Herr talman! Utgiftsområde 24 Näringsliv är det betänkande vi debatterar här. Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den jag önskar avstår jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområdet.

Jag vill inledningsvis framhålla den svenska industrins betydelse. Mycket av det som industrin producerar är avgörande för samhället, till exempel material för välfärden, byggsektorn, den gröna omställningen eller energiproduktionen. Sverige är ett litet land som är mycket beroende av export till den globala marknaden, ofta med naturresurser som insatsvara. Vi måste börja tänka nytt så att vi gemensamt kan utveckla och känna framtidshopp när det gäller att fortsatt kunna hävda oss i en föränderlig värld.

Även landsbygdsorter som bidrar med råvaror till exportindustrin, till exempel skogsprodukter, mineral eller elförsörjning, måste kunna känna att de får ut någonting av de värden som de bidrar med. Så är det inte i dag. Först då får vi sammanhållning och ett gemensamt projekt att utveckla vårt näringsliv för de utmaningar som vi står inför när hela världen behöver ställa om.

Vi, som ofta har kunnat hävda oss med kvalitet och hållbarhet, måste nu även börja hävda oss i en kontext där utsläpp av växthusgaser är något som kommer att vara avgörande för vem som är mest konkurrenskraftig.

Herr talman! Sverige behöver också ställa om till en innovationsdriven tillväxt. Det som andra länder gör billigare, och ibland kanske till och med lite bättre, måste Sverige möta med högre kunskapsinnehåll och mer resurseffektiv produktion av varor och tjänster som produceras utifrån samhällsutmaningar snarare än konsumtionsdriv. Omställningen av ekonomin sker i ett nytt ekonomiskt landskap där klimatfrågan och den växande befolkningen utgör både utmaningar och möjligheter. Forskning och utveckling måste därför ske i nära relation med industrin.

Jag vill lyfta fram de små företagen som en viktig motor för Sveriges näringsliv. De är viktiga inte bara för att de kan växa och bli stora utan också för att de i bästa fall kan driva fram nya idéer och innovationer. Sverige har goda förutsättningar att utveckla företagandet inom hållbarhet och energieffektivisering, vilket i sin tur kan påskynda omställningen av samhället.

Handeln med omvärlden är mycket viktig för Sveriges välstånd och utveckling. När det gäller den politik som förs på det här området hade jag velat se en ny inriktning med rättvisa som utgångspunkt. Människor, social rättvisa, djur, klimat och miljö bör sättas främst. Fokus bör vara på samhällsvinster för alla, inte bara på vinster för storföretagen.

Handelspolitiken får inte heller leda till försämringar för människor i andra länder. För att handel ska kunna ske på rättvisa villkor behöver fattigare länder ges fördelar och större utrymme att driva sin egen handelspolitik. Handel ska också vara ett verktyg för att sprida grön teknik och uppmuntra länder att stärka sin klimat- och miljöpolitik.

Herr talman! Här passar det utmärkt att jag yrkar bifall till vår motivreservation 2 i betänkandet. Den handlar om beslutspunkten som gäller utrikeshandel samt export- och investeringsfrämjande.

I likhet med Vänsterpartiets budgetalternativ inom utgiftsområde 24 anser jag att följande förändringar borde ha genomförts i förhållande till vad regeringen föreslår.

Anslaget 1:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling borde ha ökats med 35 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Dessa pengar behövs exempelvis för forskning om hållbara byggmaterial som kan ersätta fossila byggmaterial som cement och stål.

Jag menar vidare att anslaget 1:3 Institutens strategiska kompetensmedel borde ha ökats med 73 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag. Det hade möjliggjort stöd till Rise och till innovativa företag för att de ska kunna tillämpa sin forskning i statliga laboratorier. Det finns nämligen inte utrymme för småföretag att nyttja dem.

Även anslaget 1:5 Näringslivsutveckling borde ha ökats i jämförelse med regeringens förslag. Totalt borde 122 miljoner kronor ha tillförts för att finansiera flera viktiga satsningar. Drygt hälften av detta anslag borde gå till ett riktat stöd till kvinnors företagande som skulle utgöras av två delar. Den ena delen skulle syfta till att underlätta yrkesnätverkande mellan kvinnor. Den andra delen skulle syfta till att stödja kvinnors innovation.

Jag hade också velat se en ökning av anslaget 1:8 Sveriges geologiska undersökning med 20 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. I rapporten Innovationskritiska metaller och mineral – en forskningsöversikt, som tagits fram på uppdrag av vårt utskott, konstateras att det finns en otillräcklig berggrundsgeologisk och malmgenetisk forskningsuppbyggnad i Sverige när det gäller innovationskritiska metaller och mineral och att det krävs kunskapsuppbyggnad. Pengarna räcker dock inte till. Sveriges geologiska undersökning har haft i uppdrag att kartlägga förekomsten av innovationskritiska metaller, men jag menar att myndigheten behöver mer resurser för ändamålet.

Jag vill framhålla att det är ett faktum att små företag kan ha svårt att få banklån på grund av att bankerna inte vill ta risken, speciellt på orter som har haft en negativ befolkningsutveckling. Jag anser att anslaget 1:20 Bidrag till företagsutveckling och innovation borde ha utökats med 120 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för att Almi ska kunna påbörja ett arbete med att förbättra småföretagens möjligheter att få finansiering. Det här var ju någonting som Socialdemokraterna tog upp tidigare.

Avslutningsvis, herr talman, anser jag att ett nytt anslag borde ha införts inom utgiftsområdet för ett treårigt program för grön omställning av pappersindustrin. Det går tungt för skogsindustrin, ska ni veta – jag hoppas att det vänder om vi får fred i världen. Vänsterpartiet tycker att 250 miljoner kronor borde ha tilldelats ett sådant program för 2026. Därigenom skulle pappersindustrin kunna få stöd för investeringar som innebär energieffektivisering och ökad produktion av inhemska förnybara bränslen. Där finns stora möjligheter för den nämnda industrin att bidra ytterligare.

Summa summarum hade jag alltså velat anvisa 620 miljoner kronor mer än regeringen till utgiftsområdet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Lili André för anförandet.

Jag konstaterar att detta är den fjärde budget som det här regeringsunderlaget lägger fram på utgiftsområde 24 Näringsliv. Det är också Kristdemokraterna som genom Ebba Busch innehaft näringsministerposten under mandatperioden.

Det finns mycket i Lili Andrés anförande kopplat till innovationskraft, hur vi kan bli starka, energiproduktion, vem som lade ned vilken reaktor och vem som gjorde vad som gjorde att vi hamnade i en hög inflation.

När det passar verkar den här regeringen peka på omvärldsläget. Nu handlar det dock om den gångna mandatperioden, då man faktiskt innehaft makten och också stoltserat ganska mycket med att man har en stabil majoritet i Sveriges riksdag som inneburit att man kunnat få igenom sin budget.

Låt mig ställa en fråga om något som Lili André tar upp, nämligen detta med riskdelning. Det verkar som att Kristdemokraterna är angelägna om detta när det gäller investeringar i vår industri. Men på vilket sätt ger Kristdemokraterna i denna budget det stöd till industrin som Lili André ger uttryck för i talarstolen?

Herr talman! Det finns mycket att säga, men jag ska uppehålla mig vid statens ansvar. Lili André tog i sitt svar upp Industriklivet, och i den budget som ligger på riksdagens bord minskas stödet till den svenska industrin via Industriklivet med 80 procent. Som en sakupplysning kan jag tala om för ledamoten att de som främst har fått stöd via Industriklivet är medelstora, höginnovativa bolag som har behövt detta stöd för att först kunna accelerera och sedan gå ut på en global marknad och konkurrera. Nu nekas de detta stöd.

Herr talman! Jag vill försöka förstå vad Kristdemokraternas näringspolitik är. Nyligen publicerades en debattartikel av Lili Andrés partiledare i Dagens industri, där hon skrev att Sverige behöver stora statliga investeringar, att staten ska dela risken med de kommuner som satsar och att strategiska projekt ska prioriteras i tillståndsprocesserna. Detta är socialdemokratisk politik och fanns med i våra riktlinjer till vår partikongress. Givetvis välkomnar jag alla som delar Socialdemokraternas uppfattning, och Lili Andrés parti och mitt parti har ju under denna mandatperiod försökt få till en energiöverenskommelse. Därför är det märkligt att i denna debatt, när vi försöker blicka framåt, ha den höga svansföring man hade under förra mandatperioden när det gäller energipolitiken. Jag har ändå uppfattat att Lili Andrés parti och mitt parti är eniga om att vi måste nå en energiöverenskommelse.

Nu sitter Kristdemokraterna i ett regeringssamarbete med partier som hellre vill föra ett kulturkrig än att tillföra mer elproduktion. Men nu presenterar Kristdemokraterna en näringspolitik som är i linje med Socialdemokraternas. Är det inte helt enkelt så att Kristdemokraterna befinner sig i helt fel lag?

Herr talman! Jag tackar Lili André för anförandet.

Regeringen och Sverigedemokraterna pratar ofta om kärnkraften som att den skulle rädda hela Sverige, och i anförandet sades att Socialdemokraterna har stängt ned sex fungerande reaktorer. Menar ledamoten André och Kristdemokraterna verkligen att Socialdemokraterna har stängt ned alla sex reaktorer? Finns det alltså inget bästföredatum för reaktorer eller annat som spelar roll? Är det bara Socialdemokraternas fel att dessa sex reaktorer inte är i drift?

Jag ska ställa en fråga till. Vilket pris med dagens penningvärde tycker ledamoten André och Kristdemokraterna att svensk industri ska luta sig mot om 15 år eller när en ny reaktor kommer på plats? Man har gått ut med ett prisskydd för konsumenterna på 1,50 exklusive moms. Kan de känna sig trygga med att elen kommer att kosta 149 öre per kilowattimme? Är det drömscenariot för Kristdemokraterna?

Herr talman! Tack, ledamoten Lili André, för svaret!

Jag är glad att ledamoten säger att man ännu inte vet. Man har verkligen ingen koll. Man har dubbelriktade referenskontrakt, och man lägger flera hundra miljarder på kreditgarantier. Men man vet inte hur mycket det kommer att kosta. Man vet inte ens vem som ska betala. Det är tragiskt.

Man säger att man ska skydda konsumenterna, men vem ska ta slutnotan om det visar sig att det kostar 2 kronor per kilowattimme att producera elen? Då kommer industrin inte att bli glad. Jag är glad att ledamoten är ärlig och säger att man ännu inte vet. Man vet inte ens vem som kommer att betala kalaset.

Jag tror inte att väljarna kommer att bli glada för att det om 15 eller till och med 20 år kommer att finnas ett energislag på plats, ett gammalt till och med. Jag väntar på att ångmaskinen ska komma fram igen. Tekniken är gammal. Den har inte gått framåt alls på 50 år, utan det är precis samma teknik som användes för 50 år sedan, när man byggde senast.

Ledamoten använde själv ordet teknikneutralitet. Är det teknikneutralt när man är tvungen att lägga hundratals miljarder på stöd för att aktörerna ens ska våga börja bygga? Och man har inte ens något svar.

Jag har bara en sista fråga: Vem ska betala slutnotan när allt är på plats? Vem ska få svartepetter – är det skattebetalarna eller konsumenterna?

(Applåder)

Herr talman! Ett blomstrande svenskt näringsliv med stora och små företag är själva motorn i det moderna samhället. Jag konstaterar att det finns fyra perspektiv för svensk näringspolitik som vi i Centerpartiet vill se betydligt mer av.

För det första: Svenska framgångar är starkt kopplade till axeln högre utbildning–forskning–innovation–företagande. Vi behöver stärka relationen mellan dessa delar, och vi måste öka kvaliteten på denna axel i alla dess delar.

För det andra: Vi måste jämna ut geografiska skillnader och orättvisor för att sätta hela vår näringslivspotential i rörelse i Sverige – tillväxt på lika villkor i hela landet.

För det tredje: Vi måste lätta på företagens och företagarnas regelbördor. Det måste bli enklare för alla våra jobbskapare.

För det fjärde: Vi behöver få ett mer tillväxtorienterat skattesystem där arbete och grön omställning lönar sig bättre.

Herr talman! Om vi lyckas formulera en kunskapsorienterad näringspolitik där utsläppen går ned och jobben blir fler har vi åter satt Sverige på rätt kurs.

Herr talman! Jag vill ägna lite extra uppmärksamhet åt den första punkten, axeln högre utbildning–forskning–innovation–företagande. Den axeln är intressant ur ett par aspekter. Å ena sidan kan man säga att ju starkare forskning Sverige har, desto bättre blir innovationen och desto vassare blir företagen. Å andra sidan kan man vända på det och se relationerna som återkopplingar. Ju vassare näringsliv vi har, desto mer relevant och vass kan forskningen, även grundforskningen, bli.

Om vi dessutom lägger till den del av samhället som vi politiker befinner oss i – det offentliga – går det i stället att tala om en trippelhelix. Det är ett uttryck som har direkt släktskap med biologin och genforskningen och som syftar på strukturen för en tredelad dna-molekyl. Det hela handlar om den samverkan som är möjlig mellan akademi, näringsliv och samhälle och där delarna föder in i varandra, för en effektiv utveckling av vår ekonomi framåt.

En av hemligheterna bakom Sveriges enorma framgångar när det gäller att skapa globalt verksamma bolag handlar om vår samhällsstruktur. Det är en struktur som är mer horisontell än vertikal och där tilliten och förtroendet mellan akademi, näringsliv och det offentliga har skapat hävstänger och kortat avståndet från labb till marknad. Vi brukar rankas väldigt högt när det kommer till innovation, till exempel.

I botten ligger alltså ett starkt civilsamhälle där tilliten mellan olika aktörer är stor. Det är en av orsakerna till att vi i Centerpartiet så intensivt värnar folkbildning och studieförbund och att bygga vårt samhälle underifrån. Där räknas varje människas egen röst. Med beslutsmakt nära människor växer både ansvar och tillit, och i förlängningen växer svenskt näringsliv.

Herr talman! Den globala konkurrensen om inte minst teknikherraväldet är knivskarp. USA och Kina är två ekonomiska tungviktare som leder utvecklingen, och vi i Europa halkar efter. Det är oroande. Vår chans, menar vi i Centerpartiet, är att bygga vår konkurrenskraft på svenska styrkor.

Den nyss nämnda trippelhelixmodellen behöver utvecklas och avståndet mellan labb och marknad kortas. Ett sätt att göra detta är att forska, utveckla, innovera och bygga affärsmodeller helt simultant. I de större forskningsinfrastrukturerna, såsom European Spallation Source, ESS, utanför Lund, är detta möjligt, och det är vad som planeras för. Vidare är det helt centralt att de inkubatorer och science parks som finns över hela landet kliver fram och tar en tydligare roll i det simultana värdeskapandet. Inte minst är detta viktigt utanför de största universitetsstäderna.

Herr talman! Vi i Centerpartiet gör en mycket stor ekonomisk allokering i vår budget till artificiell intelligens. Vi vill satsa 3 miljarder för att inrätta ett nationellt AI-center som ska locka internationella toppforskare och bli en raketmotor för AI-relaterad tillväxt.

Vi i Sverige kommer inte att kunna leda själva AI-teknikracet, men vi kan bli bäst på AI-användning. Och vi kan bli en central aktör i ett Europa som skriker efter tillväxt. I den geopolitiska strukturen är vi som litet land helt beroende av ett starkt Europa, men omvänt är Europa beroende av ett starkt Sverige.

Sverige behöver ett samlat initiativ för att stärka svensk AI-forskning. Utvecklingen går i en rasande fart, och Sverige och Europa har inte råd att stå bredvid och titta på.

Vi föreslår att centret placeras i Linköping. Där finns redan planer på EU-satsningar, och superdatorn Mimer finns där. Det finns alla förutsättningar för ett mycket nära samarbete med näringslivet och för att det ska bli en hubb för universitet och företag i hela Europa och världen som vill förlägga sina verksamheter till Sverige.

Ett nationellt AI-center ska ha fokus på praktisk testning, utvärdering och tillämpning av AI i europeisk kontext, något som det faktiskt finns alldeles för lite av i dag.

I november 2024 presenterade AI-kommissionen en färdplan för Sverige. Där fanns 75 förslag för att få fart på Sveriges AI-utveckling. Trots tydlig färdplan har regeringen inte gått vidare med någon satsning. Det är anmärkningsvärt.

Med Centerpartiet vid spakarna hade vi sett betydligt mer på axeln forskning–innovation–företagande. Det är i de myllrande kreativa miljöerna där forskning möter näringsliv som det nya, ekonomiskt starka Sverige måste ta avstamp.

Herr talman! Såväl våra stora globala koncerner som de små och nya företagen är helt beroende av kunskapstillväxt och av kompetent arbetskraft. Arbetslösheten gräver djupa hål i människor och djupa hål i svensk ekonomi. Det är en dubbelt riskabel situation som vår regering har satt Sverige i. Vi behöver täppa till kompetensgap, och vi behöver locka hit internationell spetskompetens. Idén om att sparka ut människor ur landet bromsar vår tillväxt och krymper vår ekonomi.

Centerpartiet förordar i stället en näringspolitik som har sin grund i att vi lyfter varandra, bygger på svenska styrkor som byggts underifrån och horisontellt, täpper till kompetensgap och åter gör Sverige attraktivt internationellt.

Herr talman! Näringslivspolitiken är en bred fråga som inte bara hanteras på det här utskottsområdet, alltså nummer 24. Ska vi fortsatt ha ett starkt och hållbart näringsliv i Sverige är det många delar som behöver hänga ihop och många utskottsområden som behöver samverka. Arbetsmarknad, energi, skatter, transportpolitik, klimatpolitik, utbildning, migrationspolitik – alla påverkar näringspolitiken.

I dag kommer vi bara att prata om en liten del av allt det här. Men det finns gemensamma nämnare som i stort sett alla näringslivsföretagare lyfter fram som stora utmaningar när vi möts, och de är inte någon nyhet för någon av oss i näringsutskottet: bristen på kompetensförsörjning, säkrad energiförsörjning i närtid, tydliga och snabba tillståndsprocesser och inte minst långsiktighet, där tydliga politiska mål och minskad ryckighet inom politiken är av väldigt stor vikt.

Just långsiktigheten är det som Svenskt Näringsliv reagerade på när regeringen presenterade sin budget under hösten. Deras analys var att regeringen i den här budgeten är alltför inriktad på kortsiktiga konjunkturstimulanser snarare än åtgärder som får ekonomin att växa långsiktigt. Man uttrycker sig så här: ”Långsiktigt god tillväxt kräver ett gott klimat för både företag och individer. Att det lönar sig att investera för framtiden, ta risker och skapa nya innovationer. Företagsklimatet måste vara bättre än i våra konkurrentländer och hela tiden vårdas och utvecklas.”

Svenskt Näringsliv önskar sig alltså långsiktiga och stabila förutsättningar, vilket inte är ett dugg konstigt när det är stora investeringar som krävs när man ställer om, moderniserar eller tar fram ny teknik för framtiden.

Tydlighet och långsiktighet är dock ett problemområde när det gäller Tidöregeringens näringslivspolitik. Till exempel hänger den gröna omställningen till stor del på vår långsiktiga klimatpolitik. Om man svävar på målet och sätter åtgärder på paus kommer omställningen att stanna av, och då kan vår konkurrenskraft gå förlorad när vi blir omsprungna av andra.

Förra veckan var influeraren Henrik Jönsson inbjuden till riksdagen av moderater för att prata om ifall den gröna industriomställningen är en bubbla, till synes för att skapa osäkerhet och misstänksamhet mot Sveriges näringslivs klimatomställning och nödvändigheten av den. Samma osäkerhet är tyvärr väldigt tydlig i Tidöregeringens budget.

För att nå miljömålen och målet om nettonollutsläpp till 2045, samtidigt som vår konkurrenskraft bibehålls, krävs det investeringar i hållbar industriteknik. Multilaterala företag över hela världen satsar nu enorma resurser på att säkerställa sin gröna omställning för att bibehålla och stärka sin konkurrenskraft på den globala marknaden. Detta måste gälla även det svenska näringslivet.

Under 2021 infördes en möjlighet för företag att ansöka om kreditgarantier för stora gröna industriinvesteringar. Detta ska bidra till att underlätta företags möjligheter att finansiera långsiktiga investeringar. Regeringen har, som vi hört tidigare i dag, i budgetpropositionen för 2026 avvecklat dessa kreditgarantier, vilket är minst sagt beklagligt. Det här är pengar som borde ha legat kvar med långsiktighet även efter 2026.

Miljöpartiet anser samtidigt att stöden från Industriklivet och Klimatklivet borde ökas för att användas för den gröna omställningen och inte så som regeringen gör när den drar ned, flyttar runt och ändrar förutsättningarna för stöden från dag till dag.

Miljöpartiet vill dessutom införa ett nytt cirkuleringskliv för att öka industrins möjligheter att skapa cirkulära flöden och kritiska metaller och mineral samt ett klimatskyddsavtal som garanterar ett fast pris på koldioxid under en viss tidsperiod till företag som vill göra stora klimatinvesteringar.

Om man önskar sig en tydlig signal från Moderaterna till näringslivet om huruvida den gröna omställningen är prioriterad tolkar jag det dock som ett hyfsat tydligt nej. Den gröna omställningen är i dag inte regeringens prioritet. Lyssnar man däremot på accelerationskontoret, som har regeringens uppdrag att stötta den gröna industriomställningen, blir det ett annat tonläge.

Jag tänkte att jag också skulle läsa några ord ur Accelerationskontorets rapport Utveckla eller avveckla – samhällsekonomisk analys av scenarion där investeringar inte blir av. Bakgrunden till texten är att Accelerationskontoret i våras släppte en kartläggning som identifierade 155 pågående större svenska näringslivsinvesteringar på totalt 803 miljarder kronor spridda över alla svenska regioner.

Accelerationskontoret skriver så här: Den svenska industrins omställning pågår här och nu i hela landet. Den här rapporten hjälper oss förstå varför omställningen sker. Det handlar inte bara om lagkrav eller en motsträvig anpassning. Det handlar om att alternativet att göra ingenting är mycket oattraktivt och förenat med stora risker. Särskilt betydande är de lokala ekonomiska effekterna om existerande verksamheter inte ställer om. Det finns stora värden att förvalta och utveckla som annars riskerar att gå förlorade. Rapporten visar hur effekterna av uteblivna investeringar sprider sig som ringar på vattnet bortom det enskilda företaget till övriga näringslivet och det lokala samhället.

Så skriver alltså Accelerationskontoret. Om regeringen inte har läst den här rapporten skulle jag vilja rekommendera att man tar del av detta arbete, då det är mycket som behöver göras för att säkerställa den gröna omställningen och därmed samtidigt stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft.

Som jag tidigare sa vet de flesta av oss vad som behövs. Det behövs el i närtid. Vi vill leverera den med förbättrad effekttilldelning, utbyggnad av smarta nät, ökad flexibilitet och genom att skapa goda förutsättningar för ny produktion av förnybar el som kan komma på plats i närtid.

För att förkorta tillståndsprocesser tror vi på bättre och tydligare samarbeten mellan myndigheter, bättre resurstilldelning och tydligare kriterier för en tillståndsprocess. Vi vill ha bibehållna tydliga krav och höga miljökrav. När det gäller förkortade tillståndsprocesser vill vi ha förenklingar, förtydliganden och förstärkningar av resurser, inte försvagningar av vår miljölagstiftning. I vår helhetsbudget gör vi satsningar på allt detta.

När det gäller kompetensförsörjning behövs bättre förutsättningar för att rekrytera den kompetens man behöver från hela landet men också från resten av världen. Vi har ett stort behov av personal, och det är därför ett hårt slag att regeringen i stället väljer att försvåra och försämra arbetskraftsinvandringen samtidigt som regeringen betalar dem som vill lämna Sverige.

När näringsliv, företag och flera branscher ropar efter mer personal skruvar regeringen åt kranen. Detta är allvarligt. När jag tidigare under hösten besökte Norrbotten var det här någonting som lyftes fram av de flesta jag mötte: Varje tillskott av en människa gör skillnad, och varje arbetsför person som försvinner skapar ett hål som behöver fyllas.

Jag tror att det också är därför man i norra Sverige så tydligt säger nej till att bidra till och betala för att fler människor ska lämna Sverige. Man vill ha kvar människor på orten. Man vill inte kasta ut dem.

För att säkra kompetensförsörjningen behöver vi också nya utbildningar. Vi behöver bostadsbyggande i expansiva kommuner och samhällsviktig infrastruktur som byggs ut. Det här är någonting vi satsar på i vårt övergripande budgetförslag, och det är en viktig del för näringspolitiken.

Sveriges näringsliv är ett av världens mest framstående. Det är känt för sin anpassningsförmåga och sin innovativa kraft.

När vi alla nu befinner oss i en klimat- och miljökris spelar näringslivet en nyckelroll för den gröna omställningen. Samhällsviktiga näringsgrenar som exempelvis livsmedelsproduktion och skogsnäring behöver särskilt rustas upp för de nya förutsättningarna i ett nytt klimat. Samtidigt innebär industrins arbete med att snabbt minska utsläppen av växthusgaser en drivkraft för innovation, teknikutveckling och hållbar samhällsutveckling i hela landet genom nya jobb och företag.

Som vi alla vet har Sverige stora och unika näringar som bidrar till vår försörjningsförmåga och våra exportinkomster. De ger arbeten och pengar och kan bidra till våra miljö- och klimatmål om vi tar hand om dem på rätt sätt. Detta gäller inte minst vår skogsnäring, vår livsmedelsproduktion och vår gruv- och stålindustri. Vi ska vara väldigt rädda om dem. Allt hänger ihop. Ingen av de här verksamheterna kan stå utanför en hållbar näringslivsutveckling eller en klok, långsiktig väg framåt.

Den gröna klimatomställningen behöver ske nu och på ett sätt som är långsiktigt gynnsamt för oss alla. Staten behöver spela en aktiv roll i industrins klimatomställning samtidigt som det är viktigt att politiken stöttar utvecklingen och inte kastar grus i maskineriet. Svenska företag är och kommer att vara avgörande för Sveriges klimatarbete och för vår konkurrenskraft.

Jag vill slutligen säga att jag såklart står bakom Miljöpartiets budget i sin helhet, och där finns våra viktigaste näringslivspolitiska åtgärder. Jag hänvisar därför till mitt särskilda yttrande i betänkandet. Därutöver, herr talman, yrkar jag bifall till Miljöpartiets motivreservation 3.

För oss i Miljöpartiet är det viktigt att handelspolitik bidrar till att stärka miljö och klimat, mänskliga rättigheter och de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

Jag är nu slutligen tillbaka där jag började. Näringslivspolitiken täcker ett stort och brett område. Både näringslivspolitiken och handelspolitiken är delar av den samhällsutveckling som vi tillsammans skapar. För mig och Miljöpartiet är det självklart att vi alla tillsammans måste bygga ett hållbart samhälle. Jag hoppas verkligen att den inriktningen framåt kan tryggas långsiktigt av fler partier.

Med det vill jag tacka för den sista näringslivsdebatten med näringsutskottet år 2025.

Herr talman! Tack, Kjell Jansson, för frågorna! Jag kan väl börja med den sista.

Jag är väldigt öppen för en fri debatt. Jag var själv och lyssnade på Henrik Jönsson. Det som är utmanande med Henrik Jönsson är ju att han inte är någon expert – och det säger han själv. Han talar utifrån sin magkänsla om hur saker är, och det kommer många och lyssnar på Henrik Jönssons magkänsla.

När vi har näringslivsföretag som står i en väldigt osäker situation – företag som skulle kunna bidra till svensk ekonomi på ett väldigt bra sätt och som vi egentligen skulle behöva för vår beredskap och för vår gröna omställning – tycker jag att det är lite förvånande att Moderaterna bjuder in en debattör som på något sätt vill misstänkliggöra vissa typer av företag.

Om vi sedan går vidare till det här med att reformera miljöbalken var frågan om jag kommer att ställa mig bakom olika typer av förslag. Det påbörjades en lista. Jag kommer inte att ställa mig bakom dem på rak arm.

Det jag och Miljöpartiet vill göra är att förtydliga, förenkla och snabba upp tillståndsprocesser. Det handlar vidare om att ge ökat stöd till de myndigheter som behöver stöd, få fler att samverka och sätta tidsramar för hur lång tid tillståndsprocesser får ta. Men vi vill absolut inte se försvagningar och borttagande av lagstiftning som är till för att skydda oss.

Fru talman! Jag tackar Lili André för frågan.

När Miljöpartiet satt i regering tillsammans med Socialdemokraterna tillsatte vi flera utredningar om hur tillståndsprocesser skulle förbättras. Det var utredningar som jag förstår inte har använts senare av Tidöpartierna, utan Tidöpartierna har tillsatt egna utredningar.

Jag nämnde både i mitt anförande och i replikskiftet med Kjell Jansson några av de saker Miljöpartiet tycker är viktiga för att förkorta tillståndsprocesser. Det handlar om att ge extra tillskott till våra myndigheter. Vi vill till exempel ha en klimatstyrka som kan placeras på någon länsstyrelse och hjälpa dem som har svårt att hinna med. Vi vill se över om det är möjligt att sätta tidsramar för myndigheter för hur länge de får behandla ett ärende. Där kan det finnas problem när det är för dåligt med resurser eller finns för lite personal. Då kan en myndighet inte garantera tidsfaktorn för en process.

Det vi är oroliga för är att man i syfte att förkorta tillståndsprocesser skär ned lite utan tanke eller att man drar ned på miljö– och klimatkrav som en gång i tiden har satts upp för att skydda oss, vår hälsa och vår miljö. Det skulle vara förödande om man släpper igenom tillstånd på sådant som inte borde släppas igenom utan modifiering.