Fru talman! Före valet 2022 lovade Sverigedemokraterna att vara garanten för den svenska välfärden. Men arbetsmiljöproblemen fortsätter att växa i välfärden, trots att Sverigedemokraterna nu är det största partiet i regeringsunderlaget.

Enligt Försäkringskassan är psykisk ohälsa i dag den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Det sker en ökning, framför allt i välfärdsyrken. Det handlar om stress, hög arbetsbelastning och brist på återhämtning. Forskning visar att ansvariga chefer saknar tid, mandat och resurser att jobba förebyggande.

Arbetsvillkoren behöver bli bättre, och fler behöver anställas i välfärden. Det tycker jag – och även Sverigedemokraterna, visade det sig när jag kollade på partiets hemsida.

Men den regering som Sverigedemokraterna stöder har konsekvent underfinansierat välfärden. Man har inte räknat upp statsbidragen till kommuner och regioner i den omfattning som hade krävts för att kompensera för inflationen.

Jag vill fråga Magnus Persson på vilket sätt han menar att Sverigedemokraterna varit garanten för välfärden och hur man har jobbat för att förbättra arbetsvillkoren i omsorgen och sjukvården, som man före valet lovade att göra.

(Applåder)

Fru talman! Arbetsvillkoren är väldigt utmanande i välfärden. Därför har man också svårigheter att rekrytera.

Nu talar Magnus Persson om beskattningsrätten för kommuner och regioner. Samtidigt håller regeringen på att förbereda förslag som skulle förhindra eller skapa sämre förutsättningar för kommuner och regioner att höja sina skatter om de så skulle behöva. Det som Sverigedemokraterna säger och den politik som sedan genomförs lirar inte riktigt.

Vi socialdemokrater har till skillnad från Sverigedemokraterna och regeringen konsekvent prioriterat välfärden medan SD-regeringen hellre har sänkt skatten, och mest för dem som redan har höga inkomster. Vi har satsat miljarder mer än regeringen och Sverigedemokraterna varje år i våra budgetmotioner. Vi ser just det skriande behovet av att kunna anställa fler och skapa bättre arbetsvillkor i välfärden.

Jag undrar varför Sverigedemokraterna, trots att de velat framstå som garanten för välfärden, inte har lyckats få med sig resten av Tidöpartierna på en finansiering som skulle göra skillnad i välfärden. Man kan dra slutsatsen att det kanske bara var något de sa som sedan inte var så viktigt. Trots Sverigedemokraternas garantier har man runt om i landet varit tvungen att spara in på sjukvården och äldreomsorgen och sagt upp personal när pengarna inte har räckt till.

Var inte Sverigedemokraternas löfte mer värt än att det kunde förhandlas bort när regeringen viftade med någonting annat som kanske var högre prioriterat för Sverigedemokraterna, ett höjt återvandringsbidrag eller kanske skattesänkning för de rikaste?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservationer nummer 9 och 20.

I rapport efter rapport från myndigheter och fackförbund och i reportage och artikelserier beskrivs hur arbetsmiljön för svenska löntagare ser ut. Det är utsatthet för giftigt damm på återvinningsföretag, bristfälliga arbetssätt och skyddsutrustning som inte skyddar mot dödliga ämnen inom industrin.

Det är återkommande fallolyckor och vibrationsskador inom byggbranschen, och stress och hög arbetsbelastning som gör människor sjuka i den svenska välfärden. Det är stor utsatthet och trakasserier inom restaurang och handel, och hot och våld i nästan alla branscher.

Det är omfattande arbetslivskriminalitet. Detta är någonting som min kollega Adrian Magnusson kommer att tala mer om i sitt anförande i denna debatt.

Samma bild av verkligheten som finns i rapporterna och artiklarna återkommer i de samtal som jag har med fackliga företrädare och skyddsombud. Det är väldigt tufft i många delar att jobba på den svenska arbetsmarknaden. Nya risker för ohälsa och olyckor utmanar ständigt arbetet för en trygg och säker arbetsmiljö.

Fru talman! Ett av de allra tydligaste exemplen är hemtjänsten. Statistik från Arbetsmiljöverket visar att hemtjänstpersonalen är en av de mest utsatta yrkesgrupperna. De har dubbelt så många anmälda arbetssjukdomar och arbetsolyckor som genomsnittet.

De kvinnor som bär en av välfärdens viktigaste uppgifter, att ta hand om våra äldre, utsätts dagligen för en ohållbar arbetsmiljö som gör att de inte orkar jobba heltid.

Många arbetar ensamma i högt tempo under stark press. Tunga lyft i trånga hem sliter, och många går hem från jobbet med värk i kroppen. Psykisk press, hot och våld är betydligt vanligare här än i flera andra yrken.

Detta är människor som går till jobbet för att ta hand om andra och för att ge omsorg och skapa trygghet och värdighet till äldre som är beroende av deras stöd i vardagen. De betalar alltför ofta själva priset med sin hälsa.

Fru talman! Även om hemtjänsten är hårt drabbad är det inte ett undantag. Liknande problem går igen i stora delar av välfärden. När Arbetsmiljöverket granskade våra akutsjukhus visade det sig att åtta av tio sjukhus inte lever upp till arbetsmiljölagens krav på att förebygga ohälsosam arbetsbelastning.

Chefer saknar tid, resurser, kunskap och mandat för att jobba förebyggande. Konsekvenserna blir att personal och patienter drabbas. Det går igen. På arbetsplatser där arbetsmiljöarbetet brister handlar det ofta om just detta. Det är brist på prioritering, resurser och kunskap från arbetsgivarens sida.

Fru talman! Nästan en person i veckan dör på svenska arbetsplatser. Varje år dör flera tusen i förtid till följd av sjukdomar och skador som har orsakats av brister i arbetsmiljön. Jag menar att det inte är värdigt en svensk modern arbetsmarknad.

Samtidigt måste vi komma ihåg att det görs mycket bra arbete. På många arbetsplatser jobbar arbetsgivare, anställda och skyddsombud dagligen tillsammans för att förebygga skador, olyckor och ohälsa. Där fungerar det systematiska arbetsmiljöarbetet i praktiken.

Men det räcker inte att det fungerar på en del arbetsplatser. Det måste fungera på alla. Det handlar inte bara om att skydda de anställda. Det handlar också om att skydda seriösa arbetsgivare från att konkurreras ut av dem som fuskar med arbetsmiljön.

Fru talman! Arbetsgivaren har hela ansvaret för att skapa en hälsosam och trygg arbetsmiljö. Men i dag upplever bara hälften av dem som jobbar i Sverige att brister i arbetsmiljön åtgärdas på ett bra sätt.

Det är här det politiska ansvaret kommer in. Vi behöver från det politiska styret utöka kontrollerna, skärpa regelverket och skapa tydliga incitament för arbetsgivare att göra det som krävs. Där menar jag att Tidöregeringen inte har gjort tillräckligt.

När vi nu närmar oss slutet av mandatperioden kan vi konstatera att alltför lite har gjorts för att förbättra arbetsmiljön på svenska arbetsplatser. Samtidigt har andra politikområden prioriterats. Där har förslag lagts fram i snabb takt. Det visar att det inte handlar om oförmåga. Det handlar om prioriteringar.

När regeringen tillträdde 2022 fanns det färdiga och utredda förslag på bordet. Det fanns förslag om att de organisatoriska och sociala arbetsmiljöriskerna ska ges samma tyngd som de fysiska riskerna genom att ge Arbetsmiljöverket möjlighet att utdöma sanktionsavgifter när arbetsgivare inte lever upp till kraven.

Det fanns förslag om att koppla sanktioner till det systematiska arbetsmiljöarbetet så att det får konsekvenser om man inte gör de riskbedömningar och de åtgärder som behövs. Vi vet att många allvarliga olyckor hade kunnat förebyggas om man hade gjort just detta.

Det fanns förslag om ett utökat rådighetsansvar så att det blir tydligt vem det är som bär ansvaret på arbetsplatser med många aktörer.

Det fanns förslag om att stärka användningen av företagshälsovård i det förebyggande arbetet.

Det fanns förslag om att tydliggöra arbetsgivarens ansvar för trakasserier från tredje man.

Det fanns förslag om att stärka de regionala skyddsombudens möjligheter att nå fler arbetsplatser.

Jag förstår att detta låter som ett rabblande av många saker, men det var ganska mycket. Alla de här förslagen fanns framme, och alla var utredda och remitterade. Men de har inte tagits vidare av Tidöregeringen. I stället har den låtit utreda om skyddsombuden verkligen ska vara utsedda av facket.

Fru talman! Utöver att vi socialdemokrater står fast vid att de förslag vi lämnade efter oss 2022 behöver genomföras vill vi att arbetsmiljöbrott ska kunna leda till näringsförbud. Vi vill tillsätta en kriskommission mot dödsolyckor, och vi vill stärka välfärdens resurser. Samtidigt har vi socialdemokrater återkommande under mandatperioden föreslagit mer resurser till Arbetsmiljöverket och de regionala skyddsombuden för att stärka kontrollen.

Fru talman! Utredningen om en ny arbetsmiljöstrategi konstaterar att den nuvarande strategin har haft ett begränsat genomslag i regeringens arbete och att den i praktiken inte har använts för att styra politiken. Samtidigt har en ny strategi inte prioriterats tillräckligt högt för att kunna läggas fram för riksdagen i tid, trots att den gamla löpte ut vid årsskiftet.

I rapporter och granskningar har problemen år efter år tydligt beskrivits. Ändå har regeringen inte tagit tillräckligt med initiativ för att komma åt problemen. Det är alltså inte kunskap som saknas. Problemen är väl kända, men inga politiska lösningar har omsatts i handling.

Återigen: Det behövs enligt mig och Socialdemokraterna skarpare krav, tätare kontroller, fler inspektörer, starkare skyddsombud och resurser som gör det möjligt att arbeta hållbart. Problemen är alltså inte nya, och lösningarna finns. Det som saknas är politisk vilja.

Fru talman! Vi socialdemokrater har den viljan. Vi är beredda att ta ansvar för en arbetsmiljöpolitik som utgår från arbetarnas verklighet, där ingen ska bli sjuk, skadas eller dö av sitt jobb. I grunden handlar det om något som borde vara helt självklart. Vi är beredda att ta detta ansvar, men för det krävs en ny riktning och en socialdemokratisk regering.

(Applåder)

Fru talman! Det blir väldigt motsägelsefullt när Saila Quicklund börjar med att säga att regeringen fortsätter på den S-ledda regeringens inslagna väg för att sedan gå tillbaka och säga att vi inte gjorde någonting. Det är ganska häpnadsväckande.

Den S-ledda regeringen tog en hel del nya initiativ. Vi tillsatte en mängd utredningar, precis alla dem som jag räknade upp här. Vi förberedde för alla dessa initiativ. Du pratar om en strategi mot arbetslivskriminalitet. Den initierades av den socialdemokratiska regeringen. Vi vill att man ska se över och uppdatera den, till exempel – något som den här regeringen inte har gjort.

Vi behöver fortsätta att växla upp. Anslagen till Arbetsmiljöverket är väldigt bra. Men det måste också ställas krav på myndigheten så att den faktiskt gör det man vill att den ska göra.

År 2019, före pandemin, genomfördes 27 715 fysiska inspektioner. Det kan jämföras med 2025, då 24 942 fysiska inspektioner genomfördes. Till det ska givetvis läggas distansinspektionerna. Jag tror att det är viktigt att man också ställer krav när man skjuter till medel och talar om vad man vill att myndigheten ska använda medlen till.

Vi socialdemokrater vill öka kontrollen på arbetsmarknaden, och jag är övertygad om att Moderaterna också vill det. Men då måste man också ställa krav. Därför har vi satt upp ett mål inför kommande mandatperiod: Vi vill att Arbetsmiljöverket ska öka inspektionerna och göra 10 000 fler varje år för att vi verkligen ska få utslag av de medel vi skjuter till.

Fru talman! Jag uppfattade egentligen ingen fråga i Saila Quicklunds sista replik.

Jag kan dock säga att vi är överens om inriktningen, men det görs inte tillräckligt med regelförstärkningar. Det är dem jag efterlyser. Saila Quicklund har tidigare lyft fram möjligheten till sanktioner, men under den här mandatperioden har regeringen inte infört några nya sådana. Det har man låtit bli att göra.

Jag menar att reformtakten på arbetsmiljöområdet har varit alldeles för låg. Vi ser samtidigt att regeringen på väldigt många andra områden i princip har spottat ur sig reformförslag, men på arbetsmiljöområdet står det still.

Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen fortsätter förstärka Arbetsmiljöverket, men vi har sett att vi hade behövt göra ännu mer på det området. Trots de förstärkningar som den här regeringen har gjort har myndigheten nämligen inte kommit upp i samma nivå på antalet inspektioner som man hade före pandemin.

Man har inte heller alls lyckats anställa den mängd av arbetsmiljöinspektörer som vi skulle behöva ha i paritet till den storlek på arbetsmarknad som vi har i Sverige.

(Applåder)