Staffan Eklöf

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Debatten handlar om ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet. Vad innebär då det? Jo, när en skogsägare, eller i undantagsfall en jordbrukare eller vattenbrukare, brukar sin mark kan förekomsten av skyddsvärda arter leda till att myndigheterna begränsar brukandet. Brukaren får en inskränkning i sin rådighet över marken. Brukaren kan till exempel inte avverka skog som den vill.

Sedan tidigare finns heltäckande regler för att brukaren ska ersättas när mark avsätts till nationalpark, naturreservat eller andra avsättningar. Däremot har det saknats heltäckande regler för ersättning när brukandet hindras utan att marken avsätts till reservat eller liknande. Det kan handla om när artskyddsförordningens bestämmelser aktiveras för att det finns en skyddsvärd art i området som kräver hänsyn.

På så sätt har staten kunnat ta ifrån markägaren rådigheten över sin mark utan att denne har fått någon ersättning. Det är en situation som vi anser är mycket dålig. Hindrande av pågående brukande utan ersättning bör inte förekomma i en demokrati. Nu stärker vi äganderätten på så vis att markägaren får ersättning om tillämpningen av artskyddsförordningen leder till brukningsbegränsningar.

Genom att rätten till ersättning tydliggörs i lag skapas även förutsättningar för att staten ska kunna komma överens på frivillig väg med fastighetsägare som gör anspråk på ersättning på grund av artskyddet.

År 2023 kom ett avgörande från Högsta domstolen som underströk behovet av att ändra lagstiftningen om ersättningar. Avgörandet slog fast att markägare normalt inte får ersättning om staten stoppar skogsavverkning med hänvisning till artskyddsförordningen, om inte ingreppet är mycket ingripande och drabbar den enskilde oskäligt hårt. Avgörandet ledde till att det måste göras en bedömning i det enskilda fallet, och domstolsavgöranden efter HD:s normerande dom har fallit ut lite olika. Rättsläget får därmed anses vara lite oklart.

Den ersättningsrätt som vi nu inför klargör förhållandena och ser inte minst till att markägarna får ersättning. Även om problemet med bristande ersättning förvärrades genom domslutet 2023 och därefter rättar dagens beslut till en situation som varit bristfällig åtminstone sedan 1974. Det spelar alltså roll vilken regering som sitter i Rosenbad.

Fru talman! Nu vill jag lyfta blicken lite grann.

Reglerna styrs på ett övergripande plan i egendomsskyddet i regeringsformen. Det pågår en utredning, som snart ska lägga fram sitt betänkande, kring huruvida det finns ett behov av att ändra grundlagens egendomsskydd för att skydda äganderätten. Det är således viktigt att kunna ändra grundlagen.

Detta är ett exempel där domstolarna har dömt efter lagstiftningen och politiken anser att resultatet har blivit orimligt. Då är den naturliga följden i en demokrati att politiken ändrar lagstiftningen, och det gör vi i dag. Men kanske kommer vi som sagt att anse att även grundlagen måste ändras för att säkra äganderätten mot godtycklighet från statens sida. Det får vi se. Det aktualiserar vikten av att det inte blir svårare än i dag att ändra grundlagen.

Vi sverigedemokrater går till val på att säga nej till den vilande grundlagsändring som syftar till att göra det svårare att ändra grundlagen i framtiden. Vi är samtidigt positiva till att stärka äganderätten i grundlagen om det behövs. Dessa båda ställningstaganden hänger ihop.

För alla borgerligt sinnade väljare vill jag understryka att om grundlagen ändras till att det ska krävas två tredjedelars majoritet för framtida ändringar av grundlagen är det mycket sannolikt att en förstärkning av grundlagens egendomsskydd och äganderätten inte kommer att ske. Det kommer sannolikt Socialdemokraterna att blockera.

Se alltså till att rösta in så många sverigedemokrater som möjligt i valet om ni vill se en förstärkt äganderätt!

(Applåder)

Fru talman! Tack till Helena Lindahl för anförandet!

Det lilla problemet i klimatsammanhang är om Sveriges jordbruk uppfyller klimatmålen. Det stora problemet är att styrmodellen för minskning av klimatutsläppen i jordbruket missgynnar svenskt jordbruk. Det blir svårt att öka svensk livsmedelsproduktion eftersom jordbrukets totala utsläpp måste minska – trots att det svenska jordbruket är mycket klimatsnålare än andra länders.

En styrmodell som missgynnar tillväxt av unionens klimatsnålaste jordbruk är också kontraproduktiv när det gäller minskningen av klimatutsläpp från EU:s jordbruk.

Är Centerpartiet med på att i EU omförhandla kraven när det gäller klimatutsläpp för jordbruket, så att det inte handlar om de totala utsläppen från svenskt jordbruk utan om relationen till produktionens storlek, till exempel utsläpp per kilo produkt? Det skulle vara bra för svensk livsmedelsproduktion. Det skulle underlätta Sveriges uppfyllande av klimatmålen. Och det skulle minska klimatutsläppen från EU:s livsmedelsproduktion eftersom klimatsnåla jordbruk skulle växa på klimatbelastande jordbruks bekostnad.

Fru talman! Vi har ju talat om fossilberoende. Det lilla beroendet är drivmedlen. Det går lätt att skifta där. Det stora beroendet är konstgödseln, och det måste vi lösa.

Men marknaden löser detta efter att regeringen har satsat extra mycket på forskning i innovation. Jag vet inte om det finns något kausalt samband, men vi har hur som helt gjort så. Vi tror på forskning och innovation. Man kan nu med hjälp av plasmateknik – jag kan inte förklara det riktigt – producera gödsel. Man har fått kväve- och syremolekyler att mötas när man hettat upp det till 4 000 grader eller något liknande. Tyvärr kan jag inte detaljerna.

Jag tycker dock att detta tydligt visar att politiken ska vara försiktig när det gäller att peka ut att man ska göra just en vätgassatsning, för det kan bli väldigt dyrt. I stället ska man låta forskningen och marknaden ha sin gång. Sedan kan man se var man kan sätta in den sista putten för att få igång det hela.

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för anförandet! Jag begärde replik för att jag tycker att de politiska skiljelinjerna mellan vänster och höger blev så tydliga här. Det var när Kajsa Fredriksson pratade om gödselförsörjningen till landet och om att göra oss oberoende av fossil gödsel. Det är ju ett gott syfte. Det instämmer vi i. Men lösningen håller vi inte med om.

Lösningen är alltså enligt Kajsa Fredholm att öka användningen av stallgödsel genom stöd. Jag tror att stallgödseln används väldigt effektivt i dag, och är det inte så lär det hur som helst bli så när priset på konstgödsel går upp. Då går ju även priset på stallgödsel upp. Det blir mer av en resurs.

Det andra gäller konstgödselproduktion med vätgas. Att politiken ska bestämma att vätgas ska användas här är farligt. Marknaden har ju redan löst det. Men det har kommit en innovation: fossilfri gödsel utan vätgasproduktion. Den kommer att vara lönsam inom kort. Detta vill vi sverigedemokrater ge en extra skjuts i nästa budget, så att det kan etableras i större skala.

Fru talman! Nej, minskade skatter och pålagor är angeläget. Ibland talas det om styrmedel, det vill säga man vill styra med ekonomin och göra vissa saker dyrare och vissa billigare. Det tror jag är en farlig väg att gå. Mycket sådant föreslås av andra partier.

Jag tror att ökade frihetsgrader är det allra viktigaste, och det skulle man kunna få om man tar bort skatter och pålagor. Dessutom kan man inte hålla på för mycket med klimatstyrningar och andra styrningar av pengarna.

Med detta sagt är vi generellt positiva till detta, men vi vill se en bra profil på en sådan utredning. Den måste tackla alla de problem som jag nämnde, inte bara vissa av dem. Vi kommer att titta på varje initiativ specifikt och avgöra vad vi tycker.

Fru talman! Jag tackar Helena Lindahl för frågan och för engagemanget för konkurrenskraften i svenskt lantbruk. Det ser jag som ett äkta engagemang, och det är ett engagemang som vi delar. Frågan är relevant.

Vi har på flera håll redan sänkt skatter och avgifter, så vi är redan på väg i detta. Men det behöver absolut inte räcka. Vi vill fortsätta.

I Tidöavtalet fick vi igenom en sak på jordbrukets område, nämligen en utredning om ökad konkurrenskraft för bibehållen djurvälfärd. Den har gått i mål och resulterat i vissa saker. Men vi säger inte nej till något framtida initiativ, om det bara har rätt profil och inte i detaljer innebär att det på något sätt är negativt.

Fru talman! Skillnaden är att vi försöker se helheten. Man måste se helheten. Att man inte gör det är nog de rödgrönas akilleshäl.

Beträffande kommunernas inköp finns det initiativ i många kommuner att köpa in mer viltkött, och mer sådant kommer säkert. Men det är en kommunal angelägenhet i första hand – och naturligtvis en regional för de inköp som regionerna gör.

Vi har inga planer på att detaljstyra kommunernas inköp på det viset. Det får de lösa själva, i enlighet med det kommunala självstyret.

Fru talman! Jag tackar Åsa Westlund för frågan.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att öka vildsvinsavskjutningen, och vi har lyckats så att stammarna har minskat. Nu har de ökat igen, och stammarna är nu för stora för att det ska vara optimalt.

Det svåra är att vildsvinet samtidigt är en resurs och ett problem. Det andra kruxet är att förhållandet mellan resurs och problem ser olika ut i olika delar av landet. Lösningen är att man ska komma överens i varje bygd om hur man ska göra. Markägare och jägare måste komma överens, och det gör man ofta. Men när det inte fungerar har vi konkreta förslag för hur man ska tvingas att sätta sig ned och komma överens.

Fru talman! Nu är det dags för kostnadsökningens elefant i rummet, det vill säga alla missriktade, dåligt anpassade och icke konsekvensanalyserade strategier och förordningar från EU-kommissionen.

Lantbrukare ska mäta och räkna, ska registrera och rapportera, måste återväta torvjord, får inte ta ned skog, får inte använda växtskyddsmedel, måste göra det ena och får inte göra det andra.

Staterna måste skapa incitament och straffsanktioner för allt mellan himmel och jord, vilket drabbar lantbrukaren i form av regelkrångel, stödavdrag och straff.

Tidöregeringen har ändå varit historiskt framgångsrik med att stoppa, hålla tillbaka och mildra tokiga förslag. Äntligen vet EU-kommissionen och andra medlemsstater att Sverige kan säga nej. Vi har stoppat skogsövervakningen och stoppat restaureringsförordningen, även om den återuppstod genom att Österrikes miljöminister tubbades att rösta ja och därmed gå emot sin egen regering. Restaureringsförordningen är därmed troligen den EU-förordning som har minst demokratisk legitimitet.

Vi har mildrat avskogningsförordningen och andra bestämmelser. Vi har skapat nationell flexibilitet för stödregler och andra bestämmelser.

Saken är den att politiska beslut och intentioner från tidigare år ligger kvar. Det är mycket svårt att riva upp sådant som rosenkindade politiker har hyllat innan någon konsekvensanalys har gjorts, även när deras kinder senare har bleknat när konsekvensanalysen väl har gjorts eller eländet ska implementeras. Då inser de vad de har gjort.

Mitt tips till dig som ser på den här debatten är därför: Välj realistiska politiker som för din talan i Bryssel. Det är det enskilt viktigaste för svenskt lantbruk.

Fru talman! Vår sida i politiken anser att det inte blir rimligt med nuvarande krav. Ytterligare negativa konsekvenser är minskad djurhållning och minskad lönsamhet i lantbruket, vilket gör att världens bästa lantbruk kommer att producera mindre. Det blir mindre från lantbruket.

Vi vill agera för att få rimliga krav och nya förutsättningar för svenskt lantbruk och skogsbruk i både Bryssel och Sverige. Av Åsa Westlunds svar att döma kommer inte Socialdemokraterna att göra så utan i stället offra stora delar av Norrland och därmed den så viktiga ökningen av svensk livsmedelsproduktion.

Skulle Socialdemokraterna ändå komma på bättre tankar kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet att utgöra ett hinder.

Fru talman! Här handlar debatten om sådant som står i konflikt med lönsamhet och konkurrenskraft. En del åtgärder står i sådan konflikt, en del kan innebära synergi.

Naturrestaureringsförordningen gick igenom med minsta möjliga marginal i Bryssel och på ett demokratiskt tvivelaktigt sätt. Socialdemokraterna röstade för förordningen i EU-parlamentet. När myndigheterna nu har föreslagit hur förordningen ska implementeras står det klart att livsmedelsproduktionen kommer att minska vid ett genomförande.

Räknar vi in skogen kan implementeringen dessutom kosta 20 miljarder kronor årligen i direkta kostnader för staten, enligt myndigheterna. De indirekta effekterna inkluderar bland annat avsättning av stora arealer skog, vilket skulle drabba många samhällen. 11 000 arbetstillfällen försvinner, och det handlar om trakter där det finns få andra arbetstillfällen.

Min fråga till Socialdemokraterna är: Är Socialdemokraterna nöjda med den förordning som man har röstat för?

Fru talman! Jag vill tacka Centerpartiet för att ha önskat den här debatten om kostnadsläget i lantbruket. Det är viktigt att lantbrukets frågor kommer upp på den svenska politiska agendan. Inte minst är det viktigt att det svenska lantbrukets förutsättningar diskuteras. Ett fungerande svenskt lantbruk är ju en angelägenhet för varje svensk.

Debatten föranleds av konflikten i Mellanöstern, som driver upp priserna på energi, drivmedel och gödsel samtidigt som osäkerhet kring viktiga handelsvägar skapar nya risker för hela livsmedelskedjan. Därför har vår regering lanserat ett kraftfullt stödpaket för att stärka svensk primärproduktion, säkra livsmedelsförsörjningen och motverka ökade matpriser. Vi gör det med ett arealbaserat stöd riktat mot växtodlingen. Det är utformat med utgångspunkt i kostnader för kvävegödsel och drivmedel, för det är där problemet är störst.

Det höga kostnadsläget har alltid varit en mycket viktig fråga, i alla fall i decennier. Här finner vi en stor del av förklaringen till det svenska lantbrukets kräftgång. Kostnadsläget har minskat lönsamheten under långa tider. Det är därför vi sverigedemokrater länge har gett oss i kast med kostnadsläget. Det är ett av flera områden som har betydelse för lantbrukets lönsamhet. Andra områden som har betydelse för lönsamheten och som vi arbetar mycket med är förutsättningar såsom sortutveckling, åtgärder mot skadegörare, teknikutveckling och teknikspridning, liksom efterfrågan på svenska livsmedel samt strategiska stöd som ger både produktionsnytta och miljönytta samtidigt; det får man inte glömma.

När det kommer till lantbrukets omkostnader är vår ingång pragmatisk. Kan vi sänka omkostnaderna får annat stå tillbaka. Tidöregeringen har hållit dieselskatten så låg som möjligt och fortsätter med det. Vi har sänkt reduktionsplikten. Vi har sänkt slakteriavgifterna. Eftersom full kompensation för ETS 2 nu verkar svårt anser vi att man bör lyfta ut jordbruket ur ETS 2. Vi har kompenserat för svenska merkostnader som inget annat lands lantbrukare har. I dag får man för mjölkkor som går på bete en betesersättning som kompenserar för i genomsnitt ungefär halva merkostnaden.

Vi följer vad som händer, och vi agerar. Den långsiktiga ambitionen är att öka lönsamheten och frihetsgraderna för branschen så mycket att den klarar av alla kriser helt själv. Målsättningen är att krisstöd inte ska behövas i framtiden. Vi kommer givetvis ändå alltid att följa situationen.

För ett par veckor sedan släppte vi sverigedemokrater vårt lantbruksprogram, med över 30 åtgärder som fortsätter Sverigedemokraternas påbörjade arbete för ett svenskt lantbruk med mycket goda förutsättningar. Det innehåller bland annat ökad nationell finansiering där EU drar ned, skydd av åkermarken mot kommunal exploatering, permanentad och dubblerad djurvälfärdsersättning, förenklade betesregler och minskad vargstam. Vi vill införa statliga kreditgarantier vid generationsskiften och sänka anställningskostnaden. Läs lantbruksprogrammet själv! Du kan hitta det på min Facebooksida.

(Applåder)

Fru talman! Som ordförande för den svenska delegationen till den parlamentariska Östersjökonferensen vill jag berätta vad konferensen är och hur vår svenska delegation arbetar.

Den parlamentariska Östersjökonferensen, förkortad BSPC, är ett samarbetsforum för parlamentariker från länderna runt Östersjön. Syftet är att skapa politisk samverkan kring gemensamma frågor som påverkar regionen. BSPC tar fram rekommendationer till regeringar och internationella organisationer. Arbetet sker genom årliga konferenser, arbetsgrupper och rapporter.

Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 har säkerhetsfrågor fått större betydelse. Konferensen har ingen lagstiftande makt. Besluten är inte bindande och tas med enhällighet. Konferensen spelar dock en viktig roll genom att påverka opinionen, stärka kontakterna mellan parlamenten och bidra till gemensamma politiska initiativ i Östersjöområdet.

Den svenska delegationen arbetar hårt för att uppnå konsensus inom delegationen. Den har, enligt min mening, arbetat och historiskt kompromissat på ett förtjänstfullt sätt även i svåra frågor. Jag vill passa på att tacka den svenska delegationen för arbetet.

Delegationen har noterat att en svaghet i BSPC:s samarbete är att resolutionerna är långa. Det gör att resolutionerna blir oöverskådliga och att det som ska vara konsensusbeslut ibland bara accepteras av praktiska skäl. Delegationen arbetar därför inom BSPC med målsättningen att korta ned resolutionerna och därmed förhoppningsvis få resolutioner med ett fåtal punkter och sann konsensus mellan deltagarna. Det tror vi kan flytta frågorna på riktigt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vad ska vi ha Nordiska rådet till, och varför gör vi detta? Är det nordiska samarbetet över huvud taget något att ha? Jo, det är det. Det nordiska samarbetet skapar ökade frihetsgrader för medborgarna. Det gör det lättare att arbeta i, flytta till eller bo tillfälligt eller under en längre i de andra nordiska länderna. Ökade frihetsgrader för medborgarna är ingen liten sak. Även företag får ökade frihetsgrader. De kan på ett enkelt sätt etablera sin verksamhet i ett annat land i Norden, och de kan få arbetskraft från ett annat land i Norden, arbetskraft som fungerar direkt. Detta ger ekonomisk utveckling och välstånd.

Norden har en inre marknad som fungerar ännu bättre än den marknad som vanligen kallas den inre marknaden, alltså EU:s inre marknad. Det nordiska samarbetet ökar även innovationstakten och nyttiggörandet av innovationer. Detsamma gäller vetenskaplig utveckling. Dessa framsteg sker antingen inom Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets hägn eller uppstår på institutioner och företag runt om i Norden, med stöd av Nordiska rådet eller rent spontant.

Som ung forskare deltog jag själv i ett nordiskt samarbete och lärde mig då mycket om analytisk kemi – och lite nordnorska på köpet.

I Nordiska rådet kan vi också lösa vissa svårlösta och gränsöverskridande problem. Detta är alltså ytterligare en fördel med det nordiska samarbetet.

Det förtjänar dock att sägas att allt samarbete inte är ändamålsenligt att utföra i det nordiska sammanhanget. Just därför frågar vi i Sverigedemokraterna och Nordisk frihet oss alltid inför varje förslag om det innehåller någon nordisk nytta. Det är viktigt, för vi ska förvalta det fina nordiska samarbetet väl.

Vanligtvis slutar ett föredrag om fördelarna med det nordiska samarbetet här, men jag menar att det finns en hel dimension till av fördelar.

Jag tror att det är lätt att bli uppslukad av det man har närmast sig. Man kan tro att Sverige är hela verkligheten och att så som det fungerar i Sverige ska det fungera överallt annars också. Men jag vill i allvarlig ton säga att den politiska miljön i Sverige är ganska fördömande och har snäva åsiktskorridorer inom vilka det tillåtna finns. Avvikelser straffas kollektivt och med indignation. Visserligen har Sverigedemokraterna flyttat väggarna i åsiktskorridorerna, och i dag rör sig alla mer fritt. Men väggarna finns kvar, och då och då blossar prussiluskornas fördömelseteater upp, förvånande ofta under namnet Kalla fakta.

Men när jag har kommit till Nordiska rådet har en annan verklighet öppnat sig, en mer tillåtande verklighet där det är helt naturligt att det finns något nordiskt – en anda, ett sätt att tänka – och att det i Norden är naturligt att varje land har en nationalkaraktär. Detta har inte rymts i de svenska åsiktskorridorerna – i alla fall gjorde det inte det för några år sedan. Paradoxalt fanns det inget svenskt i Sverige utan bara i Norden. I Norden är det svenska naturligt, just för att det är naturligt.

Jag tror att det krävs en minsta kritisk massa för att vidmakthålla fördomar och begränsande normer som stänger in människor i tankefigurer, och eftersom de nordiska länderna har lite olika fördomar och begränsande normer späds många av dem ut i det nordiska samarbetet och sjunker under den kritiska massan.

Jag ska också ta upp något som jag har pekat på förut, och det är att samarbetet i Norden sker med frivillighet och ömsesidig lyhördhet i stället för med majoritetsbeslut och tvång av minoritetsländerna, som i EU. Med frivillighet har Norden kommit längre än EU. Det nordiska samarbetet och dess anda bör tjäna som förebild och mönster för andra internationella samarbeten.

Det finns slutligen en fördel när det kommer till samarbete. I svensk politik är det plågsamt tydligt att det pratas om samarbete över partigränserna men att man i nästa andetag tar tillbaka det genom att säga att man inte kan samarbeta med vissa partier. Hyckleri, kallar jag det.

I det nordiska samarbetet är skyttegravarna grundare. Där kan svenska partier samarbeta utan kritiska blickar från partikamrater. Nyligen skedde den första förhandlingen mellan samtliga svenska partier, där vi gav och tog och kompromissade kring ett förslag som Miljöpartiet ursprungligen hade lagt fram, och vi gjorde detta i ett sammanträdesrum i riksdagen. Vi var också eniga om att detta var ett historiskt tillfälle.

Vet ni vad? Trevarna till samarbete över partigränserna inom det nordiska samarbetet ökar den ömsesidiga förståelsen mellan våra partier, och den dröjer sig kvar när vi kommer tillbaka inom riksdagens väggar. Polariseringen minskar, och utfrysningen av partier tinar upp under Nordens frihetliga sol. Norden är frihetens union.

Detta betyder också att när vi fördjupar samarbetet får vi inte ta bort friheten. Det vore kontraproduktivt. Vi ska fördjupa samarbetet genom fördjupade kontakter och ökad förståelse för varandra. Det är när unionen finns i människors hjärtan och inte i fördrag och lagtext som magi uppstår. Heja Nordens systrar och bröder!

Fru talman! Tidöregeringen bygger bit för bit upp Sveriges nya totalförsvar, och i dag debatterar vi beredskapslager i livsmedelskedjan. Jag ställer mig bakom betänkandet i sin helhet och yrkar bifall till utskottets förslag.

Livsmedelsberedskap är ett större begrepp än bara livsmedelslager och innefattar inte minst en ökad och robust livsmedelsproduktion. Det är helt centralt för Sveriges livsmedelsberedskap. På detta område har Tidö gjort omfattande insatser under den gångna mandatperioden.

Vi har minskat lantbrukets omkostnader, givit ersättning för vissa svenska merkrav och infört vissa strategiska stöd, till exempel stöd för robust livsmedelsproduktion, vilket är väldigt aktuellt i detta fall. Vi har även ökat efterfrågan, förstärkt sortutveckling, teknikutveckling och teknikspridning, funnit åtgärder som samtidigt gynnar produktion och miljö, förstärkt smittskyddet och genomfört flera åtgärder för att minska krånglet och öka rättssäkerheten för lantbrukarna.

Men vi är inte färdiga, och vi har många andra åtgärder på gång som vi kommer att sjösätta om vi får förnyat förtroende.

Andra bitar av livsmedelsberedskapen omfattar åtgärder för att kommuner och regioner ska få större möjligheter att bidra och åtgärder för att underlätta att hålla handelsvägar öppna under kris och krig.

Den regeringsproposition med följande utskottsbetänkande som vi nu debatterar och sedan ska rösta igenom handlar om ny lagstiftning för beredskapslager i livsmedelskedjan. Lagerhållningen ska syfta till att säkerställa tillgången till nödvändiga livsmedel eller livsmedel som har avgörande betydelse för försvarsviljan för de fall att Sverige är i krig eller krigsfara eller om det till följd av en utomordentlig händelse är brist på livsmedel i landet eller finns en betydande risk för att en sådan brist ska uppstå.

Fram till alldeles nyligen ansågs det omodernt med livsmedelslager, särskilt i statlig regi. Men så här är det: De olika delarna i beredskapen kompletterar varandra. Lagren ger en respit medan Sverige arbetar på att återupprätta handelsförbindelser och öka den inhemska produktionen av livsmedel.

Den nya lagen innehåller mandat och skyldighet för regering och indirekt myndigheter att besluta om innehåll i och användning av beredskapslager. Den innehåller också bestämmelser som reglerar förhållandena när en enskild håller lager efter avtal med myndighet. Slutligen finns regler om tystnadsplikt för att inte främmande makt ska kunna förstöra lagren. Vi anser att bestämmelserna är ändamålsenliga och kommer att göra att verksamheten fungerar väl.

Fru talman! När man ser hur lång tid det tar att bygga upp totalförsvarets alla delar kan i alla fall jag inte undvika att tänka på att det var tokigt att montera ned det så grundligt som man gjorde. I Finland behöll man både militärt och civilt försvar och förstås även beredskapslager.

Vi svenskar inbillar oss ibland att vi är så lagom, som om vi vore ett mellanting mellan olika inriktningar som man finner ute i världen, men i själva verket är vi extrema. Vi pendlar lätt mellan extremer, och fort går det. I Sverige är förändring ett gott värde i sig. Var någon annanstans i världen är det på det viset?

Vi har alltså en nationalkaraktär, vare sig ni vill det eller inte, och den lurar oss ibland, som när vi monterade ned det militära och det civila försvaret på 2000-talet och likadant på 1930-talet. Det finns nog inget folk i världen som har större behov av konservatism än det svenska folket. Konservatismen vill inte ha revolutionära förändringar. Den vill bevara samhällets grundvalar, och den vill analysera konsekvenserna innan beslut tas och noga väga olika värden mot varandra.

Ta med er den insikten in i valbåset i september, och se till att Sverige slipper fler dramatiska kast!

(Applåder)

Fru talman! Tack till Andrea Andersson Tay för svaret!

Nu fick vi höra att man lyssnar på forskare och att man följer vetenskapen. Men det har aldrig någonsin varit så att alla forskare har varit eniga. Det har aldrig någonsin varit så att man kan peka och säga: Det där är vetenskapen.

Det ligger i forskningens och vetenskapens natur att man har olika meningar, olika teorier och olika teser som man bryter mot varandra. Det kommer hela tiden upp oenigheter.

Man kan lyssna på de forskare som skapade Living Planet Index. Jag tog i ett tidigare anförande upp att deras analys var en av de analyser som låg till grund för teorierna om den stora artutrotningen.

När de gjorde en förnyad analys med högre upplösning, med fler datapunkter, såg de att problemet var mycket mindre än vad de hade trott. Det var väldigt stort för vissa artgrupper och vissa regioner. Sverige var inte en av de regionerna. Det var bland annat Sydostasien, minns jag. Det fanns fler regioner, men det är den enda region som jag kommer ihåg. Men Sverige var inte ett problematiskt land. I Sverige är det mycket bättre beställt.

Problemet ligger hos andra länder. Hur förmår man andra länder att ändra sin politik om man vill stoppa artutrotningen, som det kallas?

Jag noterar att jag inte hörde något om alla arbetare längs Norrlandskusten som förlorar sina jobb. Jag sluter mig därför till att det är en förlust som Vänsterpartiet är berett att ta att uppemot 50 000 arbetare i Norrland förlorar sina arbeten. Är det så, Vänsterpartiet?

Fru talman! Tack till Andrea Andersson Tay för ett flammande tal till försvar för naturen och den biologiska mångfalden!

Jag har ingen orsak att betvivla de ärliga intentionerna att bevara biologisk mångfald. Det är bra, och en sådan intention har också vi. Men till skillnad från Vänsterpartiet är det i vår ideologi viktigt att väga av saker. Det gäller att väga värden mot varandra och se vilka negativa konsekvenser som det ena handlandet som följer ett värde har för andra värden.

När det gäller det vi diskuterar i dag ser vi verkligen negativa konsekvenser på andra områden. Vid den tidigare ordväxlingen med representanten för Socialdemokraterna här tog jag upp att om man när det gäller naturrestaureringsförordningen väljer referensen förindustriell tid i stället för året 1995 innebär det sannolikt att 11 000 jobb faller bort. Det vill Vänsterpartiet uttryckligen göra. Det kan vi läsa av handlingarna.

Men det stannar inte där. Enligt handlingarna vill Vänsterpartiet också avsätta 30 procent av naturen för skydd. Det blir ännu mindre virke som kan tas ur skogarna. Sedan tycker man att man ska ha hyggesfritt, och då blir det ännu mindre virke. Det blir mycket färre jobb i skogen.

Jag är uppvuxen i områden som skulle drabbas. Jag vet att många av dem som skulle drabbas och förlora sina jobb sympatiserar med Vänsterpartiet. Bryr sig Vänsterpartiet inte alls om att många av deras väljare längs Norrlandskusten kommer att förlora sina jobb?

Fru talman! Jag hörde att Malin Larsson pratade om att vi måste ta hand om naturen, men jag hörde ingenting om de negativa konsekvenserna för näringar och människor. Det är det som är orsaken till att vi och de andra Tidöpartierna vill ha en minimiimplementering och 1995 som referensår.

Skogsstyrelsen beräknar att den långtgående implementeringen av förordningen kommer att resultera i att 1,6 miljoner hektar produktiv skogsmark undantas från brukande. Det motsvarar enligt skogsutredningen ett bortfall på 8 miljoner kubikmeter virke per år. Ett sådant råvarubortfall i den redan pressade svenska skogsindustrin skulle hota 11 000 arbeten i svensk skogsnäring – för att inte tala om miljardförlusterna för företag, staten, bygder och människor.

Om olyckan är framme och det blir en rödgrön regering kommer Vänsterpartiet – säger man – att verka för att vi ska utgå från förindustriell nivå när det gäller naturrestaureringsförordningen. Naturvårdsverkets förslag till plan ligger också i den riktningen. Om Socialdemokraterna inte aktivt bestämmer sig för att det är 1995 som ska gälla som referensår kommer vi alltså att se de här effekterna.

Det är 11 000 jobb som kommer att försvinna, och en massafabrik kommer säkerligen också att läggas ned. Kommer det att bli Obbola i Umeå? Kommer det att bli Ortviken i Sundsvall? Kommer det att bli Domsjö eller Husum i Örnsköldsvik? Kommer det att bli Ställdalen eller Hallstavik? Något av dessa områden kommer att drabbas av nedläggning av sin massaindustri, och totalt sett 11 000 människor kommer att förlora arbetet. Socialdemokraterna måste svara på hur man vill agera i den frågan.

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för anförandet.

Jag vill prata lite grann om naturrestaureringsförordningen, som ju på olika sätt är central för naturvårdsarbetet. Den fick inte majoritet i rådet. Därför bearbetade ordförandeskapet och EU-kommissionen Österrikes miljöminister för att få henne att ändra sig, vilket hon till sist gjorde och därmed gick emot sin egen regering. Naturrestaureringsförordningen gick sedan igenom i rådet. Detta betyder att naturrestaureringsförordningen kan vara den förordning med minst demokratisk legitimitet i EU:s historia.

Socialdemokraterna röstade för förordningen i både EU-parlamentet och riksdagen, och Tidöpartierna röstade emot. I Sverige vill regeringen att förordningen ska genomföras på minsta möjliga nivå. Regeringen vill att referensarealen av naturtyper sätts till det som gällde vid EU-inträdet, på samma sätt som i andra EU-länder. Naturvårdsverket har nu för tredje gången levererat en mycket mer ambitiös plan för restaurering.

Vi sverigedemokrater vill riva upp förordningen. Om det inte går ska en minimiimplementering göras, med minsta möjliga negativa effekt på näringar och människor. Jag undrar: Vill Socialdemokraterna ha 1995 års referensarealer och minimiimplementering, eller vill man, precis som Vänsterpartiet uttryckligen önskar i underlaget för den här debatten, gå på Naturvårdsverkets förslag? Vilken sida står Socialdemokraterna på? Det är viktigt att veta det.