Kadir Kasirga

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för det försiktiga svaret.

Jag vill ändå komma tillbaka till själva kärnan i min fråga. Naturligtvis ska Sverige välkomna att en mer än 40 år lång väpnad konflikt kan gå mot sitt slut. Om människor slipper dö, om familjer slipper begrava sina barn och om politiken kan ersätta vapnen är det ett historiskt framsteg. Jag skulle gärna vilja höra ett tydligt välkomnande av den här fredsprocessen och att man stöder den.

Men det finns också andra frågor, som jag nämnde i mitt första inlägg. Vad kommer efter att vapnen har tystnat? Den kurdiska frågan i Turkiet uppstod nämligen inte med PKK, och den försvinner inte automatiskt om PKK lägger ned sina vapen. Frågan handlar också om rätten till hemspråk. Den handlar om identitet. Den handlar om politisk representation. Ytterst handlar den om demokrati och lika rättigheter.

Därför menar jag att Sverige och EU inte bara kan vara åskådare till processen. Vi bör stödja en fredlig utveckling men också vara tydliga med vad som krävs för en varaktig fred.

Här blir Selahattin Demirtaş ett tydligt exempel. Utrikesministern säger själv i sitt interpellationssvar att Sverige i Europarådet har understrukit Turkiets skyldighet att verkställa Europadomstolens dom om hans frigivning.

Herr talman! Turkiet har nu en möjlighet som kanske inte återkommer på många år. Freden måste också märkas i människors vardag – i deras språk, deras rättigheter, deras politiska frihet och deras möjlighet att delta i den demokratiska kampen. Därför upprepar jag min fråga: Är regeringen beredd att driva just detta perspektiv gentemot Turkiet – att fredsprocessen måste följas av konkreta demokratiska reformer och respekt för kurdernas politiska rättigheter?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka min kollega Carina Ödebrink för att hon har tagit initiativ till den här viktiga debatten.

Jag vill lyfta en annan dimension av utvecklingen i Turkiet. Turkiet står nämligen inför ett historiskt vägval. Republiken Turkiets drygt hundraåriga historia har kantats av militärkupper, politiska konflikter och perioder av omfattande repression. Under stora delar av denna historia har också kurdernas identitet, språk och politiska rättigheter förnekats. Under mer än fyrtio år har den väpnade konflikten mellan den turkiska staten och PKK kostat tiotusentals människor livet.

Just nu ser vi dock något som vi inte har sett på länge: ett verkligt hopp om att den väpnade konflikten kan få ett slut. Den process som nu pågår mellan den turkiska staten och PKK kan bli historisk. Det ska vi välkomna, och det ska Sverige stödja.

Herr talman! Fred handlar dock inte bara om att vapnen tystnar. Den stora frågan är vad som kommer därefter. Kommer ett sekel av förnekande av kurdernas identitet, språk och politiska rättigheter att gå mot sitt slut? Kommer fredsprocessen att öppna dörren för demokratiska reformer? Kommer människor att kunna tala sitt hemspråk, uttrycka sin identitet och organisera sig politiskt utan rädsla? Det är det verkliga testet på om Turkiet går mot en ny demokratisk framtid. Här finns en motsägelse som oroar mig.

Samtidigt som det finns ett historiskt hopp om fred ser vi den demokratiska tillbakagång som Carina Ödebrink så tydligt har beskrivit. Oppositionella politiker frihetsberövas, journalister och människorättsförsvarare fängslas, pride förbjuds i Istanbul och rättsväsendet används på ett sätt som väcker mycket allvarliga frågor om demokratins framtid.

Herr talman! Utrikesministern konstaterar också själv i sitt svar att det demokratiska utrymmet krymper och att Turkiet fortfarande inte har verkställt Europadomstolens avgöranden när det gäller bland andra Selahattin Demirtaş. Därför vore det ett mycket tydligt tecken på att Turkiet verkligen vill öppna ett nytt kapitel att frige Selahattin Demirtaş, Figen Yüksekdağ och Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu och samtidigt respektera Europadomstolens beslut.

Herr talman! Turkiet har en historisk möjlighet – från konflikt till fred, från förnekande till erkännande, från repression till demokrati. Men de tre sakerna måste höra ihop. Därför vill jag passa på att fråga utrikesministern: Ser regeringen fredsprocessen som en möjlighet också till en bredare demokratisering av Turkiet? Och är regeringen beredd att tydligt framföra till Turkiets regering att en varaktig fred också måste innebära respekt för kurdernas språkliga, kulturella och politiska rättigheter och ett större demokratiskt utrymme för hela Turkiets befolkning?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för kommentarerna, svaren och frågorna.

Vi socialdemokrater var först ut och krävde, på grund av omvärldsläget i Hormuzsundet och dess konsekvenser för flygbranschen, att regeringen skyndsamt skulle agera för att sätta in stödåtgärder till flygbranschen, bland annat för att säkra flygbränsle.

Vad två andra politiska partier har för kommentarer och politiska krav kan inte jag stå till svars för. Jag representerar Socialdemokraterna, och vi går till val som ett enskilt parti. Vi har sträckt ut en hand till alla partier utom Sverigedemokraterna.

Flyget är viktigt, och Arlanda är viktigt. Det är porten mellan Sverige och världen. Arlanda är inte bara viktigt för internationell trafik utan även för inrikes flygtrafik. Här måste jag rikta kritik mot regeringens hållning när det gäller Bromma flygplats och mot att man har hållit sig fast vid den flygplatsen.

Vi behöver sätta fokus på att utveckla Arlanda flygplats och stärka och samla inrikesflyget där. Arlanda är viktigt för hela Sverige. Det är inte bara en flygplats för Stockholm. Det är Sveriges nationella flygplats.

Jag välkomnar de här krisåtgärderna. Det jag kan rikta kritik mot är att de kan vara lite kortsiktiga, och det borde man kanske se över.

Herr talman! Tack för kommentarerna, ministern!

Jag är faktiskt en av de socialdemokrater som många gånger i den här kammaren har sagt att de förslag och åtgärder som regeringen presenterat för att underlätta för Arlanda och rädda flygbolag i en krissituation har varit bra. Vi har alltid välkomnat det, även avskaffandet av flygskatten.

Jag kan inte stå här som socialdemokrat och svara för de politiska krav som andra partier driver, men jag kan i alla fall säga att vi socialdemokrater inte har några planer på att återinföra flygskatten. Däremot förhåller vi oss till de lagar och regler som kommer från EU, bland annat Fit for 55. Vi tycker att det borde räcka att Sverige följer det.

När det gäller tillgängligheten är Arlanda, som jag sa i mitt anförande, en port mellan Sverige och världen, men Arlanda flygplats har halkat nedåt på rankningslistan. Det säger både Stockholms Handelskammare och delar av näringslivet, så det är inte någon propagandagrej från oppositionen.

Jag skulle gärna vilja höra från ministern: Vad tänker regeringen göra för tillgängligheten till Sverige, Arlanda och framför allt Stockholm? Stockholmsregionen är Sveriges ekonomiska motor. Regionen står för ungefär en tredjedel av Sveriges bnp och är avgörande för export, innovationer, investeringar och företagsetableringar.

Herr talman! Det är olyckligt att regeringen inte lyssnar på sin egen utredare och hans rekommendationer. Ministern kan absolut komma med kritik och hänvisa till historien och till att den socialdemokratiska regeringen förlängde avtalet med Arlanda Express. Det stämmer att vi gjorde det; där kan jag vara självkritisk. Vi borde ha sett över avtalet ordentligt.

Nu finns det en utredning från er sida, med tydliga rekommendationer. Det är inte en utredning eller rekommendationer till kollektivtrafikmyndigheterna, utan det är staten som äger utredningen. Jag vill gärna höra från ministern: Hur ser ministern på rekommendationerna, särskilt när det gäller Arlanda Express? I dag kostar resan 340 kronor. Det är ett av Europas dyraste färdsätt. Jag har rest i många huvudstäder i Europa men har inte sett något som är så dyrt som Arlanda Express.

Jag tycker att det finns en förbättringspotential här och att man kan göra något. Samtidigt har vi stationsavgiften, som såväl andra operatörer som resenärer och turister betalar för. Där behövs också en lösning. Nu har det snart gått fyra år, och man har inte riktigt tagit tag i dessa frågor. Man skulle kunna underlätta för väldigt många människor att ta sig till och från Arlanda.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag tror att vi är överens om att Arlanda är Sveriges viktigaste internationella flygplats. För exportindustrin, besöksnäringen, investeringarna och jobben är Arlanda porten till världen. Men här upphör enigheten.

Vi närmar oss slutet av mandatperioden, och om drygt tre månader går svenska folket till val. Efter de snart fyra år som regeringen har haft ansvar för transportpolitiken är det svårt att se att Arlandas ställning har stärkts, tvärtom. Enligt Stockholms Handelskammare har Sveriges flygtillgänglighet sedan pandemin backat mer än i något annat land i Europa, och näringslivsföreträdare, investerare och regeringens egen Arlandasamordnare har varnat för utvecklingen. Tillgängligheten har inte blivit bättre, attraktionskraften har inte stärkts och Arlanda har inte tagit de steg framåt som Sveriges viktigaste internationella flygplats borde ha tagit.

Det är mot denna bakgrund vi har denna debatt.

Herr talman! Regeringen har vidtagit vissa åtgärder, och vissa investeringar finns med i den nationella planen. Men samtidigt ser vi hur regeringen gång på gång tvekar när det gäller de större och avgörande kapacitetshöjande besluten. Det är olyckligt att regeringen inte har gått vidare med viktiga kapacitetshöjande åtgärder, till exempel när det gäller Tomteboda och järnvägssystemet in mot Stockholm – flaskhalsar som påverkar tillgängligheten till Arlanda.

Det som har blivit tydligt under regeringens fyra år är en senfärdighet som inte bara förvånat oppositionen. Även Svenskt Näringsliv och flera aktörer inom transport- och flygbranschen har reagerat på regeringens långsamma agerande, och Stockholms Handelskammare har som sagt konstaterat att Sveriges flygtillgänglighet har backat mest i Europa sedan pandemin. Arlanda halkar också efter andra nordiska flygplatser, vilket riskerar investeringar, företagsetableringar och jobb. Samtidigt uttrycker regeringens egen Arlandasamordnare frustration över regeringens senfärdighet.

Herr talman! Mönstret är tydligt. Regeringen agerar först när det uppstår en akut kris. Vi ser tillfälliga krispaket, tillfälliga lättnader och tillfälligt slopade avgifter.

Jag välkomnar självklart åtgärder som kan lindra situationen för branschen här och nu, men när det gäller de långsiktiga lösningarna har regeringen varit näst intill handlingsförlamad, trots att deras egen utredare Peter Norman pekat ut problemen i sin utredning om Arlanda.

Peter Norman kom med många förslag, till exempel att förbättra kollektivtrafiken till Arlanda, föra en dialog med dem som driver Arlanda Express, se över stationsavgiften, göra det billigare för människor att välja kollektivtrafik till Arlanda och förbättra tillgängligheten så att vi, som alla andra huvudstäder på kontinenten, får billigare tillgänglighet. Där tycker jag att ministern blir svaret skyldig.

Anser ministern verkligen att Arlanda är ett mer tillgängligt, konkurrenskraftigare och starkare internationellt nav i dag än när regeringen tillträdde 2022?

Herr talman! Tack, ministern, för kommentarerna och svaren!

Vi är överens om problembilden. Taxibranschen funkar inte som man vill i dag. Det är det där med ordning och reda och att människor inte ska behöva utnyttjas för att kunna tjäna en rimlig månadslön.

Vi socialdemokrater välkomnar sanktionsväxlingen och de åtgärder som regeringen har vidtagit. Men vi ser att det fortfarande behöver göras mer.

Transportstyrelsens tidböcker är ett förlegat sätt att rapportera sin dygnsvila. Vi socialdemokrater har i trafikutskottet flera gånger tagit upp våra förslag med regeringen. Vi har krävt att taxametrarna ska vara kopplade till apparna och att man ska överväga att ha färdskrivare för dessa taxifordon för att säkerställa att människor inte tvingas bryta mot dygnsvilan.

Transportstyrelsens rapport visar tydligt att problemen är verkliga och påverkar både arbetsmiljö och trafiksäkerhet. Det handlar om tryggheten för både förare och resenärer men också om att seriösa företag ska kunna verka på lika villkor.

Tack för debatten!

Herr talman! Tack så jättemycket för svaret, statsrådet Andreas Carlson!

När det gäller regelverken finns det alltså sådana i dag, och vår invändning mot och resonemang kring dem handlar om att de inte är riktigt anpassade till dagens marknad.

Taxibranschen har förändrats jättemycket jämfört med de andra branscherna på arbetsmarknaden. Det har skett en jättesnabb digitalisering och gigifiering av taxibranschen, där nya bolag har vunnit mer mark och genom algoritmer helt enkelt anpassat taxibranschen till sina egna villkor. Det är därför vi socialdemokrater i den här kammaren och även i trafikutskottet har pratat om och ihärdigt drivit vårt krav. Regeringen borde under dessa fyra år ha passat på att tillsätta en utredning och göra en översyn av taxibranschen. Transportstyrelsens rapport visar och bekräftar att problemen fortfarande finns.

Visst finns det lagar och regelverk, men bristerna visar att det behöver göras en ordentlig översyn av taxibranschen, som avreglerades under 1990-talet. Sedan dess har man inte gjort någon översyn. Som jag sa i mitt tidigare inlägg finns det en gigifiering. Det är väldigt många människor som jobbar hos de här bolagen, och samtidigt vill inte bolagen kännas vid något arbetsgivaransvar.

Ministern känner till detta. Vi har debatterat och diskuterat frågan under fyra år, och jag måste tyvärr säga att jag inte har sett något i praktik och handling som visar att regeringen har prioriterat frågan och satt fokus på den.

Det är flera tusen människor som jobbar i den här branschen. Det är flera tusen människor som vill göra rätt för sig. De vill arbeta. De vill gå till ett arbete, och de vill inte vara beroende av försörjning från det offentliga. Detta är också vad vi hör från regeringen; det är arbetslinjen som gäller. Men när människor exploateras och utnyttjas finns det ett ansvar från politikens sida att agera och skapa förutsättningar och goda och sjysta villkor för dessa människor så att de ska kunna orka arbeta på ett hållbart sätt.

Jag undrar fortfarande om dagens kontrollnivåer inom taxibranschen är tillräckliga, när Transportstyrelsens rapport visar så omfattande brister. Om regeringen anser att de inte är tillräckliga – vilka ytterligare åtgärder är man då beredd att överväga för att komma åt de problem som jag har påpekat? Det gäller särskilt villkoren.

Jag tror inte att dessa människor medvetet bryter mot vilotiderna, utan det handlar om att det finns en press på dem för att de ska kunna tjäna in en månadslön som de kan försörja sig på. Jag är tyvärr besviken på regeringens politik, för den har inte levererat något konkret för de här förarna.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret.

Transportstyrelsens senaste tillståndsmätning visar att var femte taxiförare inte uppfyller kraven på dygnsvila. Det är allvarligt, vilket ministern instämde i. Reglerna finns inte där för syns skull, utan de finns där för att skydda trafiksäkerheten, resenärerna och förarnas hälsa.

Rapporten handlar dock egentligen om något större. Den bekräftar de problem som under lång tid har funnits inom delar av taxibranschen, såsom osund konkurrens, bristande regelefterlevnad och förare som pressas att arbeta långa dagar för att få ekonomin att gå ihop. Det är de seriösa företagen som drabbas när andra konkurrerar genom att tänja på reglerna. Det är förarna som drabbas när pressen att köra fler timmar ökar, och det är resenärerna som drabbas när trafiksäkerheten riskerar att försämras.

Herr talman! Det här är ingen ny diskussion. Jag och ministern har flera gånger debatterat taxibranschens utveckling här i kammaren, och under hela mandatperioden har vi socialdemokrater efterfrågat en översyn av taxibranschen – av regelverket, kontrollsystemet, konkurrenssituationen och villkoren för de anställda.

Vi har lyft problemen med osund konkurrens. Vi har lyft behovet av bättre kontroller. Vi har lyft situationen för de förare som vill göra rätt för sig, försörja sig genom arbete och följa regelverket men som samtidigt pressas av en allt hårdare marknad. Vi har också lyft de orimliga priser som fortfarande förekommer. Turister och besökare som landar på Arlanda ska inte behöva riskera att betala flera tusen kronor för en taxiresa in till Stockholms city.

Trots att regeringen vid flera tillfällen har sagt sig dela problembilden har resultaten uteblivit. När jag ser tillbaka på de här fyra åren är det svårt att peka på någon större reform som på allvar har förbättrat situationen i taxibranschen. Problemen kvarstår, och nu får vi ännu en rapport som visar att regelöverträdelserna fortfarande är omfattande.

Herr talman! Jag reagerar också på att ministern i sitt svar i huvudsak hänvisar till polistätheten. Den har ökat, och vissa förändringar har genomförts. Men om var femte förare fortfarande inte får tillräcklig dygnsvila måste man rimligen ställa frågan igen: Har regeringens åtgärder varit tillräckliga?

För mig handlar detta ytterst om vilket arbetsliv vi accepterar i Sverige. Människor som vill arbeta, göra rätt för sig och försörja sina familjer ska inte pressas av villkor där långa arbetsdagar blir en förutsättning för att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt ska seriösa företag inte behöva konkurrera med aktörer som bygger sina affärsmodeller på att tänja på reglerna.

Därför vill jag återigen ställa frågan till ministern: Om regeringen anser att situationen är så allvarlig som ministern beskriver i sitt svar, varför har man inte gjort mer under de gångna fyra åren för att komma till rätta med de problem som finns i taxibranschen?