Alexander Christiansson (SD) svarade Vasiliki Tsouplaki i en replik om Tillgång till kultur i debatten ”Protokoll 2025/26:78 Onsdagen den 25 februari” den 25 feb 2026.
Vasiliki TsouplakiV· i en replikBehoven är stora, säger Alexander Christiansson i sitt anförande. Samtidigt kallar han kulturarbetare som påpekar de stora behoven för bidragsberoende kulturelit. Jag tror att det var så han sa, men jag kan ha antecknat…Herr talman! Nu ska vi debattera Tillgång till kultur en sista gång för den här mandatperioden. Grundläggande när vi debatterar kultur är att det är mer än budgetposter och procentsatser. Kultur är våra gemensamma berättelser och våra minnen, språk, sånger och värderingar. Det är det som gör Sverige till Sverige, helt enkelt. Det är också därför som de gamla partiernas experiment med mångkulturalism varit ett så stort problem för den kultur vi nu ser växa fram i Sverige.
I en tid präglad av krig, inte minst i vårt närområde, där desinformation sprids och där den ökade polariseringen gör sig påmind blir den svenska kulturen ett värde som är mer värt än någonsin. Den blir som ett kitt som håller ihop vårt samhälle. Den ger oss gemensamma referenser. Den skapar motståndskraft, inte bara militär utan även mänsklig och demokratisk sådan.
Om man stannar upp lite grann och tänker på de orden, att vår svenska kultur skapar gemensamma referenser, motståndskraft och inte bara militär utan även mänsklig och demokratisk motståndskraft, blir det ganska påtagligt vad kulturen utgör och vilken viktig roll den har i vårt samhälle.
Det är därför vi sverigedemokrater tillsammans med regeringen blev tvungna att prioritera om hela kulturpolitiken och också ändra den gängse ordningen för förslagen i budgeten. Det har handlat om att se till att kulturen och kulturarvet står rustade inför den nya verklighet vi står inför och lever i.
Därför har vi vidtagit åtgärder för att se till att kulturen och kulturarvet ska bli en central del av Sveriges nationella säkerhetsstrategi. Detta är historiska åtgärder. När vi bygger upp totalförsvaret stärker vi inte bara försvaret, vägar och det robusta energisystemet som tidigare regeringar så aktivt nedmonterat. Vi skyddar också arkiv, konstsamlingar och historiska miljöer.
Att Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet nu är beredskapsmyndigheter är ett tydligt besked. Kulturen är inte en eftertanke. Den är en del av vår motståndskraft, och därför har ett råd för skydd av kulturarv inrättats. Medel avsätts för att säkra magasin och transporter.
Men, för att vara helt ärliga: När vi tillträdde mötte vi en betydande beredskapsskuld. Totalförsvaret var nedmonterat under flera decennier, och kulturarvet var kraftigt eftersatt. Fastigheter hade förfallit, och tak rasade bokstavligen in. Underhåll hade skjutits upp under lång tid. Beredskapsplanering saknades, och det arbetet måste nu tas igen.
Allt detta har vi gjort under en tid med hög inflation och låg konjunktur. Vi har gjort en kraftsamling. Anslagen till statliga byggnadsminnen har nästan fördubblats. Den kyrkoantikvariska ersättningen har höjts. Den dysfunktionella kostnadshyran har avskaffats. Beslutet att renovera Kungliga Operan är historiskt, och en ny scen för barn och unga möjliggörs genom privata donationer. Det är fantastiskt. Det är investeringar i både vårt arv och vår framtid.
Samtidigt bygger vi kulturens ekonomiska styrka. De kulturella och kreativa branscherna omsätter 640 miljarder kronor årligen. Det är en ny svensk basindustri som vi nu erkänner. Det kanske är ”fulkultur” om du skulle fråga den bidragsberoende kultureliten. Men lyssna: En tioårig strategi för kulturella och kreativa branscher är på plats.
Vi stärker exportfrämjandet. Vi har förbättrat villkoren för kulturföretag genom momssänkningar på dans och nattklubbar. Tidigare var momsen 25 procent vid galleriförsäljning. Nu är den 12 procent vid direktförsäljning från konstnären. Nu gäller alltså 12 procent moms vid försäljning av konstverk, vilket innebär en sänkning från 25 procent för gallerier och auktionshus. Det är bra. Vi skapar bättre förutsättningar.
Den svenska filmen, som vänsterliberaler förgripit sig på under lång tid, reformeras för att bli mer långsiktig och mer publiknära. Äntligen! Vi vill se film som folk faktiskt vill se och inte film för experter som skapar ”värdefull” film för varandra och gammelmediernas filmkritiker. Den tiden är förbi.
Vi ser också över finansieringen för kulturskapare och institutioner. Utredningar om kultursponsring, avdragsrätt och matchningssystem ska skapa mer stabila och rättssäkra villkor. Kulturen behöver fler ben att stå på.
Herr talman! Varför lyfter jag fram allt detta i debatten om betänkandet? Det är för att det hänger ihop. Jag vill vara tydlig: Vi vet att mer resurser skulle behövas. Behoven är stora inom kulturarvet och institutionerna men också i det fria kulturlivet.
Men vi verkar i en tid av krig, ekonomisk osäkerhet och nödvändiga satsningar på försvar och trygghet. Vi har tvingats prioritera hårt, och just prioriteringar är en av politikens grundfundament. Det är ett fundament som flera partier i denna kammare uppenbarligen inte har klarat av att göra.
Det betyder inte att kulturens värde minskar. Nej, tvärtom – det betyder att vi måste använda varje skattekrona klokt och bygga strukturer som håller över tid.
Därför prioriterar vi sverigedemokrater barn och bildning. Skapande skola förstärks. En digital kulturskola utvecklas. Ett fritidskort har gjort det lättare för fler barn att delta.
Vi genomför historiskt stora satsningar på läsning med bemannade skolbibliotek, nya läromedel och omfattande bokinköp. En svensk kulturkanon är på plats, och läslistor stärker våra gemensamma referenser och språket som bär demokratin.
Vi har inte råd att prioritera fusk, slöseri och vuxnas hobbyverksamhet genom studieförbunden, för att ta ett exempel.
Vi säkrar finansieringen av public service långsiktigt. Vi stärker lokal och regional journalistik genom mediestödet. Vi satsar på medie- och informationskunnighet för att möta desinformation. Vi lever i en digital värld där desinformation sprids som en löpeld på internet. Utan fria medier och bildade medborgare försvagas demokratin.
Herr talman! Sverigedemokraterna för en kulturpolitik som förenar realism med framtidstro. Vi erkänner de brister som vi ärvde. Vi tar ansvar i oroliga tider, och steg för steg återupprättar vi kulturens plats i samhällsbygget. Kultur är inte ett särintresse. Det är inte heller ett verktyg för miljöpartister och socialdemokrater. Det är vårt gemensamma arv och vår gemensamma framtid. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
I detta anförande instämde Pia Trollehjelm (SD).
Herr talman! Tack, Alexander Christiansson, för ditt engagerande inlägg!
Våra två partier har nog det gemensamt att vi har en vilja att förändra kulturpolitiken, men skillnaden är att vi vill förändra den i ganska olika riktningar.
Alexander Christiansson använde en ganska stor del av början på sitt anförande till att prata om det som vi pratade om i den förra debatten, nämligen kulturarvet och skyddet av kulturarvet i tider av krig och kris, kanske framför allt i krig men också i kris. Jag ställde i den debatten en fråga till moderaten Peter Ollén, och jag tänkte nu ställa samma fråga till Alexander Christiansson.
Jag håller med om att regeringen har tagit stora kliv för att inventera, fundera på och stärka skyddet av kulturarvet i tider av krig och delvis också i tider av kris. Jag tänker på klimatkrisen, som verkligen ställer höga krav på skyddet av kulturarvet. Alexander Christiansson får gärna kommentera just klimatkrisen och andra kriser, men jag tänkte framför allt ställa frågan om det levande kulturlivet i händelse av kris och krig och vikten av det.
Jag håller inte med ledamoten om att regeringen har gjort stora satsningar på public service och så vidare, utan det är snarare en urholkning av anslagen som har skett. Det har delvis också gjorts sänkningar av anslagen brett till kulturen.
Vi måste bygga ett starkt kulturliv om vi ska ha ett starkt och levande kulturliv i händelse av krig och kris, och där har regeringen gått åt andra hållet. Jag vill därför fråga hur Alexander Christiansson ställer sig till detta.
Herr talman och Mats Berglund! Både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna vill använda kulturen. För vår del har det i hög grad handlat om att tvätta bort mycket av den politiska styrning som vi ärvde från Miljöpartiet. Det har vi pratat om många gånger i den här kammaren.
Rapporter visar att kulturskapare, inte minst filmskapare, har känt sig nödgade att anpassa sina äskanden, lägga in olika värderingar och så vidare, för att kunna få in pengar. Det är en politisk styrning av kulturen som jag tycker har varit besvärande, och vi har ägnat vår tid åt att tvätta bort den. Det är jag väldigt stolt över.
Vi har inte heller några ambitioner att lägga in någon egen styrning av kulturen, utan vi vill att den ska vara fri. Det är också därför vi pratar så mycket om breddad finansiering.
När det gäller beredskapsfrågan och till exempel klimatförändringar, som ledamoten lyfter, är det klart att vi ser att vi lever i en tid som är orolig inte bara när det gäller krig. Vi har sett översvämningar och allt sådant som naturligtvis påverkar vårt samhälle på olika sätt. Det är en viktig fråga.
Jag menar att just beredskapsskulden är tragisk, och den har ju hamnat på allas läppar. Alla kulturpolitiker har pratat om detta de senaste åren. Det var som att man vaknade upp av en kalldusch och blev varse att man inte lever i en trygg och säker värld.
Det är därför beklagligt att man har monterat ned försvarsanslagen när det kommer till magasin, bunkrar, digitalisering och allt sådant. Det har vi satsat på ganska kraftigt under den här mandatperioden, och det vet Mats Berglund. Vi kommer också att behöva fortsätta göra det.
Sedan finns det andra delar av kulturen som vi kommer att behöva satsa mer på, och kultursamverkansmodellen är en sådan. Men vi har varit tvungna att prioritera. Jag tycker att man ska vara hederlig i sin argumentation när det gäller det här, för inte heller Miljöpartiet och Socialdemokraterna satsade på detta i hög konjunktur och låg inflation. Matchningen går inte riktigt ihop.
(Applåder)
Herr talman! Tack, Alexander Christiansson, för svaret!
Mjuk makt nämns väldigt mycket just nu; det är ett begrepp som har dykt upp. Kulturen är väldigt viktig för att skapa mjuk makt, men det finns naturligtvis också andra inslag, som diplomati, biståndsarbete och sådana saker, som stärker en nations ställning i det internationella samtalet.
Jag tänker på den tillställning vi hade i går, när talmannen höll ett kort anförande för att uppmärksamma de fyra år som har gått sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Då stod vi i flera minuter och applåderade Ukrainas ambassadör gemensamt här i kammaren. Jag tycker att det var väldigt fint.
Varför gör vi det? Varför står vi bakom Ukraina? Det handlar till stor del om att Ukraina har jobbat mycket med just den mjuka makten, till skillnad från en hel del andra nationer just nu. USA håller på att rasera den på alla plan, skulle jag säga. Sveriges position under Tidöregeringen är oroväckande eftersom man drar ned på exempelvis biståndsarbetet men också urholkar kulturen.
Jag ska försöka formulera en fråga som syftar lite framåt. Alexander Christiansson nämnde filmpolitiken samt sponsring och breddad finansiering. Det är områden som Tidöregeringen har varit väldigt långsam med – oroväckande långsam. Propositionen om film kommer väldigt sent, och vi kommer förmodligen inte att hinna genomföra någon politik under mandatperioden. Samma sak gäller breddad finansiering, som har varit ett flaggskepp tillsammans med kulturkanonen.
Varför har regeringen varit så långsam i de här viktiga frågorna?
Herr talman! Jag tycker att det är väldigt fint att alla partier i den här kammaren har samlats kring vårt stöd för Ukraina och den situation landet befinner sig i.
Jag var själv i Ukraina för inte så länge sedan och besökte då kulturutskottet och träffade dess ordförande. Vi hade ett otroligt intressant samtal. Jag ska inte ägna hela min replik åt detta, men man brinner ju för det.
Det jag tyckte var mest intressant var när de beskrev sina stora utmaningar, till exempel att streamingjättar för musik används för att manipulera unga i Ukraina med propaganda för att lura in dem i något slags ryska medier. Där försöker man sedan indoktrinera dem genom att till exempel påstå att det inte finns någon ukrainsk kultur. Det är utmaningar som kanske är svåra för oss att förstå. Det är svårt att sätta sig in i vilka makter Ukraina egentligen har att spela mot i den digitaliserade världen.
Nu glömde jag kanske frågan lite grann. Men jag tycker att vi i debatterna ofta hamnar i diskussionerna om finansiering. Vi har prioriterat lite annorlunda, men i det stora hela lägger vi ungefär samma pengar som ni gjorde tidigare, Mats Berglund. Vi har absolut en högre budget nu än vad ni hade de sista åren innan Miljöpartiet och Socialdemokraterna lämnade över makten 2022. Vi lägger alltså lite mer pengar än vad ni gjorde då.
Sedan lägger vi pengarna på lite andra saker, och jag tycker egentligen inte att det är så otroligt konstigt eftersom vi har olika ideologiska ingångsvärden. För oss är det de här värdena, bland annat digitalisering, som är viktiga. Vi har varit tvungna att prioritera dem liksom Operan, våra museer där taken har rasat in och så vidare. Det har varit det vi har prioriterat, och sedan får vi lägga pengar på andra saker när utrymme finns.
Vi har fått bekämpa inflation och lågkonjunktur, och det har kostat enormt mycket. Jag hoppas själv som kulturpolitiker på en annan tid efter valet då vi får utrymme att satsa mer på kulturen, för det behövs.
(Applåder)
Herr talman! Behoven är stora, säger Alexander Christiansson i sitt anförande. Samtidigt kallar han kulturarbetare som påpekar de stora behoven för bidragsberoende kulturelit. Jag tror att det var så han sa, men jag kan ha antecknat slarvigt. Jag blir lite förvånad över den typen av retorik när ledamoten själv säger att det finns väldigt mycket som behöver göras på området.
Alexander Christiansson nämner att det är viktigt med prioriteringar. Min fråga är: Hur kommer det sig då att Sverigedemokraterna, som ändå har varit ett parti med ganska hög svansföring när det gäller till exempel kulturarvsfrågorna, lägger så lite resurser på området och i stället prioriterar skattesänkningar?
Förra året var det runt 34 miljarder i skattesänkningar, och i år tror jag att det är ytterligare 52 miljarder. Ganska små resurser skulle kunna göra väldigt stor skillnad på kulturområdet. Vi ser hur ideella krafter gör stora insatser, och om de bara fick lite smörjmedel skulle vi kunna få mycket mer kultur i hela landet.
Jag tycker att Sverigedemokraterna har intagit en konstig position här. Jag hörde det också i den tidigare debatten när ledamotens kollega Runar Filper lyfte kulturarvsfrågorna.
Min fråga är varför man har prioriterat dessa stora skattesänkningar för framför allt höginkomsttagare framför satsningar på kulturen.
Herr talman! Det enkla svaret på den frågan stavas tillväxt. Så är det. Exempelvis Konjunkturinstitutet lyfter ju den frågan.
Vi behöver se tillväxt i Sverige. Vi ärvde en av de lägsta tillväxterna i Europa. Nu har vi en hög tillväxt, och den växer. Det beror på att vi behöver se innovation och drivkrafter för företag att kunna anställa och locka hit kompetens och högkompetens från andra länder. Vi behöver helt enkelt bättre förutsättningar för företagen och för människor som har utbildat sig under lång tid, exempelvis för att kunna behålla sin inkomst.
Här finns en tydlig ideologisk skillnad mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna och, tror jag, de flesta partier i kammaren. Men det må så vara. Visst finns det stora behov, men kanske inte inom de områden som Vänsterpartiet ser. Vi ser jättestora behov.
Jag förstår nog inte riktigt frågan: Varför har vi inte satsat mer? Vi har satsat jättemycket på områden som varit enormt eftersatta under flera decennier inom kulturarvet. Räcker det? Nej, det gör det inte. Men vi satsar väldigt mycket, till skillnad från vad tidigare regeringar har gjort. Det är tack vare Sverigedemokraterna, då detta är en prioriterad fråga för oss.
Sedan skulle vi vilja göra jättemycket mer, men vi står i ett läge där det skjuts och sprängs. Jag har använt den här metaforen tidigare i kammaren: När vi har ett hus där taket har rasat in, det regnar in och det är översvämning i källaren är inte köksluckorna det vi kommer att prioritera. Vi måste sanera hela källaren och laga taket; sedan kan vi börja prata om andra saker.
Det har vi också gjort under den här mandatperioden. Förra månaden var den första månaden utan någon skjutning i Sverige på flera år. Vi ser att gängkriminella sitter inne på längre tid. Detta är prioriteringar som den här regeringen gör för att skapa trygghet på gator och torg så att unga tjejer vågar röra sig där igen. För mig är det viktigare. Sedan måste vi prioritera exempelvis kultursamverkansmodellen på sikt.
Herr talman! Jag tackar Alexander Christiansson för försöket till svar. Jag tycker ändå inte riktigt att det var så stringent just när det gäller skattesänkningarna.
Ledamoten tar upp detta med lågkonjunktur och tillväxt. De stora skattesänkningarna har ju gått rakt ned i plånboken hos människor som redan hade väldigt mycket pengar och som nu kanske tar en tredje utlandssemester, vad vet jag. Det är den gruppen som bara kan sätta pengarna på banken eller konsumera lyxprodukter. Det är inte så att den stora andelen av Sveriges befolkning har fått stöd så att de kan konsumera mer och dra igång hjulen.
Bara i förra veckan kritiserade Finanspolitiska rådet Tidöpartierna för att ha satsat på skattesänkningar som varit ineffektiva – till exempel sänkningen av arbetsgivaravgifter för ungdomar, en väldigt ineffektiv och dyr satsning för att skapa jobb – samtidigt som vi den här mandatperioden har den högsta arbetslösheten på väldigt länge.
När det gäller kulturområdet har arbetslösheten ökat med 30 procent under mandatperioden. Det är för att det saknas resurser inom kultursektorn. Ville man skapa jobb hade man ett utmärkt läge här, men i stället har man gått åt fel håll och skurit ned – till exempel på kultursamverkansmodellen, där människor nu får sägas upp.
Kultursamverkansmodellen är den modell vi har för att skapa kultur i hela landet. Här tycker jag verkligen att Sverigedemokraterna och resten av regeringsunderlaget har gått bort sig helt.
Ledamoten nämnde strategin för kulturella och kreativa branscher. Där finns det knappt något smörjmedel, bara 5 miljoner eller något sådant för internationalisering. Ville man satsa på tillväxt och på en bransch som växer har man också här missat chansen.
Jag tycker att ledamoten behöver förklara varför man satsar så mycket på skattesänkningar för höginkomsttagare.
Herr talman! Jag tycker att mitt svar var ganska tydligt.
Jag kan säga så här: Jag tror att vi har väldigt olika syn på dessa saker. När vi pratar tillväxtpolitik är det kanske inte heller Vänsterpartiets paradgren. Om vi skulle utgå från Vänsterpartiets politik finns det gott om exempel på jorden där man faktiskt har använt sig av den politiken. Det har gått så där för de länderna.
Det som kanske är allra mest skrämmande är väl om Vänsterpartiet eventuellt skulle ingå i en regering, kanske till och med få finansministerposten i en socialdemokratisk regering. Det är gåshud på den, tycker jag, herr talman.
Men låt mig ändå försöka besvara frågan. Ja, vi prioriterar tillväxt. Vi prioriterar brottsbekämpning. Vi prioriterar en rad olika saker i vårt samhälle. Vi tog över makten för snart fyra år sedan. Vi kavlade upp ärmarna, gick in med våra verktygslådor och städvagnar och började sanera det här huset, som varit otroligt misskött under flera år. Det var katastrofalt på många sätt – växande otrygghet, parallella samhällsstrukturer, våldtäktsmän som är ute efter några månader, förövare som inte får något straff, brottsoffer som inte får någon upprättelse över huvud taget och en integrationsskuld som varit totalt förödande för landet. Katastrof!
Detta är allvarligt. Den här regeringen har gjort enorma omläggningar på dessa områden. Samtidigt har vi satsat mycket på kulturarvet jämfört med tidigare regeringar, som inte gjorde ett jota åt de andra saker jag precis rabblade upp. Vi har lyckts göra flera saker samtidigt.
Behövs det mer? Ja, det behövs mer. Men jag är väldigt nöjd med och stolt över det vi faktiskt har gjort på kulturområdet under de här åren, trots de förutsättningar vi fick efter Socialdemokraterna, Miljöpartiet och till viss del Vänsterpartiet.
(Applåder)
