Riksflödet
Logga in
Replikerade på Björn Wiechel ·

Alexander Christiansson (SD) om Tillgång till kultur

Alexander Christiansson (SD) svarade Björn Wiechel i en replik om Tillgång till kultur i debatten ”Protokoll 2025/26:78 Onsdagen den 25 februari” den 25 feb 2026.

Björn WiechelS· i sitt anförandeSocialdemokraterna bedriver en kulturpolitik som stärker Sverige genom att kulturen skapar sammanhållning, genom att kulturen är en del av vår välfärd och genom att kulturen för Sverige framåt. Genom kulturen kan vi…
Replikskiftet · 5 repliker

Herr talman! Socialdemokraterna bedriver en kulturpolitik som stärker Sverige genom att kulturen skapar sammanhållning, genom att kulturen är en del av vår välfärd och genom att kulturen för Sverige framåt.

Genom kulturen kan vi värna vårt språk. Vi kan förstå varandra och spegla varandra. Vi kan delta i samhällslivet och debatten och skapa sammanhållning.

Vår uppgift som politiker är att praktiskt förverkliga att alla medborgare faktiskt kan använda sin yttrandefrihet, att människor kan få ge sin bild och likaså få ta del av andras. Då kan vi få fram de olika perspektiven och åsikterna och även överbrygga, hantera och lösa konflikter. Vi kan förenas och samlas.

Därför är det ett offentligt ansvar att det ska finnas just tillgång till kultur, som det här betänkandet heter. Det förpliktar. Vi ska se till att kultur finns nära medborgarna. Barn ska få möta kultur och upptäcka att man kan uttrycka sig på flera sätt som människa. Var man än bor ska man veta var man kommer ifrån. Man ska kunna förstå sitt sammanhang och kunna läsa av samtiden.

Vi ska ha levande lokalsamhällen med mötesplatser, idrottsanläggningar och replokaler. Det kräver att kommunerna får stöd för att ha musik- och kulturskola. Det kräver att kulturarvet – museer, teatrar, musik och film – kan nå ut. Det kräver att föreningslivet har platser att hålla till på.

Vår uppgift är mycket konkret och materiell. Det är någon som ska klippa gräset på fotbollsplanen. Hockeyrinken behöver en fungerande strålkastare. Lärarna ska utbildas. Instrumenten måste stämmas. Lokalerna måste vara öppna. Detta förutsätter en politik som tar ansvar och som fördelar resurser rättvist.

Problemet är att Sverige under SD-regeringen har gått åt fel håll vad gäller resurser och fördelning. Regeringen har misslyckats med jobb och tillväxt. 100 000 fler är arbetslösa. Det är 30 000 konkurser. Mediciner har gjorts dyrare. Unga har fått dyrare tandvård. Regeringen har försämrat akassan. Man har försämrat ekonomin för de familjer som har det tuffast. Regeringen slopar inte karensen. Sverige är det enda land i Norden som inte har höjt barnbidraget. Därtill har SD-regeringen skurit ned på välfärden – det är mindre resurser i reala termer.

Det här går ut över vanligt folk i deras vardag. Det går ut över kulturlivet i våra kommuner. Det går ut över välfärden för medborgarna.

Men samtidigt har regeringen sänkt skatten för dem med de högsta inkomsterna. De har till och med skuldsatt svenska folket för att göra det, och nu är pengarna slut enligt finansministern själv.

I stället för tillgång till kultur för alla blev det extra oxfilé åt djursholmarna.

Det är också just den här fördelningspolitiken som har gjort att Sverige underpresterar ekonomiskt jämfört med hur det varit under tidigare regeringar. Politiken är missriktad och ineffektiv.

Herr talman! I betänkandet diskuteras bland annat frågan om breddad finansiering. Jag förmodar att vi alla här uppskattar när det kommer mer pengar till kulturen, att även näringslivet ser värdet av attraktiva, levande samhällen, av estetik och konst och att idrottsföreningar får lite extra slantar till lagkassan eller att det kommer donationer till granskande journalistik. Det som däremot skaver i regeringens tal om ett ben till för kulturen att stå på är att det knappast är rätt väg att börja med att hugga i det första benet, som kulturen står på.

Dessutom är erfarenheten att när rika människor väljer att donera går det oftast till statusfyllda byggnader i stora städer. Det är förstås välkommet i sig, men det är inte på det sättet som vi upprätthåller en kulturskola i små kommuner eller ett närvarande kulturarv. Uppgiften att upprätthålla medborgarnas välfärd utifrån våra kulturpolitiska mål och ambitioner kan inte överlåtas. Den måste det offentliga ta – också för att det ska finnas ett demokratiskt ansvarsutkrävande för medborgarnas välfärd.

Vad vi ser i praktiken är en regering som gör drakoniska nedskärningar på den kultur som når ut allra närmast. Det handlar om mötesplatserna för landsortens föreningsliv, för pensionärerna och för boksamtalen, om den professionella kulturens möjligheter att nå ut och om replokalerna. Det handlar därmed om vår sammanhållning och vår beredskapsförmåga.

I stället för kultur för alla får vi med SD-regeringen lyxkultur för storstadsbor med mycket pengar.

Herr talman! En mycket viktig svensk kulturinstitution för att kulturen ska vara tillgänglig för alla är svenskarnas public service – Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.

Det är en inrättning som stärker svenska språkets ställning och som ger oss bilder och verkligheter från hela landet och möjligheter att spegla varandra och hålla samman. Det är här vi kan få de lokala nyheterna likaväl som kunskap om vad som händer i övriga landet och i världen. Det är här bredden av utbud finns – sport, underhållning, kritisk granskning, fördjupande program, minoritetsprogram och aktuell bevakning. Just den här bredden, den här räckvidden, och förmågan att nå nya grupper är det som gör att public service är så viktigt i vår beredskap.

Det är en institution som garanterar fri och oberoende journalistisk för alla medborgare och som står under höga etiska regler och granskning. Men just detta har SD-regeringen inlett en nedmontering av. De begränsar public services möjligheter att nå nya grupper och att nå ut. De skär ned i finansieringen. Public service får inte bara i reala termer mindre pengar, utan det är också rent procentuellt en nedskärning. Det blir mindre än tidigare, trots ökade kostnader. Detta är då i kombination med ökade krav på beredskap.

Ovanpå det har public service sedan årsskiftet ensamt fått bära stora ökade kostnader för marknätet. Att det var på väg var känt sedan länge. Vi socialdemokrater har ett flertal gånger, under flera månader, frågat hur regeringen tänker lösa den frågan. Men svaret liksom lösningarna har helt uteblivit. Regeringen har valt väg med öppna ögon. Följaktligen kunde vi häromveckan ta del av att SVT lägger fram ett massivt nedskärningspaket med många uppsägningar.

Ytterst är det medborgarna och en tillgänglig kultur för alla som drabbas.

SD-regeringens politik här kunde inte heller vara mer feltajmad. Vi lever i en värld där internationella techjättar tar över alltmer. De styr med algoritmer utifrån vad som tjänar deras politiska och ekonomiska syften. Vi har desinformation, manipulation och påverkan från fientliga stater. I det läget väljer SD-regeringen att montera ned en av de viktigaste aktörer som vi har för att stå emot det här. I vems intresse är det?

Som socialdemokrat är jag av uppfattningen att det är viktigt att vi i Sverige också har svensk kultur, en kultur som är skapad av oss och för oss utifrån våra villkor och viljor. Kulturpolitiken handlar om att vi ska förverkliga medborgarnas möjligheter att skapa och ta del av den här kulturen.

Det är beklagligt att inte SD-regeringen värdesätter det utan i stället, i detta omvärldsläge, skär ned på den nära kulturen och på välfärden ute i lokalsamhällena samt inleder nedmonteringen av svenska kulturinstitutioner, som våra public service-bolag är. Jag vill därför passa på att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 16.

Herr talman! Kulturen skapar sammanhållning, och den är en del av välfärden. Men den är också ett sätt för oss i Sverige att ta landet framåt – med människor som tänker nytt och som utmanar och med en fri och kritisk debatt, där det är en mångfald av röster och där frågor tas upp, så att vi kan väga argument och fatta kloka beslut. Det föder nya idéer. Det skapar nya uppfinningar och nya företag. Kulturen för Sverige framåt.

Därför är det viktigt att politiken ger människor möjligheten att få fram sina berättelser och sina bilder och att de kan ta del av andras. Det är viktigt att vi förverkligar detta med en rättvis fördelning. Men det kräver en politik som sätter vanligt folks intressen först. Sverige behöver då en ny riktning. Det måste bli vanligt folks tur för att vi ska få en kultur som är tillgänglig för alla.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kristoffer Lindberg och Magnus Manhammar (båda S).

Herr talman! Björn Wiechel inledde bra med att kulturen skapar sammanhållning, förenar och samlar. Sedan kom han in på finansieringen, och när man tittar på finansieringen har Moderaterna och Socialdemokraterna i stort sett samma finansiering. Vi har 0,61 procent av budgeten, och ni har 0,62 procent. Så det är i stort sett helt lika.

Vi gör däremot olika prioriteringar. Vi har gjort stora satsningar när det handlar om försvarets kostnader och stödet till Ukraina, till exempel. Det vet ledamoten, eftersom han har varit med på alla beslut. Det är helt gemensamma satsningar och inte någonting som avviker från vad Socialdemokraterna gör.

När det gäller public service gör Moderaterna och Tidöpartierna en ganska stor satsning på 3 procent varje år, med en inflation på 2 procent. Socialdemokraterna satsade 2 procent när vi hade en inflation på 10 procent, så man kan fundera på vad som gav mest pengar. Vi ger alltså mycket pengar till public service.

Vi gör som sagt olika prioriteringar. Moderaterna och Tidöpartierna gör en stor satsning på skolbibliotek och på skolböcker; mer än en miljard läggs på detta. Mer än vart femte barn kan inte läsa när de går ut grundskolan, och vi satsar alltså 460 miljoner kronor på skolbibliotek som är bemannade och 850 miljoner kronor på att få fler skolböcker. Det är en stor prioritering.

I vår stora satsning på barn och unga ingår Skapande skola, som har nämnts tidigare. Vi lägger mer pengar än S för att fler barn ska få tillgång till Skapande skola, och vi når nu 70 procent – 900 000 barn. Vi gör alltså stora satsningar på Skapande skola för att barn ska få möta kultur. Skapande skola ger också arbete till skådespelare och kulturpersoner.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det var en mycket engagerad uppräkning av alla fantastiska satsningar som regeringen gör.

Det vore kul om det var sant att vi ger samma mängd pengar, men det är det inte. Vi har under perioden gett 3 ½ miljard mer direkt till kulturen. Vi hade haft ett annat läge i Kultursverige om våra budgetar hade gällt de här åren. Dessutom har vi en politik där nio av tio får mer i plånboken än vad de får med SD-regeringens politik. Det får en helt annan effekt för tillväxten i landet att man styr insatser mot det som ger pang för pengarna och hjälper konjunkturen.

Vi har också gett omfattande stöd, framför allt generella sådana, till kommuner och regioner – 13 miljarder mer. Det gör att vi inte ställer kommunerna och regionerna inför situationen att behöva välja mellan kultur och vårdplatser. De får råd med båda. Ni skär i reala termer ned på det regionala, och det är klart att det får effekter ute i Kultursverige.

Era satsningar på läsning är bra. Problemet är att ni nollar pengarna till skolan, så de får inte ens uppräkningar. Ni ger lite grann och tar bort mycket, samtidigt som ni inte har stöden till kommunerna, samtidigt som ni med näbbar och klor försvarar att vi har vinstdrivande friskolor som de senaste tre åren har plockat ut 19 miljarder i vinst ur vår gemensamma skola, ned i privata fickor. Tänk vad 19 miljarder hade kunnat göra i vår skola!

Vi har helt olika ekonomisk politik, vad gäller både fördelning och resultat.

Herr talman! Tack, Björn Wiechel, för svaret – tror jag att det var!

När du säger att nio av tio får mer pengar i plånboken ställer jag mig väldigt frågande, eftersom ni från S oftast vill höja skatterna medan vi från regeringen och Tidöpartierna vill sänka skatterna. Det har vi också gjort på väldigt många områden, till exempel matmomsen som nämndes tidigare. Vi sänker skatterna på otroligt många områden och har även billigare förskoleavgifter, vilket gör att man får mer i plånboken. Jag förstår inte hur man får mer i plånboken genom att höja skatterna som S gör; det verkar helt ologiskt, tycker jag.

När det handlar om skolor, som vi råkade komma in på här, är det viktigaste för oss att skolorna är bra och har fungerande huvudmän. Självklart ska det alltid granskas, men det är kvaliteten som är det viktigaste för oss. Tyvärr har det ju brustit lite grann, som jag nämnde tidigare, när var femte elev inte kan läsa. Det finns också en väldig otrygghet i skolan, och vi måste göra väldigt mycket för att öka tryggheten för både lärare och elever i skolan. Jag kan inte riktigt se sammanhanget där.

Frågan är hur S egentligen vill lösa det här. Vi har i stort samma budget. Jag känner inte att S lägger mer pengar än vad vi gör, utan vi gör helt enkelt andra prioriteringar. Vi satsar på kommuner och regioner och ger dem mycket självbestämmande, vilket de också önskar. Vi beslutar inte allting, utan vi väljer till exempel hellre generella än riktade bidrag.

Vi gör fortfarande stora satsningar på kultur, som vi började med, men också inom skola och forskning och även försvar och bistånd, vilket nämndes tidigare. Regeringen gör otroligt många satsningar på många viktiga områden. Ibland måste man prioritera, men budgeten till kultur är fortfarande i stort sett likadan som Socialdemokraternas kulturbudget.

Herr talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor!

Hur ledamoten ”känner” inför de olika budgeterna får stå för ledamoten. Jag går till siffrorna. Ni lägger inte lika mycket som vi. Vi lägger 3 ½ miljard mer under perioden. Vi har en större kulturbudget. Vi ger mer till kommuner och regioner för att säkra nära välfärd och kultur för medborgarna. Vi har en politik som ger nio av tio mer i plånboken än vad de får med regeringens politik. Det är bara att kolla.

Vilka man ger till spelar roll och ger en helt annan ekonomisk utväxling. Vi ser att människor med oerhört små resurser har fått sitt bostadsbidrag sänkt och blivit ännu fattigare samtidigt som ni ger pengar till folk som har mycket pengar.

Det här är ingen klok ekonomisk politik för vår sammanhållning eller för barnens möjlighet att delta i kulturen. Det ger mer oxfilé i Djursholm men färre barn som kan vara med i fritidsaktiviteter. Det ger familjer färre möjligheter att köpa det nödvändiga.

Det är precis det som är kritiken från Finanspolitiska rådet, det vill säga den missriktade konjunkturpolitiken. Sverige underpresterar för att man gör fel ekonomiska satsningar. Det är menligt för landets tillväxt, vår arbetslöshet och för vårt reformutrymme. Nu är pengarna slut. Ni har lånat till de här prylarna, som är missriktade. Det drabbar vanligt folk – det är alltid de som kommer att behöva städa upp när man inte har ordning och reda.

Vi har en annan riktning. Vi kommer att sätta vanligt folks plånböcker först, och det är en väldigt stor skillnad. Vi har mer pengar till public service. Ni har mindre i snitt, 1,75 procent. Vi hade mer och vill ha mer. Det här är en nedmontering.

Men det viktiga är riktningen. Det är vanligt folks tur. Det är det som behövs.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Björn Wiechel – det är alltid kul att lyssna på Björn Wiechels kreativa anföranden! Jag har några retoriskt sett ganska enkla frågor som kommer att bli väldigt svåra för Björn Wiechel att svara på.

Om vi struntar i orsaker och verkan, hade vi några av Europas högsta bränslepriser när Socialdemokraterna lämnade över makten 2022? Hade vi nästan flest skjutningar i världen per capita? Hade vi Europas nästan högsta arbetslöshet och lägsta sysselsättning? Hade vi enormt höga elpriser? Hade vi en skenande inflation?

Herr talman! Vi kan skippa alla orsaker, från omvärldsläge till oljepriser. Jag bara undrar: Var det så det var 2022 eller inte? Ja eller nej?

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.