Johanna Haraldsson (S) svarade Saila Quicklund i en replik om (forts.) Arbetsmiljö (forts. AU12) i debatten ”Protokoll 2025/26:104 Tisdagen den 14 april” den 14 april 2026.
Saila QuicklundM· i en replikJag tackar Johanna Haraldsson för frågan. Ja, Johanna Haraldsson – varför står vi här? Vi hade åtta år med en socialdemokratiskt styrd regering, som inte införde detta. Jag uppfattar det som att det här var ett stort…Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till utskottets förslag.
Arbetsmiljöfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Som tidigare chef inom vård och omsorg har jag haft förmånen att på nära håll få följa en kvinnodominerad arbetsplats, en verklighet som ofta diskuteras här i kammaren. Jag har sett hur avgörande det är att arbeta medvetet med arbetsmiljön, att se varje människa, att stötta varandra och att visa respekt för det arbete som varje dag bär upp vår välfärd. De erfarenheterna bär jag fortsatt med mig.
Samtidigt är det en komplex verklighet vi diskuterar. Vissa mål borde vara självklara, som att människor ska kunna gå till jobbet och komma hem igen. Men så ser det inte alltid ut.
Den preliminära statistiken för 2025 visar 45 dödsfall på svenska arbetsplatser. Det handlar om olyckor med fordon, fall och maskiner – tragedier som aldrig skulle behöva inträffa.
Jag har själv haft kontakt med föräldrar vars barn gick till jobbet men aldrig kom hem igen. Det sätter perspektiv på frågan. Vi måste alla ta ansvar för att stoppa dödsolyckorna.
Utöver detta skedde under 2024 omkring 40 000 arbetsplatsolyckor som ledde till sjukfrånvaro och ytterligare nära 100 000 olyckor utan sjukskrivning. Det är en tydlig signal om att arbetsmiljöarbetet behöver stärkas.
Debatten fastnar ofta i offentlig sektor och omsorg. Det är viktigt, men de allvarligaste olyckorna är vanligare i branscher som bygg, transport, tillverkning och jord- och skogsbruk. Därför måste insatserna vara breda och träffa hela arbetsmarknaden.
Fru talman! En god arbetsmiljö kräver tre saker: ett starkt ledarskap, tidig rehabilitering och ett arbetsgivaransvar som tas på allvar.
Regeringen har därför förstärkt Arbetsmiljöverket med ökade resurser för en mer effektiv och träffsäker tillsyn. Inspektionerna har blivit fler och oftare oanmälda, och de riktas mot de arbetsplatser där riskerna är som störst. Kompetenskraven hos inspektörerna har också utvecklats.
Informationsinsatser till småföretag har genomförts, och samarbetet kring företagshälsovård har stärkts. Samtidigt har nollvisionen utvecklats, från målet att ingen ska dö på jobbet till målet att ingen ska dö till följd av jobbet. Det är en viktig ambitionshöjning. Men vi måste också se de långsiktiga riskerna. Varje år dör omkring 3 000 människor i förtid på grund av arbetsrelaterade sjukdomar – de som är kopplade till stress, hög arbetsbelastning, buller och fysiskt tunga arbeten. Även detta är självklart oacceptabelt.
Regeringen arbetar också kraftfullt mot arbetslivskriminalitet. Genom en nationell strategi stärks tillsynen, sanktionerna skärps och myndighetssamarbetet förbättras. Oseriösa aktörer ska inte kunna konkurrera ut seriösa företag eller utnyttja människor. Regeringens insatser ger resultat, även om mycket arbete återstår.
Fru talman! Arbetslivet förändras snabbt. Därför tas nu en ny arbetsmiljöstrategi fram för åren 2026–2030, med fokus på ett hållbart, hälsosamt, tryggt och innovativt arbetsliv. Digitalisering, AI och den gröna omställningen ställer nya krav på inte minst den kognitiva arbetsmiljön, liksom på transparens när ny teknik införs. Därför införs också ett nytt fjärde delmål i strategin.
Ledarskapet är avgörande. Chefer måste ha rätt förutsättningar, administrativt stöd och ett rimligt antal medarbetare. Inom äldreomsorgen, där kraven är höga, behöver ledarskapet stärkas ytterligare. Därför har regeringen tillsatt en utredning.
Rehabiliteringen behöver utvecklas. Tidiga och aktiva insatser är avgörande för att människor ska kunna komma tillbaka i arbete. Möjligheten att arbetspröva med bibehållen sjukpenning är ett steg framåt, men mer behöver göras.
Fru talman! Jag vill också lyfta kvinnors arbetsmiljö. I genomsnitt är kvinnor sjukskrivna betydligt mer än män, och de lever en större del av livet i ohälsa. Det hänger samman med hög belastning både i arbetslivet och i hemmet. Samtidigt vet vi att riktade insatser ger resultat. Satsningar på exempelvis klimakterievård, utbildning, inspektioner och anpassningar på arbetsplatsen kan kraftigt minska sjukskrivningarna. Det är en fråga om jämställdhet men också om kvalitet och effektivitet i våra verksamheter.
Arbetsmiljöpolitik handlar ytterst om ansvar. Det handlar om att förebygga olyckor, sjukdomar, stress, hot och våld. Det handlar om att lagar ska följas och att ingen ska bli sjuk eller dö av sitt arbete. Men det handlar också om systematik – om att skyddsombud finns på plats, att företag får stöd att göra rätt, att brott beivras och att ingen ska dö till följd av sitt jobb.
Det handlar om arbetsgivare som tar sitt ansvar och förebygger olyckor, stress, hot, våld och trakasserier. Det handlar också om en regering som kontrollerar att lagar och föreskrifter följs och om att vi verkar för att minska sjukskrivningarna så att människor faktiskt orkar med ett helt arbetsliv. Det är bra för Sverige och för vår produktivitet och konkurrenskraft, men det är också bra för den som har ett arbete och kollegor att gå till.
Det handlar också om människor – om undersköterskan, läraren och alla de andra som varje dag går till jobbet och får Sverige att fungera. De ska känna sig trygga på sina arbetsplatser, de ska ha ledare som tar ansvar och de ska kunna komma hem till sina familjer. Det är därför vi driver en politik för en bättre arbetsmiljö.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar Saila Quicklund för att bra anförande och för att hon särskilt lyfte kvinnors arbetsmiljö.
Jag vill titta tillbaka lite grann. När jag och Saila Quicklund hade vårt första replikskifte här i kammaren, i en arbetsmiljödebatt för tre år sedan, ställde jag ett par frågor till ledamoten. De löd ungefär så här: Tycker Moderaterna att arbetsgivare behöver ta ett större ansvar för den psykosociala arbetsmiljön? Är man beredd att införa sanktioner vid brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön?
Svaret jag fick från ledamoten då var mycket tydligt. Jag har klippt lite i svaret, men följande är vad hon sa: Självklart tycker jag, Moderaterna och regeringen att vi ska gå vidare med möjligheter till sanktioner. Det ligger helt i Moderaternas linje. I den frågan finns det ingen konflikt.
Det var ett besked som skapade förväntningar. Det fanns och finns fortfarande ett konkret, färdigutrett förslag som skulle öka trycket på arbetsgivare att ta frågor som hög arbetsbelastning och psykisk ohälsa på lika stort allvar som de fysiska riskerna på arbetsplatserna. Utredningen presenterades 2022 och föreslog att det ska införas sanktionsavgifter även för brister i den psykosociala arbetsmiljön och i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Nu står vi dock här tre år senare, i slutet av mandatperioden, och i den här frågan har ingenting hänt. Därför vill jag fråga ledamoten vad det var som förändrades. Varför blev det som var så självklart i början av mandatperioden plötsligt inte värt att genomföra?
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar Johanna Haraldsson för frågan.
Ja, Johanna Haraldsson – varför står vi här? Vi hade åtta år med en socialdemokratiskt styrd regering, som inte införde detta. Jag uppfattar det som att det här var ett stort önskemål från Johanna Haraldsson och Socialdemokraterna. Jag kan lägga det som slutfråga: Drev Socialdemokraterna eller Johanna Haraldsson det här? Det verkar nämligen vara angeläget.
Vi vet att arbetsgivaren har det absolut största ansvaret för arbetsmiljöfrågorna på en arbetsplats, men jag ser det också som ett kollektivt ansvar. Arbetsgivarparterna bär ett stort ansvar, men det gör även skyddsombuden.
När det gäller sanktioner ser regeringen nu över straffreformer. Även brottsbalken, som arbetsmiljöbrott faller in under, ser man över. Sanktioner diskuteras. I motsats till vad ledamoten sa i det förra replikskiftet om att vi inte kommer att presentera en arbetsmiljöstrategi kan jag meddela att det arbetet pågår och att den kommer att presenteras. Om vi hinner innan den här mandatperioden är slut vet jag dock inte.
Sanktionsavgifter ser man alltså över. Jag kan inte svara här och nu att det införs, men frågan har lyfts och parter tittar gemensamt över just den frågan. Finns det sanktioner i typiskt manliga branscher tycker jag att det vore ytterst relevant att det finns också där kvinnor dominerar på arbetsplatserna. Men det är en personlig åsikt, och jag kan inte lova någonting här och nu.
Fru talman! Ja, det var ju Socialdemokraterna som tillsatte den utredning som föreslog utökade sanktionsavgifter. Det var 2022, strax före valet, och därefter remitterades utredningen. Remisserna och utredningen låg på regeringens bord när Tidöregeringen tillträdde 2022. Det var alltså prioriterat för den förra regeringen, men man brukar ju faktiskt utreda saker och ting innan man lägger fram förslag på riksdagens bord – och det gjorde vi.
Jag vill vända mig emot det ledamoten säger. Arbetsgivaren har hela ansvaret för arbetsmiljön på arbetsplatsen – det är fastställt i arbetsmiljölagen – och det är upp till arbetsgivaren att samverka med anställda och skyddsombud.
Arbetsmiljöstrategin verkar inte vara särskilt prioriterad. Som jag sa i mitt anförande tidigare finns det ju andra politikområden där man har kunnat lägga fram förslag i tid – och i god tid – före valet, men det har man inte gjort när det kommer till arbetsmiljöstrategin. Enligt mig beror det på hur högt man prioriterar arbetsmiljöfrågorna, och det verkar inte vara särskilt högt.
För att återgå till frågan: Tiden har gått, och man har haft alla möjligheter att gå från ord till handling när det kommer till sanktionsavgifter. Under tiden fortsätter människor att bli sjuka av stress, ohälsosam arbetsbelastning och bristande arbetsmiljöansvar.
Regeringen fattar ju gemensamma beslut. Jag förutsätter att ledamoten har dialog med Arbetsmarknadsdepartementet, så ledamoten skulle – och borde – kunna svara på varför regeringen inte har gått vidare med förslaget. Vad är anledningen till att det inte har blivit några nya sanktioner under den här mandatperioden trots att regeringen har haft hela mandatperioden på sig att lägga fram ett sådant förslag?
(Applåder)
Fru talman! Det här blir ju verkligen märkligt. Här står en företrädare för Socialdemokraterna och anklagar den sittande regeringen för att man under tre och ett halvt år inte har tagit fram en reform för sanktionsavgifter för de kvinnodominerade yrkena. Socialdemokraterna satt i regeringsställning i åtta år och lade fram en utredning 2022. Vad var Socialdemokraternas prioritering? Under åtta år presenterade de inte det förslag som nu verkar så angeläget. Efter tre och ett halvt år kommer de nu till oss. Vi gör omfattande insatser på arbetsmiljöområdet. Detta är häpnadsväckande, måste jag säga.
Som en kommentar till det ledamoten sa vill jag säga att arbetsgivaren givetvis har huvudansvaret för arbetsmiljöinsatserna. Det jag uttryckte var att detta ska ske i samverkan. Här har skyddsombuden en viktig roll. Det har också arbetstagarna och arbetsgivarna tillsammans.
Någonstans tror jag att vi måste ha en diskussion om var det brister. Man kan stänga arbetsplatser. Det finns sanktionsmöjligheter om det handlar om ännu värre saker. Varför används inte dessa möjligheter?
Det finns ett tydligt ansvar, men flera parter måste samverka; det kan vi aldrig komma ifrån.
Jag måste återvända till det jag sa tidigare: Det är förvånande att Socialdemokraterna inte införde det här själva.
Jag vet att man ser över den här frågan, och jag skulle tro att sanktionsavgifter på kvinnodominerade arbetsplatser kommer att innefattas. Sjuktalen är extremt höga. Därför behöver vi fler inspektioner – vi vet att de har effekt – och kanske också sanktionsavgifter. Vi får se.