Malin Larsson (S) om Ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet

Fru talman! Under det senaste decenniet eller längre har vi sett en utveckling inom miljörättens område, kanske främst inom det skogspolitiska området, som innebär att enskilda skogsägare får se sina livsverk slås i spillror. På grund av artskyddet förlorar de rätten att bruka sin skog, utan att ha rätt till ersättning. Denna ordning är helt ovärdig en rättsstat. Det som har förvaltats under århundraden, ofta av samma familj, och som skulle ha lämnats över till nästa generation går till stor del förlorat. Man straffas helt enkelt för att man sköter sin skog på ett sätt som skapar höga naturvärden.

Så kan vi inte ha det. Som skogsägare i rättsstaten Sverige måste man kunna vara trygg med att man får ersättning om man fråntas rätten att bruka delar av eller hela sin skog. Man måste också kunna vara trygg med att om en inskränkning av pågående markanvändning sker ska den vara både rimlig och proportionerlig.

Fru talman! Nuvarande artskyddsbestämmelser får helt orimliga följder. Skyddet av ganska vanliga arter får långtgående konsekvenser, och när avverkningar stoppas drabbas skogsägande familjer hårt.

Jag har sagt det förr, men det är värt att upprepa: Äganderätten är ett liberalt grundfundament, och när den inskränks ska det ske på legitima grunder.

De verktyg som finns för att skydda den biologiska mångfalden behöver reformeras så att de blir mer ändamålsenliga – och det är precis det vi nu gör.

Fru talman! Artskyddet och skogspolitiken är de frågor jag har lagt absolut mest tid och kraft på under mandatperioden. Därför är det väldigt fint att få avsluta riksmötet med att faktiskt få till den förändring vi nu debatterar. Markägare som drabbas av rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet kommer nu att vara garanterade 125 procent i ersättning. Allt annat vore orimligt. Det är ingen överdrift att säga att rådande system är ett oskick. Dagens regler är varken ändamålsenliga eller proportionerliga. Men nu säkerställer vi alltså en rätt till ersättning.

Samtidigt ökar vi incitamenten för skogsägare att vårda sin skog långsiktigt och hållbart på ett sätt som främjar den biologiska mångfalden utan att de riskerar att drabbas ekonomiskt. Det är bra för skogen, det är bra för Sverige och det är framför allt bra för svenska skogsägare.

Om man frågar mig är detta den enskilt viktigaste frågan i miljö- och jordbruksutskottet som riksdagen har att fatta beslut om under mandatperioden. Det är också en viktig del i upprensningen av det system som åtta år av socialdemokrati lämnade efter sig. Men mer finns att göra. Det här är bara ett steg. Mer kommer, och det ser jag fram emot.

Än är mandatperioden inte slut. Längre fram i sommar kommer som utlovat översynen av den nationella fridlysningen att redovisas. När det är gjort och lagstiftningen vi debatterar och kommer att besluta om här har trätt i kraft har vi inte bara säkrat en rätt till ersättning. Vi har också fått ett system på plats som faktiskt leder till färre inskränkningar i pågående markanvändning. Det är viktigt. Inskränkningar ska vara väl motiverade. Annars ska de inte ske.

Jag tror att någon har nämnt det tidigare här i kväll, men det faktum att vi inför en rätt till ersättning är rent krasst bara en hygienfaktor. Vi måste även få till ett system som leder till färre inskränkningar och på sikt ett stärkt skydd för äganderätten i regeringsformen. Det ligger långt fram i tiden, men det är viktiga frågor för oss i det här parlamentet att ta tag i.

Fru talman! Som liberal är det självklart för mig att stå upp för ett starkt egendomsskydd. Den enskildes rätt att förvalta och bruka sin fastighet är en grundläggande mänsklig rättighet. Äganderätten måste vara vägledande i de beslut vi fattar här i kammaren.

Som liberal sätter jag alltid individen före kollektivet. Någon har redan sagt här i kväll att ett starkt skydd för äganderätten kan gå hand i hand med ett starkt artskydd. Det finns inga motsättningar där. Det är bara i Sverige man har byggt ett helt orimligt system, som vi nu försöker rätta till.

Slutligen vill jag säga något om finansieringen. Det är alltså en rättighetslagstiftning vi inför. Men frågan har uppkommit om budgeterade pengar kommer att räcka, och svaret är ja. När även översynen av den nationella fridlysningen är på plats kommer färre inskränkningar att ske. Därmed stärker vi skyddet för den pågående markanvändningen, brukanderätten och äganderätten. Det är otroligt viktigt, och jag är glad och stolt över att vara en del av det regeringsunderlag som ser till att göra verklighet av detta.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Malin Larsson, för frågorna! Jag tycker att vi levererar. Vi gör det nu. Hade detta gärna fått komma tidigare? Absolut! Men man kan verkligen inte beskylla den här regeringen för ett lågt reformtempo. I andra sammanhang hör man ju snarare att vi går för fort fram i många frågor, men så är inte fallet.

Har vi tagit ett helhetsgrepp om skogspolitiken? Svaret är ja. Skogsutredningen gjordes, och propositionen som följde av den ska debatteras senare. Det är en del. Vi ser även över artskyddet vad gäller både rätten till ersättning och den nationella fridlysningen. Det är på gång.

Vi har agerat mycket snabbt när det gäller den stormfällda skogen och problem kopplat till det. Jag skulle säga att vi har gjort allt vi kunnat under mandatperioden – men mer finns att göra. De frågor som inte plockas upp i skogspropositionen bereds fortsatt i Regeringskansliet.

Fru talman! Tack för ett helt frågebatteri från ledamoten Larsson! Jag ska försöka svara så gott jag hinner och minns. Jag får se om mina anteckningar går att tyda.

Till att börja med har den politik vi går fram med när det gäller artskyddet till syfte att färre inskränkningar ska ske och att de mest hotade arterna – eller hur man nu kategoriserar dem – ska skyddas men att andra arter inte ska leda till inskränkningar.

Det är ju i det ansvarsfulla, långsiktiga förvaltande av skogen som bland andra 330 000 privata skogsägare bedriver som de höga naturvärdena skapas. Det är uppenbart att det finns olika synsätt på hur mycket tillit och tilltro man har till den som förvaltar marken. Det finns partier här i riksdagen som är av uppfattningen att det bara är genom statligt förvaltande vi kan skydda dessa värden – som faktiskt har skapats av skogsbruket.

Skogsbruket i Sverige är i stor utsträckning väldigt hållbart, och det vill vi ta fasta på. Jag har tyvärr inte möjlighet att ställa någon fråga som ledamoten kan svara på nu, men det intressanta är att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker att det är ett problem att det inte avsätts tillräckligt mycket pengar. Den synen bygger ju på att det går att skydda hur mycket som helst. Vi vill se en kombination av att det mest värdefulla skyddas och att så mycket som möjligt av marken kan fortsätta brukas.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)