Kadir Kasirga

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för det försiktiga svaret.

Jag vill ändå komma tillbaka till själva kärnan i min fråga. Naturligtvis ska Sverige välkomna att en mer än 40 år lång väpnad konflikt kan gå mot sitt slut. Om människor slipper dö, om familjer slipper begrava sina barn och om politiken kan ersätta vapnen är det ett historiskt framsteg. Jag skulle gärna vilja höra ett tydligt välkomnande av den här fredsprocessen och att man stöder den.

Men det finns också andra frågor, som jag nämnde i mitt första inlägg. Vad kommer efter att vapnen har tystnat? Den kurdiska frågan i Turkiet uppstod nämligen inte med PKK, och den försvinner inte automatiskt om PKK lägger ned sina vapen. Frågan handlar också om rätten till hemspråk. Den handlar om identitet. Den handlar om politisk representation. Ytterst handlar den om demokrati och lika rättigheter.

Därför menar jag att Sverige och EU inte bara kan vara åskådare till processen. Vi bör stödja en fredlig utveckling men också vara tydliga med vad som krävs för en varaktig fred.

Här blir Selahattin Demirtaş ett tydligt exempel. Utrikesministern säger själv i sitt interpellationssvar att Sverige i Europarådet har understrukit Turkiets skyldighet att verkställa Europadomstolens dom om hans frigivning.

Herr talman! Turkiet har nu en möjlighet som kanske inte återkommer på många år. Freden måste också märkas i människors vardag – i deras språk, deras rättigheter, deras politiska frihet och deras möjlighet att delta i den demokratiska kampen. Därför upprepar jag min fråga: Är regeringen beredd att driva just detta perspektiv gentemot Turkiet – att fredsprocessen måste följas av konkreta demokratiska reformer och respekt för kurdernas politiska rättigheter?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka min kollega Carina Ödebrink för att hon har tagit initiativ till den här viktiga debatten.

Jag vill lyfta en annan dimension av utvecklingen i Turkiet. Turkiet står nämligen inför ett historiskt vägval. Republiken Turkiets drygt hundraåriga historia har kantats av militärkupper, politiska konflikter och perioder av omfattande repression. Under stora delar av denna historia har också kurdernas identitet, språk och politiska rättigheter förnekats. Under mer än fyrtio år har den väpnade konflikten mellan den turkiska staten och PKK kostat tiotusentals människor livet.

Just nu ser vi dock något som vi inte har sett på länge: ett verkligt hopp om att den väpnade konflikten kan få ett slut. Den process som nu pågår mellan den turkiska staten och PKK kan bli historisk. Det ska vi välkomna, och det ska Sverige stödja.

Herr talman! Fred handlar dock inte bara om att vapnen tystnar. Den stora frågan är vad som kommer därefter. Kommer ett sekel av förnekande av kurdernas identitet, språk och politiska rättigheter att gå mot sitt slut? Kommer fredsprocessen att öppna dörren för demokratiska reformer? Kommer människor att kunna tala sitt hemspråk, uttrycka sin identitet och organisera sig politiskt utan rädsla? Det är det verkliga testet på om Turkiet går mot en ny demokratisk framtid. Här finns en motsägelse som oroar mig.

Samtidigt som det finns ett historiskt hopp om fred ser vi den demokratiska tillbakagång som Carina Ödebrink så tydligt har beskrivit. Oppositionella politiker frihetsberövas, journalister och människorättsförsvarare fängslas, pride förbjuds i Istanbul och rättsväsendet används på ett sätt som väcker mycket allvarliga frågor om demokratins framtid.

Herr talman! Utrikesministern konstaterar också själv i sitt svar att det demokratiska utrymmet krymper och att Turkiet fortfarande inte har verkställt Europadomstolens avgöranden när det gäller bland andra Selahattin Demirtaş. Därför vore det ett mycket tydligt tecken på att Turkiet verkligen vill öppna ett nytt kapitel att frige Selahattin Demirtaş, Figen Yüksekdağ och Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu och samtidigt respektera Europadomstolens beslut.

Herr talman! Turkiet har en historisk möjlighet – från konflikt till fred, från förnekande till erkännande, från repression till demokrati. Men de tre sakerna måste höra ihop. Därför vill jag passa på att fråga utrikesministern: Ser regeringen fredsprocessen som en möjlighet också till en bredare demokratisering av Turkiet? Och är regeringen beredd att tydligt framföra till Turkiets regering att en varaktig fred också måste innebära respekt för kurdernas språkliga, kulturella och politiska rättigheter och ett större demokratiskt utrymme för hela Turkiets befolkning?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för kommentarerna, svaren och frågorna.

Vi socialdemokrater var först ut och krävde, på grund av omvärldsläget i Hormuzsundet och dess konsekvenser för flygbranschen, att regeringen skyndsamt skulle agera för att sätta in stödåtgärder till flygbranschen, bland annat för att säkra flygbränsle.

Vad två andra politiska partier har för kommentarer och politiska krav kan inte jag stå till svars för. Jag representerar Socialdemokraterna, och vi går till val som ett enskilt parti. Vi har sträckt ut en hand till alla partier utom Sverigedemokraterna.

Flyget är viktigt, och Arlanda är viktigt. Det är porten mellan Sverige och världen. Arlanda är inte bara viktigt för internationell trafik utan även för inrikes flygtrafik. Här måste jag rikta kritik mot regeringens hållning när det gäller Bromma flygplats och mot att man har hållit sig fast vid den flygplatsen.

Vi behöver sätta fokus på att utveckla Arlanda flygplats och stärka och samla inrikesflyget där. Arlanda är viktigt för hela Sverige. Det är inte bara en flygplats för Stockholm. Det är Sveriges nationella flygplats.

Jag välkomnar de här krisåtgärderna. Det jag kan rikta kritik mot är att de kan vara lite kortsiktiga, och det borde man kanske se över.

Herr talman! Tack för kommentarerna, ministern!

Jag är faktiskt en av de socialdemokrater som många gånger i den här kammaren har sagt att de förslag och åtgärder som regeringen presenterat för att underlätta för Arlanda och rädda flygbolag i en krissituation har varit bra. Vi har alltid välkomnat det, även avskaffandet av flygskatten.

Jag kan inte stå här som socialdemokrat och svara för de politiska krav som andra partier driver, men jag kan i alla fall säga att vi socialdemokrater inte har några planer på att återinföra flygskatten. Däremot förhåller vi oss till de lagar och regler som kommer från EU, bland annat Fit for 55. Vi tycker att det borde räcka att Sverige följer det.

När det gäller tillgängligheten är Arlanda, som jag sa i mitt anförande, en port mellan Sverige och världen, men Arlanda flygplats har halkat nedåt i rankningslistan. Det säger både Stockholms Handelskammare och delar av näringslivet, så det är inte någon propagandagrej från oppositionen.

Jag skulle gärna vilja höra från ministern: Vad tänker regeringen göra för tillgängligheten till Sverige, till Arlanda och framför allt till Stockholm? Stockholmsregionen är Sveriges ekonomiska motor. Regionen står för ungefär en tredjedel av Sveriges bnp och är avgörande för export, innovationer, investeringar och företagsetableringar.

Herr talman! Det är olyckligt att regeringen inte lyssnar på sin egen utredare och hans rekommendationer. Ministern kan absolut komma med kritik och hänvisa till historien och till att den socialdemokratiska regeringen förlängde avtalet med Arlanda Express. Det stämmer att vi gjorde det; där kan jag vara självkritisk. Vi borde ha sett över avtalet ordentligt.

Nu finns det en utredning från er sida, med tydliga rekommendationer. Det är ingen utredning eller rekommendationer till kollektivtrafikmyndigheterna, utan det är staten som äger utredningen. Jag vill gärna höra från ministern: Hur ser ministern på rekommendationerna, särskilt när det gäller Arlanda Express? I dag kostar resan 340 kronor. Det är ett av Europas dyraste färdsätt. Jag har rest i många huvudstäder i Europa men har inte sett något som är så dyrt som Arlanda Express.

Jag tycker att det finns en förbättringspotential här och att man kan göra något. Samtidigt har vi stationsavgiften, som såväl andra operatörer som resenärer och turister betalar för. Där behövs också en lösning. Nu har det snart gått fyra år, och man har inte riktigt tagit tag i dessa frågor. Man skulle kunna underlätta för väldigt många människor att ta sig till och från Arlanda.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag tror att vi är överens om att Arlanda är Sveriges viktigaste internationella flygplats. För exportindustrin, besöksnäringen, investeringarna och jobben är Arlanda porten till världen. Men här upphör enigheten.

Vi närmar oss slutet av mandatperioden, och om drygt tre månader går svenska folket till val. Efter de snart fyra år som regeringen har haft ansvar för transportpolitiken är det svårt att se att Arlandas ställning har stärkts, tvärtom. Enligt Stockholms Handelskammare har Sveriges flygtillgänglighet sedan pandemin backat mer än i något annat land i Europa, och näringslivsföreträdare, investerare och regeringens egen Arlandasamordnare har varnat för utvecklingen. Tillgängligheten har inte blivit bättre, attraktionskraften har inte stärkts och Arlanda har inte tagit de steg framåt som Sveriges viktigaste internationella flygplats borde ha gjort.

Det är mot denna bakgrund vi har denna debatt.

Herr talman! Regeringen har vidtagit vissa åtgärder, och vissa investeringar finns med i den nationella planen. Men samtidigt ser vi hur regeringen gång på gång tvekar när det gäller de större och avgörande kapacitetshöjande besluten. Det är olyckligt att regeringen inte har gått vidare med viktiga kapacitetshöjande åtgärder, till exempel när det gäller Tomteboda och järnvägssystemet in mot Stockholm – flaskhalsar som påverkar tillgängligheten till Arlanda.

Det som har blivit tydligt under regeringens fyra år är en senfärdighet som inte bara förvånat oppositionen. Även svenskt näringsliv och flera aktörer inom transport- och flygbranschen har reagerat på regeringens långsamma agerande, och Stockholms Handelskammare har som sagt konstaterat att Sveriges flygtillgänglighet har backat mest i Europa sedan pandemin. Arlanda halkar också efter andra nordiska flygplatser, vilket riskerar investeringar, företagsetableringar och jobb. Samtidigt uttrycker regeringens egen Arlandasamordnare frustration över regeringens senfärdighet.

Herr talman! Mönstret är tydligt. Regeringen agerar först när det uppstår en akut kris. Vi ser tillfälliga krispaket, tillfälliga lättnader och tillfälligt slopade avgifter.

Jag välkomnar självklart åtgärder som kan lindra situationen för branschen här och nu, men när det gäller de långsiktiga lösningarna har regeringen varit näst intill handlingsförlamad, trots att deras egen utredare Peter Norman pekat ut problemen i sin utredning om Arlanda.

Peter Norman kom med många förslag, till exempel att förbättra kollektivtrafiken till Arlanda, föra en dialog med dem som driver Arlanda Express, se över stationsavgiften, göra det billigare för människor att välja kollektivtrafik till Arlanda och förbättra tillgängligheten så att vi, som alla andra huvudstäder på kontinenten, får billigare tillgänglighet. Där tycker jag att ministern blir svaret skyldig.

Anser ministern verkligen att Arlanda är ett mer tillgängligt, konkurrenskraftigare och starkare internationellt nav i dag än när regeringen tillträdde 2022?

Herr talman! Tack, ministern, för kommentarerna och svaren!

Vi är överens om problembilden. Taxibranschen i dag funkar inte som man vill. Det är det där med ordning och reda och att människor inte ska behöva utnyttjas för att kunna tjäna en rimlig månadslön.

Vi socialdemokrater välkomnar sanktionsväxlingen och de åtgärder som regeringen har vidtagit. Men vi ser att det fortfarande behöver göras mer.

Transportstyrelsens tidböcker är ett förlegat sätt att rapportera sin dygnsvila. Vi socialdemokrater har i trafikutskottet flera gånger tagit upp våra förslag med regeringen. Vi har krävt att taxametrarna ska vara kopplade till apparna och att man ska överväga att ha färdskrivare för dessa taxifordon för att säkerställa att människor inte tvingas bryta mot dygnsvilan.

Transportstyrelsens rapport visar tydligt att problemen är verkliga och påverkar både arbetsmiljö och trafiksäkerhet. Det handlar om tryggheten för både förare och resenärer men också om att seriösa företag ska kunna verka på lika villkor.

Tack för debatten!

Herr talman! Tack så jättemycket för svaret, statsrådet Andreas Carlson!

När det gäller regelverken finns det alltså sådana i dag, och vår invändning mot och resonemang kring dem handlar om att de inte är riktigt anpassade till dagens marknad.

Taxibranschen har förändrats jättemycket jämfört med de andra branscherna på arbetsmarknaden. Det har skett en jättesnabb digitalisering och gigifiering av taxibranschen, där nya bolag har vunnit mer mark och genom algoritmer helt enkelt anpassat taxibranschen till sina egna villkor. Det är därför vi socialdemokrater i den här kammaren och även i trafikutskottet har pratat om och ihärdigt drivit vårt krav. Regeringen borde under dessa fyra år ha passat på att tillsätta en utredning och göra en översyn av taxibranschen. Transportstyrelsens rapport visar och bekräftar att problemen fortfarande finns.

Visst finns det lagar och regelverk, men bristerna visar att det behöver göras en ordentlig översyn av taxibranschen, som avreglerades under 1990-talet. Sedan dess har man inte gjort någon översyn. Som jag sa i mitt tidigare inlägg finns det en gigifiering. Det är väldigt många människor som jobbar hos de här bolagen, och samtidigt vill inte bolagen kännas vid något arbetsgivaransvar.

Ministern känner till detta. Vi har debatterat och diskuterat frågan under fyra år, och jag måste tyvärr säga att jag inte har sett något i praktik och handling som visar att regeringen har prioriterat frågan och satt fokus på den.

Det är flera tusen människor som jobbar i den här branschen. Det är flera tusen människor som vill göra rätt för sig. De vill arbeta. De vill gå till ett arbete, och de vill inte vara beroende av försörjning från det offentliga. Detta är också vad vi hör från regeringen; det är arbetslinjen som gäller. Men när människor exploateras och utnyttjas finns det ett ansvar från politikens sida att agera och skapa förutsättningar och goda och sjysta villkor för dessa människor så att de ska kunna orka arbeta på ett hållbart sätt.

Jag undrar fortfarande om dagens kontrollnivåer inom taxibranschen är tillräckliga, när Transportstyrelsens rapport visar så omfattande brister. Om regeringen anser att de inte är tillräckliga – vilka ytterligare åtgärder är man då beredd att överväga för att komma åt de problem som jag har påpekat? Det gäller särskilt villkoren.

Jag tror inte att dessa människor medvetet bryter mot vilotiderna, utan det handlar om att det finns en press på dem för att de ska kunna tjäna in en månadslön som de kan försörja sig på. Jag är tyvärr besviken på regeringens politik, för den har inte levererat något konkret för de här förarna.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret.

Transportstyrelsens senaste tillståndsmätning visar att var femte taxiförare inte uppfyller kraven på dygnsvila. Det är allvarligt, vilket ministern instämde i. Reglerna finns inte där för syns skull, utan de finns där för att skydda trafiksäkerheten, resenärerna och förarnas hälsa.

Rapporten handlar dock egentligen om något större. Den bekräftar de problem som under lång tid har funnits inom delar av taxibranschen, såsom osund konkurrens, bristande regelefterlevnad och förare som pressas att arbeta långa dagar för att få ekonomin att gå ihop. Det är de seriösa företagen som drabbas när andra konkurrerar genom att tänja på reglerna. Det är förarna som drabbas när pressen att köra fler timmar ökar, och det är resenärerna som drabbas när trafiksäkerheten riskerar att försämras.

Herr talman! Det här är ingen ny diskussion. Jag och ministern har flera gånger debatterat taxibranschens utveckling här i kammaren, och under hela mandatperioden har vi socialdemokrater efterfrågat en översyn av taxibranschen – av regelverket, kontrollsystemet, konkurrenssituationen och villkoren för de anställda.

Vi har lyft problemen med osund konkurrens. Vi har lyft behovet av bättre kontroller. Vi har lyft situationen för de förare som vill göra rätt för sig, försörja sig genom arbete och följa regelverket men som samtidigt pressas av en allt hårdare marknad. Vi har också lyft de orimliga priser som fortfarande förekommer. Turister och besökare som landar på Arlanda ska inte behöva riskera att betala flera tusen kronor för en taxiresa in till Stockholms city.

Trots att regeringen vid flera tillfällen har sagt sig dela problembilden har resultaten uteblivit. När jag ser tillbaka på de här fyra åren är det svårt att peka på någon större reform som på allvar har förbättrat situationen i taxibranschen. Problemen kvarstår, och nu får vi ännu en rapport som visar att regelöverträdelserna fortfarande är omfattande.

Herr talman! Jag reagerar också på att ministern i sitt svar i huvudsak hänvisar till polistätheten. Den har ökat, och vissa förändringar har genomförts. Men om var femte förare fortfarande inte får tillräcklig dygnsvila måste man rimligen ställa frågan igen: Har regeringens åtgärder varit tillräckliga?

För mig handlar detta ytterst om vilket arbetsliv vi accepterar i Sverige. Människor som vill arbeta, göra rätt för sig och försörja sina familjer ska inte pressas av villkor där långa arbetsdagar blir en förutsättning för att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt ska seriösa företag inte behöva konkurrera med aktörer som bygger sina affärsmodeller på att tänja på reglerna.

Därför vill jag återigen ställa frågan till ministern: Om regeringen anser att situationen är så allvarlig som ministern beskriver i sitt svar, varför har man inte gjort mer under de gångna fyra åren för att komma till rätta med de problem som finns i taxibranschen?

Herr talman! Det finns inga besked från Socialdemokraterna om att höja någon reduktionsplikt med 66 procent. Jag vet inte varifrån ledamoten hämtar den informationen. Men jag vill påminna ledamoten Sten Bergheden om att vi också har förpliktelser gentemot EU. Det finns någonting som heter Fit for 55, som den här kammaren och även regeringen har ställt sig bakom. Menar ledamoten och regeringen att de kommer att frångå den överenskommelsen?

Branschen – nu pratar vi om transportsektorn och fordonsindustrin – skriker efter elektrifiering och tydliga politiska riktlinjer. Regeringen har spridit osäkerhet. Fordonsindustrin är orolig över att tappa mark i Europa och gentemot övriga världen. Men det är inte Bergheden eller Sverigedemokraterna intresserade av. De pratar om dieselpris och bensinpris. Det låter som om man snart kommer att lansera en parfym som luktar bensin. Så viktigt är det. Men framtiden är elektrifiering. Lyssna på branschen och näringslivet! Där finns svaret.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Bergheden för frågan.

Jag hör att också Bergheden ägnar sig lite åt historieförvanskning när det gäller vad tidigare regering gjort och inte gjort.

Sanningen är, som jag tidigare har nämnt, att vi såg till att mobilitetspaketet kom på plats. Vi skärpte straffen och reglerna och införde klampning, cabotage med mera. Det känner ledamoten Bergheden till, men ändå väljer han att sprida en annan version.

När det gäller yrkestrafikinspektion finns det väldigt många duktiga, kompetenta myndigheter i Sverige: Transportstyrelsen, Trafikverket, polisen och Skatteverket. Det är inte ledamoten Kadir Kasirgas uppgift att tala om vilka befogenheter de som ska jobba på yrkestrafikinspektionen ska ha. En utredning ska komma fram till hur det ska gå till. Vi ägnar oss inte åt detaljstyrning.

Jag vet att det går att ge befogenheter till personal och medarbetare. Det kommer ni faktiskt att göra snart. Det finns en proposition som kommer till riksdagen som gäller manipulation av färdskrivare. Bilinspektörer kommer att få mer kompetens och kunna agera. Det är bra. Det välkomnar vi. Varför skulle man inte kunna göra samma sak på en yrkestrafikinspektion? Det finns kompetenta myndigheter, och det finns kompetenta medarbetare. Detta går att lösa. Politik handlar om vilja, och den här regeringen saknar den viljan.

(Applåder)

Herr talman! Det är jättebra att regeringen satsar på underhåll av väg, men vi tycker också att det är jätteviktigt att man betar av den historiska underhållsskuld som finns på järnvägssidan. När vi träffar näringslivet är järnvägen jätteviktig. Och den är inte viktig bara för näringslivet; den är viktig för hela Sverige, både för persontransporter och för godstransporter.

Men vi pratar ju om yrkestrafik och taxi i dag, och frågorna kvarstår. Ja, man ska beta av underhållsskulden på vägen, men fusket på vägarna kvarstår fortfarande. De oseriösa aktörerna kvarstår. Hur ska vi komma åt detta? Vad har regeringen gjort i de här frågorna? Fyra år har gått, en hel mandatperiod.

Den här regeringen ägnar sig åt att sänka skatten för de allra rikaste. Man lånar 360 miljarder kronor för att sänka skatterna. Vi har fått 100 000 fler arbetslösa. Det är det facit vi har i handen när det gäller Tidöregeringen och Sverigedemokraterna.

Herr talman! Jag hoppas att ledamoten Jacobsson i sitt huvudanförande ger besked till de taxiförare som sitter på läktaren om vad man tänker göra för deras situation. Kommer man att tillsätta en översyn av taxibranschen och stoppa de oseriösa aktörerna?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jacobsson för frågan.

Jag känner inte till den 50-procentiga reduktionsplikt som vi socialdemokrater skulle ha förordat. Det stämmer inte. Under den här mandatperioden har vi kommit med förslag om Sverigebränslepriser. Under krisen i Mellanöstern och krisen kring Hormuzsundet har vi också kommit med förslag om att regeringen ska agera.

Det låter väldigt bra när ledamoten tar upp den här frågan och sätter fokus på drivmedelspriserna. Jag kan bara säga: Det är en kortsiktig lättnad för branschen. Vi pratar nu de facto om transportsektorn. Det är bra att man gör lättnader, men det löser inte de grundläggande problemen i branschen. Seriösa företag konkurreras fortfarande ut av fusk från oseriösa företag. Kontrollerna är fortfarande för svaga. Det krävs mer än billig diesel för att skapa en fungerande transportsektor.

Min fråga tillbaka till ledamoten Magnus Jacobsson blir: Varför röstar ni emot förslag som sätter fokus på hur man ska komma åt fusket i den här sektorn, exempelvis genom en yrkestrafikinspektion eller genom att tillsätta en översyn av taxibranschen?

Herr talman! Det här är väldigt anmärkningsvärt. Ledamoten Thomas Morell pratar om att kroka arm, men när Socialdemokraterna tillsammans med övriga oppositionen föreslår ett utskottsinitiativ om att göra en översyn av taxibranschen eller tillsätta en yrkestrafikinspektion för hårdare kontroller röstar Sverigedemokraterna med Tidöregeringen. Pratet om att kroka arm blir alltså lite genomskinligt.

Lagstiftningen kanske är föråldrad – så kan det vara. Det är precis därför vi ser att det är viktigt att vi gör en översyn av till exempel taxibranschen. Vad gör Sverigedemokraterna? Vilka förslag kommer Sverigedemokraterna med till utskottet? Vilka frågor har Sverigedemokraterna drivit på för gentemot regeringen?

Nu är vi på år fyra av den här mandatperioden, och det enda jag har hört från Sverigedemokraterna och ledamoten Thomas Morell är att man har en väldigt bra dialog med departementet och trevliga fikastunder. Det är tyvärr resultatet av SD-regeringens – Tidöregeringens – arbete.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågorna, ledamoten Thomas Morell!

Jag är lite trött på retoriken att ledamoten Thomas Morell låtsas att han behärskar hela lagstiftningen och att vi ledamöter från Socialdemokraterna inte läser lagtexten, och så vidare.

Herr talman! Först och främst: Ledamoten Thomas Morell ägnar sig åt historieförvanskning när det gäller vad den förra regeringen gjorde. Vi såg faktiskt till att det blev skärpta regler. Vi införde hårdare sanktioner, och framför allt såg vi till att mobilitetspaketet kom på plats. Nu finns de här verktygen, men när det gäller mobilitetspaketet vill vi också följa upp hur implementeringen har gått. Det skulle vara väldigt intressant att se hur det funkar.

Anledningen till att vi envisas med en yrkestrafikinspektion är att vi har en regelbunden dialog både med arbetsgivarsidan och med arbetstagarorganisationerna, som Transportarbetareförbundet och Sveriges Åkeriföretag. De efterfrågar fler kontroller, och de förordar också en yrkestrafikinspektion.

Egentligen ser jag alltså ingen konflikt i den här frågan, för jag hör från regeringen och Sverigedemokraterna att man ska försöka inrätta en sektion eller enhet inom Polismyndigheten. Den tidigare utredningen, som vi tillsatte, förordade egentligen också det, men en yrkestrafikinspektion är väldigt viktig för näringslivet.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7.

Låt oss börja med det grundläggande: Yrkestrafiken är en av Sveriges mest samhällsbärande funktioner. En mycket stor del av allt gods transporteras på väg, och utan lastbilen stannar industrin, handeln och hela vardagen. Samtidigt står transportsektorn för ungefär en tredjedel av utsläppen. Det innebär att denna bransch är avgörande både för ekonomin och för klimatomställningen. Åkeribranschen har själv en vilja att ställa om, men investeringarna är dyra och förutsättningarna osäkra. När regeringen sänker ambitionerna och skapar otydlighet bromsas också klimatomställningen.

Herr talman! Ordning och reda på våra vägar borde vara en självklarhet, men verkligheten ser annorlunda ut. Fusk, oseriösa aktörer och osund konkurrens breder ut sig i yrkestrafiken och taxibranschen. Vad gör regeringen? Jo, man hänvisar till pågående utredningar och lutar sig tillbaka.

Det här betänkandet handlar i grunden om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha en transportsektor där seriösa företag konkurreras ut av fusk, där chaufförer pressas till orimliga villkor och där säkerheten sätts på spel, eller vill vi ha ordning och reda och sjysta villkor som gäller för alla?

För oss socialdemokrater är svaret självklart. Vi har lagt fram konkreta förslag om en yrkestrafikinspektion för att få fler och skarpare kontroller, om åtgärder mot fusk, om en översyn av taxibranschen och om bättre arbetsvillkor. Allt detta avslås dock i betänkandet. Det är inte för att förslagen är felaktiga utan för att Tidöregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna väljer att inte agera.

Herr talman! Låt mig vara tydlig: Den här passiviteten är inte ny, utan Sverige har haft fyra förlorade år då regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har valt att stå still i frågor som är avgörande för transportsektorn. Det handlar om fyra år då fusket har fått fortsätta, fyra år då kontrollerna inte stärkts och fyra år då klimatomställningen har bromsats in. Branschen vill ställa om, men regeringen möter detta med otydliga spelregler och sänkta ambitioner. Det är inte bara dålig klimatpolitik; det är också dålig näringspolitik.

Herr talman! Låt oss också titta på verkligheten i taxibranschen. Vi kunde nyligen läsa i en debattartikel i Expressen att man i dag sätter sig i en taxi och hoppas på det bästa. Det säger något om hur illa det fungerar. I en rapport från Transportarbetareförbundet och Tankesmedjan Tiden beskrivs utvecklingen ännu tydligare. Man talar om ett system där människor i praktiken tvingas köra på ackord. Vi har ett system där priserna är fria men svåra att förstå. Arbetsgivaransvaret är otydligt, och arbetsvillkoren pressas. Det är själva definitionen av ett marknadsmisslyckande.

Bakom varje taxi finns en människa – en chaufför med ansvar för människors säkerhet men ofta utan trygghet i sin egen arbetsvardag. Många arbetar på procentlön, och det betyder att de inte får betalt när de väntar på nästa körning. Det är som om personalen i en butik bara skulle få lön när det står en kund i kassan.

Herr talman! Konsekvenserna är tydliga: 74 procent arbetar mer än heltid, och många arbetar uppemot 60 timmar i veckan. Stressen påverkar både arbetsmiljö och trafiksäkerhet, och det här är inte värdigt ett land som Sverige.

Herr talman! Det vi ser är en växande gigifiering av arbetsmarknaden. Digitala plattformar organiserar arbetet, men utan att det tas något arbetsgivaransvar. Rapporten från Transportarbetareförbundet visar också hur styrningen sker via appar och algoritmer, samtidigt som ansvaret flyttas över på individen. Chauffören får ta risken, men inte de digitala plattformarna – och de slipper arbetsgivaransvar.

Det allvarligaste är att detta inte kommer att stanna vid taxibranschen, om inte politiken agerar. Den här affärsmodellen kommer att sprida sig till hela yrkestrafiken, om inte politiken sätter stopp. Då får vi fler gigjobb, färre fasta anställningar och pressade kollektivavtal. Det vore ett systemskifte bort från den svenska modellen.

Herr talman! Det här handlar inte bara om transporter, utan det handlar också om vilket arbetsliv vi ska ha i Sverige. Antingen accepterar vi en utveckling där ansvar flyttas från företag till individ, eller så står vi upp för trygghet, rättvisa villkor och ordning och reda.

Vi socialdemokrater nöjer oss inte med att bara beskriva problemen, utan vi vill också lösa dem. Därför vill vi skärpa kontrollen i taxibranschen, säkerställa kopplingen mellan appar, taxameter och redovisning, stärka arbetsvillkoren för förarna och framför allt återupprätta förtroendet för branschen. Det handlar om att återupprätta ordning och reda och konkurrens på lika villkor.

Herr talman! Taxi och hela yrkestrafiken är en del av vår samhällsbärande infrastruktur, och de måste behandlas så. Vi har inte råd med fler förlorade år, inte för jobben, inte för konkurrensen och inte för klimatet. Där är dags att gå från ord till handling.

(Applåder)

(forts. § 14)

Herr talman! Jag ställde en fråga om varför ledamoten Thomas Morell från Sverigedemokraterna inte röstade för ett utskottsinitiativ som handlade om taxibranschen och om att göra en översyn och kolla på de problem i branschen som Transportarbetareförbundet, Taxiunionen och arbetsgivarsidan larmar om. Det var min fråga, men Thomas Morell valde att prata om åkerinäringen och yrkestrafikinspektionen.

Jag kan upplysa Thomas Morell om att vi såklart har koll på våra förslag och vad de innebär. Om Sverigedemokraterna inte tycker att Socialdemokraternas förslag är tillräckligt bra, vad är då Sverigedemokraternas förslag? Varför kommer inte ni med ett förslag eller ett utskottsinitiativ om taxibranschen?

(Applåder)

Herr talman! Tack för ditt anförande gällande det här viktiga betänkandet, ledamoten Thomas Morell!

Jag begärde ordet när ledamoten Thomas Morell nämnde taxibranschen och den situation som råder där. Vi hade både Transportarbetareförbundet och Taxiunionen i utskottet på initiativ av oss i Socialdemokraterna samt Vänsterpartiet. Jag ser också att det finns representanter för Taxiunionen på läktaren.

Det här är en viktig fråga. Thomas Morell delar problembilden men presenterar tyvärr ingen lösning på problemet. Vi har under fyra år nu kommit med olika förslag och utskottsinitiativ i utskottet, men Sverigedemokraterna har ändå valt att rösta tillsammans med Tidöregeringen. Man vill till exempel inte göra en översyn för att kolla på hur situationen i taxibranschen ser ut.

Det är såklart glädjande att problembilden bekräftas i talarstolen, men politik handlar också om att presentera förslag. Min fråga till ledamoten Thomas Morell är: Varför röstade ni inte för Socialdemokraternas utskottsinitiativ för att råda bot på den ordning som råder i taxibranschen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Maria Stockhaus för svaren!

Först och främst är Bromma flygplats ingen beredskapsflygplats – det är den inte – och när det gäller de samhällsviktiga tjänsterna som finns på Bromma flygplats har ju utredningarna tidigare visat att dessa tjänster skulle gå att lösa även på Arlanda. Det är alltså ett argument som inte riktigt går hem, eftersom det finns utredningar som har visat någonting annat.

När det gäller Stockholms utmaningar med bostäder är det en fråga som inte bara gäller för stockholmarna, utan den berör faktiskt hela Sverige. Stockholm är ju katalysatorn för nästan hela den svenska ekonomin när det gäller att tillhandahålla bostäder för nya svenskar och för nyinflyttade stockholmare, när de kommer till Stockholm.

Regeringen har under mandatperioden gjort någonting väldigt intressant. Det är i dag mycket billigare att hyra 130 hektar mark av Stockholms stad än att hyra en trea i Stockholm – Swedavia betalar bara 7 500 kronor till Stockholms stad!

Fru talman! Vi tror på framtiden och på elflyget, hållbara bränslen och allt det, men elflygets framtid hänger inte på Bromma flygplats. Det gör inte det. Jag tror att ledamoten Maria Stockhaus också vet om det.

Det finns många andra flygplatser som lätt skulle kunna räcka upp handen och säga: Ta oss! Vi är redo. Vi kan ta en sådan här investering och ett sådant här projekt.

Bromma flygplats har dock spelat ut sin roll. Det är dags att gå vidare.

(Applåder)

Fru talman! Maria Stockhaus nämnde mitt namn och Socialdemokraterna. Men jag vill börja med Bromma flygplats.

Både jag och ledamoten Maria Stockhaus kommer från Stockholm, och vi har sett hur utvecklingen har varit på Bromma flygplats. Under de här fyra åren har den här regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna pumpat in 100 miljoner kronor varje år i en flygplats som har ekat tom.

Nu har det etablerats några flyglinjer. Vi får se om de kommer att klara sig; det är en annan fråga. Men det här är en flygplats som ligger mitt i Stockholm och som marknaden har lämnat. Aktörerna i branschen dömer ut flygplatsen. Swedavia, som äger driften av flygplatsen, har flera gånger sagt att den inte är lönsam. Ändå hör vi Moderaterna i kammaren försvara hur slösaktigt man sköter ekonomin för Bromma flygplats. Det förvånar mig faktiskt.

Vi vet också att Stockholm lider brist på bostäder. Det är inte Lidingö kommun som bygger hyresrätter. Det är inte Danderyd som bygger hyresrätter. Det är Stockholms stad, särskilt när Socialdemokraterna leder styret i Stockholms stad. Det är då man bygger hyresrätter. Det är då man bygger bostäder.

Jag skulle gärna vilja höra från Maria Stockhaus hur man motiverar en flygplats som ekar tom och som fram till i dag nästan bara har använts av affärsjet och av rika män som flyger med sina mopsar till Alperna. Hur motiverar man det här?

(Applåder)

Fru talman! Förra mandatperioden genomförde vi många bra reformer när det gäller luftfarten och flygsektorn. Vi genomförde väldigt många bra förslag som jag nämnde i mitt tidigare replikskifte med ledamoten Oskar Svärd.

Vi införde statliga kreditgarantier till flygbolag, kapitaltillskott till Swedavia, direkt stöd till regionala flygplatser, korttidspermittering och omställningsstöd. Allt detta fick bifall i den här kammaren.

Politik handlar om att vilja. Självklart handlar politik också om att förhandla, om man inte har majoritet. Hur det blir kommer vi att få se efter valet, den 13 september 2026. Men vi socialdemokrater är redo och beredda att ta ansvar och ge Sverige en ny riktning, för det behövs.

Avslutningsvis vill jag säga att den här regeringen visst har gjort en hel del saker när det gäller ekonomi, driftsstöd och sådant. Det är bra. Det har vi stöttat. Vi har inte kommit med några reservationer mot de reformerna.

Men i dag ser vi att Trafikverket kommer till trafikutskottet och säger att om de inte får resurser kan 40 procent av den upphandlade flygtrafiken försvinna. Det är oroväckande. Det måste lösas.

Som sagt: Vi socialdemokrater går till val som Socialdemokraterna, och vi är redo att styra och leda Sverige i en ny riktning.

(Applåder)