Daniel Vencu Öhrlund Castro

Fru talman! Under förra mandatperioden såg vi hur stödet för demokratiutvecklingen runt om i världen minskade. Det gäller också stödet från Sverige. Jag kommer ihåg att det under valrörelsen var många från dåvarande majoriteten som hånade oss för att vi ville stärka arbetet för demokrati runt om i världen. Det är fine; man får tycka olika. Men jag är mycket stolt över att mitt parti står upp för att stärka de demokratiska värden vi värnar så hårt här hemma också i världen.

Att främja demokrati kräver tålamod, vilja och motståndskraft. Världen över finns stater som inget hellre vill än att länder som Sverige ska minska stödet till civilsamhället, det vill säga minska stödet för dem som varje dag kämpar för ett lika fritt land som det vi bor i.

Fru talman! Ett av dessa länder är Turkiet. Det finns mycket att säga om landet och fängslandet av oppositionella, men jag kommer att uppehålla mig vid de senaste veckornas rättsvidriga fängslanden av hbtqi-aktivister.

Över 200 personer sitter i dag fängslade efter en koordinerad attack från den turkiska staten mot hbtqi-organisationer. Många sociala medie-konton har blockerats. Det är inte första gången som jag i den här talarstolen har pratat om just hbtqi-aktivister i Turkiet, och det kommer säkerligen inte att vara den sista.

Många svenskar delar min uppfattning – och många andras – att alla världen över ska kunna leva fria liv. Var du är född ska inte diktera villkoren för hur du kan leva ditt liv. Just därför har vi i Sverige under lång tid åtagit oss att avsätta en del av vårt välstånd för att stärka människors möjligheter runt om i världen. Det demokratiarbete som görs i Turkiet och i andra länder är beroende av långsiktigt och motståndskraftigt stöd, och det är något som den förra regeringen totalt fallerade i. Den borgerliga regeringen gjorde det borgerligheten alltid gör, nämligen försvagar Sveriges röst internationellt och försämrar därmed demokratiarbetet runt om i världen.

Det var anmärkningsvärt under förra mandatperioden, särskilt under valrörelsen, hur man hånade biståndsprojekt som har inrättats för att hitta vägar för människor att leva det fria liv som alla åtminstone säger sig vilja underlätta. Vår internationella röst har blivit svagare, fru talman, och det märks inte minst i Turkiet. Antalet bilaterala avtal med civilsamhället, också hbtqi-organisationer i Turkiet, gick under förra mandatperioden från 20 till sju på ett år.

Jag kan inte nog betona hur allvarlig situationen i Turkiet är. En vän till mig i Turkiet har sagt: Hela samhället är ett fängelse, och jag vill bara ha frihet.

Om vi i Sverige kan göra något för att göra samhället till mindre av ett fängelse för hbtqi-personer, är det vår plikt att göra något. Det var därför, fru talman, som vi socialdemokrater i valrörelsen gick till val på att tillsätta ett hbtqi-sändebud vid Utrikesdepartementet som ska jobba strategiskt och koordinerat för att stötta hbtqi-personers mänskliga rättigheter runt om i världen.

Jag vet att Sverige måste vara en röst runt om i världen som inte bara försvarar hbtqi-personers mänskliga rättigheter utan också tar strid för dem. Det är det enda rätta, och det är också att stå upp för en regelbaserad världsordning och bygga demokratisk motståndskraft.

(Applåder)

I detta anförande instämde Markus Kallifatides och Therese Kristiansson (båda S).

Fru talman! Jag står självklart bakom alla Socialdemokraternas reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till Vänsterpartiets och Socialdemokraternas gemensamma reservation 4.

Det är viktigt att immateriella tillgångar skyddas. I en tid där alltmer av vår ekonomi flyttar över från fysiska produkter och varor till immateriella sådana behöver systemen vara utformade för att främja innovation, utveckling och skapande. Det handlar om rimliga ersättningar för bland annat kulturskapare när deras verk kopieras. Det handlar om att ersättningen behöver bli bredare så att fler rättighetshavare omfattas och får ta del av ersättningen. Det handlar också om att vi har ordning och reda på marknaden och värnar skaparnas rättigheter men samtidigt säkerställer att avgifterna inte blir oskäliga för konsumenterna.

Det är också därför propositionen om privatkopieringsersättning är viktig. Den är ett steg mot att modernisera ett system som under lång tid inte fullt ut hängt med i den tekniska utvecklingen. När människors konsumtion av kultur förändras måste också ersättningssystemen göra det. För Socialdemokraterna är det grundläggande att den som skapar musik, film, litteratur och annan kultur också ska få rimlig ersättning när verken används.

Fru talman! Debatten handlar dock även om immaterialrätten i stort. Vi står inför stora utmaningar – och växande sådana – med tanke på de nya teknikskiften som växer fram, och flera gånger under mandatperioden har vi debatterat just de immateriella tillgångarnas betydelse för Sverige. Därför har Socialdemokraterna vid flera tillfällen efterfrågat en samlad strategi för hur vi bättre kan ta tillvara våra immateriella tillgångar. Det är också en central del i en kommittémotion som Socialdemokraterna väckte tidigare i år.

Vi socialdemokrater menar att Sverige behöver ett mer strategiskt förhållningssätt när det gäller immaterialrätten. I dagens kunskapsekonomi skapas en stor del av vårt välstånd genom idéer, innovationer och kreativitet. Musik, film, design, patent och varumärken är inte bara kulturella tillgångar utan också motorer för jobb, företagande och tillväxt. De immaterialrättsintensiva näringarna står för mer än vart tredje arbetstillfälle och närmare 40 procent av Sveriges bnp. Därför behöver en nationell strategi ha en bred ansats som säkerställer att vi tillvaratar våra kunskapsbaserade tillgångar på bästa sätt.

Kunskapen om immaterialrätt som strategisk tillgång behöver öka, särskilt bland små och medelstora företag samt inom universitet och högskolor. Mindre innovatörer saknar ofta grundläggande kunskap om hur och när innovationer behöver skyddas. Många goda idéer riskerar därför att aldrig nå marknaden eller att exploateras av andra aktörer.

Fru talman! Även den offentliga upphandlingen behöver präglas av högre kompetens i hanteringen av immateriella tillgångar. Mot denna bakgrund vill vi se över förutsättningarna för att inrätta ett nationellt kompetenscentrum enligt finsk modell. Ett sådant centrum skulle kunna fungera som en kunskapshubb som inte bara stärker kvaliteten i våra forsknings- och innovationsinsatser utan också höjer kompetensen i hela samhället.

Det är också hög tid att vi i Sverige börjar använda patentinformation på ett mer systematiskt och strategiskt sätt för att öka utväxlingen av våra innovationssatsningar. Genom bättre användning av patentinformation kan vi undvika onödig dubbelforskning, påskynda utvecklingen av viktiga innovationer och analysera globala utvecklingstendenser. Detta är särskilt viktigt i många av de näringar där Sverige står starkt strategiskt, inte minst i den gröna omställningen. Genom att använda patentinformation i forskning och beslutsfattande kan vi tydligare identifiera var Sverige har störst möjlighet att konkurrera och bidra med nya klimatsmarta lösningar.

I detta sammanhang, fru talman, skulle jag vilja lyfta fram ett gott exempel från ett av våra nordiska grannländer. Man kan se Norge som en förebild. Där genomförs djupgående patentanalyser som används för att rikta forskningsmedel dit där de gör störst nytta och där innovationspotentialen är som störst.

Utvecklingen inom AI och digitalisering går mycket snabbt, fru talman. Det immaterialrättsliga regelverket riskerar att halka efter. Den nya tekniska verkligheten gör att de befintliga utmaningarna kopplade till immateriella rättigheter blir ännu större. Det gäller inte minst frågor om upphovsrätt, äganderätt till data och hur AI-system använder skyddat material. Om Sverige ska fortsätta att vara en ledande innovationsnation måste regelverken moderniseras och harmoniseras så att de kan hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen.

Små och medelstora företag har dessutom ofta begränsade möjligheter att försvara sina patent till följd av höga domstolskostnader. Därför var det viktigt att genomföra den domstolsreform som vi socialdemokrater drev igenom under den förra mandatperioden för att öka förutsägbarheten och sänka kostnaderna för företagen.

Fru talman! Det är uppenbart att Sverige står inför stora utmaningar såväl på det immaterialrättsliga området som på många andra områden inom näringsutskottets beredningsområde. Vi är ett handelsberoende land och kanske en av världens mest exportorienterade ekonomier. Därför är det avgörande att vårt näringsliv kan stå starkt i den internationella konkurrensen.

För att lyckas med det måste vi skapa bättre förutsättningar för att våra immateriella tillgångar tas tillvara. Vi behöver stärka kunskapen om patent, upphovsrätt och innovation. Vi behöver modernisera systemen så att de fungerar i den digitala ekonomin. Vi behöver även säkerställa att både skapare, innovatörer och företag får rimliga villkor att utvecklas. Det är så vi stärker Sveriges konkurrenskraft, innovationsförmåga och framtida välstånd.

Fru talman! Jag blev rätt förvånad när arbetsmarknadsministern sa att regeringen klarar kontrollfrågan att fler har kommit in i arbete den här mandatperioden när 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan regeringen tillträdde 2022.

Varenda gång vi ställer frågor om arbetslöshet är svaren att kraven ska ställas på dem som söker jobb. Det är helt riktigt, för om man kan jobba ska man jobba.

Regeringen har dock ett ansvar att skapa fler jobb i Sverige. Men i stället har vi sett rekordmånga konkurser och en industripolitik som saknar tydlig riktning och som har lett till att framtidens jobb inte skapas i Sverige.

Vad har arbetsmarknadsministern för svar på frågan hur man ska skapa fler jobb för Sveriges unga? Ser regeringen att man har något som helst ansvar för att skapa jobb i vårt land?

(Applåder)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag upplever att jag inte fick svar på min fråga. Jag frågade ju faktiskt om transvården, och det ligger väl ändå inom statsrådets område som sjukvårdsminister, får man tycka. Jag skulle vilja ha svar på vilka konkreta åtgärder regeringen kan vidta för att stärka transvården.

Vi går tillbaka till det jag ägnade en ganska stor del av mitt anförande åt. Hat och hot mot transpersoner är helt centralt när vi diskuterar transvården, för transpersoner är inte bara överrepresenterade i suicidtalen. Det handlar också om att en person innan den begår självmord förmodligen har mått ganska dåligt. Det innebär att transpersoner på grund av det hat och de hot man behöver utstå – bland annat på grund av vad som sägs i riksdagens kammare av Sverigedemokrater som jämför transpersoner med djur – behöver ha stärkta möjligheter att kunna få vård för att stävja självmord.

Det blir ganska märkligt att inte få svar på den frågan eftersom det för mig är helt centralt för en sjukvårdsminister att ta hand om de personer som är särskilt utsatta i vårt samhälle och rikta insatser för att se till att regionerna också kan möta upp de behov som finns när transpersoner gång på gång, år efter år, får utstå hat från framför allt högerkonservativa rörelser.

Jag skulle vilja ha svar på vilka konkreta åtgärder sjukvårdsministern och regeringen kan vidta för att stärka transvården, minska köerna inom transvården och öka möjligheterna för transpersoner att få psykiatrisk hjälp vid behov.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att debattera den här frågan, för likt Ulrika Westerlund blev jag väldigt fundersam över vad Kristdemokraternas politik är när det gäller människors möjlighet att byta juridiskt kön efter att Ebba Busch höll sitt linjetal på Kristdemokraternas landsdagar.

När vi blickar bakåt, inte så långt som Ulrika Westerlund men till 2022, ser vi att Ebba Busch och Kristdemokraterna var för att genomföra förändringar i dåvarande könstillhörighetslag – detta framför allt i relation till bemötandet i vården för just transpersoner.

Under första halvan av den här mandatperioden sa den tidigare sjukvårdsministern Acko Ankarberg Johansson återkommande att regeringen arbetar fram en ny könstillhörighetslag. Sedan blev det klart för alla att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna blockerade möjligheten för regeringen att presentera en sådan proposition.

I debatten som ägde rum här i kammaren om en ny könstillhörighetslag uppvisades en sällan skådad okunskap med motbjudande argument. Från Sverigedemokraterna framfördes argument som jämförde transpersoner med djur och utklädnad. Från Kristdemokraterna uppvisades en ganska stor okunskap när det gällde vilken lag vi faktiskt diskuterade. Det var väldigt många ledamöter som tyckte att vi skulle utreda frågan vidare, trots att det här kanske är den fråga som har utretts mest i Sverige.

Det verkar också vara så, av Ebba Buschs linjetal att döma, att Kristdemokraterna inte bara har släppt frågan om vilken ålder som ska omfattas av ändring av juridiskt kön utan också helt underkänner könsidentitet som entitet i samhället. Ebba Busch menar ju att könstillhörighetslagen har någon form av normlöshet som är fel och att lagen inte handlar om biologi utan om ideologi.

För mig blir det här väldigt märkligt, fru talman. Ett sådant uttalande måste jag ändå säga är oerhört, för det innebär i praktiken att Kristdemokraterna och vice statsministern i Sverige helt förnekar att könsidentitet existerar och därmed menar att transpersoner i realiteten inte heller existerar. Lagen är ju inte normlös om man erkänner könsidentitet. Då har den väldigt tydliga ramar. Individens upplevelse och självkänsla väger tungt inom ett juridiskt reglerat system för att kunna byta juridiskt kön.

Det är väldigt svårt att förstå vad Kristdemokraterna menar. Jag skulle vilja ha svar från Elisabet Lann, som är representant här för Kristdemokraterna, om det är så att man erkänner könsidentitet och vad man då menar med att lagen har en normlöshet och inte handlar om biologi utan bara om ideologi.

Sjukvårdsministern och Kristdemokraterna måste inse hur situationen har blivit för landets transpersoner efter debatterna och turerna kring en ny könstillhörighetslag. Efter att ha blivit jämförd med djur i riksdagens kammare känner man sig nog inte jättetrygg i samhället. Vi vet att transpersoner är överrepresenterade i suicidtalen. Vi vet att de är särskilt utsatta för hat och hot i samhället. Vi vet också att köerna till just transvården är orimligt långa.

Jag skulle vilja veta vad statsrådets bild är. Förnekar Kristdemokraterna människors självupplevelse av kön? Och vilka konkreta åtgärder kan hon lägga fram för att förbättra situationen för Sveriges transpersoner?

Herr talman! Det finns mycket att säga, men jag ska uppehålla mig vid statens ansvar. Lili André tog i sitt svar upp Industriklivet, och i den budget som ligger på riksdagens bord minskas stödet till den svenska industrin via Industriklivet med 80 procent. Som en sakupplysning kan jag tala om för ledamoten att de som främst har fått stöd via Industriklivet är medelstora, höginnovativa bolag som har behövt detta stöd för att först kunna accelerera och sedan gå ut på en global marknad och konkurrera. Nu nekas de detta stöd.

Herr talman! Jag vill försöka förstå vad Kristdemokraternas näringspolitik är. Nyligen publicerades en debattartikel av Lili Andrés partiledare i Dagens industri, där hon skrev att Sverige behöver stora statliga investeringar, att staten ska dela risken med de kommuner som satsar och att strategiska projekt ska prioriteras i tillståndsprocesserna. Detta är socialdemokratisk politik och fanns med i våra riktlinjer till vår partikongress. Givetvis välkomnar jag alla som delar Socialdemokraternas uppfattning, och Lili Andrés parti och mitt parti har ju under denna mandatperiod försökt få till en energiöverenskommelse. Därför är det märkligt att i denna debatt, när vi försöker blicka framåt, ha den höga svansföring man hade under förra mandatperioden när det gäller energipolitiken. Jag har ändå uppfattat att Lili Andrés parti och mitt parti är eniga om att vi måste nå en energiöverenskommelse.

Nu sitter Kristdemokraterna i ett regeringssamarbete med partier som hellre vill föra ett kulturkrig än att tillföra mer elproduktion. Men nu presenterar Kristdemokraterna en näringspolitik som är i linje med Socialdemokraternas. Är det inte helt enkelt så att Kristdemokraterna befinner sig i helt fel lag?

Herr talman! Jag tackar Lili André för anförandet.

Jag konstaterar att detta är den fjärde budget som det här regeringsunderlaget lägger fram på utgiftsområde 24 Näringsliv. Det är också Kristdemokraterna som genom Ebba Busch innehaft näringsministerposten under mandatperioden.

Det finns mycket i Lili Andrés anförande kopplat till innovationskraft, hur vi kan bli starka, energiproduktion, vem som lade ned vilken reaktor och vem som gjorde vad som gjorde att vi hamnade i en hög inflation.

När det passar verkar den här regeringen peka på omvärldsläget. Nu handlar det dock om den gångna mandatperioden, då man faktiskt innehaft makten och också stoltserat ganska mycket med att man har en stabil majoritet i Sveriges riksdag som inneburit att man kunnat få igenom sin budget.

Låt mig ställa en fråga om något som Lili André tar upp, nämligen detta med riskdelning. Det verkar som att Kristdemokraterna är angelägna om detta när det gäller investeringar i vår industri. Men på vilket sätt ger Kristdemokraterna i denna budget det stöd till industrin som Lili André ger uttryck för i talarstolen?

Fru talman! Konkurser är förödande, inte bara för den enskilda näringsidkaren utan för hela samhällsekonomin. Vi vet att små och medelstora företag står för fyra av fem arbetstillfällen i vårt land. Vi vet att de är otroligt viktiga integrationsmotorer. Vi vet att de kanske är bäst på att jobba för att motverka sjukfrånvaro på arbetsplatsen. Det här är alltså företag som under den här regeringen har fått det allt svårare.

Jag nämnde några saker, till exempel att man tog bort nästan 1 miljard i stöd till små och medelstora företag inom våra innovationsekosystem. Jag nämnde att regeringen valde att ta bort högkostnadsskyddet för höga sjuklönekostnader trots att Svenskt Näringsliv varnade för det. När det fanns varningsflaggor överallt om vart det här var på väg – hög arbetslöshet, låg tillväxt och många konkurser – valde regeringen och Kjell Janssons parti att inte agera.

Nu är vi där alla varnade för att vi skulle hamna. Vi har nämligen rekordmånga konkurser. Då finns det inte ett enda svar på vad regeringens politik är för att stävja detta. Det här är mandatperiodens sista budget för utgiftsområde 24 Näringsliv, och det finns inte ett enda konkret svar på hur man ska stävja de många konkurserna i vårt land.

Vi har föreslagit en konkursakut. Vi har därtill ett högkostnadsskydd för småföretag vid höga sjuklönekostnader. Då har jag bara nämnt något. Vi investerar mycket mer i våra innovationsekosystem.

Kan inte Kjell Jansson komma på någonting som regeringen har i sin politik för att hjälpa småföretagen i detta oerhört utsatta läge?

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1 i betänkandet för utgiftsområde 24.

Jag vill tacka Kjell Jansson för anförandet. Som jag noterade när jag höll mitt anförande var det ingen som bemödade sig om att försvara regeringens politik, så jag tänkte ge Kjell Jansson chansen här.

Som alltid när Kjell Jansson håller sina anföranden, fru talman, finns det många frågor man vill ställa. Men jag kommer att ställa en fråga om något som jag lyfte i mitt anförande.

Vi har rekordmånga konkurser i vårt land. Det har inte varit så här många på 40 år. Som jag redogjorde för i mitt anförande har vi från Socialdemokraterna föreslagit att Bolagsverket ska få ett tillskott på 25 miljoner. Vi vill inrätta en konkursakut. Vi vill se till att staten fortsätter att investera i våra industrier. Vi vill att våra höginnovativa små och medelstora företag ska överleva. Vi vill att Sverige ska vara en ledande industrination – som positionerar sig väl i världen, som skapar nya arbetstillfällen, som har hög tillväxt och som bidrar till att sänka världens klimatutsläpp.

Jag skulle vilja veta: Vad är Moderaternas politik och Kjell Janssons recept för att stävja konkurserna? Vi ser många i vårt land.

Fru talman! Vi är framme vid mandatperiodens sista budgetdebatt för utgiftsområde 24 Näringsliv. Nu är den här regeringens näringspolitik fullbordad, och det är bara att konstatera att det är fyra förlorade år. Jag tänker ta med er på en liten rundtur genom mandatperioden för att se hur de här åren har sett ut.

När regeringen tillträdde kom Tidölaget till ett dukat bord på Regeringskansliet. Sverige hade starka statsfinanser. Vi var ledande inom global innovation. Vi hade gjort stora investeringar i banbrytande teknik. Industrin blomstrade i hela vårt land. Men i stället för att öka utvecklingstakten valde man att med beslut efter beslut helt rasera det arbetet.

En Sverigebild som förknippades med en växande industri, låga utsläpp och tillväxt blev i stället en bild av ett Sverige som helt lämnat walkover när det kommer till närings- och klimatpolitik för framtidens teknik.

Fru talman! Vi kan titta på besluten som fattades under den första tiden i Regeringskansliet. I början av mandatperioden valde man att skära ned på innovationsekosystemen med nästan 1 miljard kronor. Det var ett helt avgörande stöd för små och medelstora höginnovativa bolag. Sedan valde man, mitt i en ekonomisk kris, att helt ta bort stödet för korttidsarbete, vilket säkerligen har lett till att många fler blivit arbetslösa än vad som varit nödvändigt.

På detta valde man 2024 att helt ta bort högkostnadsskyddet vid höga sjuklönekostnader för småföretag, trots att en organisation som jag vet att den svenska högern brukar lyssna ganska mycket till, Svenskt Näringsliv, varnade för vad det skulle komma att innebära. Och vad ser vi nu? Jo, rekordmånga konkurser av småföretag i Sverige. Inga insatser har gjorts för att stävja konkurserna. I stället för att stötta landets småföretagare har regeringen ägnat sin tid åt att avskaffa en massa regler. Det har förvisso välkomnats, men vad gäller faktiskt utfall i jobb eller färre konkurser kan man inte visa på något resultat.

Fru talman! Vi ska komma ihåg att under första halvan av mandatperioden valde regeringspartierna att ägna sig åt det fördummande kulturkrig som vi har haft i svensk energipolitik under alltför många år. Sedan kom man till insikt och följde Socialdemokraternas politik.

Vi behöver en energiöverenskommelse för vårt lands skull och för vår konkurrenskraft. Tyvärr strandade de samtalen, vilket jag beklagar. Jag vill bara understryka hur viktigt det är att riksdagen kommer fram till en energiöverenskommelse. Det har vi inte gjort på grund av att vissa partier valde kulturkrig framför elproduktion.

Vi ser att näst intill ingen kraftproduktion har tillkommit under 2025. Trots att regeringen lagt hela sin klimat- och näringspolitik på elektrifieringen har man under mandatperioden gjort det billigare med fossila bränslen än med el.

I budgeten som vi diskuterar nu har regeringen valt att pausa stödet till gröna kreditgarantier. Det är ännu ett beställningsjobb från Sverigedemokraterna. Man var ute i medier och kritiserade enskilda bolag ganska öppet. Man sa att man ville pausa de gröna kreditgarantierna. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, som alltid gör som Sverigedemokraterna säger, pausar de gröna kreditgarantierna.

Och vad gjorde de i den budget vi debatterar nu? De slopade Industriklivet med 80 procent. Sedan säger de att de står på den svenska industrins sida. Jag har inte träffat en enda industriledare eller ett enda företag som välkomnar den här politiken – tvärtom.

För varje dag som går, fru talman, är den svenska industrin och konkurrenskraften hårt ansatta av konkurrerande ekonomier. För varenda dag som går som den här regeringen inte stöttar den svenska industrin tappar vi konkurrenskraft och arbetstillfällen.

Nu har jag sett i medierna att statsministern, för att motverka utvecklingen av låg tillväxt och hög arbetslöshet, vill ha en tillväxtpakt med det han kallar icke-socialistiska partier. Det är de partierna som har försatt oss i den här situationen. Det här är ett förslag som han har tagit rakt från kulturkrigslådan.

Om man är seriös om en tillväxtpakt hade de första som man vill ha en tillväxtpakt med varit det svenska näringslivet, akademin och dem som står för innovation och forskning. Om man förstår någonting om vad ett litet land som Sverige behöver i det geopolitiska läge världen i dag befinner sig i hade man vetat att det också krävs blocköverskridande överenskommelser. Men i stället valde man att ta ett förslag från kulturkrigslådan och fortsätta med det som har varit hämmande för svensk tillväxt och för svensk industri, fru talman.

Vi har just nu en industripolitik som inte positionerar Sverige som ledande i världen. Det beklagar jag. Jag vill också uttrycka min oerhörda oro över detta och över att regeringspartierna inte inser hur allvarlig situationen är.

Fru talman! Det finns konkurrerande ekonomier som investerar tungt i sina industrier och samtidigt för en protektionistisk politik som missgynnar en fungerande, fri, hållbar och rättvis handel. Detta sätter stor press på Sverige och EU.

Under detta år har vi kunnat följa hur Europeiska unionen gjort stora ansträngningar för att stärka den europeiska konkurrenskraften. Det är ett arbete som vi socialdemokrater har välkomnat. Vi behöver fortsätta att vara starka förespråkare för låga utsläpp, en regelbaserad världsordning och en stärkt konkurrenskraft. Däri ligger vår styrka.

Men regeringen och Tidöpartierna väljer en annan väg. Där ska Sverige inte vara med och positionera sig som ledande innovationsnation. Man verkar inte riktigt förstå hur akut situationen är. Kina subventionerar. USA subventionerar. Inget av dessa länder vurmar i nuläget särskilt mycket för fri och rättvis handel.

Klimatkrisen är ett faktum, hur mycket Sverigedemokraterna än verkar tro att den inte är det. Vi behöver ha en industri som klarar sig och som är vital. Då behövs investeringar här och nu, annars kommer industrier att flytta och teknik kommer att försvinna. Vi kommer att tappa kontroll över viktiga värdekedjor. I det läget slopar man helt stödet till svenska företag. Stödet till svenska företag handlar i grunden om vår industriella motståndskraft.

Vi socialdemokrater tror på en annan väg, fru talman. Vi vill ha en riktig tillväxtpakt som gärna får innefatta flera partier i Sveriges riksdag men framför allt näringslivet, akademin och arbetsmarknadens parter. Vi vill se ökade medel till våra innovationsekosystem. Vi vill rikta särskilda medel till Bolagsverket för att stävja de många konkurserna i vårt land. Vi vill se fler initiativ till frihandelsavtal. Och vi vill tillsammans med näringslivet riskdela för att investera oss ur de många kriser vi står inför.

Vi kan och vill lämna efter oss ett land som går att bygga vidare på för framtidens generationer, ett land som ingjuter hopp och framtidstro. Vi vill fördjupa samarbetet i EU och globalt. Vi vill i grunden se mer samarbete, både här hemma och internationellt. Om det ska ske, fru talman, behövs en ny regering. Det behövs en regering som säger som det är, gör vad som krävs och förstår vikten av att föra Sverige i en ny riktning. Och för att det ska ske är det helt uppenbart att det behövs en socialdemokratisk regering.

Fru talman! Jag har redogjort för Tidölagets misslyckade näringspolitik. Ingen av ledamöterna framför mig har bemödat sig om att begära replik. Jag kan därför bara konstatera att det inte bara är Socialdemokraterna som underkänner den här politiken, utan det gör även ledamöterna i Tidöpartierna. Även de tycker att det behövs en socialdemokratisk regering.

(Applåder)

Herr talman! Jag ställde en fråga om vad Sverigedemokraternas bild är av världsläget.

Vi har en industri som säger upp folk varenda dag. Vi har en tilltagande arbetslöshet. Vi har under hela mandatperioden haft en tillväxt i EU:s bottenliga. Det jag får som svar av ledamoten är knappa fem sekunder om vilka Sverigedemokraternas prioriteringar är för den svenska industrin.

Detta är ett läge där Sverigedemokraterna har fått som man vill. Man har helt och hållet pausat gröna kreditgarantier i ett läge där den svenska industrin står helt handfallen inför konkurrerande ekonomier. Man har nästan slopat Industriklivet, vilket innebär att Sverige är ett av få länder som inte ämnar stötta sin industri.

I samma läge har Sverige som sagt en arbetslöshet som är rekordhög och rekordmånga konkurser bland småföretag. Det industrin och näringslivet får av Johnny Svedin och Sverigedemokraterna är ett fem sekunders svar om vad man vill satsa på.

Låt oss kolla på det som Johnny Svedin sa om frågan kring kapital. Det slås fast av experter, forskare, IVA och Svenskt Näringsliv att riskdelning är nyckeln om vi ska kunna skapa nya jobb i Sverige. Men det Johnny Svedin och Sverigedemokraterna säger är att staten inte ska ta något som helst ansvar för jobbskapande i vårt land.

Jag måste säga, herr talman, att jag är väldigt besviken. Det här är den fjärde budgetdebatten vi har, och det enda Johnny Svedin kan klämma ur sig är fem ynka sekunder för alla dem som är oroliga för sina jobb.

Vi har det svart på vitt: Sverigedemokraterna har inga svar på hur vi ska stötta den svenska industrin och hur vi ska skapa jobb i Sverige. Med Sverigedemokraterna vid makten är det helt uppenbart att Sverige blir fattigare och att det är svenskarna som får betala.

Herr talman! Tack, Johnny Svedin, för ditt anförande!

Det finns mycket att säga om Sverigedemokraternas näringspolitik, men jag tänkte uppehålla mig något vid det som Johnny Svedin nämnde om life science och vår innovationskraft och hur viktigt det är att Sverige är en framstående industrination.

Jag tänkte fråga Johnny Svedin vad Sverigedemokraternas bild är av framtiden för svensk industri och det svenska näringslivet. Vilken analys gör Johnny Svedin och Sverigedemokraterna av läget i världen, och vilken väg tror de är den korrekta när det kommer till att positionera sig i världspolitiken just nu?

Vi ser att det är väldigt många länder som investerar tungt i sina industrier, så jag skulle vilja veta vad Sverigedemokraternas politik är när det gäller vad Sverige ska leva av i framtiden.

Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga. Jag undrade varför man valde att slopa ersättningen för höga sjuklönekostnader i det läge som småföretagarna befann sig. Det är angeläget just för att det i debatten verkar vara småföretagen som prioriteras av regeringens representanter i kammaren, vilket jag tycker är helt rätt.

Vi ska självklart stötta landets små och medelstora företag. Just därför har vi från den dag man slopade ersättningen motsatt oss den typen av politik. Vi ser att situationen är ansträngd. Därför undrar jag varför man valde att slopa ersättningen mitt i en lågkonjunktur, oavsett om Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson sa att det ljusnar vid horisonten. Det är lika grått som det har varit den senaste månaden för landets småföretagare. Jag vill ha ett svar på den frågan.

Just när det kommer till småföretag är det ändå viktigt att nämna att motiveringen bakom regeringens borttagande verkar ha varit att det minskar drivkrafterna för åtgärder som påtagligt skulle minska sjukfrånvaron.

Vi vet att de absolut minsta företagen har lägst andel sjukfrånvaro, för de jobbar väldigt bra med förebyggande arbete. Men de är också extra känsliga vid sjukfrånvaro, så högkostnadsskyddet är därför otroligt viktigt.

Jag vidhåller min fråga: Varför valde regeringen att i budgeten för 2024 slopa högkostnadsskyddet för sjuklönekostnader för småföretag?

Tack för debatten!

Fru talman! Tack för möjligheten att debattera karensavdraget! Jag har inte debatterat med Anna Tenje förut. Det känns särskilt kul.

Det är bra att man lyfter fram situationen för landets småföretagare. Som ledamot i näringsutskottet kan jag vittna om att landets småföretagare har haft det svårt sedan den här regeringen tillträdde. Konkurserna är rekordmånga. Det har aldrig skett så här många konkurser under så kort tid i vårt land.

Den här regeringen har fört en finanspolitik som inte alls har prioriterat småföretagare, utan tvärtom. Man har gjort väldigt lite för att lindra situationen för dem som ändå är jobbskaparna i vårt land. Vi ska komma ihåg att fyra av fem jobb skapas i de små och medelstora företagen. De är viktiga integrationsmotorer för vårt land. Det tror jag att även Moderaterna är medvetna om och håller med om.

Fru talman! Därför är det märkligt att man mitt i en lågkonjunktur och när det är handelskaos, när den geopolitiska anspänningen i världen ökar och när Sveriges ekonomi är hårt ansatt väljer att slopa ersättningen vid höga sjuklönekostnader för småföretag. Det kritiserades, med rätta, starkt av bland annat Svenskt Näringsliv när det presenterades 2023 och fanns med i budgeten 2024.

Sedan dess kan vi bara konstatera att jobben har blivit färre, vilket det också varnades för när man slopade det. Och antalet konkurser har blivit fler. Mitt i vad som ändå får kallas ekonomisk kris valde man alltså att slopa ett av de viktigaste stöden för småföretag.

Min fråga är kort och koncis: Om regeringen är så bekymrad över höga sjuklönekostnader för små och medelstora företag, varför valde man att slopa högkostnadsskyddet för just småföretagare vid höga sjuklönekostnader?

Herr talman! Jag kan börja med att svara på några av de här frågorna. Det är återkommande när vi pratar om demokrati och trygghet att skulden läggs på eleverna och att de ska stängas av. Men man ger ju inga möjligheter för elever att ha inflytande i den svenska skolan och öka deras vetskap och kunnande om demokrati. Man gör ingenting för att stärka civilsamhället, som är en vital del av den svenska demokratin. Det är civilsamhället som genomför skolinformationer. De säger att de inte kan göra det längre på grund av otryggheten men får svaret att man stänger av elever i stället för att inkludera civilsamhället.

Jag ställde en fråga i förra interpellationsdebatten om sexualundervisning om varför regeringen inte för dialog med civilsamhället om hur tryggheten i den svenska skolan kan stärkas för hbtqi-personer. Så länge vi har en ojämlik skola, herr talman, kommer tryggheten att vara lidande. Om vi inte klarar av demokratiuppdraget kommer inte bara tryggheten för hbtqi-personer att bli lidande utan själva existensberättigandet, för som jag sa tidigare är hbtqi-personers mänskliga rättigheter en vital del av en fungerande demokrati. Det är det som är hotat i dag.

Just nu kommer hatet, vilket även RFSL vittnar om, främst från högerextremism. Det tar sig uttryck i den här kammaren genom Sverigedemokraterna. Man kommer liksom inte runt det. Det är verkligheten i samhället i dag. Hur många unga ska behöva ta del av exempelvis Sverigedemokraternas hån mot transpersoner innan regeringen agerar?

Herr talman! Händelser i samhället präglar den svenska skolan. Det är helt uppenbart. Regeringen tycks inte ha en plan för att långsiktigt finansiera civilsamhället. Det finns ingen plan för att systematiskt arbeta med hbtqi-kunskapshöjande insatser. Samtidigt har man gjort sig beroende av Sveriges mest hbtqi-fientliga parti. Det kan jag bara beklaga, för det är unga hbtqi-personer som kommer att få betala det högsta priset för det.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag håller med om att vi måste stå enade och försöka att hitta bred samsyn när det kommer till att slå vakt om värdegrunder. Det handlar också om att slå fast vad som är en värdegrund, för likt det min kollega Ulrika Westerlund slår fast handlar värderingar väldigt mycket om att vi alla också vågar uttrycka dem.

Värderingar är inget som är beständigt över tid utan någonting som vi måste vinna hela tiden, och den utveckling som vi ser i den svenska skolan är nog en fingervisning om att vi är långt ifrån där vi vill vara när det kommer till vilka värderingar som ska prägla den svenska demokratin.

Om vi uppehåller oss vid demokratin är hbtqi-personers mänskliga rättigheter en vital del av en välfungerande och robust demokrati, och i Sverige är det den svenska skolan som har demokratiuppdraget. Det är där framtidens demokratiska medborgare ska bildas och utvecklas för att i framtiden kunna fortsätta att slå vakt om demokratin.

Herr talman! Vad är det då för samhälle som unga hbtqi-personer har sett bara under de här tre åren? Från Sverigedemokraternas sida började man med att hetsa mot dragqueens, i de kommuner där man styr har man valt att ta ned Prideflaggan och i debatten om könstillhörighetslagen förlöjligade man i den här talarstolen, i den här kammaren, transpersoner inför hela svenska folket.

Samtidigt har samarbetet mellan Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna intensifierats och fördjupats. Det är klart att det sänder signaler till unga hbtqi-personer. Jag tror nog att statsrådet och jag är ganska eniga gällande vilka värderingar som vi vill ska prägla den svenska demokratin. Problemet är att det faktiska politiska utfallet och vem man samarbetar med skickar helt andra signaler till landets unga hbtqi-personer.

Om vi ska fokusera på skolans demokratiuppdrag ser vi att vi har långt kvar till en likvärdig och jämlik skola i Sverige i dag, inte minst för att skolan är hårt ansatt av religiösa friskolor och aktiebolag som driver skolor i vinstintresse i stället för exempelvis ett intresse för demokratiuppdraget. Det här skapar en ojämlikhet som regeringen inte gör någonting åt. I stället bedriver man en politik som inte ger elever en likvärdig skolgång, och i längden är det den svenska demokratin som drabbas djupt av detta.

Herr talman! I mitt tidigare inlägg var jag inne på en del åtgärder som regeringen själv skulle kunna göra och som kanske inte handlar om vilka man samarbetar med. Om man nu har en handlingsplan, utse då en hbtqi-samordnare som får jobba myndighetsöverskridande och som har mandatet att samla de olika departementen som berörs för att se till att de uppdrag som ges också följs upp och genomförs.

Man kan också ta fram en konkret plan för hur man ska leva upp till demokratiuppdraget i varenda skola i vårt land. Det kan ju inte vara så att du som hbtqi-person i en del av landet ska ha en helt annan erfarenhet än en hbtqi-person i en annan del av landet. Men det är exakt så det är i dag.

Någonting som jag särskilt vill lyfta fram är den kompetensutveckling och fortbildning som krävs för Sveriges lärare om just hbtqi-personers mänskliga rättigheter och vidare hur man kan samla in data för att se effekter och resultat.

Det här var några av mina förslag, herr talman. Jag skulle gärna vilja att statsrådet ger svar om dem.

Herr talman! Jag vill börja med ett citat från Rädda Barnens Ungdomsförbunds rapport om hur det är att vara ung hbtqi-person i dag: Jag kommer att bli förtryckt. Jag kommer att bli diskriminerad. I vissa fall är det farligt att vara ute.

Min fråga tar sitt avstamp i just det uttalandet. Allting briserade när det var en artikel i Dagens Nyheter där RFSL vittnar om att de inte längre kan genomföra skolinformationer på grund av den ökade otryggheten i den svenska skolan för hbtqi-personer. Jag och statsrådet Mohamsson har haft en interpellationsdebatt om just detta tidigare i november.

Hbtqi-fientligheten existerar inte bara i skolans värld, utan den är utbredd i hela samhället. Om vi ska uppehålla oss vid den svenska skolan vill jag ändå konstatera att under den socialdemokratiska regeringen hade skolan ett särskilt uppdrag att arbete med normkritik genom att sprida kunskapsstöd och fortbildning till lärare. Det gällde framför allt hbtqi-frågor men också transpersoners villkor i skolmiljön.

Den politiska inriktningen i dag är fortfarande att Skolverket är en av de strategiska myndigheterna, vilket är bra. Det är bra att det ligger fast. Men vi ser också att inriktningen har gått från att specifikt handla om hbtqi-kompetensutveckling till grundläggande värdegrundsarbete. Därmed menar jag och Socialdemokraterna att det behövs ett mer riktat fokus på just hbtqi-personers trygghet och levnadsvillkor.

När det kommer till tryggheten bär läraren ett tungt ansvar för tryggheten i klassrummen och i skolan. Men det gäller inte bara läraren. Det krävs fler vuxna i skolan. Det behövs fritidspedagoger, barnskötare och andra som kan komplettera lärarens grundläggande uppdrag att erbjuda en bra, trygg och likvärdig utbildning.

Jag skulle vilja säga att det var ganska tydligt i ministerns svar att det saknas en sammanhållande kraft, eller snarare en sammanhållen plan för hur man ska åtgärda den ökade hbtqi-fientligheten i skolan. Man väljer att fortsätta hänvisa till handlingsplanen. Den är i mångt och mycket bra, men det finns ingenting där som konkretiserar exempelvis hur hbtqi-civilsamhället ska få stärkta finansiella resurser. Det står heller ingenting om hur regeringen ämnar stärka skolinformationen i den svenska skolan.

Därför, herr talman, vill jag framhålla vikten av ett samordnat och systematiskt arbete från alla utpekade myndigheter. Just nu ligger arbetet utspritt på flera myndigheter och flera departement. Det finns ingen hbtqi-samordnare. Det finns inte heller något uppföljningskrav på myndigheterna gällande hur handlingsplanen har efterlevts.

Om man vill ha effektiva åtgärder som ger resultat handlar det om långsiktighet och målinriktat arbete. Jag vill säga att civilsamhället spelar en central roll. Det gäller att man inkluderar civilsamhället i det här arbetet och ser till att civilsamhället får långsiktigt stöd.

Herr talman! Det behövs medel till sådant som inte enbart sker i projektform. Vi behöver bli bättre på att samla in data för att kunna följa upp hur det ser ut med tryggheten för hbtqi-personer i skolan och i samhället i stort och för att veta vilka åtgärder vi behöver sätta in för att få bukt med det här. Det handlar också om att kunna mäta effekterna av åtgärderna.

I MUCF:s rapport Jag är inte ensam, det finns andra som jag kartläggs hur unga hbtqi-personer mår i dag. Det visar sig att 28 procent inte känner sig välkomna i fritidsaktiviteter och att hälften inte känner studiero eller trygghet i skolan. Det är hisnande siffror.

Vad är regeringens sammanhållna och konkreta plan för att stärka hbtqi-personers rättigheter i skolan och i samhället?

Herr talman! Jag tycker att det blir lite svårt att få svar. Regeringen säger sig vara angelägen om att få bukt med ojämlikheten i sexualundervisningen. Vi har ganska tunga instanser som är kritiska mot de förändringar som föreslås. En av dem, Barnombudsmannen, nämndes av Ulrika Westerlund alldeles nyss. Varför har regeringen inte inlett en dialog med de remissinstanser som är djupt kritiska till de föreslagna förändringarna? Det förefaller mig ganska svårt att förstå, herr talman. Om man nu vill stärka sexualundervisningen och har lyxen att ha ett starkt civilsamhälle med bred kunskap, mycket fakta och erfarenhet på områdena, vilket vi har i Sverige, begriper jag inte varför man inte vill föra en dialog med dem för att nå det mål som åtminstone statsrådet ger uttryck för att man vill uppnå.

I stället är man ute i medierna och vevar ganska friskt mot civilsamhället. Man tycks inte vilja ta till sig av den kritik som har framförts. Min bild är att kritiken framförs av den enkla anledningen att remissinstanserna inte vill att barn och unga ska få en sexualundervisning som är sämre än vad den är i dag. De vill inte att barn och unga ska få en sexualundervisning som är ojämlik, så att man får en typ av sexualundervisning om man går i en skola och en annan typ om man går i en annan skola. Kanske får man över huvud taget inte någon adekvat sexualundervisning.

Min fråga kvarstår, herr talman, för jag fick inget svar på den. Varför bjuder regeringen inte in de djupt kritiska remissinstanserna för att tillsammans formulera ett svar på den oro som finns och stärka sexualundervisningen för alla barn och unga i Sverige?

Herr talman! Jag vill tacka Ulrika Westerlund, som har ställt frågan till Simona Mohamsson, och för möjligheten att debattera det här.

Jag tänker uppehålla mig vid sexualundervisningen. I nästa debatt kommer vi nämligen att få anledning att diskutera tryggheten för hbtqi-personer mer djupgående.

Sexualundervisningen i Sverige är ganska unik i sitt slag. Och vi har många gånger fått ganska mycket beröm för att vi har just den typen av sexualundervisning. Men det finns, som statsrådet själv nämnde, ganska stora klyftor när det kommer till jämlikheten i den undervisning som erbjuds på landets olika skolor.

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag gick i en privat friskola i Skärholmen. När jag har pratat med andra i min ålder om detta på senare dagar har jag förstått att min sexualundervisning var oerhört begränsad i jämförelse med andras. Det illustrerar problematiken: När sexualundervisningen blir godtycklig och när det handlar om de enskilda lärarnas engagemang i frågan blir elever lidande. Och om vi uppehåller oss vid hbtqi-personer handlar det framför allt om kunskapen om vad hbtqi-personers rättigheter är och att man ska få den grundläggande kunskapen om alla människors lika värde.

Herr talman! Jag vill rikta fokus på kritiken mot de föreslagna förändringarna och vad de innehåller, eftersom jag vill få några svar.

RFSU har pekat på borttagandet av rektorns uttalade ansvar för sexualundervisningen som ett hot. Det kan led till godtycklig implementering och efterlevnad av sexualundervisningen. Om rektorn inte längre har ansvar för det kan det bli så att skolor kommer att genomföra sexualundervisningen beroende på om läraren anser att det är viktigt eller inte. Därför är det viktigt att hela skolan får ett sådant ansvar via rektorn.

Jag har noterat, herr talman, att ministern har slagit ifrån sig kritiken ganska hårt och kallat det för lögner. Det är lite anmärkningsvärt. Man hade i stället kunnat bjuda in till en dialog med civilsamhället och till en diskussion om hur vi kan stärka sexualundervisningen. Vad jag kan se tycks det ändå vara något som statsrådet vill.

Jag vill ändå fråga: Om regeringen anser att man inte kommer att göra försämringar, varför för man inte en dialog med civilsamhället för att gemensamt komma fram till en produkt som faktiskt stärker sexualundervisningen och som ser till att öka kunskapen om hbtqi-personers rättigheter i skolan? Därigenom kan man också öka tryggheten för de här unga personerna.

Herr talman! Jag fick inte svar på min fråga om vad regeringens sammanhållna industripolitik är. Jag hoppas att jag kan få ett svar på den frågan. I likhet med det som påpekades av Fredrik Olovsson gällande de olika industristöden ser vi att det inte bara är de gröna kreditgarantierna som pausas. Regeringen väljer också att näst intill slopa Industriklivet, som är viktigt för att de bolag som Wykman lyfter fram, som är små eller medelstora och dessutom höginnovativa, ska kunna konkurrera på den globala marknaden.

De gröna kreditgarantierna har gått till bolag som har en mycket högre omsättning. Det blir lite märkligt. Jag skulle vilja höra lite mer om regeringens syn på statens möjlighet att riskdela för att se till att höginnovativa små och medelstora företag också ska kunna konkurrera på den globala marknaden.

Vad gäller frågan kring statsstöd, herr talman, som Niklas Wykman var inne på, ser vi att EU nu gör en ganska rejäl ansats för att se till att vi kan jobba strategiskt med statsstöd. Jag är helt enig om att vi inte kan konkurrera med statsstöd. Just därför är det viktigt att vi har ett strategiskt användande av våra offentliga medel. Där har vi exempelvis IPCEI-regelverket, som har presenterats av EU. Det skulle vara intressant att veta – jag har inte fått svar från vare sig Romina Pourmokhtari eller Ebba Busch – om regeringen tänker möjliggöra fler projekt enligt IPCEI-regelverket för att kunna använda offentliga medel mer strategiskt. Kanske kan jag få ett svar från Niklas Wykman på den frågan.

Herr talman! Det är väldigt svårt att veta vad regeringens samlade industripolitik är. Man säger att det är viktigt med stöd och att vi alla vill se Sverige som en ledande industrination. Men när hela världen deltar i en kapplöpning och försöker positionera sig väljer regeringen att slopa stöden till den svenska industrin. Så jag vidhåller min fråga: Vad är regeringens samlade industripolitik? Det är omöjligt för mig att förstå, herr talman.