Fru talman! Azra Muranovic har frågat mig om jag och regeringen avser att tydligt fördöma införandet av lagstiftning som möjliggör dödsstraff i vissa fall och hur jag och regeringen i så fall avser att agera diplomatiskt.

Azra Muranovic har även frågat om jag och regeringen avser att ta initiativ inom EU för en gemensam hållning mot denna lagstiftning. Slutligen har Azra Muranovic frågat hur jag och regeringen säkerställer att Sveriges relationer och samarbeten inte bidrar till att legitimera rättssystem som riskerar att strida mot folkrätten.

Sverige liksom övriga EU motsätter sig alltid dödsstraff i alla fall och oavsett omständigheter. Det är ett grymt, omänskligt och oåterkalleligt straff som är oförenligt med respekt för de mänskliga rättigheterna. Tillsammans med EU verkar vi för att dödsstraffet ska avskaffas världen över.

Mot denna bakgrund har Sverige, både bilateralt och genom EU, tydligt fördömt den utökade israeliska lagen om dödsstraff och uppmanat Israel att inte gå vidare med lagförslaget. Vi är också djupt oroade över lagens de facto diskriminerande karaktär. Frågan har tagits upp bilateralt med israeliska företrädare vid flera tillfällen.

Fru talman! Tack, utrikesminister Maria Malmer Stenergard, för svaret!

Flera människorättsorganisationer och internationella medier visar att situationen för palestinier i israeliska fängelser är mycket allvarlig och försämras snabbt. Den Israelbaserade organisationen Läkare för mänskliga rättigheter i Israel uppger att minst 94–98 palestinska fångar har dött sedan den 7 oktober. Dödsfallen kopplas till tortyr, misshandel, undernäring, vätskebrist och brist på medicinsk vård. Siffran tros vara i underkant eftersom många fångar hålls isolerade.

Den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem beskriver i sin rapport Welcome to Hell systematiska övergrepp som bryter mot både israelisk lag och internationell humanitär rätt. Det handlar bland annat om frihetsberövande utan rättegång, isolering, brist på dagsljus och behandling som kan klassas som omänsklig eller förnedrande.

Medier som The Guardian och Le Monde har också rapporterat om fångar som hålls isolerade under jord med mycket begränsad tillgång till mat, vatten och sjukvård. FN:s människorättskommissariat har uttryckt stark oro och krävt att denna behandling omedelbart upphör.

Samtidigt har det ultranationalistiska partiet Otzma Yehudit, Judisk makt, som leds av Itamar Ben-Gvir, fått igenom ett förslag om dödsstraff för så kallade nationalistiskt motiverade brott. Kritiker varnar för att lagens utformning riskerar att leda till rättslig ojämlikhet, då den i praktiken kan komma att tillämpas främst mot palestinier.

Förslaget har mött internationell kritik på grund av risken för diskriminering och eftersom dödsstraff strider mot grundläggande människorättsprinciper. Det ses av många som en utveckling som kan fördjupa konflikter snarare än stärka rättssäkerheten.

Sverige har länge profilerat sig som en stark motståndare till dödsstraff och som en tydlig försvarare av folkrätten. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard har visserligen uttryckt kritik mot den aktuella lagstiftningen, men frågan är om denna kritik är tillräcklig i ljuset av folkmord, etnisk rensning och en stat som i allt högre grad agerar i riktning mot ett apartheidsystem.

Mot denna bakgrund väcks en större principiell fråga: Räcker det med verbala markeringar, eller krävs tydligare politiska åtgärder för att Sverige ska leva upp till sin självbild och sina internationella åtaganden? Om folkrätten ska ha verklig betydelse måste den försvaras konsekvent, även när det är politiskt svårt.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det är bra att Sverige driver på där man driver på. Det är bra att man vill se utökade tullar, och det är bra att man vill märka bosättarvaror. Det räcker dock inte i den situation vi står inför.

Jag vill vara jättetydlig: Vi pratar om ett system som verkligen har kritiserats ur många, många synvinklar och som redan dömer barn. Jag vill verkligen lägga fokus på att dödsdomar mot barn och unga väldigt snart kan bli verklighet. Då räcker det inte med allmänna hållningar och retoriska fördömanden. Sverige måste driva på inom EU för att faktiskt samla en bred enighet i de här frågorna. Annars kommer vi att fortsätta att normalisera Israels beteende genom att behandla landet som vilken partner som helst.

Sverige behöver också påminna EU om att man har suspenderat associeringsavtalet tidigare för andra länder. Mot dessa länder har det varit betydligt mindre konfliktytor och kritik.

Det här är ingen perifer fråga, utan det handlar om bilden av Sverige ute i världen. Det handlar om att stå upp för internationell rätt, internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter i en tid då dessa trampas på och hanteras på ett otroligt respektlöst sätt, både när det gäller civila och framför allt när det gäller barn. Som utrikesministern också vet är vart femte barn i världen drabbat. Statsaktörer kränker deras rättigheter och levnadsförhållanden på ett sätt som strider mot allt vad internationell rätt och mänskliga rättigheter heter.

Om vi i Sverige ska stå upp för folkrätten måste vi vara beredda att fortsätta att kontinuerligt driva på för en hållning i EU och markera att ett sådant beteende inte är normalt. Vi kan inte vara partner med ett land som faktiskt kan komma att dödsdöma inte bara palestinier som sådana utan också palestinska barn.

Fru talman! Det israeliska knessets antagande av en ny lag om dödsstraff går inte att rättfärdiga. Det är också svårt att finna ord för att beskriva hur förfärligt det är. Bara tanken på att barn skulle drabbas är svår att ta in. Detta innebär ett allvarligt avsteg från den långvariga praxis som har rått i Israel om ett de facto-moratorium mot dödsstraff.

Jag vill dock vara väldigt tydlig med att det här inte, som Azra Muranovic sa, är ett retoriskt fördömande. Det här är ett fördömande. Till israeliska motparter framför Sverige kontinuerligt tydliga budskap om att folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt, måste respekteras. Det gäller inte minst i Gaza, där den humanitära situationen fortfarande är mycket svår och genomförandet av fredsplanen riskerar att avstanna. Sverige fortsätter därför att driva frågan om humanitärt tillträde och manar till en omedelbar implementering av fredsplanen. Jag är rädd för att den nu försenas, med allvarliga konsekvenser som följd.

Sverige är också tydligt med att bosättningarna på Västbanken strider mot folkrätten. Inte bara bosättningsbyggandet har ökat utan även det oacceptabla bosättarvåldet. Detta kan inte fortsätta. Utöver dialogen med israeliska företrädare har regeringen som ett led i att öka trycket på Israel länge varit drivande inom EU för att införa sanktioner mot extremistiska bosättare och extremistiska israeliska ministrar som driver på för bosättningarna.

Vi kommer att fortsätta driva frågan. Vi har inlett ett arbete med att flytta fram positionerna och ta fram ytterligare förslag på sanktionslistningar. Samtidigt, och det här får aldrig glömmas bort, måste Hamas avväpnas. Hamas kan inte ha en plats i ett framtida styre av Gaza.

På sikt behövs en framförhandlad tvåstatslösning baserad på folkrätten. Det är den enda hållbara lösning som säkerställer att israeler och palestinier kan leva sida vid sida i fred, frihet och demokrati.

Fru talman! Israel är skyldigt att behandla frihetsberövade i enlighet med sina folkrättsliga förpliktelser och att utreda uppgifter om kränkningar och missförhållanden. Jag vill nämna det eftersom frågan om behandling av frihetsberövade har kommit upp i debatten tidigare.

Sverige har återkommande uppmanat Israel att uppfylla sina folkrättsliga förpliktelser i samband med just frihetsberövande och lagföring. Israel granskades i maj 2023 i FN:s universella granskningsmekanism, Universal Periodic Review, i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Sverige rekommenderade då Israel att säkerställa att så kallat administrativt förvar endast används i tillfälliga och exceptionella fall och med respekt för folkrätten, särskilt i fall som gäller just minderåriga, som också kommit upp mycket i debatten.

Jag tycker att den här debatten är otroligt viktig, precis som Azra Muranovic säger. Vi är bekymrade över utvecklingen i Israel, och när vi säger att vi vill lägga sanktioner på extremistiska israeliska ministrar handlar det om något som slår direkt mot den israeliska regeringen.

I ett EU-sammanhang tillhör vi de länder som tar olika initiativ. Man kan absolut diskutera frågan om associeringsavtal. Vi är inte där, och jag tror som sagt inte att det kommer att gå att nå den totala enhällighet som krävs för att kunna komma vidare. Det är också därför vi försöker titta på andra vägar framåt för att sätta ytterligare press på den israeliska regeringen. Det behövs nämligen.

Jag är nyss hemkommen från ett rådsmöte i Luxemburg och kan konstatera att det är många länder som tar upp kritik med anledning av den nya lagstiftningen och knesset när det gäller just dödsstraffet. Jag hoppas att det kan skapa en grund för att sätta ytterligare press på Israel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.