Ulrika Heie (C) svarade Magnus Jacobsson i en replik om Infrastrukturfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:142 Tisdagen den 16 juni” den 16 juni 2026.
Magnus JacobssonKD· i en replikI anförandet framställs det som att hela projektet med höghastighetståg är avblåst. Ja, det är det i den del som handlar om fullständigt galna kostnader och fullständigt galna visioner om höga hastigheter på en sträcka…Herr talman! Det här är sista debatten för i år om hela infrastrukturplanen och ytterligare en mängd förslag på infrastrukturområdet. I betänkandet finns 49 reservationer, en massa utskottstext och så vidare. Jag är glad över att utskottet har gjort ett gediget arbete med att ta fram betänkandet, och jag vill särskilt tacka vårt kansli som har jobbat med det rent administrativt.
Infrastrukturen – att vi kan ta oss från hemmet till jobbet och till vänner och att gods kan fraktas – är själva blodomloppet i hela vårt samhälle.
Alla har väl suttit på biologilektioner då man lärt sig om aorta och den stora kroppspulsådern och allt ned till kapillärerna där blodet når allra längst ut i fingertopparna, till lilltån och så vidare, och sedan om hur det går tillbaka. Om vi tänker på biologin med mitokondrier, ribosomer och allt det som finns i cellerna som behöver syre förstår vi hur extremt viktigt det är att blodomloppet fungerar och att infarkter förebyggs genom att man underhåller det hela på allra bästa sätt.
Infrastrukturen förser hela vårt samhälle med näring av diverse slag.
Infarkter har vi sett under de år som har gått. E20 nämndes tidigare. När regnen i Västernorrland skar av både järnvägar och vägar var det kanske en form av infarkt. När Malmbanan gick sönder med anledning av att ett tåg spårade ur och rev upp stora delar av rälsen är ett annat exempel på de olika skador som har åsamkats det här blodomloppet.
I dag ska vi titta på helheten, och jag glad för att vi får möjligheten att göra det. Jag är också glad för att ministern deltar i debatten. Det är viktigt. De här frågorna är viktiga för Sverige, och det är viktigt att vi kan belysa dem ur både ett majoritetsförhållande och en oppositionsroll.
Det är lätt att förlora sig i detaljerna när man börjar rada upp enstaka exempel, men det handlar här om något som är större. Vi ser ett antal systemfel som vi vill peka på.
Även om ministern klär i varseljacka och är ute på många besök är det lätt att förlora sig i detaljer, vilket jag beklagar. Det är klart att varje detalj måste fungera. Varje växel och varje signal i järnvägssystemet måste fungera. Men politikens uppgift måste vara större än så. Uppgiften måste vara att ange riktningen och tala om för hela vårt land, oavsett om vi är enskilda personer eller företagare, hur vi ser på framtidens infrastruktur.
Ett exempel på tondövhet eller ett självmål i en viktig finalmatch är det beslut som kom i december 2022 när man valde att ta bort de nya stambanorna. Ibland har det sagts att alla människor väl måste förstå att man inte kan bygga ett lyxigt uterum när själva huset riskerar att gå sönder. Men nya stambanor har ju inget med ett uterum att göra.
Nya stambanor handlar möjligtvis om vilka balkar och vilken grundförutsättning huset har att kunna fortsätta utvecklas. Det är vad det handlar om när vi behöver bygga ny kapacitet. Det är ingen lyxfråga. Det här är viktigt för AB Sverige.
Ministern hade vänligheten att bjuda in till EU-konferenser under det halvår som Sverige var ordförandeland. I de här EU-sammanhangen möttes man av bestörtning, förvåning och skepsis över att Sveriges regering tog beslutet att tacka nej till EU-finansiering när man visste att det fanns ett stort behov av ökad kapacitet.
Vi var redan då på väg in i Nato, inte för att deras transporter skulle ske på de nya stambanorna, men vi såg stora brister i hela vårt järnvägssystem.
Klimatsmarta transporter, som ju järnvägen är, är en viktig del av Sveriges och av Europas konkurrenskraft.
Om bara några år är Fehmarn Bält-tunneln klar. I ett av de första replikskiftena vi hade om kapacitet i södra Sverige sades det att Fehmarn Bält-tunneln inte kommer att vara något större problem, för det fastnar redan i Danmark. Det är där man inte har byggt ut.
Nu har man byggt ut i Danmark så att man kan ta emot den ökade kapaciteten. Ministern har identifierat några mindre projekt i södra Sverige, vid brofästen, vid Malmö central och så vidare, som kan underlätta, men bara till en väldigt liten del.
Sverige behöver bli mycket snabbare. Jag hoppas verkligen att accelerationskontorets olika inspel har nått också infrastrukturministern om på vilket sätt man ser till att vi blir mycket bättre och mycket snabbare på att driva infrastrukturprojekt i Sverige.
Det saknas en politisk vision för infrastrukturen. Den saknas så till den milda grad att branscherna har tagit fram en egen vision som är bra och som de är stolta över. Men de har varit väldigt tydliga med att det skedde i brist på politiskt ledarskap. En sådan vision borde regeringen ha tagit fram.
Majoritetspartierna säger många gånger att man inte ställer trafikslag mot varandra. Men det räcker inte. Det handlar om på vilket sätt trafikslagen samspelar med varandra och vilka kapacitetsökningar man behöver göra för att kunna ha mer transporter av både människor och gods på våra vägar.
Men det handlar också om att göra klimatsmarta teknikskiften i det här landet. Elektrifieringen och utbyggnaden av vår infrastruktur i den delen är en fråga som vi kanske får ha ett eget seminarium om. Det är tragiskt att se hur Sverige gång på gång hamnar på efterkälken och att vi inte når våra klimatmål.
Det känns som att politiken har klivit in i ett draperi och snarare står mot gardinen när man lämnar walkover och låter andra ta på sig ledartröjan.
I våra grannländer säkerställer man effektivitet och ser till att besluten gäller över tid. Vi i utskottet har besökt både Danmark och Norge. I Danmark kunde vi se hur Sund & Bælt underlättar för byggande av infrastruktur. I Norge såg vi hur förslaget om ett bolag, likt det vi nu utrett i Sverige, först lades fram och drevs igenom av en Høyreregering. Sedan har en socialdemokratisk regering förvaltat det vidare.
Jag tycker att det är synd att inte Sverige, eller vi här, kan säga att en infrastrukturberedning vore det bästa. Där skulle vi brett kunna komma överens om hur det här ska se ut. Man måste kunna lita på staten. Man måste kunna lita på nationen Sverige. Vissa kommuner och regioner har bittert fått erfara att man inte kan det, och så kan vi inte ha det.
I det här sammanhanget, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 3. Det behövs en infrastrukturberedning, och det behövs en rejäl satsning på infrastrukturen i det här landet.
Nu säger ministern att regeringen har satsat mer än någonsin. Ja, det har man, men det räcker inte. Det räcker inte alls, för det ger inte så mycket ökad kapacitet under den kommande planperioden. Man kommer till rätta med vägunderhållet, men kanske 10 procent av järnvägsunderhållet kommer man inte till rätta med.
Det finns mycket mer att säga om detta, men jag ska lämna frågan strax. Men det är viktigt för hela Sveriges framtid att också infrastrukturen får en långsiktig hållbarhet, och det har den inte i dag.
Jag har en liten punktlista, herr talman, som ska gå lite snabbare att gå igenom än den inledande delen.
Först vill jag ta upp de enskilda vägarna. I Västernorrland får man inte ersättning för att bygga upp vägarna efter skador som har uppstått med anledning av regn och klimatet. Den ersättningen måste regeringen komma tillbaka och göra bättre.
Belysningsrivningen har man stoppat. Men vad kommer att hända? Vi vet inte.
Sedan har vi cykelns roll i vårt samhälle. Hur ska den räknas in i infrastrukturen? När elcyklarna blir fler och allt fler människor av folkhälsoskäl kan tänka sig att cykla till jobbet bygger vi bort cykelmöjligheter. Det finns inga vägrenar kvar hemma där jag bor i Skaraborg. Eller jo, man kan cykla på en vägren på tio centimeter, annars får man vara på vägbanan. Här finns jätteviktiga delar att ta tag i.
Jag nämnde både nattågen och Gotlandsfärjan i ett replikskifte. Den upphandlade trafiken måste vi kunna lyfta på ett annat sätt.
Det känns ibland som om man är med i filmen Tillbaka till framtiden. När vi började vår mandatperiod gjorde vi studiebesök och såg hur framtidens flyg skulle kunna se ut. Vi tittade på elektrifieringen av flyget. Många olika framtidsinriktade frågor var på vår agenda. Men sedan blev allt en fråga om underhåll. Det är inget fel på underhåll, men var finns spjutspetsen mot framtiden? Vi måste vara överens om att Sverige kan mer.
Det investeras nu uppemot 1 300 miljarder, alltså otroligt mycket pengar, i infrastruktur. Samtidigt halveras anslaget till forskning, från 7,4 miljarder till 4 miljarder, och det är verkligen helt fel väg att gå. När det ges mer pengar till infrastruktur måste det också ges mer pengar till forskning, för det är där man kan utveckla ny teknik och bygga kompetens. Genom att göra denna felprioritering kan det i stället bli kompetensbrist, minskad teknikutveckling och felinvesteringar. Det här duger inte när vi är i ett avgörande läge för Sveriges utveckling.
Herr talman! Centerpartiet står givetvis bakom alla sina 19 reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 48.
För att jobben ska bli fler, utsläppen minska och hela landet fungera behöver Sverige en annan regering.
(Applåder)
Herr talman! Jag ska först fånga bollen om nya stambanor, för varken Kristdemokraterna eller regeringen är motståndare till att bygga nya stambanor. Det beslut Kristdemokraterna tog en gång i tiden på ett riksting var att säga nej till ett bestämt projekt. Detta projekt var då beräknat att kosta 100–150 miljarder, men enligt de senaste siffrorna är det nu uppe i 350–400 miljarder, vilket är en tredjedel av hela infrastrukturbudgeten. Visst kan man ha sådana visioner, men det är orimligt att låta ett enda projekt äta upp en så stor del av den totala budgeten.
Herr talman! Av alla investeringar som sker går 80 procent till järnväg. Samtidigt går 80–85 procent av alla transporter, oavsett om det är persontransporter eller godstransporter, på väg. Såväl Kristdemokraterna som övriga regeringen har varit jättetydliga med att vi måste lösa vägunderhållet eftersom det är på väg de flesta transporter går. Stråken ska stärkas, vilket också sker i denna plan, och vi ska ha med alla trafikslag.
Så till min fråga. Jag uppskattar ledamotens engagemang, kunskap och anförande i många stycken. I vanliga fall brukar Centerpartiet prata om fem trafikslag och att man brinner för dem alla. Centerpartiet vill ju ha en annan regering. Men hur ska Centerpartiet förverkliga sina visioner i den regeringen? Det gäller framför allt flyget, som verkligen är viktigt för dem som bor utanför de stora städerna.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Jacobsson för uppmuntrande ord.
När det gäller nya stambanor har regeringen ägnat nästan fyra år åt att försvara varför det var nödvändigt att stoppa dem men inte lyckats visa hur man relativt snabbt ska få till den ökade kapacitet som behövs för framtiden. Det finns inte med i den plan vi nu debatterar, och det beklagar jag.
Fem trafikslag ska det absolut vara.
Det är frustrerande att anmäla tio minuter talartid, tala i tolv minuter och känna att det mesta är osagt, för infrastruktur är ju så viktigt. Då är det inte läge att spekulera om eventuella regeringsförhandlingar.
I höst avgör svenska folket vem som får bilda regering. Jag hoppas förstås på ett starkt stöd för Centerpartiet, för med Centerpartiet i regeringen eller som samarbetspartner till regeringen kommer Sverige att få just centerpartistisk politik. Alla partier går ju till val på sin egen politik.
Vad jag vet finns det inget färdigförhandlat förslag från Tidöpartierna heller. Man säger att man ska hålla ihop, och man säger att man är överens om en massa saker men visar gång på att man inte är det, senast när det gällde fängelse för 13åringar.
Sverige har tack och lov ett flerpartisystem, och varje parti i Sveriges riksdag går till val på sin egen politik. Sedan avgör stödet från väljarna vilka samarbeten som blir aktuella efter valet.
Herr talman! I anförandet framställs det som att hela projektet med höghastighetståg är avblåst. Ja, det är det i den del som handlar om fullständigt galna kostnader och fullständigt galna visioner om höga hastigheter på en sträcka där varje stopp skulle innebära att man aldrig någonsin kommer upp i de höga hastigheterna.
Många glömmer att höghastighetstågen aldrig var finansierade av den förra regeringen; de var aldrig med i budgeten. Det var bara prat. Man viftade med låtsaspengar utan värde eftersom höghastighetstågen inte fanns med i budgeten.
Det regeringen nu gör tillsammans med Västra Götaland och Göteborg är att bygga Göteborg–Borås och från Stockholm ned till Norrköping och Linköping, och vi ser över stationslägena för att undvika orealistiska kostnader. Jag är oerhört glad för att vi också har fått in Göteborg–Alingsås i planen. Jag skulle givetvis vilja att det fanns ännu mer pengar så att det gick snabbare framåt. Men vi får äntligen in Göteborg–Alingsås. Med all respekt: Det här handlar om nya stambanor. Nu binder vi ihop Göteborgs hamn med norra Sverige, för vi tänker i stråk.
Herr talman! Det är ingen hemlighet att jag gärna samarbetar med Centerpartiet. Jag har samarbetat med centerpartister i Uddevalla och i regionen, ja, överallt. Det förvånar mig så att ni absolut vill ha en socialdemokratisk statsminister, Ulrika Heie, för det kommer ju att innebära att ni inte får igenom er borgerliga politik, vilket är djupt tragiskt. Hur får Centerpartiet det att hänga ihop?
Herr talman! Jag kanske var lite ogenerös i mitt anförande, för visst finns det saker i planen som är bra. Till exempel är det lysande att Göteborg–Alingsås kommer in i planen, och när det gäller Göteborg–Borås, som det har tagits beslut om tidigare, ser vi nu att spaden ska sättas i jorden. Det här är två exempel i Västsverige, men det händer saker även i andra delar av landet.
Men behoven är väldigt stora, och då är det synd att det bolag som skulle ha kunnat göra en del av de nödvändiga infrastrukturinvesteringarna inte kommer på plats. Det är synd att man inte tar tillvara möjligheten att tillsammans med andra aktörer bidra till en stärkt infrastruktur i Sverige.
Det finns en utredning från Trafikverket som visar att Sverige behöver lika mycket räls som den som stoppades, men vi ser inga planer för hur den ska byggas framåt.
Vi ser hur man snuttifierar och gör lite här och lite där. Ibland är det till och med så att en liten snutt blir kvar. Det är dumt att kalla någonting som kostar ett antal miljarder en ”snutt”, men på Västkustbanan saknas kanske fem kilometer dubbelspår Maria–Helsingborg. Det är helt vansinnigt att fördröja mer och att det inte blir byggt. Det är synd att man plockar ut sådana saker ur planen.
Jag vet att det finns en stor samsyn gällande hur man skulle behöva bedriva infrastrukturplanering och infrastrukturbyggande framåt. Jag ser fram emot breda uppgörelser på det område som handlar om infrastruktur, så att det säkerställs att det blir så mycket som möjligt byggt för de pengar som avsätts. Centerpartiet är beredda att satsa mer.
Herr talman! Ulrika Heie pratade mycket i sitt anförande om infarkten i det svenska infrastruktursystemet. Men Centerpartiet har ju varit med och påverkat infrastrukturpolitiken och den tidigare planen tillsammans med den tidigare regeringen. Då nedprioriterade man medvetet underhållet.
När den förra planen antogs var Trafikverket extremt tydliga med att med de pengar man satsade på underhåll skulle både räls och väg vara i sämre skick i slutet av planperioden än vad de var i början av den.
Känner Ulrika Heie inte något som helst ansvar för de problem som det bristande underhållet har lett till?
Herr talman! Tack, Maria Stockhaus, för frågan!
Under mina 20 år i riksdagen har Centerpartiet medverkat till eller delvis medverkat till tre planer. Två av dem var med alliansregeringen 2006–2010 och 2010–2014. Sedan var vi också med i januarisamarbetet från 2019 till sommaren 2023. Vi var alltså inte med och lade upp den plan som därefter behandlades i riksdagen, utan den stod Socialdemokraterna själva bakom.
Det är dåligt att man inte har satsat mer på underhåll tidigare. Det finns ingen ursäkt för det. Men det går ju inte att svepa tillbaka och skylla på olika saker som varit, utan det handlar om att rikta fokus mot framtiden och att lära sig av det som varit.
Vi ser ett antal brister i dagens system med fyraåriga planer som projekt åker in och ut ur. Man lägger lite mer pengar här och tar bort lite pengar där. Det blir till slut som ett slags nollsummespel kring hur mycket man avsätter och hur mycket man ska försöka få någonting för.
Det är otroligt allvarligt att vår infrastruktur inte håller bättre än den gör. Riksdagen och den kommande regeringen skulle behöva ta gemensamt ansvar för hur man löser det på ett trovärdigt sätt.
Om jag känner något som helst ansvar? Jag tycker att det är viktigt att politiken tar ansvar för det som är gjort, men det kan aldrig göras ogjort. Det är bara framåt som vi kan påverka. Därför är det viktigt med breda överenskommelser om att både underhålla det vi har och våga satsa på det nya som kommer i form av ny teknik – jag beklagar återigen neddragningen av forskningsanslagen – och ny kapacitet. Det måste en regering klara av.
Herr talman! Lärt sig av det som varit är väl just det regeringen har gjort? Underhållsbehoven har negligerats under många år. Det har vi tagit tag i nu. Vi prioriterar underhållet.
Vi måste verkligen se till att det vi har fungerar. Vi ska naturligtvis bygga nytt, vilket regeringen också gör genom att satsa väldigt mycket på nyinvesteringar i både väg och järnväg. Men det grundläggande är att det vi har måste fungera. Allt annat är kapitalförstöring.
Vi moderater har funderingar inför nästa mandatperiod om att försöka hitta ett ramverk, en överenskommelse, som låser pengar till underhåll.
Herr talman! Ulrika Heie pratar ofta om breda överenskommelser. Jag skulle vilja räcka ut en hand till Centerpartiet. Är ni beredda att medverka till ett ramverk där vi bakbinder framtida politiker så att pengar som bör gå till underhåll inte kan användas till fantasiprojekt som till exempel höghastighetsjärnväg?
Herr talman! Centerpartiet är beredda att satsa betydligt mer på infrastruktur än vad som har gjorts hittills. Det ingår i riksdagspartiernas överenskommelse om att gå från överskottsmål till balansmål.
Vi är beredda att på olika sätt satsa för att Sverige ska ta den plats man behöver ta. Det behöver byggas beredskap i form av kapacitet som skapas genom såväl underhåll som nybyggnation.
Det är klart att vi kan lära av det som varit, men det moderata synsättet att det är ett ideal att låsa framtida regeringar vet jag inte riktigt vad jag tycker om. Det sker någonting med politiska ideologier över tid. Vad är det som gör att man inte litar på framtiden? Vad är det som gör att man inte litar på kommande generationer och vad de skulle kunna göra? Man är ju beredd att skuldsätta kommande generationer till exempel när det gäller kärnkraften. Det är ett annat sätt att bakbinda politiker och binda upp resurser som någon måste vara med och betala. Det verkar ha blivit en moderat melodi.
Vi kan lära av det som varit, och vi är beredda att bidra till att det satsas på både underhåll och ny kapacitet framöver. För oss är det otroligt viktigt att göra allt vi kan för att möta klimatutmaningen så att utsläppen går ned, för att jobben ska bli fler och för att Sverige ska vara ett land som välkomnar människor som på olika sätt vill skapa sig en framtid här. Vi vill se till att hela landet lever. Om Moderaterna är med på de premisserna är de varmt välkomna.
Herr talman! Centerpartiet har döpt om höghastighetståg till nya stambanor och försöker föra fram det budskapet. Men grunden i det ni planerade med den förra regeringen var höghastighetståg. Det var ett enormt dyrt projekt som skulle lamslå övrig järnvägstrafik på ett ganska dramatiskt sätt.
Vi behöver pengar till underhåll, och i det förra replikskiftet pratade ledamoten om det här med en klimatutmaning. Det bästa sättet att skydda klimatet är väl att se till att tågen går så att vi slipper köra en massa extrabussar som ersätter tågtrafiken? Det är ju den situationen vi har haft under flera år eftersom man inte utfört det underhåll som krävs för att järnvägen ska vara driftssäker.
Den förändring som vi har gjort är att lägga pengar på underhåll och se till att järnvägen fungerar och erbjuder den trafiktjänst som både företag och privatpersoner faktiskt kan förvänta sig. Vi är inte emot att bygga nya stambanor – snarare tvärtom. Vi vill bygga mer järnväg, för det behövs – men inga lyxprojekt som det med höghastighetståg. Det hade ju ätit upp pengarna till andra viktiga projekt i Sverige. Det var fokus på Stockholm–Malmö och Stockholm–Göteborg, men det finns faktiskt någonting ovanför Stockholm som också behöver investeringar på järnvägssidan.
Hela idén med höghastighetståg var bakvänd från början. Jag frågar ledamoten om Centern tänker bidra till att återuppta ett sådant vansinnigt projekt.
Herr talman! Centerpartiet bidrar sällan till vansinniga projekt, så det kommer vi nog inte att göra nu heller. Viktiga framtidsprojekt är vi däremot beredda att stötta på olika sätt.
Ledamoten säger att man vill bygga mer järnväg – men det är bara lite här och där, några snuttar. Det som behöver göras är att bygga ihop systemet. Det var det viktigaste med stambanorna, alltså att bygga ihop Sverige.
Visst – man kan ställa landsändar mot varandra, men det som ska ut ur norra Sverige måste ju gå genom södra Sverige. Vi behöver en infrastruktur som håller i hela landet.
När vi nu ska möta trafiken som kommer från andra länder via Öresundsbron eller den kommande Fehmarn Bält-tunneln är det klart att det hade behövt byggas ny kapacitet i södra Sverige. Jag beklagar att man inte var snabbare den gången på 10talet så att vi kunde ha haft nya stambanor klara relativt snart.
Man gör saker och ting väldigt långsamt när man lägger in det i processen som Sverige har med planer som ständigt ska revideras.
Låt oss hitta nya, betydligt bättre sätt att både planera för infrastruktur och bygga infrastruktur! Vi kommer inte att bidra till något vansinnigt projekt. Vi kommer att bidra till att det blir möjligt att bygga nya stambanor, för det behöver vi i Sverige.
(Applåder)
Herr talman! En av effekterna av höghastighetstågen var att man strök Göteborg–Alingsås, en av de absolut viktigaste investeringarna man kan se i järnvägssystemet. I Göteborg finns ju Nordens största hamn. Det går enorma mängder gods till och från den hamnen, och den ska öka sin kapacitet. Det hade inte hjälpt med de nya stambanorna för höghastighetståg för att liksom sörja för den försörjningen.
Nu har vi i den här planen lagt in medel för att starta upp Göteborg–Alingsås, en av de absolut viktigaste investeringar vi kan göra, och det står ledamoten och kallar en snutt. Jag skulle vilja höra vad industrin har för uppfattning om det. Det här är alltså ett jätteviktigt projekt som kommer alldeles på tok för sent. Men vi kom ju inte till makten förrän 2022. Nu har vi ändrat på det.
Då är frågan: Tänker ledamoten vara med och bidra till att det projektet inte kommer att förverkligas bara för att man ska kunna åka fort mellan Stockholm och Malmö eller mellan Stockholm och Göteborg på andra sidan Vättern? I så fall ödelägger man en stor del av de transportmöjligheter som industrin behöver ha för gods från norra Sverige och från Norge som ska ned till Göteborgs hamn.
Det är alldeles uppenbart att ni inte har koll på vilka flöden det är i systemet och hur stora volymer vi pratar om för att försörja godsflödena till och från Göteborgs hamn. Det är dags att ni läser på och förstår hur systemet fungerar.
(Applåder)
Herr talman! Jag ska ge ledamoten Morell ett rätt. Det var lite klantigt av mig att använda ord som ”snuttifierat” och säga att man bygger en snutt.
Det är klart att varje del är betydelsefull där den ligger. Men det är först när man bygger samman system som det blir något verkligt av det.
Nu säger man att det bara var för Göteborg och Borås som Göteborg–Alingsås försvann. Jag vet inte vad ledamoten grundar det på. Göteborg–Alingsås är extremt viktigt för hela Sverige. Varenda gång vi har pratat om planerna har vi från Centerpartiet fört fram vikten av att det får finnas.
Ledamoten behöver alltså inte tala om för mig att jag måste förstå vilka flöden som finns på olika ställen. Jag förstår det alldeles utmärkt. Men jag förstår inte varför den här regeringen inte ser till att det blir betydligt mer planerat och mer byggt, för det är klart att det behövs mer. Precis som ledamoten säger behövs det mer.
Jag vet inte vad det är i samarbetet mellan Tidöpartierna som har gjort att det inte har kommit ut mer av det än vad vi kan se här, vi som inte är med i det samarbetet. Just därför vore det bra att man säkerställde att vi har ett system för hur vi planerar för infrastruktur i det här landet som håller över tid, så att man inte får den här ryckigheten och måste åka slalom.
Jag ber om ursäkt för att jag sa att det var en snutt. Den kan säkert vara värdefull där den ligger. All ny räls är väl värdefull på något sätt, men det är först när man bygger samman hela systemet som man får ut effekt av det. Vi ska vara glada för varje del, men jag tycker inte att ledamoten riktigt kan leda i bevis att man skulle öka kapaciteten med någon fantastisk möjlighet inför den kommande tolvårsperioden när det gäller järnväg, vare sig för underhåll eller ny kapacitet. Jag hoppas att det blir en ny regering efter valet som kan ta tag i det.
(Applåder)
