Katarina Luhr (MP) svarade Helena Storckenfeldt i en replik om Klimatpolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:86 Tisdagen den 10 mars” den 10 mars 2026.
Helena StorckenfeldtM· i en replikAlla länder har olika förutsättningar. Vi i Sverige, jämfört med Norge, har inte en stor hög med oljepengar att använda på subventioner till elbilar till de allra rikaste. Vi har i stället valt att vrida om, ändra om, i…Fru talman! Klimatomställningen är en av vår tids största utmaningar. Men om vi ska klara den måste vi våga tala klarspråk om vad som faktiskt fungerar.
Moderaternas utgångspunkt är enkel: Klimatpolitiken måste leverera resultat långsiktigt, hållbart och globalt. Lösningen, däremot, är inte lika enkel. Det krävs ett konkurrenskraftigt näringsliv, mycket mer fossilfri el och en klimatpolitik som människor och företag accepterar och vill vara en del av.
Det finns nämligen en avgörande insikt som ibland saknas i den svenska klimatdebatten: Ekonomisk tillväxt är inte ett hinder för klimatomställningen. Ekonomisk tillväxt är en klimatstrategi, och det är den av två skäl.
För det första handlar det om EU:s roll i världen. EU är den region i världen som har de högsta klimatambitionerna. Det är viktigt. Men det spelar bara roll om Europa också är starkt nog att sätta normen globalt.
När europeisk industri växer sprids våra klimatkrav genom värdekedjor, investeringar och teknikutveckling. Våra standarder blir standarder även för andra. Men när europeisk industri i stället försvagas händer något annat. Då flyttar investeringar, produktion och jobb ofta till länder med lägre klimatkrav och högre utsläpp. Resultatet blir att Europas utsläpp minskar, men de globala utsläppen gör det inte.
Med andra ord: När europeiska företag tar marknadsandelar minskar utsläppen globalt. Det är därför konkurrenskraft är en klimatfråga. Klimatpolitik som gör Europa fattigare gör också världen smutsigare. Det kanske är en politisk strategi som vinner debatten på hemmaplan, men man måste ha klart för sig att klimatet förlorar.
Fru talman! För det andra handlar det om förebildens kraft. När vi blickar ut över världen ser det väldigt annorlunda ut än i Sverige. Det gör att vi också måste bredda våra perspektiv för att på ett ärligt sätt förstå oss på hur en effektiv omställning kan genomföras på global nivå.
Det räcker inte att några få länder går före. De flesta av världens länder måste också vilja följa efter. Då måste vi kunna visa att omställningen faktiskt fungerar. Vi måste kunna visa att det går att minska utsläppen och samtidigt skapa jobb, investeringar och välstånd.
Sverige är ett fantastiskt bra exempel på just detta. Sedan 1990-talet har Sverige fördubblat sin bnp samtidigt som vi minskat våra utsläpp med över en tredjedel. Vi genererar nu bara en sjättedel så mycket växthusgaser per krona som vi gjorde för tre decennier sedan. Det är en framgång att vara stolt över. Det är också ett bevis på att tillväxt och klimatansvar inte bara kan samexistera – de kan förstärka varandra.
Våra företagare tyngs ned av onödig byråkrati, aktivister på myndigheter implementerar regelverk bortom politikens intentioner och markägare misstänkliggörs. Det är inte en ordning som gynnar vare sig klimatet eller konkurrenskraften.
Den här mandatperioden har därför mycket tid och energi lagts på att effektivisera och elektrifiera och på att stärka ekonomin. Det görs just i syfte att skapa rätt förutsättningar för inte minst omställningen. Sverige står nu inför ett vägval. Ska detta arbete få fortsätta, eller ska det rullas tillbaka? Sanningen är nämligen att inget land i världen kommer att vilja ta efter ett exempel som innebär lägre tillväxt, högre kostnader och sämre levnadsstandard.
Tyvärr finns det ingen quickfix. Men det är avgörande att vi gör det vi kan för att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett effektivt globalt klimatarbete.
Det finns de som menar att klimatomställningen kräver att vi gör oss fattigare. Jag menar att det är precis tvärtom.
Fru talman! Jag tror inte på att skrämma människor till förändring. Jag tror på att engagera människor och på att bygga klimatpolitiken på människors vardag, inte ovanför deras huvuden. Utan människors förtroende för politiken kommer vi aldrig att nå i mål. I det stora såväl som i det lilla måste klimatpolitiken bottna i verkligheten.
Det handlar om att se till att investeringar blir av, att skog får brukas, att el finns när och där den behövs och att politiken undanröjer hinder – inte skapar nya.
Vi har alla ett ansvar för framtiden. Men det ansvaret bärs inte av förbud och symbolpolitik. Det bärs av reformer, av beslutsamhet och av förtroende för hårt arbetande människors förmåga att bidra till ett mål som är så mycket större än vad som sker inom Sveriges gränser.
(Applåder)
Fru talman! I Tidöavtalet står följande i avsnittet om klimat: ”Politiken måste stämmas av mot forskningen samt baseras på fakta.”
Vilken forskning och fakta lutar sig regeringen mot när man ökar utsläppen, tvärtemot rekommendationerna från Klimatpolitiska rådet, som består av forskare? Vilken forskning och fakta lutar sig regeringen mot när man gör just det som forskarna på Försvarshögskolan varnar oss för och därmed gör oss mer sårbara?
Regeringens politik hotar inte bara nya utan också befintliga arbetstillfällen, enligt rapporter från såväl Industrirådet som Västra Götalandsregionen. Regeringen försämrar vår luftkvalitet, med ökad risk för hjärt- och lungsjukdomar, enligt både SMHI och Karolinska institutet.
Min fråga till Tidöpartierna är: Vad är det egentligen för forskning och fakta ni lutar er mot när ni så kraftigt ökar de fossila utsläppen, Helena Storckenfeldt?
Fru talman! Jag och Rickard Nordin har nu debatterat klimatpolitik i fyra år, och jag uppskattar alltid våra replikskiften.
Däremot tycker jag att detta är lite väl magstarkt, för han får det att låta som att regeringen har fattat ett konkret beslut om att vi nu ska försämra luftkvaliteten, öka utsläppen och göra alla andra av de fruktansvärda saker om Rickard Nordin räknar upp.
Det har vi alltså inte gjort. Vi har lagt om kursen för klimatpolitiken, prioriterat elektrifieringen och prioriterat en ökad elproduktion så att vi kan göra alla de här andra sakerna.
Regeringen ser till att vi får investeringar till Sverige, att investeringar i ny grön teknik gör denna möjlig och konkurrenskraftig och att det blir intressant att som bolag stanna kvar i Sverige och EU under våra högt ställda klimatkrav och inte flytta någon annanstans. Regeringen ser också till att våra hushåll är med oss på banan så att det blir intressant för dem att exempelvis köpa en elbil.
Det är de här sakerna som vi väljer att prioritera. Vi gör det inte enligt Centerpartiets politik eller i den ordning som Centerpartiet hade önskat. Men, fru talman, att hävda att regeringen fattar beslut om att försämra luftkvaliteten tycker jag är rätt magstarkt.
(Applåder)
Fru talman! Det är inte magstarkt, utan det är fakta. Detta är direkta konsekvenser av regeringens politik.
Jag frågade ledamoten om hon kunde säga vilken forskning och fakta hon baserar sin politik på när Klimatpolitiska rådet, Försvarshögskolans forskare, SMHI och Industrirådet alla säger att det här är fel väg att gå. Gedigen forskning och fakta säger att regeringens politik får de här konsekvenserna.
Vilken forskning och fakta har man då baserat politiken på? Man säger ju i Tidöavtalet att man ska basera sin politik på forskning och fakta.
Låt oss se på fakta. Helena Storckenfeldt säger att man ska prioritera elektrifieringen. Andelen sålda elbilar är lägre nu än den var under förra året. I Danmark har man på samma tid under denna mandatperiod fördubblat sin elbilsförsäljning. Men den svenska har stått still. Vi började på samma nivå, och nu är den danska dubbelt så stor som den svenska. På vilket sätt är det att prioritera elektrifieringen?
Fakta är supertydliga: De svenska utsläppen har ökat när forskningen säger att de måste minska. Fakta säger att elbilsförsäljningen inte ökar utan tvärtom har havererat på privatsidan trots att vi vet att den skulle behöva öka och trots att regeringen säger sig prioritera elektrifieringen.
Vad är det egentligen för forskning och fakta som Helena Storckenfeldt och regeringen lutar sig mot? Det är det man säger i Tidöavtalet att man ska göra, men jag fick inget svar på vilken forskning och fakta regeringen lutar sig mot i sin klimatpolitik.
Fru talman! Det är också en direkt konsekvens av regeringens politik att vi nu har planer på ny kärnkraft, vilket är en väldigt stor del av att få omställningen att bli verklighet.
Kom ihåg att Sverige är ett nordligt land med mycket tung industri! Ska vi lyckas med att elektrifiera hela industrin krävs det väldigt mycket mer ren el. Det kommer inte att räcka med vindkraft. Det kommer inte att räcka med de lösningar som finns på plats här och nu, utan vi måste tänka mer långsiktigt. Vi måste tänka på hur vi ska få både industrin och transporterna att bli elektrifierade långsiktigt.
Då räcker det inte att få upp siffrorna för nybilsförsäljningen av elbilar just förra året eller det här året, utan det handlar om i morgon eller om 5−10 år. Finns det el att ladda med eller inte?
Det är där jag skulle säga att regeringens politik skiljer sig rätt markant från Rickard Nordins. Vi fokuserar på vilken verklighet vi vill ta ställning till och vilken verklighet vi vill se om 10, 20 eller 30 år. Hur skapar vi bäst förutsättningar för att se till att den verkligheten blir möjlig?
Fru talman! Jag ska börja med att ge Moderaterna visst beröm för att de inte har fallit ned i den klimatpopulism som många andra högerpartier ägnar sig åt. Moderaterna anstränger sig ändå fortfarande lite för att se de behov som finns i svenskt näringsliv när det gäller klimatomställningen och se att vi behöver lösa detta gemensamt.
Tyvärr återföljs inte denna sans i retoriken riktigt i politiken, utan där låter man tyvärr Sverigedemokraterna bestämma alldeles för mycket, med resultatet att utsläppen ökar kraftigt.
Jag tänkte ta upp EU och vad som händer på EU-nivå just nu. Vi ser hur andra stats- och regeringschefer är ute och propagerar för det som är bra för industrin i deras länder. Det är alldeles för ofta industri som har struntat i att investera i ny förnybar eller fossilfri teknik och som därför släpar efter.
Också Sverige behöver ha en tydlig röst i detta. Det är Sverige som måste stå upp för och skydda de svenska företag som ligger i framkant. I stället hör vi att både Moderaterna som parti och regeringen är märkbart tysta i debatten trots att andra länders stats- och regeringschefer alltså är väldigt aktiva – mot svenska intressen, dessutom.
Min fråga är givetvis: Varför står inte Moderaterna tydligare upp för de svenska företag som ligger längst fram i omställningen och ser till att hela EU premierar dem som ligger i framkant och inte dem som släpar efter?
Fru talman! Det är viktigt att vi skyddar svenska företag, men jag ser det som lika viktigt, eller kanske ännu viktigare, att vi ser till att värna EU:s konkurrenskraft. Det tror jag är oerhört viktigt att ta med sig.
Vi vill stärka den svenska konkurrenskraften inom EU men också EU:s konkurrenskraft i världen. Det är en nyckel i att få den globala effekt som vi vill ha i klimatomställningen.
Frågan om anledningen till att det är tyst från moderata företrädare eller från regeringsföreträdare kan jag inte svara på mer än att säga att förhandlingarna pågår. Är man en seriös förhandlare är man inte ute och förhandlar även utanför förhandlingsrummet.
Jag vet att våra företrädare som just nu är involverade i dessa processer i Bryssel tar det här på väldigt stort allvar och har presenterat flera förslag på hur man kan stärka svenska företag i den här situationen. Samtidigt lyssnar vi på vad branschen behöver och värnar om EU:s konkurrenskraft och klimatomställningen i stort.
Fru talman! Tack för svaret, Helena Storckenfeldt!
Det som är viktigt för konkurrenskraften är att ha stabila, långsiktiga spelregler. Det är därför man från Svenskt Näringsliv är så kritisk till den ryckiga klimatpolitik som den här regeringen har fört. Man är nu ytterst osäker på om den kommer att bestå. Man ifrågasätter målen, och olika partier är ute och driver egna linjer. Det skapar en enorm osäkerhet för svensk industri och för dem som ska investera här, vilket riskerar att drabba vår konkurrenskraft.
Samma process ser vi på EU-nivå, där vi nu riskerar att få en situation där man backar från tidigare långsiktiga spelregler och därmed slår undan benen för de mest konkurrenskraftiga företagen, som faktiskt i många fall råkar vara svenska företag som ligger i framkant.
När andra stats- och regeringschefer är ute och propagerar och argumenterar för sin industri saknar jag verkligen den svenska rösten som står upp för det som är Sveriges linje, både det som är bra för svenska jobb och svensk ekonomi och det som är bra för klimatet.
Det finns ett utmärkt tillfälle att stå upp för detta. I stället väljer regeringen att inte säga någonting. Det tycker jag är tråkigt. Tyvärr är det väl ett tecken på att Sverigedemokraterna kommer att få sista ordet även i de kommande förhandlingarna i EU. Vi har redan sett det när det handlade om klimatkraven på bilar, och vi kommer att få se det fler gånger.
Bevisa gärna att jag har fel, men det är definitivt så som många andra jag möter i Företagarsverige ser på utvecklingen: Här riskerar vi att Sverigedemokraterna får sätta agendan igen. Säg gärna någonting som får mig och andra att tro att Moderaterna och regeringen står upp för de svenska intressena i den här frågan!
Fru talman! Om jag minns rätt var det branschen som gick före. Det tycker jag var jättebra. Branschen gick före och sa att man ville fasa ut förbränningsmotorn, och sedan följde politiken efter.
Som Martin Kinnunen tidigare nämnde var man från svenskt håll emot att vara emot en specifik typ av teknik, vilket jag tycker var sunt. Men där och då såg allting som sagt väldigt positivt ut eftersom det var branschen som gick före och sa: Detta vill vi göra.
Sedan dess har förutsättningarna förändrats. Där tycker jag att det är viktigt att vi från politiskt håll har flexibiliteten att kunna se och förändra våra beslut efter de förutsättningar som finns i dag.
Självklart ska vi värna om svenska företags intressen och om EU:s konkurrenskraft. Vi ska göra de här sakerna gemensamt. Jag vet att våra moderata företrädare, precis som jag nämnde i min förra replik, har flera förslag på bordet just i syfte att värna om svenska företags intressen.
Jag tror dock att det är viktigt, återigen, att vi inte gör som andra länder och lägger oss i politiska förhandlingar. Jag tror att det är rätt viktigt att de får pågå där de ska pågå och inte ute i medierna, för det tenderar bara att bli sämre.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att reflektera lite över det förra replikskiftet.
Det är väldigt märkligt att tro att EU och Sverige ska kunna bli ledande i att exportera fossilteknik. Jag förstår inte hur det här ligger till. Det vi behöver göra där vi har chansen, både i Sverige och i EU, är ju att vara ledande i det fossilfria. Jag tycker inte att ledamoten propagerar för det.
Men jag hade en annan fråga. Vi i Vänsterpartiet arbetar för en rättvis klimatomställning. Det innebär att det ska vara lätt för människor att göra rätt. Ett exempel är att månadskortet i kollektivtrafiken borde kosta 450 kronor.
En rättvis klimatomställning innebär också att det är den som släpper ut mest som måste minska sina utsläpp mest. I Sverige har miljardärerna extremt höga klimatutsläpp, så höga att det skulle ta 30 år för en medelinkomsttagare att släppa ut lika mycket som de rikaste gör på ett år.
Min fråga till Moderaterna är: Vad gör regeringen för att se till att miljardärerna minskar sina utsläpp av växthusgaser?
Fru talman! Ja, vad ska man säga? Vi gör precis som vi gör för att få resten av samhället att ställa om. Jag tycker att det är en ganska märkligt ställd fråga – att vi skulle rikta in oss på en viss grupp människor och säga att de ska göra på ett visst sätt medan resten av landet ska göra på ett annat sätt.
Jag tycker inte att vi ska bedriva politik på det sättet. Jag tror inte att det är så vi vinner acceptans för en klimatpolitik som håller långsiktigt. Jag tror inte att det är så vi vinner acceptans för en politik som håller globalt.
Fru talman! Jag tycker att det är ett ganska oseriöst sätt att hantera klimatfrågan på, om jag ska vara helt ärlig.
Fru talman! Jag konstaterar alltså att de som släpper ut mest – de rikaste, miljardärerna – inte ska göra sin del av klimatomställningen. Det är tydligen vad Moderaterna tycker.
Det blir väldigt märkligt att resonera på det sättet. Vi har ju ett begränsat koldioxidutrymme att förhålla oss till. Moderaterna tycker alltså att det utrymmet till största delen ska få användas av dem som släpper ut mest. Det är inte ett tecken på en rättvis klimatpolitik.
Återigen: Jag ger Moderaterna chansen att komma med ett vettigare svar. Vad gör regeringen för att se till att miljardärerna minskar sina utsläpp av växthusgaser och tar sin del av klimatomställningen?
Vi anser till exempel att man gott kunde förbjuda miljardärernas lyxyachter och resor med privatjet, som släpper ut väldigt mycket. Eller anser Moderaterna att det i stället är Sveriges löntagare som ska ta smällen?
Fru talman! Som jag nämnde tidigare ska den här gruppen människor ställa om på precis samma sätt som både Kajsa Fredholm och jag. Jag tycker inte att vi ska göra skillnad på hur mycket Kajsa Fredholm ska anstränga sig och hur mycket jag ska anstränga mig i vårt klimatarbete. Jag ser framför mig att Sverige som land ska ställa om, att EU som region ska ställa om och att vi alla globalt ska ställa om.
Vill man tala om procentsatser fungerar det på precis det sätt som Kajsa Fredholm beskriver: Om en grupp människor släpper ut absolut störst mängd utsläpp av befolkningen och man minskar den mängden med 20 procent blir det de facto en större utsläppsminskning än om någon annan gjorde samma utsläppsminskning i procent. Det är så det fungerar.
Jag tycker fortfarande, fru talman, att det är en märkligt ställd fråga. Per definition gör den gruppen människor en större insats när de gör exakt samma insats som vi säger att hela samhället ska göra.
(Applåder)
Fru talman! Moderaterna gick till val på att få ordning på klimatet. Det har gått så där, och det tror jag att vi alla kan vara överens om. Klimatarbetet har inte gått bra under Moderaternas styre, snarare käpprätt åt helt fel håll. Utsläppen har ökat explosionsartat, användningen av fossil energi har ökat och elbilsförsäljningen har avstannat.
Jag lyssnade med intresse på det tidigare replikskiftet. Jämfört med de andra nordiska länderna har Sverige de senaste fyra åren blivit helt utklassat av både Norge och Danmark när det gäller elbilsförsäljningen. Norge låg redan tidigare före oss. Där var förra året över 97 procent av de nya bilarna elbilar. I Danmark var det 82 procent. I början av det här året kom det enligt branschen glädjande siffror som visade att Sverige hade tagit sig över 40 procent elbilar i nybilsförsäljningen. Det här beror på politiska beslut och uteblivna satsningar.
Jag skulle vilja fråga ledamoten om Moderaterna känner sig nöjda med den utveckling vi ser i dag när det gäller elbilarna. Är det en rimlig utveckling att man i Sverige fortsätter att sälja en stor mängd fossildrivna bilar, eller är det något som vi borde förändra? Om ledamoten Helena Storckenfeldt tycker att det är något som borde förändras, vad är det vi borde göra? Finns det några åtgärder som Moderaterna föreslår att vi ska göra just nu?
Fru talman! Alla länder har olika förutsättningar. Vi i Sverige, jämfört med Norge, har inte en stor hög med oljepengar att använda på subventioner till elbilar till de allra rikaste. Vi har i stället valt att vrida om, ändra om, i den subventionen. I nästa vecka kommer en ny elbilspremie som riktar in sig på dem med lägre inkomster och som bor på landsbygden utan tillgång till kollektivtrafik. Det tror vi är mer värt att satsa på än att kasta pengar till allt och alla för att köpa en elbil, vilket vi vet att marknaden hade kunnat bära av sig själv. Det har vi sett.
Vissa verkar tro att det viktigaste som Sverige kan göra just nu är att plocka de högst hängande frukterna. Det är inte vår inställning. Jag är övertygad om att vi behöver göra tvärtom, nämligen stärka Sveriges ställning i världen. Vi behöver fokusera på konkurrenskraft och öka vår export av klimatsmarta varor och tjänster, allt det som vi är så fantastiskt bra på i Sverige, ut i Europa och ut i världen.
Det är detta kombinerat med fokus på ekonomisk tillväxt som gör att vår klimatstrategi ser annorlunda ut, men det är det som gör att andra länder vill ta efter vårt exempel, att göra något annorlunda och ställa om ekonomin. Det är vår största prioritering.
Fru talman! Jag är glad att Helena Storckenfeldt ändå har en positiv bild av vad klimatpolitiken kan leda till. Det hördes också i anförandet. Vi ska minska utsläppen, skapa jobb och välfärd och ha en teknisk utveckling som leder till klimatutveckling. Klimatarbete och välstånd ska gå i hand i hand. Det var uttryck jag hörde.
Tyvärr har det blivit helt tvärtom den här mandatperioden. Utsläppen har inte minskat. Den gröna industriomställningen har avstannat. Utsläppen har ökat, och regeringen har tyvärr satt sprätt på en stor del av statskassan.
Jag undrar om Helena Storckenfeldt är nöjd med den klimatpolitik som har förts. Tycker Helena Storckenfeldt att vårt klimatarbete och vårt välstånd faktiskt går hand i hand?
Jag kan haka på den tidigare diskussionen om elbilspremie. Tror ledamoten att elbilspremien kommer att göra stor skillnad för nybilsförsäljningen av elbilar?
Avslutningsvis vill jag fråga: Vad är det bästa som regeringens klimatarbete har lett till under mandatperioden? Vilka är de resultat som Helena Storckenfeldt vill visa efter fyra år i regeringsställning?
Fru talman! En politiker får inte vara nöjd. Det är en viktig del som vi alla borde ha med oss. Vad gör vi annars här? Vi är väl alla här därför att vi har engagerat oss politiskt för att världen ska bli en bättre plats. Man får inte någonsin bli helt nöjd.
Vad gäller vår klimatpolitik under den här mandatperioden kan jag ändå konstatera att vi är på rätt väg. Vi har satt rätt riktning med fokus på tillväxt och på att elektrifieringen ska vara möjlig i hela landet. Man ska kunna ladda sin elbil, och elbilen ska bli ett reellt alternativ till fossilbilen. Men det bästa resultatet, fru talman, måste nog ändå vara vårt fokus på regelförenkling, tillstånden och kärnkraften.
Såklart nämner jag kärnkraften. Jag besökte Ringhals i går. Det var ett inspirerande besök. Man kan konstatera att de är i full gång där borta. Det ska bli spännande att se vad som händer härnäst.
Vi kan konstatera att vi kommer att behöva mycket mer ren el för att omställningen ska vara möjlig i alla sektorer, i transportsektorn och inte minst för att få vår tunga industri att ställa om. Detta kombinerat med regelförenklingar för företag, så att de väljer att starta upp och stanna i Sverige samt skapa tillväxt och välstånd, är det absolut viktigaste i klimatarbetet, för vår konkurrenskraft och för tillväxten i stort.
