag är bra för de äldre. Det stärker deras rätt till en trygg och säker omsorg. Det säkerställer att de kan göra sin röst hörd och att de kan bli förstådda i en ofta utsatt situation, vilket är vad detta i grunden handlar om.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det här är ett steg i rätt riktning. Det är inte en enkel reform, och det kommer att krävas arbete. Men det är en nödvändig reform, och som moderat välkomnar jag förslaget. Vi står upp för kvalitet, ansvar och respekt för våra äldre.
(Applåder)
Herr talman! Tack, ledamoten Malin Höglund, för ett anförande som jag ändå upplevde som mer humant än de anföranden som hittills har hållits av representanter för Tidöpartierna! Det kan jag delvis tacka för.
En sak reagerade jag dock på, och det är att ledamoten säger att vi måste våga ställa krav på välfärden och välfärdens personal. Just nu upplever dock välfärdens personal – det här får jag höra varje dag i olika utsagor – att regeringen och Sverigedemokraterna har ställt så pass mycket krav på välfärdens personal att de just nu går sönder. De går sönder! Deras kroppar går sönder, och deras hjärtan går sönder. De älskar sitt yrke, men de förmår inte ge vård och omsorg i tid och på det sätt som de hade velat göra. Det beror på nedskärningar som är ett resultat av att man har prioriterat helt fel från nationellt håll.
Detta leder till mer minutstyrning, mindre personal och mindre resurser i äldreomsorgen. En konsekvens av det är att personalen går sönder. De här människorna är sjukskrivna mer än någon annan grupp. Arbetsmiljöverket undersöker just nu 700 arbetsplatser inom hemtjänsten, där det är allra tuffast, på grund av arbetsplatsolyckor, ett stort antal sjukskrivningar och dålig arbetsmiljö.
Jag försöker förstå varför Tidöregeringen inte har mer empati för de arbetare runt om i landet som sliter. Man satsar inte på dem. Tycker Malin Höglund att man har satsat på dem?
Herr talman! Jag tackar Nadja Awad för frågan, även om jag egentligen inte vet vad frågan var. Kanske handlade den om det sista, alltså om huruvida vi satsar på personalen inom äldreomsorgen. Det tycker jag att vi gör.
Nu debatterar vi ett språkkrav inom äldreomsorgen. Där handlar det också om att kunna förstå sina kollegor. Jag har ofta varit praktikant ute i olika verksamheter, och jag hoppas och tror att mina kollegor här inne gör exakt samma sak. För tio år sedan, tror jag, kom jag till en arbetsplats där personalen sa: Den där personen är det ingen idé att du pratar med, för hon förstår ingenting. Hur kollegial är man när man säger en sådan sak? Det hade varit bättre om personen hade varit rustad så att hon kunde förstå svenska när hon kom till arbetsplatsen.
Jag tycker att det är kollegialt att man får delta tillsammans med kollegorna och att man kan sitta och fika och småprata om familjen eller om aktiviteter man ska ägna sig åt. Jag tyckte inte att personerna på arbetsplatsen jag nyss nämnde var kollegiala.
Det språkkrav som vi nu inför gör att alla förstår, så att man kan sitta och småprata. Det ska inte bli några förvecklingar i vården. Det tycker jag är att ta ansvar såväl för de äldre som för kollegorna och för de personer som befinner sig på arbetsplatsen.
Herr talman! Det är ju sjyst att säkerställa att det finns fler kollegor som kan avlasta, så att det finns fler händer och fötter i äldreomsorgen och så att alla kan ta sin lagstadgade rast och hinner göra ett toalettbesök mellan besöken hos omsorgstagare.
Det är sjyst att se till att de anställda har en lön som de kan leva på. Det blir ju svårt när kommunerna och regionerna får mindre statliga resurser och inte kan satsa på att höja de lägsta lönerna inom exempelvis äldreomsorgen, framför allt för vårdbiträden och undersköterskor.
Det är också sjyst att se till att de inte blir sjuka genom att göra satsningar på deras arbetsmiljö så att de får bättre arbetsvillkor. Det kan till exempel handla om arbetstidsförkortning eller att de får fler kollegor bredvid sig.
Språk är en sak. Som jag sa i mitt anförande tycker vi i Vänsterpartiet att kompetensförsörjning i äldreomsorgen är en prioriterad fråga. Jag tycker dock inte att detta ska användas som ett slagträ i debatten för att peka ut ett vi och ett dom och för att skapa splittring och inbilla svenska folket, som lyssnar på oss ansvariga politiker, att det är en viss grupps fel. Jag säger inte att ledamoten försöker göra det – jag upplever som sagt att ledamoten har varit mycket mer human i sin retorik än vad tidigare talare i den här debatten har varit – men hon borde ändå kunna erkänna att det inte är så det har låtit från Tidöregeringens håll när man har uttalat sig på presskonferenser och i medier.
Vi har nu en personalgrupp som känner sig utsatt på grund av detta. Kan ledamoten förstå att den här retoriken har utsatt dessa människor för ett enormt svek från politikens håll?
Herr talman! Jag tackar Nadja Awad för hennes kompletterande frågor.
Det är precis detta vi gör från Moderaternas sida och inom Tidösamarbetet. Vi talar väl om personalen inom äldreomsorgen. Det har både jag och andra företrädare gjort. Jag har dock inte hört det från oppositionspartierna, utan det är snarare tvärtom.
Jag har alltid talat otroligt väl om personalen inom äldreomsorgen. Som tidigare socialnämndsordförande i Mora under två mandatperioder har jag alltid talat väl om dessa människor. Det är dem vi ska tala väl om. Om vi inte gör det finns det ingen som vill söka sig till att jobba inom äldreomsorgen. Hur ska vi kunna få fler att börja jobba inom äldreomsorgen om vi inte talar väl från politiken?
Vi måste börja tala väl. Vi måste börja öppna upp arbetsplatserna tidigt – inte när man går i årskurs 9 eller i årskurs 1 på gymnasiet utan ännu tidigare. Vi måste få fler som söker sig till äldreomsorgen. Då ska vi inte från politikens håll tala illa om äldreomsorgen, utan snarare tvärtom.
Det är ett fritt arbete. Man jobbar helger, absolut, men man är också ledig mitt i veckan. Man kanske jobbar kväll eller natt, men man är också ledig på dagen.
Jag tror att vi måste vända det här och i stället tala väl om äldreomsorgen. Jag tror att vi vinner betydligt mer på det.
Herr talman! Tack, ledamoten Höglund, för ditt anförande!
Jag kan skriva under på redogörelsen och ingången i den proposition om skärpta språkkrav som vi talar om i dag. Det är så. Det var också detta jag belyste i mitt anförande.
Däremot har regeringsföreträdaren här, och även hennes kollega Anna Tenje, en lite annan uppfattning om finansieringsläget inom svensk äldreomsorg jämfört med bland annat oss socialdemokrater.
Jag påstår att språkkravet och utmaningarna kopplade till detta är en del av att äldreomsorgens status under många år har sjunkit. Jag har själv ett förflutet inom hälso- och sjukvården, så jag vet nog ganska väl vad jag pratar om. Då krävdes det högsta betyg för att komma in på vård- och omsorgsprogrammet, och det gav status att gå där. I dag fyller man inte ens platserna.
Malin Höglund sa att vi måste tala väl om äldreomsorgen. Det håller jag med om, men samtidigt som vi talar väl om äldreomsorgen måste vi som politiker ge verktyg för att äldreomsorgen ska få bättre förutsättningar och högre status och framför allt för att Sveriges äldre ska få bättre vård och omsorg.
Herr talman! Socialdemokraterna har under hela den här mandatperioden prioriterat välfärden högre än vad Tidöpartierna har gjort. Vi dubblerade anslagen 13 och 14. I årets budget har vi 13 miljarder extra, varav 2 miljarder är öronmärkta för ökad bemanning inom äldreomsorgen.
Min fråga till ledamoten är: Varför har inte Tidöregeringen och Moderaterna prioriterat äldreomsorgen under denna mandatperiod?
Herr talman! Jag tackar Mikael Dahlqvist för frågan.
Jag tycker att regeringen har prioriterat äldreomsorgen. Det som den tidigare regeringen startade, exempelvis Äldreomsorgslyftet, har den här regeringen förlängt och förstärkt. Det är bra nu, men jag var inte lika hoppfull när Äldreomsorgslyftet infördes av den tidigare regeringen. Då, mina vänner, handlade det om att få in så många som möjligt i äldreomsorgen i utbildningssyfte under en tid för att de sedan förhoppningsvis skulle söka sig till att bli undersköterska. Så blev inte fallet med den satsningen. Jag hade önskat att det var så.
Den här regeringen har förändrat och förlängt Äldreomsorgslyftet, och jag tror att det har blivit betydligt bättre.
Det gläder mig att vi tycker lika om språkkravet inom äldreomsorgen, för det behövs ett språkkrav. Vi som sitter här inne blir alla äldre, och en dag behöver vi kanske hemtjänst eller en plats på ett boende. Då vill vi bli förstådda av de personer vi möter och kunna sitta och småprata. Men även kollegorna ska kunna prata med varandra om vad de ska göra i helgen, om hur familjen mår och så vidare. Det är otroligt viktigt.
Ledamoten nämner också att vård- och omsorgsprogrammet numera har lägre status. Det stämmer. Jag är född 1969, och under min uppväxt var det mina smartaste kompisar med högst betyg som gick vård och omsorg. Men tidigare i dag fick jag veta att i min grannkommun är det bara två stycken som har sökt vård- och omsorgsprogrammet till hösten.
Herr talman! Jag tackar Malin Höglund för svaret.
Jag upplever att ledamoten undviker att svara på frågan om prioritering. Med prioritering menar jag fysiska pengar direkt till kommunerna. Vi vet att över 130 kommuner i Sverige blöder. Vi vet också att en stor anledning till att många kommuner i Värmland och Dalarna, som jag och ledamoten bor och verkar i, har fått spara in oskäligt mycket på bland annat personal i äldreomsorgen är att de inte klarar den finansiella situationen. Därför är det intressant att höra om Tidöregeringens och ledamotens prioriteringar.
Det är bra att ledamoten hänvisar till olika Sreformer, bland annat Äldreomsorgslyftet. Först ville den här regeringen inte införa det, men när trycket blev för hårt tog man sitt förnuft till fånga, vilket jag välkomnar. Vi socialdemokrater vill för övrigt göra Äldreomsorgslyftet permanent, för vi tror att det ger kommunerna en trygghet att kunna planera mer långsiktigt för kompetenshöjningen.
Jag konstaterar att vi och regeringen har olika syn på hur kommunerna ska finansiera äldreomsorgen framöver. Vi socialdemokrater har valt att prioritera denna sektor som under många år har varit underfinansierad – även under vårt tidigare styre, om jag ska vara ärlig. Men nu har vi tagit i hand på att vi ska ge äldreomsorgen bättre ekonomiska förutsättningar. Det löser absolut inte alla problem, men det är en bra grund att bygga vidare på för att höja status och kvalitet så att alla medarbetare i välfärden kan känna stolthet, vilket de förtjänar.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Mikael Dahlqvist för anförandet.
Det här är ett kommunalt ansvar. Kommunerna har ansvar för både sina äldre och sina yngre invånare. Kommunerna har ansvar för förskola, skola och äldreomsorg. Regeringen har gett statsbidrag, men kommunerna har själva ett ansvar. Ledamoten nämnde att många kommuner blöder. Men kommunerna måste ju budgetera så att de olika nämnderna får rätt resurser. Jag anser att detta är helt och hållet ett kommunalt ansvar. Regeringen gör sina satsningar, men sedan är det kommunernas ansvar.
Generellt går Sveriges kommuner bra; de går inte med underskott. Men kommunerna väljer ju hur mycket pengar som ska gå till äldreomsorgen. Det är helt och hållet ett kommunalt ansvar, så det är dina och till viss del också mina kollegors ansvar.