Hans Ekström

Fru talman! Det så kallade Somaliaärendet är mycket omskrivet och omdebatterat i press och andra medier. Ärendet har för oss i KU varit ganska svårgranskat och svåröverskådligt och är nu svårbeskrivet på grund av mängden material – inte minst den stora mängden hemligstämplat material, som vi av förklarliga skäl inte kan gå in på här. Det gör att diskussionen med nödvändighet blir kraftigt begränsad.

Somaliaärendet berör många olika dimensioner. Det berör beredning av ärenden, styrning av förvaltning och myndigheters oberoende. Det berör Sveriges relation med främmande makt, kravet på överläggning med Utrikesnämnden och inte minst regeringens stora omläggning av biståndspolitiken.

Kärnfrågan är ändå den överenskommelse som Utrikesdepartementet via ambassadören gjort; det som samtidigt inte är en överenskommelse – i alla fall inte på det sätt regeringsformen beskriver en överenskommelse. Begreppsförvillelsen kring vad det var, detta icke-avtal, denna icke-överenskommelse, är faktiskt total. Var det en överenskommelse, ett avtal eller ett agreement of understanding? Svaret på denna fråga skiljer sig bland alla inblandade i ärendet – och ibland även från samma person och samma instans. Denna oklarhet i vad det är för typ av samarbetsavtal ambassadören ingått har skapat förvirring, och det har också påverkat styrningen negativt.

Även beredningen av ärendet har varit problematisk. Särskilt anmärkningsvärt är att Sida, som var en central aktör när det gällde att förverkliga åtgärder enligt avtalet, inte varit tillräckligt integrerad i processen. Sidas generaldirektör fick vetskap om att överenskommelsen fanns först långt efter det att processen var klar. Detta ledde olyckligtvis till att en svensk tjänsteman kom i kläm och förklarades persona non grata – ett väldigt allvarligt diplomatiskt redskap.

Fru talman! Ett samlat intryck är att den svenska statsförvaltningen inte varit samordnad i verkställandet av denna otydliga överenskommelse och att dialogen mellan Sida och utrikesförvaltningen brustit i beredning och styrning. Det är mycket olyckligt.

Självfallet har regeringen full rätt att lägga om biståndspolitiken och till exempel göra den mer transaktionell. Det var även förankrat i riksdagen, och KU konstaterar att man inte kan säga något om det. Man kan tycka vad man vill om den politiken, men regeringen har genomfört den på ett sätt som man kan ha synpunkter på. Regeringen borde ha kunnat överväga om det inte var lämpligt att förankra det också i Utrikesnämnden.

Jag vill nämna att KU även i tidigare granskningar har sett att Utrikesnämnden förbigås i olika sammanhang. När man läser på om Utrikesnämnden kan man konstatera att reglerna tydligt säger att det inte går att ersätta samråd med Utrikesnämnden med förankring i ett utskott eller med partiledaröverläggningar. Utrikesnämnden som institution ska vara involverad i viktiga frågor vad gäller svensk utrikespolitik. Jag tycker att man framöver också ska bevaka den frågan.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att en mer korrekt beredning och styrning hade kunnat undanröja många problem och ge större tydlighet i vilken typ av överenskommelse Sverige har ingått.

Jag har suttit i konstitutionsutskottet i 16 år. När jag kom in i konstitutionsutskottet präglades det inte av enighet. Jag har varit med i den processen. Jag kan försäkra att det inte är något att stå efter att få sitta i utskottet och skämmas för kollegor som skulle försvara statsråd, vilket de hade partiorder om, och tydligt skämdes för sina ställningstaganden.

Jag är glad över att ha varit med i processen när vi för ungefär tolv år sedan drog igång en diskussion om att försöka hitta ett annat sätt att arbeta tillsammans. Det är inte lätt. Den största utmaningen är det för dem som sitter i regeringen. Jag har provat båda rollerna, och jag kan försäkra att det inte är lätt att kritisera sin egen statsminister under ett valår. Det har jag gjort. Då krävs integritet. Ofta är kanske den där statsministern mer förstående för agerandet än staberna av unga, hungriga män och kvinnor runt omkring. Jag vet inte om ni kan känna igen er, men jag tror att det är utmaningen, och den kräver någonting.

Jag kan bara rikta en uppmaning till nästa uppsättning utskottsledamöter att oavsett valresultat sträva efter att orka kritisera de egna, även om det kräver mycket. Jag tror också att vi behöver förstärka minoritetsskyddet och på det viset stärka minoritetens rätt att få fram material.

Jag vill passa på att i detta mitt sista anförande i riksdagen tacka KU:s kansli för all fantastisk hjälp under de här åren. Jag vill tacka riksdagens personal som har hjälpt till med alla möjliga konstiga saker genom åren. Jag vill också tacka kollegorna i riksdagen för debatter och samarbete i olika frågor.

Det har varit en stor ära att företräda mina väljare, men jag tror att det är viktigt att vi påminner oss om att vi företräder alla svenskar. Uppdraget är större än partiet. Uppdraget är större än de egna väljarna.

Jag beklagar den utveckling vi har sett under senare år, där institutioner hotas. Det är viktigt med parlamentariska utredningar, att söka enighet och att lyssna på varandra. Det är viktigt att lyssna på remissinstanser, följa paper trails och ta reda på delarna i processerna. Sveriges guld, tilliten, sätts på spel om vi inte tar reda på dem.

Vi politiker är otåliga. Det är vårt missnöje och vår förändringsvilja som lett till vårt engagemang. Just därför behövs eftertanke och nyans. Till både kommande regeringspartier och opposition riktar jag uppmaningen att vara rädd om det svenska guldet.

Trevlig sommar, god kamp i valrörelsen och tack för mig!

(Applåder)

I detta anförande instämde Peter Hedberg (S).

Fru talman! Svenska folket minns hur Sverigedemokraterna för några veckor sedan fuskade i en omröstning i kammaren för att stoppa övergångsregler för svenskt medborgarskap trots att det fanns en majoritet för förslaget. Sverigedemokraterna är opålitliga, och det är Ulf Kristerssons ansvar att få ordning på den röra som hans regeringsunderlag har ställt till med.

Socialdemokraterna har inte ändrat uppfattning i sakfrågan. Vi vill fortsatt ha övergångsregler för svenskt medborgarskap, men det är inte vad det här ärendet handlar om. Det handlar om huruvida en motion med anledning av en händelse av större vikt ska få väckas enligt 9 kap. 15 § riksdagsordningen.

Efter grundlig genomgång av riksdagsförvaltningen är talmannens bedömning att motionen inte bedöms uppfylla kravet i riksdagsordningen, och det är även vår bedömning. Om motionen skulle tillåtas skulle det innebära en tydlig förändring av restriktiv praxis som inte har stöd i riksdagsordningen och dess förarbeten.

Vi kommer därför att rösta ja för att bifalla talmannens förslag.

I detta anförande instämde Peter Hedberg (S).

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Grundlagar, spelregler och författningsfrågor ska hanteras tråkigt, det vill säga långsamt, noggrant och med eftertanke. Breda majoriteter bör sökas. Men det behöver också föras en intressant debatt om nödvändiga förändringar, där det långsamt växer fram tankar om vad som behöver förändras.

Motsatsen till långsamhet och tråkighet är faktiskt förödande. Om man hastigt springer i väg och ändrar spelregler kan andra också springa väldigt fort, och då skadas trovärdigheten och tilliten i ett samhälle.

I betänkandet som vi behandlar i dag behandlas några käcka förslag från olika partier. En del av de käcka förslagen kommer från mitt parti.

Vi lyfter bland annat upp frågan om förbud mot anonyma och utländska bidrag, som behandlades i 2023 års insynskommitté. Vi tror att trovärdigheten för demokratin bygger på att otillbörlig påverkan på partier undviks.

På samma sätt behövs en transparens i fråga om varifrån pengar kommer till politik och partier. Det gäller också formellt fristående lobbyister. Vi ser en ökad tendens till att politiska kampanjer inte bara körs via politiska partier. Vi har sådant som Timbro – formellt fristående byråer som kör direkt partipolitiska kampanjer, delvis finansierade av statliga och kommunala bolag.

Det måste naturligtvis ifrågasättas om det är rimligt att medborgarnas pengar stoppas in i partipolitisk propaganda. En sådan debatt bör föras.

Ett annat område som behöver transparens är hur statsråd och statssekreterare går vidare till nya befattningar.

Det är klart att man skaffar sig väldigt mycket värdefull information under sin tid som statsråd eller statssekreterare. Om man direkt går vidare och kapitaliserar på det genom stora inkomster från företag eller organisationer är det klart att legitimiteten för staten och för politiken undergrävs. Det är ett allvarligt problem, och det behövs skärpta regler inom det området. Det gäller också andra statliga tjänstemän.

Slutligen vill jag lyfta fram behovet av ett förbud för statsråd och statssekreterare att handla med enskilda aktier. Vi ser i årets behandling av granskningsärendena ett flertal sådana ärenden.

Det är klart att det undergräver medborgarnas förtroende för staten om enskilda statsråd sitter och får information och samtidigt, nästan under regeringssammanträden, handlar med aktier. Det är inte acceptabelt. Det bör förbjudas. Därför yrkar jag bifall till reservation 14.

Herr talman! Vi lever i en orolig och konfliktfylld tid. Institutioner i vår omvärld som vi trodde var stabila skakar. I land efter land hotas demokratin. Rättsväsendet utmanas av politiker i flera länder och riskerar att politiseras. Självklart måste vi med en sådan omvärld se om våra institutioner är tillräckligt skyddade, även om vi upplever oss leva i en ohotad demokrati och rättsstat.

Regeringen konstaterar i sin proposition Stärkt skydd för demokratin och domstolars oberoende att allt fungerar relativt väl hos oss men att skyddet på vissa punkter kan förstärkas. Vi socialdemokrater delar denna uppfattning.

När en grundlag ska ändras krävs likalydande beslut med mellanliggande val – detta för att det liggande förslaget ska kunna diskuteras inför valet. Det finns också ett minoritetsskydd så att en tredjedel kan begära folkomröstning i anslutning till valet.

För att ytterligare stärka skyddet för grundlagarna föreslås en så kallad kvorumregel, det vill säga att man ska utgå från riksdagens alla ledamöter och inte bara från de röstande vid beslutet. Vidare föreslås att det i det andra beslutet ska krävas två tredjedels majoritet, vilket utredningen konstaterar redan är svensk praxis. Det har inte drivits igenom förändringar av grundlagarna med smala majoriteter.

Det har också i debatten föreslagits en så kallad evighetsklausul runt centrala delar av regeringsformen. Detta avvisas för att det finns en risk att det kan leda till att grundlagarna blir ett rundningsmärke om de upplevs som omöjliga att anpassa till omvärldens förändring. Det skedde till exempel med 1809 års regeringsform, som ju angav att konungen allena äger att styra riket.

Förändringarna i beslutsordningen föreslås också gälla huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Vidare måste även grundlagar framöver lagrådsgranskas. Ett skäl för detta är att regeringsformen i dag oftare tolkas i rättstillämpningen i domstolarna än tidigare.

Vad gäller domstolarnas oberoende föreslås att domstolsadministrationen får en friare ställning i förhållande till regeringen. Även bestämmelserna om tillsättning av domare och regleringen av antalet domare i de högsta domstolarna liksom bestämmelserna om pensionering ses över. Allt detta sker för att försvåra sådana ingrepp som har gjorts i andra länder. Tillsynen av domstolarnas dömande frigörs från regeringen och läggs helt under de under riksdagen liggande Justitieombudsmannen och Riksrevisionen.

Det är glädjande att en bred majoritet i riksdagen står bakom detta förslag för att skydda demokratin och rättsväsendet. Sverigedemokraterna stod bakom förslaget i utredningen men tycker nu att en för liten minoritet kan stoppa grundlagsförändringar. De tycker alltså att en tredjedel är en liten minoritet. Därmed vänder de sig mot den svenska traditionen att söka breda majoriteter för ändringar i våra grundlagar. Jag hoppas att svenska folket lägger märke till det ställningstagandet.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Vi lever i en tid när demokratins institutioner ifrågasätts på många ställen, när fakta inte tas som sanning och när lagbunden samhällsordning inte längre är självklar. Tiden kan uppfattas som granulär och utan strukturer.

I detta populismens tidevarv måste institutioner som ska skydda öppenhet och transparens samt regler som ska skydda oss från snabba ogenomtänkta beslut värnas. Det var ingen slump att 2020 års grundlagsutredning föreslog att det ska bli svårare att ändra grundlagarna. För oss socialdemokrater var det ett stort steg att göra ett sådant avsteg från den av Olof Palme omhuldade folksuveränitetsprincipen, men vår bedömning är att skyddet måste öka för demokratins grundvalar.

Det är olyckligt när det i denna tid görs avsteg från kloka svenska traditioner som breda majoriteter för public services finansiering och valsystemets utformning. Vår tid kräver, precis som andra tider präglade av oro, inte mer utan mindre konflikt runt demokratins kärna.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Konstitutionsutskottets granskning är viktig. Vi värnar de regler som är en garant för att beslut tas efter noggrann beredning och hörande av remissinstanser för att få så bra beslutsunderlag som möjligt. Vi granskar också att beslut drivs igenom på ett sätt som en lagbunden samhällsordning förutsätter. Sverige ska styras under lagarna, även om snabbhet och kraft ofta lockar politiker.

Det är viktigt att de krafter som historiskt sett har tagit ansvar för och värnat demokratin orkar stå emot de krafter som utmanar demokratins grundvalar. Detta gäller såväl alla-ska-med-sossar som det-ska-löna-sig-att-arbeta-moddar.

Jag kommer att kommentera två ärenden som jag tycker har bäring på perspektivet i min inledning. Det första ärendet gäller frågan om Utrikesnämnden borde ha inkallats innan fångutväxlingen med Iran, det andra statsråds uttalanden om Migrationsverkets handläggning av medborgarskapsärenden.

Enligt 12 kap. 9 § regeringsformen får regeringen genom nåd efterge eller mildra brottspåföljd. Nådeinstitutet har en lång tradition – att ”i brottmål göra nåd, mildra livsstraff samt återgiva ära och till kronan förverkat gods” hette det i regeringsformen från 1809.

Utrikesnämnden ska enligt 10 kap. 11 § regeringsformen hållas underrättad om ärenden av betydelse inom utrikespolitiken. Den garanterar att såväl statschefen som riksdagen hålls informerad. Nämnden ska kallas så ofta det behövs och, om det kan ske, innan beslut.

Självklart är frågan om utväxling av en folkrättsdömd person mot en oskyldig svensk som ganska uppenbart fängslats för att vara ett bytesobjekt en sådan fråga. Konstitutionsutskottet gör bedömningen att frågan var av sådan art att Utrikesnämnden borde ha kallats om det var möjligt. KU gör dock bedömningen att förhållandena var sådana att det inte var möjligt. KU påminner dock om att regeln är att Utrikesnämnden ska höras innan beslut.

Legalitetsprincipen finns inskriven i 1 kap. 9 § regeringsformen och innebär att allt offentligt maktutövande, inklusive myndigheters och domstolars, måste ha stöd i rättsordningen, det vill säga lagar och andra författningar. Principen säkerställer att myndigheter inte kan fatta godtyckliga beslut eller vidta åtgärder utan lagligt stöd, vilket är en grundläggande princip för rättssäkerheten i Sverige. När Ebba Busch, Ulf Kristersson och Johan Pehrson uttryckte sig på ett sätt som kunde uppfattas som att Migrationsverket skulle tillämpa den nya lagen innan den trädde i kraft var det alltså ett övertramp som utmanar legalitetsprincipen.

Det KU nu har gjort med denna vårgranskning är viktigt för att Sverige ska styras efter lagar och förordningar. Utvecklingen i omvärlden visar varför detta till synes inte så omstörtande värv är viktigt för att värna en lagbunden samhällsordning. Alternativen syns i omvärlden.

Fru ålderspresident! Historien visar väl att lagliga regleringar kan fylla sina funktioner men att det viktigaste för att säkra demokratin är ett starkt civilsamhälle, stark folkbildning och att samhället står starkt. Då kan man bli lite förvånad över att ett liberalt parti just nu slaktar folkbildningen, som är ett av demokratins starkaste bålverk för att skydda människor och för att människor ska stå starka i en illiberal tid. Det förvånar mig. Lagar och regler går att köra över. Det starkaste vi har är ett starkt partiväsen och ett starkt civilsamhälle. Det gäller att skydda detta, men den nuvarande regeringen gör på område efter område ingrepp i civilsamhället. Det är ett stort problem.

Fru ålderspresident! Det är intressant för en gammal historielärare att få sitt demokratiska sinnelag som socialdemokrat ifrågasatt av en representant för ett borgerligt parti. I mars 1933 hölls en votering i den tyska riksdagen. Inte en enda borgerlig ledamot i den tyska riksdagen röstade emot. Det enda tal som hölls emot kom från de tyska socialdemokraternas partiledare Otto Wels, som naturligtvis drabbades av följder av det.

Socialdemokraternas demokratiska sinnelag blev nu ifrågasatt. Just under den period som Mauricio Rojas nämnde, från 1932 och under kriget, säkrades demokratin i de nordiska länderna av en koalition mellan borgerliga partier och Socialdemokraterna. Det var inte bara vi, utan det var Centerpartiet, eller Bondeförbundet, och vi. Därför kan jag bli lite upprörd.

Däremot är det sant att vi omprövar en del saker. Jag tror att det är ganska nyttigt, och jag tror att andra också kan behöva göra det emellanåt. Man kan ju även fundera över att regeringen just nu lägger fram proposition efter proposition som blivit avrättad som illiberal av Lagrådet och remissinstanser. Hur kan Mauricio Rojas försvara att regeringen nu undergräver grundläggande demokratiska och frihetliga principer gång på gång?

Fru ålderspresident! KU debatterar i dag KU16 Författningsfrågor. Där behandlas idéer från riksdagens olika partier.

Jag ser motionerna som intressanta debattinlägg i en frisk debatt om hur Sverige ska styras. Vi har dock en lång tradition av breda majoriteter och tröga processer vad gäller statsskickets utformning. Jag tror att det är viktigt. Eftertanke är viktigt när det gäller grundlagar.

Den här traditionen kommer dessutom att grundlagsfästas med de nya bestämmelser om hur grundlagar ska ändras som från början fanns i 2020 års grundlagsutredning och som regeringen lade fram en proposition om häromveckan.

Enligt förslagen kommer det att krävas två tredjedelars majoritet för ändringar i grundlag i det andra beslutet. Det välkomnar vi; vi tror att det är viktigt i en tid när demokratin utmanas på många ställen runt om i världen. I avvaktan på den förändringen förutsätter vi naturligtvis att den svenska traditionen av breda majoriteter kommer att fortsätta gälla.

Ett exempel på att man har förhindrat en majoritet att ändra i grundlagen gäller public service. Det fanns en klar majoritet för att grundlagsfästa public service, men majoriteten avstod från att gå vidare med den frågan därför att det största oppositionspartiet var emot en sådan förändring.

Vi socialdemokrater har två reservationer i betänkandet.

Den första handlar om karensregler för statsråd och höga statstjänstemän. År 2018 infördes restriktioner för statsråd och statssekreterare gällande att ta nya arbeten. Karensnämnden måste godkänna detta. Det var ett viktigt steg för att stärka förtroendet för den offentliga verksamheten och undvika intressekonflikter. År 2023 presenterades en utredning som föreslog att fler ledande befattningar ska omfattas av det här regelverket. Vi förutsätter att regeringen går vidare med utredningens förslag. Det är den första reservationen vi har.

Vi anser också, som jag redan nämnt, att public service ska skrivas in och grundlagsskyddas. Public service har en oerhört central roll i demokratin, och det är ingen slump att public service ofta angrips av totalitära krafter. Vi ser nu senast att presidenten i USA drar in det ekonomiska stödet till public service. Man kan fundera över vad som är syftet bakom det. Det är antagligen inte ett syfte att stärka demokratin som ligger bakom sänkt stöd till public service.

Det här har blivit ännu viktigare eftersom den tidigare traditionen med breda majoriteter vad gäller public services finansiering har ruckats i Sverige. Det är en tradition att man kommer överens om hur public service ska finansieras under kommande period för att säkra detta vid regeringsskiften och annat. Den traditionen har tyvärr brutits, och därför ser vi skyddet av public service i grundlagen som viktigare än någonsin.

Jag yrkar därför bifall till reservation 19 och reservation 32.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Valfrågor

Fru talman! Ett valsystem som väljarna har förtroende för och känner igen och som är transparent är en förutsättning för demokratins legitimitet. Det finns en sittande utredning – Susanne Nordström nämnde den – som tittar på valsedelssystemet, och den måste naturligtvis få arbeta klart innan man uttalar sig om några förslag.

Det finns naturligtvis en del brister i valsystemet att titta på. Men jag förutsätter att den tradition vi har i Sverige med breda majoriteter i frågor som rör demokratins funktionssätt får gälla även denna gång. Det är viktigt för valsystemets legitimitet hos alla.

Vi lever i en tid när demokratin hotas och utmanas runt om i världen. Låt oss därför vara extra varsamma om den känsliga struktur som ger demokratin legitimitet. Förändringar bör ske långsamt och försiktigt – jag känner att jag som socialdemokrat är väldigt konservativ i de här frågorna. Förändringar ska gå långsamt. Det finns ett egenvärde i att väljarna känner igen sig från gång till gång när man går och röstar.

Vi har alla en gång röstat för första gången. Det var nervöst. Tänk om det vore som att rösta första gången varje gång man gick och röstade för att någon utredning hade hittat på någon ny reform för hur man ska bete sig! Så vill vi nog inte ha det.

För att demokratin ska ha legitimitet krävs ett högt valdeltagande. Sverige har traditionellt haft ett högt valdeltagande i val till riksdagen, ända uppemot 90 procent. Därför är det oroande att valdeltagandet har fallit i de senaste valen. Vi socialdemokrater vill att en plan för ökat valdeltagande tas fram, och därför yrkar jag bifall till reservation 1.

I övrigt innehåller betänkandet tankar om förändringar. Det handlar exempelvis om skilda valdagar, sänkt rösträttsålder och så vidare. När det gäller en del frågor kan man vid första tanken känna att det där var väl en käck idé – det kanske man skulle göra! För att de där käcka idéerna verkligen ska bli förslag krävs dock ordentliga utredningar och mycket eftertanke.

En fråga vill jag dock nämna som sticker ut och som jag tycker att det finns anledning för oss förtroendevalda att skämmas över. Det gäller möjligheterna för synskadade att utöva sin rösträtt på ett sätt som upprätthåller valhemligheten. Detta har diskuterats länge, och det är verkligen dags att vi nu kommer i mål i den frågan.

Fru talman! Breda politiska majoriteter bakom bestämmelser om demokratiska regler och former har ett egenvärde. Legitimiteten för demokratin ökar, och enigheten visar uppställningen för demokratin. Det är därför olyckligt när det i fråga efter fråga blir oenighet även i parlamentariska utredningar om grundlagsfrågor. Svensk praxis har varit att söka konsensuslösningar.

Vi debatterar i dag betänkandet KU14 Riksdagens arbetsformer. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

En del motioner står för den nya tidens högervåg. Ett exempel på symbolpolitik är motionerna om riksmötets öppnande där man vill gå tillbaka till öppnande på Slottet, i Rikssalen, som det var fram till 1974. Det var ju en stilig teater, måste man erkänna, men symboliskt var det en väldigt egendomlig uppvisning av kungamakten att det svenska parlamentet skulle gå till Rikssalen. Till och med i England får ju kungen åka till parlamentet och blir inte ens insläppt i underhuset för att han inte ska kunna utöva någon makt. Men här vill man alltså flytta tillbaka riksmötets öppnande till Rikssalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Tänk på inledningen av regeringsformen: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Skulle symbolen för det vara att kungen bjuder in riksdagen till Slottet? Knappast.

Andra frågor som kommer upp i motionerna är till exempel vilka flaggor som ska förekomma i plenisalen. Det är tydligen så att EU-flaggan stör en del. För mig är det ganska självklart: I och med att vi har lämnat över en del av den offentliga makten i Sverige till unionen måste vi också ha unionens symbol här i plenisalen.

En annan sak är placeringen i kammaren. Svensk tradition är att man sitter efter vilken valkrets man är invald i. Då får man faktiskt umgås med sverigedemokrater, moderater, vänsterpartister och alla möjliga. Och tänk, jag har aldrig lidit av det. Jag tycker också att det bidrar till att symbolisera att vi även representerar olika delar av landet. Skulle inte också en effekt av att sitta partivis vara att vi symboliserade en ökad polarisering? Önskar vi det?

Herr talman! Det kommunala självstyret är en viktig del av den svenska demokratin. Att makten ska ligga så nära människor som möjligt gör att de politiska frågorna blir konkreta och begripliga och ger demokratin legitimitet.

Kommuners och regioners ekonomi är helt beroende av antalet arbetade timmar i ekonomin. När dessa minskar eller stagnerar får den kommunala sektorn problem. Detta riskerar i sin tur att leda till omfattande nedskärningar i sjukvård, omsorg och skola.

Regeringen avstod från att ge tillräckligt stöd för bortfallet i den kommunala ekonomin när man presenterade sin budget. Däremot uttalade finansministern sedan vid en presskonferens om den kommunala sektorns ekonomiska kris att det fanns en möjlighet att åberopa synnerliga skäl och därigenom gå med underskott i den kommunala ekonomin.

Detta gjorde man utan att någon rättslig bedömning hade gjorts när det gäller möjligheterna att åberopa synnerliga skäl. KU konstaterar att tillämpningen av regelverket för ekonomistyrning i kommuner och regioner är en fråga för varje enskild kommun och region.

Uppmaningen att utnyttja flexibiliteten som gavs kom att uppfattas som att finansministern gav ett generellt svar via sitt uttalande. Som tidigare kommunalråd kan jag konstatera att jag skulle ha uppfattat detta som en framkomlig väg i en problematisk tid när finansministern uttalade detta. Finansministern är ansvarig för detta uttalande och dess följder.

Fru talman! Jag kommer att beröra en aspekt av granskningsärendet som rör de så kallade Tidölönerna på Regeringskansliet, det vill säga att de som arbetar med frågor relaterade till det så kallade Tidöavtalet ska ha högre lön. Min kollega Mirja Räihä kommer att utveckla ärendet ytterligare.

I 7 kap. 1 § regeringsformen finns bestämt att det ska finnas ett regeringskansli för att bereda regeringsärenden och för att biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet.

I Regeringskansliet finns ett antal tjänster som tillsätts politiskt, såsom statssekreterare och politiskt sakkunniga. Denna grupp har tenderat att öka över tid, och de har naturligtvis anställningar som är begränsade i tid och också särskilda avskedsvillkor. Detta är naturligtvis för att Regeringskansliets övriga tjänstemän ska anställas utan politiska hänsyn och utan hänsyn till politiska meriter.

Dessa tjänstemän ska kunna behålla sina tjänster vid regeringsskiften. Utskottet framhåller att det är av central betydelse att denna ordning vidmakthålls. En regerings stöd kan hastigt försvinna när partier omprövar sina ställningstaganden, och då måste Regeringskansliet kunna tjäna en ny regering.

Decemberöverenskommelser, januariavtal och Tidöavtal kommer och går - och kan brytas. Att då ha en löneprocess där, vilket har varit fallet nu, ett visst politiskt underlags politik prioriteras vid lönesättning kan leda till att en ny regering har mindre förtroende för ett regeringskanslis neutralitet. Det är således ett synnerligen allvarligt övertramp som har begåtts. Det kan även leda till att de politiskt tillsatta staberna tvingas öka på departementen.

Det är viktigt att tjänstemännen på Regeringskansliet kan lita på att politik inte styr deras löner, och det är viktigt att oppositionen kan lita på att Regeringskansliet kan tjäna en annan regering.

Fru talman! Valsystemet kan låta tekniskt och tråkigt, men det är en viktig grundsten i en stabil demokrati. Att människor kan lita på att val går rätt till är en förutsättning för att valresultatet ska ha legitimitet och för att människor ska känna att de som har blivit valda har blivit det på rätt sätt.

Det är också viktigt med igenkänning. Olika länder har olika traditioner för hur val går till. En svensk väljare som kommer till England skulle inte känna igen sig, för där har man ett personvalssystem i enmansvalkretsar - ett helt annat system. I Sverige har vi listor med flera kandidater. I Finland står alla kandidater med siffror. Man röstar på en person, och så blir det indirekt också ett partival. Det är olika system.

I varje land känns det system som man själv har som det självklara. Om systemet förändras mycket på en gång skapar det stor förvirring, och väljarna kommer inte att känna legitimitet inför valresultatet. Därför krävs en varsamhet från oss politiker när vi ändrar valsystemet. Det ska göras i små steg och i bred politisk enighet. Om vi genomför en stor förändring av valsystemet i politisk konfrontation undergräver vi också demokratins legitimitet.

I huvudsak har det svenska systemet levererat pålitliga resultat med stor legitimitet. Detta bör vi vara rädda om. En fråga som har växt är den som Susanne Nordström var inne på, nämligen frågan om var man kan kandidera. Kan man till exempel kandidera i flera olika kommuner eller valkretsar som riksdagskandidat? Detta verkar orimligt, och det är bra att konstitutionsutskottet i enighet tillkännager för regeringen att detta bör utredas.

En fråga som länge har tagits upp och som med stor iver drevs av Liberalerna när de var i opposition är de synskadades möjlighet att rösta. Det är naturligtvis väldigt besvärande om det för denna grupp är svårt att upprätthålla valhemligheten. Där måste man titta på de nya tekniska lösningar som finns för att hitta en bra lösning för de synskadade. Detta är inte alldeles enkelt, men det är viktigt att komma framåt.

En sak som kan minska valdeltagandet är långa köer och väntetider. Här har kommunerna och deras valnämnder ett stort ansvar för att se till att det finns tillräckligt med vallokaler med god kapacitet. Vi har också gjort förändringar av hur valsedelsställen organiseras, vilket har skapat förvirring på sina ställen. Även här kan man i små steg göra förändringar som gör att valsystemet fungerar smidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Valfrågor

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! En väl fungerande offentlig förvaltning, fri från korruption och med högt förtroende hos allmänheten, är viktig för förtroendet för vårt styrelseskick. Sverige har en lång tradition av effektiv och oförvitlig förvaltning. Det går tillbaka till ordningsmän som Axel Oxenstierna och Karl XI och en riksdag som ville ha koll på förvaltningen och redan 1809 inrättade JO. Som vi vet är JO-ämbetet också en framgångsrik svensk exportprodukt.

Vi socialdemokrater har en reservation tillsammans med Miljöpartiet om att en utredning bör tillsättas för att se vilka åtgärder som kan vidtas för att bekämpa otillåten påverkan och korruption. Behovet av detta understryks av att Statskontoret gör bedömningen att myndigheternas arbete mot korruption går framåt men att det går alldeles för långsamt. Statskontoret gör bedömningen att myndigheterna behöver tydligare styrning från regeringen i denna fråga. Detta är inte minst viktigt när det gäller att bekämpa den organiserade kriminaliteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning

Även om ett arbete pågår menar vi att ytterligare åtgärder behövs. Om allmänhetens förtroende för den offentliga förvaltningen undergrävs leder det till att även tilltron till vårt demokratiska styrelseskick undergrävs. Vi yrkar därför bifall till reservation 2.

Per-Arne Håkansson från Socialdemokraterna har i en motion föreslagit en översyn av reglerna för myndigheters och företags tillgänglighet och service på telefon. Digitaliseringen har lett till att många verksamheter i första hand hänvisar till digital service, vilket i huvudsak har lett till bättre service från myndigheter och företag. Men jag tror inte att jag är ensam om att ha hamnat i en telefonkö, fått höra "Du har plats 542 i kön" och efter någon timme gett upp ambitionen att komma fram. Eftersom det finns ett digitalt utanförskap där en del människor inte har förmågan att vända sig till myndigheter och företag digitalt undergrävs förtroendet för dessa verksamheter kraftigt. Det måste tas på allvar.

En viktig del av statens förmåga att styra över landet, till exempel i en kris, är länsstyrelserna. Det är viktigt att de har tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sitt viktiga uppdrag. Det vore också bra om övriga statliga myndigheter i sina regleringsbrev fick ett uppdrag som svarar mot länsstyrelsernas uppdrag att samordna staten i länet. Det är liksom bra om de som ska samarbeta har samma uppdrag - nämligen att samarbeta.

(Applåder)

Herr talman! Bakgrunden till ärendet rörande beredningen av lagförslag om sekretess i ärenden om elstöd är den energikris som Europa störtades in i efter Rysslands attack på Ukraina.

De uteblivna gasleveranserna i kombination med andra olyckliga omständigheter ledde till kraftigt ökade elpriser i hela Europa. Under valrörelsen lovade bland annat Ebba Busch att omfattande stöd skulle riktas till hushållen. De skulle till och med vara på plats i god tid innan jul.

Den då sittande regeringen gjorde förberedelser för att kunna ge ett stöd genom att använda så kallade flaskhalsintäkter i Svenska kraftnät till att kompensera elkunderna. Som resultat av det ansökte Svenska kraftnät redan den 27 oktober om att kunna genomföra det.

Vid regeringsskiftet den 18 oktober förordnades Ebba Busch till näringsminister med ansvar för energifrågorna. Beredningen av elstödsfrågan var då redan igång, och ansvaret för den fortsatta beredningen ligger ytterst på henne.

Trots att beredningsprocessen således pågick redan från oktober blev det väldigt korta tider i december för att behandla de två promemorior som låg till grund för propositionen.

Den första promemorian skickades på remiss den 5 december, och svar skulle inkomma den 12 december. Redan det är en mycket kort remisstid. Det var sju dagar mot normalt flera månader.

Den 16 december remitterades den andra promemorian som handlade om elektriska anläggningars identitet. Denna gång skulle svar inkomma den 19 december klockan tolv. Med hänsyn till att den 17 och 18 december var helg erbjöds inte mer än en halv arbetsdags förberedelsetid för remisssvar.

Den 22 december lämnade regeringen in en lagrådsremiss i ärendet, och den 30 december levererade Lagrådet sitt yttrande. Lagrådets yttrande kritiserar framför allt tidspressen och poängterar just att remisstiden, som normalt brukar vara uppemot flera månader, i det här fallet blev en halv arbetsdag. Man konstaterade också att ärendet var principiellt, då det var ett undantag från den grundläggande regeln om allmänna handlingars offentlighet. Trots behov av snabbhet ansåg Lagrådet att remisstiden inte var acceptabel. Anmärkningsvärt är att Lagrådet till och med ansåg att beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen inte hade uppfyllts.

Varför är då ärendet viktigt? KU har tidigare uttalat att kvaliteten på regeringens och riksdagens beslutsfattande ökar om beredningen är god, och det ligger på regeringen att med god tidsplanering undvika tidsnöd.

Självklart kan dock situationer uppkomma när man måste snedda i systemet. Vi såg det till exempel under pandemin. I det här fallet gör dock KU bedömningen att det inte kan uteslutas att regeringen hade kunnat inleda arbetet med promemoria ett tidigare. Redan i månadsskiftet oktober/november bör det ha stått klart att Försäkringskassan behövde inhämta information. Ett tidigareläggande av arbetet hade begränsat behovet av brådskande beredning och lett till ett mer kvalitetssäkrat beslut. Man får hoppas att KU:s uttalande leder till större omsorg om beredningen i framtiden.

Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden (kapitel 2)

Jag vill avsluta med att tacka kansliet och utskottet för ett gott samarbete.

Fru talman! Att ett val går rätt till är väsentligt för att respekten för demokratin ska kunna upprätthållas. Vi lever i en tid där vi ser att man i andra länder använder misstänkliggörande av valsystemet som ett sätt att stärka populistiska och extrema krafter. Vi såg i USA hur Trump ifrågasatte valmaskinerna, som det sedan har visat sig att det inte fanns något fel på. Vi har också sett att utländska intressen i denna säkerhetspolitiskt besvärliga situation försöker påverka valresultat. Genom att ifrågasätta valsystem blir de ett hot mot demokratin.

Minsta fel som görs i val göder därför krafter som är ett hot mot demokratin. Att valet är rättvist och att möjligheten till valfusk minimeras, att medborgarna har insyn i valprocessen och att valresultatet kan överklagas om överträdelser har skett är viktigt för att förtroendet för demokratin ska kunna upprätthållas.

Med detta sagt: Det perfekta valsystemet finns inte. Olika mål står i konflikt med varandra. Sådant som geografisk spridning, absolut rättvisa, möjlighet att skapa majoriteter och så vidare kolliderar med vartannat, och man måste göra en avvägning mellan de olika syften som valsystemet har.

Olika avvägningar har också gjorts i olika länder. Vi kallar ju inte länder som Förenade konungariket för odemokratiska fastän de har ett valsystem som avviker väldigt mycket från vårt. Detsamma gäller det amerikanska valsystemet, det franska valsystemet och så vidare. Systemen är resultatet av olika avvägningar och olika historiska erfarenheter. Detta ska vi också komma ihåg när vi diskuterar valsystemets utformning och inte som första argument använda att det någon föreslår har odemokratiska syften, för det är en avvägningsfråga.

Valfrågor

I detta betänkande behandlas ett antal motioner med olika förslag. Låt mig till att börja med konstatera att om man vill ändra på valsystemet på något avgörande sätt måste frågorna behandlas som en helhet just för att olika syften med valsystemet står i strid med varandra. Dessutom måste förändringar ske med breda majoriteter. Vi ska ha strid om politikens innehåll - inte om dess spelregler.

Jag sitter i Valprövningsnämnden. Efter det senaste valet kan vi väl konstatera att ja, det görs en del fel, men i huvudsak handlar det om relativt små fel som inte har påverkat valresultatet och som är resultat av mänskliga misstag. Men det är klart att om jag hade kommit till min vallokal och mötts av det som ett antal medborgare möttes av vid det senaste valet, nämligen att valförrättaren säger att jag redan är avprickad, hade jag nog blivit ganska upprörd. Det handlar om att man inte får avlägga sin röst därför att valförrättaren har lagt linjalen på fel rad.

Det är klart att valsystemet inte är perfekt, och därför måste det ständigt förädlas och förändras.

Det har motionerats om skilda valdagar alltsedan den gemensamma valdagen infördes 1970. Syftet är då att öka fokus på lokala och regionala frågor. Erfarenheter från andra länder, till exempel vårt grannland Finland, är dock att valdeltagandet blir mycket lågt i renodlade lokala och regionala val. Det undergräver valens legitimitet.

Det hänvisas ibland till perioden före 1970, då Sverige hade skilda valdagar men där valdeltagandet ändå var relativt högt i de kommunala och landstingskommunala valen. Men då ska vi komma ihåg att vi på den tiden hade ett tvåkammarsystem, och första kammaren var indirekt vald av landstingen och de större städerna. Även kommunal- och landstingsval hade påverkan på rikspolitiken, och det upprätthöll ett högt valdeltagande.

Det finns också en tendens med allt större röstsplittring och fler röster på lokala partier. Det kanske visar att behovet av skilda valdagar inte är lika stort som man tidigare har menat.

Det finns en fråga om publicering av opinionsundersökningar i närheten av valdagen. Man kan ha funderingar på om det kan påverka valresultatet. Leder det till taktikröstande? Å andra sidan kanske det bidrar till att mobilisera människor så att fler går och röstar. Ingen demokrat kan väl vara emot att valdeltagandet ökar? Detta är exempel på att olika intressen möts och avvägningar måste göras.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att de olika förslag som finns i valsystemet finns på bordet, och det är dags för ny parlamentarisk utredning. Jag yrkar bifall till KU:s förslag.

Herr talman! En fråga som beskrivs i detta betänkande är styrningen av länsstyrelserna. Dessa har en viktig roll i statens styrning i olika frågor.

Sveriges länsstyrelser skapades genom 1634 års regeringsform. Jag nämner det därför att upphovsmannen Axel Oxenstierna ligger begravd i Jäders kyrka i min hemförsamling. Han lade grunden till den svenska förvaltningsmodellen med självstyrande statliga myndigheter under regeringen. Denna ovanliga modell, som månget statsråd har svurit över, har tjänat Sverige väl men gör att myndigheterna måste styras med andra medel än direkta order.

Regeringen beslutar om förordningar, årliga regleringsbrev som ett resultat av budgeten, instruktioner för länsstyrelserna och så vidare. Styrningen kan synas spretig och granskades av Riksrevisionen i en utredning kallad Vanans makt. Den är kritisk till styrningen och påpekar problemen både ur regeringens styrande perspektiv och ur länsstyrelsernas verkställande. Regeringskansliet hade inte en samlad bild av mängden uppdrag, och dessutom visade det sig att länsstyrelserna fick cirka 50 uppdrag via andra myndigheter. Riksrevisionen föreslog då att samla alla uppdrag i regleringsbreven.

KU betonade vid behandlingen av regeringens skrivelse med anledning av granskningen att berörda statliga myndigheter behövde samarbeta med länsstyrelserna. Totalt hade länsstyrelserna 91 uppdrag givna i regleringsbreven 2022, förutom de 50 indirekta via myndigheter och 26 andra uppdrag givna i särskild ordning.

För den som liksom jag har följt länsstyrelsernas verksamhet inifrån sedan 1995 via styrelse och senare insynsråd är regeringens avsikt att minska antalet uppdrag och detaljeringsgraden i dessa välkommen. Även den splittrade finansieringen gör verksamheten svårstyrd för länsledningarna.

Sammanfattningsvis har steg tagits för att göra styrningen tydligare, men också för att ge länsstyrelserna större frihet. Länsstyrelserna är ett viktigt verktyg för staten, och en bättre styrning är välkommen.

Fru talman! Man kan diskutera var naiviteten ligger. Finns det kanske en naivitet om vi inte har instrument för att komma åt den som sprider information med syfte att skada svensk personal eller utländsk personal i internationella samarbeten? Det kanske man också kan kalla naivitet.

Det här förslaget är framtaget för att göra den besvärliga balansgång vi har att göra vad gäller öppenhet och transparens och också ge tillräckliga garantier för att inte terrororganisationer kan komma över information under skydd av den lagstiftning som har till syfte att skydda press och opinionsbildning.

Jag menar att förslaget klarar den balansen. Skulle det visa sig att det inte gör det tror jag att vi är många i den här kammaren som förstår att vi måste göra någonting åt det.

(Applåder)