Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det här är alltså en budgetdebatt om utgiftsområde 23, areella näringar.

Produktionen av livsmedel och biomaterial i Sverige är mycket viktig, inte minst för vår beredskap att möta kris och ytterst krig. Livsmedelsproduktionen måste öka. Samtidigt har jordbruket, skogsnäringen, fisket och andra areella näringar drabbats av svårigheter. Svårigheterna ser olika ut och påverkas många gånger av faktorer utanför Sveriges gränser. Den av regeringen föreslagna budgeten inom utgiftsområde 23 avspeglar just det. Den är mångfasetterad och har många olika satsningar.

Som jag har sagt så många gånger är god lönsamhet och stora frihetsgrader det viktigaste för att jordbruket och andra näringar ska klara av olika problem och även nya, uppkommande problem. Med god lönsamhet kan marginaler skapas, vilket ger aktörerna helt andra alternativ och möjligheter. Stora frihetsgrader gör att olika gårdar kan lösa problemen på olika sätt som passar deras förutsättningar. Det är två av ledstjärnorna för vårt arbete: bättre lönsamhet och större frihetsgrader.

Regelförenklingar är givetvis centrala för stora frihetsgrader, men det är även viktigt att staten möjliggör olika åtgärder och verktyg och löser vissa problem som ett enskilt företag eller en lantbrukare inte själv kan lösa. Teknik- och kunskapsutveckling samt spridning av denna är den tredje ledstjärnan.

I den budget för 2026 som vi ska besluta om senare i dag finns följande satsningar med stor relevans för området areella näringar:

fortsatt skattenedsättning på jordbruksdiesel och detsamma till skogen och vattenbruket

fortsatt låg reduktionsplikt

sänkt matmoms

sänkt arbetsgivaravgift för unga

betesersättning för mjölkkor på bete

ökat stöd till jordbruket i norra Sverige

lantbruksråd på exportmarknaderna

främjande av kustnära fiske och vattenbruk

utbildning vid SLU anpassad till den gröna sektorn med bland annat livsmedelsberedskap och livsmedelsförsörjning

förstärkt växtförädling vid SLU Grogrund

särskild satsning på växtproteiner för svensk primärproduktion

ökat smittskyddsarbete med ökad övervakning av virus- och bakterievektorer

effektivare och mer likvärdig livsmedelskontroll

rådgivning till skogsägare avseende ökat kolupptag och biologisk mångfald

uppbyggnad av beredskapslager i livsmedelskedjan

sänkt elskatt

medel för minskning av vargstammen.

Det här ska gärna ses i kombination med fjolårets satsningar och åtgärder; då får man en bättre helhetssyn. Ett år är ändå bara ett år. Därför vill jag snabbt nämna fjolårets budgetsatsningar som löper vidare även i år:

valutauppjustering av jordbruksstödet

räddning av SLU:s djursjukhus

livsmedelsstrategi med dess olika delar

investeringsstöd för konkurrenskraft

fortsatt och ökat högre stöd för restaurering av betesmark

förstärkning av den veterinära fältverksamheten och dess jourverksamhet

Kväveklivet för minskade utsläpp av klimatgaser och växtnäringsämnen

upprättandet av ett skogsskadescreeningcenter för framtida friskt skogsodlingsmaterial

räddning av alm och ask som trädslag i våra svenska och europeiska skogar

tillskott till Skogsstyrelsen för rättstillämpning

stora tillskott till myndigheter för stärkt beredskap för livsmedels- och vattenförsörjning

förstärkning av bekämpningen av växtskadegörare i jord, trädgård och skog

valutauppjustering av stöd till vattenbruket

förstärkning av gödselgasproduktionen och vattenhanteringen inom LOVA

liten sänkning av arbetsgivaravgiften för små företag inom det så kallade växa-stödet.

Det bör också nämnas att vår regering har lagt den största infrastrukturbudgeten och forskningsbudgeten någonsin. Regeringen har även gjort en stor skattesänkning på inkomst samt pressat ned inflation och ränta. Det är inte alls oväsentligt för de areella näringarna, tvärtom. Allt detta löser problem och skapar möjligheter. Men i slutändan är det företagen som löser problemen och skapar resultatet. Vi ger förutsättningarna. Det får vi aldrig glömma.

Som alla märker åtgärdar eller förstärker vi många olika delar som begränsar de areella näringarna. I branscher med så olika och skiftande förutsättningar menar jag att det är så en politik bör se ut som ska få de areella näringarna att lämna en negativ spiral och komma in i en positiv spiral.

I dag debatterar vi budget, som sagt. Många andra delar ska förstås också till, inte minst knutet till regler – både svenska regler och EU-regler. Men det får vi tala om och debattera en annan gång.

Är då de punkter i budgetpropositionen som jag räknade upp tillräckliga? Nej, det är de naturligtvis inte. Mer ska göras. Det finns fler begränsningar att åtgärda. Vi planerar redan för många andra budgetsatsningar för 2027. Det är kanske ett tips till väljarna i höstens val.

Även om Tidökonstruktionen har varit en succé blir budgetarbetet effektivare med en vanlig statsrådsberedning för förhandling av bland annat budget. Därför är det viktigt även för de areella näringarna att Sverigedemokraterna får sitta i regeringen efter valet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Chris Dahlqvist (SD).

Fru talman! Tack till Malin Larsson för frågan!

Mycket har gjorts kring veterinärutbildningen och att få fler platser där. Satsningar har också gjorts på veterinär fältverksamhet och jourverksamhet. Det var 30 miljoner kronor i år, och det budgeterades i förra budgeten. Vi vill ha 30 miljoner även 2026 och 2027.

Malin Larsson ställde en viktig fråga. Djurskyddet ska fungera – men även rättssäkerheten, och det är en balans vi måste säkerställa. Vi jobbar på båda sidorna.

Malin Larsson fokuserade i slutet av sitt anförande på konkurrenssituationen och de ökande priserna. Där finns en hel del att göra. Bland annat tror vi att transparens i prissättningen är ett bra första steg. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har nästan samarbetat och fått igenom ett tillkännagivande. Det är en granskning på gång. Jag vet inte hur förslaget ser ut, så jag kan inte kommentera det, men det kommer någonting i vår.

Jag vet inte om Malin Larsson har sagt något om den ganska tuffa prisstyrning som förekommit, men den har vi sagt nej till. Vi tror att sådant kan få andra negativa effekter. Men att se till att priserna blir transparenta och att det finns tillräckligt med veterinärer är två väldigt bra åtgärder.

Vi vet att det pågår ett arbete för att minska överbehandlingen av smådjur som finns i dag. Det kommer sannolikt att leda till minskad veterinärbrist och kanske även lägre priser, i synnerhet om transparens finns.

Fru talman! Veterinär i beredskap är viktigt. Därför lade vi 30 miljoner kronor på det i budgeten för i år, 2026 och 2027. Det finns indikationer på att veterinärbristen kan minska. Vi arbetar med budgeten för 2027, och den frågan är uppe där. Men då tänker vi oss kanske ett större belopp till distriktsveterinärerna. Vi tror inte på tvång. Vi tror inte att man ska tvinga veterinärer till jourtjänstgöring. Vi tror att man ska ge medel och belöna dem som vill göra jourtjänst. Det kan gå via distriktsveterinärerna. När vi ger distriktsveterinärerna pengar kanske vi ska öka summan och rätta till en del arbetsmiljöproblem som finns i organisationen. Det pågår arbete kring detta.

Malin Larsson talade om att ta tillbaka kontrollen över marknaden. Jag får lite rysningar. Det låter lite väl socialistiskt. Vi tror inte på att gå in och ändra på den marknad som i stort sett fungerar, utan vi ska påverka med olika mindre signaler.

Det som kan hända om man börjar med en planekonomisk modell är att veterinärbristen ökar. Sedan kan det komma andra betydligt mer negativa effekter av en sådan styrning. Vi kör med mjuka metoder. Vi tror att det kommer att vara tillräckligt. Mycket pekar åt det hållet, men det kommer att ta lite tid.

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. Jag vill också säga att jag inte hyser den minsta rädsla för naturen. Jag trivs väldigt bra i naturen, apropå det föregående anförandet.

Fru talman! År 2025 har varit ett bra år för Sveriges bönder med goda skördar och höga produktionsresultat. För spannmålsodlingens del har priserna varit låga. Världsmarknadspriserna är rejält nedtryckta. Sveriges växtodlare har i år egentligen haft tur att skörden har varit så god som den har varit. Svenska växtodlare balanserar på gränsen just nu. De har det rejält tufft. Om regeringen inte hade sett till att bränslepriserna hållits på en rimlig nivå hade vi efter det här växtodlingsåret sett konkurser. Sverige har i dag fått tillbaka en konkurrensfördel, som vi har efterfrågat under många år, nämligen att bränslepriserna ska vara på en rimlig nivå. Det är de nu för de svenska lantbrukarna och särskilt för de svenska växtodlarna.

Nya problem tornar dock upp sig, fru talman. Det kommer till exempel en ny gödselskatt på EU-nivå, vilket innebär ökade kostnader för svensk växtodling.

Vi hoppas såklart att Putins orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina ska närma sig ett slut. Då kommer spannmålsmarknaden i östra Europa att blomstra ordentligt igen, vilket innebär att det ökar trycket ännu mer på svenska växtodlare. Vi behöver ge dem rätt förutsättningar att vara konkurrenskraftiga när även Ukraina, med de möjligheter de har, tar tillbaka sin plats på världsmarknaden. Det hoppas vi ska ske snart, helst i går.

Det finns andra farhågor inför framtiden. Exempelvis har svensk mjölk haft ett par riktigt goda år, men nu vänder mjölkpriserna nedåt. Som jag har sagt många gånger förut här i kammaren är mjölken motorn i svenskt jordbruk. Det är superviktigt att det går bra för svensk mjölkproduktion.

Vi ser just nu en ökad produktion runt om i världen. Det är det som trycker ned priserna. Sveriges bönder befinner sig på en världsmarknad och ska konkurrera på den. Det förutsätter att vi ger dem spelregler och konkurrensförutsättningar för att kunna producera på världsmarknaden.

Det finns andra farhågor framgent, nämligen kompetensförsörjningen. Jag pratade senast i går med två större jordbruksföretag som har bekymmer med att få tag på kompetent arbetskraft. Man måste söka sig utanför Sveriges gränser för att hitta arbetskraft. Förut har vi hittat arbetskraften i Europa, men nu får vi leta längre bort. Då behöver vi hitta vägar framåt för hur vi bäst löser detta, och där är vi inte riktigt i dag. Jag vet att den här regeringen är en del i detta, men den här regeringen är också beredd att ta ansvaret och se till att det sker förbättringar för framtiden. Vi har inte råd att växla ned produktionen.

Det finns tydliga skiljelinjer, fru talman. Om man lyssnade på anförandet innan och mitt anförande nu framgår det att vi tror på ökad produktion. Vi vill ha så hög produktion som möjligt, det vill säga att vi inte vill minska, begränsa och försvåra. Vi tycker att vi ska producera så mycket vi kan i svensk skog. Vi ska öka tillväxten i svensk skog, och vi ska ge den rådgivning som krävs för att svenska skogsägare ska hålla en hög produktion med en hög kolinlagring och hög biologisk mångfald.

Detta löser man bäst med frihet under ansvar – precis den frihet under ansvar som vi under många år har gett de svenska skogsägarna. Vi vill inte reglera och tvinga på dem nya brukningsmetoder. Vi tror ju på hur den svenska skogen brukas i dag. Därför tillsätter vi pengar till Skogsstyrelsen för att göra det möjligt med ökade rådgivningsinsatser.

Om man ska sänka produktionen i dag, som ett hyggesfritt skogsbruk skulle innebära, tar det till att börja med mellan 150 och 200 år att ställa om skogen till ett hyggesfritt bruk. Men det som skulle gynnas mest i hyggesfritt skogsbruk är granen. Vi pratar ju ofta om att vi vill minska sårbarheten genom att minska omfattningen av gran i Sverige och öka lövandelen och blandskog. Hyggesfria metoder kommer att funka dåligt.

Svensk skogsavverkning har minskat de senaste åren, och tillväxten har ökat. Vi har vänt den nedåtgående spiralen tack vare att vädret har blivit lite bättre – det är vad det hänger på. Men det hänger också på att granbarkborren har lugnat ned sina härjningar. Det har varit färre angrepp av granbarkborre de senaste två åren, vilket har gjort att den höga avverkningstakten på grund av granbarkborren har kunnat sänkas.

Fru talman! Det görs en del satsningar i utgiftsområde 23. Bland annat görs det en satsning för att stärka svensk mjölkproduktion. Svenska bönder som släpper ut sina kor – en svensk lag som inte finns runt om i EU på samma sätt – kan få en peng för detta. Jag och några med mig hade kanske tyckt att det vore bättre att ställa om till en mer flexibel beteslagstiftning.

Men det här är ett förslag så gott som något, och det är framför allt första gången en svensk regering tar fram den typen av peng och stärker svensk mjölkproduktion. Det har inte setts tidigare. Vi tror på ökad produktion, och vi förstår hur viktig en ökad produktion är för den svenska beredskapen. Därför läggs en stor peng i budgeten för en ökad beredskap. De viktiga uppdragen delas ut till myndigheter som ska lösa beredskapen: Livsmedelsverket, Jordbruksverket och så vidare. De ska ta fram de uppdrag, punkter, utredningar och så vidare som krävs för att öka den svenska produktionen.

Vi tillsätter pengar för att stärka jordbruket i norra Sverige. Tyvärr har norra Sverige på senare tid snarare avvecklat än utvecklat sitt jordbruk. Där finns stora möjligheter, särskilt för animalieproduktion. I norra Sverige går det alldeles utmärkt att odla både gräs och majs och hålla djurbesättningar för en ökad livsmedelsproduktion.

Vi behöver också starta uppbyggnaden av det som vi tillsammans i riksdagen har rivit ned, det vill säga beredskapslager med insatsvaror, färdiga jordbruksprodukter och så vidare. Vi börjar om hela resan, men det är ack så viktigt att vi gör så.

En annan satsning i budgeten är de pengar som läggs på vargen och vargförvaltningen. Tidöpartierna har haft en tydlig linje att vargstammen ska minska. Det kräver mer pengar i budgeten eftersom det kräver en ökad bevakning och ökad inventering. Kanske detta kan leda till en förflyttning av viktiga individer för att hålla nere antalet vargar. Antalet vargar behöver vi hålla nere eftersom de också är ett stort hot mot en ökad livsmedelsproduktion och en ökad produktion med betesdjur. Det är viktigt att myndigheterna får dessa verktyg och att Sverige rapporterar in en ny referensnivå till EU.

Fru talman! Jag vill också säga att det tillförs nya medel för forskning i jordbruket. Staffan Eklöf rabblade föredömligt upp olika områden: grogrund, växtförädling och så vidare. Det är frågor som ska stärka svenskt jordbruk i en föränderlig värld. När vi ser att det råder andra odlingsbetingelser än tidigare måste växtförädlingen utvecklas, och det sker med den här budgeten.

Låt mig sammanfatta: Det här är en budget som leder till ökad produktion och beredskap. Den leder till aktivt hållbart skogsbruk. Den leder till forskning och innovationer för framtidens jordbruk. Det handlar om att vi lokalt ska förankra vår rovdjursförvaltning. Vi ska helt enkelt stärka förutsättningarna för Sveriges landsbygd, och det sker nu med den här budgeten.

Jag vill passa på att önska utskottet en god jul och ett gott nytt år. Jag vill även göra detsamma till fru talmannen, talmanspresidiet, kammarkansliet, våra partikanslier och så vidare. God jul!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det var roligt med skogsbrevet. När man sedan läste brevet förstod man att det inte var från Miljöpartiet. Jag tyckte själv att innehållet i brevet var mycket bra.

Det är på gång. För de delar som är kopplade till EU och skogen har vi redan levererat. EU möter något helt annat i dag när de träffar representanter för Sverige och pratar skog än vad som rådde under den förra regeringens tid.

När EU:s skogsstrategi skulle förhandlas under tre möten behagade inte Socialdemokraternas landsbygdsminister ens vara på plats på något av de tre mötena. Man skickade andra i stället.

Vad gäller EU har vi satt ned foten rejält under mandatperioden. Vi är på plats och för en talan för Sverige och skogen som inte har skett på länge.

När det gäller delarna som handlar om artskydd är detta jättebekymmersamt. Jag instämmer absolut. Om du frågar mig har det tagit alldeles för lång tid, men jag vet också att vi just nu går in för landning. Vi löser de problem som har byggts upp under ganska många år fram till nu och som också har lett till ett antal rättsprocesser, vilket är väldigt olyckligt. Man ska inte behöva gå till domstol för att kunna använda sig av sin grundlagsskyddade ägande- och brukanderätt, men delarna kopplade till artskydd har ställt till det.

Nu tar vi tag i detta, och jag vet att det är på gång. Det kommer att levereras under våren. Om man från Socialdemokraterna är orolig över huruvida Moderaterna kommer att leva upp till sina vallöften eller inte är svaret: Ja, det kommer vi att göra. Moderaterna brukar leva upp till sina vallöften. Just nu tror jag att vi är någonstans kring 85 procent när det gäller vallöften som är klara, och vi har ju fortfarande ett antal månader kvar fram till valet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan! Det korta svaret är nej. Jag tycker inte att det är rimligt.

Den svenska jägarkåren gjorde ju en otrolig insats, vill jag säga, som ledde till att Sverige är det land som på kortast tid blivit friförklarat igen från afrikansk svinpest. De gjorde en så pass bra insats att till och med Spanien när de drabbas av svinpest hör av sig till Svenska Jägareförbundet och vill ha hjälp av den svenska jägarkåren. Svenska jägare är duktiga, och det här löste man fantastiskt bra.

Jag kan tyvärr inte glädja ledamoten med ett exakt svar på frågan, men jag vet att det just nu pågår diskussioner och arbete kring detta. Frågar man mig om vår inställning till det här är det självklart att ersättningen ska komma på plats, och jag hoppas att det är en tidsfråga. Jag kan inte spekulera mer kring det än så, men det är min inställning till det hela.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Här kan man se en av de största skiljelinjerna när det gäller skogspolitiken här i Sverige. Från Moderaternas sida tror vi på skogsägaren, på frihet under ansvar och på den positiva utveckling som har varit sedan frihet under ansvar infördes 1993.

Det kommer alltid att avverkas skog med något högt naturvärde i. Det är rimligt, för privata skogsägare är också ganska duktiga på att låta skogen stå under lång tid och bli äldre. Då växer naturvärden in. Det är liksom det naturliga – det sker. Det kommer dock att komma nya skogar som blir gamla igen och där höga naturvärden växer in. Men det är också genom att vi brukar skogen som vi lägger grunden till svensk framgång. Skogen och gruvorna är ju det svensk framgång har bestått av. Det är så vi har byggt Sverige starkt.

Det har blivit ännu bättre sedan vi införde frihet under ansvar. Många av de biologiska delarna har också blivit bättre sedan dess. Det har blivit fler fåglar i skogen, mängden lövträd har ökat och mängden gamla träd har ökat.

Det här handlar mer om hur man ser på ägande och brukande, menar jag. Om man inte tycker om enskilt ägande och att skogsägarna själva får bestämma över sin lycka kan man gå in och reglera. Då kan man ställa till det och återgå till någon form av reglerat skogsbruk i Sverige igen – men det har inte varit en framgång.

Vi vet själva hur det såg ut när staten skulle bestämma över svenskt skogsbruk. Det var stora hyggen och ett enda trädslag, och om det mot förmodan kom upp lite löv besprutades det med hormoslyr så att vi fick bort de eländiga lövträden som tittade upp i våra stora monokulturer. Så nej – vi är inte så oroliga när det gäller om svenska skogsägare klarar av det här själva.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor!

Svaret är inte mer pengar till myndigheten – det är vi helt övertygade om. Det behövs inte mer pengar till myndigheter.

Är det så att det eventuellt fattas för just det här ändamålet får man effektivisera inom myndigheten. Det är så det ser ut för alla jord- och skogsbrukare i dag. De får effektivisera med befintliga budgetar. Jag tror absolut att det finns stora effektiviseringsmöjligheter i ett antal av våra myndigheter som berör gröna näringar.

Nej, svaret är inte mer pengar. Men, precis som jag sa innan, tror vi på frihet under ansvar. Vi kommer alltid att ha höga naturvärden i svenska skogar just därför att vi brukar svenska skogar på ett ansvarsfullt sätt.

Från Moderaternas sida är vi mer oroliga över det aktivistiska beteende som just nu pågår, där man springer runt och inventerar andra markägares skogar och sedan låter det gå ut över enskilda skogsägare. Om de här aktivisterna inte är nöjda med myndighetsarbetet får de väl barrikadera sig på myndigheten och så vidare i stället. Men de ska inte låta det gå ut över enskilda skogsägare och enskilda skogsägares möjlighet att bruka sin egen skog. Det är ett större problem än att Skogsstyrelsen inte skulle sköta sina uppgifter, och vi tycker att Skogsstyrelsen sköter sina uppgifter alldeles utmärkt.

Såklart misslyckas man ibland med vissa tillsynsärenden, men det händer överallt. Alla är inte perfekta. Här och där kommer det att finnas misslyckanden, men på det stora hela fungerar det väldigt väl med den svenska skogsapparaten. Det stora problemet i dag är de aktivister som väljer att bedriva någon form av egen tillsyn, många gånger dessutom utan en kvalitetssäkring när det gäller det som de rapporterar.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Nej, drömhörde hoppas jag inte att man gjorde.

Men det här är ett problem. Det är ett reellt problem. Jag tycker att jag hör det gång på gång, framför allt när jag träffar lite större jordbruksföretagare. Man är orolig för det här. Skatter och så vidare kan man ibland köpa, men att inte få arbetskraft och att det är mycket regelkrångel och så vidare är ett stort bekymmer.

Jag tycker att det är oturligt. Vi har just nu en förhållandevis hög arbetslöshet i Sverige, och det går tyvärr inte att hitta människor till de gröna näringarna i den arbetslösheten. Det är ett jättebekymmer. Det innebär att vi behöver hämta arbetskraften från andra länder, och jag får gång på gång till mig att det är ganska svårt nu.

Nej, det är inget löfte, men jag jagar på ganska hårt om att vi måste hitta undantag och så vidare för de gröna näringarna. Jag hoppas att det till sist kommer att landa i det. Det gäller också att förstå vad det innebär om vi inte kan hålla igång produktionen på våra större enheter. Det är de större jordbruken som producerar 90 procent av maten i Sverige. När de får gå ned i effektivitet ser det alltså mörkt ut.

Jag jobbar på i frågan, men jag har tyvärr inga löften att ge.

Fru talman! Jag har, som sagt, inga löften att ge. Ja, vi vet att de här problemen lyftes tidigt. Jag trodde nog att vi skulle ha fler undantag kopplade till de gröna näringarna. Men det fanns också en ganska vällovlig grundmening i att de här sakerna kring arbetskraftsinvandring gjordes för att lösa diverse problem på arbetsmarknaden. Det är alltså bra, men man måste också vara ärlig och säga att vissa samhällsviktiga sektorer blir direkt lidande av det förslag som finns just nu. Jag hoppas, som sagt var, att vi ska kunna komma till rätta med detta.

Det är nio tio månader kvar till valet, och efter det valet ska den här regeringen fortsätta. Det kommer alltså att finnas gott om tid att stärka just dessa delar. Men kompetensförsörjningen i jordbruket kommer att vara en direkt avgörande fråga om vi ska klara att öka produktionen, som vi ju vill göra. Låt oss återkomma till detta i vår!

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Jag vill först nämna livsmedelsstrategin. Det är inte första gången vi pratar om den i kammaren, och det är säkert inte den sista heller.

Livsmedelsstrategin antogs faktiskt av en enig riksdag 2017. Jag har berömt dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Jag måste säga att han gjorde ett fantastiskt bra jobb. Hans arbete betydde mycket och lade grunden för det vi har i dag.

Grunden för livsmedelsstrategin, fru talman, var tanken att öka livsmedelsproduktionen, få ett mer lönsamt jordbruk, stärka konkurrenskraften och öka den svenska livsmedelsförsörjningen. Det är den grund som även livsmedelsstrategin 2.0 står på. Den är regeringens programförklaring för att stärka svensk livsmedelsproduktion. Strategin skickar en tydlig signal: Konkurrenskraft och lönsamhet i svensk livsmedelsproduktion måste stärkas för att vi ska nå tillväxt.

Fru talman! En brännande het fråga som jag själv har varit mycket engagerad i under många år är hur Sverige ska kunna öka sin livsmedelsförsörjning. I Sverige var detta under många år en icke-fråga. Andra länder skulle producera maten åt oss, var tanken. Jordbruket och vår egenförsörjning var så lågprioriterat att vi till och med hade en statsminister som sa att jordbruk var ett särintresse. Efter min första riksdagsdebatt 2014 sa en ledamot till mig: Varför prata om livsmedelsförsörjningen, Magnus? Du kan vara lugn. Bekymra dig inte – EU fixar maten åt oss!

I dag, knappt elva år senare, är det ingen politiker som uttrycker sig så aningslöst. Hotet från öst är tyvärr en verklighet. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visar att vi måste ha en egen beredskap, och där är livsmedelsförsörjningen helt avgörande.

Fru talman! Vårt grannland Finland gjorde inte som Sverige utan behöll sin goda beredskap, och därför har Finland i dag kunnat öka sin livsmedelsberedskap från sex till nio månader. Sverige har en beredskap för tio till tolv dygn. Därefter är det tomt i livsmedelsbutikerna, vilket är mycket bekymmersamt.

Sverige har i dag en livsmedelsförsörjning som är under 50 procent. Varannan tugga vi äter kommer inte från Sverige, och vi är självförsörjande enbart på spannmål, socker, ägg och morötter. Det här duger inte. Vi måste få fler jordbruksföretag i hela Sverige. Vi måste få fler mjölkande kor, fler köttdjur, fler grisar och fler får, liksom fler som odlar grönsaker, potatis, frukt och så vidare. Varför? Jo, Sveriges skafferi, som skulle kunna bågna av svenskproducerad mat, är i dag bara halvfullt.

Vi ser en långtgående trend med färre mjölkföretag och fler nedlagda gårdar. På tio år har 1 685 gårdar lagts ned. I Norrbotten är minskningen drastisk; där har fyra av fem mjölkgårdar försvunnit sedan millennieskiftet. I hela Norrbotten finns det färre än 50 mjölkgårdar kvar. Man kan ju ställa den retoriska frågan vad Socialdemokraterna gjorde under åtta år.

Fru talman! Den här regeringen har insett detta och tagit fram olika förslag på åtgärder för förändring. Livsmedelskedjan måste bli robust igen för att kunna stå emot störningar, allvarliga kriser och i värsta fall krig. Därför avsätts mycket medel för att öka vår livsmedelsförsörjning. Det byggs nu åter upp spannmålslager runt om i landet. Även lagring av insatsvaror är oerhört viktigt.

Regeringen ger ökat stöd till jordbruket i norra Sverige för att möta den akuta nedläggning av gårdar som jag just pratade om. Stärkt konkurrenskraft och ökad lönsamhet är bland det absolut viktigaste för att få fler att vilja satsa och för att få unga att ta vid.

Som exempel på detta fortsätter regeringen att sänka skatten på jordbruksdieseln. Jag vet att det är mycket uppskattat av våra bönder, och det gör verkligen skillnad. Jag var på ett ställe där jag träffade många företagare. En bonde sprang i fatt mig när jag skulle till tåget. Han frågade om jag kunde förstå vad vi hade gjort för hans företag. Han sa att vi hade minskat kostnaderna för hans företag med 450 000 kronor. När hände det senast? frågade han.

Konkurrenskraftsutredaren Elisabeth Nilsson föreslog flera åtgärder, fru talman, bland annat virtuella stängsel, vilket nu blir tillåtet från den 1 januari 2026. Vi behövde alltså få en ny regering för att få detta på plats.

Det andra som föreslogs var en minskad vargstam. Regeringen har avsatt medel i budgeten för att antalet vargar ska minska. Vi här i riksdagen har ju beslutat om ett mål på 170 individer. Det första delmålet, 270 individer, är nu satt till nästa licensjakt, som sker 2026.

Det föreslogs även ett förändrat beteskrav. Som svar på detta har regeringen i budgetpropositionen för 2026 föreslagit att den befintliga djurvälfärdsersättningen för mjölkkor ska förstärkas med en ersättning för bete på 1 000 kronor per ko och år. Vi kristdemokrater ser dock att det skulle behövas undantag för kor i lösdrift. En lag som infördes 1988 på de premisser som gällde då måste ibland ses över för att bli up-to-date.

I dag finns ingen djurvälfärdsersättning för dikor, men det råder ingen tvekan om att även dikoproduktionen har tydliga utmaningar när det gäller lönsamhet och minskad produktion. Det arbetas på departementet med hur man ska kunna utarbeta detta till nästkommande budgetår.

Ett annat förslag som tas upp i utredningen är en statligt subventionerad avbytartjänst inom jordbruket. För de större jordbruksföretagen är detta ingen fråga alls, då de har anställda. För de mindre gårdarna är det dock en viktig fråga, då de inte har någon möjlighet att anställa folk. Sverige har haft den möjligheten förut, men den togs bort. I våra grannländer Norge och Finland finns denna möjlighet kvar. Frågan utreds på departementet.

Fru talman! Jag kommer aldrig att glömma vad en jordbrukare sa till mig på en bondefrukost utanför Nässjö. Han sa: Varje morgon frågar jag mig själv vilken regel jag kommer att bryta mot i dag. Frågan han ställde är fortfarande väldigt relevant. Jordbrukare har 862 regler att ha koll på. Så ser vardagen ut för våra jordbrukare – inte undra på att många funderar på att sluta. Nåde den bonde som gör fel; det kan bli mycket kostsamt.

År 2023 fick jag det hedersamma uppdraget att bli enskild utredare. Uppdraget var tydligt: att se över och minska regelbördan inom den gröna näringen. Det har varit ett mycket inspirerande arbete. I maj detta år presenterade jag ett betänkande där flera åtgärder för att underlätta och minska regelbördan lyfts fram.

I betänkandet föreslås att kontrollmyndigheterna reformeras och att antalet minskas från dagens 270 till 2. Vidare föreslås minskade kostnader för att stärka konkurrenskraften i den gröna näringen och att djurägarens ställning i samband med slakt stärks. Myndigheter ska tillsammans med branschorganisationer se över regelverket för att minska regelkrånglet och se över myndigheters bemötande av företag i den gröna näringen.

Det är glädjande att det finns pengar till detta så att det kan bli verklighet till nästkommande år.

Fru talman! Mycket har gjorts för att förbättra situationen för jordbruket i Sverige, men mycket återstår också att göra. Det är glädjande att antalet kor nu ökar. Efter 15 år av nedåtgående trend har det nu äntligen vänt! Sverige har 3 500 fler mjölkande kor under 2025.

En vd för ett stort mejeri som arbetar i många länder berättade att Sverige sticker ut på ett positivt sätt. Han sa att Sveriges landsbygdsminister talar om att öka antalet kor och inte om att minska antalet, vilket man talar om i många andra länder.

Kossan är ingen miljöbov utan en fantastisk resurs. Vi vill ha fler mjölkande kor. Vi vill ha mer svenskt kött i mathyllan. Vi vill fortsätta att fylla vårt lands skafferi, inte bara för vår egen skull utan också för att hjälpa andra länder med deras behov.

Jag vill passa på att önska talmannen och alla mina kollegor en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för frågorna.

Ledamoten tog upp en fråga som är väldigt viktig. Vi pratar ju mycket om Sveriges livsmedelsförsörjning, och den blå näringen är en resurs som finns och som vi faktiskt behöver i en eventuell kris- eller krigssituation.

Ledamoten frågade mig om Kristdemokraterna vill stoppa de stora trålarna precis nu. Vi vet ju att det har hänt väldigt mycket och att den här regeringen har gjort många saker. Landsbygdsministern har varit på möten där han har kunnat förhandla och se till att det inte har blivit så illa som det kunde ha blivit.

Vi menar att det finns saker som vi kan göra ännu bättre men att man också måste se helheten. Naturligtvis är det ett problem att trålare dammsuger våra vatten, men det finns även bekymmer som ledamoten inte nämnde, exempelvis säl och skarv. Det måste tas ett jättestort ansvar för att se till detta. Sveriges grannländer, exempelvis Finland, har en helt annan situation. De jagar säl och ser till att skarven hålls nere.

Jag menar att vi måste se till helheten och exempelvis se till att man inte fiskar med trålare på samma sätt som i dag. Framför allt gäller det dock att se helheten. Det finns nämligen inte bara ett bekymmer, utan det är flera bekymmer som gör att vi har det hav som vi har i dag.

Fru talman! Ja, absolut, var det jag försökte svara på ledamotens fråga. Men jag måste vara tydlig med att det inte är jag som bestämmer utan regeringen. Jag försökte också berätta för ledamoten att det finns fler problem här.

Ledamoten pekar endast på att det är vissa båtar som dammsuger Östersjön. Men Östersjön är inte längre ett innanhav för Sverige, och i dag fiskar massor av länder där. Sverige är ju med i EU, och hur skulle det bli om vi beslutade att inga svenska båtar får tråla i Östersjön? Jo, då kommer andra båtar in och tar den fisken i stället.

Vår minister är aktiv i fiskefrågorna, han viker sig inte och han försöker påverka så mycket han kan utifrån rådande premisser. Men han ser också helheten när det gäller Östersjön.

Finland är ett bra exempel på ett land som har god tillgång på strömming, och vi menar att det måste bero på att man är aktiv med säljakt, skarvjakt och äggprickning.

Det duger inte som det är i dag. Det är viktigt att se helheten, och det var det jag försökte berätta för ledamoten.

Fru talman! Tack, ledamoten Kajsa Fredholm, för svaret! Det är positivt att hon kan fortsätta en minut till.

Vad jag tänker på och försöker lyfta fram är krisen som vi har sett i vårt samhälle. Det har varit en nedåtgående trend, och ett antal mjölkgårdar har lagts ned. Vi hörde ledamoten John Widegren prata om det allvarliga läget för spannmålsodlare och köttbönder med flera. Det är väldigt tufft i vårt land.

Det är ändå fantastiskt, tycker jag, att vi har ett ökat antal kor i vårt land. Vi har alltså brutit denna trend efter 15 år. Men vi behöver faktiskt ha 40 procent fler kor i vårt land om vi ska bli självförsörjande på mjölkprodukter, som ledamoten själv sa förut.

Vi har ett handelsunderskott. Vi säljer och köper livsmedel, och det är ett handelsunderskott på ungefär 90 miljarder. Det är ganska mycket pengar. Vi skulle kunna äta mer svenskt och producera mer av svenska matprodukter.

Jag fick en rak fråga av ledamoten förut. Jag tänker också ställa en rak fråga till ledamoten. Vad säger Vänsterpartiet? Vill man ha fler kor i landet? Är det positivt?

Jag menar att vårt land kan producera mycket, mycket, mycket mer mat än i dag. Faktum är att varje kväll i vår värld är det 900 miljoner människor som lägger sig hungriga. Då är min fråga: Är det bra att vi ökar antalet kor?

Fru talman! Jag tänkte både fatta mig kort och tala snabbt. Det här är ju ett område där man skulle kunna prata om vargen, artskyddet, skogen och behovet av ökad livsmedelsförsörjning och de viktiga utbildningssatsningar som nu görs inom den gröna sektorn. Det finns med i utgiftsområde 23. Men jag tänkte fokusera på den ur min synvinkel allra viktigaste satsningen i den här delen av regeringens budget, och det är djurvälfärdsersättningen för mjölkkor på bete.

Fru talman! När beteskravet infördes 1988 förändrades livet för de svenska mjölkkorna drastiskt. Plötsligt fick alla mjölkkor tillgång till grönbete minst sex timmar per dag under sommaren. Mular skapta för att beta får numera göra just det.

Det var en viktig reform då. Den är fortfarande viktig i dag. Beteskravet är viktigt för kornas välmående, för den biologiska mångfalden och för konsumenterna.

Därför har Liberalerna tydligt sagt nej till att gå vidare med det förslag om slopat beteskrav som presenterades i Elisabeth Nilssons utredning om stärkt konkurrenskraft för ett och ett halvt år sedan.

De som vill se ett slopat beteskrav menar att nuvarande ordning kommer att leda till att det till slut inte kommer att finnas några svenska kor och att vi då inte kommer att ha några svenska mejeriprodukter kvar att välja i kyldisken. De hävdar att beteskravet är en tydlig konkurrensnackdel för svenska bönder på den internationella marknaden.

Vi liberaler menar tvärtom att om vi hade tagit bort beteskravet skulle vi ha försämrat den svenska konkurrenskraften för de här varorna. Att som konsument veta att vi har en hög nivå av djurvälfärd i Sverige är ett av de starkaste skälen till att välja just svenskt. Samtidigt kan man inte bortse från att beteskravet medför merkostnader för svenska lantbrukare.

Fru talman! Liberalerna har i decennier drivit politik både för ett starkt djurskydd och för sjysta konkurrensvillkor. Vi är väldigt stolta över att beteskravet blir kvar och att vi har hittat en lösning där mjölkbönderna snart kommer att få kompensation för detta.

Kornas utevistelse är lagstadgad just för att vi måste sätta en lägstanivå för hur boskapsdjur i Sverige lever sina liv, och vi kan bara garantera att mjölkkorna får utlopp för sina naturliga beteenden genom att behålla beteskravet. Det är en anständighet som vi är skyldiga djuren.

Det svenska djurskyddet ger också produkterna en unik kvalitetsstämpel, vilket i sig är en konkurrensfördel.

De ambitiösa svenska djurskyddsreglerna medför absolut högre produktionskostnader, men det är ett pris som måste betalas. Frågan har varit vem som ska bära den kostnaden. Det finns ingen rättvisa eller rimlighet i att tvinga det svenska jordbruket att prisa ut sig mot konkurrenter i andra länder. Vi har därför länge verkat för att skärpa EU:s djurskyddslagstiftning så att lägstanivån inom den gemensamma inre marknaden blir mer lik den svenska. Detta är ett långsiktigt och i många delar svårt arbete.

Fru talman! Vad gäller kornas rätt att beta har EU-regelverket hittills förbjudit Sverige att kompensera jordbruket för ökade kostnader. Där tvingades vi välja mellan kornas rätt till utevistelse och jordbrukets kostnadsbild. Vi valde djuren, eftersom det är så viktigt att de får fortsätta gå ut.

Inom regeringssamarbetet har det funnits olika åsikter i frågan. Vi står delvis lite på olika plats. Vi är dock konstruktiva och har nu hittat en lösning, och det är jag väldigt glad för. Tack vare det intensiva påverkansarbete gentemot EU-kommissionen som den svenska regeringen med flera har bedrivit kommer nu svenska bönder att kunna kompenseras. Det formella beslutet på EU-nivå fattas först under nästa år, men redan i budgetpropositionen för 2026 ingår ett viktigt stöd till betande kor.

Svenska kor ska alltså även fortsättningsvis få beta utomhus, och nu kan vi även kompensera bönderna för den kostnaden. Detta är viktigt, för när vi människor tar oss rätten att föda upp djur tar vi också på oss ett stort ansvar. Lagstiftningen måste garantera att djuren har ett riktigt gott liv. Beteslagstiftningen gör det, och nu kompenserar vi lantbruket för de ökade kostnaderna.

Detta är en stor seger för oss liberaler. Vi har arbetat länge och hårt för denna fråga i vårt regeringssamarbete och är väldigt nöjda med och tacksamma över de konstruktiva diskussioner som har förts. Den största segern kan dock utropas av korna, som fortsatt får komma ut på grönbete.

(forts. § 8)