Herr ålderspresident! Jag tycker att man ska använda mycket positiv förstärkning. Det är min övertygelse, så: Till skillnad från Oscar Sjöstedt och andra, som blir bekymrade, blir jag glad när Martin Ådahl från Centerpartiet kommer upp i talarstolen. Ett sådant engagemang för att bekämpa arbetslösheten!

Jag har också stor respekt för Martins engagemang i Ukraina och för människors lika värde. Precis som ledamoten Ådahl säger spelade det ingen roll om mina kollegor hette Fatima eller Kenny när jag jobbade som behandlingsassistent. Det spelade ingen roll för min pappa, som har haft just ett sådant småföretag som Martin talar om, om hans anställda hette Sonja eller Rashim. Det är tillsammans som vi kan vända den utveckling vi har nu, och det är tillsammans som vi kan vända arbetslösheten.

Martin Ådahl vet att jag tycker väldigt mycket om honom, vilket förstås är en helt annan fråga än de budgetförslag vi har att debattera här i dag. Men det som är lite sämre i budgeten är kanske försämringarna av akassan och sjukförsäkringen. Finns det något slags insikt som har landat så att vi kan satsa på de delar vi har gemensamt när det gäller företagande och tillväxt? Vi har samarbetat mycket om infrastrukturinvesteringar men också om det som lyftes här och som jag tycker är oerhört viktigt, nämligen landsbygden och hur vi ska säkra att människor över hela Sverige får de medel som krävs.

Jag uppfattade inte att delen om sänkta ersättningar lyftes särskilt mycket, och min förhoppning är att de kanske står längst ned på listan.

Herr ålderspresident! Man kan ändå hoppas att det löser sig, tänker jag. Men vi får ta det senare; vi ska kanske inte förhandla här i kammaren.

Jag har stor respekt för att Centerpartiet, och särskilt ledamoten Ådahl, tittar på forskning och vetenskap. Ekonomer från höger till vänster har sagt att det tidigare har funnits ett slags incitamentsstruktur för jobb i försäkringssystemen men att det i dag, precis som ledamoten Ådahl lyfte, är helt andra åtgärder än sänkta ersättningar som skulle kunna leda till fler jobb. Det där kanske man alltså kan diskutera.

Vänsterpartiet har tidigare föreslagit att sjuklönekostnaden ska tas bort för mindre företag. Då var vi ensamma om det, men nu är vi fler. Jag ska ta tillbaka det i nästa budgetmotion – eller det kommer ju att vara en gemensam proposition, kom jag på, så det kommer att vara med i den.

Jag tror att det är viktigt är att fundera över de stora frågorna. Att få igång mindre företag så att de kan anställa fler kan absolut ses som åtgärder som riktas till långtidsarbetslösa, men jag tänker att detta också handlar om de stora diskussioner vi har haft – till exempel om att man kanske inte ska låna till löpande räkningar utan i så fall till investeringar i järnväg, infrastruktur och annat som ger ytterligare jobb i mindre företag.

Min fråga kvarstår. Vilka frågor skulle ledamoten Ådahl kunna tänka sig att prioritera högst i sin budget? Ingen av diskussionerna här tidigare handlade nämligen särskilt mycket om a-kassan, utan de handlade mer om landsbygden och tillväxten – och där håller jag helt med.

Herr talman! Vi i Liberalerna har satt skolan först i varenda budget som vi har förhandlat fram detta i den här regeringen. Det har gett mer pengar till lärare, läromedel och trygghet. Men trots det befinner sig Sverige i en läskris. Var fjärde 15-åring kan inte läsa ordentligt. Det är en tragedi för varje enskilt barn som drömmer om något större, och det är ett hot mot Sverige som kunskaps- och industrination. Vår styrka bygger ju på en välutbildad befolkning. Samtidigt ökar otryggheten. Lärare möter en vardag med stök, bråk och våld. Enligt Brottsförebyggande rådet är skolan den vanligaste brottsplatsen för unga människor.

Att vi hamnat här beror inte på en enskild regering eller reform. Det är en häxblandning av olika saker. 1990-talets kommunalisering gjorde skolan till ett postnummerlotteri, där resurserna kan skilja tiotusentals kronor per elev och år. Avregleringar har ökat undervisningstiden men har nästan utraderat planeringstiden och försvagat lärarnas auktoritet. Pedagogiska idéer har skapat förväntningar på elever att ta större ansvar för sitt eget lärande än vad som är rimligt. Regeringar och kommuner av olika färg har inte tagit ansvar utan har lämnat lärare och elever åt sitt öde.

Herr talman! Nu gör Liberalerna upp med detta. Med Sveriges skolparti i regeringen har lärare och elever en stark röst som sätter kunskap, studiero och trygghet högst på dagordningen. Vi genomför ett systemskifte i skolan för barnens bästa. Vi reglerar undervisningstiden så att lärare får tid att vara just lärare. Det är en historisk reform för arbetsmiljön i skolan och för att barn ska få den start i livet de förtjänar.

Vi har sett till att det blir fler skolböcker och färre skärmar. Vi gör grundskolan helt mobilfri, och vi sätter stopp för skärmpandemin i klassrummet. Vi inför även nya läroplaner med fokus på ämneskunskaper, grundläggande färdigheter och läsmetoder som vilar på vetenskap. Och vi lägger fram den största skolbudgeten i modern tid. Allt detta är möjligt för att Liberalerna tar ansvar i regeringen.

Men vårt arbete har bara börjat. Vi är inte nöjda förrän varenda elev klarar skolan, läraryrket återigen är ett av de mest attraktiva yrkena och varje klassrum präglas av ordning, studiero och respekt. Vi vill att barn ska gå in i klassrummet och känna att de får vidga sina vyer, blir utmanade, lär sig mer och når så långt de kan. Det ska vara en skola som alla lämnar med godkända kunskapskrav men också med en tro på sin egen förmåga.

Herr talman! En välutbildad befolkning är också nyckeln till Sveriges framtida tillväxt. Det pekar Produktivitetskommissionen tydligt på. Nu ser prognoserna ljusare ut. Tillväxten är på väg uppåt. Det visar att regeringen hanterat de svåra åren på ett klokt sätt – först med en inflationsbekämpande politik och nu med en expansiv budget för att ta oss ur lågkonjunkturen.

Vi måste dock orka göra två saker samtidigt. Vi måste ta ansvar här och nu och bygga långsiktigt. Då är utbildning avgörande. Därför satsar Liberalerna i regeringen också på vuxenutbildning i denna budget, och vi har även gjort det i tidigare budgetar. Det handlar om två liberala grundidéer: att alltid tro på att varje människas potential att bli anställbar och kunna ställa om även mitt i livet och att ge företagen den kompetens de behöver för att kunna växa.

I förra budgeten gjorde vi också en stor satsning på forskning och innovation så att universitet, forskningsinstitut och företag ska kunna ligga i framkant och göra Sverige till en ledande kunskaps- och tekniknation.

Herr talman! Vi gör mer för företagen i den här budgeten. Vi liberaler vet att det är företagen som är ryggraden i vårt samhälle. De skapar jobben, inkomsterna och skatteintäkterna, som finansierar vår gemensamma välfärd. Därför måste politiken ge de bästa möjliga förutsättningarna för företag att starta, växa och våga investera.

Den här regeringen visar att vi tar det ansvaret. Vi återupprättar en stabil och pålitlig infrastruktur med historiska satsningar, särskilt på det eftersatta underhållet av vägar och järnvägar. Det är ett arbete som kommer att vara långsiktigt, eftersom det har varit eftersatt i väldigt många år.

Vi har börjat reparera det sönderkörda elsystemet. Det gör vi genom bättre tillståndsprocesser och tydlighet om att stabil fossilfri el är grunden för vårt välstånd. Vi har beslutat om finansiering för att det ska kunna byggas ny kärnkraft i Sverige, förhoppningsvis i Ringhals i min hemstad Varberg. Vi ger dessutom grönt ljus till havsbaserad vindkraft och satsar miljarder via Klimatklivet och Industriklivet för att stödja företagens gröna omställning. Och vi fortsätter att elektrifiera transportsektorn.

För mig är budskapet tydligt: Tillväxt och minskade utsläpp ska gå hand i hand. Vi minskar regelkrånglet för företagen. I en tidigare budget har vi sänkt kostnaderna för att anställa genom ett utvidgat växa-stöd, och i den här budgeten sänker vi arbetsgivaravgiften för unga. Vi förbättrar 3:12-reglerna, vilket innebär lägre skatter för många företag och mindre byråkrati för dem som använder 3:12-reglerna.

Vi har en tydlig liberal kompass framåt. Nästa mandatperiod vill vi fortsätta förbättra villkoren genom till exempel sänkt bolagsskatt, gärna permanenta sänkningar av arbetsgivaravgiften för unga och fortsatt utvidgat växa-stöd. Och vi vill givetvis att Sverige inför euron.

Herr talman! För att Sverige ska växa ur lågkonjunkturen måste människor också känna framtidstro. De måste kunna tro på att morgondagen kan bli ljusare än gårdagen. Därför fortsätter vi att sänka skatt på arbete och pension i den här budgeten, och vi har även gjort det i tidigare budgetar. Vi sänker äntligen också elskatten, och vi underlättar för hushållen genom en tillfällig sänkning av matmomsen.

Från 2026 införs den sista delen i ett skattefritt grundavdrag i ISK för upp till 300 000 kronor, något som Liberalerna har varit pådrivande för att få igenom. Varje människa ska kunna bygga upp ett eget sparande, ett så kallat fuck off-kapital, för att kunna lämna en oönskad situation, våga säga ifrån på ett dåligt jobb, lämna en destruktiv relation eller ta en risk och starta något nytt. Vad man än vill göra är sparande frihet i praktiken.

Vi stärker också dem som har det tuffast. Vi höjer bostadsbidraget med upp till 1 000 kronor i månaden från en nivå som inte har räknats upp sedan 1997. Vi täpper till skatteskillnaden för dem med sjuk- och aktivitetsersättning. Den så kallade funkisskatten slopas. Lägre skatt på arbete är bra, men den som saknar arbetsförmåga ska inte straffas med högre skatt. Om man tittar i regeringens budget ser man tydligt att det under den här mandatperioden är människor med lägst inkomst som får de högsta procentuella förändringarna – för vi kan göra både och.

I förra budgeten drev Liberalerna igenom en större höjning av assistansersättningen. Vi var överens om att ersättningen skulle indexeras. Vi driver på för att detta ska genomföras så fort som möjligt så att ersättningen inte urholkas år efter år. Vi kommer att fortsätta slåss för att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva fria, självständiga liv. LSS, som Liberalerna drev igenom, är en av Sveriges största frihetsreformer, och den ska värnas.

Några partier har tidigare här i talarstolen fått det att framstå som att man inte tänker på svaga och utsatta människor om man sänker skatten på inkomst och företag. Men det är ju skatteintäkterna som är det viktiga, inte nivåerna. Är nivåerna för höga sjunker skatteintäkterna – den så kallade Lafferkurvan. Då blir det mindre välfärd och sämre förutsättningar för att ha ett skyddsnät för dem som faller. Därför behövs det partier som förstår båda dessa delar.

Socialdemokraternas Mikael Damberg sa i ett replikskifte att L inte påverkar i regeringen. Det är ändå lite roligt. Men det är också logiskt att S vill få det att framstå som att Liberalerna inte påverkar, för det är Liberalerna med våra 16 mandat i riksdagen som står i vägen för att Socialdemokraterna ska ta regeringsmakten. Jag förstår att detta är jobbigt för Socialdemokraternas 107 ledamöter. I klassrummet stämmer det inte, men i den här kammaren slår 16 ledamöter 107 varenda dag den här mandatperioden. Det är vi stolta över.

Herr talman! Liberalerna står för en balans som inget annat parti. Vi står på företagens sida. Vi vet att deras framgång finansierar vår välfärd. Vi står för ett rimligt skattetryck, för vi vet att det måste löna sig att utbilda sig och arbeta. Det viktiga är skatteintäkterna, inte skattenivåerna.

Vi står för en klimatomställning grundad på fossilfri el, innovation och tekniska lösningar. Vi vet att människor vill ta ansvar, och vi kan förena ökat välstånd med minskade utsläpp.

Vi tror på individens kraft att forma sitt eget liv, oavsett ekonomisk bakgrund. Därför är det rätt att skola och högre utbildning är avgiftsfria, och de måste också vara kompensatoriska. Vi vet att det är att bry sig att ställa krav.

Vi vet också att alla har rätt till ett bra liv oavsett förutsättningar, och därför försvarar vi bland annat LSS.

Vi vill ge människor som flytt hit en chans att skapa ett gott liv i Sverige. Vi tror på att de allra flesta vill göra rätt för sig, arbeta, utbilda sig och bidra. Men vi kan inte blunda för problem som hedersförtryck, gängkriminalitet och parallella samhällen som kväver friheten. Där friheten har trängts tillbaka måste den återtas. I Sverige ska samma lagar och samma friheter och rättigheter gälla för alla.

Herr talman! Liberalerna är och har länge varit hjärta och hjärna samtidigt. Vi har gått före i avgörande frågor, som allmän och lika rösträtt, föräldraförsäkring, LSS-reform, EU-medlemskap, kärnkraft och Nato. Nu pekar vi också ut nästa steg. Vi vill införa euron och kommer att fortsätta jobba för det. Vi vill förstatliga skolan igen, för det är så vi på riktigt ser till att skolan blir likvärdig och kompensatorisk och ger alla barn den chans och den start de behöver i livet. Vi vill lagstifta om fasta husläkare för att man ska få en kontinuitet i sin vårdkontakt och den bästa möjliga vården när man behöver det. Vi vet att Sverige blir sitt bästa jag när entreprenörer kan blomstra, när företagen får växa, när barn får gå i en riktigt bra skola, när det finns ett starkt skyddsnät om man faller och när vi kan sälja våra innovationer till omvärlden och vara en del av EU:s inre ekonomiska kärna. Det är det Sverige Liberalerna vill bygga i denna budget och i kommande budgetar.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Finns det skäl att känna tillförsikt och framtidstro när man tittar ut över världen och ser alla oroliga områden och krig som pågår och hör det höga tonläge som ledare i världens länder har mot varandra, när vi dessutom befinner oss i en utdragen lågkonjunktur? Jag menar att det finns skäl att känna framtidstro.

Herr talman! Våra fyra partier, Tidöpartierna, tog över ett Sverige med en inflation på 10 procent, ett Sverige som låg som nummer 22 på EU:s tillväxtlista, ett Sverige där skjutningarna slog rekord, där barn blev förnedringsrånade och där barn mördade barn. Väljarna gav oss mandat att vända den utvecklingen.

När vi nu går in i mandatperiodens sista år är den höga inflationen bekämpad tack vare våra partiers ansvarstagande i de två första budgetarna, där vi inte var expansiva trots en dålig konjunktur. Och när vi nu går in i mandatperiodens sista år stiger reallönerna igen, och räntorna har sänkts. Skjutningarna, herr talman, har minskat år för år sedan vi tillträdde. När man nu tankar en full tank diesel är det ungefär 500 kronor billigare. Och, inte minst, nästa år väntas Sverige ha den sjätte högsta tillväxten i EU.

Jag menar att det finns skäl att ha framtidstro, för vi är på rätt väg nu. Men vi är inte framme.

Herr talman! Det är uppenbart att det spelar roll vem som styr. Regeringen och Sverigedemokraterna är överens om färdriktningen för Sverige. Vi är överens om vad som behöver göras, och vi gör det. Våra partier har också majoritet här i Sveriges riksdag, majoritet för de förslag som jag lade fram när jag överlämnade budgeten här för några veckor sedan och som riksdagen i dag ska fatta beslut om ramarna för. Vårt samarbete, vår sammanhållning och vår riksdagsmajoritet har tjänat Sverige väl.

Vi har haft tre turbulenta och skakiga år i omvärlden och i världsekonomin, och man behöver inte titta långt för att se att motsatsen faktiskt är ganska besvärande. Jag har fina kollegor som jag ofta träffar i Bryssel, mina finansministerkollegor i Europa och EU. Men jag ser alltid och möter nästan alltid ett nytt ansikte. Tyskland har sin tredje finansminister, och jag jobbar nu med den fjärde finansministern från Frankrike. Det är en mycket trevlig och bra person. Men allt detta, herr talman, är såklart utmanande i tider med oro och skakighet.

Det påminner också en hel del om förra mandatperioden här i Sverige. Regeringar föll. Statsministrar föll. I alla fall fick de avgå, om vi inte ska ta det bokstavligt. Det var politisk röra med försök till samarbeten, inte för Sveriges bästa utan för att få behålla makten till varje pris. Men det var då, och nu är nu.

I en svår tid tar Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och vi moderater nu ansvar för Sverige. Vi tar ansvar för det som de andra partierna före oss lämnade efter sig, och vi vänder nu utvecklingen steg för steg.

Herr talman! Omvärlden är som jag sa orolig, och osäkerheten finns fortfarande där. När viktiga handelspartner som till exempel Tyskland har nolltillväxt under flera år är det klart att det också påverkar oss. Vi inser att vi inte kan få någon större draghjälp från omvärlden.

Nyckeln till att bryta den lågkonjunktur som nu är utdragen handlar om att stärka inhemsk efterfrågan. Det kommer också den här budgeten att göra. Det kan vara bra att veta att den budget vi lägger fram, med 80 miljarder i satsningar och reformutrymme, kommer att bidra till just tillväxt. Den bedömningen gör den svenska regeringen och Finansdepartementet men också kommissionen.

Vad är det då för budget som riksdagen ska fatta beslut om i dag? Det är en budget för hårt arbetande människor som går till jobbet varje dag och som gör det de ska göra. De gör sin plikt. En del älskar sitt jobb. Andra går dit med lite ont i magen, men de gör sitt jobb. De är med och bidrar. Och de förväntar sig också att vi ska forma en politik där de kan få det som de behöver: ett rättvist samhälle, där de som arbetar också får lön för mödan.

Den här budgeten, herr talman, ger också pengar och mer i plånboken för hårt arbetande. Den gör det genom sänkt skatt. Den gör det genom sänkt matmoms. Den gör det för föräldrar som har barn på förskola genom sänkt förskoleavgift. Sammantaget kan en barnfamilj räkna med att nästa år ha ungefär 5 000 kronor mer varje månad jämfört med när vi tillträdde därför att vi sänker skatten.

Herr talman! Det handlar såklart inte bara om att bryta lågkonjunkturen. En annan otroligt viktig del i allt detta är att fler föräldrar ska kunna säga ja till sina barn i stället för att behöva säga nej när barnen frågar om man kan gå på bio eller ha en extra tacokväll i veckan. De hårt arbetande föräldrarna, studenterna, den som öppnar butiken på morgonen eller den förskollärare som stänger vid 18-tiden – alla de hårt arbetande människorna har vi för ögonen.

Herr talman! En annan viktig sak för våra fyra partier är att ge ekonomin förutsättningar att växa. Det finns saker som Sverige, som är ett handelsberoende land, inte kan påverka – exempelvis tillväxten i Tyskland. Men det finns mycket vi kan göra på kort och lång sikt.

Vi förbättrar steg för steg villkoren för företag och företagare. Fler ska kunna anställa fler. Vi sänker kostnaderna för att anställa unga. Vi sänker skatten för många av dem som driver fåmansbolag. Vi minskar den administrativa bördan. Allt det här påverkar tillväxten.

Vi inför nu också en bidragsreform som handlar om både moral och struktur, ett rättvist bidragssystem som gör att det alltid lönar sig för familjer som har många barn att faktiskt ta ett jobb och arbeta. Vi gör det för barnens skull, men vi gör det också för alla andra skattebetalares skull.

Herr talman! När människor växer, då växer Sverige. Det är vår målbild även när det gäller tillväxten. Jag har ända sedan jag fick det här jobbet talat om tillväxt. Många av er har hört mig flera gånger. Ni kanske tycker att ni har hört mig för många gånger; så kan det vara. Men här finns så mycket mer att göra. Jag är glad att så många partier nu talar om tillväxt, men det spelar också roll vilken politik man då för.

Vi vet och förstår att det bara är en växande ekonomi som kan bära och betala framtidens försvar, framtidens förskola, framtidens polislöner och framtidens undersköterskelöner. Därför jobbar vi på bred front med just ökad tillväxt. De stora infrastruktursatsningarna är enormt viktiga, liksom satsningen på energisystemet. Det vi gör steg för steg – nu sa jag bara några saker, för tiden rinner iväg – påverkar tillväxten på både kort och lång sikt.

Men det har hänt någonting, herr talman, sedan jag var här senast och lade budgeten på riksdagens bord. Det är att fyra andra partier har lagt fram sina skuggbudgetar.

Vad ska man säga? Jag har ju läst deras motioner och suttit här nu och lyssnat i ett par timmar. Jag hör inte så många visioner eller förslag som gör att Sverige ska bli bättre, att världens bästa land ska bli ännu bättre. I stället hör jag väldigt många som talar om hur dåligt Sverige är, och det förvånar mig.

Ni som känner mig vet att jag tycker om att säga som det är – att peka på problem och lösa dem. Men det här svartmålandet som jag hör just nu gynnar inte Sverige. Det är dessutom inte sant. Sverige har så många starka sidor och är ett sådant föredöme just nu för många.

När jag träffar mina kollegor är det som jag sa många som undrar hur i hela friden vi kan ha så låg statsskuld. De undrar hur vi gör med vår kapitalmarknad, som fungerar så väl. Jag får då berätta om ISK, och jag har fått en bild av min polska kollega som är så glad för att de nu har infört ISK i Polen. Det är bra för polackerna, som får avkastning på sina sparpengar, och det är bra för polska företag, som faktiskt får tillgång till kapital. Vi är med och bidrar tillsammans.

Är Sverige perfekt? Absolut inte – då vore ingen av oss här. Men Sverige är bra, och vi gör det ännu bättre.

Jag måste också nämna Socialdemokraterna. Ni försöker ju inte ens. Jag har hunnit se många socialdemokrater springa runt och filma i riksdagens korridorer och prata om karensavdrag i stället för att faktiskt finansiera saker och ting i budgeten.

När man läser budgeten ser man att det är ett budgethål på 50 miljarder på tre år. Man kan skratta om man vill, Mikael Damberg, men det är sant. Ni vill till exempel höja biståndet, men det finns ju inte med. Det är en ganska stor kostnad, så att säga. Ni vill ha mer arbetsmarknadsutbildningar och yrkesutbildningar men tänker att det ändå ska finansieras precis enligt ram.

Det var såklart bara några exempel. När det gäller alla de skatter som ska höjas tänker jag att Socialdemokraterna säger att de inte ska gå till val på höjda skatter, men de har väldigt många höjda skatter i sin budgetmotion, herr talman. Det där är både slarvigt och ansvarslöst.

Nu nämnde jag bara Socialdemokraterna, men det är fyra partier, och det enda man är överens om i en svår tid är att höja biståndet och öka invandringen. Men det vill man inte prata så högt om. Det är ungefär som att socialdemokrater inte vill prata om höjda skatter.

Min tid har snart runnit ut – i talarstolen alltså, inte någon annanstans. Varje dag när jag går till jobbet har jag en ledstjärna, och det är att jag tänker att Sverige ska bli bättre i morgon i jämförelse med i dag. Det tror jag är allas vår ledstjärna. Det är jag inte ensam om. Jag ser att vi har så goda förutsättningar nu framöver. Vi har statsfinanser i världsklass och mycket låg statsskuld. Vi har en stabil politisk majoritet – både vad gäller Tidöavtalet och i andra breda och viktiga frågor – som har brett stöd tillsammans.

Sverige har väldigt många bra dagar framöver. Vi gör allt vi kan för att fler människor – mammor och pappor, studenter och seniorer – ska kunna känna framtidstro. Vi tar ansvar. Vi gör det med glädje, och vi skyller faktiskt inte på andra. Vi tar ansvar, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för frågan! Det är en mycket relevant frågeställning som jag ägnar mycket tid åt. Det är definitivt med de arbetslösa i fokus som vi lägger den här budgeten, till exempel. Vi vet ju att lågkonjunkturen till allra största del beror på låg inhemsk efterfrågan – det säger alla bedömare. Efter att vi såg en uppgång precis innan Trump hade tillträtt har väldigt många blivit försiktiga. Att bryta lågkonjunkturen gör ju också att efterfrågan och många jobb kommer tillbaka – men Martin Ådahl är ju inne på ett annat område. Det handlar ju också om de långtidsarbetslösa.

Jag tror att Martin Ådahls parti är ett av de få här inne som inte på något sätt gör en koppling mellan att det kommer väldigt många människor från andra länder samtidigt och att detta kan försvåra integrationen, särskilt om man inte har så bra integrationspolitik.

Vad vi gör är att införa en bidragsreform. Aktivitetskrav är nästan en av de viktigaste sakerna där. När man är en invandrad kvinna eller en svenskfödd man som är hemma år efter år och ingen frågar efter en eller ställer några krav – så man behöver inte vara aktiv – då passiviseras man.

Under så många år har människor gömts och glömts i statistiken av olika regeringar. Det tänker jag inte fortsätta med. Det är därför vi har en bidragsreform med aktivitetskrav, det är därför vi sänker skatten på arbete och det är därför vi sänker arbetsgivaravgifterna för unga, bland annat. Man kan göra listan mycket längre.

Jag vet inte om Martin Ådahl inte vet vad vi har i våra budgetar eller om han inte vill se, men många av de saker vi gör är faktiskt det som kommer att leda till både ökad efterfrågan och fler i arbete.

Herr talman! Är växa-stöd borgerlig politik? Är bättre 3:12-regler och sänkt skatt för fåmansbolag borgerlig politik? Är sänkta drivmedelspriser borgerlig politik? Det är det uppenbarligen inte, enligt Centerpartiet. Är sänkt arbetsgivaravgift för unga borgerlig politik? Listan kan göras lång.

Vi måste också komma ihåg att Sverige och många andra länder i Europa befinner sig i en otroligt svår tid. Arbetslösheten är hög. Vi knäcker nu lågkonjunkturen. Det kommer att vända, om det inte sker stora, omvälvande saker runt om i världen.

Herr talman! Martin Ådahl talade om att minska arbetslösheten, men jag kan säga att inte en enda person av dem som varit arbetslösa de senaste åren har blivit behjälpt av det kaos som Martin Ådahl personligen skapade i Arbetsförmedlingen. De undrar: Var är Arbetsförmedlingen? När får jag träffa några arbetsförmedlare? Nu sitter det en skylt på många ställen där det står ”Stängd av Martin Ådahl och Centerpartiet”.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag är inte nöjd. Jag sa precis det i mitt anförande. Men jag ser att det vi gör fungerar. Det håller inte Mikael Damberg med om. Jag kan berätta vad jag menar.

Länderna som nu befinner sig i EU har olika utgångslägen. Sverige är mycket exportberoende och beroende av vad som händer i omvärlden. Svenska hushåll är väldigt räntekänsliga – det vet Mikael Damberg mycket väl, hoppas jag. Det var därför det var viktigt att bekämpa inflationen. Vi gjorde det med två återhållsamma budgetar, trots dålig konjunktur.

Nu låtsas Mikael Damberg att man ska vara expansiv i högkonjunktur. Det är ni socialdemokrater också i budgeten – men vi glömmer det. Här och nu behöver man få igång efterfrågan hos svenska hushåll. Det är precis det vi gör med den här budgeten. Ingen av oss vet exakt hur varje svenskt hushåll kommer att reagera, men jag vill göra allt jag kan för att de ska få framtidstro och hopp.

Herr talman! Det är lite svårt att ta Mikael Damberg på orden. Våra fyra budgetar med sänkta drivmedelspriser och skatter och annat har gjort stor skillnad i en svår tid. Men i budgeten som Socialdemokraterna har lagt fram och som riksdagen ska rösta om i dag finns det ett hål på 50 miljarder – på tal om ansvarslöshet eller slarv. Det bör man veta. Man bör också veta att allt man gör behöver finansieras. Skulle vi finansiera 50 miljarder i budgethål handlar det om en skattehöjning för hårt arbetande människor på 2 000 kronor i månaden. Jag tycker att det är oseriös politik.

När jag var i opposition var jag väldigt noga med att lägga fram politik som gick att genomföra. Våra budgetar vann rätt så ofta. Det var bra för många svenskar. Men Socialdemokraternas slarv och ansvarslöshet tillsammans med sina tre kompisar skapar ingen stabilitet, ingen tillväxt och faktiskt inte heller någon framtidstro, tror jag.

(Applåder)

Herr talman! Man kan säga en sak och göra en annan. Så är det ofta med några av de partier som just nu är i opposition. Jag tar ansvar för det läge som är nu. Det gör jag genom att stärka hushållens ekonomi. Tre år i rad har vi stärkt hushållens ekonomi. Det är löntagarnas tur; det har jag sagt många gånger. Garantipensionärer, studenter och andra har fått höjda ersättningar i och med indexeringen för att möta inflationen.

Det är lite märkligt när det bara pratas om Socialdemokraternas förslag om barnbidrag. Det är på något sätt där den stora skiljelinjen går, utifrån Mikael Dambergs perspektiv. Jag tänker att man absolut kan föreslå det, men det är inte självklart att riksdagens ledamöter och de som har barn i den åldern blir hjälpta av det heller. Det är ett sätt att jobba. Vi har i stället valt att sänka skatten.

Mikael Damberg vet, och jag hoppas att ni här inne i riksdagens sal vet, att vi ger mest till dem som tjänar minst. Det är den fördelningsprofil vi har. Sedan kan Mikael Damberg, Ida Gabrielsson och andra säga någonting annat hur många gånger som helst. Det blir inte mer sant för det.

Herr talman! Jag kan inte och kommer inte att släppa taget om slarv. Man kan inte påstå sig vara regeringsduglig eller påstå att man står på hårt arbetande människors sida när man i grund och botten, när man får makten, alltid höjer skatten. Den budget som Socialdemokraterna har lagt fram leder till högre skatter på arbete och företag. Det går inte att komma undan.

Slutligen lär det bli en intressant diskussion om underskott. Vad jag vet har inga partier här lagt fram överskott fyra år i rad i lågkonjunktur. Det vore inte skolboksexemplet, som Magdalena Andersson skulle säga. Men ni har ändå gjort så, delvis, i den här budgeten, vilket var väldigt förvånande.

Som konsumentupplysning kan jag nämna att en del av de underskott vi har beror på stora stöd till Ukraina och satsningar på försvaret. Det vet jag att vi är överens om.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Janine Alm Ericson för frågan.

Många bedömare anser att Sverige just nu är ett av de länder i Europa som generellt är mest attraktiva för investeringar. Det handlar både om gröna investeringar och om andra investeringar. Vi är på väg att bli en safe haven när det finns många och stora osäkerheter runt om. Det handlar om politisk och ekonomisk stabilitet och om statliga finanser i världsklass, men det handlar också om att vi leder innovationsligor och har många kluster med väldigt framsynta och enormt duktiga företagare och entreprenörer.

Vi ska fortsätta att attrahera investeringar och göra Sverige ännu mer öppet för dem. Det gäller både gröna investeringar och andra. Jag tror att ledamoten med gröna investeringar menade vissa specifika investeringar. Hon får gärna förklara, men jag tror att vi förstår varandra. Det är väl helt uppenbart att Sverige ska fortsätta att vara ett sådant land. Sverige är det och ska bli det ännu mer.

Jag ser inte riktigt motsättningen här. Är det så att Janine Alm Ericson menar att vi borde lägga mer pengar på Industriklivet och Klimatklivet? Är det detta som är lösningen? Det handlar ju om ganska mycket pengar. Jag vill gärna förstå.

Vi underlättar för investeringar genom expertskatt, FoU-avdrag och mycket annat som den tidigare regeringen inte gjorde. I grund och botten är Sverige ett land att investera i, och många gör också det.

Herr talman! Jag förstår vad ledamoten menar med den gröna omställningen. Jag vill gärna vidga begreppet när det gäller stöttning, men vi släpper det. Jag förstår vad ledamoten menar.

Sverige ska vara – och är – ett land som många fler vill investera i, både inom den gröna omställningen och inom andra sektorer. Det kan gälla investeringar i tjänstesektorn från andra länder. Det kan handla om väldigt många olika typer av företag som ska komma hit. Vi ska underlätta för det, och det gör vi hela tiden.

Den gröna omställningen är stark i Sverige, och den kommer att fortsätta vara det. Vi ska dock komma ihåg att det inte bara är Sverige som just nu brottas med detta. Pengar har inte varit gratis de senaste åren. Investeringarna har blivit väldigt mycket dyrare än vad man räknade med. Det har funnits enormt mycket privat kapital, ibland även statligt, men det har inte räckt till. Det har handlat såväl om efterfrågan som om kostnader. Det har varit väldigt dyrt att bygga fabriker och göra nyinvesteringar, vilket man inte räknade med för fem eller tio år sedan. Detta har alltså sina naturliga förklaringar.

I den budget vi lade på riksdagens bord för några veckor sedan kan man se att regeringen gör mycket för att fortsätta stötta omställningen och de företag som vill investera här. När det gäller kärnkraften är en av huvudorsakerna naturligtvis att vi ska fortsätta ha ren el, men det handlar också om att möjliggöra omställning.

Herr talman! Om Nooshi Dadgostar skulle bli finansminister tror jag att det skulle innebära problem för Sverige. Jag tror också att ni på andra sidan, Ida Gabrielsson, skulle ha svårt att enas om en klok politik som ökar tillväxten på sikt och gör att våra barn och barnbarn får en ännu starkare skola, att våra äldre får bättre boende och så vidare. Det bekymrar mig, men vi släpper det.

Vad gör då våra fyra partier tillsammans för människor? Vi sänker nu matmomsen och förskoleavgiften. Vi kommer att införa ett tandvårdsstöd för seniorer. Vi har också höjt bostadsbidraget – taket där hade inte höjts sedan 1997. Det har inte Vänsterpartiet gjort.

Listan på vad vi gör för människor som har tajt ekonomi och för hårt arbetande människor, som har fått stå tillbaka under en tid med hög inflation, kan göras väldigt lång. Det här gör nytta på riktigt, och vi är helt överens. Vi sitter till och med tillsammans och kan se varandra i ögonen. Vi vet att det vi gör faktiskt gör skillnad.

Jag kan till exempel nämna drivmedelspriserna. Ni kanske tycker att jag tjatar, men om man på riktigt vet hur tajt många har det vet man också att det faktum att det är 500 kronor billigare att tanka bilen spelar roll för dem som är beroende av sin bil.

(Applåder)

Herr talman! Jag har inte den principen. Den styrande principen är att det är hög beskattning på arbete i Sverige och att den kan sänkas så att fler människor som jobbar och sliter kan få behålla lite mer. Ida Gabrielsson kanske minns att vi lät bli att höja brytpunkten och såg till att alla fick en skattesänkning. Men det kommer inte att spela någon roll vad jag säger, för Ida Gabrielsson och en del andra har bestämt sig för hur saker är.

Men låt mig berätta hur någonting är: När Vänsterpartiet får chansen att styra, till exempel i Stockholm, skyndar man sig att höja skatten. Man måste höja skatten om man har ett problem och vill finansiera något. Det betyder att hårt arbetande låginkomsttagare i denna och andra regioner faktiskt har fått mindre pengar i plånboken eftersom Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har höjt skatten. Det är ändå viktigt att berätta hur saker är. Det är ju skillnad på att ha mer eller mindre i plånboken.

Avslutningsvis har jag en intressant upplysning. Jag får ibland frågan vad Spanien och Polen gör eftersom de har så bra tillväxt. Jag önskar att jag kunde svara att det enbart beror på deras fantastiska produktivitet och många arbetade timmar, men en stor anledning är att de har olika stöd, bland annat från EU:s coronafond och socialfond. Det är okej, för det finns fattiga områden där. Men kom ihåg att Sverige kommer att ha en hög tillväxt de närmaste åren på grund av en bra budget och väldigt bra svenska företag.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte varje gång man hör en sverigedemokrat säga någonting som handlar om att minska utsläppen och öka elektrifieringen. Jag skönjde en liten mening om det i Eric Westroths anförande. Det är ändå ett litet myrsteg framåt.

Tittar man på helheten och zoomar ut har Tidösamarbetet totalkraschat Sveriges klimatpolitik. Sverige har gått från att ha varit topprankat bland länder i världen för sin ambitiösa klimatpolitik.

Vi har gått från att vi skulle nå svenska klimatmål och ha stora företag som med framtidstro satsade på framtidens teknik. Den skulle tillverkas i Sverige och inte bara köpas in från Kina. Nu rasar vi i de internationella klimatrankningarna och missar alla svenska klimatmål.

När det går dåligt för svenska företag har vi snarare hört jublande uttalanden från sverigedemokrater. Det har varit uttalanden från Sverigedemokraternas näringspolitiske talesperson om att vi i Sverige inte ska bygga battericeller, utan fängelseceller.

Herr talman! Fängelseceller skapar inte tillväxt och konkurrenskraft. Om Sverige ska vara ett konkurrenskraftigt exportland även i framtiden måste vi satsa på framtidens teknik. Jag undrar varför Sverigedemokraterna är så nöjda när det går dåligt för svenska storföretags satsningar.

Herr talman! Man blir alltid glad när man får tala om Miljöpartiets miljö- och klimatpolitik. Jag noterar att SD inte ville tala om sin. Det finns säkert skäl till det.

Låt oss tala om Miljöpartiets klimatpolitik. Det är en politik som skulle leda till att de svenska företagen skulle kunna få mer el i närtid med ny havsbaserad vindkraft. I stället lägger regeringen en våt filt över den. Nästan alla projekt fick nej. Den skulle vara redo att leverera ny el i närtid, jämfört med den önskedrömda kärnkraften som kanske kommer någonstans långt i framtiden.

Sverige riskerar att ha tappat otroligt mycket konkurrenskraft om den vindkraftsfientliga politiken fortsätter. Miljöpartiets klimatpolitik hade gett också svenska storföretag en möjlighet att fortsätta att vara ledande i Europa. Om vi inte hade gett efter när andra länder ville bromsa EU:s klimatpolitik skulle Volvo ha haft en fördel.

Svenska företag håller på att ställa om. Takten har saktat ned på grund av regeringens politik. Det de ber om är långsiktiga och tydliga spelregler och en offensiv klimatpolitik. Man gör det nu från Tidöpartiernas sida svårare för vårt näringsliv att fortsätta i den riktning det är på väg.

Det är dåligt för Sverige. Det är dåligt för svenska företag. Det är dåligt för svensk tillväxt. Jag förstår inte varför Sverigedemokraterna jublar när det händer. Jag undrar om det är så att man är fast i sitt kulturkrig mot klimatet.

Herr talman! Sverige har nu i tre och ett halvt års tid styrts av en SD-regering. Det finns de som blir lite upprörda när man säger så, för Sverigedemokraterna vill gärna påstå att de inte sitter i regeringen.

Men det där är hårklyveri. Det finns inte ett enda förslag som passerar Sveriges riksdag utan att Sverigedemokraterna har godkänt det. Det finns inte ett enda beslut vi fattar i den här kammaren som det inte finns en sverigedemokratisk stämpel på.

Det innebär i praktiken att det vi i dag har att behandla i riksdagens kammare, fördelningen av statens utgifter för 2026, är Sverigedemokraternas budgetförslag. Det är Sverigedemokraternas politik vi tar ställning till i dag. Det är en politik där man ger åt dem som redan har det gott ställt och låter dem som står lite längre ned på samhällets trappstege få lite mindre.

Samtidigt försöker Sverigedemokraterna ge sken av att man är ett parti som står på vanligt folks sida. Men vad man inte nämner i debatten och som man försöker blanda bort och dölja är att de som står allra längst upp på samhällets trappstege också är de som får absolut mest. Det är klart att det stämmer lite grann till eftertanke.

Hur motiverar Sverigedemokraterna och ledamoten Westroth att de med de högsta inkomsterna ska få störst skattesänkningar? Vari ligger det rättfärdiga i att de med störst tillgångar ska få det bäst? Och på vilket sätt är det rättvist att de som står längst ned på samhällets trappstege är de som ska få minst både procentuellt och i kronor mätt?

Herr talman! Ledamoten Westroth behöver inte vara orolig; Sverigedemokraterna ska inte glömmas bort.

Sverigedemokraterna ska inte heller få komma undan i den politik som regeringen nu genomför på Sverigedemokraternas mandat. Kontrasten blir tydlig i de alternativ som riksdagens kammare har att ta ställning till. På den ena sidan är det en sverigedemokratisk budget, där man ger åt dem som redan har, som ställs mot den andra sidan, med ett socialdemokratiskt alternativ, där den fördelningspolitiska profilen är att man ska bidra efter förmåga. I Socialdemokraternas budget får nio av tio människor i vårt land det bättre. Det är omsorgen om vanligt folk som står i fokus, inte ytterligare stora skattesänkningar åt regeringsmedlemmar eller riksdagsledamöter.

Om ledamoten Westroth nu inte tror mig har riksdagens utredningstjänst gjort utredningar av detta, där det svart på vitt framgår vilken politik SD-regeringen bedriver. Där är det de som står längst upp på samhällets trappstege som ska få de stora skattesänkningarna i kronor mätt och procentuellt mätt.

Jag tror att man skulle kunna formulera den sverigedemokratiska politiken med hjälp av er regeringskollega Kristdemokraterna. Det finns lämpliga citat i Bibeln, till exempel i Matteusevangeliet. Där skriver man: ”Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har”. Det är Matteuseffekten – eller SD-effekten.

(Applåder)

Herr talman! Jag har tagit mig fram till talarstolen för att undersöka lite grann om Sverigedemokraternas tillväxtpolitik kopplat till utsläppsminskningspolitiken.

Vi i Centerpartiet konstaterar att utsläppen ska ned och att jobben ska bli fler. Vi gör det delvis för att vi tror på det; vi tror att det är helt centralt att Sverige som ett rikt västland kan ha en politik där vi kombinerar de här två delarna. Men vi gör det också som en kontrast till den förda politiken från regeringen och Sverigedemokraterna.

Därför blir min första fråga till Eric Westroth: Anser han att det går att kombinera minskade utsläpp med en ökad tillväxt?

Vad vi har sett hittills under de år då Sverigedemokraterna har varit en del av regeringsunderlaget är att vi har fått en katastrofal utveckling. Vi har fått både ökade klimatutsläpp och en tillbakagång i svensk tillväxt. Sverige tappar som klimatföredöme, och vi tappar internationell konkurrenskraft.

Jag vill också ställa en följdfråga till den första frågan om huruvida Sverigedemokraterna tror att det går att kombinera dessa två. Sverigedemokraterna slår sig gärna för bröstet för att det har blivit billigare att tanka vid pump. Jag undrar: Vad är det värt med billigare bensin när jobben försvinner och man inte har någon inkomst?

Herr talman! Det är inte utan att det svar vi får från Sverigedemokraterna är en aning förbluffande. Å ena sidan säger ledamoten Westroth: Vi sätter vår tilltro till teknikutvecklingen. Å andra sidan säger han samtidigt: Nej, vi kanske inte riktigt har en tro på att de här företagen på något magiskt sätt ska kunna ta fram ny teknik och bidra till energiomställning och grön omställning. Jag förstår inte alls hur den logiken går ihop.

Ska vi ha ett Sverige som håller samman behöver vi som bor i städer inse att våra kommuner långt ute behöver förbättrade villkor. Vi behöver investera i vägar och i järnväg. Vi behöver investera i våra skolor och skapa rättvisa förutsättningar. Det kommunala utjämningssystemet behöver ses över så att vi klarar att skapa rättvisare möjligheter för människor i olika delar av landet.

Jag fick inte riktigt svar på min fråga. Hur resonerar Sverigedemokraterna rent visionärt? Hur ska vi i Sverige klara att få en tillväxt med fler jobb samtidigt som man fokuserar på enskildheter som bensinpriser? Det är att göra en liten enskild åtgärd men inte se de stora dragen i politiken.

Jag ser inte visionen för svensk landsbygd och svensk tillväxt någonstans i de svar som ledamoten ger. Återkom gärna till huvudfrågan!

Herr talman! Politikens uppgift är att ge svar på frågor om hur vi ger varje människa möjlighet att ge liv åt sina innersta drömmar och sin innersta längtan. I en tid när gamla mönster bryts och nya skapas är detta särskilt viktigt.

Utmaningarna är sannerligen stora. Under den borgerliga regeringens styre har arbetslösheten tillåtits skena till rekordhöga nivåer. Sveriges tillväxt har varit bland de sämsta i Europa. Sjukvården är i kris, våra vägar och järnvägar är i dåligt skick, behovet att klara klimatomställningen är akut och ojämlikhet och utanförskap växer. Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde är oroligt.

Men verkligheten står uppenbarligen inte i fokus för Sverigedemokraterna och regeringen. Med iver och engagemang har man genomfört stora skattesänkningar, i huvudsak riktade till dem med de högsta inkomsterna och största förmögenheterna. Regeringen och Sverigedemokraterna har dessutom underfinansierat statsfinanserna med över 350 miljarder kronor under mandatperioden.

Herr talman! Dagens debatt om hur staten ska använda sina inkomster för 2026 är den sista för mandatperioden. Den är därmed också ett bokslut över den borgerliga regeringens och Sverigedemokraternas år vid makten.

Kontrasterna i svensk politik blir tydliga, särskilt i skillnaden mellan att försöka lösa varje samhällsproblem med en skattesänkning och att i stället stärka vår gemensamma välfärd och människors privatekonomi.

Regeringen och Sverigedemokraterna har ihärdigt avfärdat alla förslag om att förbättra skolan och om fler lärare. Man har avfärdat förslag om fler händer i vården och att stärka sjukvården. Man har avfärdat förslag om att bekämpa arbetslösheten och stimulera svensk tillväxt.

Nyrekryteringen till gängen har fått fortgå. Man har struntat i framtiden för byggbranschen och industrin, och man har underlåtit att stötta alla de människor som kämpar med att få ihop privatekonomin. Krisen har tillåtits slå igenom med full kraft, och det är de som ställer klockan varje dag, bygger vårt land och bär välfärden på sina axlar som fått ta den största smällen.

Herr talman! Tidigare i debatten framförde finansutskottets ordförande Riedl vilket Sverige regeringen fick ta över och ondgjorde sig över detta. Man kan också fokusera på vilket Sverige regeringen och Sverigedemokraterna vill se. Vem och vilka intressen de företräder blir särskilt tydligt när man tittar på skattesänkningarnas fördelning. I retoriken pratar den politiska högern om skattesänkningar för vanligt folk. I praktiken är det småsmulor man erbjuder för att dölja hur de som står längst upp på samhällsstegen får allra mest.

Regeringen och Sverigedemokraterna har sänkt skatten för sig själva med över 30 000 kronor per år, samtidigt som Sverige som enda land i Norden inte höjt barnbidraget och därtill skurit ned i bostadstillägget för de mest utsatta barnfamiljerna.

Välfärden har fått betala priset för kostnadskrisen med urholkade anslag och budgetar som inte går ihop, trots de många varningsropen från olika delar av landet. Samtidigt har man valt att inflationsskydda höginkomsttagares inkomster. Skattesänkningar med över 100 miljarder har prioriterats framför att skjuta till resurser till vård, skola och omsorg. Man har avskaffat avtrappningen av jobbskatteavdraget och det förhöjda grundavdraget, innebärande en skattesänkning exklusivt till dem som tjänar allra mest.

Herr talman! Susanna Alakoskis fantastiska bok Svinalängorna är på ett sätt en ganska liten berättelse men rymmer samtidigt väldigt mycket av Sveriges moderna historia. Romanen berättas genom Leenas ögon, från barndom till tidiga tonår. Leena älskar sina föräldrar och gör allt för att skydda dem – förklarar bort blåmärken, sopar igen spår och ljuger för vuxna. Alakoskis Svinalängorna blir en spegel av samhällsproblem vi fortfarande brottas med.

Rädda Barnens senaste barnfattigdomsrapport visar att cirka 276 000 barn, det vill säga ett av åtta, lever i ekonomisk utsatthet. Kronofogden och Bris visar att vart elfte barn växer upp i en skuldsatt familj – ofta med ökad risk för konflikt och våld i hemmet.

Här blir, herr talman, parallellen till Leenas värld brutalt tydlig, det vill säga trångbodda lägenheter, ständiga pengabekymmer och barn som märker att de inte är som andra.

I dag heter områdena andra saker, men vi ser liknande mönster, det vill säga lägre inkomster, högre arbetslöshet och större risk för ekonomisk utsatthet för barn. Parallellen till dagens Sverige är obekväm men tydlig. Fortfarande lever hundratusentals barn i ekonomisk och social utsatthet. Svinalängorna ger dem ett ansikte och gör det också svårt för oss andra att säga att vi inte visste.

Herr talman! Sverige står inför stora utmaningar, och när vi tidigare har stått inför stora utmaningar som har stressat både vår uthållighet och vår sammanhållning har det också visat sig att det är i sådana tider det avgörs vilket samhälle vi vill vara, om vi ställer upp för varandra eller om vi lämnar var och en åt sitt öde.

En politik som skapar hopp och erbjuder framtidstro måste bottna i verkligheten och se människors vardag, utgöra en klar idé om vilket samhälle vi vill bygga och erbjuda en tydlig riktning för hur det ska genomföras. Mindre klyftor i ett samhälle leder till en bättre sammanhållning och högre tillväxt. Detta resonemang är inte längre bara socialdemokratiskt sunt förnuft, utan många internationella institutioner som tidigare bekände sig till marknadsliberala teorier inser att sådan ekonomisk politik lyckas bäst.

När vi bevittnar dålig arbetsmiljö inom vården eller för lite undervisning och stöd i skolan, måste vi koppla ihop det med den förda ekonomiska politiken. Skatt är undersköterskan på boendet, frukosten på förskolan och barnmorskan som förlöser våra barn. Skatt är höftledsoperationer, nationella prov och skolskjuts. Skatt är tåg, buss och kollektivtrafik. Så hänger det nämligen ihop: skatt för gemensam finansiering av gemensam välfärd.

Herr talman! Vi bad riksdagens utredningstjänst att räkna på skillnaderna mellan det socialdemokratiska budgetalternativet och regeringens och Sverigedemokraternas budget. Faktum är att nio av tio svenskar tjänar på en socialdemokratisk politik. Vi menar att Sverige inte kommer att stärkas av att de som redan har mest får ännu mer på bekostnad av vanligt folk. Därför föreslår vi till exempel att avtrappningen i jobbskatteavdraget, som slopades i samband med beslutet om statens budget för något år sedan, återinförs, samtidigt som de med normala inkomster får en skattesänkning.

Vi välkomnar ett enklare och mer lättförståeligt regelverk för delägare i fåmansbolag, men vi ser också en ökad risk för att förslaget öppnar för ökad inkomstomvandling. Därför bör en sådan förenkling genomföras på ett offentligfinansiellt neutralt sätt.

En tredje beskattningsnivå för dem med störst kapitalinnehav på investeringssparkonton bör införas eftersom de med mycket stora kapital på dessa konton gynnas oproportionerligt mycket i regeringens förslag.

En tillfällig skatt på bankernas räntenetto, det vill säga den vinst som uppstår när ränteintäkterna överstiger räntekostnaderna, bör införas. För att bidra till den långsiktiga uthålligheten av försvarsutbyggnaden föreslår vi därutöver en utredning av en beredskapsskatt. Vi vill se skärpta regler mot aggressiv skatteplanering och skatteflykt, och vi måste se till att skattepengar som ska gå till barnen i skolan faktiskt stannar där – och inte försvinner i utdelning till aktieägare.

Herr talman! Denna mycket enkla, vackra och kanske begåvade socialdemokratiska tanke bygger på föreställningen om att ge varje människa möjlighet att ge liv åt sina innersta drömmar och längtan. Det kräver en ansvarsfull ekonomisk politik, som ger människor förutsättningar att göra livet bättre för att slippa ge upp stora delar av sitt liv för att ta hand om närstående som behöver välfärdstjänster på en marknad där man inte har råd att köpa tjänsten.

Den generella välfärden, våra gemensamma angelägenheter såsom vård, skola och omsorg samt utbildning, är central för människors möjligheter i livet. Livschanserna blir nämligen mindre när de inte finns. Den skyddar mot faror utifrån, den skapar frihet från nöd och den ökar tryggheten och därmed känslan av frihet. Så ger vi varje människa möjlighet att ge liv åt sina innersta drömmar och längtan.

Med detta yrkar jag att riksdagen fattar beslut om en inriktning av skattepolitiken som överensstämmer med Socialdemokraternas förslag att riksdagen bör bifalla Socialdemokraternas reservationer i finansutskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Att den moderata ledamoten Åberg inte förstår sambandet mellan skatt och den generella välfärden förklarar kanske varför ledamoten är moderat. Vi tror att den generella välfärden ger människor möjlighet att få ett bättre liv. Man behöver inte köpa tjänsterna på en marknad där man är beroende av den egna ekonomiska ställningen, vilka tillgångar eller vilken lön man har. Den är till för alla, och den ska fördelas efter behov.

Den generella välfärden gör människor fria, och den bryter oss loss från osäkerheter och otrygghet. Därför tycker vi att vi ska ha ett rättvist skatteuttag, att man ska bidra efter förmåga och att välfärden ska fördelas efter behov. Däri ligger liknelsen med Svinalängorna. Om ledamoten inte har läst boken, gör det. Då får du kanske en bättre förståelse för kopplingen mellan skatt och välfärd.

Vad gäller frågan om bankvinster ska man vara noga med att inte gå till bankernas försvar. Bankerna har i den kostnadskris vi har genomlevt de senaste åren tagit chansen att öka räntenettot och tjäna pengar, ohemult mycket pengar, på vanligt folks ekonomi. Det tycker vi är orimligt. Det räntenetto som har uppstått måste minska.

Förslaget är alltså i första hand att se till att den skillnaden minskar. Och om räntenettot minskar behöver bankerna inte heller vara bekymrade över att betala så mycket i bankskatt.

Fru talman! Detta tårdrypande inlägg om omsorgen om människors bostadsdrömmar är inte ett försvar av vanligt folk. Vi ser nu i riksdagens kammare hur Moderaterna i all väsentlighet ställer sig på bankernas och inte vanliga löntagares sida. Man försvarar de ohemula vinster som bankerna gör i en kostnadskris, att de tar chansen att skinna bolånetagare med högre räntor samtidigt som de inte är beredda att betala ut ränta på det sparkapital som löntagarna har satt in på samma bank. Där kommer Socialdemokraterna aldrig att hamna.

Bostadsdrömmar ska förverkligas. Människors bostadsresor och drömmar om att kunna köpa sitt eget boende bygger på att bankerna är beredda att låna ut till rättvisa och rimliga räntesatser. Det gör de inte i dag.

En konstruktion av den bankskatt som vi nu föreslår skulle minska det räntenettot. Om man inte försvarar vår konstruktion ställer man sig på bankernas sida. Där är skillnaden i den svenska politiska debatten tydlig mellan höger och vänster och mellan moderater och socialdemokrater.

(Applåder)

Fru talman! Det var verkligen ett brandtal från Boriana Åberg om att det ska löna sig att arbeta och att ha arbetat. Ibland, inte minst när man lyssnar på Boriana Åberg, kan man nog tänka att det där är en av Moderaternas hjärtefrågor och att det verkligen gäller alla – det ska alltid löna sig att arbeta.

Men så är tyvärr inte fallet för tusentals arbetande människor som nu i stället på ett bräde kommer att utvisas ur Sverige. Regeringen uppskattade själv att 4 700 personer och deras familjer skulle omfattas av att möjligheten till fortsatt arbetstillstånd genom det så kallade spårbytet avskaffades av regeringen i år.

Spårbyte var en möjlighet för den som kom som asylsökande och fick jobb att byta spår från asylsökande till arbetskraftsinvandrare. Dessa 4 700 människor, varav en person faktiskt är i riksdagen nu för att besöka oss riksdagsledamöter, har under sin tid i Sverige betalat skatt, bidragit till vår gemensamma välfärd och i många fall faktiskt också arbetat just i välfärden, i den äldreomsorg som inte minst i norra Sverige har otroligt svårt att hitta personal.

Min fråga till Boriana Åberg är helt enkelt: Varför fick det inte löna sig för dessa människor att arbeta och att ha arbetat i Sverige under i princip hela sin vistelse?

Fru talman! Det var kanske olyckligt att Boriana Åberg inte hann slutföra sitt resonemang. Jag förstår nämligen inte hur Moderaterna, som alltid har haft frågan om att det ska löna sig att arbeta i centrum, nu har bestämt sig för att kasta ut tusentals människor som inte gjort annat än att arbeta, betala skatt och bidra till Sverige.

Vi kan jämföra med dem som 2015 kom till Sverige genom att födas här, som min egen son. De har inte gjort många knop, och ännu har de inte betalat in någon skattekrona. På sin höjd har de lyckats samla några hundra kottar från gräsmattan och tjänat ihop till lite lördagsgodis.

De som kom när de redan var arbetsföra har verkligen ekonomiskt varit en otrolig plusaffär för Sverige. De har arbetat från dag ett, utan att vi först har behövt betala för barnomsorg, utbildning etcetera. De människorna kastas nu ut.

Det är total idioti att säga: Åk tillbaka till Afghanistan! Sök ditt jobb i hemtjänsten i Boden från Afghanistan! För det första lever de i otrolig ovisshet och osäkerhet i det talibanstyrda Afghanistan. För det andra lider de gamla i äldreomsorgen i väntan på att få tillbaka sin personal – om personalen ens kan komma tillbaka med tanke på att regeringen nu har höjt lönekraven så mycket att vanliga medarbetare i äldreomsorgen faktiskt får svårt att få tillstånd att jobba där, trots att det i stora delar av Sverige råder brist på människor som vill och kan ta hand om äldre på ett bra och värdigt sätt. För mig går detta inte ihop med Moderaternas vurm för folk som jobbar.

(Applåder)

Fru talman! Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat mest sedan mitten av 1980-talet.

Regeringen har dock fortsatt att sänka skatterna för höginkomsttagare med sammanlagt 110 miljarder kronor under mandatperioden, vilket innebär att utrymmet att satsa på välfärden minskar.

Med ett år kvar till valet kan vi konstatera att regeringen spelar ett cyniskt valspel. Efter tre år på svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen nu statskassan och låter välfärden stå för notan. Genom att under lång tid låta bli att satsa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen och placerat oss i EU-toppen när det gäller andelen arbetslösa.

Regeringen föreslår i den här budgeten skattesänkningar med över 50 miljarder kronor. I Vänsterpartiets budgetalternativ finns en helt annan inriktning. I stället för att sänka skatten mest för dem med höga inkomster beskattar vi bankernas övervinster, höjer kapitalskatterna och omvandlar dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag för att underlätta den gröna omställningen. Vi använder pengarna till att bland annat stärka välfärden, lägga betydande resurser på klimatinvesteringar och stärka hushållens ekonomi, bland annat genom höjda barnbidrag. Så bygger vi Sverige starkare samtidigt som vi utjämnar klyftorna. Så främjar vi den gröna omställningen samtidigt som vi sänker arbetslösheten.

Regeringen driver å sin sida en politik som ökar barnfattigdomen och skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har. Rädda Barnens nya barnfattigdomsrapport visar att barnfattigdomen ökade mellan 2022 och 2023 efter att ha minskat tidigare år. I dag beräknas 276 000 barn leva i ekonomisk utsatthet i Sverige. Det är inte bara en fråga om statistik, påpekar Rädda Barnen – det är en fråga om barns rätt att få vara barn. Det handlar om att de ska få leka, lära, växa och drömma utan att begränsas av tomma kylskåp, inställda fritidsaktiviteter eller känslan av att inte höra till.

Inför sommaren släppte Frälsningsarmén en rapport som visade att hälften av alla barnfamiljer var oroliga för matkostnaderna när barnen inte kunde äta lunch i skolan. Vart femte barn var hemma hela sommaren utan sommarlovsaktiviteter.

Regeringen är stolt över att man sänker skatten för dem som jobbar, men man låter de som är sjukskrivna eller arbetslösa betala en högre skatt. I somras kunde vi se att vart tredje barn till föräldrar som är arbetslösa eller sjukskrivna var hemma hela sommaren utan planerade aktiviteter.

Detta bekymrar dock inte vår styrande högermajoritet. Skattesänkningar för höginkomsttagare går före satsningar på barn och unga – satsningar som kan förebygga att unga dras in i kriminalitet. Barnperspektivet lyser med sin frånvaro.

Så länge höginkomsttagarna får bättre ekonomi är regeringen nöjd, trots att en uppväxt utan meningsfulla aktiviteter ökar riskerna för att barn hamnar i isolering eller i värsta fall dras in i destruktiva miljöer och kriminalitet. Men lösningen för regeringen är inte att ge alla barn en bra uppväxt utan att sänka straffbarhetsåldern, införa hårdare straff och köpa fängelseplatser utomlands. Det handlar inte om att förebygga kriminalitet utan bara om att straffa.

I februari i år uppgav 29 procent av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst att de hade svårt att äta sig mätta. Det är en stor ökning sedan samma tidpunkt förra året. Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig själva och sina barn.

En genomsnittsfamilj har fått mindre i skattesänkningar på ett år än vad statsministern själv fått på en månad.

När det gäller långtidsarbetslösa har aktivitetsstödet sänkts för cirka 86 000 personer med upp till 5 000 kronor i månaden. Arbetslösa betalar dessutom en högre skatt än dem som jobbar. Skatteorättvisan är stor i det borgerliga Sverige. Men regeringen – något ska jag ge den – har i alla fall gett efter för kraven från funkisrörelsen och Vänsterpartiet. Nu får även den med sjuk- och aktivitetsersättning lägre skatt. Det gäller den så kallade funkisskatten.

Annars är den här regeringens signum att den som har hög lön får sänkt skatt och att den som har låg lön eller ersättning inte får sänkt skatt eller får en liten, liten skattesänkning.

Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner, däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem har tydligt påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med cirka 200 miljarder kronor per år. I årets budgetproposition går regeringen och Sverigedemokraterna fram med ännu ett jobbskatteavdrag, det tionde i ordningen, vilket försvagar de offentliga finanserna med 13 miljarder.

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag om skattesänkning för dem som har högre inkomster. För dem med lägre inkomster, a-kassa eller sjukpenning sänker vi skatten.

Vänsterpartiet stöder den tillfälliga sänkningen av matmomsen, men det får inte innebära höjda vinster för matjättarna. Vi har lanserat en prisgaranti som sätter stopp för matjättarnas smyghöjningar och säkerställer att momssänkningen faktiskt gör skillnad på prislappen och gör att barnfamiljerna har råd att äta sig mätta. Men regeringen har inte infört någon prisgaranti. Nu finns det en risk att regeringen bara skapat ett Icabidrag med momssänkningen.

Fru talman! Gemensamma medel bör gå till sådant som har samhällsnytta. Vänsterpartiet föreslår därför att dagens rotavdrag ska göras om till ett grönt rotavdrag. Det nya gröna rotavdraget skulle beviljas för åtgärder som minskar energiförbrukningen i bostäder samt stimulera återanvändning och användning av hållbara byggmaterial.

Ett grönt rotavdrag bidrar till lägre energiförbrukning och en mer cirkulär ekonomi i bygg- och fastighetssektorn. Det gröna rotavdraget skapar incitament för privata fastighetsägare att renovera hållbart och klimatsmart i stället för att byta ut redan fullt fungerande kök. Kraven på tillåtna åtgärder ska kopplas till miljö- och klimatnytta, vilket gör avdraget relevant för hela samhället, inte bara för enskilda fastighetsägare.

Klimatförändringarna är ett akut hot mot människans framtida livsmöjligheter. Det behövs en grön omställning av ekonomin som snabbt måste komma på plats. Inom ramen för en samlad och genomtänkt miljöpolitik krävs en reformering av miljö- och klimatskatter. Det handlar till exempel om flygskatt och om ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. När det gäller reseavdraget säger Vänsterpartiet nej till regeringens förslag om att höja gränsen för resor, som ökar pendlarnas avgifter med 4 000 kronor. Det blir alltså 4 000 kronor dyrare för en pendlare nästa år med regeringens politik.

Vi behöver en handlingsplan för att avveckla klimatskadliga subventioner. Miljö- och klimatskatter är styrande och en viktig del av politiken för att nå klimatneutralitet.

Fru talman! Förra året gjorde storbankerna en sammanlagd vinst på 126 miljarder. En bankskatt på bankernas övervinster skulle innebära en kraftig förbättring av statsfinanserna. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att pressa ned bankernas vinster så att vanligt folk får en bättre ränta. Vänsterpartiet vill införa en bankskatt för att det inte ska löna sig för bankerna att sko sig på låntagare genom att ha högre ränta på utlånade pengar och lägre på inlånade jämfört med styrräntan.

Skatterna ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar. Därtill bör de utjämna inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper och vara styrande i klimat- och miljöpolitiken.

Det finns ett samband mellan ett relativt högt skatteuttag och hög sysselsättning.

Sverige är ett av de få OECD-länder som varken har förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt eller fastighetsskatt som är kopplad till bostadens värde. De svenska egendomsskatterna ligger klart under genomsnittet i OECD och EU. Frånvaron av kapital- och egendomsskatter har starkt bidragit till att Sverige i ett internationellt perspektiv har en extremt skev förmögenhetsfördelning. Vänsterpartiet vill därför se över egendomsskatterna och få en mer rättvis beskattning där de som har mycket också bidrar mer till den allmänna välfärden.

Skatt ska betalas efter bärkraft, och välfärd ska ges efter behov. Sverige behöver en ny skattepolitik som sätter omfördelning, klimat och välfärd främst i stället för att gynna höginkomsttagare och klimatskadliga utsläpp. Sverige behöver en skattepolitik som minskar klyftorna i samhället, bekämpar barnfattigdomen och bidrar till ett jämlikt samhälle.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 6.

(Applåder)

Fru talman! Det var en intressant fråga. Vi kan börja med frågan om att vi skulle vilja bilda regering med C. Det är inte så att vi vill bilda regering med C. Vi vill bilda en regering som inte innehåller Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och kanske inte heller Liberalerna. Vi vill helt enkelt se en regering som satsar på det här landet på ett annat sätt.

En intressant fråga – för det kanske inte sades rakt ut – är: Hur ska ni få ihop det när ni tycker så olika?

Jag kan konstatera något när det gäller regeringsunderlaget. Vi har ett parti som heter Liberalerna, som säger så här: Vi kan inte stödja en regering som SD sitter i; vi kan inte ingå i en regering som SD sitter i. Sedan har vi ett annat parti som heter Sverigedemokraterna, som säger: Vi kan inte stödja en regering som vi inte själva sitter i.

Hur har ni i Liberalerna tänkt lösa det, om ni nu skulle råka komma in vid nästa val? Hur har ni tänkt lösa detta med att ni inte stöder en regering med Sverigedemokraterna och att Sverigedemokraterna inte stöder en regering som de inte sitter i? Hur ska ni få ihop det? Det är min fråga.

(Applåder)

Fru talman! Det var intressant med hänvisningen till tidigare regeringar, för såvitt jag kan minnas ingick Liberalerna i det socialdemokratiska regeringsunderlaget under den förra mandatperioden. Vänsterpartiet gjorde det inte. Vänsterpartiet förhandlade inte med regeringen, men det gjorde Liberalerna. Vill Liberalerna prata illa om politiken under den förra mandatperioden ska de alltså titta på det egna partiet och inte på Vänsterpartiet.

Det var väldigt många olika trådar här. Jag tänker börja med detta att Centern och Vänsterpartiet har olika budgetar. Ja, det har vi, för vi är olika partier. Om vi har möjlighet att bilda regering tillsammans efter valet kommer vi att förhandla om vad som ska bli regeringens politik. Jag kan inte säga nu vem som kommer att få släppa till vad, utan det blir förhandlingar.

Det enda jag kan säga är att Vänsterpartiet inte kommer att göra som Liberalerna, som lade sig totalt platt för Sverigedemokraterna. Det är ju sverigedemokratisk politik som Liberalerna nu genomför. Man försämrar klimatet och försämrar migrationen. Det här är frågor som en gång i tiden var viktiga för Liberalerna. Gå tillbaka till Liberalernas själ, Anders Ekegren! Vad vill Liberalerna förutom att stötta Sverigedemokraterna och driva en sverigedemokratisk politik?

Jag saknar ord när jag hör en liberal stå här och vara stolt över att ha sålt ut sin egen politik – och sin själ – för att få sitta i en regering med stöd av Sverigedemokraterna och genomföra Sverigedemokraternas politik. Jag stannar där. Jag skulle ha pratat om moms också, men jag stannar där. Jag saknar nämligen ord.

(Applåder)

Fru talman! Centerpartiet har inte inordnat sig i blockpolitiken. Blockpolitiken speglar inte vad väljarna vill ha.

De flesta väljare i Sverige befinner sig i mitten – ja, det är faktiskt sant – men det som erbjuds med blockpolitiken är slagsida antingen långt åt vänster eller långt åt höger. Medierna spär ideligen på bilden att det bara finns två alternativ, och de rivigaste digitala krigarna agerar som medierna och polariserar och förenklar.

Förlorarna är väljarna som inte får den politik de efterfrågar. Väljarna befinner sig huvudsakligen i mitten. Det visar forskning från valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. Väljarna söker en politik som utvecklar landet ekonomiskt men som också ser till orättvisor och jämnar ut villkoren.

Fru talman! Centerpartiet utgår alltid från människan. Vi formar till exempel vår skattepolitik efter insikten om att människor som växer, får frihet och tar ansvar bygger hela vårt land underifrån. De bygger dessutom samhället starkare än vad något auktoritärt styre någonsin kommer i närheten av.

Företagandet skapar inte bara mening för den enskilde utan ger också vårt land förutsättningar att försörja oss med inkluderande skola, vård och omsorg. Låga skatter, låga trösklar till arbetsmarknaden och goda villkor för särskilt småföretagande skapar förutsättningar för vår gemensamma välfärd. Vi blir tillsammans rikare.

Fru talman! Vår utgångspunkt är människan – varje människa som en unik person, som en möjlighet och som en vital del av vårt samhälle. Varje människa formar samhället, inte tvärtom. Det är vår identitet. Det handlar om decentralisering, beslutsförmåga, ansvarsförmåga och entreprenörskap. Det är skogsägaren som bäst tar beslut om skogsbruket. På samma sätt är det forskaren som bäst styr sin forskning. Äganderätt och akademisk frihet är en del av vår identitet.

Fru talman! Människor i grupp utgör ofta olika lokalsamhällen. Det kan vara en by på landsbygden, ett fotbollslag, en bokcirkel, ett arbetslag på ett regionsjukhus, ett advokatkontor eller kanske en bostadsrättsförening. Det starka Sverige, ett Sverige som håller samman, kan ses som en väv av lokalsamhällen som växer underifrån till ett land där varje människa räknas. I lokalsamhället ser vi varandra. I Sverige ser vi varandra. Det är centerpartistisk politik.

Fru talman! Bland det sämsta vi kan göra i ett lokalsamhälle, både för den enskilde och för lokalsamhället i stort, är att ställa någon utanför. Hur ska vi kunna växa ekonomiskt och socialt om vi ställer människor utanför? Med emfas avvisar vi regeringens alla förslag som leder till att försvaga vårt samhälle underifrån. Förslag om att bryta ned studieförbund, folkhögskolor och kulturskolor leder till ökad segregering och ökad arbetslöshet.

Med sönderfallande lokalsamhällen faller också Sverige samman med ökad kriminalitet och ökat utanförskap som följd. Och med ökande geografiska skillnader i välstånd ökar dessutom spänningarna och minskar möjligheterna för ett lika rikt liv oavsett var man bor i vårt land.

Fru talman! Sverige i dag är ett land som står inför avgörande utmaningar. Det är vi eniga om. Inte minst seglar de ekonomiska utmaningarna upp som betydande i den globala konkurrensens tidevarv. Arbetslösheten är fortsatt hög, tillväxten är fortsatt svag och många av våra företag kämpar för att växa och anställa. Det är i detta läge regeringen presenterar sin konsumtions- och lånebudget för 2026.

Vi i Centerpartiet ser ett behov av dels återhållsamhet för de konsumtionsbaserade utgifterna, dels mer radikala och långsiktiga reformer. Därför har vi lagt fram en budgetmotion för 2026, som vi ser som inte bara ett alternativ utan en helt annan väg framåt. Vår syn på skatte- och jobbpolitik skiljer sig från regeringens och för all del övriga oppositionspartiers. Regeringens budgetproposition för 2026 innehåller några skattesänkningar, bland annat ett förstärkt jobbskatteavdrag och ett höjt grundavdrag. Dessutom föreslår man tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för unga.

Vi ställer oss kritiska till att regeringen inte förmår ställa om kursen till tillväxt med minskade utsläpp. Vi säger att jobben ska bli fler och utsläppen ska ned. Det som ekonomer är överens om blundar regeringen för.

Fru talman! Vi i Centerpartiet vill permanent – inte bara temporärt – sänka arbetsgivaravgifterna för att verkligen stimulera anställningar. Vi menar att det är just de fasta kostnaderna för arbete som ofta hindrar företag, särskilt små och medelstora, från att anställa fler människor.

Vi föreslår att arbetsgivaravgifterna slopas för småföretagens första anställda, för unga med ingångslöner och för långtidsarbetslösa. Det är inte en tillfällig åtgärd som ändrar kursen; det måste vara en grundläggande förändring, en permanent reform. Annars kan vi vara säkra på att ingen riktigt vågar agera på förd politik.

Vidare vill vi förstärka jobbskatteavdraget, särskilt för låg- och medelinkomsttagare. Det är en riktad skattesänkning för dem som arbetar och har lägre inkomster, inte en generell rabatt som mest gynnar dem med höga inkomster. Denna inriktning har ett tydligt syfte. Vi vill att skattesänkningar ska leda till fler jobb, inte bara större marginaler för dem som redan har arbete. Vår övertygelse är att fler i arbete stärker välfärdssystemet, minskar bidragsberoendet och genererar långsiktig tillväxt, inte minst via skatteintäkterna från de nya jobben och de dynamiska effekterna som kommer i kölvattnet av låg arbetslöshet.

Fru talman! Det finns en närmast ideologisk skillnad i hur vi ser på skattesänkningar och jobbskapande. Man kan kalla det för varaktiga versus tillfälliga åtgärder. Men skillnaden blir kanske ännu större när man tittar på hur relationen mellan konsumtion och jobbskapande ser ut. Regeringen blandar sänkningar för arbetstagare med konsumtionsstöd och andra punktinsatser. Vi i Centerpartiet fokuserar framför allt på att lätta kostnaden för arbete för både företag och anställda.

Kritiker skulle kunna invända att permanent sänkta arbetsgivaravgifter innebär en belastning för statens finanser på sikt, och det är en legitim fråga. Men vi menar att det är ett ansvarsfullt risktagande, eftersom fler jobb ger fler skattebetalare. Högre sysselsättning leder till lägre kostnader för arbetslöshetsförmåner och andra sociala skyddsnät. Växande företag ger tillväxt och innovation, vilket stärker Sveriges ekonomi långsiktigt.

Fru talman! Det blir därmed inte särskilt rimligt att jämföra olika kostnader rakt av. Att investera för framtiden är väsentligen annorlunda jämfört med att konsumera dagens skatteintäkter. Vår vision – vår väg – är att investera för det framtida välståndet.

Vår jobb- och skattepolitik är också tydligt förankrad i en fördelningspolitiskt mer rättvis vision. Det är de som står längst från arbetsmarknaden eller som har de lägsta inkomsterna som i högre grad gynnas av våra reformer jämfört med regeringens satsningar.

Det är inte bara tillväxt för tillväxtens skull; det är en politik för inkluderande och socialt hållbar tillväxt. När fler är med i det gemensamma samhällsprojektet att bygga lokalsamhällen kommer även kriminalitet och utanförskap att minska och ekonomin att stärkas. Att lämna människor vid sidan av skapar inte ett tryggt och välmående samhälle. Batonger kan behövas, men än mer behöver vi en inkluderande politik och inte minst en inkluderande ekonomisk politik.

Samtidigt kopplar vi detta till vår gröna vision. Skattepolitiken ska stödja investeringar i klimatomställning genom att frigöra resurser och skapa förutsättningar för företag att växa och investera i gröna affärer. Det framtida näringslivet kommer, oavsett dagens regeringspolitik, att med nödvändighet vara grönt. Annars tappar vi ekonomisk mark mot andra länder. Att bekämpa klimatförändringarna gör inte ont ekonomiskt. Det är en dålig myt. Det har av ledande ekonomer avfärdats för länge sedan. Att bekämpa klimatförändringarna skapar i stället jobb och tillväxt. Att ligga i framkant är att bygga morgondagens välstånd. Investeringar vi nu gör i vår ekonomi kommer att bli mångfalt värda om de är gröna och socialt inkluderande.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till våra reservationer, det vill säga reservationerna 3 och 7.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Det finns någon form av närmast rörande intresse för Centerpartiets vägval. Jag ber att få återkomma till det jag sa i inledningen av mitt anförande. Vi är inte särskilt förtjusta i blockpolitiken, där ett rött och ett blått lag pekas ut. Vår utgångspunkt är att det finns åtta partier i Sveriges riksdag som alla enskilt söker så stort stöd som möjligt för sin politik och att man därefter när väljarna fått säga sitt kan se hur resultatet blir och vilka konstellationer som kan ta ansvar för landet. Vi funderar extremt lite på om det finns statsministerkandidater som heter Andersson, Kristersson eller Åkesson. Det är de som företräder de tre stora partierna.

Journalister och en del liberaler är extremt förtjusta i att stärka bilden av ett polariserat politiskt klimat, där enskilda partier kan offra hela sin politik bara man får sitta med i ett gäng i regeringsställning. Det val som Liberalerna har gjort, att förhandla bort sin egen politik och hela sin liberala själ för att få några ministerposter och sedan sjunka till kanske 2 procent i opinionsundersökningar, är ett val som Centerpartiet inte kommer att göra – det kan ledamoten Ekegren vara alldeles säker på.

(Applåder)

Fru talman! Jag har här i talarstolen redogjort för Centerpartiets skattedelar av budgetmotionen. Precis som ledamoten Ekegren noterar är Centerpartiet ett parti som ser att generellt låga skattenivåer, särskilt för dem som har de mest knappa omständigheterna, är gynnsamt för Sverige. Det är gynnsamt för vår tillväxt och därmed också för det generella välståndet i vår nation – så att man har lika god tillgång till skola, vård och omsorg i hela landet och oavsett vilken bakgrund man kommer från.

Ekegren var också inne på ideologiska skillnader. Det är ju så bland de politiska partierna att vi har ideologiska skillnader; vi utgår från olika idéer. Vad Ekegrens parti nu utgår från vet jag ärligt talat inte, men vi har liberalismen som ideologi i Centerpartiet. Den stipulerar bland annat människors lika värde och att vi ska se människor som en tillgång. I stället för att sparka ut människor och betala hundratusentals kronor för en enkelbiljett vill vi för vår tillväxt och vårt välstånd se till att människor kommer i arbete, att vi minskar glappet på arbetsmarknaden och att vi täpper till det kompetensgap som finns mellan den arbetsföra befolkningen och den kompetens som företagen söker. Där har vi en herkulisk uppgift. Det är ett stort glapp som vi måste lösa.

Vår ideologiska utgångspunkt är att människor behövs, för sin egen skull men också i förlängningen för samhällets välstånd.

(Applåder)

Fru talman! Tidöavtalet slöts på ett slott. Det märks. Under den här mandatperioden har de som redan lever med små ekonomiska marginaler fått mindre medan de välbemedlade har fått mer.

Regeringen har satsat på lägre skatter och bidrag för de redan rika så att de kan bygga ut sina altaner och få billigare oxfilé till fredagsmyset. Samtidigt har man nekat Sveriges barnfamiljer ett höjt barnbidrag, och 100 000 fler svenskar har hamnat i arbetslöshet. Vi har en kostnadskris och en lågkonjunktur som slår allra hårdast mot dem som redan kämpar.

Samtidigt överger regeringen klimatpolitiken på punkt efter punkt. De senaste veckorna har vi fått höra att det till och med finns partier i regeringen som helt vill kasta bort de svenska klimatmålen, mitt i en brinnande klimatkris.

Miljöpartiet tänker större om politiken. Vi vet att verkligheten varken har sin utgångspunkt i eller utspelar sig på ett drömlikt slott. Miljöpartiet vill höja skatterna på det som är skadligt för vår planet och sänka skatterna på det som gynnar klimatomställningen, samtidigt som vi ser till att ha en stark välfärd där ingen lämnas utanför – ett samhälle där barn inte går och lägger sig hungriga och där föräldrar har ett arbete att gå till. Vi presenterar en budget och en skattepolitik för en rättvis klimatomställning.

Fru talman! På grund av regeringens politik ser Sverige ut att missa samtliga klimatmål. Från att ha varit ett föregångsland inom klimatomställningen har vi efter bara tre år med Tidöpartiernas politik hamnat rejält på efterkälken. Detta är nonchalant mot svenska folket, där sju av tio oroar sig för hur klimatförändringarna ska påverka kommande generationer.

Lika många tycker att regeringen borde göra mer för att både begränsa klimatförändringarna och bevara och skydda natur i Sverige. Vad gör då regeringen? De gör ännu mindre. De för en politik som ökar utsläppen. De skickade inte ens en minister till förhandlingarna på klimattoppmötet i Brasilien.

Det här är oaktsamt med svenska folkets oro, och ärligt talat är det pinsamt, speciellt eftersom vi vet att det går att nå klimatmålen – med grön politik. Det är inte något som bara vi Miljöpartiet säger, utan det har faktiskt även Finansdepartementet, där Moderaternas Elisabeth Svantesson är chef, räknat ut. Efter att alla partier presenterat sina förslag till nästa års budget räknade Finansdepartementet ut att bara ett parti, Miljöpartiet, klarar klimatmålen med sin politik. Klimatmålen är alltså inte omöjliga att uppnå, utan det är regeringens politik som gör att vi missar dem.

Regeringens klimatskadliga politik syns tydligt i skattepolitiken. Flygresandet har lite av en gräddfil när det gäller beskattning. Regeringens beslut att ta bort flygskatten, som skulle jämna ut skevheten, beräknas öka utsläppen från svenska flygplatser med knappt 90 000 ton koldioxidekvivalenter. Det är lika mycket utsläpp som om vi skulle flyga 100 000 flygresor tur och retur till Mallorca, för att sätta det i perspektiv. Detta är fullständigt orimligt mitt i en klimatkris.

Miljöpartiet ser att vi måste återinföra och fördubbla flygskatten, och samtidigt måste vi göra något åt dem som ägnar sig åt att flyga privatjet mitt i klimatkrisen. Vi tycker att de borde ha en skatt på 20 000 kronor per flygning.

Samtidigt gör vi i Miljöpartiet alternativen bättre och billigare. Vi storsatsar på hållbart resande – tåg som går i tid och som trafikerar fler delar av Sveriges avlånga land samt nya tågbanor.

Vi satsar också på att det ska bli billigare med kollektivtrafik, genom ett Sverigekort där vuxna betalar 499 kronor per månad för att resa med all kollektivtrafik i hela Sverige. För barn, studenter och pensionärer blir priset hälften av det. Det här har införts i Tyskland, och det blev en succé. Nu är det dags att Sverige får ett Sverigekort.

Elektrifieringen av fordonsflottan, det vill säga att vi byter från fossila bränslen i bilarna till att bilarna framför allt ska gå på el, har också skjutits i sank med Tidöpartiernas politik. Man avskaffade bonusen för nya elbilar, och vi såg direkt effekt på nybilsförsäljningen.

Vi i Miljöpartiet föreslår i stället att vi ska se till att det blir billigare med bilar som går på fossilfri energi, alltså elbilar, och dyrare att köpa nya fossilbilar. År 2025 är det faktiskt dags att elektrifiera fordonsflottan.

Som en del i att uppnå klimatmålen och ställa om alla olika sektorer i Sverige vill vi ha ett nationellt utsläppshandelssystem, det vill säga på sikt gå bort från punktskatter och höjda koldioxidskatter på bensin och diesel till att i stället ha ett handelssystem som successivt minskar utrymmet för utsläpp. Men tills vi har kunnat fasa in det behöver vi faktiskt höja priset på koldioxid på bensin. Den här regeringen har kraftigt subventionerat fossila bränslen, vilket ökar utsläppen. Vi föreslår – faktiskt som enda parti – en realistisk klimatpolitik, som innebär att vi måste se till att utsläppen kostar pengar. Vår beräkning är att den kostnaden skulle landa på 2,2 kronor per liter.

Samtidigt måste klimatpolitiken vara rättvis. Alla har inte möjlighet att i morgon byta ut sin fossilbil till en elbil. Därför satsar vi också över 4 miljarder – som vi då får in genom höjd bensinskatt – till en grön utdelning till låg- och medelinkomsttagare som bor på landsbygd och i glesbygd, där man är beroende av bilen. För en ensamstående förälder med två barn handlar det om 5 800 kronor.

Med Miljöpartiet får Sverige en rättvis klimatomställning där de som har det svårast att ställa om får stöd och hjälp. Vi inför leasingstöd för att fler ska ha råd att leasa en elbil. Vi inför Sverigekortet för dem som reser med kollektivtrafik och en återbäring för dem som har det allra tuffast.

Fru talman! Det som påverkar klimatet behöver kosta, och det som är bra för klimatet ska vi gynna ekonomiskt. Därför vill vi se till att de som producerar förnybar el från solceller på taket ska få tillbaka den så kallade 60-öringen, alltså skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el, som regeringen tog bort. Vi föreslår även att det gröna avdraget höjs igen och att den så kallade 500 kilowatt-gränsen för egenanvänd el slopas för att fler tak ska kunna användas för att producera förnybar el.

I den gröna omställningen behöver jordbruket också finnas med. Vi behöver byta ut avdraget som går till dem som använder diesel i jordbruket till ett jordbruksavdrag som går till alla jordbrukare. På så sätt gynnar vi omställningen bort från fossila drivmedel och missgynnar inte de jordbrukare som faktiskt har ställt om.

Samtidigt som vi rör oss bort från det fossila behöver vi också gå ifrån slit-och-släng-samhället. I år inföll Sveriges overshoot day, alltså den dag då vårt land förbrukat sin rättvisa del av jordens förnybara resurser för året, redan den 3 april. Sverige lever alltså som om vi hade fyra jordklot. Det är inte hållbart.

Många svenskar gör vad de kan för att vända utvecklingen trots att regeringen gjort det svårare. Fler handlar secondhandkläder och begagnade prylar i stället för att köpa nya. Fler försöker också få sina kläder och prylar lagade. I budgeten för 2023 tog regeringen bort den halverade momsen på vissa reparationer, vilket är helt obegripligt. Jag får nog räkna in det på kulturkrigskontot mot allt som är klimat- och miljöpolitik. Vi behöver gynna reparationer, och vi i Miljöpartiet står fast vid halverad moms på reparationer av cyklar, hushållsapparater, skor, lädervaror, kläder och hushållslinne.

Fru talman! De ekonomiska medel som staten får in ska användas för att göra vårt samhälle bättre och starkare. Vi föreslår höjt barnbidrag och förstärkt bostadsbidrag för barnfamiljer med små ekonomiska marginaler för att inte ett enda barn och inte en enda mamma ska gå hungrig i slutet av månaden.

Det är tyvärr fullt reella och smärtsamma konsekvenser som vi har sett av regeringens politik. Alla har inte ens råd med vinterkläder till sina barn nu när det blivit kallt. Barnfattigdomen har skenat. I sista stund försöker regeringen hafsa ihop något slags tillfällig valfläskpolitik för att på något sätt verka bry sig om dem som har det sämst ställt.

Vi i Miljöpartiet riktar våra satsningar till just dem som behöver det mest för att samhället ska hålla ihop. De ekonomiska klyftorna måste minska. I stället för ytterligare ett jobbskatteavdrag och skatteavdrag för dem som tjänar mest tycker vi att vi ska satsa på dem som har det tuffast.

Fru talman! Kejsaren är naken, och Miljöpartiet lever inte i Tidöslottets sagovärld. Vår politik är inte utmejslad på något slott, och det märks. Med Miljöpartiets politik klarar vi klimatmålen samtidigt som vi ser till att Sveriges medborgare får ett bättre och mer drägligt liv, där det finns ständigt framtidshopp i stället för oro för hur man ska klara av att ge barnen mat när räkningarna är betalda.

Vår politik erbjuder hopp om att Sverige kan klara klimatmålen, och vi ser till att använda statens resurser effektivt för människors och planetens bästa. Vi tänker större om politiken, utanför slottens murar.

Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)