Herr talman! Barnkonventionens artikel 27 slår fast att alla barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Artikeln förtydligar att ansvaret är föräldrarnas men att konventionsstaterna åtar sig att bistå föräldrarna i det så att barnets rättigheter säkerställs.
År 2023 var ett rekordår för vräkningar av barn, men redan 2024 slogs rekordet igen. Vi ser en allt tydligare trend med ett ökande antal barnvräkningar, ofta efter hyrestvister eller att föräldrarna har hamnat efter med hyran, ibland med så lite som några dagar. Ökningen pekar också på att allt fler familjer har svårt att klara sig i de tuffa ekonomiska tiderna.
När barn vräks blir konsekvensen alltför ofta att de behöver lämna sitt sociala sammanhang, såsom skolan, vännerna och dag- och kvällsaktiviteterna, när de rycks upp från sitt hem. Vi har, inte minst i min egen hemkommun, sett skräckexempel där barn efter vräkning har slussats runt från härbärge till härbärge och tillbringat en vecka på varje ställe.
Herr talman! Sverige ska leva upp till barnkonventionen, och det är politikens uppgift att vända dagens negativa utveckling. Barn behöver ett långsiktigt och tryggt hem när de växer upp. Att leva under osäkra boendeförhållanden har en mycket negativ inverkan på ett barns liv och påverkar både hälsa och skolgång.
Det är vår övertygelse att barnfamiljer inte ska kunna vräkas till hemlöshet. I stället måste insatser sättas in i tid. När det gäller förebyggande åtgärder för att ordna långsiktiga boenden för barnfamiljer, att jobba förebyggande för att vräkningar av barnfamiljer ska förhindras och att ge stöd och hjälp när familjer förlorar sitt stadigvarande boende har kommunerna och deras socialtjänst en mycket stor roll att spela. Mycket kan och behöver göras för att stötta familjer till en trygg boendesituation.
Herr talman! Socialtjänstlagen tolkas i dag som att man bara kan hjälpa en helt bostadslös med speciella svårigheter, men det speglar inte dagens situation. Tvärtom ser vi hur allt fler hushåll helt utan social problematik, och med inkomster från arbete, har svårt att sätta mat på bordet och svårt att klara grundläggande utgifter som hyra. Socialtjänsten måste därför ges utökade möjligheter och ett utökat ansvar för att bevilja insatser till alla barnfamiljer, oavsett social problematik. Tyvärr ser vi hur regeringen i stället går i motsatt riktning och helt har undantagit ekonomiskt bistånd från resonemangen om barnets bästa, samtidigt som man ökar trycket på nyanlända i Sverige.
Herr talman! I väntan på ett stopp för vräkningar av barnfamiljer behöver boendelösningar för barnfamiljer i hemlöshet komma på plats. Det är fullständigt oacceptabelt att barn flyttas runt mellan olika temporära boenden utan någon möjlighet att rota sig.
Barnombudsmannen har tidigare föreslagit en 14-dagarsgräns för placering av barn på akutboenden. Vi vill se en avgränsad och snäv tidsgräns för placering av barn på akutboenden i linje med Barnombudsmannens förslag. Mer långsiktiga boendelösningar måste därefter tillhandahållas för att undvika att barn drabbas av ständiga flyttar.
Det måste slås fast i lagstiftningen att boendelösningar för barnfamiljer ska vara trygga och lämpliga för barn. Det kan låta som en självklarhet, men så är det inte i dag. I dag räcker det med tak över huvudet, och en konsekvens av det är att barn runt om i landet kan bo i miljöer som är direkt olämpliga för dem. Då uppfyller Sverige inte de krav barnkonventionen ställer på barns möjlighet till en positiv utveckling.
Vi vill att bostadsförmedlingar ska få tydligare riktlinjer och större utrymme för att ge förtur i bostadskön till prioriterade grupper. Det kan handla om barnfamiljer och våldsutsatta, eftersom konsekvenserna av en långvarig osäker boendesituation slår mycket hårt mot dessa grupper. Det finns exempel på kvinnor som stannar i våldsamma relationer för att det är så svårt att hitta en bostad. Det är en helt oacceptabel och ovärdig situation för Sverige.
Herr talman! Många familjer som befinner sig i en osäker boendesituation har hamnat där för att de av olika skäl inte har lyckats ta sig in på den ordinarie bostadsmarknaden. Det kan bero på bostadsbrist med långa köer eller på låga inkomster som gör det svårt att ha råd med det erbjudna utbudet av bostäder på hemorten. Det kan också ha att göra med att de inte godkänts på den ordinarie bostadsmarknaden för att de inte klarar hyresvärdarnas krav.
Hyresvärdar har rätt att ställa olika typer av krav på sina hyresgäster för att de ska komma i fråga för en lägenhet. I visa fall går kraven att motivera. Men alltför ofta är kraven orimligt höga. Kraven är tänkta att vara en trygghet för fastighetsägaren och minska den ekonomiska risken. Men i stället används kraven för att hålla vissa människor borta trots att de har tillräckliga inkomster för att klara hyran. Konsekvensen blir att många bostadssökande blir andra- eller tredjehandshyresgäster i osäkra boenden till högre kostnader. Det handlar alltså inte om att de inte har råd med hyran utan om att de inte lever upp till de i vissa fall rent bisarra krav som ställs. Vi anser därför att det behövs en reglering av vilka krav hyresvärdar kan ställa på en ny hyresgäst.
Vi anser också att bidrag måste räknas som inkomst när det gäller att uppnå kraven en hyresvärd kan ställa. I Sverige har vi valt att låta marknaden ta hand om bostadsförsörjningen. För att täcka glappet mellan bostadsmarknaden och hushållens inkomster har vi ett system med bostadsbidrag, barnbidrag och ekonomiskt bistånd. Vi har också försäkringar som akassa och sjukpenning. Men hur ska dessa system hjälpa om dessa pengar inte räknas som inkomst? Vi menar att dessa bidrag självklart måste räknas in i den disponibla inkomsten när betalningsförmågan ska bedömas. Det borde vara omöjligt att underkänna de pengar som är tänkta att vara bryggan över till ett självständigt boende.
I stället för omotiverat höga och konstlade krav borde det vara obligatoriskt för kommuner att tillhandahålla hyresgarantier till de barnfamiljer som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden på annat sätt. Kommunala hyresgarantier innebär att kommunen går i borgen för en hyresgäst som har tillräckligt god ekonomi för att ha ett eget boende men som av olika skäl, till exempel orimliga krav, ändå har svårt att få en hyresrätt med besittningsskydd. Det är dessutom hög tid att utreda möjligheten att utvidga hyresgarantierna till andra prioriterade grupper, inte minst våldsutsatta.
Herr talman! För att kunna stötta människor i behov av en bostad måste bostadsbidraget reformeras. Det finns mycket kring bostadsbidraget som behöver åtgärdas, men eftersom vräkningar av just barn får katastrofala följder och har ökat de senaste åren menar vi att bostadsbidraget för just barnfamiljer behöver åtgärdas akut.
Men i stället har regeringen precis dragit bort det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Det är en ekonomisk katastrof för många ensamstående föräldrar som kommer att förlora i genomsnitt 700 kronor i månaden mitt i sommaren. Detta sker samtidigt som matpriserna skenar och hyrorna höjts kraftigt. Vi vet inte än hur detta kommer att påverka barnvräkningarna, men vi kan ana att många familjer kommer att äta ännu sämre, att mammor helt slutar hämta ut medicin till sig själva och att den sista möjligheten för barnen att delta i kompisarnas aktiviteter på lika villkor dras in.
Herr talman! Barn har rätt till en stabil bostad. Barn har rätt till ett hem att växa upp i, vara trygga i och göra läxor i. Barn har rätt att slippa oron över att bli vräkta, och inget barn ska slussas runt mellan olika härbärgen. Detta är ett gemensamt ansvar för oss alla. Inga barn ska vräkas i Sverige.
Jag yrkar bifall till reservationerna 8 och 12.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
