Saila Quicklund

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Arbetstidsförkortning och karensavdrag är verkligen en arbetsmiljöfråga, och jag ska förklara varför. Det är också kärnan i detta. Ciczie Weidby och jag har jobbat länge med arbetsmiljöfrågor, och jag respekterar hennes kunnande. Det är därför jag vill diskutera detta med henne. Redan ansträngd personal ska alltså springa betydligt fortare för att man inte kan fylla passen med personal. Om man i det läget tar ut 80 000 personer, var är då hälsoaspekten för personalen?

Jag vet att det har gjorts lyckosamma försök, men det har visat sig att det inte fungerar i längden. Arbetstagarna har ofta offrat lunch och övriga raster för att få ihop arbetstiden. Det är helt orimligt. Jag tror inte på att använda detta som en hälsofaktor för att rekrytera fler.

Jag återkommer till mina frågor. Hur finansierar Vänsterpartiet kostnaden på 24 miljarder, som jag tror är lågt räknad? Det finns ingen finansiering i er budget för detta, även om man driver det. Det handlar om hälsofaktorn för redan hårt pressad personal och kompetensförsörjning. Kan man få in fler till vård och omsorg när man stressar dem ännu mer? Kanske kortsiktigt men inte i längden.

Fru talman! Jag tackar Ciczie Weidby för anförandet.

Vänsterpartiet vill ha en lagstadgad arbetstidsförkortning. Inledningsvis vill man ha en utredning för att möjliggöra detta. Man pratar också om bibehållen lön. Jag har uppfattat att också Socialdemokraterna och Miljöpartiet är inne på samma linje – dock inte Centerpartiet, så det finns ingen enad opposition i denna fråga.

Enligt SKR:s beräkningar innebär en lagstadgad arbetstidsförkortning att 130 miljoner arbetstimmar försvinner och att rekryteringsbehovet blir 80 000 personer i offentlig sektor – detta i ett läge då SCB konstaterar att det behövs 50 procent fler vård- och omsorgsanställda till 2040.

När Vänsterpartiet också driver avskaffat karensavdrag till en kostnad på uppemot 24 miljarder kronor är frågan inte längre om politiken är välvillig. Vi vet att sjukskrivningarna ökar markant vid ett borttagande av karensavdraget. Frågan är om detta är ansvarsfullt. Svaret måste vara nej.

Kan Vänsterpartiet förklara hur man ska rekrytera 80 000 personer till en sektor som redan i dag har stora problem med bemanning och att fylla arbetspassen? Hur finansierar Vänsterpartiet de 24 miljarderna i nya sjuklönekostnader? Är det genom att höja skatten eller dra ned på välfärden? Hur tänker Vänsterpartiet?

Fru talman! Det här blir ju verkligen märkligt. Här står en företrädare för Socialdemokraterna och anklagar den sittande regeringen för att man under tre och ett halvt år inte har tagit fram en reform för sanktionsavgifter för de kvinnodominerade yrkena. Socialdemokraterna satt i regeringsställning i åtta år och lade fram en utredning 2022. Vad var Socialdemokraternas prioritering? Under åtta år presenterade de inte det förslag som nu verkar så angeläget. Efter tre och ett halvt år kommer de nu till oss. Vi gör omfattande insatser på arbetsmiljöområdet. Detta är häpnadsväckande, måste jag säga.

Som en kommentar till det ledamoten sa vill jag säga att arbetsgivaren givetvis har huvudansvaret för arbetsmiljöinsatserna. Det jag uttryckte var att detta ska ske i samverkan. Här har skyddsombuden en viktig roll. Det har också arbetstagarna och arbetsgivarna tillsammans.

Någonstans tror jag att vi måste ha en diskussion om var det brister. Man kan stänga arbetsplatser. Det finns sanktionsmöjligheter om det handlar om ännu värre saker. Varför används inte dessa möjligheter?

Det finns ett tydligt ansvar, men flera parter måste samverka; det kan vi aldrig komma ifrån.

Jag måste återvända till det jag sa tidigare: Det är förvånande att Socialdemokraterna inte införde det här själva.

Jag vet att man ser över den här frågan, och jag skulle tro att sanktionsavgifter på kvinnodominerade arbetsplatser kommer att innefattas. Sjuktalen är extremt höga. Därför behöver vi fler inspektioner – vi vet att de har effekt – och kanske också sanktionsavgifter. Vi får se.

Fru talman! Jag tackar Johanna Haraldsson för frågan.

Ja, Johanna Haraldsson – varför står vi här? Vi hade åtta år med en socialdemokratiskt styrd regering, som inte införde detta. Jag uppfattar det som att det här var ett stort önskemål från Johanna Haraldsson och Socialdemokraterna. Jag kan lägga det som slutfråga: Drev Socialdemokraterna eller Johanna Haraldsson det här? Det verkar nämligen vara angeläget.

Vi vet att arbetsgivaren har det absolut största ansvaret för arbetsmiljöfrågorna på en arbetsplats, men jag ser det också som ett kollektivt ansvar. Arbetsgivarparterna bär ett stort ansvar, men det gör även skyddsombuden.

När det gäller sanktioner ser regeringen nu över straffreformer. Även brottsbalken, som arbetsmiljöbrott faller in under, ser man över. Sanktioner diskuteras. I motsats till vad ledamoten sa i det förra replikskiftet om att vi inte kommer att presentera en arbetsmiljöstrategi kan jag meddela att det arbetet pågår och att den kommer att presenteras. Om vi hinner innan den här mandatperioden är slut vet jag dock inte.

Sanktionsavgifter ser man alltså över. Jag kan inte svara här och nu att det införs, men frågan har lyfts och parter tittar gemensamt över just den frågan. Finns det sanktioner i typiskt manliga branscher tycker jag att det vore ytterst relevant att det finns också där kvinnor dominerar på arbetsplatserna. Men det är en personlig åsikt, och jag kan inte lova någonting här och nu.

Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till utskottets förslag.

Arbetsmiljöfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Som tidigare chef inom vård och omsorg har jag haft förmånen att på nära håll få följa en kvinnodominerad arbetsplats, en verklighet som ofta diskuteras här i kammaren. Jag har sett hur avgörande det är att arbeta medvetet med arbetsmiljön, att se varje människa, att stötta varandra och att visa respekt för det arbete som varje dag bär upp vår välfärd. De erfarenheterna bär jag fortsatt med mig.

Samtidigt är det en komplex verklighet vi diskuterar. Vissa mål borde vara självklara, som att människor ska kunna gå till jobbet och komma hem igen. Men så ser det inte alltid ut.

Den preliminära statistiken för 2025 visar 45 dödsfall på svenska arbetsplatser. Det handlar om olyckor med fordon, fall och maskiner – tragedier som aldrig skulle behöva inträffa.

Jag har själv haft kontakt med föräldrar vars barn gick till jobbet men aldrig kom hem igen. Det sätter perspektiv på frågan. Vi måste alla ta ansvar för att stoppa dödsolyckorna.

Utöver detta skedde under 2024 omkring 40 000 arbetsplatsolyckor som ledde till sjukfrånvaro och ytterligare nära 100 000 olyckor utan sjukskrivning. Det är en tydlig signal om att arbetsmiljöarbetet behöver stärkas.

Debatten fastnar ofta i offentlig sektor och omsorg. Det är viktigt, men de allvarligaste olyckorna är vanligare i branscher som bygg, transport, tillverkning och jord- och skogsbruk. Därför måste insatserna vara breda och träffa hela arbetsmarknaden.

Fru talman! En god arbetsmiljö kräver tre saker: ett starkt ledarskap, tidig rehabilitering och ett arbetsgivaransvar som tas på allvar.

Regeringen har därför förstärkt Arbetsmiljöverket med ökade resurser för en mer effektiv och träffsäker tillsyn. Inspektionerna har blivit fler och oftare oanmälda, och de riktas mot de arbetsplatser där riskerna är som störst. Kompetenskraven hos inspektörerna har också utvecklats.

Informationsinsatser till småföretag har genomförts, och samarbetet kring företagshälsovård har stärkts. Samtidigt har nollvisionen utvecklats, från målet att ingen ska dö på jobbet till målet att ingen ska dö till följd av jobbet. Det är en viktig ambitionshöjning. Men vi måste också se de långsiktiga riskerna. Varje år dör omkring 3 000 människor i förtid på grund av arbetsrelaterade sjukdomar – de som är kopplade till stress, hög arbetsbelastning, buller och fysiskt tunga arbeten. Även detta är självklart oacceptabelt.

Regeringen arbetar också kraftfullt mot arbetslivskriminalitet. Genom en nationell strategi stärks tillsynen, sanktionerna skärps och myndighetssamarbetet förbättras. Oseriösa aktörer ska inte kunna konkurrera ut seriösa företag eller utnyttja människor. Regeringens insatser ger resultat, även om mycket arbete återstår.

Fru talman! Arbetslivet förändras snabbt. Därför tas nu en ny arbetsmiljöstrategi fram för åren 2026–2030, med fokus på ett hållbart, hälsosamt, tryggt och innovativt arbetsliv. Digitalisering, AI och den gröna omställningen ställer nya krav på inte minst den kognitiva arbetsmiljön, liksom på transparens när ny teknik införs. Därför införs också ett nytt fjärde delmål i strategin.

Ledarskapet är avgörande. Chefer måste ha rätt förutsättningar, administrativt stöd och ett rimligt antal medarbetare. Inom äldreomsorgen, där kraven är höga, behöver ledarskapet stärkas ytterligare. Därför har regeringen tillsatt en utredning.

Rehabiliteringen behöver utvecklas. Tidiga och aktiva insatser är avgörande för att människor ska kunna komma tillbaka i arbete. Möjligheten att arbetspröva med bibehållen sjukpenning är ett steg framåt, men mer behöver göras.

Fru talman! Jag vill också lyfta kvinnors arbetsmiljö. I genomsnitt är kvinnor sjukskrivna betydligt mer än män, och de lever en större del av livet i ohälsa. Det hänger samman med hög belastning både i arbetslivet och i hemmet. Samtidigt vet vi att riktade insatser ger resultat. Satsningar på exempelvis klimakterievård, utbildning, inspektioner och anpassningar på arbetsplatsen kan kraftigt minska sjukskrivningarna. Det är en fråga om jämställdhet men också om kvalitet och effektivitet i våra verksamheter.

Arbetsmiljöpolitik handlar ytterst om ansvar. Det handlar om att förebygga olyckor, sjukdomar, stress, hot och våld. Det handlar om att lagar ska följas och att ingen ska bli sjuk eller dö av sitt arbete. Men det handlar också om systematik – om att skyddsombud finns på plats, att företag får stöd att göra rätt, att brott beivras och att ingen ska dö till följd av sitt jobb.

Det handlar om arbetsgivare som tar sitt ansvar och förebygger olyckor, stress, hot, våld och trakasserier. Det handlar också om en regering som kontrollerar att lagar och föreskrifter följs och om att vi verkar för att minska sjukskrivningarna så att människor faktiskt orkar med ett helt arbetsliv. Det är bra för Sverige och för vår produktivitet och konkurrenskraft, men det är också bra för den som har ett arbete och kollegor att gå till.

Det handlar också om människor – om undersköterskan, läraren och alla de andra som varje dag går till jobbet och får Sverige att fungera. De ska känna sig trygga på sina arbetsplatser, de ska ha ledare som tar ansvar och de ska kunna komma hem till sina familjer. Det är därför vi driver en politik för en bättre arbetsmiljö.

(Applåder)

Fru talman och Johanna Haraldsson! Det är lätt att i opposition önska mer resurser till Arbetsmiljöverket och fler arbetsmiljöinspektörer. Johanna Haraldsson uttrycker denna önskan i tidningen Arbetarskydd.

Sanningen är, som jag sa tidigare, att regeringen har tillfört 100 miljoner. Det har också gjorts en stor omorganisation inom Arbetsmiljöverket. Både Johanna Haraldsson och jag sitter i insynsrådet och fick den här informationen så sent som i förra veckan.

Det ska ses som en investering när Myndigheten för arbetsmiljökunskap och Arbetsmiljöverket nu slås ihop. Vi får forskning kopplad till operativ verksamhet; det är en fantastisk lösning som den här regeringen nu utvecklar. Som jag också sa tidigare har resultatet blivit att de myndighetsgemensamma inspektionerna har ökat med hela 11 procent. Vi ska se det här som en investering.

Vi har också förfinat och förbättrat kunskapen hos inspektörerna och via ett uppdrag från regeringen säkerställt att de har tillräckliga branschkunskaper för att kunna gå ut i de olika branscherna. Kvaliteten höjs alltså.

Det jag säger är att regeringen förstärker, förbättrar och utvecklar det som Socialdemokraterna initialt gjorde. Det som gjordes var lovvärt, men vi förbättrar kvaliteten avsevärt. Jag vill också framhålla det regeringen gör på justitieområdet. Det är, som jag sa, något av en revolution på området som görs för att komma till rätta med den arbetsmiljökriminalitet som finns.

Jag sitter också i Polismyndighetens insynsråd och vet vad detta har fört med sig. Vi ser fantastiska effekter av att regeringen har släppt på sekretessen mellan myndigheter så att de kan samverka. Det här gjorde inte S-regeringen, och man kan undra varför. Men nu görs det mycket på området.

Fru talman! Tack, Johanna Haraldsson, för anförandet!

Johanna Haraldsson har vid ett flertal tillfällen sagt i medierna att regeringen inte prioriterar arbetsmiljön utan bara sänker skatterna. Det här är häpnadsväckande uttalanden.

Regeringen fortsätter att skärpa, förfina och utveckla den politik som S-regeringen faktiskt i många stycken införde. De här kommentarerna blir därför ett slags underbetyg till er själva. Det är vanligt att man i opposition kritiserar regeringen, men det här är en ny nivå. Det är mycket märkligt.

Regeringen har skjutit till 100 miljoner till Arbetsmiljöverket. Vi gör en mer träffsäker, ambitiösare och skarpare form av inspektioner på de arbetsplatser där riskerna är som störst. Under 2025 utförde Arbetsmiljöverket närmare 30 000 inspektioner, och antalet myndighetsgemensamma inspektioner ökade med hela 11 procent. Farliga jobb har stoppats, och fler polisanmälningar har gjorts.

Vi har en nationell strategi mot akrim med 45 åtgärder. Nio myndigheter samverkar, och vi har sju regionala center. Det sker närmast en revolution inom justitieområdet. Det blev åtta förlorade år då vi inte fick igenom de förslag som inte minst hade kunnat vara verksamma på akrimområdet.

Vi kommer också att se till att fler skyddsombud kan rekryteras. En ny arbetsmiljöstrategi är på gång. Regeringen har tagit krafttag. Min talartid räcker inte till för att förklara allt. Vi är inte klara, men allt går ändå i rätt riktning.

Min fråga är: Vad är Johanna Haraldssons analys? Varför kunde inte den Sledda regeringen på åtta år genomföra de förbättringar som den här regeringen nu gör?

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Britz.

SCB uppger att ungdomsarbetslösheten är 24 procent. Värt att uppmärksamma är att hela 75 procent av de så kallat arbetslösa unga är heltidsstuderande som söker ett extrajobb för att dryga ut sina studiemedel.

Från den 1 april sänker regeringen arbetsgivaravgiften för unga i åldern 19–23 år. Det är verkligen positivt för dem som söker ett jobb.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Vilka fler åtgärder gör regeringen för att minska ungdomsarbetslösheten?

Herr talman! Nadja Awad sitter inte i arbetsmarknadsutskottet. Därför kräver eller förväntar jag mig inte heller att hon ska ha koll på alla siffror. Men varslen minskar. Vi får rapporteringar varje månad om att det går i rätt riktning. Det finns framtidstro bland företagen, och det skapar jobb. Tillväxten förväntas öka. Sysselsättningsgraden ligger snart i topp i Europa. Arbetslösheten sjunker för sjätte månaden i rad. Vi är inte nöjda med de siffror som finns nu, men det går åt rätt håll med regeringens insatser. Ändå är vi i en lågkonjunktur.

Vi minns väl hur det var när vi klev in i regeringsställning med en inflation på 10 procent. Det finns otroliga utmaningar. Självklart skyller man inte på en lågkonjunktur, men det är klart att det har betydelse för arbetslösheten. Ändå går vi i rätt riktning med de här insatserna. Vi har höjt akassan för de första 100 dagarna och gjort så att fler kan vara delaktiga och komma in i den. Vi har minskat fusket, som också varit utbrett. Akassan är bättre, men det finns en arbetslinje med ett tydligare krav på att man ska komma i arbete. Därför måste vi ha fungerande system, med en fungerande arbetsförmedling, matchning, handledning, stöd och så vidare. Det kommer många bra saker; vi är på väg.

Här syns också skiljelinjerna mellan å ena sidan Vänsterpartiet och å andra sidan Moderaterna och regeringen. Vi tror på arbetslinjen. Vi ser möjligheter i alla människor. Tro mig: Alla människor kan med rätt stöd och rätt hjälpmedel vara delaktiga i samhällsgemenskapen. Det vet jag från min profession. Vi tror på människor. Här skiljer vi oss åt. Det är arbetslinjen som står mot bidragslinjen.

Herr talman! Det var mångfasetterat och mycket, Nadja Awad. Arbetsmarknadsutskottets frågor blandas med färdtjänst, hjälpmedel och så vidare. Det blir en röra. Men låt mig ändå kommentera.

Självklart ökar arbetslösheten alltid med ungefär 2 procent under en lågkonjunktur. Det som är märkligt är att vi under den förra regeringen hade en nästan lika stor arbetslöshet, i högkonjunktur. Det ska noteras att man utförsäkrade ungefär 200 personer per dag. Jag mötte de personerna i min förra profession. Hade du en enkel knäskada och var sjukskriven i ett år blev du sjukpensionär. Det friserade arbetslöshetssiffrorna. Många gömdes och glömdes av den socialdemokratiska regeringen.

Vi har en lågkonjunktur som påverkar. Vi har en strukturell lågkonjunktur och en konjunkturell lågkonjunktur. De här personerna – de som är över 55 år, de som har en funktionsnedsättning och de som är utrikes födda – ryms i den strukturella arbetslösheten. Det är här de långtidsarbetslösa finns. De påverkas inte så mycket av konjunkturen. De fanns där även under Socialdemokraternas tid. De andra, på den konjunkturella sidan, får snabbare arbete. Men just de funktionsnedsatta finns här.

Vi har lagt extra stöd till folkhögskolan, och vi har tillsatt tolkstöd. Nadja Awad kanske inte lyssnade på mitt anförande där jag berättade vad regeringen har gjort på den sidan.

När det gäller att lönebidraget inte har höjts sedan 2017 ändrade inte heller den socialdemokratiska regeringen på det. Det har stått fast. Nu ska vi göra en översyn, och det är bra.

Herr talman! Tack för repliken, Jonathan Svensson!

Återigen: Det är fascinerande att Jonathan Svensson och Socialdemokraterna är otåliga. De hade faktiskt åtta år på sig att åtgärda de här sakerna.

Regeringen har på tre och ett halvt år gjort mer än den socialdemokratiska regeringen gjorde på åtta år. Vi har bytt styrelse och generaldirektör. Vi har också gett funktionsnedsatta personer som önskar starta företag extra stöd. SIUS-insatserna har ökat väsentligt. Det har satts in tolkstöd och fördjupad kartläggning, individuellt stöd och kontinuerlig handledning. Man har ökat från 1 700 till 7 500. Det händer saker, även om vi inte är nöjda. Det är den här regeringen som har tagit tag i just de sakerna.

I regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen har vi också varit tydliga med att man måste korta väntetiderna vad gäller kodning och så vidare.

Folkhögskolorna, där 44 procent av eleverna på den allmänna kursen är just funktionsnedsatta, får ett extra stöd. Folkhögskolan är jätteviktig för att de ska kunna vidareutbildas.

Samhallutredningen bereds och kommer snart med konkreta åtgärder. Och IFAU kartlägger, utvärderar och följer upp i stort sett alla områden, som skyddat arbete och lönebidrag. Och vi har en uppföljningsstrategi som sträcker sig till 2031.

Vad gjorde Socialdemokraterna under sina åtta år? Vi har gjort detta på tre och ett halvt år. Vi är inte nöjda, men det sker saker tack vare den här regeringen. Den passivitet som den här gruppen kände av under er regeringstid får aldrig komma tillbaka.

Herr talman! Jag tackar Jonathan Svensson för repliken.

Det kan tyckas lite märkligt ändå. Jag spårar en viss otålighet hos Socialdemokraterna över att det här inte går tillräckligt snabbt. Låt oss komma ihåg att Riksrevisionens rapporteringstid, den period man har sett över, är 2013–2024, alltså till största delen under den S-styrda regeringen. Det är klart förvånande om vetskapen har funnits. Och det har den! Jag har stått på Jonathan Svenssons sida och haft samma åsikter om den förra regeringen och känt otåligheten. Socialdemokraterna kräver här och nu att arbetet ska gå snabbare, medan man under åtta år inte utförde det som kanske borde ha gjorts under den tiden.

Vi vet att kritiken har varit stark mot att Arbetsförmedlingen inte sköter arbetsmarknadspolitiken för funktionsnedsatta effektivt. Var tionde person har fått vänta över tre år för att få en kodning. Det är tre år av väntan utan insatser. Vi vet alla vad det betyder fysiskt och psykologiskt för människor. Avsatta medel har inte heller använts, och Arbetsförmedlingen har skickat tillbaka miljardbelopp. Så var det även under Socialdemokraternas tid.

Nu är Socialdemokraterna otåliga. Varför kunde inte Socialdemokraterna justera det som man nu efterfrågar i opposition?

Herr talman! Vi debatterar nu Riksrevisionens granskning av Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktionsnedsättning.

Moderaterna tror på varje människas förmåga. Alla människor ska få känna att de har en plats där de kan vara med och bidra. Det är grunden i vår arbetslinje. I Sverige ska det vara viktigare vart du är på väg än varifrån du kommer.

Riksrevisionens granskning av hur arbetsmarknadspolitiken fungerar för personer med funktionsnedsättning säger oss att vi har en bit kvar till att nå det målet. Sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga uppgår till 46 procent. I övriga befolkningen är motsvarande siffra 80 procent. Arbetslösheten i gruppen är 21 procent, att jämföra med 8 procent för övriga. Mer än var tredje långtidsarbetslös i Sverige har en funktionsnedsättning. Därför ställer vi också om arbetsmarknadspolitiken.

Herr talman! Riksrevisionen pekar ut några centrala problem, och låt mig vara ärlig om allvaret i vart och ett av dem. Det handlar om att identifiera dem som har en funktionsnedsättning. För var tionde person inskriven på Arbetsförmedlingen tar processen mer än tre år. I flera fall identifieras aldrig funktionsnedsättningen. Det är naturligtvis omöjligt att ge rätt stöd till någon vars behov man inte ens känner till. Arbetsförmedlingen behöver handläggare med rätt kompetens, som kan hålla fler fysiska möten och har mod att göra de bedömningar som krävs. Det är också tydligt att den omorganisation som genomfördes under den förra regeringen har bidragit till att väntetiderna har ökat.

Herr talman! Moderaternas svar är en återupprättad arbetslinje och en politik som aktiverar, ger rätt stöd och öppnar dörrar till den ordinarie arbetsmarknaden. I Sverige finns runt 700 000 människor med någon form av funktionsnedsättning. Bland dem med nedsatt arbetsförmåga finns en stor outnyttjad potential. Det är inte rimligt att samhället blundar för den. Målet måste vara att fler ska lämna lönestöd och Samhall för en tjänst på den ordinarie arbetsmarknaden.

Mycket arbete pågår redan nu. Sedan 2022 har Arbetsförmedlingen ett särskilt uppdrag att minska långtidsarbetslösheten. Ett sammanhållet matchningsstöd byggs ut med förkortad kartläggning, kontinuerligt stöd från en eller en liten grupp av arbetsförmedlare och ett aktivt arbetsgivararbete. Medelsiffran för deltagande i stödet 2025 var 7 587 personer per månad. Det är en kraftig ökning från 1 762 personer per månad under 2024.

Tillgången till SIUS, särskild stödperson för introduktions- och uppföljningsstöd, har ökat sedan 2023 för både kvinnor och män. Det är en insats som riktar sig direkt till personer med en funktionsnedsättning. Däremot når Arbetsförmedlingen ännu inte sina egna mål, varför mer arbete krävs.

I regleringsbrevet har regeringen gett Arbetsförmedlingen ett fortsatt uppdrag, nämligen att väsentligt korta den tid det tar att identifiera och registrera funktionsnedsättningar med särskild prioritet för dem som har stått utan arbete i mer än två år.

Det finns också ett nytt mål, nämligen att antalet deltagare i insatser inklusive lönebidrag ska öka. Arbetsförmedlingen har dessutom fått i uppdrag att genomföra riktade informationsinsatser mot arbetsgivare för att öka kännedomen om de stöd som finns tillgängliga vid och under en anställning.

Folkhögskolorna förtjänar ett alldeles eget omnämnande. Hela 44 procent av deltagarna i den allmänna kursen 2024 hade en funktionsnedsättning. Det är alltså en av de viktigaste utbildningsvägarna för den här gruppen. I budgetpropositionen för 2026 satsar vi på det särskilda utbildningsstödet, och vi föreslår ett nytt riktat bidrag till folkhögskolorna för att stärka deras kapacitet att möta deltagare med varierade stödbehov och för att motverka att utbildningar avvecklas.

Regeringen har också tillsatt en Samhallutredning, som i mars 2025 lämnade sitt betänkande. Utredningen visar att behovet av skyddat arbete är stort och sannolikt kommer att växa. Betänkandet bereds nu inom Regeringskansliet. Därtill genomför också IFAU ett projekt om arbetssökandes upplevelser av funktionshinderskodning och insatser som lönebidrag och skyddat arbete. Det är precis den typen av kunskapsuppbyggnad som Riksrevisionen efterfrågar och som är nödvändig för att politiken ska styras mot faktiska resultat.

Herr talman! Riksrevisionen betonar att regeringen måste styra Arbetsförmedlingen långsiktigt och resultatorienterat. Det är en slutsats vi delar fullt ut. Det räcker inte att sätta upp mål, utan det måste också finnas uppföljning, konsekvenser och en organisation som faktiskt levererar. Riksrevisionen rekommenderar att förordningen om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ses över i sin helhet. Syftet är att säkerställa att villkoren för insatserna faktiskt bidrar till att programmets mål uppfylls. Utskottet delar den bedömningen.

Vi ser också allvarligt på att bedömningarna av funktionsnedsättningar görs på olika sätt beroende på var i landet man bor. Var du råkar bo ska inte avgöra vilket stöd du får. Det är en rättvisefråga.

Sverige ska bli rikare och tryggare. Det krävs att fler är i arbete, och det kräver att de som behöver stöd för att komma dit faktiskt får det med en arbetsförmedling som identifierar behov tidigt, ger sammanhållet och individanpassat stöd och arbetar aktivt med arbetsgivare. Det kräver ett ändamålsenligt regelverk, och det kräver en politik som inte nöjer sig med att förvalta det befintliga utan som aktivt driver på för att fler ska kunna delta på arbetsmarknaden efter just sin förmåga.

Arbetet är inte klart, men riktningen är rätt. Vi är beredda att vidta ytterligare åtgärder om så behövs.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag skulle kunna upprepa det jag svarade i förra anförandet. Vi pratade ju fattigdom, och jag har gett min bild: Människor som kommer in i arbete går från fattigdom till något annat som innebär inte bara samhällsgemenskap utan också ett värde av ekonomiskt slag. Det är den arbetslinje vi kör.

Med det vi nu inför – aktivitetskrav för att söka relevanta arbeten och ett bidragstak så att det alltid ska löna sig att arbeta – är vår strategi att försöka få in människor i samhällsgemenskap och jobb.

Man skulle kunna sammanfatta Miljöpartiets arbetslinje så här: Staten utbildar, staten anställer, staten bestämmer och skatterna på riktiga jobb ska höjas. Moderaternas och regeringens arbetslinje är: Företag växer, människor arbetar och välfärden stärks via det.

Här har vi olika uppfattningar. Jag tror inte att vi kommer längre i resonemanget. Jag har varit tydlig med hur vi ser på detta och vad som är riktig fattigdom. Vi gör allt för att människor nu ska komma in i utbildning och bli en del av samhället. Redan nu ser vi positiva tendenser. Mycket styrs dock även av inflationen, som regeringen har jobbat väldigt hårt med att få ned.

Jag tror inte att vi hade haft den här bilden om vi hade haft en socialdemokratisk regering där Miljöpartiet hade ingått. Jag vet att vi inte hade haft det. Då höjer man skatterna. Då skapar man inte incitament för att människor ska komma ut i jobb. Då fortsätter man med bidragslinjen.

Det är slut med det nu. Det är arbetslinjen som gäller. Varje människa måste också få individuellt stöd via Arbetsförmedlingen. Alla är värda en plats i gemenskapen. Vi tror på alla.

Fru talman! Fattigdom för mig är när människor inte har ett jobb att gå till. Det är också en jämställdhetsfråga att alla kommer ut på arbetsmarknaden och blir en del av samhällsgemenskapen. Det är här vår ideologi skiljer sig åt.

Miljöpartiet vill höja skatterna för arbetstagare med 10–11 miljarder. En sjuksköterska ska straffbeskattas ännu mer för allt över 50 000. Man säger nej till jobbskatteavdragen. Man säger nej till rot. Man vill göra det dyrare att anställa. Man är alltså inte för det som vi driver – att sänka arbetsgivaravgifterna för unga för att de lättare ska komma i jobb. Det blir mer byråkrati och mer pengar till administration för Arbetsförmedlingen.

Vi inför som sagt bidragstaket för att vi vet att när bidragen överstiger en lön, då lönar det sig inte att gå ut i arbete. Är det den utvecklingen Miljöpartiet vill fortsätta med? Det har ju varit er politik. Har den varit framgångsrik? Vilka incitament ska vi ha för människor att komma in i arbete?

Jag besökte Skåne för en vecka sedan. Där är det väldigt hög arbetslöshet. Samtidigt stod det på en stor banderoll: ”Sök jobb i Norrland!” Det är helt ointressant – man vill inte flytta. Det går inte att fortsätta med den politiken.

Fattigdom är att inte ha ett arbete. Här skiljer sig våra partier åt.

Fru talman! Jag tror att även Socialdemokraterna måste vara självkritiska, för mycket av det vi ser i dag är en konsekvens av den regeringens förehavanden.

Jag lyssnade på en P1-intervju med en kvinna som bott i Sverige i 20 år. Hon hade gått sju sfi-utbildningar och behövde tolk när hon satt där. Hon ville ut på arbetsmarknaden och hade vid något tillfälle jobbat någon dag på en förskola.

Vilket misslyckande! Hur har vi kunnat lämna människor så? Det är människor som vill ut och arbeta. Många av de här kvinnorna, som inte har språket med sig, har råddat kanske fyra, fem, sex barn. Vem klarar den logistiken? Självklart ska de här kvinnorna – och männen, såklart – in på arbetsmarknaden.

Sfi-utbildningen har vi nu satt max tre år på för att höja kvaliteten men också säkerställa att utveckling sker under processen. Så har det inte varit – lyssna på kvinnan som har gått sju utbildningar och fortfarande inte kan språket! Vilket misslyckande!

Folkhögskolorna ska också jobba med sfi eller svensk utbildning. Däremot har vi rensat i utbildningsdelarna, men det har också varit utbildningar som inte leder till jobb. Här höjer vi kvaliteten på insatserna så att det i första hand är utbildningar som leder till jobb som ska prioriteras.

Man måste titta på varför man gör neddragningar. Det kan också vara kvalitetshöjningar för att träffa rätt, och det är typisk moderat politik. Vi värderar varje krona så att den landar rätt och är effektiv. Det är skattebetalarnas pengar vi hanterar, och då krävs det.

I mycket är vi överens om att det här är viktigt. Vi behöver bredda utbildningarna. De som ingår i den strukturella arbetslösheten, i den gruppen, måste förberedas på ett annat sätt. Vi är överens där.

Fru talman! Tack, Ardalan Shekarabi, för en ytterst viktig fråga!

Det här är inget nytt scenario. Det pågick även under Socialdemokraternas tid i regeringsställning. Själfallet är det ytterst tragiskt att var tredje plats på yrkesutbildningarna har stått tom i ett läge när företagen skriker efter arbetskraft och så vidare, men det visar också hur stor den strukturella arbetslösheten är.

Många människor har inte möjlighet att komma in på den sortens utbildningar därför att de inte är förberedda för det. Här har regeringen en ytterst viktig del att ta tag i. Det handlar om att människor ska göras anställbara men också om att att de ska kunna kliva in i den typen av utbildningar.

Nu provar man ett nytt koncept när det gäller vårdutbildningar, även om det inte är några större summor. Även i kommunerna pågår utbildningar till undersköterskor, vårdbiträden och så vidare. Nu växer det också fram en ny del inom vård- och omsorgssektorn med serviceassistenter, som gör att nyanlända snabbare kan komma in i vårdsektorn för att sedan läsa vidare till undersköterskor. Det tror jag väldigt mycket på. Regeringen satsar också 30 miljoner på fler platser på vårdutbildningarna.

Körkorten har vi diskuterat i replikskiftet. Jag tror inte på det här att vissa ungdomar ska få ett körkort. Många arbetsgivare bekostar redan det för sina nyanställda om det krävs. Ungdomar sliter och sommarjobbar för att kunna ta körkort, som många av oss har gjort. I dag skulle du kunna göra som så att du säger upp dig, och då får du ett körkort av Arbetsförmedlingen. Jag tror inte på den delen. Det finns redan inom branscherna.

Direktiven till Arbetsförmedlingen är: Använd pengarna till utbildning! De har resurserna. Det handlar om att de måste anvisa dem.

Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till utskottets förslag.

Vi behandlar i dag arbetsmarknadspolitik och arbetslivets utveckling som en del av budgetpropositionen för 2026. Politiken har ett tydligt syfte: att fler människor ska arbeta, att fler ska kunna försörja sig själva och att Sverige ska stärka sin konkurrenskraft i en tid som kräver förnyelse, ansvarstagande och reformer.

Regeringen står fast vid arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta. Det ska finnas stöd för den som behöver det, men kraven ska vara tydliga, insatserna effektiva och vägen till egen försörjning kortare än den har varit under alltför många år.

Sverige har under lång tid haft en arbetslöshet som varit bland Europas högsta. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Och det är inte hållbart för vare sig ekonomin, välfärden eller sammanhållningen. Budgeten för 2026 adresserar detta genom stärkta jobbskatteavdrag, skärpta krav, bättre stöd för att ta sig in i arbete och insatser som främjar omställning, utbildning och matchning. Det är politik som sätter individens potential före passivitet.

Fru talman! Ett av våra största strukturella problem är att människor saknar rätt kompetens för de jobb som faktiskt finns. Samtidigt vittnar företag i hela landet om att de inte hittar personal. Det är ett dubbelt misslyckande.

Regeringen tar ansvar genom att i budgeten rikta resurser till yrkesutbildning och vuxenutbildning som leder till jobb, fler branschspår och arbetsplatsnära utbildningar, snabbspår för bristyrken och stärkt samverkan mellan näringsliv, kommuner och utbildningsaktörer.

Kompetensförsörjning är inte en sidofråga. Det är en framtidsfråga för svensk tillväxt, produktivitet och välfärd. Här gör denna regering mer än någon tidigare gjort.

Arbetsmarknadspolitiken har länge varit för dyr och ineffektiv. Alltför många fastnar i åtgärder som saknar riktning eller koppling till arbetsgivarnas behov. Regeringen och Moderaterna genomför nu en modernisering: Arbetsförmedlingen ska fokusera på matchning, inte administration. Fristående aktörer som levererar resultat ska premieras. Alla insatser ska följas upp betydligt tydligare.

Ett stärkt etableringsarbete är centralt. Sverige har inte råd med en arbetsmarknadspolitik som kostar mer än den levererar. Vi ska ha en politik som leder till jobb, inte statistik.

Vi vet att det i Sverige finns ett utanförskap, inte minst bland utrikes födda kvinnor, bland unga som saknar fullständiga betyg och bland personer som länge varit borta från arbetsmarknaden. Regeringens politik adresserar detta genom starkare drivkrafter för arbete, mer intensiva insatser för den som står längst ifrån arbetslivet, språkutbildning i kombination med jobb, krav på deltagande i insatser för att få ersättning och fler enkla vägar in i arbetslivet, där arbetsgivare och kommuner samarbetar.

Arbete är nyckeln till integration – inget projekt är starkare än det första jobbet. Att låta människor fastna i isolering är ansvarslöst. Att hjälpa människor in i arbete är både humant och nödvändigt.

Fru talman! Arbetslivet förändras. Tekniken förändras. Branscher och företag förändras. Människor byter jobb oftare och ställer högre krav på kompetensutveckling. Regeringens arbetsmarknadspolitik speglar detta genom att främja omställning under hela arbetslivet, stärka förutsättningarna för utbildning mitt i livet, möjliggöra livslångt lärande som inte bara är ett ord utan en realitet och skapa ett arbetsliv där fler kan växa i sina yrken, inte lämna dem när arbetsmarknaden förändras. Trygghet i arbetslivet kommer inte av att man bromsar utvecklingen. Trygghet kommer av att människor är rustade att möta den.

Det är inte staten som skapar jobb. Det är företag – stora och små, i hela landet. Därför måste politiken ge dem förutsättningar att växa och anställa. Regeringens budget för 2026 gör detta bland annat genom skattesänkningar för arbete, vilket stärker hushållens ekonomi och ökar arbetskraftens tillgänglighet, men också genom minskat regelkrångel och förenklingar samt förbättrade villkor för investeringar och expansion. Fler företag som vågar anställa betyder fler jobb för dem som behöver dem mest.

Vi måste även tala om arbetsmiljö. Regeringens linje är glasklar: Ingen ska riskera liv eller hälsa i sitt arbete. Det kräver ett systematiskt och förebyggande arbetsmiljöarbete i hela arbetslivet, med särskilt fokus där belastningen och riskerna är som störst, inte minst i kvinnodominerade arbeten.

Män och kvinnor möter olika risker i arbetslivet. En god arbetsmiljö är därför också en jämställdhetsfråga. I sektorer där kvinnor dominerar är de organisatoriska och sociala arbetsmiljöriskerna mest utbredda, och där ska skydd, stöd och förebyggande insatser prioriteras.

Kriminalitet på arbetsmarknaden skapar otrygghet, pressar arbetsvillkor och undergräver seriösa arbetsgivare. Därför behövs fortsatt myndighetssamverkan och skärpta insatser för att stoppa arbetslivskriminalitet – ett viktigt led i att säkerställa trygga arbetsplatser och rättvisa villkor.

Regeringens nya arbetsmiljöstrategi för åren 2026–2030 är ett viktigt steg för att möta de utmaningar och möjligheter som ett förändrat arbetsliv medför.

Fru talman! Arbete är en av våra viktigaste samhällsbärande principer. Det är grunden för välfärden, för integrationen, för tryggheten och för människors egen frihet.

Regeringens arbetsmarknadspolitik och arbetslivsinriktning i budgeten för 2026 är ett tydligt besked om att Sverige ska tillbaka till arbete, utveckling och egenmakt.

Vi hörde i dag positiva nyheter om att arbetslösheten nu sjunker för fjärde månaden i rad, till 6,7 procent. Även ungdomsarbetslösheten följer trenden.

Inflationen har via regeringens politik sjunkit från 10 procent år 2022 till 2,3 procent, och Boverket rapporterar att bostadsbyggandet ökar, med 35 000 nya bostäder i år. Det är bra och ger positiva svar när det gäller arbetslöshet, tillväxt och framtidstro. Sverige rör sig i rätt riktning, men vi är självfallet inte nöjda. Ett hårt arbete fortsätter från regeringen. Det är så vi stärker Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Låt oss titta på vilken politik Socialdemokraterna driver. Många av de förslag man nu lägger fram är gamla, misslyckade förslag. Vissa har man till och med tagit bort därför att de inte fungerade fastän de var kostsamma. Det är inte bara skattepengar man slösar bort, utan det handlar också om tid, hopp och möjligheter för människor.

Ni vill till exempel införa karensavdrag, Ardalan Shekarabi. Vissa uppskattar kostnaden för detta till 40 miljarder – det finns ett spann mellan 5 och 40 miljarder. Det är helt ofinansierat. Det här var någonting som Socialdemokraterna själva införde 2019.

Traineejobb kostade 6 miljarder. Detta projekt lade ni själva ned eftersom det var misslyckat, men nu vill ni ta upp det igen.

Extratjänsterna kostade 29 miljarder. 5 procent gick ut till reguljära jobb. Även detta vill ni plocka upp igen. Människor satt hemma i lägenheter i Skåne, vilket vi fick ta del av rapporter om, men kommunerna håvade in fullt finansierade ersättningar.

Arbetstidsförkortningen vill ni också genomföra, till en kostnad av 500 miljarder. Vem betalar det priset? Det gör undersköterskan eller sjuksköterskan som måste springa snabbare.

När det gäller körkort till unga arbetslösa ges det redan i dag stöd från branscherna och arbetsgivarna.

Jobbkontrakt för unga finns redan i dag i form av jobbgarantin.

Jag såg att Ardalan Shekarabi i en intervju förde fram barnbidrag som en lösning på arbetslösheten. Ska barnbidrag till miljonärer vara en lösning på arbetslösheten?

Byggsubventioner vill inte ens byggbranschen själv ha. Detta är pengar som går direkt ned i fickorna på företagen.

Under vilka omständigheter tänker Ardalan Shekarabi att det här ska fungera nu när det inte har fungerat förr?

Fru talman! Ardalan Shekarabi höjde rösten i sitt anförande. Han har varit kritisk sedan dag ett. Jag tror inte ens att tjänstepersonerna på departementet var tillsatta när kritiken för passivitet började komma.

Jag minns Stefan Löfvens löfte 2014 om att Sverige skulle ha den lägsta arbetslösheten i EU. Facit blev att vi hade den tredje högsta arbetslösheten.

Jag minns också 2022, när inflationen var 10 procent och bensinen kostade nästan 30 kronor litern. Jag minns vad det innebar för landsbygden och företagen. Elpriserna och matpriserna höjdes. Arbetslösheten var hög även då. Det vi lever med nu är arvet från er politik, Ardalan Shekarabi, och så står du här och anklagar regeringen för passivitet.

Låt mig berätta lite grann om vad regeringen har gjort.

Senast i dag fick vi höra att inflationen har sjunkit från 10 procent till 2,3 procent.

Boverket meddelar att man börjar få fart på byggnationen. Man förväntar sig att 35 000 nya bostäder ska byggas nästa år, och det kommer att stegra. Det här är fantastiskt bra – även om det är från en låg nivå är det ett framsteg.

Vi har tillsatt 75 000 platser på regionala yrkesvux och 53 000 platser på yrkeshögskolan samt en nationell yrkesutbildning på gymnasienivå. Vi har infört aktivitetskrav och bidragstak. Vi har stärkt jobbskatteavdraget. Vi har reformerat akassan. Vi sänker också arbetsgivaravgifterna för unga.

Vidare förbättrar vi villkoren för nystartsjobb och etableringsjobb och skärper kontrollen av bidragsfusk.

Vi ser en ljusning i konjunkturen med sjunkande arbetslöshet för fjärde månaden i rad, men vi är inte nöjda. Det offensiva arbetet från regeringen måste fortsätta.

Jag vill fråga Ardalan Shekarabi: Är det här passivitet, enligt Socialdemokraterna?