Rebecka Le Moine (MP) svarade Elin Nilsson i en replik om Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk i debatten ”Protokoll 2025/26:141 Måndagen den 15 juni” den 15 juni 2026.
Elin NilssonL· i sitt anförandeJag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det är viktiga debatter vi har här i kväll. Vi har redan debatterat ett ärende om artskydd, och nu debatterar vi ett om den helt nödvändiga omläggning…Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Det är viktiga debatter vi har här i kväll. Vi har redan debatterat ett ärende om artskydd, och nu debatterar vi ett om den helt nödvändiga omläggning av skogspolitiken som den här regeringen har arbetat intensivt med under mandatperioden.
Redan rubriken på propositionen, Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk, säger ganska mycket om vad det är regeringen vill åstadkomma. Vi föreslår regelförenklingar med syftet att skapa en mer funktionell skogspolitik. Vi genomför nu den största skogsreformen på 30 år. Vi gör det för att få tydligare regler på plats, för att skapa rimligare villkor och för att stärka brukande- och äganderätten för landets alla skogsägare.
Den omläggning regeringen nu presenterar kommer att främja ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk. Grunderna för den svenska skogspolitiken ligger fast. Propositionens förslag är, som alla härinne är bekanta med, hämtade ur Göran Örlanders skogsutredning. De delar som inte finns med i propositionen bereds vidare i Regeringskansliet.
Tidigare talare från Liberalernas samarbetspartier har redan förtjänstfullt redogjort för detaljerna i den proposition som regeringen nu lägger fram, så jag tänkte faktiskt lämna det därhän och i stället vidga perspektiven något.
Herr talman! Det är få områden som behöver ha så långa perspektiv som just skogspolitiken.
Jag tänker ta mig friheten att ta avstamp redan i drottning Kristinas tid. Den som kan sin historia vet att vi då befinner oss någonstans i början av 1600-talet, i runda slängar 10, 12 eller kanske 14 generationer tillbaka. Det är i alla fall så länge min släkt har levt på samma plats, brukat samma mark och förvaltat samma skog. Det vidgar perspektiven, och det förpliktar när man fattar beslut här i kammaren.
Något annat som vidgar perspektiven och också har koppling till den tid min familj har levt på samma plats är att det för 120 år sedan i princip inte fanns någon storskog kvar där hemma. Kilsbergen beskrivs ofta som en stor kalyta. Skogen hade blivit träkol för att förse bergsbruket med bränsle. Ändå är Kilsbergen i dag till stora delar återigen skogbeklädda. Naturen har en fantastisk förmåga att återhämta sig.
Det är just den brist på längre perspektiv, den alarmism och den ofta obefintliga respekt för äganderätten som Miljöpartiet och Vänsterpartiet ger uttryck för i skogsdebatten, där man fullständigt misstror dem som förvaltar sin egendom, som är så otroligt provocerande. Att tycka, tro, tänka och känna att det bästa sättet att skapa höga naturvärden är genom statlig klåfingrighet och oproportionerliga övertramp mot grundläggande rättsprinciper är faktiskt helt galet.
Herr talman! För många av oss som lever och verkar på landsbygden är skogen en helt naturlig del av livet och har så varit så länge människor har bott där. Skogen och malmen var många gånger själva anledningen till att man bosatte sig just där, särskilt i mina hemtrakter.
Skogen har varit själva grunden för skapandet av välståndet, både lokalt och för Sverige som nation. Skogen är också fortfarande helt avgörande för det samhälle vi ser i dag. Det har den varit länge, det är den fortfarande och det måste den fortsätta vara.
Herr talman! Att leva nära den skog man äger, tillvarata det den ger och vårda och förvalta den är inte bara en form av företagande. Det är ett sätt att leva. Det lockar människor att bo kvar, och det lockar människor att flytta ut på landsbygden.
För mig är det sättet att leva starkt förknippat med frihet. Det finns en känsla av frihet i att äga, bruka och förvalta, en frihet som tyvärr inskränkts alltmer under de senaste decennierna.
Herr talman! Den som brukar skog har självklart ett ansvar att värna de gemensamma nyttor som skogen genererar. Vi liberaler tror på individens förmåga att fatta kloka beslut som är väl avvägda. Vi tror på frihet under ansvar. Både jag som liberal och mitt parti värnar skogsägarnas rätt till sin egendom.
Herr talman! Något som är viktigt här är vårt ansvar som lagstiftare. Vårt ansvar är att se till att de regelverk som finns är ändamålsenliga, rättssäkra och effektiva. Miljönyttan och äganderätten måste balanseras mot varandra. Där tar vi genom den proposition som vi nu debatterar och kommer att besluta om i morgon viktiga steg mot bättre balans.
Nu tar vi viktiga steg mot en mer rimlig skogspolitik. Genom tydligare processer och ett mer förutsägbart regelverk ger vi skogsägare bättre förutsättningar att bruka och förvalta sin skog långsiktigt. Med dagens förslag värnar vi miljön samtidigt som vi stärker svensk konkurrenskraft. Det var just skogsutredningens mål: att balansera behovet av ekonomisk tillväxt mot miljöhänsyn och sociala aspekter. Nu går vi fram med ett förslag för ett rikare, friare och mer rimligt Sverige. Det är bra för Sverige, och det är bra för Sveriges skogsägare.
Slutligen, herr talman, vill jag så här i den sista debatten innan sommaren passa på att tacka kammarkansliet, talmanskansliet, utskottets personal och alla kollegor i miljö- och jordbruksutskottet inte bara för det här året utan för hela mandatperioden. Jag vill också önska er en väldigt skön och vilsam sommar – kanske i några veckor, i alla fall, innan allt drar igång inför valet.
(Applåder)
Herr talman! Elin Nilsson ondgjorde sig i sitt anförande över Vänsterpartiets skogspolitik. Om man tittar på Naturskyddsföreningens valenkät kan man dock få intrycket att vi egentligen är ganska överens om mycket när det gäller skogen.
I enkäten har alla riksdagspartier fått ta ställning till en rad olika miljöpolitiska förslag. Några av dem berör skogen. Bland annat finns ett förslag om att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa att de ges ett strikt skydd senast 2030. Trots att samtliga av dessa skogar ska vara skyddade till 2030 enligt EU:s strategi för biologisk mångfald är många av Sveriges ur- och naturskogar ännu oskyddade.
Ett annat förslag är att säkerställa att 30 procent av Sveriges land- och vattenområden skyddas till 2030. Skyddet måste vara långsiktigt och representativt för Sveriges olika naturtyper.
I båda fallen har Liberalerna svarat att de håller med. Jag har väldigt svårt att få ihop det med partiets agerande under mandatperioden. Den proposition vi debatterar i dag kommer ju snarare att försvåra möjligheterna att skydda ur- och naturskogar eftersom tiden från avverkningsanmälan till avverkning kortas, vilket minskar möjligheten att agera när naturskogar hotas av avverkning. Regeringen har också under mandatperioden skurit ned på skydd av natur.
Jag har också väldigt svårt att förstå svaren från Liberalerna i enkäten i relation till partiets agerande i Miljömålsberedningen, där just de här förslagen fanns på bordet och hade kunnat läggas fram i betänkandet om inte Liberalerna hade stoppat dem.
Därför vill jag fråga Elin Nilsson: Var står Liberalerna egentligen? Ska naturskogarna skyddas eller inte?
Herr talman! Tack för frågorna, ledamoten!
Ja, särskilt värdefull natur ska skyddas. Vi har aldrig sagt något annat. Det vi debatterar här i dag är formerna för hur svensk skogspolitik ska föras. Vi ser en obalans där miljöaspekterna har tippat över till nackdel för äganderätten och brukanderätten, och det rättar vi nu till.
Båda de propositioner vi debatterar i dag handlar väldigt mycket om att skapa just balans. Det finns nämligen en obalans där ägandet och förvaltandet har fått ta ett stort kliv tillbaka.
Detta är ett arbete som pågår brett – inte bara kopplat till de här två propositionerna utan även i den grundlagsutredning som nu är inne i sitt slutskede och som har till uppdrag att just stärka skyddet för äganderätten och pågående markanvändning.
Detta är inte motstående intressen. Man kan värna en stark äganderätt och samtidigt anse att skyddet för väldigt värdefull natur fortsatt ska vara högt.
Det viktigaste i det vi debatterar i dag är att när en inskränkning sker ska den vara rimlig, proportionerlig och välgrundad, och när det väl konstaterats att den ska ske ska en ersättning utgå. Det är det viktiga i den här diskussionen.
Herr talman! I så fall undrar jag vilka initiativ regeringen och Liberalerna har tagit den senaste mandatperioden för att se till att de oskyddade ur- och naturskogarna skyddas. Jag känner inte till några sådana initiativ. Det är snarare så att den proposition vi här debatterar som sagt kommer att försvåra eftersom tiden från en avverkningsanmälan till att avverkningen får påbörjas kortas, vilket minskar möjligheten att agera när man ser att en naturskog är på väg att avverkas.
Som jag var inne på tidigare hade ju Miljömålsberedningen chansen att lägga fram förslag som skulle ha kunnat innebära att alla de här oskyddade skogarna hade skyddats. Men Liberalerna valde att stoppa det. När man hade möjligheten att göra något åt detta valde man alltså att inte göra något.
Jag vet inte varför Elin Nilsson blandar in äganderätten i detta. Jag ställde ingen fråga om äganderätten. Vänsterpartiet har inga som helst förslag om att förändra något i äganderätten. Detta handlar om att vi behöver skydda de mest värdefulla skogarna, och det krävs agerande från regeringen för att det ska ske.
Herr talman! Att Vänsterpartiets ledamot ställer sig frågande till att blanda in äganderätten i diskussionen är kanske just det som visar hur olika vi ser på de här frågorna och vilka olika ingångar vi har i skogspolitiken. Som liberal sätter jag alltid äganderätten främst. Det är grundläggande i en rättsstat att skyddet för äganderätten är starkt. Jag vet att det inte är särskilt viktigt för Vänsterpartiet. Det ser man på den politik de för. Deras kassakista är oändlig, och inskränkningar anses rimliga bara markägaren får betalt.
Det är inte det som är själva grejen. Bara att en markägare får betalt för en inskränkning gör den inte legitim. Det måste också finnas goda skäl för det. Här skiljer sig den politik vi för diametralt åt.
(Applåder)
Herr talman! Det talas en del om äganderätten och annat, och man beskyller Miljöpartiet för att ha en galen politik och liknande. Det är klart att den inte riktigt går hand i hand med den propaganda som man har tagit till sig från skogsindustrin. Och den går inte hand i hand med det som den varma gemenskapen härinne brukar tala om.
Men faktum är, herr talman, att vi inte diskuterar äganderätten. Äganderätten är grundlagsskyddad. Det skulle krävas två likadana beslut i två val efter varandra för att upphäva den.
Vi pratar dock om flera andra saker. Och en fråga som jag tycker är väldigt viktig att ställa och få svar på är varför Liberalerna väljer att berätta utåt, för vissa målgrupper, att man står upp för att skydda ur- och naturskogarna i Sverige. Varför åker Liberalernas miljöminister på FN-möten och säger att Sverige ska driva en politik för att skydda 30 procent, för att senare i denna varma gemenskap snacka ned just de förslagen?
Man lyfter inte ett finger. Man reagerar inte över huvud taget, trots larmrapporterna som säger att om vi inte gör någonting kommer vi inte att ha några ur- och naturskogar kvar i Sverige om 25 år.
Detta är inget tyckande. Det berättar Skogsstyrelsen i sina egna rapporter. De visar också att just urskogarna, som Liberalerna åtminstone till vissa målgrupper säger sig värna, nu avverkas i en allt snabbare takt, i en accelererande takt. Liberalerna har haft möjligheten att åtminstone yppa någon form av åsikt om en förändring man vill se. Men inte ens det har man gjort.
Det är kanske inte rätt att fråga hur man kan överleva som parti, eftersom man kanske inte kommer att göra det nu, vilket gläder mig. Men hur kan man ens leva med sig själv när man säger en sak till en viss målgrupp men sedan verkar i en helt annan riktning?
Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågan och för att du önskar livet ur mitt parti! Det är ändå lite charmigt, kan man väl säga med viss ironi.
På det här området företräder ni faktiskt en i mitt tycke galen politik. Det står jag fast vid.
Avseende påståendena att vi på något sätt skulle vara köpta av skogsindustrin och propagerar för den vet jag inte om ledamoten lyssnade särskilt noga på mitt anförande, men jag nämnde inte skogsindustrin vid ett enda tillfälle. Den skogspolitik jag har bedrivit under mandatperioden har först och främst gällt ägandet. Skogsbrukarna, Sveriges 330 000 privata markägare, behöver ett stärkt rättighetsskydd.
Jag sitter med i den grundlagsutredning som ser över äganderätten. På papperet har äganderätten inte ändrats. På papperet har svenskt ägande ett starkt skydd. Men i praktiken har det de senaste 10–15 åren skett en utveckling i helt fel riktning. Ägande- och brukanderätten har inskränkts fundamentalt. Det är det som vi nu tar fasta på att göra någonting åt, för att skapa balans i detta system igen.
Jag tror att till och med Miljöpartiets ledamot delar bilden att nuvarande system, där markägare ställs på bar backe för att staten inskränker brukandet, inte är okej. Det är faktiskt det som är den viktigaste frågan i all form av skogspolitik som vi pratar om.
Herr talman! Jag önskar kanske inte livet ur ett parti, men jag hoppas att väljarna straffar de partier som fundamentalt sviker sina egna ideal och sina vallöften, bland annat genom att krama om Sverigedemokraternas ledare i tid och otid.
Men de sviker också i den här frågan. Södra, som jag tror att man ofta får en bild av som ett kooperativ, är nämligen också skogsindustri.
De väldigt ömmande fallen, som ledamoten talar sig varm för med mycket känsla, är egentligen ett fåtal fall, 20–50 fall om året i Sverige. Medan den här regeringens oansvariga politik, kanske driven av naturhat, har saboterat möjligheten för 500–600 markägare per år. Det här är alltså inte en politik som tar ansvar för Sveriges skogsägare. Det är en politik som ensidigt lyssnar på argument och propaganda från skogsindustrin och som ofta förkläs genom att man lägger fram det i form av skogsägarnas intresse. Men det finns två olika intressen här. För den som läser propositionen och lyssnar blir det väldigt tydligt vems intresse man går till mötes.
Ledamoten sa att det också är för att gynna landsbygden som man vill föra den här politiken. Det är absolut en berömvärd tanke. Men jag vill lägga till: Tänk då på dem som bor och verkar på landsbygden men som får sin skog, hela sin omgivning och sitt landskap förändrat och förstört tack vare att aktieägare från Stockholm vill ha vinst på sina investeringar. Det här är inte en politik som är till för att främja lokalt inflytande utan en politik som flyttar makt från landsbygden till Stockholm.
Herr talman! Innan jag går in på själva skogsfrågan igen vill jag, bara för sakens skull, uttrycka att jag står helt och fullt bakom min partiledare och den riktning som vårt parti har tagit. Det är bra för Sverige. Vi har gjort fantastiskt mycket bra inom så många områden under den här mandatperioden, och vi behöver få fortsätta den resan.
Jag vänder mig lite mot retoriken som idiotförklarar mig och förklarar mig oförmögen att ta till mig information och att bilda mig en egen uppfattning. Jag har under hela mitt liv stått för frihet. Äganderätten är ett fundament i allt jag har gjort politiskt. Växer man upp i en skogsbrukande familj inser man hur viktig rätten att bruka och förvalta sin mark är. Det är därifrån jag har mitt engagemang för äganderätten, inte från några nyhetsbrev från diverse aktörer.
För sakens skull vill jag också säga att jag har mycket kontakt med skogsindustrin och med markägarorganisationer. Men jag har också mycket kontakt med miljörörelsen och andra aktörer i samhället, som sig bör när man är politiskt aktiv. Man tar in mycket information, och man bildar sig en egen uppfattning.
För mig som liberal är äganderätten fundamental. Den är ett liberalt grundfundament.
(Applåder)
