Vasiliki Tsouplaki

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om nya regler om tandvårdsavgifter för vissa utlänningar.

Förslaget innebär att sökande av internationellt skydd och vissa andra utlänningar ska betala skälig ersättning till Migrationsverket för tandvård som inte kan anstå. Detta gäller de som har fyllt 18 år och som har en inkomst eller egna tillgångar.

Samtidigt föreslår regeringen att tandvård som inte kan anstå inte längre ska vara subventionerad för vuxna utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Regeringen föreslår även en förlängd övergångsperiod för vissa privata tandvårdgivare att ansöka om tillstånd för att bedriva verksamheten.

Lagändringen i fråga om möjligheten att bedriva tandvårdsverksamhet utan tillstånd börjar gälla den 23 augusti 2026. Övriga lagändringar börjar gälla den 2 januari 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Motion till riksdagen 2025/26:4232 av Maj Karlsson m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:295 Förebyggande insatser inom socialtjänsten till skydd för barn och unga vid bristande medverkan Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska tillsätta en utredning som tar fram forskningsbaserade förslag på hur vårdnadshavare kan motiveras och ges verkliga förutsättningar att ta emot stöd från socialtjänsten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen avslår proposition 2025/26:295, utom i den del som avser ändringar i socialförsäkringsbalken och lagen (2025:1478) om ändring i socialförsäkringsbalken när det gäller tillfällig föräldrapenning. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen föreslår i proposition 2025/26:295 en ny lag om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas. Förslaget innebär att socialnämnden ska kunna besluta om insatser för vårdnadshavare, barn och unga även när insatserna inte kan ges på frivillig väg. Nämnden ska också kunna besluta om särskilda villkor, förena beslut riktade till vårdnadshavare med vite och i vissa fall använda elektronisk övervakning av barn och unga. Polisen ska dessutom tillfälligt kunna omhänderta ett barn eller en ung person som inte följer vissa villkor. Vänsterpartiet delar uppfattningen att socialtjänsten måste ha goda förutsättningar att sätta in tidiga, förebyggande och verkningsfulla insatser för barn och unga. Barn som far illa eller som riskerar att fara illa eller dras in i kriminalitet måste få stöd tidigt. Men regeringens förslag bygger i alltför stor utsträckning på tvång, kontroll och sanktioner snarare än på tillit, relationer och fungerande socialt arbete. Socialtjänstlagen bygger på att socialtjänsten ska arbeta förebyggande, kunskaps­baserat och med insatser som utformas utifrån individens behov. Om målet är att fler vårdnadshavare ska ta emot stöd behöver politiken därför utgå från forskning och beprövad erfarenhet om vad som faktiskt ökar tilliten, delaktigheten och mottagligheten för stöd. Barnombudsmannen anser att förslagen ger uttryck för en förenklad syn på problemet när vårdnadshavare tackar nej till insatser. Myndigheten framhåller att lösningen i de flesta fall inte är att sätta in en åtgärd mot vårdnadshavarens vilja, utan att noggrant utreda varför insatsen motsätts och vilka orsaker som ligger bakom barnets situation. Barnombudsmannen pekar också på att de föreslagna insatserna i sin nuvarande utformning varken är lämpliga eller tillräckliga för att säkerställa att barn får stöd och skydd från våld och övergrepp. Vänsterpartiet delar den kritiken. Problemet i socialtjänsten är inte i första hand att det saknas tvångsverktyg, utan att socialtjänsten under lång tid har pressats av resurs­brist, hög personalomsättning, bristande kontinuitet och allt svårare arbetsvillkor. Om barn och föräldrar inte får rätt stöd i tid beror det ofta på att stödet inte finns, inte är tillgängligt eller inte är anpassat efter familjens faktiska behov. Att i det läget införa mer tvång riskerar att försämra förtroendet för socialtjänsten och göra det svårare att nå de familjer som behöver stöd mest. Brottsförebyggande rådet avstyrker förslaget och framhåller att det inte visas tillräckligt tydligt att den föreslagna tvångslagstiftningen skulle få positiva effekter. Brå pekar också på erfarenheter från Danmark där felaktiga beslut förekommit, bl.a. när förelägganden riktats mot vårdnadshavare med psykiska problem eller andra svårigheter som påverkar deras förmåga att fullgöra kraven. Vänsterpartiet instämmer i denna kritik. Vi ser särskilt allvarligt på förslagen om elektronisk övervakning och polisens tillfälliga omhändertaganden. Att barn och unga ska kunna åläggas att vistas i bostaden under vissa tider och kontrolleras med elektronisk övervakning innebär en långtgående begränsning av barnens frihet och integritet. Det är åtgärder som riskerar att upplevas som straff snarare än stöd, och som kan vara särskilt problematiska för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller psykisk ohälsa. Vänsterpartiet menar att detta visar behovet av en annan väg. Det är genom tidiga, frivilliga och väl utformade insatser som socialtjänsten bygger förtroende och når fler familjer. Tvång ska inte ersätta bristen på resurser, relationer och rätt stöd. Regeringen bör därför tillsätta en utredning som tar fram forskningsbaserade förslag på hur vårdnadshavare kan motiveras och ges verkliga förutsättningar att ta emot stöd från socialtjänsten. Detta bör riksdagen besluta och tillkännage för regeringen. En sådan utredning bör bl.a. belysa hur socialtjänsten kan arbeta mer tillitsbyggande, hur insatser kan göras mer tillgängliga och relevanta, hur barns delaktighet stärks och hur hinder som psykisk ohälsa, ekonomisk utsatthet, tidigare negativa myndighets­erfarenheter eller bristande kunskap om socialtjänsten kan hanteras. Vänsterpartiet välkomnar den del av propositionen som innebär att en förälder ska kunna få tillfällig föräldrapenning när han eller hon deltar i vissa insatser enligt socialtjänstlagen eller den nya lagen om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas (förslag till riksdagsbeslut 5 och 6). Det är rimligt att föräldrarna inte ska förlora inkomst när de deltar i insatser som syftar till att stärka barnets situation. Vänsterpartiet menar att socialtjänsten behöver fler verkligt förebyggande verktyg: tillräcklig bemanning, lägre arbetsbelastning, tillgång till evidensbaserade öppenvårds­insatser, stöd till föräldrar, familjebehandling, samverkan med skola och barn- och ungdomspsykiatri samt bättre möjligheter att arbeta långsiktigt med barn och familjer. Det är sådana insatser som bygger förtroende och förebygger att problem fördjupas. Mot denna bakgrund anser Vänsterpartiet att riksdagen bör avslå propositionen i alla delar, utom i den del som avser ändringar i socialförsäkringsbalken och lagen (2025:1478) om ändring i socialförsäkringsbalken angående tillfällig föräldrapenning. Detta bör riksdagen besluta. Om riksdagen går på Vänsterpartiets linje och avslår propositionen i huvudsak men genomför den del som gäller tillfällig föräldrapenning, kan det behövas ytterligare lagtekniska följdändringar för att regelverket ska bli sammanhängande. Det är regeringens ansvar att säkerställa att lagstiftningen fungerar som avsett och att de delar som riksdagen vill genomföra inte blir beroende av bestämmelser som riksdagen samtidigt avslår. Vänsterpartiet anser därför att regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Maj Karlsson (V) Nadja Awad (V) Karin Rågsjö (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V) Isabell Mixter (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4231 av Maj Karlsson m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag där fortsatt omhändertagande på grund av barnets anknytning till familjehemmet endast kan ske med barnets samtycke om barnet fyllt 15 år, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag där insatser enligt den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska kompletteras med att vården ska ges med omtanke om och aktning för barnets eller den unges person och egenart och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en särskild översyn av de särskilda befogenheterna inom den statliga barn- och ungdomsvården och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen föreslår i proposition 2025/26:294 att den nuvarande lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ska ersättas av en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga samt en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Propositionen innehåller flera angelägna förslag som stärker barnrättsperspektivet, bl.a. genom att barns och ungas rättigheter samlas i ett eget kapitel och att rätten till offentligt biträde förtydligas och utökas. Fortsatt omhändertagande på grund av barnets anknytning till familjehemmet Vänsterpartiet motsätter sig delar av regeringens förslag om att införa en ny självständig grund för fortsatt omhändertagande på grund av barnets anknytning till familjehemmet. Regeringen motiverar förslaget med att det ska skapa ökad trygghet och stabilitet för barn som är placerade i familjehem. Det är ett viktigt syfte, men den föreslagna regleringen riskerar att gå för långt. Vänsterpartiet menar att ett barns anknytning till ett familjehem inte ska kunna användas för att hålla kvar barnet mot barnets egen vilja när de ursprungliga miss­förhållandena i hemmet har upphört. Om barnets biologiska föräldrar kan erbjuda en trygg omsorgsmiljö, och barnet själv vill flytta hem, måste barnets vilja väga mycket tungt. Det vore fel att låta anknytningen till familjehemmet bli en självständig tvångs­grund som i praktiken stärker familjehemmets ställning på bekostnad av barnets rätt till familjeliv och barnets egen vilja. Det är en annan sak om barnet själv vill stanna kvar i familjehemmet. Då ska barnets vilja och behov av stabilitet kunna beaktas. Men tvångsvård på grund av anknytning får inte utformas så att barnets egen uttryckta vilja marginaliseras. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag där fortsatt omhändertagande på grund av barnets anknytning till familjehemmet endast kan ske med barnets samtycke om barnet fyllt 15 år. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen har i sitt förslag till en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga valt att inte följa den tidigare utredningens Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71) förslag om att bestämmelsen ska kompletteras med att vården ska ges med omtanke om och aktning för barnets eller den unges person och egenart. Det här tycker vi är olyckligt. Barnombudsmannen lyfter i sitt remissvar fram att barn som vårdats enligt LVU återkommande beskrivit brist på omtanke, omsorg och respekt samt att det finns en tydlig skillnad mellan god kvalitet i teorin och barns faktiska erfaren­heter i praktiken. Barnombudsmannen framhåller därför att barns behov av att bemötas med omtanke, värdighet och respekt behöver synliggöras vid varje möjligt tillfälle. Vänsterpartiet delar den bedömningen. När staten beslutar om vård utan samtycke är det ett av de mest ingripande beslut som kan fattas mot ett barn. Då måste lagen vara tydlig med att vården inte bara ska vara rättssäker och av god kvalitet, utan att den också ska präglas av omtanke i det konkreta mötet med barnet. Generella formuleringar om god kvalitet är inte tillräckliga om barn ändå vittnar om att de inte blir lyssnade på, inte får vara delaktiga och inte möts på ett varmt och respektfullt sätt. Att föra in omtanke i lagtexten skulle tydliggöra samhällets ansvar för hur vården faktiskt genomförs i vardagen. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag där insatser enligt den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska kompletteras med att vården ska ges med omtanke om och aktning för barnets eller den unges person och egenart. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Särskilda befogenheter i den statliga barn- och ungdomsvården Vänsterpartiet ser positivt på att barns och ungas rättigheter lyfts fram tydligare och att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut om omhändertagande. Vi välkomnar att barn och ungas grundläggande fri- och rättigheter regleras i egna kapitel i både den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga och i den nya lagen om särskilda befogenheter. Samtidigt anser vi att det är otillräckligt att i huvudsak föra över nuvarande bestämmelser om särskilda befogenheter till en ny lag utan en bredare översyn. Flera remissinstanser, bl.a. Barnrättsbyrån, Rädda Barnen, Bris och Akademikerförbundet SSR, har påtalat att både tillsynsmyndigheter och civilsamhällesorganisationer åter­kommande har kritiserat Sis tillämpning av de särskilda befogenheterna. Regeringen konstaterar själv att det inte finns något beredningsunderlag i detta lagstiftningsärende för den översyn som remissinstanserna efterfrågar. Vänsterpartiet menar att detta är ett problem. När tvångsåtgärder mot barn samlas i en ny lag bör lagstiftaren inte nöja sig med en lagteknisk överföring, utan också pröva om befogenheterna är nödvändiga, proportionerliga, rättssäkra och förenliga med barnets rättigheter. Barn som vårdas inom Sis har ofta komplexa behov, tidigare trauman, psykisk ohälsa, funktionsnedsättningar eller erfarenheter av våld och utsatthet. Samhällets svar måste i första hand vara trygghet, vård och behandling. Det är särskilt viktigt att barn med funktionsnedsättning, psykisk ohälsa eller neuropsykiatriska svårigheter inte möts med tvång därför att vården saknar rätt kompetens, resurser eller fungerande behandlingsmetoder. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör tillsätta en särskild översyn av de särskilda befogenheterna inom den statliga barn- och ungdomsvården. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Översynen bör särskilt analysera hur tvångsåtgärder används i praktiken, hur barns rättigheter tillgodoses, hur funktionsrätts- och diskrimineringsperspektivet säkerställs, vilka förebyggande alternativ som finns och hur tvångsåtgärder kan minska. Den bör också ta ställning till behovet av starkare uppföljning, extern granskning och oberoende klagomöjligheter för barn och unga. Maj Karlsson (V) Nadja Awad (V) Isabell Mixter (V) Karin Rågsjö (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4210 av Karin Rågsjö m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:300 Skyldighet att betala för tandvård – nya regler för vissa utlänningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400). Motivering Regeringen föreslår i proposition 2025/26:300 att vissa vuxna utlänningar, däribland sökande av internationellt skydd, personer i förvar och personer vars avvisning eller utvisning inhiberats, ska betala skälig ersättning till Migrationsverket för tandvård som inte kan anstå om de har inkomster eller egna tillgångar. Regeringen föreslår även att vuxna personer som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd inte längre ska omfattas av den subventionerade avgiften för tandvård som inte kan anstå, utan i stället betala enligt vårdgivarens avgifter och vid behov kunna ansöka om ekonomiskt bistånd. Vänsterpartiet motsätter sig starkt dessa delar av propositionen. Det gör vi tillsammans med en majoritet av remissinstanserna, däribland Migrationsverket, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Socialstyrelsen och Svenska Röda Korset. Tandvård som inte kan anstå är inte valfri vård, utan vård där utebliven eller fördröjd behandling kan leda till allvarliga följder. Lagrådet framhåller också att begreppet omfattar mer än akut vård och avser situationer där även en måttlig fördröjning kan medföra allvarliga konsekvenser för patienten. Att införa högre avgifter och mer komplicerade betalningsmodeller för människor i mycket utsatta situationer riskerar därför att leda till att nödvändig tandvård skjuts upp eller uteblir. Det är dålig vårdpolitik och dålig samhällsekonomi. Obehandlade tandproblem riskerar att förvärras och leda till både större lidande och mer kostsamma vårdinsatser senare. Vi ser också betydande praktiska problem med regeringens förslag om att vissa utlänningar ska betala en avgift till Migrationsverket. Migrationsverket har starkt avrått från att genomföra förslaget och pekat på att regelverket är problematiskt och otill­räckligt utformat. Myndigheten har bl.a. lyft svårigheter att bedöma vad som ska vara skälig ersättning, problem med indrivning av fordringar och att konsekvenserna inte är tillräckligt genomlysta. Det är anmärkningsvärt att regeringen går vidare med ett förslag där den myndighet som ska hantera centrala delar av systemet själv pekar på allvarliga brister. Även Svenska Röda Korset har avstyrkt förändringen av nuvarande ordning med en begränsad patientavgift för asylsökande och personer utan nödvändiga tillstånd. Organisationen instämmer i utredarens bedömning att förslaget riskerar att leda till sämre munhälsa samtidigt som det bedöms bli dyrare för det offentliga. Vänsterpartiet delar den oron. Människor som söker skydd eller lever utan tillstånd befinner sig ofta i mycket utsatta livssituationer. För dessa grupper kan tandvård som inte kan anstå vara avgörande för möjlighet att äta, fungera i vardagen, delta i sociala sammanhang och återhämta sig från trauma. Att bygga upp ekonomiska hinder för sådan vård är inte förenligt med en human och behovsstyrd vårdpolitik. Regeringens förslag om att personer utan nödvändiga tillstånd i stället ska söka ekonomiskt bistånd hos socialnämnden är inte en tillräcklig lösning. Det riskerar att skapa ytterligare trösklar för en grupp som redan har svårt att söka stöd från myndig­heter. Det kan också leda till ojämlik tillämpning mellan kommuner och ökad administrativ börda för socialtjänsten. Vänsterpartiet anser att nuvarande ordning bör behållas. Regionerna har redan i dag skyldighet att erbjuda vård och tandvård som inte kan anstå till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Det är en begränsad men nödvändig rätt till vård, och den bör inte urholkas. Vi har inga invändningar mot propositionens andra förslag, som avser en övergångs­bestämmelse med anledning av tillståndsplikt för privata tandvårdgivare. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400). Detta bör riksdagen besluta. Karin Rågsjö (V) Nadja Awad (V) Maj Karlsson (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4209 av Isabell Mixter m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:292 Skärpta villkor för friskolesektorn Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett lagförslag som innebär att det införs ett totalt värdeöverföringsförbud och tillkännager detta för regeringen. Inledning Regeringen lämnar i propositionen förslag till ändringar i skollagen (2010:800) som innebär att villkoren för enskilda huvudmän för fristående skolor, förskolor och fritidshem skärps. Syftet är att förbättra skolväsendet genom att främja enskilda huvudmäns långsiktighet samt att hålla borta oseriösa och olämpliga aktörer med kortsiktiga vinstintressen. Förslagen innebär bl.a. följande: Ett värdeöverföringsförbud ska införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att medlen ska stanna kvar i verksamheterna, och krav på särredovisning ska göra det möjligt att följa att ett förbud efterlevs. Skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi ska införas och kontrolleras både vid ansökan om godkännande och tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner, bl.a. om medlen har använts på ett sätt som utgör brott. Kommuner ska kunna återkräva bidragen i motsvarande situationer. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till lägeskommunen. Statens skolinspektion och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bl.a. vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Skolinspektionen ska i samband med tillsyn och kvalitetsgranskning under vissa förutsättningar få ha samtal med elever under 16 år utan vårdnadshavares samtycke. Statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas för fristående skolor. En skola som fokuserar på kunskaper före vinster Sverige är idag det enda landet i världen som tillåter obegränsade vinstuttag inom den offentligt finansierade utbildningssektorn. Regeringens proposition är ett steg i rätt riktning, men gör för lite för att komma till rätta med de problem som friskolesystemet skapar. Lagstiftningen i andra länder är betydligt mindre generös gentemot privata vinstintressen inom skolväsendet. I en del länder är visserligen olika bolagsformer tillåtna, men det finns ett krav på att alla offentliga medel ska komma eleverna till godo. Det finns inget annat land i världen där aktiebolag och riskkapitalbolag kan göra så stora vinster på att bedriva utbildningsverksamheter med offentliga medel, och så kommer det fortsätta att vara efter att den föreslagna lagstiftningen i propositionen trätt i kraft. För Vänsterpartiet är det självklart att hela utbildningsväsendet ska vara fritt från vinstintressen utan undantag. Vinstjakten är en av anledningarna till att skolan blir allt mindre likvärdig och jämlik. Vinstdrivande fristående skolor etablerar sig där de har bäst marknadsutsikter, med andra ord i områden där befolkningen har hög utbildning och goda inkomster. Dessutom har dessa skolor ett intresse av att driva upp elevernas betyg med förhoppningen om att locka till sig fler elever, vilket leder till betygsinflation och ökad segregation. Vinstintresset innebär också ett resursslöseri: dels genom att vinster, som ofta har förts ut ur landet till skatteparadis, plockas ut från den skolpeng som egentligen är till för undervisningen, dels genom att de ökande skillnaderna mellan skolor har skapat ett stort behov av kontroll och granskning. Vänsterpartiet ser därför inget skäl till att låta nuvarande system bestå i så pass stor omfattning som regeringen föreslår. Experimentet med vinstdrivande fristående skolor har tillåtits pågå alltför länge, på bekostnad av tusentals elevers skolgång och framtid. Det enda sättet att börja komma till rätta med problemet är att införa ett totalt vinstöverföringsförbud så som flera remissinstanser föreslår. Regeringen bör återkomma med ett lagförslag som innebär att det införs ett totalt värdeöverföringsförbud. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vänsterpartiet ser ett behov av att gå längre än så. Vi vill införa ett förbud mot att bedriva skola i aktiebolagsform. Så länge aktiebolag tillåts driva skola och förskola så kommer vinstintresset att bestå, även med ett värdeöverföringsförbud. Därför måste driftsformen bort ifrån skolväsendet, alla skolformer inkluderat. Regeringen bör tillsätta en utredning om att avskaffa aktiebolag som driftsform inom alla skolformer. Lika villkor för kommunala och fristående skolor Villkoren är inte lika för kommunala och privata skolor. Tidigare fanns det ett skolpliktsavdrag. Det innebar att kommunen kunde göra ett avdrag i skolpengen innan pengarna skickades till de fristående skolorna. En kommun har en skyldighet att erbjuda alla skolpliktiga elever utbildning och kan inte neka att ta emot en elev. Kommunen måste även garantera att alla barn som flyttar till kommunen har en skola att gå till samt att det finns en beredskap för att ta emot elever från friskolor som går i konkurs. De enskilda huvudmännen kan i stor utsträckning välja vilka elever som ska få gå i deras skolor. De stora överskotten inom privatskolebranschen är en följd av att skolorna är oerhört kreativa när det gäller att minska sina kostnader. Ett vanligt sätt är att anställa obehöriga lärare, som får lägre lön än behöriga. Det sparas också in på den del av verksamheten som inte direkt kan hänföras till undervisningen. Mycket står i strid med intentionerna i skolans styrdokument, men eftersom regelverket ofta är otydligt formulerat finns det inga möjligheter att beivra ens de mest uppenbara övertramp. Multinationella välfärdskoncerner och börsnoterade aktiebolag utnyttjar den orättvisa svenska skolpengen för att öka sina vinster. Priset betalas av barn, elever och med­arbetare i kommunala förskolor och skolor eftersom dessa får en mindre grundpeng relativt det ökade ansvar som kommunen har. Utredningen Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan (SOU 2025:72) kallar kommunernas större ansvar för ett utbudsansvar. Kommunerna har ett lagstadgat ansvar att anordna utbildning. Utbudsansvaret innebär att kommunerna har ett ansvar att alltid ta emot ytterligare elever och medför att kommunerna kan behöva hålla en viss beredskap i form av en överkapacitet för att kunna ta emot elever löpande under läsåret. Exempelvis kan det handla om att ta emot nyinflyttade i kommunen eller asylsökande. En kommunal huvudman kan inte neka elever plats även om det innebär ytterligare kostnader för kommunen. En enskild huvudman kan däremot neka att ta emot ytter­ligare elever. Utbudsansvaret innebär också att kommunen behöver anpassa sin verksamhet efter upp- och nedgångar i demografin. Vänsterpartiet tycker att det är beklagligt att regeringen inte valt att inkludera utredningens förslag i en proposition om vinstbegränsningar. Vänsterpartiet välkomnar förslaget från utredningen att kommunen om det finns synnerliga skäl inte behöver ge samma ersättning till enskilda huvudmän när kommunen ger tillskott till de egna kommunala skolorna under året. Vidare välkomnar Vänsterpartiet förslaget att det införs en möjlighet att kommu­nerna utöver grundbelopp och tilläggsbelopp ska kunna ge ett s.k. villkorat belopp för ett visst ändamål. Som merkostnader för resursskolor, en viss inriktning eller en satsning på t.ex. frukost i skolan. Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag baserat på utredningen Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan (SOU 2025:72). Isabell Mixter (V) Nadja Awad (V) Maj Karlsson (V) Karin Rågsjö (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4201 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:275 Extra ändringsbudget för 2026 – Stöd till Ukraina samt stöd till hushåll och andra åtgärder med anledning av kriget i Mellanöstern Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag om ytterligare tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel. Riksdagen avslår regeringens förslag om att öka anslaget 1:12 Transportstyrelsen inom utgiftsområde 22 med 400 miljoner kronor. Ytterligare sänkt skatt på bensin och diesel I propositionen föreslår regeringen ytterligare sänkt skatt på bensin och diesel. Som skäl anför regeringen att kriget i Mellanöstern har drivit upp priset på bl.a. bensin och diesel. Vänsterpartiet delar bilden av pressade hushåll. Under inflationskrisen har hushållen fått bära hela bördan, samtidigt som företagens vinstmarginaler i grova drag varit intakta. Att stärka ekonomin för personer med små ekonomiska marginaler har dock inte varit någon prioriterad uppgift för regeringen under mandatperioden. Regeringen har satsat betydligt mer på den del av befolkningen som har de högsta inkomsterna. Vänsterpartiet har å andra sidan under mandatperioden lagt en lång rad förslag som stärker hushållens ekonomi, inte minst för de hushåll som har små ekonomiska marginaler. Många remissinstanser, bl.a. 2030-sekretariatet, Energiföretagen Sverige, Energi­myndigheten och Naturvårdsverket, betonar att förslaget om ytterligare sänkt skatt på bensin och diesel motverkar utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn och gör det svårare för Sverige att nå klimatmålen. Svensk Kollektivtrafik betonar att förslaget kommer att stärka biltrafikens konkurrenskraft gentemot kollektivtrafiken och öka klimatutsläppen ytterligare. En återkommande invändning mot förslaget är att det bör finnas alternativa åtgärder med bättre träffsäkerhet. Exempelvis påtalar Drivkraft Sverige att en utgångspunkt för åtgärder som vidtas bör vara att de, hyfsat träffsäkert och temporärt, ska kunna förbättra hushållsekonomin för grupper som politiskt definierats som särskilt ekonomiskt utsatta eller stödberättigade. Vänsterpartiet delar dessa synpunkter. I vår motion på 2026 års ekonomiska vårproposition presenterade Vänsterpartiet ett alternativ till regeringens ensidiga fokus på sänkta bensin- och dieselskatter. Vi lade förslag om ett brett transportpaket för hus­hållen och klimatet. Paketet bestod av fem punkter. Sverigebiljett i kollektivtrafiken för 450 kronor En bredare elbilspremie Ett tillfälligt riktat kompensationsstöd till bilägare med lägre inkomst Utökat Klimatkliv Ett nytt färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Vad gäller det riktade kompensationsstödet till bilägare med lägre inkomst föreslog vi en tillfällig riktad kompensation om 250 kronor i månaden till bilägare med lägre inkomster som därför drabbats av prishöjningarna på drivmedel. Vi vill dessutom se ett dubbelt stöd till dem som bor i områden med särskilt dålig tillgång till kollektivtrafik och som därför inte har möjlighet att välja bort bilen. Stödet är tillfälligt under tre månader – maj till juli – för att motverka höga kostnader under en tillfällig kris. En avtrappning ska omfatta bilägare med en inkomst på upp till 45 000 kronor i månaden. Till skillnad från regeringens skattesänkning är vårt kompensationsstöd inte beroende av faktisk förbruk­ning av drivmedel och ökar därför inte utsläppen. Stödet är fritt att använda såsom man själv önskar: till mat, hyra eller nöjen. I motionen betonade vi att stödet ska vara möjligt att förlänga om behovet kvarstår framöver. Vi kan konstatera att det behovet nu föreligger. Eftersom motionsrätten på ändringsbudgetar är kraftigt beskuren i en rad olika avseenden kommer Vänsterpartiet i andra sammanhang att presentera förslag på hur vi kan stärka hushållens ekonomi i den nu pågående krisen. Riksdagen bör avslå regeringens förslag om ytterligare tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel. Utgiftsområde 22 anslaget 1:12 Transportstyrelsen I propositionen föreslår regeringen att anslaget 1:12 Transportstyrelsen ökas med 400 miljoner kronor i syfte att tillfälligt täcka flygplatshavarnas kostnader för säkerhets­kontroll av passagerare och deras bagage. Vänsterpartiet menar att det inte är försvar­bart att främja kommersiell drift av flygplatser och flygbolag med skattepengar i en tid då klimatmålen kräver tydliga politiska prioriteringar. Fokus för flyget behöver skifta från ett ökat flygande till att upprätthålla de mest värdefulla förbindelserna, så att flyget förblir tillgängligt på de platser där rimliga alternativ saknas. Medlen bör i stället användas till satsningar som påskyndar omställningen och ökar elektrifieringstakten. På så sätt gör vi det både billigare och enklare att välja hållbara transportlösningar. Riksdagen bör avslå regeringens förslag att öka anslaget 1:12 Transportstyrelsen med 400 miljoner kronor. Några av de övriga ändringarna i statens budget för 2026 Som nämnts ovan är motionsrätten på ändringsbudgetar kraftigt begränsad. Regeringen överlämnar två ordinarie ändringsbudgetar per år till riksdagen: vårändringsbudgeten som läggs fram i samband med den ekonomiska vårpropositionen och höständrings­budgeten som läggs fram i samband med budgetpropositionen. Därutöver har regeringen möjlighet att lägga fram extra ändringsbudgetar som den nu aktuella propositionen. Vänsterpartiet presenterar vårt samlade budgetalternativ genom att motionera på budget­propositionen. Regeringens ändringsbudgetar läggs fram i förhållande till budgetpropo­sitionen. Vänsterpartiet brukar normalt inte motionera på enskilda budgetförslag i ändrings­budgetarna. Den främsta anledningen till det är att ändringsbudgetarna läggs i förhållande till regeringens budgetproposition, som Vänsterpartiet inte kan ta ansvar för. För att kunna lägga meningsfulla ändringsbudgetar skulle Vänsterpartiet snarast behöva lägga dem som ändringar på sin budgetmotion, vilket inte är möjligt. Motionsrätten på ändrings­budgetarna är dessutom kraftigt begränsad. Oppositionspartierna i riksdagen får bara motionera på de anslag som regeringen ”öppnar upp” i ändringsbudgetarna, och i dessa fall får partierna bara föreslå avslag eller sänkta anslagsnivåer, inte höjda anslag. Detta innebär sammantaget att det ofta inte är meningsfullt för oppositionspartierna att motio­nera på ändringsbudgetar. I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen en rad ändringar av budgetanslag och bemyndiganden kopplade till försvaret och vårt stöd till Ukraina. Människors rätt att leva i fred och trygghet är ovillkorlig, och varje lands möjlighet att självt få styra över sin framtid måste försvaras. Ukrainas folk kan inte lämnas ensamt mot den ryska militären och den fullskaliga invasionen. Med stöd i folkrätten och FN-stadgan står Vänsterpartiet bakom Sveriges både militära, ekonomiska och humanitära stöd till Ukraina. Politisk enighet och högt folkligt stöd för Ukrainastödet är mycket viktigt. I den extra ändringsbudgeten föreslår regeringen att ett nytt anslag förs upp på statens budget: Stöd för sänkta priser i kollektivtrafik. Regeringen anför att anslaget bör få användas för utgifter för statsbidrag till kollektivtrafik som organiseras av regionala kollektivtrafikmyndigheter. Regeringen anger vidare att stödet avses att, efter ansökan, lämnas till regionala kollektivtrafikmyndigheter som har sänkt priset på månadsbiljetter eller motsvarande för ett obegränsat resande med 50 procent tidigast fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 31 december 2026. Vänsterpartiet motsätter sig inte att regeringen uppmuntrar regionala kollektivtrafikmyndigheter att tillfälligt sänka priserna i kollektivtrafiken, men vi menar att priserna behöver sänkas permanent. Vi beklagar dock att regeringen har valt att exkludera färdtjänsten i förslaget. Färdtjänsten är hos de regionala kollektivtrafik­myndigheterna en form av kollektivtrafik, och att inte inkludera den är svårt att se som något annat än en illa genomtänkt avgränsning som till sin utformning blir diskriminerande. Att exkludera färdtjänstresenärer i en tid när stora prisökningar slår hårt och brett är anmärkningsvärt, särskilt då det är en grupp som generellt har en begränsad och ansträngd ekonomi och som således är i stort behov av halverad taxa. För Vänsterpartiet är en utbyggd och billig kollektivtrafik en prioriterad fråga. Vi vill därför införa en gemensam nationell månadsbiljett för all kollektivtrafik – en Sverigebiljett. Den ska kosta 450 kronor för vuxna och 225 kronor för barn och unga samt pensionärer. Det innebär i praktiken mer än en halvering av biljettpriserna. En liknande biljett har redan införts i Tyskland och haft stor påverkan på både resandet och utsläppen. Till skillnad från regeringens förslag är vårt förslag en permanent satsning. I samband med vårbudgeten för 2026 presenterade regeringen ett tillfälligt el- och gasprisstöd. Stödet hanterades i en extra ändringsbudget. Eftersom hushållen då ännu inte hade sparat några pengar genom regeringens högkostnadsskydd så välkomnade Vänsterpartiet regeringens förslag. Vi konstaterade dock att stödet hade kunnat utformas på ett bättre sätt för att nå fler, framför allt låginkomsttagare. I propositionen föreslår nu regeringen att Energistödet ökas med 1 miljard kronor. Anslaget används bl.a. för hög­kostnadsskydd till hushåll vid höga el- och gaspriser samt för att lämna stöd till hushåll vid höga el- och gaspriser. Vänsterpartiet har inget att erinra mot detta, men vi kan kon­statera att regeringens politik på området är helt otillräcklig. Vänsterpartiet kritiserade tidigt regeringens tidigare högkostnadsskydd. Vår kritik mot det för höga taket på 1,5 kronor per kilowattimme visade sig ha en mycket god grund. Trots mycket höga elpriser under vintern har högkostnadsskyddet sedan det infördes gett hushållen 0 kronor. Vänster­partiet har i stället föreslagit ett elpristak på 75 öre per kilowattimme som ska täcka hus­hållens elkostnader till 90 procent över pristaket. Vårt skydd finansieras av branschen, inte av skattebetalarna. Med vårt elpristak hade hushållen i samtliga elområden under vintern fått mer pengar till annat. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ida Gabrielsson (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4196 av Karin Rågsjö m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:271 En förändrad abortlag Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag där formuleringen ”kvinna eller den som är gravid” genomgående används i abortlagen i de bestämmelser där rätten till abort regleras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Regeringen föreslår i proposition 2025/26:271 En förändrad abortlag ändringar i abortlagen i syfte att modernisera lagen språkligt och anpassa den till medicinsk utveckling och gravida kvinnors behov. Bland annat föreslås att det ska förtydligas att en kvinna som är gravid ska få göra abort t.o.m. graviditetsvecka 18. Vänsterpartiet välkomnar att abortlagen moderniseras och att rätten till abort stärks. Samtidigt bör lagstiftningen utformas så att den både synliggör aborträttens historiska och faktiska betydelse för kvinnors rättigheter och säkerställer att alla som kan bli gravida omfattas av lagen. Även transmän och icke-binära personer kan bli gravida och måste därför omfattas tydligt av abortlagstiftningen. Jämställdhetsmyndigheten har i sitt remissvar framhållit att begreppet kvinna bör finnas kvar i lagtexten, men har samtidigt betonat att en modern abortlagstiftning måste omfatta alla gravida oavsett juridiskt kön. Myndigheten föreslår därför formuleringen ”kvinna eller den som är gravid”. Vänsterpartiet delar denna bedömning. En sådan formulering gör lagen mer inkluderande och bevarar aborträttens feministiska och jämställdhetspolitiska betydelse, samtidigt som den tydliggör att rätten till abort gäller alla människor som kan bli gravida. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag där abortlagen genomgående använder formuleringen ”kvinna eller den som är gravid” i de bestämmelser där rätten till abort regleras. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Karin Rågsjö (V) Nadja Awad (V) Maj Karlsson (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4181 av Karin Rågsjö m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:251 En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en nationell övergångsplan för genomförandet av reformen som bör tas fram i nära dialog med regioner, kommuner, professionsföreträdare och brukarorganisationer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att finansieringsprincipen bör gälla fullt ut och att staten bör ta ansvar för reformens kostnader, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av uppföljning av reformen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Personer med skadligt bruk eller beroende och samtidig psykisk ohälsa tillhör ofta samhällets mest utsatta grupper. Alltför länge har människor med komplexa behov riskerat att hamna mellan huvudmän, verksamheter och lagstiftningar. Bristande sam­ordning mellan socialtjänst, beroendevård och psykiatri har lett till att enskilda inte alltid fått det stöd, den vård och den behandling som de behöver. Regeringens proposition innehåller därför viktiga och efterfrågade förslag. Att vården för personer med skadligt bruk eller beroende ska organiseras så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård är i grunden rätt inriktning. Det är också ange­läget att ansvarsfördelningen mellan regionernas hälso- och sjukvård och kommunernas socialtjänst blir tydligare, samt att den enskildes behov av samordnade insatser sätts i centrum. Samtidigt är det avgörande att reformen får realistiska förutsättningar. En reform av denna omfattning kan inte genomföras enbart genom förändrad lagstiftning. Den kräver verksamhetsutveckling, kompetensförsörjning, ekonomisk planering, lokala och regionala överenskommelser, nya arbetssätt och en ordnad övergång från dagens ansvarsfördelning till den nya. Sveriges Kommuner och Regioner har i sin kritik pekat på att samsjuklighetsreformen kräver realistiska förutsättningar. SKR framhåller bl.a. behovet av ett ordnat införande, rimliga ekonomiska förutsättningar och en realistisk tidsplan. Den kritiken bör tas på stort allvar. Kommuner kan inte förväntas avveckla etablerade behandlingsverksamheter utan tydliga övergångsregler, och regioner kan inte bygga upp ett utvidgat ansvar för beroendevården utan klara uppdrag, tillräcklig finansiering och praktiska förut­sättningar. Reformen innebär betydande organisatoriska förändringar för både regioner och kommuner. För att säkerställa att omställningen sker rättssäkert och patientsäkert för behandling av personer med skadligt bruk och beroende krävs en nationell övergångs­plan som bl.a. innehåller en tydlig ansvarsfördelning, tidsplan och informationsdelning. Det är inte rimligt att varje region och kommun på egen hand ska ansvara för detta, utan staten måste ta ett större ansvar för samordning, kunskapsstyrning och uppföljning. Regeringen bör därför återkomma med en nationell övergångsplan för genomförandet av reformen som tas fram i nära dialog med regioner, kommuner, professionsföreträdare och brukarorganisationer. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. En grundläggande princip i relationen mellan staten och kommunsektorn är att staten ska finansiera nya eller utökade åtaganden. Reformen innebär betydande kostnader kopplade till omorganisation, kompetensutveckling, utökad samverkan och förstärkt psykiatrisk vård. Trots detta saknas i propositionen tillräckliga besked om långsiktig finansiering, vilket riskerar att tränga undan annan vård och socialtjänstverksamhet i ett redan pressat läge. Riksdagen bör därför besluta att finansieringsprincipen ska gälla fullt ut och att staten ska ta ansvar för reformens kostnader. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I likhet med flera remissinstanser, däribland Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, anser vi att reformen bör följas upp och utvärderas. Uppföljningen bör särskilt fokusera på om personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd faktiskt får mer samordnade insatser, om tillgängligheten förbättras och om vård- och stödkedjorna blir mer sammanhållna. Det bör också följas upp om reformen leder till undanträngningseffekter inom psykiatrin eller socialtjänsten, om ansvarsfördelningen fungerar i praktiken och om finansieringen motsvarar huvudmännens faktiska kostnader. Riksdagen bör därför besluta om behovet av uppföljning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Karin Rågsjö (V) Nadja Awad (V) Maj Karlsson (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4119 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:218 Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en översyn av straffen för ekonomisk brottslighet i syfte att stärka kopplingen mellan straffen och samhällskonsekvenserna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barn under 18 år inte ska omfattas av den nya straffskärpningsregeln som innebär dubbla straff för brott som har samband med kriminella nätverk, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en utvärdering av lagändringarna fem år efter att de trätt i kraft, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Regeringens förslag Regeringens proposition innehåller en rad olika straffrättsliga förslag. Regeringens syfte är att åstadkomma ett mer rättvist straffsystem där straffen på ett bättre sätt återspeglar brottslighetens allvar, brottsofferperspektivet ges ett ökat inflytande och samhälls­skyddet förbättras. Förslagen innebär bl.a. att närmare 50 straffskalor skärps. Det införs också en ny reglering av den gemensamma straffskalan vid flerfaldig brottslighet, vilket innebär att det högsta maximistraffet ska kunna överskridas med upp till det dubbla. Vidare ska livstids fängelse kunna dömas ut som gemensamt straff vid vissa allvarliga fall av upprepade vålds- och sexualbrott. Därutöver införs en ny straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på alla brott med koppling till kriminella nätverk. När bestämmelsen är tillämplig ska straffvärdet som utgångspunkt höjas till det dubbla. Slutligen utvidgas presumtionen för häktning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2026. Vänsterpartiets ställningstagande Vänsterpartiet står bakom förslagen i regeringens proposition, med vissa reservationer. Vi anser att regeringen inte fullt ut verkar ha förstått allvaret i den ekonomiska brottsligheten och dess konsekvenser för samhället. Vi menar vidare att barn bör undantas från straffskärpningsregeln som innebär dubbla straff för gängkriminella. Ekonomisk brottslighet Ekonomisk brottslighet är ett allvarligt samhällsproblem som ofta hänger tätt samman med annan grov brottslighet. Årligen undandras samhället stora summor som hade kunnat gå till en bättre och tryggare välfärd. I stället hamnar dessa pengar hos kriminella gäng där de finansierar våld och droghandel. Kriminella gäng gör vinster på våra gemensamma skattepengar genom att bedriva verksamheter inom välfärden. Privata företag som bedrivs av kriminella gäng startar och bedriver t.ex. vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och HVB-hem. Det är ett sätt att både ta ut vinst på skattepengar och tvätta pengar från den kriminella verksamheten. Att den organiserade brottsligheten har letat sig in i vår gemensamma välfärd innebär miljardförluster och hotar vår allra mest omedelbara säkerhet och hälsa när vi t.ex. går till vårdcentralen. I förlängningen är det även ett hot mot välfärdssystemet, rätts­säkerheten och demokratin i Sverige. Regeringens handfallenhet inför dessa allvarliga samhällshot är uppseendeväckande. Om regeringen menar allvar med att bekämpa gängkriminaliteten måste den hårdare angripa den ekonomiska brottslighet som finansierar gängens verksamhet och göder det våld som sprider skräck i samhället. Med tanke på vilka allvarliga konsekvenser den ekonomiska brottsligheten har är straffen relativt låga och bör ses över för att bli mer proportionerliga. Regeringen bör genomföra en översyn av straffen för ekonomisk brottslighet i syfte att stärka kopplingen mellan straffen och samhällskonsekvenserna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Särskilt om barn och unga under 18 år Unicef Sverige invänder att den föreslagna straffskärpningsbestämmelsen kan komma att oproportionerligt drabba barn som begår brott och pekar särskilt på problemet med barn och unga som ”groomas” in i brottslighet. Remissinstansen framhåller också att forskning visar att barn är känsliga för grupptryck och inte har samma förmåga som vuxna att förstå konsekvenserna av sina gärningar. Regeringen instämmer i Unicefs beskrivning men inte i slutsatsen att den föreslagna straffskärpningsbestämmelsen riskerar att leda till oproportionerliga straff. Regeringen menar att domstolen kommer att kunna göra undantag från ett dubblerat straffvärde, om den tilltalade har utnyttjats eller pressats till att begå brott av mer tongivande aktörer i gruppen. Enligt regeringen kan bestämmelsen tillämpas på underåriga gärningspersoner. Även strafflindrings­bestämmelsen (29 kap. 3 § första stycket 3 BrB) kan få särskild aktualitet när det gäller unga lagöverträdare. Dessutom kan den tilltalades låga ålder få en mer omedelbar betydelse såväl vid den efterföljande straffmätningen som vid valet av påföljd. Vänsterpartiet anser att regeringens förslag till undantag inte är tillräckligt tydligt. Vi anser att det inte främst är barn och unga, utan drivande personer på mer ledande befattningar i de kriminella gängen, som bör drabbas av den nya straffskärpningsregeln. Barn och unga under 18 år som utför brott på beställning av gängen är inte bara gärningspersoner utan också brottsoffer. Barn under 18 år ska inte omfattas av den nya straffskärpningsregeln som innebär dubbla straff för brott som har samband med kriminella nätverk. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Utvärdera lagändringarna efter fem år Givet den kritik som Lagrådet riktat mot förslagen i propositionen och hur de tagits fram, samt hur omfattande dessa förändringar är, bör lagändringarna utvärderas efter att de varit i kraft i fem år för att utreda vilka konsekvenser de får. Regeringen bör genomföra en utvärdering av lagändringarna fem år efter att de trätt i kraft. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Samuel Gonzalez Westling (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4108 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:100 2026 års ekonomiska vårproposition Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut 1 Inledning 2 Det ekonomiska läget 2.1 Internationell ekonomi: kostnadskris och osäkerhet 2.2 Regeringens misslyckade jobbpolitik 2.3 Sänkta reallöner och pessimistiska hushåll 2.4 Extrem förmögenhetsfördelning 2.5 Finanspolitikens möjligheter 3 Förbättra konkurrensen 3.1 Rekordutdelningar för matjättar 3.2 Elnätsvinster på en monopolmarknad 3.3 Sverigepriser på el gör skillnad 3.4 Bankerna verkar på en oligopolmarknad 3.5 En fastighetsbransch som låter hyresgästerna bära hela bördan 4 Skydda hushållen mot regeringens politik 4.1 Regeringen prioriterar de som redan har 4.2 Höj barnbidraget någon gång! 4.3 Höj och reformera bostadsbidraget 4.4 Vänsterpartiets ekonomiska familjepolitik i krisen och framåt 5 Bygg Sverige starkt 5.1 Transportpaket för hushållen och klimatet 5.2 Ensidigt fokus på kärnkraft 5.3 Tillfälligt el- och gasprisstöd 5.4 Försvar och säkerhet 6 Förslag på budgetåtgärder för 2026 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen. 1 Inledning Den svenska ekonomin har utvecklats svagt under flera år, med låg tillväxt och stigande arbetslöshet. Sedan regeringen tillträdde har arbetslösheten ökat med ca 80 000 personer, och den är nu bland de högsta inom hela EU. Efter 20 år av ständigt nya jobbskatte­avdrag och försämringar av a-kassa och sjukförsäkring kan vi alltså konstatera att det är en misslyckad arbetsmarknadspolitik, enbart ämnad att berika de som redan har. Det är dessutom en misslyckad politik för den kostnadskris som hushållen nu går igenom. För att få ned arbetslösheten behövs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. I stället för stora skattesänkningar för de rika och försämrad a-kassa behöver vi massiva investeringar i alltifrån järnväg och banunderhåll till bostäder, vatten och avlopp, klimatomställning och ny teknik samt, inte minst, investeringar i utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi behöver dessutom en politik som lyfter hushållen ur den ekonomiska krisen och skapa en grund för en rimlig vardag för barnfamiljerna. Vänsterpartiets politik skyddar hushållen i krisen. Våra stöd riktar sig till alla hushåll, med fokus på dem med mindre marginaler och på familjer. Vi har dessutom en rad förslag som syftar till att reglera marknader som i dag inte fungerar, såsom elmarknaden, livsmedelsbranschen och bolånemarknaden. Vänsterpartiet menar att vi tillsammans måste agera för att stoppa rånet av hushållen, minska inkomstskillnaderna och bygga Sverige starkt igen. 2 Det ekonomiska läget 2.1 Internationell ekonomi: kostnadskris och osäkerhet Kriget i Mellanöstern har, förutom allt mänskligt lidande, skapat extrem makro­ekono­misk osäkerhet. De omedelbara effekterna syns på de internationella energi­marknad­erna, med bl.a. kraftigt stigande oljepris (se diagram 1). Högre energipriser höjer företagens produktionskostnader och minskar hushållens köpkraft. Hur stora dessa effekter blir beror helt och hållet på hur kriget utvecklar sig. Om kriget avslutas i närtid väntas de realekonomiska effekterna bli begränsade. Då sjunker förvisso tillväxten något under 2026, men ekonomin kan ta ny fart efter sommaren. Om kriget å andra sidan eskaleras ytterligare och blir långvarigt kan effekterna på världsekonomin bli omfattande. Då stiger energipriserna ytterligare och leder till mer långsiktiga störningar i energi­leve­ranser och produktionskedjor. Tillsammans med geopolitisk osäkerhet leder ett utdraget krig till ett mer försiktigt beteende hos hushåll och företag. De stigande energi­priserna leder till prisökningar i andra delar av ekonomin, vilket i sin tur dämpar efter­frågan ytterligare, med lägre tillväxt och ökad arbetslöshet som följd. Figur 1 Råoljepris, Brent, 2023–2026 (mars) Dollar per fat, månadsvärden Källa: Konjunkturinstitutet. USA:s ekonomi växte i hygglig takt förra året och väntas göra det även 2026. Detta trots höjda tullar och nedstängning av delar av den federala förvaltningen. Tillväxten 2025 och 2026 drivs till stor del av AI-relaterade investeringar och hushållens konsumtion.[1] Den amerikanska ekonomin vilar dock på en bräcklig grund. Löpande underskott i bytesbalansen, stigande offentlig skuldsättning, högt belånade hushåll och en alltmer oberäknelig administration gör den amerikanska ekonomin sårbar. Euroområdet har också haft en stabil tillväxt de senaste åren, klart över Sveriges. Det är framför allt länderna i södra Europa som driver utvecklingen, inte minst Spanien. Europas gamla tillväxtlok Tyskland går trögt på grund av lägre exportefterfrågan, höga energipriser och en åldrande befolkning. Utvecklingen i Sveriges grannländer skiljer sig åt. Den norska ekonomin visar tecken på överhettning med ihärdigt hög inflation, medan Finland kämpar med lågkonjunktur och hög arbetslöshet. I Danmark är utvecklingen god, men volatil, på grund av variationer i BNP-bidraget från deras stora och viktiga läkemedelsindustri.[2] 2.2 Regeringens misslyckade jobbpolitik Den svenska ekonomin har utvecklats svagt under flera år, med låg tillväxt och stigande arbetslöshet. Medan arbetslösheten i euroområdet har trendat nedåt de senaste 3–4 åren har arbetslösheten i Sverige gått åt motsatt håll (se fig. 2). Sedan regeringen tillträdde har arbetslösheten ökat med ca 80 000 personer. Den svenska arbetslösheten är bland de högsta inom hela EU; bara Spanien, Grekland och Finland har en högre arbetslöshet. Den höga arbetslösheten, där en stor del av de arbetslösa står långt ifrån arbetsmark­naden, kräver en effektiv arbetsförmedling. Den nuvarande Arbetsförmedlingen klarar dock inte av sitt uppdrag. Detta är ett resultat av flera olika beslut. Arbetsförmed­lingen har fått nya uppdrag, bl.a. i form av nyanländas etablering. Stora delar av arbets­mark­nads­politiken har dessutom privatiserats, vilket försvårar en sammanhållen, effektiv och koordinerad arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingen har därtill dränerats på resurser. I reala termer minskade Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 28 procent mellan 2018 och 2026 (se fig. 3 nedan). Detta har sammantaget fått stora åter­verkningar på Arbetsförmedlingens verksamhet. Personalstyrkan på Arbetsförmedlingen har minskat från drygt 14 000 (2018) till ca 11 400 anställda (2023), omräknat till heltider, vilket motsvarar en minskning på nästan 20 procent. Mest har kärnverksamheten minskat, där arbetsförmedlarna ingår. Under samma tidsperiod, 2018–2023, minskade antalet heltids­anställda arbetsförmedlare med drygt 23 procent. Figur 2 Arbetslöshet, 15–74 år, euroområdet och Sverige, 2023–2026 (feb.) Säsongsrensade månadsdata Källa: Konjunkturinstitutet, Eurostat, SCB (AKU). Figur 3 Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag[3], 2006–2026, mkr Fasta priser, 2025 års priser Källa: ESV, KI, BP26 och egen beräkning. Arbetslösheten har ökat brett i alla grupper, både bland traditionellt starka grupper och bland dem med en svagare förankring på arbetsmarknaden. Bland yrkesgrupper har arbetslösheten ökat mest bland ”bygg och anläggning”, men även yrkesgrupperna ”data/it”, ”administration, ekonomi och juridik”, ”försäljning, inköp, marknadsföring” samt ”transport” har fått se en betydande ökning av arbetslösheten. Vårpropositionen innehåller ett längre avsnitt om arbetsmarknaden. Där redovisar regeringen bl.a. sin bedömning av den s.k. ”jämviktsarbetslösheten”. Den faktiska arbets­lösheten kan delas upp i två delar: strukturell arbetslöshet och konjunkturell arbetslöshet. Den strukturella delen kallas för jämviktsarbetslöshet och är den arbets­löshet som skulle råda i frånvaro av konjunkturella variationer. Att få ned jämvikts­arbetslösheten var regeringen Reinfeldts stora projekt. Alla jobbskatteavdrag samt för­sämringar av a-kassan och sjukförsäkringen har motiverats med att de ska öka skillna­derna mellan arbetsinkomster och andra inkomster. Detta ska dels öka sökintensi­teten, dels sätta press på lägstalönerna nedåt, vilket ska få arbetslösheten att sjunka. Så ser teoribildningen ut, i alla fall. I figur 4 visas dels den faktiska arbetslösheten, dels regeringens bedömning av jämviktsarbetslösheten. Som framgår bedömer regeringen att jämviktsarbetslösheten i stort sett har legat still på omkring 7 procent de senaste 20 åren. Efter 20 år av ständigt nya jobbskatteavdrag – som nu uppgår till ett årligt skattebortfall på över 200 miljarder kronor – och försämringar av a-kassa och sjukförsäkring är vi alltså tillbaka på ruta ett. På samma plats som när Anders Borg 2007 lanserade det första jobbskatteavdraget. Jämviktsarbetslösheten var för övrigt betydligt lägre på 1960–1980-talet, trots höga skatter och generös a-kassa. Detta tyder på betydande brister i hela teoribildningen bakom begreppet jämviktsarbetslöshet. För att få ned arbetslösheten behövs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. I stället för stora skattesänkningar för de rika och försämrad a-kassa behöver vi massiva investeringar i alltifrån järnväg och banunderhåll till bostäder, vatten och avlopp, klimatomställning och ny teknik samt, inte minst, investeringar i utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik. Därtill krävs en finanspolitik som håller uppe efterfrågan och ökar jämlikheten. Figur 4 Arbetslöshet, 15–74 år Säsongsrensade kvartalsvärden Källa: 2026 års ekonomiska vårproposition. 2.3 Sänkta reallöner och pessimistiska hushåll Stämningsläget bland hushållen är fortfarande något negativt. Framför allt är det hushåll i de lägre inkomstlägena som är pessimistiska. I figur 5 nedan visas hushållens syn på den egna ekonomin. Bland de hushåll som ligger i den översta inkomstkvartilen (topp 25 %) ligger stämningsläget på ”normal” nivå, medan hushållen i den lägsta inkomst­kvartilen är fortsatt pessimistiska i synen på den egna ekonomin. Detta är förväntat; dels är det de som drabbats relativt sett hårdast av prischockerna, dels är det dessa grupper som fått minst del av regeringens reformer. Regeringen har satsat cirka fem gånger så mycket på den halva av befolkningen som har de högsta inkomsterna jämfört med den halva av befolkningen som har de lägsta inkomsterna (se vidare fig. 17 i avsnitt 6.1). Hushållens pessimism ska också ses mot bakgrund av reallönernas utveckling de senaste fem åren. Som framgår av figur 6 nedan ligger dessa fortfarande kvar på 2017/18 års nivå. Figur 5 Hushållens konfidensindikator (mikro) Index medelvärde = 100 Källa: Konjunkturinstitutet. Figur 6 Reallön, 2006–2026 (Q1) Index 2006 = 100, säsongsrensade kvartalvärden Källa: Konjunkturinstitutet. Den svaga utvecklingen av reallönerna förklaras av att i Sverige fick löntagarna ta hela smällen för prischocken. Det normala i en fungerande marknadsekonomi är annars att arbetsgivare och löntagare delar på bördan. Så skedde aldrig i Sverige. I Sverige kunde företagen helt föra över de stigande priserna till hushållen och på så sätt bibehålla sina marginaler. Detta syns i figur 7 nedan, som visar hur näringslivets vinstandel ökade efter inflationschocken och fortfarande ligger över sitt historiska genomsnitt. Figur 7 Vinstandel i näringslivet, 1980–2026 Procent av förädlingsvärdet Källa: Konjunkturinstitutet. Det ligger nära till hands att tro att den höga vinstandelen har sin grund i bristande konkurrens inom en rad olika branscher i det svenska näringslivet. De svenska livsmedelspriserna har t.ex. stigit mer än livsmedelspriserna i våra grannländer. En viktig förklaring till detta torde vara att dagligvaruhandeln kännetecknas av en mycket hög grad av marknadskoncentration, där de tre stora aktörerna Ica, Axfood och Coop har en sammanlagd marknadsandel på 86 procent, vilket gör att de har lätt att pressa upp priserna. Den europeiska elmarknaden är också synnerligen dysfunktionell, med en marginalprissättning som driver upp elkostnaderna för svenska hushåll. Den svenska bankmarknaden domineras av de fyra storbankerna (Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank). Bristen på konkurrens visar sig bl.a. i att bankernas inlåningsmarginaler exploderat, även om de sjunkit tillbaka något på senare tid. Vi utvecklar vår analys av bristen på konkurrens på en rad viktiga marknader i avsnitt 5. 2.4 Extrem förmögenhetsfördelning Ett strukturproblem i den svenska ekonomin är de stora ekonomiska klyftorna. Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet. I figuren nedan visas hur den ekonomiska standarden utvecklats över inkomst­fördelningen 1991–2024. Där framgår det tydligt hur den rikaste tiondelen dragit ifrån de övriga i befolkningen. Figur 8 Förändring av ekonomisk standard efter decil, 1991–2024 Procentuell förändring av disponibel inkomst efter kapitalvinst Källa: SCB. En central faktor bakom den växande ojämlikheten är kapitalinkomsternas utveckling och fördelning. Inkomsterna från kapital har ökat markant sedan början av 1990-talet, och eftersom fördelningen av kapitalinkomsterna är mycket ojämn har det lett till ökade klyftor. I figuren nedan visas kapitalinkomsterna per percentil som andel av hushållens totala inkomster av kapital (2024). Figur 9 Inkomst av kapital per percentil, 2024 Andel av hushållens totala inkomster från kapital, procent Källa: SCB. Av de totala kapitalinkomsterna gick 50 procent till den hundradel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. I Konjunkturrådets (SNS) rapport för 2018 görs bedöm­ningen att ungefär hälften av de ökade klyftorna sedan 1995 kan härledas till kapital­inkomster.[4] Kapitalinkomsterna är också ojämnt fördelade mellan kvinnor och män, där kvinnors andel av de totala kapitalinkomsterna uppgår till ca 30 procent.[5] De ökande inkomstskillnaderna påverkar naturligtvis förmögenhetsfördelningen. Förmögenheterna är betydligt mer ojämlikt fördelade än inkomsterna. Den svenska förmögenhetsfördelningen är bland de mest ojämlika i hela världen, se figur 10 nedan. Den är betydligt mer ojämlik än i europeiska länder som Frankrike och Tyskland och t.o.m. mer ojämlik än i länder som USA, Indien och Mexiko. Figur 10 Förmögenhetsfördelning, 2024, Ginikoefficient Källa: UBS, Global Wealth Report 2025. Den franska ekonomen Gabriel Zucman har studerat den skeva förmögenhetsfördelningen, både globalt och för Sverige. För Sverige kan noteras att de rikaste 0,0002 procenten av hushållen (ca 10 hushåll) äger motsvarande 15 procent av Sveriges BNP. Enligt Zucman betalar dessa mindre än 15 procent i skatt, medan de flesta i Sverige betalar mellan 40–50 procent i skatt (inräknat moms och bolagsskatt).[6] En viktig förklaring till Sveriges extrema förmögenhetsfördelning är det svenska skattesystemets utformning. Sverige är ett av få OECD-länder som varken har en förmögenhetsskatt, en arvs- och gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till bostadens (fulla) värde. För några år sedan studerade Konjunkturinstitutet, på uppdrag av SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle), de svenska skatterna i en interna­tionell jämförelse. Egendomsskatter utgörs, enligt OECD:s klassificering, av fastighets­skatter (och avgifter), förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt skatt på transak­tioner av ägande (främst stämpelskatt). De svenska egendomsskatterna ligger klart under genomsnittet jämfört med såväl OECD som EU-15. Sveriges egendomsskatter motsvarar 1 procent av BNP, medan inkomsterna från egendomsbeskattningen inom OECD och EU-15 motsvarar ca 2 respektive 2,25 procent av BNP. Detta är bakgrunden till varför skattepolitiken behöver läggas om. Sverige behöver en stor skattereform som både ökar skatteinkomsterna och omfördelar skattebördan. Som ett led i detta har Vänsterpartiet föreslagit en utredning om en särskild miljardärs­skatt. De superrika behöver betala sin del av välfärden, det gör de inte i dag. 2.5 Finanspolitikens möjligheter På en presskonferens den 13 februari i år skapade finansminister Elisabeth Svantesson rubriker genom att slå fast att reformutrymmet inte bara var slut för innevarande mandat­period, utan i princip var slut även för kommande mandatperiod. Det finns flera aspekter av finansministerns uppseendeväckande uttalande som förtjänar att kommen­teras. För det första är det finansiella sparandet lågt i relation till saldomålet. Inom ramen för det finanspolitiska ramverket beräknas reformutrymmet i relation till målet för de offentliga finanserna (saldomålet). Från och med 2027 ska de offentliga finanserna vara i balans över en konjunkturcykel. Vid avstämning av finanspolitiken mot saldomålet används främst ett mått på det strukturella sparandet, vilket betyder att budgetsaldot rensas för konjunktur- och engångseffekter. Det innebär att det strukturella sparandet i normal­fallet ska ligga nära noll. Saldomålet ska dock inte tolkas så strikt som att det strukturella sparandet jämt måste ligga på noll, utan avvikelser kan både vara nödvändiga och tolereras vid större konjunktursvängningar. Om en större avvikelse föreligger kan det också vara oklokt att för snabbt föra tillbaka sparandet till målnivån, eftersom finans­politiken då kan bli procyklisk. När regeringen presenterade budgetpropositionen för 2026 fick de kritik för att den var en ”valfläskbudget”. I regeringens egna siffror är det lätt att finna fog för den kritiken. Efter att under hela mandatperioden mer eller mindre lämnat hushållen i sticket för kostnadskrisen valde regeringen att i BP26 lägga förslag på ofinansierade reformer för ca 80 miljarder kronor för 2026 (totalt 127 mkr inräknat ökade försvarsutgifter och stödet till Ukraina). I figuren nedan visas dels det strukturella sparandet, dels det strukturella sparandet rensat för försvarsutbyggnaden och stödet till Ukraina[7] samt målnivån för det finansiella sparandet. Som framgår av figuren ligger det strukturella sparandet för 2026 långt ifrån målet, även när utgifterna för försvaret och Ukraina exkluderas. Vänsterpartiet står bakom försvarsuppgörelsen då vi anser att Sverige och Europa behöver ta ett större ansvar för vår egen säkerhet i ljuset av det nya säkerhetspolitiska läget. I förhandlingarna fick Vänsterpartiet också igenom lånefinansierade satsningar på civil infrastruktur på 50 miljarder kronor. Vi framförde också att vi tycker att löpande försvarsutgifter inte bör lånefinansieras.[8] Av figur 11 framgår också att det finansiella sparandet når målnivån först vid prognosens slutår 2029. Den prognosen bygger också på s.k. oförändrad finanspolitik. Det betyder t.ex. att de generella statsbidragen till kommunsektorn är nominellt oförändrade och att många transfereringar och bidrag inte räknas upp med inflationen eller inkomsterna. Det innebär i praktiken en budget­besparing på ca 0,5 procent av BNP per år. Så i den bemärkelsen har finansministern i alla fall delvis rätt; regeringen har redan nu gjort av med en betydande del av kommande mandatperiods budgetutrymme. Figur 11 Strukturellt sparande, 2006–2029 Procent av potentiell BNP Källa: Konjunkturinstitutet och VP26. Finanspolitiska rådet som har till uppgift att granska regeringens ekonomiska politik riktar i årets rapport sin hittills allvarligaste kritik mot hur finanspolitiken förhåller sig till det finanspolitiska ramverkets principer.[9] Rådet konstaterar att budgeten bekräftar att det vore fullt möjligt att finansiera de ökade försvarsutgifterna utan belåning. De fram­håller att det är anmärkningsvärt att lånefinansieringen beskrivs som nödvändig sam­tidigt som inkomstskatten sänks med ett liknande belopp. Vad gäller det utökade jobb­skatteavdraget konstaterar rådet att det är ett ineffektivt sätt att öka syssel­sättningen, särskilt då det innebär en betydande och varaktig försämring av de offentliga finanserna.[10] Vänsterpartiet delar mycket av Finanspolitiska rådets kritik. Finansministerns utspel om att stora delar av budgetutrymmet för kommande mandatperiod är slut måste ses i ljuset av regeringens stora skattesänkningar under mandatperioden. I figuren nedan visas det strukturella underskottet för 2026 i relation till regeringens skattesänkningar under mandatperioden samt i relation till de ökade försvarsutgifterna för 2026.[11] Som framgår av figuren är det inte de ökade försvarsutgifterna som förklarar de stora under­skotten. Det kommer att finnas utrymme för reformer även nästa mandatperiod, men det förutsätter en omläggning av skattepolitiken. I sammanhanget är det också värt att notera att trots de förhållandevis stora budgetunderskotten är den offentliga skulden i Sverige fortfarande mycket låg, både i ett historiskt perspektiv och i jämförelse med andra länder (se fig. 13 nedan).[12] Figur 12 Regeringens skattesänkningar och strukturellt underskott 2026 Miljarder kronor Källa: VP26, BP26 och egen beräkning. Figur 13 Den offentliga bruttoskulden (Maastrichtskulden) Procent av BNP Källa: IMF och VP26. 3 Förbättra konkurrensen Tidöregeringens svar på ökade matpriser och elräkningar har varit att rycka på axlarna. Men kostnadskrisen har inte varit densamma för alla. Medan hushållen kämpar med att få pengarna att räcka till har matjättar, elbolag och banker fortsatt att göra stora vinster. Trots fattigare kunder kan marknadsdominerande storbolag höja sina vinster. Det är inte en fungerande marknad. Tidöregeringen har valt att gå miljardärernas ärenden. Sverige har 51 dollarmiljar­därer som har ett unikt och oproportionerligt stort inflytande över politiken.[13] När risk­kapital­jättar kan ge bidrag till Moderaterna och sedan få tillbaka i form av ytterligare skatte­sänkningar är det ett djupgående demokratiskt problem.[14] 3.1 Rekordutdelningar för matjättar Matpriserna har skenat och hushållen går på knäna. Den svenska marknaden för daglig­varuhandel är koncentrerad till fyra aktörer som har större butiksnät och en egen inköpsverksamhet. Ica ensamt har en marknadsandel på ca 50 procent. Konkurrens­verket konstaterar att ”det är en koncentrerad marknad med få aktörer, en s.k. oligopol­marknad”.[15] Dessutom karaktäriseras matmarknaden av att grossistledet (partihandeln) också har en betydande koncentration, där Ica, Coop och Axfood helt dominerar. Om vinsterna ska hamna i partihandeln eller butik blir en närmast administrativ affär inom företaget. Konkurrensverket visar vidare att lönsamheten i dagligvaruhandeln inte påverkats av krisen. Den har tvärtom varit stabil över tid.[16] Mellan 2012 och 2023 ökade lönsamheten för dagligvaruhandeln stadigt med en markant topp under pandemin. Enligt en granskning i DN har Icabutikernas rörelseresultat ökat med omkring 600 miljoner kronor till drygt 5 miljarder kronor de senaste åren.[17] År 2024 ökade Ica Maxi-butikerna sin försäljning med nära 3 miljarder kronor.[18] Det går heller ingen nöd på ägarna. Utdelningarna för alla Icabutiker 2025 låg på 2,9 miljarder kronor. Det är bland den högsta utdelningen som noterats. Genom att helt lagligt använda sig av de starkt kritiserade s.k. 3:12-reglerna kan ägarna ta ut stora belopp i stället för lön och på så vis undkomma skatt. Runt 450 vd:ar kan på det här viset ha tagit ut från omkring en halv miljon kronor och uppåt. För att stärka konkurrensen på matmarknaden föreslår Vänsterpartiet åtgärder för att bryta upp matjättarnas dominans. Att bryta upp grossistleden, stärka Konkurrensverket och inrätta en tillsynsmyndighet skulle göra det lättare för nya aktörer att etablera sig. Vänsterpartiets förslag: Stoppa kunddiskriminering – tvinga grossisterna att behandla alla lika. Stärk Konkurrensverkets verktyg och befogenheter. Inrätta en inspektionsmyndighet som övervakar livsmedelsmarknaden: Matprisinspektionen. Elnätsvinster på en monopolmarknad Den s.k. elmarknaden är i Sverige minst sagt dysfunktionell. En stor del av elräkningen är avgiften till det företag som äger elnätet – och den har ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt som elräkningarna har skjutit i höjden har elnätsbolagen passat på att göra enorma vinster på våra pengar. Bakgrunden är att elmarknaden avreglerades 1996, vilket innebär att handel med el konkurrensutsattes och att elnäten numera drivs som reglerade monopol. Som konsekvens höjde de tre största bolagen, Eon, Ellevio och Vattenfall, under 2012–2022 avgifterna på elnäten dubbelt så mycket som den genomsnittliga pris­ökningen i samhället. De stora elnätsbolagens vinstmarginaler har legat på uppemot 40 procent, och så mycket som 75 procent har kunnat skickas vidare till ägarbolag. År 2024 gjorde elnätsföretagen ett sammanlagt resultat på 10,6 miljarder kronor, varav de tre största bolagen stod för drygt 66 procent.[19] Vänsterpartiet föreslår en skatt på elnätsbolagens övervinster för att motverka de oskäliga höjningarna av elnätsavgifterna. Skatten ska inte bara förhindra att bolagen tar ut orimliga avgifter, utan även säkerställa att eventuella skatteintäkter går tillbaka till hushållen, inte till bolagens vinster.[20] För att kunna återta kontrollen över våra elnät vill Vänsterpartiet ge kommuner och staten förköpsrätt. Om elnätsbolagen säljer sina nät, ska det offentliga ges möjlighet att köpa dem och säkerställa att elnäten ägs gemensamt. Detta stärker både rättvisa priser och den nationella säkerheten. Vänsterpartiets förslag: Skatt på elnätsbolagens övervinster. Förköpsrätt för offentligt ägande. Sverigepriser på el gör skillnad Sverige har god tillgång till el och har en stadig överproduktion. Vi kan tillgodose det inhemska behovet av el, i de flesta fall med råge. Dagens modell med marginalpris­sättning på el på en gemensam EU-marknad innebär att det är den dyrast producerade elen som blir prissättande för all el. Den el som är billigast att producera förbrukas först. Priset utgår emellertid från vad det kostar att producera den sista kilowattimme som krävs för att möta efterfrågan, alltså den dyraste kilowattimmen. Produktionskostnaden varierar kraftigt mellan de olika energislagen. Vind- och vattenkraft har en klart billigare rörlig produktionskostnad än vad kärnkraft har, och dyrast är kol och olja. De höga elpriserna riskerar att bromsa klimatomställningen eftersom viktiga elektrifieringsprocesser fördyras. Investeringsviljan kan på sikt hotas av de höga priserna, och i takt med att energiprisernas förutsägbarhet försvåras hotas även planerbarheten för den energitunga industrin. För Sverige innebär sålunda den nuvarande elmarknaden ett sårbart system som försvårar klimatomställningen och drabbar de enskilda hushållen hårt. Vänsterpartiet har föreslagit en prisskyddsmodell som innebär att Sveriges fyra elprisområden kvarstår men separeras från den el som går på export. Den exporterade elen blir i praktiken ett femte elprisområde – ”elprisområde utland” – och inbegriper den el som är tillgänglig för export. Rent praktiskt skulle den nya modellen fungera så att ett pris fastställs för respektive inhemskt elprisområde (så som sker i dag) och ytterligare ett för det utländska elprisområdet. Den stora fördelen är att priset för de inhemska områdena då motsvarar de faktiska behoven; de volymer som är tänkta att användas inom respektive område. Detta innebär betydligt lägre priser för svenska konsumenter samtidigt som exportvolymerna och exportpriserna förblir desamma som i dag. Vänsterpartiets förslag: • Inför Sverigepriser på el – separera inhemska priser från exportpriset på el. 3.4 Bankerna verkar på en oligopolmarknad Bankerna har gjort rekordvinster de senaste åren. Bankernas höga vinster har både strukturella och mer tillfälliga förklaringar. När Riksbanken på allvar började höja styrräntan under 2022 följde kraftigt höjda bolåneräntor. Mellan januari 2022 och januari 2024 steg den genomsnittliga 3-månadersräntan med 227 procent. Bankerna har emellertid inte varit lika snabba på att höja räntan på människors transaktionskonton. Detta fick bankernas inlåningsmarginaler att explodera. Därefter har inlåningsmargi­nalerna sjunkit tillbaka något, men de ligger fortfarande på historiskt höga nivåer (se fig. 14 nedan). Figur 14 Bankernas inlåningsmarginal*, 2016–2026 (t.o.m. februari) Källa: SCB. * Här definierad som skillnaden mellan den genomsnittliga 3-månadersbolåneräntan och den genom­snittliga inlåningsräntan (alla konton). Den svenska bankmarknaden är ett oligopol som domineras av de fyra storbankerna. Detta har resulterat i att de svenska bankerna under lång tid har tjänat mer än sina europeiska motsvarigheter. Bankmarknaden kännetecknas av höga inträdesbarriärer, konsumenter som är relativt trögrörliga och priser och villkor som inte alltid är så lätta att jämföra. För att komma till rätta med detta har Vänsterpartiet föreslagit att använda statens bank (SBAB) för att sätta press på de övriga bankerna. Detta kan uppnås genom att SBAB:s avkastningskrav sänks från 10 till 5 procent, utöver statsobligationsräntan. Det är samma nivå som gällde fram till 2013. Så länge det inte finns ett regelverk på plats som skapar en mer sund konkurrens på bankmarknaden anser Vänsterpartiet att bankernas övervinster ska beskattas. I likhet med vad som införts i flera europeiska länder föreslår Vänsterpartiet därför att en tillfällig bankskatt införs. Förslaget innebär att en skatt på 50 procent av bankernas övervinster införs under perioden 2026–2028, som kan förlängas om den bristande konkurrensen kvarstår. Med övervinster avses här den överskjutande vinst som ligger över ett genomsnitt av vinsterna 2018–2022. Vänsterpartiets förslag: Inför en bankskatt på 50 procent av bankernas övervinster. En fastighetsbransch som låter hyresgästerna bära hela bördan Sedan januari 2022 har hyreskostnaderna ökat med 16 procent, snabbare än priserna. Till skillnad från vad som är fallet för det ägda boendet går inte boendekostnaden upp och ned med räntenivåerna för den som hyr, utan den går bara uppåt. För hyresvärdarna går det däremot bra. Hyresgästföreningen visar i sin rapport Privatvärdarnas ekonomi 2024 hur fastighetsbranschen efter ett antal år med en mer osäker ekonomi nu har återhämtat sig.[21] När räntenivåerna sjunker vänder helt enkelt resultaten uppåt. Intäkterna från hyror har ökat betydligt under det senaste decenniet. Dessutom har rationaliseringar å ena sidan och uppskjutet underhåll å andra sidan gjort att vinsterna har stigit ytterligare. Sedan 2015 har de privata fastighetsbolagens överskott ökat med omkring 40 procent. Samtidigt står hyresgästkollektivet kvar med kraftigt höjda hyror. Det är inte rimligt att hyresgästerna ensamma ska stå med hela bördan av ökade kostnader. Hyresgästernas skydd mot oskäliga hyreshöjningar måste stärkas. I dag använder sig många fastighetsägare av en oberoende skiljeman för att försöka runda systemet med förhandlingar med Hyresgästföreningen. Vänsterpartiet menar att spel­reglerna i hyresförhandlingar måste ses över med syftet att skydda hyresgästerna mot missbruk och spekulation. Vänsterpartiets förslag: Tillsätt en utredning som ser över spelreglerna i hyresförhandlingar. Stopplag för att frysa hyrorna vid dagens nivå. Stopp för oskäliga hyreshöjningar och renovräkningar.[22] 4 Skydda hushållen mot regeringens politik Till följd av de senaste årens höga inflation har omkring tio års reallöneökning raderats ut. De senaste årens snabba prisökningar på basvaror såsom el, boende, mat och drivmedel har inneburit kraftigt ökade levnadsomkostnader för hushållen. Regeringen har varit mycket restriktiva med förslag riktade till de hushåll som har det sämst ställt under mandatperioden. I stället har de sänkt skatterna för sig själva med 4 000 kr i månaden och för statsministern med 4 500 kr i månaden, samtidigt som en under­sköterska får ca 700 kronor i månaden i sänkt skatt.[23] Maten har blivit nästan 3 000 kr dyrare i månaden för en familj med två barn sedan 2022.[24] Hyrorna har ökat med 18 procent sedan januari 2022. Antalet som lever i materiell och social fattigdom[25] är nu 730 000 personer, en fördubbling jämfört med 2021. Av dessa är det 400 000 personer som lever i allvarlig materiell och social fattigdom[26]. Av de indikatorer som mäter materiell och social fattigdom är det vanligast i Sverige att inte ha råd att betala en större oförutsedd utgift – var femte individ[27] klarar inte det. Det näst vanligaste är att inte ha råd med en veckas semester per år, vilket gäller 12 procent av befolkningen. Figur 15 Fattigdomens utveckling i Sverige 2021–2025, tusental personer Källa: SCB. Kronofogden rapporterar fortsatt om dramatiska ökningar av antalet skuldsatta och de samlade skuldbeloppen. 2025 var så många som 450 000 personer skuldsatta, och det totala skuldbeloppet var 154 miljarder kronor. Vidare fortsätter antalet ansökningar om och verkställanden av vräkningar att öka. Det gäller även vräkningar där barn är berörda. Sedan 2020 har vräkningarna ökat med nästan 60 procent. Den vanligaste orsaken till en vräkning är att hyran inte betalas.[28] Figur 16 Antalet skuldsatta och skuldbeloppet i indrivningsdatabasen Källa: Kronofogden. Den här utvecklingen syns inte bara i statistiken. Hjälporganisationer har under flera år vittnat om hur de har behövt ställa om sina verksamheter för att möta nya grupper och ta ett allt större ansvar när de offentliga skyddsnäten monteras ned. Av en undersökning som Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman publicerar årligen framgår det tydligt att det nu inte handlar om enstaka år utan om en varaktig ekonomisk utsatthet, framför allt för barn till ensamstående föräldrar.[29] I den senaste rapporten framkommer att 50 procent av de ensamstående föräldrarna med låga inkomster har haft svårt att ha råd med näringsrik mat. Lika stor andel har haft svårigheter med att betala fritidsaktiviteter och nya kläder anpassade för årstiden. Fyra av tio har haft svårt att betala kollektivtrafik vid något eller några tillfällen. Skillnaderna mot en kontroll­grupp bestående av slumpmässigt utvalda barnfamiljer är betydande, där motsvarande siffra är 2 procent. Målen för den ekonomiska familjepolitiken är att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer, att bidra till minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn samt att bidra till ett jämställt föräldraskap. Förmågan hos förmånerna i den ekonomiska familjepolitiken att minska den ekonomiska utsattheten har minskat markant under 2000-talet. Det är framför allt de behovsprövade bidragen som har mist sin förmåga att minska andelen ekonomiskt utsatta hushåll.[30] Vänsterpartiet har en mängd förslag för att underlätta för hushållen i krisen. Fler av dem beskrivs nedan. 4.1 Regeringen prioriterar de som redan har Tidöregeringen har med en överväldigande precision riktat in sin politik på de individer och hushåll som redan har en stabil ekonomisk situation och lagt försvinnande lite resurser på de hushåll som verkligen har behövt stöttning i en historisk kostnadskris. Det går att tydliggöra det på en rad olika sätt. Nedan har vi valt att visa det genom att samla regeringens inkomstskattesänkningar under mandatperioden – totalt 65 miljarder kronor – och visa hur de fördelar sig över inkomstgrupperna. I en sådan räkneövning blir det mycket tydligt var pengarna hamnar – mer än hälften har tillfallit de 30 procent som har högst inkomster. Så mycket som en fjärdedel av skattesänkningarna går till den rikaste tiondelen av hushållen. Utgiftsreformerna som berör hushållen har långt ifrån varit lika talrika. De har dessutom varit mycket begränsade i sin omfattning. Det handlar framför allt om en inkomstbaserad arbetslöshetsförsäkring, ett höjt tak i arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet under de 100 första ersättningsdagarna samt ett höjt bostadsbidrag.[31] Figur 17 Skattesänkningar och utgiftsökningar, hushåll, miljarder kronor Källa: RUT. Denna politik får tydliga konsekvenser. En ny undersökning från försäkringsbolaget Länsförsäkringar visar att de ekonomiska skillnaderna i hushållens marginaler ökar. Så många som var fjärde svensk uppger att de har mindre än 500 kronor kvar dagen före lön. Det kan jämföras med var femte svensk (20 procent) samma tid förra året. Andelen som säger att de har ”i stort sett ingenting kvar” har också ökat. På samma gång ökar andelen som uppger att de har större summor kvar dagen före lön. Förra året svarade 11 procent att de hade 15 000 kronor eller mer dagen innan lön, i år är det 14 procent.[32] Trots att Sverige är ett litet land sticker vi ut. Vi har runt fyra dollarmiljardärer per miljon invånare. Det är dubbelt så många som i USA. Svenska miljardärers förmögenheter motsvarar runt 30 procent av Sveriges BNP. Det är en av de högsta nivåerna i världen, på samma nivå som i USA.[33] Deras förmögen­heter har ökat från mindre än motsvarande 10 procent av BNP år 2000. De rikaste 0,0002 % av hushållen (ca 10 hushåll) äger motsvarande 15 procent av BNP i Sverige. Det har ökat från mindre än 5 procent år 2000. Figur 18 Andel av befolkningen och förmögenhet som andel av BNP Källa: Ring, Seim och Zucman (2026). 4.2 Höj barnbidraget någon gång! Ensamstående föräldrar är en grupp som ofta har det betydligt svårare ekonomiskt än andra grupper, vilket också har beskrivits ovan. I SCB:s undersökningar av samtliga familjer syns exempelvis att möjligheten att ha råd med en oförutsedd utgift är en slags ekonomisk utsatthet som skiljer sig stort åt beroende på bl.a. kön och familjesituation. Ensamstående mammor har det betydligt svårare än ensamstående pappor att möta oförutsedda utgifter. 56 procent av de ensamstående mammorna saknar en kontant­marginal jämfört med en hälften så stor andel bland de ensamstående papporna. Figur 19 Andel ensamstående föräldrar med ekonomiska svårigheter 2025, kvinnor och män Källa: SCB. En tredjedel av de ensamstående mammorna har inte heller ekonomisk möjlighet att regelbundet delta i fritidsaktiviteter, jämfört med 8 procent bland de ensamstående papporna. Barnbidragets värde har urholkats under lång tid. När Vänsterpartiet fick igenom en höjning av barnbidraget i budgetförhandlingarna med S-MP-regeringen 2018 var det första gången som barnbidraget höjdes sedan 2006. Bidragets faktiska värde hade då successivt sjunkit med 11 procent, och i takt med att det reala värdet minskade sjönk bidragets förmåga att utjämna de ekonomiska villkoren för familjer med och utan barn. Sedan den senaste höjningen 2018 har priserna på hushållens basvaror, såsom mat, boende, hushållsartiklar och bränsle, skenat. Eftersom barnbidraget inte höjts i takt med att priserna ökat har barnbidraget återigen urholkats, och barnfamiljerna har inte längre samma ekonomiska stöd av ersättningen. Våren 2025 konstaterade Swedbank i en analys att barnbidraget endast täcker 25 procent av de nödvändiga kostnaderna för en 10-åring. Det kan jämföras med 28 procent 2023 och 40 procent 2018. Swedbank konstaterade vidare att barnbidragets reala nivå inte varit lägre någon gång under de över 50 år som banken hade följt hushållens ekonomi.[34] Barnbidraget behöver höjas och dessutom skyddas för framtida inflation. Vänster­partiet anser därför att barnbidraget, tillsammans med studiebidraget inom studie­hjälpen, bör öka med totalt 500 kronor per månad från den 1 juni 2026 för att komma upp på en nivå så att barnbidraget återigen kan bidra till att täcka hushållens basala utgifter, och därefter bör barnbidraget prisindexeras så att inte dess värde på nytt urholkas i takt med inflationen. En analys av hur en höjning av barnbidraget skulle fördela sig över olika inkomst­deciler visar att de hushåll som har lägst inkomster skulle få mest, såväl i kronor som i procent. Figur 20 Förändring av genomsnittlig ekonomisk standard av höjt allmänt barnbidrag och studiebidrag med 500 kronor per månad och barn, juni–december 2026 Källa: RUT 2026:416. Vänsterpartiets förslag: Höj barnbidraget med 500 kronor extra per månad från juni till december 2026. Vi avsätter 7,3 miljarder kronor 2026 för detta. Höj och reformera bostadsbidraget Antalet hushåll som får bostadsbidrag har minskat de senaste tjugo åren. Trenden har varit särskilt tydlig de senaste fem åren, då antalet hushåll som fått bostadsbidrag har minskat med 34 procent.[35] En del av förklaringen är att inkomstgränsen för bostads­bidrag inte justerats i samma takt som inkomsterna har ökat. Inkomstgränsen för ungdoms­hushåll har inte höjts sedan 1997. För barnfamiljer höjdes den senast 2021. Med anledning av den höga inflationen infördes en tillfällig höjning av bostadsbidraget 2022. Detta förlängdes i och med den nuvarande regeringens beslut för det första halvåret 2024 men avskaffades från den 1 juli 2025. För barnfamiljer höjdes den övre bostadskostnadsgränsen 2026. Höjningen innebar både att barnhushåll som har bostadsbidrag kan få mer i bidrag och att fler hushåll kan beviljas bidraget. I väntan på att bostadsbidraget reformeras i grunden bör tilläggsbidraget på den förhöjda nivån om 40 procent av det preliminära bostadsbidraget återinföras. De sämst ställda pensionärerna och personer som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning har också en mycket ansträngd ekonomi. Vänsterpartiet föreslår därför en höjning av bostads­tillägget för ålderspensionärer och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning. Vi vill höja bostadskostnadstaket under perioden juli till december 2026 med 20 procent, vilket motsvarar 1 500 kronor per månad. Det betyder att maxbeloppet höjs med 1 050 kronor på månad. Vänsterpartiets förslag: Återinför tilläggsbidraget i bostadsbidraget till 40 procent av det preliminära bidraget, maximalt 2 480 kronor mer per månad (kostnad: 0,8 miljarder kronor juli–december).[36] Höj bostadstillägget för ålderspensionärer och i sjuk- och aktivitetsersättningen under andra halvan av 2026, maximalt 1 050 kronor per månad (kostnad: 1,6 miljarder kronor).[37] Vänsterpartiets ekonomiska familjepolitik i krisen och framåt Vänsterpartiet har under mandatperioden förslagit en rad reformer ämnade att lyfta hushållen ur den ekonomiska krisen och skapa en grund för en rimlig vardag för barn­familjerna och välstånd för hela landet på sikt. Det handlar både om att reglera marknader som i dag drivs av svag konkurrens och om att stötta hushållen här och nu. Förutom höjda barnbidrag – som vi nu vill accelerera enligt ovan – och tillfälligt höjda bostads­bidrag, har vi lagt förslag som skulle göra det rejält mycket billigare att använda kollek­tiv­trafik, vilket skulle ge en betydande lättnad för hushållen. Vi har föreslagit slopat karensavdrag och såväl höjd a-kassa som höjt och ett i grunden reformerat bostads­bidrag. På skatteområdet vill vi skapa en mer rättvis beskattning, där höginkomst­tagarna ska bidra mer, både när det gäller löneinkomster över 50 000 kronor och på sparande i form av ISK – över samma belopp. Samtidigt har vi lyft vikten av att försäkringsinkomster ska beskattas på samma sätt som lön, vilket innebär skattesänkningar för personer som är arbetslösa eller föräldralediga, och vi föreslår en återinförd avdragsrätt för fack­förenings­avgifter. Samtliga förslag finns presenterade i vår budgetmotion för 2026.[38] Detta skulle innebära betydande inkomstförstärkningar för hushållen. Även hög­inkomst­tagarhushåll får höjda barnbidrag och gynnas av lägre bankräntor. Men de stora vinnarna är medel- och låginkomsttagarhushållen. Figur 21 Hushållens ekonomi med Vänsterpartiets politik, typfall Källa: Egna beräkningar. En fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag i vår budgetmotion för 2026 gör det tydligt att Vänsterpartiets politik riktar sig till dem som behöver det allra mest. När alla hushåll delas in i lika stora inkomstgrupper och sorteras efter ekonomisk standard så blir det tydligt att sju av tio hushåll skulle vara vinnare med vår politik. Figur 22 Förändring av genomsnittlig ekonomisk standard i olika inkomstdeciler med Vänsterpartiets politik, procent år 2026 Källa: Egna beräkningar. 5 Bygg Sverige starkt 5.1 Transportpaket för hushållen och klimatet Regeringen har i en extra ändringsbudget föreslagit att skatten på bensin och diesel tillfälligt sänks till energiskattedirektivets minimiskattenivå under perioden den 1 maj–30 september 2026. Som skäl anför regeringen att kriget i Mellanöstern har drivit upp priset på bl.a. bensin och diesel. Vänsterpartiet delar bilden av pressade hushåll. Under inflationskrisen har hushållen fått bära hela bördan, samtidigt som företagens vinst­marginaler i grova drag varit intakta. Att stärka ekonomin för personer med små ekonomiska marginaler har dock inte varit någon prioriterad uppgift för regeringen under mandatperioden. Regeringen har satsat betydligt mer på den del av befolkningen som har de högsta inkomsterna, se avsnitt 6.1. Vänsterpartiet har å andra sidan under mandatperioden lagt en lång rad förslag som stärker hushållens ekonomi, inte minst för de hushåll som har små ekonomiska marginaler. I likhet med en lång rad remissinstanser anser Vänsterpartiet att regeringens förslag riskerar att motverka klimatomställningen, försämra konkurrensförutsättningarna för fossilfria drivmedel samt skapa osäkerhet kring långsiktiga investeringsvillkor. Åtgärden är dessutom kostsam och saknar tillräcklig träffsäkerhet. Vårt svar på kostnadskrisen är i stället ett brett transportstöd som stärker hushållens ekonomi, oavsett om man kör bil eller reser med kollektivtrafiken, och som samtidigt bidrar till att möjliggöra klimat­omställningen. Vårt transportpaket är beräknat för ett halvår, utom det tillfälliga kompensationsstödet som gäller under tre månader, med möjlighet till förlängning. Sammanlagt blir kostnaden för transportpaketet 9,4 miljarder kronor. 1. Sverigebiljett i kollektivtrafiken för 450 kr Vi vill införa en gemensam nationell månadsbiljett för all kollektivtrafik – en Sverige­biljett. Den ska kosta 450 kronor för vuxna och 225 kronor för barn och unga samt pensionärer. Det innebär i praktiken mer än en halvering av biljettpriserna. En liknande biljett har redan införts i Tyskland och haft stor påverkan på både resandet och utsläppen. Vi menar att det är angeläget att regionerna omgående får resurser för att införa lägre biljettpriser. 2. Inför en bredare elbilspremie Vi vill införa en bred elbilspremie som når alla hushåll med en inkomst på upp till 120 procent av medelinkomsten. Premien kan användas till att köpa en ny eller begagnad elbil eller att leasa en bil. För hushåll utanför storstadskommuner ges en extra premie, vilket totalt innebär att premien blir minst 45 000 kronor och upp till så mycket som 79 800 kronor. Vänsterpartiets förslag når nästan 4 miljoner hushåll jämfört med regeringens begränsade premie som riktar sig till endast 0,7 miljoner hushåll. Regeringens förstärkning av elbilspremien den 23 mars innebär ett tillskott på 100 miljoner kronor under 2026. Det täcker inte på långa vägar det faktiska behovet. 3. Inför ett tillfälligt riktat kompensationsstöd till bilägare med lägre inkomst Vi föreslår en tillfällig riktad kompensation om 250 kronor i månaden till bilägare med lägre inkomster som därför drabbats av prishöjningarna på drivmedel. Vi vill dessutom se ett dubbelt stöd till dem som bor i områden med särskilt dålig tillgång till kollektiv­trafik och därför inte har möjlighet att välja bort bilen. Stödet är tillfälligt under tre månader – maj till juli – för att motverka höga kostnader under en tillfällig kris. Stödet ska kunna förlängas om behovet kvarstår framöver. Vår kompensation ger mellan 5 och 21 gånger mer per månad än regeringens skatte­sänkning och riktar sig till de med en medianinkomst eller lägre. En avtrappning ska omfatta bilägare med en inkomst på upp till 45 000 kronor i månaden. Till skillnad från regeringens skattesänkning är vårt kompensationsstöd inte beroende av faktisk förbruk­ning av drivmedel och ökar därför inte utsläppen.[39] Det är fritt att använda stödet så som man själv önskar, till mat, hyra eller nöjen. 4. Utöka Klimatklivet Utbyggnaden av laddinfrastruktur behöver påskyndas. Vänsterpartiet vill förstärka och förlänga Klimatklivet till 2035, och en årlig anslagsnivå bör uppgå till 7 miljarder kronor. Klimatklivet ger både stöd till elektrifiering och stöd för omställning av transport­sektorn. Förutom att detta minskar utsläppen så stärker det vår nationella tillgång till och själv­försörjning i fråga om drivmedel, vilket är särskilt angeläget ur ett försvars- och säker­hets­politiskt perspektiv. 5. Inför ett nytt färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag Vänsterpartiet vill införa ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Ett sådant avdrag skulle, till skillnad från dagens system, behandla alla reseslag neutralt och utjämna regionala skillnader. 5.2 Ensidigt fokus på kärnkraft Regeringen fortsätter att lägga enorma kostnader på att binda upp Sverige i dyr kärnkraft. Genom ett ensidigt fokus på kärnkraften riskerar man också att tränga undan investeringar i förnybara energikällor, som faktiskt kan göra elen billigare snabbare. Det är uppenbart att det har gått prestige i frågan; regeringen ska få fram ny kärnkraft oavsett kostnad eller nytta. I vårändringsbudgeten bemyndigas regeringen att förvärva aktier för 1,8 miljarder kronor i bolaget Videberg Kraft AB och ge staten en ägarandel på 60 procent under 2026–2027. Det är ett nytt bolag som har som syfte att ”projektera, uppföra och inneha kärntekniska anläggningar, driva kärnteknisk verksamhet för energiproduktion samt därmed förenlig verksamhet”. Videberg Kraft ägs i dag till största delen av Vattenfall, och planen är att de ska bygga tre till fem småskaliga modulära reaktorer, s.k. SMR, intill Ringhals. Regeringen bemyndigas samtidigt att ingå ekonomiska åtaganden på 34 miljarder kronor för att tillskjuta kapital/aktier fram till 2045 eller tills bolagets kärn­kraftsreaktorer tas i drift. I vårändringsbudgeten föreslås dessutom hur regeringen ska bemyndigas att ingå ekonomiska åtaganden för ett nytt kärnavfallsprogram. Avtalet omfattar upp till 183 miljarder kronor och är ett åtagande som gör att regeringen garanterar att staten ska betala för hanteringen av kärnbränsle och radioaktivt avfall fram till år 2159. Regeringens satsningar på kärnkraft innebär oundvikligen att även satsningar på att hantera avfallet behöver göras. Men att göra det på det här sättet är ansvarslöst. Vänsterpartiet menar att vi bör behålla den modell som nu används där företagen betalar genom en fond. Regeringen fortsätter alltså att statligt subventionera ny kärnkraft hundra år in i framtiden, vilket är dyrt och riskerar att tränga undan andra nödvändiga investeringar i det svenska energisystemet. 5.3 Tillfälligt el- och gasprisstöd I samband med vårbudgeten presenterade regeringen ett tillfälligt el- och gasprisstöd. Stödet hanteras i en extra ändringsbudget.[40] Kortfattat kan vi konstatera att regeringens tidigare högkostnadsskydd varit helt meningslöst. Vår kritik mot det för höga taket på 1,5 kronor per kilowattimme visade sig ha en mycket god grund. Trots mycket höga elpriser under vintern har högkostnads­skyddet sedan det infördes gett hushållen 0 kronor. Vänsterpartiet har i stället föreslagit ett elpristak på 75 öre per kWH, som ska täcka hushållens elkostnader till 90 procent över pristaket. Vårt skydd finansieras av branschen, inte av skattebetalarna. Med vårt elpristak hade hushållen i samtliga elområden under vintern fått mer pengar till annat. Eftersom hushållen ännu inte har sparat några pengar genom regeringens hög­kostnads­skydd så välkomnar Vänsterpartiet att regeringen nu föreslår ett elstöd till hushållen, avseende de dyra elkostnaderna i januari och februari 2026. För många familjer är stödet efterlängtat och ett välbehövligt tillskott för att klara den pressade vardagen. Stödet hade dock kunnat utformas på ett bättre sätt för att nå fler, framför allt låginkomsttagare. Höga elpriser är ett återkommande problem för hushållen. Det behövs en långsiktig lösning för att hålla nere elkostnaderna på rimliga nivåer under kommande vintrar. Trots att Sverige producerar billig och fossilfri el som nästan alltid täcker våra egna behov behöver svenska hushåll betala för en feltänkt marknad. Vi vill frikoppla de svenska elpriserna från den dyra utländska elen och införa Sverigepriser på el. 5.4 Försvar och säkerhet Den försvarspolitiska överenskommelse som presenterades i juni 2025 handlar om hur de stora kommande försvarssatsningarna ska lånefinansieras. Under en period på åtta år får staten lånefinansiera upp till 300 miljarder kronor för att täcka de ökade utgifterna för totalförsvaret. Tack vare Vänsterpartiet innebär överenskommelsen också att minst 50 miljarder kronor av dessa ska gå till civil infrastruktur som tåginvesteringar. I vårpropositionen bedömer regeringen att 30 miljarder kronor bör avsättas under perioden 2026–2034 för investeringar i transportinfrastruktur som är prioriterade för det militära försvaret. Enligt uppgift ska detta finansieras av de 50 miljarder kronor som är avsatta för förstärkningar för civil infrastruktur. Genom att inte återuppta överläggningar om försvarspolitiken såsom den blocköverskridande överenskommelsen föreskriver utan i stället själv ta beslut om hur pengarna ska fördelas har regeringen helt frångått vad som avtalats. I Försvarsberedningens direktiv från februari 2026 anges att bered­ningen ska följa upp genomförandet av satsningar avseende de 50 miljarder kronorna. Men några förhandlingar kring innehållet har inte förts, varken i Försvarsberedningen eller i annan form. Vi vill understryka att satsningarna i sig är bra. En upprustning av Inlandsbanan är mycket välkommet och någonting Vänsterpartiet länge har drivit. En reservhamn på Gotland är också en välkommen förstärkning av totalförsvaret. Men processen borde ha sett annorlunda ut. De 50 miljarder kronorna ska användas för investeringar i fysisk infrastruktur och lagerhållning av livsmedel, läkemedel och drivmedel som en del av det civila försvaret. Sverige ska ha en robust infrastruktur, både i de delar som är militärt prioriterade och i övrigt. Ett fungerande totalförsvar kräver ett fungerande samhälle, både till vardags och vid kris. Den 13 juni 2025 överlämnade Carl Bildt och Underrättelseutredningen sitt betänkande En reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78). Utredningen föreslår en civil underrättelsemyndighet med start 2027. Att detta kommer att bli verklighet har sedan bekräftats av regeringen. I sitt remissvar riktar Försvarsmakten stark kritik mot den tidsplanen för inrättandet av den föreslagna myndigheten. Nu märks hur regeringen försöker forcera processen på ett sätt som riskerar att få negativa konsekvenser givet underrättelseverksamhetens komplexitet, förslagens omfattning och tillhörande risker. Eftersom det ännu inte presenterats någon proposition har inget av oppositionens partier haft möjlighet att ta ställning till det faktiska förslaget. Men vi menar att det är en märklig ordning att i vårbudgeten flytta stora medel för att förbereda för en civil underrättelsemyndighet utan att riksdagen fått tillfälle att diskutera saken. Det är varken transparent eller ett bra genomförande. Vi är också kritiska till att regeringens förslag innebär minskade resurser för Försvarsmakten. I sitt remissvar bedömer Försvarsmakten att den förmåga som eventuellt överförs till en civil underrättelsemyndighet i allt väsentligt kommer att behöva återuppbyggas inom myndigheten. Regeringen har inte presenterat hur Försvarsmakten ska kompenseras för de förlorade resurserna. 6 Förslag på budgetåtgärder för 2026 Vänsterpartiet har för avsikt att på riktigt skydda hushållen i krisen. Våra stöd riktar sig till hushåll med mindre marginaler och barnfamiljer – till skillnad från regeringen som sänker skatter för de som redan har och låser in hushållen i fossilberoende med sänkta bränsleskatter. Vänsterpartiets föreslagna ändringar i vårbudgeten 2026 uppgår till 15 miljarder kronor (se tabell 1), varav 6 miljarder består av en extra barnbidragshöjning samt ett nytt förslag till elbilskompensation. Utöver dessa förslag har vi lagt en rad förslag som syftar till att reglera marknader som i dag inte fungerar. Under de senaste årens extrema inflation har det blivit allt tydligare att marknader som domineras av ett fåtal aktörer leder till stora möjligheter för dessa aktörer att sätta alldeles för höga priser och ta ut för höga vinster. Vänsterpartiets förslag för att åtgärda dessa problem omfattar såväl elmarknaden och livsmedelsbranschen som bolånemarknaden. Vänsterpartiet anser att vi tillsammans måste agera för att stoppa rånet av hushållen. Tabell 1 Budgetförslag för innevarande år Miljoner kronor, halvårseffekt om inte annat anges Förslag Kostnad 500 kr mer i barnbidrag i juni–december[41] 7 300 Bostadsbidrag och bostadstillägg 2 400 Sverigebiljetten: 450 kr för kollektivtrafik 4 500 Kompensationsstöd i stället för bränsleskattesänkning (maj–juli) 2 500 Utöka Klimatklivet med resurser till laddinfrastruktur 1 250 Bredare elbilspremie[42] 1 150 Nytt reseavdrag[43] 0 Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ida Gabrielsson (V) [1] Konjunkturinstitutet. Konjunkturläget – Mars 2026. [2] Ibid. [3] År 2006–2024 bygger på utfallsdata för AF:s förvaltningsanslag via ESV. 2025 är beslutad budget och 2026 är förslag i BP26. Vid fastprisberäkning har KI:s statistik över arbetskostnader i staten använts som deflator. [4] SNS (2018). Konjunkturrådets rapport 2018 – Kapitalbeskattningens förutsättningar. [5] Ownershift (2019). Vem äger Sverige? [6] Ring, Seim och Zucman (2026), ej publicerad. [7] Enligt en parlamentarisk överenskommelse från den 19 juni 2025 kan nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina medge en avvikelse från målet för det offentliga finansiella sparandet 2026–2034. De nya försvarsutgifterna och stödet ska finansieras successivt, så att det offentliga finansiella sparandet är i balans senast 2035. Regeringen ska i varje budgetproposition fr.o.m. 2027 redovisa hur arbetet med finansiering fortgår. Senast 2030 ska en ny bedömning av det säkerhetspolitiska läget göras och en bana för återgång till målet presenteras. [8] Vänsterpartiet tycker däremot att vissa investeringar kan lånefinansieras. I samband med utredningen om ett nytt saldomål (SOU 2024:76) drev vi på att målet för det finansiella sparandet borde sättas till –1 procent av BNP över en konjunkturcykel för den kommande målperioden (2027–2035). Vi gjorde detta för att vi ser att Sverige står inför en stor investeringspuckel om vi ska klara klimatomställningen och för att åtgärda vår stora underhållsskuld i alltifrån banunderhåll till vatten och avlopp. Vi fick dess­värre inte gehör får våra synpunkter, utan kommittén valde i stället ett balansmål för den kommande målperioden, som riksdagen sedan ställt sig bakom. [9] Finanspolitiska rådet. Svensk finanspolitik 2026. [10] Ibid. [11] Med ökade försvarsutgifter 2026 avses här ökade försvarsutgifter efter den försvarspolitiska uppgörelse som slöts sommaren 2025. [12] Det kanske mest rättvisande måttet på de offentliga finanserna brukar kallas för den offentliga netto­ställningen. Detta mått inkluderar – utöver de finansiella skulderna – även de finansiella tillgångarna. Av detta mått framgår att Sverige har en offentlig nettoförmögenhet på 28 procent av BNP 2026. Det är en mycket stark ställning både i ett historiskt och i ett internationellt perspektiv. [13] Affärsvärlden (publicerad 2026-03-10). Hela listan: Sveriges rikaste 2026. [14] DI (publicerad 2024-08-26). Regeringen vill ge tung M-donator skattelättnad. [15] Konkurrensverket (2022). Så arbetar Konkurrensverket för att vårda konkurrensen på livsmedels­marknaden. Artikel den 20 december. [16] Konkurrensverket (2025). Lönsamheten i livsmedelsindustrin, dagligvaruhandeln och dess grossister. Rapport 2025:3. [17] DN (publicerad 2026-04-15). Miljardvinster för Ica – ”lagliga kryphål” ger handlarna lägre skatt. [18] DN (publicerad 2025-10-26). Ökad försäljning för Ica Maxi – så bra går din lokala stormarknad. [19] RUT 2026:395. [20] Vårt förslag gör det möjligt att begära undantag för de bolag som kan visa att de gör betydande investeringar som motiverar högre avgifter. [21] Hyresgästföreningen (2025). Privatvärdarnas ekonomi 2024. [22] Med möjlighet att göra undantag för legitima behov av hyresökning. [23] Enligt beräkningar i RUT 2026:158, som är en försiktig beräkning av skatteförändringarna. Om vi utgår från samma skatteregler som 2022 så skiljer det 6 000 kr i månaden för de högsta inkomsterna. [24] Konsumentverket. [25] Materiell och social fattigdom är ett fattigdomsmått som används inom EU. För att anses leva i materiell och social fattigdom behöver man uppfylla minst 5 av 13 definierade krav, bl.a. sakna kontantmarginal, ha kommit efter med betalningar, inte ha råd med internet i bostaden, inte ha råd att laga en måltid med kött, kyckling, fisk eller vegetariskt alternativ varannan dag, inte ha råd med två par skor, inkl. vinterskor, och inte ha råd med nya kläder. SCB (2023-06-29). Att mäta fattigdom. [26] Uppfyller minst 7 av de 13 definierade krav som nämns ovan. [27] 22 procent av befolkningen som är 16 år och äldre. [28] Kronofogden.se. [29] Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman (2025). Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2026. [30] Försäkringskassan (2025). Barnhushållens ekonomi – Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2025. [31] Enligt RUT 2025:1607, som inkluderar följande förslag: En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster (prop. 2023/24:128), höjt tak i arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet under de 100 första ersättningsdagarna från 1 200 till 1 236 kronor (prop. 2024/25:99), höjd kostnadsersättning för lärlingar i den gymnasiala lärlingsutbildningen (prop. 2024/25:1), höjd sjuk- och rehabiliteringspenning i särskilda fall samt höjt boendetillägg (prop. 2024/25:1) och höjt bostadsbidrag (prop. 2025/26:1). [32] https://www.lansforsakringar.se/stockholm/privat/om-oss/press-media/pressmeddelanden/700722/. [33] De rikaste 0,001 % av hushållen (ca 50 hushåll) äger motsvarande 30 procent av BNP. [34] Swedbank (2025-04-25). Barnbidraget halkar efter – lägsta nivån på 50 år. [35] Försäkringskassan (2026). Korta analyser 2026:2. [36] Utifrån ett antagande om en helårskostnad på 1,5 mdr kr. [37] Beräkningen av statens kostnader för förslaget utgår ifrån att samtliga mottagare av bostadstillägget har en bostadskostnad som överstiger det nya taket på 9 000 kr/mån. Kostnaden är därmed sannolikt en överskattning. [38] https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2025/10/Budget2025_webb.pdf. [39] Finansdepartementet. Tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel, Fi2026/00763. [40] Läs mer i vår motion med anledning av prop. 2025/26:236 Extra ändringsbudget för 2026 – Sänkt skatt på drivmedel samt el- och gasprisstöd (mot. 2025/26:4092). [41] V föreslog höjt barnbidrag med 400 kr i budgetmotionen för 2026. [42] RUT 2025:1592. Utgår från att 50 % av hushållen med bil nyttjar premien, varav hälften köper och hälften leasar. Regeringen har därefter aviserat ytterligare 100 miljoner kronor till elbilsstödet, varför vi minskar vår kostnad med motsvarande. [43] SOU 2019:36 föreslår ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Förslagen bedöms rymmas inom det befintliga reseavdragets offentligfinansiella ram.

Motion till riksdagen 2025/26:4092 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:236 Extra ändringsbudget för 2026 – Sänkt skatt på drivmedel samt el- och gasprisstöd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt skatt på drivmedel. Sänkt skatt på bensin och diesel I propositionen föreslår regeringen att skatten på bensin och diesel tillfälligt sänks till energiskattedirektivets minimiskattenivå under perioden den 1 maj–30 september 2026. Som skäl anför regeringen att kriget i Mellanöstern har drivit upp priset på bl.a. bensin och diesel. Vänsterpartiet delar bilden av pressade hushåll. Under inflationskrisen har hushållen fått bära hela bördan, samtidigt som företagens vinstmarginaler i grova drag varit intakta. Att stärka ekonomin för personer med små ekonomiska marginaler har dock inte varit någon prioriterad uppgift för regeringen under mandatperioden. Figuren nedan visar en fördelningsanalys av regeringens inkomstskatteändringar och utgifts­reformer mot hushållen. Regeringen har satsat cirka fem gånger så mycket på den halva av befolkningen som har de högsta inkomsterna jämfört med den halva av befolkning som har de lägsta inkomsterna. Figur 1 Regeringens inkomstskatteändringar och utgiftsreformer mot hushållen[1] Miljarder kronor per inkomstdecil Källa: RUT, dnr 2026:158 och RUT dnr 2025:1607. Vänsterpartiet har å andra sidan under mandatperioden lagt en lång rad förslag som stärker hushållens ekonomi, inte minst för de hushåll som har små ekonomiska marginaler. I likhet med en lång rad remissinstanser anser Vänsterpartiet att förslaget riskerar att motverka klimatomställningen, försämra konkurrensförutsättningarna för fossilfria drivmedel samt skapa osäkerhet kring långsiktiga investeringsvillkor. Åtgärden är dess­utom kostsam och saknar tillräcklig träffsäkerhet. I vår motion på 2026 års ekonomiska vårproposition kommer Vänsterpartiet att presentera vårt svar på kostnadskrisen. Den kommer att innehålla ett brett transportstöd som stärker hushållens ekonomi, oavsett om man kör bil eller reser med kollektivtrafiken, och samtidigt bidrar till att möjliggöra klimatomställningen. Riksdagen bör avslå regeringens förslag om sänkt skatt på drivmedel. Det bör riksdagen besluta. Tillfälligt el- och gasprisstöd I budgetpropositionen för 2026 presenterade regeringen ett högkostnadsskydd om månadsmedelvärdet för spotpriset på el översteg 1,5 kronor per kilowattimme. Vänster­partiet kritiserade skyddet för att ha en för hög gräns och varnade för att det skulle bli ett slag i luften, eftersom spotpriset på el knappt har nått 1,20 öre sedan de extrema elprisnivåerna vintern 2022. Dessutom fanns inget system eller förordning på plats för att reglera hur, när och till vilka stödet skulle betalas ut. När vintern nådde Sverige steg, inte oväntat, elpriserna återigen snabbt till höga nivåer. Priset på el i SE1 ökade med 300 procent från förgående år och det rapporterades att samtalen till elnätsbolagen från personer som inte hade råd att betala sina elräkningar ökade med nästan en tredjedel. Men trots det nådde spotpriset aldrig regeringens pristak. Inga hushåll fick något högkostnadsskydd utbetalat, utan de fick själva hantera de höga kostnaderna. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2026 föreslår vi i stället ett elpristak på 75 öre per kilowattimme, som ska täcka hushållens elkostnader till 90 procent över pristaket. Vårt skydd kommer dessutom att finansieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift på elbranschen, likt den princip som gäller för banker vid finansiella kriser. Kostnaderna kommer därigenom att bäras av branschen, inte av skattebetalarna. Med vårt elpristak hade hushållen i samtliga elområden fått mer pengar till annat under januari och februari. Hushållen i SE4 hade även fått stöd under mars. Eftersom hushållen inte ännu har sparat några pengar genom regeringens hög­kostnadsskydd så välkomnar Vänsterpartiet att regeringen nu föreslår ett elstöd till hushållen, avseende de dyra elkostnaderna i januari och februari 2026. För många familjer är stödet efterlängtat och ett välbehövligt tillskott för att klara den pressade vardagen. Stödet hade dock kunnat utformas på ett bättre sätt för att nå fler, framför allt låginkomsttagare. Så som stödet är utformat gynnas villaägare framför boende i lägenhet, vilket riskerar att förstärka klyftorna på bostadsmarknaden. För villaägare räknas hela energianvänd­ningen, medan för hushåll i bostadsrätt och hyresrätt omfattas inte den gemensamma elräkningen. Det är alltså enbart hushåll med individuella elnätsavtal som får ta del av stödet, eller med andra ord – de som bor i hyresrätt där elen ingår i hyran får ingenting alls. Vänsterpartiet menar att det är beklagligt att regeringen inte har lagt fram ett mer rättvist förslag som är likadant oavsett boendeform. Höga elpriser är ett återkommande problem för hushållen. Det behövs en långsiktig lösning för att hålla nere elkostnaderna på rimliga nivåer under kommande vintrar. Trots att Sverige producerar billig och fossilfri el som nästan alltid täcker våra egna behov behöver svenska hushåll betala för en feltänkt marknad. Vi vill frikoppla de svenska elpriserna från den dyra utländska elen och införa Sverigepriser på el. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ida Gabrielsson (V) [1] Beräkningen av storleken på regeringens inkomstskatteförändringar baseras på att andelen personer som betalar statlig inkomstskatt (i grova drag) konstanthålls.

Motion till riksdagen 2025/26:4083 av Karin Rågsjö m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:216 Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:216. Motivering I propositionen föreslår regeringen en ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som innebär att kommunerna ska få anlita läkare i de verksamheter som avser den kommunala hälso- och sjukvården. Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att den kommunala hälso- och sjukvården fungerar väl och är av hög kvalitet. Regeringens förslag är dock inte ett steg i den riktningen. I likhet med den majoritet av remissinstanserna som avstyrker förslaget anser vi att regeringens förslag skulle skapa parallella vårdstrukturer, otydlig ansvars­fördelning och ekonomiska ojämlikheter mellan vårdcentraler inom samma region. Det riskerar också att leda till ojämlik vård eftersom ekonomiskt stabila kommuner får möjlighet att anlita läkare, vilket kommuner med ekonomiska utmaningar saknar. I likhet med Svenska Läkaresällskapet anser vi att det i stället behövs en förstärkning av primärvården och tillräckligt många specialister i allmänmedicin som kan vara fasta läkarkontakter. Det är även viktigt att vårdpersonalen som jobbar med äldre har kompetens och erfarenhet av äldres behov av vård, samt att det behövs fler geriatriska mottagningar. Riksdagen bör således avslå regeringens förslag i sin helhet. Detta bör riksdagen besluta. Karin Rågsjö (V) Nadja Awad (V) Maj Karlsson (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4028 av Maj Karlsson m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:201 Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:201. Motivering Förslagen innebär sammantaget en genomgripande försämring av det yttersta skydds­nätet i välfärden. Propositionen bygger på en problemformulering som saknar empiriskt stöd och riskerar att öka fattigdom, ojämlikhet och social utsatthet – särskilt för barn, personer med funktionsnedsättning och redan marginaliserade grupper. I likhet med flera remissinstanser – däribland Socialstyrelsen, Diskriminerings­ombuds­mannen, Sveriges Stadsmissioner och Rädda Barnen – bedömer vi att förslagen riskerar att stå i strid med såväl barnkonventionen som grundläggande sociala rättig­heter. Regeringens utgångspunkt är att ekonomiskt bistånd i sig skapar bidragsberoende och att minskade ersättningar ökar drivkrafterna till arbete. Detta är en förenklad och ideologiskt driven analys som saknar empiriskt stöd. Forskning och erfarenhet från socialt arbete visar tvärtom att långvarigt biståndsmottagande i huvudsak förklaras av strukturella faktorer såsom arbetslöshet, psykisk och fysisk ohälsa, funktions­nedsättning, brist på utbildning, låga språkkunskaper och diskriminering. Att i detta läge försämra den ekonomiska tryggheten kommer inte att leda till att fler börjar arbeta, utan i stället resultera i ökad fattigdom, stress och ohälsa. Detta försvårar i sin tur etablering på arbetsmarknaden. Regeringens förslag att införa ett bidragstak och begränsningar för större hushåll kommer att leda till en direkt försämring för grupper som behöver det allra mest. En grupp som kommer att råka särskilt illa ut är barnen. En stor andel av remissinstanserna, däribland Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Svenska kyrkan, har pekat på att konsekvenserna för barn riskerar att bli allvarliga. Det saknas evidens för att sänkta bidrag till barnfamiljer leder till ökad sysselsättning. Att medvetet försämra villkoren för barn i syfte att påverka vuxnas arbetsutbud är inte heller förenligt med principen om barnets bästa, vilket regleras genom barnkonventionen. Regeringens förslag att begränsa möjligheten att bevilja bistånd över riksnormen innebär en inskränkning av socialtjänstens möjligheter att göra individuella bedöm­ningar. Detta strider mot grundläggande principer i socialtjänstlagen. Flera remiss­instanser, däribland Sveriges Stadsmissioner, framhåller att individuella behov riskerar att inte tillgodoses och att särskilt utsatta grupper, t.ex. personer med funktionsned­sättning eller vissa barnfamiljer, skulle kunna komma att drabbas hårt. Att ersätta professionella bedömningar med stelbenta regler riskerar att urholka rättssäkerheten. Regeringens krav på laglig vistelse för att få rätt till bistånd är politik som med största precision ämnar att ekonomiskt skada människor som redan är extremt utsatta. Förslaget skulle innebära att människor, inklusive barn, lämnas utan grundläggande försörjning. Det skulle drastiskt öka deras utsatthet, leda till ökad risk för exploatering och minska tilliten till myndigheter och välfärdssystemet. Det skulle även leda till ökad kriminalitet till följd av den tvingande fattigdomen, vilket går emot regeringens uttalade ambitioner. Att begränsa bistånd till akuta nödsituationer är inte tillräckligt för att säkerställa en skälig levnadsnivå. Flera remissinstanser bedömer även att förslaget strider mot barnkonventionen och Europakonventionen. Vi avstyrker förslaget. Regeringens förslag på ökade krav och kontrollåtgärder för att få beviljat försörjnings­stöd kommer att öka den administrativa bördan på kommunerna, leda till ett ökat misstänkliggörande av människor som behöver stöd, försvåra för dem att få det och innebära ett förflyttat fokus från stöd till kontroll. Som Socialstyrelsen skriver i sitt remissvar kommer socialtjänstens möjligheter att upptäcka sociala problem och svårig­heter i god tid att minska om trösklarna till ekonomiskt bistånd höjs och tillgängligheten försämras. Vi avstyrker därför förslagen. Regeringens förslag att modernisera riksnormen innehåller rimliga delar, såsom att inkludera internet. Men som flera remissinstanser lyfter, däribland Jämställdhets­myndigheten, Funktionsrätt Sverige och Sveriges Kvinnoorganisationer, befarar vi att regeringens förslag riskerar att leda till en lägre nivå på försörjningsstödet för främst hushåll med barn. Det kan vi inte ställa oss bakom. Regeringens förslag att försörjningsstöd för boendekostnader endast ska lämnas när andrahandsuthyrningen är godkänd av hyresvärd, bostadsrättsförening eller hyresnämnd kommer inte att minska svartuthyrningen, utan endast göra det svårare för de mest utsatta grupperna på bostadsmarknaden. I praktiken befinner sig många biståndstagare i en situation där den reguljära bostadsmarknaden är otillgänglig. Diskriminering, brist på tillgängliga hyresrätter och krav på referenser gör att andrahandsboende ofta är det enda realistiska alternativet. Att i detta läge villkora försörjningsstödet med formella god­kännanden riskerar att leda till ökad hemlöshet eller att individer hänvisas till tillfälliga och dyrare boendelösningar såsom vandrarhem. Det är också problematiskt att förslaget i praktiken flyttar fokus från individens behov till bostadens juridiska status. Socialtjänst­lagen bygger på principen om att den enskildes behov ska vara avgörande, vilket riskerar att urholkas med detta förslag. Riksdagen bör således, av ovanstående anledningar, avslå regeringens förslag i sin helhet. Detta bör riksdagen besluta. Maj Karlsson (V) Nadja Awad (V) Isabell Mixter (V) Karin Rågsjö (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4027 av Maj Karlsson m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:207 Aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:207. Motivering I denna proposition lämnar regeringen lagförslag om ett aktivitetskrav som villkor för rätt till försörjningsstöd. Regeringen föreslår bl.a. att socialnämnden ska vara skyldig att till­handahålla aktiviteter och att aktivitetskravet ska gälla enskilda som har fått försörjnings­stöd under minst tre sammanhängande månader. Utöver detta lämnas bl.a. förslag om informationsöverföring från socialnämnden till Arbetsförmedlingen avseende enskilda som deltar i aktiviteter. Inspektionen för vård och omsorg ska enligt förslaget besluta om sanktionsavgift för kommunen vid systematiska brister i tillämpningen av aktivitets­kravet. Vänsterpartiet är kritiska till propositionen i sin helhet. Regeringens syfte med förslagen är att ”bryta bidragsberoendet och minska utanförskapet”, men som regeringen själv konstaterar i propositionen finns det inte forskningsstöd för att de föreslagna åtgärderna kommer att kunna hjälpa fler människor in i arbete. I socialtjänstlagen finns det i dag redan krav på aktivitet för att få rätt till försörjnings­stöd. Som regeringen skriver i propositionen så gäller enligt 12 kap. 3 § första stycket socialtjänstlagen (2025:400) att den som kan arbeta, men inte kan försörja sig, har rätt till försörjningsstöd om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande. I detta ingår att vid behov delta i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning vid folkhögskola. Socialtjänstens ekonomiska bistånd är det yttersta skyddsnätet i välfärden, med syftet att fungera som ett sista skydd åt människor som av olika anledningar inte kan försörja sig eller sin familj. Vänsterpartiet motsätter sig den stegvisa förflyttning som skett över tid, där fokus alltmer riktas mot den enskilda individen och med det en ändrad syn på hur det ekonomiska biståndet är tänkt att fungera, vilket följts av ökade krav på mot­prestationer från individen för att få ta emot välfärdens sista skyddsnät. Vänsterpartiet delar ambitionen att fler människor ska kunna försörja sig själva och att samhället aktivt ska stötta individen i att få ett arbete, men som Akademikerförbundet SSR skriver i sitt remissvar så saknas det i dag evidens för att aktiviteter på heltid är det som kan hjälpa personer att gå från försörjningsstöd till arbete. Regeringens förslag riskerar att utestänga personer som inte har förmågan att leva upp till aktivitetskraven och på så sätt indirekt avskaffa det yttersta skyddsnätet. Vänsterpartiet ser även regeringens förslag som ett sätt att flytta ansvaret för arbets­marknadspolitiken från staten till kommunerna. Det är staten som har ansvaret för arbetsmarknadspolitiken och som genom Arbetsförmedlingen och andra statliga initiativ ska säkerställa en god nationellt sammanhållen arbetsmarknadspolitik. Kommunernas ansvar för försörjningsstödet, och därigenom aktivitetskraven, kan inte och ska inte ersätta statens och Arbetsförmedlingens ansvar för en välfungerande arbetsmarknadspolitik. Arbetslösa ska alltid ha rätt att få stöd och hjälp av Arbetsförmedlingen, och kommunens roll och ansvar kan bara fungera som ett kompletterande stöd. Regeringens förslag innebär att den här ansvarsfördelningen suddas ut och görs än mer otydlig. Riksdagen bör således, av ovanstående anledningar, avslå regeringens förslag i sin helhet. Detta bör riksdagen besluta. Maj Karlsson (V) Nadja Awad (V) Isabell Mixter (V) Karin Rågsjö (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V)