TALMANNEN om Tillgång till kultur
TALMANNEN höll ett anförande om Tillgång till kultur i debatten ”Protokoll 2025/26:78 Onsdagen den 25 februari” den 25 feb 2026.
Med detta kanske vi kan återgå till kulturpolitik i de avslutande replikerna.
TALMANNEN höll ett anförande om Tillgång till kultur i debatten ”Protokoll 2025/26:78 Onsdagen den 25 februari” den 25 feb 2026.
Med detta kanske vi kan återgå till kulturpolitik i de avslutande replikerna.
Herr talman! Det var faktiskt inte mitt fel; jag måste någonstans få bemöta de påhopp på regeringens och Sverigedemokraternas budget som ledamoten gör. Men för att behaga herr talmannen: Det är klart att det påverkar kulturpolitiken hur mycket pengar man har i skattkistan när man ska prioritera.
Om jag får tolka ledamotens svar – även om jag nog inte fick något svar alls på frågan – skulle jag ändå vilja säga: Ja, det var så. Det finns nämligen siffror, statistik och fakta på att det var detta man lämnade efter sig till oss 2022.
Den här regeringen har faktiskt gjort ganska många bra grejer, och jag tror att ledamoten kanske ändå skulle kunna erkänna det. Inflationsbekämpningen har varit rimlig. Det är ganska bra grejer som vi har gjort kopplat till de här frågorna. Energipriserna är fortfarande höga, men eftersom vi inte ska gå in i en energidebatt släpper jag den frågan.
Det jag ändå tycker är intressant är att ledamoten tar upp det här med desinformation. Det kan nämligen vara lite frustrerande att vara politisk motståndare till ett parti som självt använder desinformation så frekvent och på så många olika sätt.
Före valet 2022 valde två ministrar att gå ut och varna Sveriges befolkning för att rösta på oppositionen. Sådant görs i länder som normalt inte förknippas med stark demokrati. Man använder sig också av vanföreställningen att vi skulle utvisa en åtta månaders bebis till Iran ensam. Det sitter partiledaren för Socialdemokraterna och upprepar i tv, om och om igen som ett slags mantra – trots att man vet att det faktiskt inte är sant. Det är lögner man sprider. Det är desinformation.
Samma sak gäller Finanspolitiska rådets kritik mot regeringen. Ändrar ni er nu när det gäller stödet till Ukraina och att rusta upp försvaret, Björn Wiechel? Är ni med på de satsningarna eller inte? Är ni med på dem kanske ni inte ska använda dem som ett argument mot regeringens politik. Det handlar alltså om satsningar och prioriteringar som vi har gjort och som Socialdemokraterna är med på.
(Applåder)
Herr talman! Jag minns en partiledare för Sverigedemokraterna som stirrade rätt in i kameran och påstod att en journalistisk granskning var en massiv påverkansoperation, apropå hur man ser på det här med desinformation och sanning.
Det finns saker som regeringen har gjort bra. Jag tycker att satsningen på läsning är bra, men jag tycker inte att det är bra att man samtidigt skär ned på skolan och på kulturen. När det gäller de straffskärpningar som regeringen gör är ju sju av tio av dem våra produkter, som regeringen har tagit vidare. Det är bra. Det visar att det finns en gemensam riktning i arbetet för att lösa ett samhällsproblem.
Däremot tycker jag inte att de prioriteringar man gör är bra. Ingen av oss har mycket pengar som helst; det är sant. Men de pengar man har, oavsett om det är en hundralapp eller tusenlapp, kan man använda på olika sätt.
Är det klokt att skära ned på den nära kulturen om man vill värna folks nära kultur? Nej, det är ju inte det. I stället måste man förstås stärka den nära kulturen, folks deltagande och välfärden. Om man vill värna vår sammanhållning, vårt språk och vår möjlighet att skapa kultur som är gjord av oss och för oss – vår svenska kultur – i en omvärld där internationella techjättar tar över med desinformation, är det då klokt att börja strama åt och skära ned på public service? Nej, det är det inte. Det är väldigt feltajmat.
Gör alltså de grejer som gör att vi kan skapa en kultur av oss och för oss! Skydda välfärden och kulturen som är nära medborgarna! Det kräver praktisk fördelningspolitik, och det kräver att man i ekonomin har ett fokus på vanligt folks plånböcker i stället för att bara sänka skatten för de mest förmögna – och det med lånade pengar.
Det behövs en ny riktning.
(Applåder)


