Märta Stenevi

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att införa en tioårig grundskola. Förslaget innebär att förskoleklassen ersätts med en ny första årskurs i skolan. Den nya årskurs 1 blir en del av grundskolan som därmed förlängs med ett år, och årskurs 10 blir den avslutande årskursen.

Även skolformerna den anpassade grundskolan, specialskolan och sameskolan ska utökas med en ny första årskurs. Detta innebär att den anpassade grundskolan blir tioårig, specialskolan elvaårig och sameskolan sjuårig. Den nya första årskursen ska anpassas efter elevernas ålder, men i övrigt ska gällande regelverk gällande ämnen och kursplaner för de olika skolformerna följas.

Förslaget innebär bland annat att eleverna får en mer sammanhållen och likvärdig skolgång när de går i endast en skolform i stället för två. I dag är förskoleklassen en egen skolform som inte ingår i grundskolan.

Förslaget innebär förändringar i skollagen men även i flera andra lagar. Ändringarna i skollagen börjar gälla den 1 juli 2026 och tillämpas första gången i fråga om utbildning och annan verksamhet som bedrivs efter den 30 juni 2028. Övriga lagändringar börjar gälla den 1 juli 2028.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att införa en tioårig grundskola. Förslaget innebär att förskoleklassen ersätts med en ny första årskurs i skolan. Den nya årskurs 1 blir en del av grundskolan som därmed förlängs med ett år, och årskurs 10 blir den avslutande årskursen.

Även skolformerna den anpassade grundskolan, specialskolan och sameskolan ska utökas med en ny första årskurs. Detta innebär att den anpassade grundskolan blir tioårig, specialskolan elvaårig och sameskolan sjuårig. Den nya första årskursen ska anpassas efter elevernas ålder, men i övrigt ska gällande regelverk gällande ämnen och kursplaner för de olika skolformerna följas.

Förslaget innebär bland annat att eleverna får en mer sammanhållen och likvärdig skolgång när de går i endast en skolform i stället för två. I dag är förskoleklassen en egen skolform som inte ingår i grundskolan.

Förslaget innebär förändringar i skollagen men även i flera andra lagar. Ändringarna i skollagen börjar gälla den 1 juli 2026 och tillämpas första gången i fråga om utbildning och annan verksamhet som bedrivs efter den 30 juni 2028. Övriga lagändringar börjar gälla den 1 juli 2028.

Riksdagen har behandlat regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport om statens insatser för att minska sjöfartens utsläpp av skadliga ämnen i havet.

Riksrevisionen konstaterar att miljön i svenska hav är hårt belastad och inte når god miljöstatus. Om det inte vidtas omfattande åtgärder förväntas det få negativa konsekvenser för både miljö och samhälle. Riksrevisionens rekommendationer till regeringen är bland annat att så snart som möjligt införa ett förbud mot utsläpp av så kallat skrubbervatten, det vill säga rensvatten från fartygens avgasreningssystem, i Sveriges hela territorialvatten.

I sin skrivelse instämmer regeringen i huvudsak i Riksrevisionens rekommendationer och har åtgärdat eller planerar åtgärder för att hantera frågor som berörs av rekommendationerna.

Riksdagen lade regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen sa också nej till 80 förslag i motioner om sjöfartsfrågor från den allmänna motionstiden 2024. Bland annat med hänvisning till planerade eller redan vidtagna åtgärder och pågående arbete.

Förslagen handlar exempelvis om svensk sjöfarts konkurrenskraft, isbrytning, miljöfrågor samt fritidsbåtsfrågor.

Riksdagen sa nej till cirka 140 förslag i motioner om högskolan från den allmänna motionstiden 2024. Riksdagen hänvisar till gällande bestämmelser, pågående arbete och vidtagna åtgärder.

Motionerna handlar till exempel om övergripande frågor om universitet och högskola, upplägg av och innehåll i utbildningar samt vissa studentfrågor.

Riksdagen sa nej till cirka 140 förslag i motioner om högskolan från den allmänna motionstiden 2024. Riksdagen hänvisar till gällande bestämmelser, pågående arbete och vidtagna åtgärder.

Motionerna handlar till exempel om övergripande frågor om universitet och högskola, upplägg av och innehåll i utbildningar samt vissa studentfrågor.

Riksdagen sa nej till cirka 140 förslag i motioner om högskolan från den allmänna motionstiden 2024. Riksdagen hänvisar till gällande bestämmelser, pågående arbete och vidtagna åtgärder.

Motionerna handlar till exempel om övergripande frågor om universitet och högskola, upplägg av och innehåll i utbildningar samt vissa studentfrågor.

Herr talman! Problemet med det här förslaget är att det inte handlar om minskade byggkostnader. Det handlar om minskat antal kvadratmeter. Det blir samma byggkostnad men minskat antal kvadratmeter. Det blir fler bostäder att slå ut det husets byggkostnad på, ja, men det är inte en effektivisering av byggkostnaden.

Däremot är det en försämring av tillgängligheten, som man låter studenter med funktionsnedsättning betala för. Det är ju det som blir effekten av förslaget. Effekten blir att det inte längre finns tillgänglighet som är universell och garanterad för alla.

När man ställer en och annan kritisk fråga till byggbolagen framgår det dessutom ganska snabbt att ingen tror att man ska börja bygga ettor på 13 kvadratmeter, som de här reglerna möjliggör. Ingen tror ens att man kommer att fortsätta bygga ettor på 16 kvadratmeter. Vad man i stället vill göra är att bygga ettor på 20–25 kvadratmeter med mindre badrum. Hyrorna i den typen av bostäder kommer alltså inte att bli lägre. De blir något lägre per kvadratmeter, ja, men de blir inte lägre per bostad.

Om man tror att man kommer att hjälpa studenter med hyran genom detta tror man fel. Man hjälper däremot byggbolagen med kalkylen; det kan vi se. Men det kommer inte att ge fler bostäder. Vad det kommer att göra är att stänga ute personer med funktionsnedsättning från ännu fler bostäder i Sverige än i dag.

Och återigen: Vi byggde många nya små bostäder under de åtta åren. Under de sju åren då Miljöpartiet hade bostadsministerposten byggdes det många nya småbostäder. Det kunde vi göra, och vi kan göra det igen – men inte på bekostnad av att en grupp människor stängs ute därför att Larry Söder tycker att de ändå bara är 1 ½ till 2 procent, så det spelar inte så stor roll. Det är inte gentilt; det är skamligt.

Herr talman! Jag börjar bakifrån. Det är inte andras pengar. Det är våra pengar. Det är de pengar vi pytsar in i vårt gemensamma samhälle. Där har vi sagt att alla ska kunna delta på lika villkor. Man ska kunna delta även om man behöver en rullstol. Det är vad vi har sagt, och det är detta som ni frångår, Larry Söder.

Du sa att 1,5–2 procent har behov av tillgänglighet och att det därför var gentilt att man var beredd att låta några av de bostäder som byggs vara tillgängliga. Jag måste säga, herr talman, att jag studsade till när jag hörde uttrycket ”gentilt” tidigare i debatten. Det var gentilt att man skulle låta andelen tillgängliga bostäder bli färre och färre. Det var gentilt att man var beredd att sträcka sig för en grupp som redan har helt andra utmaningar än dem som inte har samma problem, till exempel att sitta i en rullstol. Det var gentilt.

Herr talman! Jag tycker att det är intressant och fascinerande att man använder ett sådant uttryck. Det är inte gentilt att låta någon välja var den ska bo. Det är inte gentilt att säga: ”Vi kommer att sätta av 20 procent, i stället för bara 1,5 eller 2 procent, till ett getto för dig som har ett behov av tillgänglighet.” Det är inte gentilt, tvärtom. Det är inte gentilt att säga: ”Ni har inte längre samma möjligheter att välja en bostad, utan ni ska sitta där, i de bostäder som vi har bestämt.”

Dessutom, herr talman, byggdes det många bostäder under våra år med bostadsministerposten. Problemet var att det inte byggdes något under allianstiden.

Herr talman! Nu debatterar vi propositionen Lättnader i byggkraven för studentbostäder. Kanske borde vi kalla debatten Försämringar i byggreglerna för studentbostäder som stänger ute studenter från att delta i studentlivet på lika villkor. Möjligen är det något långt och klumpigt.

Herr talman! Jag ska börja med lite enkel matematik. Förslaget kommer att minska antalet möjliga bostäder för studenter med funktionsnedsättningar som vill studera, och de kommer dessutom att fortsätta att minska över tid. Det är grundläggande matte som mina ungar klarar.

Så till lite principer. Sverige står bakom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige har inte bara ställt sig bakom den, utan vi tog initiativ till den och var drivande i frågan. En av de viktiga parametrarna i konventionen är tillgänglighet, alltså att de fysiska förutsättningarna för att kunna delta i samhället finns. En av konsekvenserna har varit skärpta krav på bostäder. Principen är enkel: Vi ska inte förvisa personer med funktionsnedsättning till särskilda hus. Man ska så långt det är möjligt kunna välja var man vill bo på samma premisser som alla utan funktionsnedsättningar. Propositionen vi nu debatterar innebär ett stort avsteg från principen om universell tillgänglighet.

Inför denna debatt arrangerades ett studiebesök för oss ledamöter. Vi fick möjligheten att besöka tre olika studentområden runt Stockholm. Det var ett superintressant och mycket givande besök, med bra samtal och många nya idéer.

Från Miljöpartiet deltog jag och min kollega Nils Seye Larsen. Redan på det första stoppet stötte Nils på patrull. Medan jag och den övriga gruppen gick in för att titta på ett ombyggnadsprojekt fick han stanna utanför och titta på utemiljöerna. Det gick helt enkelt inte att komma in med rullstol. Därmed kunde inte Nils delta i samtalet. Han missade informationen som gavs och möjligheten att framföra sina åsikter. Han stängdes ute. Inte av illvilja eller ointresse utan för att byggnaden inte var tillgänglig.

Herr talman! Detta blir effekten när vi inte bygger för tillgänglighet. Människor stängs ute, får inte vara med, kan inte delta. Låt oss inte glömma det. Det är detta vi pratar om när vi pratar om tillgänglighet.

Det projekt vi besökte var en ombyggnad av en skyddad byggnad som byggdes innan nuvarande regler och krav. Huset har alltså aldrig varit tillgängligt. Det är inte heller på detta sätt man kommer att bygga enligt de föreslagna reglerna.

Ändå satte besöket fingret på kärnan i denna fråga, nämligen att stora delar av samhället i dag är stängt för personer med funktionsnedsättningar. Hela det studentområde vi besökte var stängt för studenter i rullstol. De kan inte bo där, och de kan inte heller besöka en vän där. De kan inte komma på en fika eller kika över och låna en kursbok. De kommer över huvud taget inte in. Det är stängt för dem. De är utestängda.

Under många år har ambitionen i Sverige varit att förbättra situationen och att bygga mer tillgängligt så att Sverige över tid ska få en ökande andel bostäder som alla studenter oavsett funktionsvariation ska kunna bo i och besöka. Nu, med denna proposition, gör regeringen tvärtom. Nu ber regeringen oss i riksdagen att fatta beslut som begränsar livsutrymmet och möjligheterna för kommande generationers studenter.

Herr talman! Jag ber mina kollegor i Sveriges riksdag att rösta nej till denna proposition. Jag ber ledamöterna att stå fast vid principen om universell tillgänglighet. Jag ber ledamöterna att stå upp för att de ungdomar som växer upp ska kunna ta vara på hela sin kapacitet.

Jag ber mina kollegor att stå upp för att våra kommande kollegor i denna kammare ska kunna studera och delta i studentlivet på samma villkor som sina vänner, även om de har en funktionsnedsättning. De ska få vara med, inte stängas ute. Jag ber er att stå upp för att det är ett gemensamt ansvar att inkludera alla i samhällets funktioner. Det är inte ett problem för den enskilde.

Miljöpartiet säger nej till propositionen, men behovet av bostäder som studenter kan efterfråga kvarstår. I den utredning som Boverket gjorde framgick att man ser lägre krav som enda sättet att sänka byggkostnaderna för nybyggda studentbostäder – notera: byggkostnaderna. Utgångspunkten är att allt annat är lika, och om man tar bort ett par decimeter i bredd på en liten etta får man plats med fler i huset. Hur mycket detta skulle göra när det gäller hyran är däremot oklart.

Tittar man på utvecklingen i Finland ser man att hyressänkningen har blivit marginell, någonstans runt 0,3 procent. Om man frågar byggbolagen, som vill ha de nya reglerna, visar de på hyressänkningar på några procent. Vilket det blir återstår att se. Det är därför vi vill se en utvärdering av förändringen, om den nu går igenom.

Men, herr talman, tänk om man i stället hade gett Boverket i uppdrag att tänka nytt – vad skulle hända då?

Efter visningen av det ombyggnadsprojekt som Nils stängdes ute från fortsatte vi vår rundtur. Vi besökte studentbostadsprojekt där man i stället för att kapa lite här och där tänkte och testade. Vi såg exempel på stora, ljusa bostäder där både jag och Nils utan problem kunde komma in, där vi hade kunnat hälsa på, där vi hade kunnat bo och där yteffektiva sovrum samsades med tillgänglighetsanpassade badrum och stora generösa sällskapsytor.

Det är bostäder som dessutom enkelt kommer att kunna omvandlas till exempelvis trygghetsboenden för äldre vid behov, eftersom det är möjligt att få assistans i badrummen och köken. Där kan en tjej med funktionsnedsättning sova över hos sin kille utan att behöva rulla ut i en tom korridor mitt i natten för att besöka en gemensam besökstoalett.

I en tid när demografin förändras snabbt och i en klimatkris som kräver att vi använder det vi redan har i stället för att bara bygga nytt behöver vi tänka nytt och flexibelt. Med de nya byggreglerna låser vi i stället in problem i nybyggda hus för lång tid framöver. Men så måste vi inte göra. Tänk om, och tänk rätt! Ta avstamp i behoven av flexibla bostäder, universell tillgänglighet och deltagande för alla, och leta efter lösningar!

Skrota propositionen, men sätt igång arbetet med framtidens studentbostäder redan i morgon! Lösningar finns redan, och fler kommer om man ställer frågan. Bejaka dem i stället för att backa på funktionsnedsatta studenters mänskliga rättighet att delta på lika villkor. Gör om, och gör rätt!

Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 5.

(Applåder)

Herr talman! När nu Tidöregeringen lägger fram en ny strategi för levande städer har staden förvandlats till en kuliss för handel och kommersiella intressen. Staden är inte längre en plats för dem som bor där utan en kuliss där de boende är potentiella kunder.

Regeringen skriver att man vill se en attraktiv stad men stryker alla formuleringar om jämlikhet. Man säger att den ska vara tilltalande, men för Tidöregeringen är det inte en prioritering att bryta segregationen.

En levande stad beskrivs som en plats där handeln blomstrar, men att luften är ren nog att andas, att vattnet är friskt nog att dricka eller tillräckligt rent att bada i eller att städernas klimatutsläpp minskar ingår inte längre i regeringens strategi.

Den tidigare strategin för hållbara städer, som arbetades fram under det miljöpartistiska statsrådet Karolina Skogs ledning 2017, innebar en hög ambitionsnivå i alla delar som berör livet i staden. Det regeringen nu presenterar är i stället en stympad produkt som mest liknar en pamflett för en handelsförening. Det duger inte.

Miljontals svenskar lever och verkar i våra städer. De förtjänar en regering som tar ansvar för investeringar i hållbara transporter, för långsiktigt hållbar luft- och vattenkvalitet, för att barnens perspektiv ska få genomsyra hela staden och att staden möjliggör för alla sina invånare att leva ett gott liv.

Den strategi vi nu debatterar kommer inte att ge vare sig stöd eller vägledning till stadens aktörer, och vi vill uppmana regeringen att ta tillbaka den till ritbordet och börja om.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Herr talman! I den här debatten är vi till stora delar överens. Det är ju trevligt.

Att köpa en bostad är för många ett av de största besluten, och bolånen är därmed av stor betydelse för många hushåll och utgör en stor del av hushållens utgifter. Marknaden för bolån är därför också av stor betydelse för den finansiella stabiliteten och den realekonomiska utvecklingen.

Väldigt mycket har redan sagts om det förslag som vi nu diskuterar. Jag vill återigen understryka att vi står bakom innehållet i propositionen, för intentionen är god och en reform är nödvändig. Men flera remissinstanser har också varnat för att förslaget inte kommer att få den önskade effekten.

Herr talman! Längre bindningstider innebär i grunden en ekonomisk trygghet med förutsägbara kostnader över tid, men det är omöjligt att förutse framtiden. Behov av ett större eller mindre boende kan uppstå oväntat. Skilsmässor, dödsfall, sjukdomsfall som påverkar privatekonomin eller nödvändigheten att flytta dit jobb finns påverkar behovet av bostad, men ränteskillnadsersättningen motverkar rörligheten på bostadsmarknaden. Detta inverkar negativt på bostadsmarknadens hela funktionssätt.

Valet av obundet eller bundet bolån är helt och hållet en fråga för hushållet att ta ställning till, men vi kan se att kraftiga och snabba förändringar i inflation och räntor får långtgående och stor påverkan på hushållens ekonomi. Att motverka hinder för hushållen att binda sina bolån skulle därför göra samhället och den finansiella stabiliteten mer motståndskraftiga.

Herr talman! Miljöpartiet ställer sig bakom förslaget om ny modell för beräkning av ränteskillnadsersättning vid förtidsbetalning av ett bundet bostadslån, men vi menar att detta i grunden är otillräckligt. Vi ser i dag omotiverade kostnader för många hushåll som vill betala sitt bostadslån i förtid med inlåsningseffekter av nuvarande regelverk. Vi ser hushåll vars livssituation plötsligt förändras, där försäljning av bostaden blir nödvändig och riskerar att leda till stora kostnader.

Herr talman! Bostaden är en mycket speciell produkt i våra liv. Det är inte en produkt på samma villkor som andra. Vi vill därför se fler förändringar som går längre och ger faktisk skillnad och ökad trygghet i människors vardag. Utöver propositionen föreslår Miljöpartiet därför ytterligare åtgärder:

Såväl dödsfall som skilsmässor är händelser som påverkar människor i grunden och i många fall även privatekonomin. Det är händelser som kan uppstå plötsligt, utan att man har kontroll över dem, och skapa en livssituation som blir svår att hantera. Miljöpartiet anser att det behöver utredas om åtminstone dödsfall och eventuellt även skilsmässor utgör livssituationer där bundna bolån ska gå att lösa utan eller med lägre ränteskillnadsersättning.

Herr talman! Vidare konstaterar vi att bostadsägare i en tid av ekonomisk osäkerhet kan tvingas sälja sitt boende för att minska kostnaderna. En del av oss här i salen – inte alla men en del – är gamla nog att minnas detta från 80-talet och 90-talet och från finanskrisen i mitten av 00-talet. Särskilt unga och barnfamiljer i ägt boende sitter ofta med stora lån och i ekonomiskt trängda situationer. Att man då ska behöva betala stora summor i straffavgift för att man tvingas sälja är orimligt.

Miljöpartiet vill utreda om man i samband med en försäljning ska kunna undvika ränteskillnadsersättning genom att bolånet flyttas från en bostad till en annan genom ett så kallat säkerhetsbyte. Banken byter då helt enkelt säkerheten för bolånet från den ena fastigheten till den nya. I dag finns dock ingen sådan generell regel, utan det är upp till banken att avgöra detta. Vi anser att möjligheten för en bolånetagare att ha rätt att flytta med ett bundet bolån, naturligtvis förutsatt att en flytt sker till en bostad som utgör likvärdig säkerhet för lånet, behöver utredas.

Herr talman! Amortering innebär att hushållen minskar sin skuld och belåningsgrad, sänker löpande boendekostnader och blir mindre påverkade av till exempel ränteuppgångar. Miljöpartiet anser att det finns ett värde i att hushållen ska ha rätt att amortera extra på bundna bolån utan straffavgift och att detta behöver utredas vidare. Vi anser att det skulle ha en positiv effekt både för enskilda hushåll och för samhället i stort.

Herr talman! Det är viktigt att hushållen har möjlighet att ta till sig vad reglerna innebär och vilken ersättning de kan bli skyldiga att betala till kreditgivaren. Flera remissinstanser anser att förslaget i propositionen är svårt att förstå.

Kreditgivare har redan i dag en skyldighet att innan kreditavtalet ingås informera om kreditgivarens rätt till ränteskillnadsersättning och hur denna ersättning ska beräknas. Kreditgivaren ska dessutom på begäran ge information om vad en betalning av skulden i förtid innebär. Eftersom ränteskillnadsersättningen är komplex och en situation där bundna bolån kan behöva återbetalas i förtid kan upplevas avlägsen när hushåll binder bolån anser vi att regeringen behöver ta initiativ till att se över hur kreditgivarens skyldigheter ska kunna leda till ökad information och kunskap hos hushållen om möjligheten att utnyttja sin konsumenträtt.

Herr talman! Kungliga Tekniska högskolan anger i sitt remissvar att det finns en risk att den föreslagna beräkningsmodellen i vissa fall kommer att överkompensera kreditgivare i ännu högre grad än den nuvarande modellen på dagens marknad. Även Svenskt Näringsliv pekar på att ränteskillnadsersättningen i vissa räntelägen kan bli högre än enligt nuvarande modell, även om ersättningen i de allra flesta fall förväntas bli lägre.

Svenska Bankföreningen anger att en konsekvens av om ränteskillnadsersättningen sätts för lågt kan bli att kreditgivare kan komma att kompensera sig för de kostnader som uppstår när vissa kunder löser bostadslån i förtid genom att höja räntan på lån med bunden löptid. Det är därför nödvändigt att förändringarna utvärderas utifrån hur de har påverkat agerandet från bolånetagare kring valet av bunden ränta men också utifrån hur olika grupper påverkas och under vilka situationer samt i vilken mån kreditgivare väljer att kompensera förändringarna genom att höja räntan på bolån. Den utvärderingen är helt nödvändig, så att vi vet vad vi gör.

Jag yrkar därför bifall till reservationerna 2 och 3.

Herr talman! Vi är skattebetalare, och Sveriges Konsumenter är till för skattebetalare. Det är inte en uppgift som jag tycker att vi ska ducka för.

Det är väldigt intressant att prata om att pengar går till påverkanskampanjer. Jag hoppas att Moderaterna kan byta fot och ställa sig bakom det lobbyregister som vi har föreslagit och som man i dag har sagt att man inte vill stå bakom.

Det skulle vara väldigt intressant att fundera över vad som händer med till exempel pengar som pumpas in i Svenskt Näringsliv och som går till Rödgrön röra och andra kampanjer eller för den delen vilka skattemedel som har gått till Sverigedemokraternas trollkonton och finansierat rena attacker och hatkampanjer mot sådana som mig själv och en del andra i min närhet. Det kan vi med stor glädje prata om.

De 5 miljoner som har gått till Sveriges Konsumenter innebär att vi som representerar alla Sveriges medborgare, alla Sveriges konsumenter, i den här kammaren – inte bara de som är anslutna till LO, Hyresgästföreningen eller för den delen de som är moderater, miljöpartister eller sverigedemokrater – har sett till att pengar går till att stötta allas möjligheter att utnyttja sina rättigheter. Det handlar om möjligheterna att driva frågor i Allmänna reklamationsnämnden, tolka avtal, förstå sina rättigheter och driva sin rätt att gå ur ett avtal. Det är vårt gemensamma ansvar.

Om ledamoten vill skriva en gemensam debattartikel – låt oss prata om hur vi upprättar ett lobbyregister och spårar vilka pengar som går till vilka påverkanskampanjer, till vilka trollkonton, till vilka Facebookgrupper och till vilka organisationer med skumma avsikter! Det ska jag gärna skriva en gemensam debattartikel om.

Herr talman! Det enkla svaret är att vi har ett gemensamt intresse av att stärka konsumenternas ställning på marknaden och av att staten har möjlighet att gå in och klippa de band som annars uppstår med ekonomiska intressen.

När man för över pengar till Allmänna reklamationsnämnden från Sveriges Konsumenter missar man det faktum att man då också tar bort möjligheten för många personer att få hjälp att skriva ansökningar till Allmänna reklamationsnämnden. Man tar även bort hjälpen att tolka avtal och att driva frågor. Det är det som händer. Det kan man tycka är en uppgift som ligger på Hyresgästföreningen, men jag tycker att det är ett gemensamt ansvar.

Jag kan tycka att det är ett gemensamt ansvar för oss att lägga pengar i en statsbudget – jag tror att det här handlade om 5 miljoner kronor – på att säkerställa att det finns finansiering och möjligheter att söka EU-medel för att driva konsumenträtt. Det är det debatten handlar om i dag. Alla de förslag som har debatterats handlar om att medborgarna ska ha möjlighet att tillgodogöra sig nyttan av lagstiftningen.

Om man är i 80-årsåldern är det inte helt självklart hur man skriver till Allmänna reklamationsnämnden. Det är inte helt självklart hur man tolkar ett avtal. Det är definitivt inte enkelt att ta sig igenom hur man säger upp ett abonnemang.

Att gå in med en i sammanhanget mycket liten peng som gör det möjligt för civilsamhället att växla upp mot andra pengar och därmed stötta medborgarna där kommunerna inte har lyckats med det tycker jag är ett väldigt effektivt och bra sätt att använda skattemedel och därmed också stärka konsumenterna gentemot de ekonomiska intressen som drivs av till exempel Svenskt Näringsliv och andra organisationer.

Herr talman! Statsministern har sin padda, och jag har med mig min dator!

Nu har vi en lång stund debatterat konsumenträtt här i kammaren. Men konsumenträtt för vem? När konsumenten ska hävda sin rätt gentemot ett företag eller en långivare, vilka möjligheter har den då? Vem är det som erbjuder stöd, och vem granskar missförhållanden?

Herr talman! Hälften av landets kommuner saknar i dag helt kommunal konsumentvägledning. Då hänvisas invånarna i stället till Konsumentverkets konsumentvägledning. Men där kan man inte få samma hjälp som i kommunerna. Man kan till exempel inte få hjälp att skriva en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden eller hjälp med att tolka ett avtal.

Även om du nu har turen att bo i en kommun med konsumentvägledare, är det då självklart att just du kan få hjälp på ett sätt som du kan ta till dig? Enligt arvsfondsprojektet Konsumenträtt för alla saknar hälften av landets konsumentrådgivare helt utbildning i bemötande och tillgänglighet. Det innebär att personer med funktionsnedsättning får ännu svårare att hävda sina rättigheter, eftersom det inte är möjligt att ställa frågan eller att ta till sig svaret.

Herr talman! Visste ni att antalet svenska män som är subfertila, det vill säga har så dålig kvalitet på sina spermier att de har svårt att få barn, är på väg mot 50 procent? Inom en kort framtid, i de låga födelsetalens Sverige, kan snart hälften av alla män ha svårt att få barn.

Anledningen är troligtvis livsstilsfaktorer och miljögifter. Men hur ska man veta hur man undviker kemikalierna som hindrar familjebildningen? Hur når vi konsumenter så att de kan göra medvetna val och undvika så mycket som möjligt av de evighetskemikalier som dödar de små simmarna och orsakar så mycket sorg när barnen inte blir till?

Herr talman! Det finns de av oss som inte vill stödja företag som missbrukar lagstiftning, utnyttjar kryphål eller helt enkelt har som affärsmodell att sabotera vår gemensamma miljö. Men hur vet vi vilka dessa företag är?

Herr talman! En del här inne minns säkert skriverierna kring mitt fondinnehav 2021. Till skillnad från nuvarande statsråd hade jag redovisat alla mina innehav väldigt noggrant. Jag hade inte, som en del andra statsråd just nu, deltagit i beslut i regeringen som potentiellt hade kunnat gynna min plånbok. Nej, rapporteringen 2021 handlade om att 200 kronor av mitt sparkapital hade placerats i olja via en fond som jag fått rekommenderad av min bank. Inga fel hade begåtts.

Att de där 200 kronorna fortfarande dyker upp i kommentarsfälten, ofta med hashtaggen #SD2026, har mest att göra med att jag är miljöpartist. Jag flyttade mina pengar. Kommentarerna kan jag hantera. Men, herr talman, är det lätt att tränga igenom fondinformation i dag? Vad är egentligen skillnaden mellan en rådgivare och en säljare inom finanssektorn? Är det enkelt för våra äldre att förstå?

Herr talman! Alla de här frågorna arbetar Sveriges Konsumenter med. I decennier har de hjälpt Sveriges konsumenter – mig, dig, alla andra – att förstå våra rättigheter, så att alla de kloka förslag som debatteras här får genomslag och för att vi ska kunna kräva vår rätt. Men i sin blinda jakt på civilsamhället har regeringen tagit bort pengarna till Sveriges Konsumenter helt. Det drabbar äldre. Det drabbar barn. Det drabbar funktionsnedsatta. Det drabbar oss allihop.

Vi vill se ett starkt civilsamhälle som helt fristående från ekonomiska intressen och företag kan stötta oss konsumenter och säkerställa att lagstiftningen också kan användas. Jag vill därför uppmana mina kollegor att trycka på regeringen och återföra anslaget till Sveriges Konsumenter så att vi kan få det här stödet och konsumenterna faktiskt får nytta av alla de lagar vi har talat oss varma för i dag. Efter den lilla uppmaningen yrkar jag bifall till reservation 22.

Herr talman! Barnkonventionens artikel 27 slår fast att alla barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Artikeln förtydligar att ansvaret är föräldrarnas men att konventionsstaterna åtar sig att bistå föräldrarna i det så att barnets rättigheter säkerställs.

År 2023 var ett rekordår för vräkningar av barn, men redan 2024 slogs rekordet igen. Vi ser en allt tydligare trend med ett ökande antal barnvräkningar, ofta efter hyrestvister eller att föräldrarna har hamnat efter med hyran, ibland med så lite som några dagar. Ökningen pekar också på att allt fler familjer har svårt att klara sig i de tuffa ekonomiska tiderna.

När barn vräks blir konsekvensen alltför ofta att de behöver lämna sitt sociala sammanhang, såsom skolan, vännerna och dag- och kvällsaktiviteterna, när de rycks upp från sitt hem. Vi har, inte minst i min egen hemkommun, sett skräckexempel där barn efter vräkning har slussats runt från härbärge till härbärge och tillbringat en vecka på varje ställe.

Herr talman! Sverige ska leva upp till barnkonventionen, och det är politikens uppgift att vända dagens negativa utveckling. Barn behöver ett långsiktigt och tryggt hem när de växer upp. Att leva under osäkra boendeförhållanden har en mycket negativ inverkan på ett barns liv och påverkar både hälsa och skolgång.

Det är vår övertygelse att barnfamiljer inte ska kunna vräkas till hemlöshet. I stället måste insatser sättas in i tid. När det gäller förebyggande åtgärder för att ordna långsiktiga boenden för barnfamiljer, att jobba förebyggande för att vräkningar av barnfamiljer ska förhindras och att ge stöd och hjälp när familjer förlorar sitt stadigvarande boende har kommunerna och deras socialtjänst en mycket stor roll att spela. Mycket kan och behöver göras för att stötta familjer till en trygg boendesituation.

Herr talman! Socialtjänstlagen tolkas i dag som att man bara kan hjälpa en helt bostadslös med speciella svårigheter, men det speglar inte dagens situation. Tvärtom ser vi hur allt fler hushåll helt utan social problematik, och med inkomster från arbete, har svårt att sätta mat på bordet och svårt att klara grundläggande utgifter som hyra. Socialtjänsten måste därför ges utökade möjligheter och ett utökat ansvar för att bevilja insatser till alla barnfamiljer, oavsett social problematik. Tyvärr ser vi hur regeringen i stället går i motsatt riktning och helt har undantagit ekonomiskt bistånd från resonemangen om barnets bästa, samtidigt som man ökar trycket på nyanlända i Sverige.

Herr talman! I väntan på ett stopp för vräkningar av barnfamiljer behöver boendelösningar för barnfamiljer i hemlöshet komma på plats. Det är fullständigt oacceptabelt att barn flyttas runt mellan olika temporära boenden utan någon möjlighet att rota sig.

Barnombudsmannen har tidigare föreslagit en 14-dagarsgräns för placering av barn på akutboenden. Vi vill se en avgränsad och snäv tidsgräns för placering av barn på akutboenden i linje med Barnombudsmannens förslag. Mer långsiktiga boendelösningar måste därefter tillhandahållas för att undvika att barn drabbas av ständiga flyttar.

Det måste slås fast i lagstiftningen att boendelösningar för barnfamiljer ska vara trygga och lämpliga för barn. Det kan låta som en självklarhet, men så är det inte i dag. I dag räcker det med tak över huvudet, och en konsekvens av det är att barn runt om i landet kan bo i miljöer som är direkt olämpliga för dem. Då uppfyller Sverige inte de krav barnkonventionen ställer på barns möjlighet till en positiv utveckling.

Vi vill att bostadsförmedlingar ska få tydligare riktlinjer och större utrymme för att ge förtur i bostadskön till prioriterade grupper. Det kan handla om barnfamiljer och våldsutsatta, eftersom konsekvenserna av en långvarig osäker boendesituation slår mycket hårt mot dessa grupper. Det finns exempel på kvinnor som stannar i våldsamma relationer för att det är så svårt att hitta en bostad. Det är en helt oacceptabel och ovärdig situation för Sverige.

Herr talman! Många familjer som befinner sig i en osäker boendesituation har hamnat där för att de av olika skäl inte har lyckats ta sig in på den ordinarie bostadsmarknaden. Det kan bero på bostadsbrist med långa köer eller på låga inkomster som gör det svårt att ha råd med det erbjudna utbudet av bostäder på hemorten. Det kan också ha att göra med att de inte godkänts på den ordinarie bostadsmarknaden för att de inte klarar hyresvärdarnas krav.

Hyresvärdar har rätt att ställa olika typer av krav på sina hyresgäster för att de ska komma i fråga för en lägenhet. I visa fall går kraven att motivera. Men alltför ofta är kraven orimligt höga. Kraven är tänkta att vara en trygghet för fastighetsägaren och minska den ekonomiska risken. Men i stället används kraven för att hålla vissa människor borta trots att de har tillräckliga inkomster för att klara hyran. Konsekvensen blir att många bostadssökande blir andra- eller tredjehandshyresgäster i osäkra boenden till högre kostnader. Det handlar alltså inte om att de inte har råd med hyran utan om att de inte lever upp till de i vissa fall rent bisarra krav som ställs. Vi anser därför att det behövs en reglering av vilka krav hyresvärdar kan ställa på en ny hyresgäst.

Vi anser också att bidrag måste räknas som inkomst när det gäller att uppnå kraven en hyresvärd kan ställa. I Sverige har vi valt att låta marknaden ta hand om bostadsförsörjningen. För att täcka glappet mellan bostadsmarknaden och hushållens inkomster har vi ett system med bostadsbidrag, barnbidrag och ekonomiskt bistånd. Vi har också försäkringar som akassa och sjukpenning. Men hur ska dessa system hjälpa om dessa pengar inte räknas som inkomst? Vi menar att dessa bidrag självklart måste räknas in i den disponibla inkomsten när betalningsförmågan ska bedömas. Det borde vara omöjligt att underkänna de pengar som är tänkta att vara bryggan över till ett självständigt boende.

I stället för omotiverat höga och konstlade krav borde det vara obligatoriskt för kommuner att tillhandahålla hyresgarantier till de barnfamiljer som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden på annat sätt. Kommunala hyresgarantier innebär att kommunen går i borgen för en hyresgäst som har tillräckligt god ekonomi för att ha ett eget boende men som av olika skäl, till exempel orimliga krav, ändå har svårt att få en hyresrätt med besittningsskydd. Det är dessutom hög tid att utreda möjligheten att utvidga hyresgarantierna till andra prioriterade grupper, inte minst våldsutsatta.

Herr talman! För att kunna stötta människor i behov av en bostad måste bostadsbidraget reformeras. Det finns mycket kring bostadsbidraget som behöver åtgärdas, men eftersom vräkningar av just barn får katastrofala följder och har ökat de senaste åren menar vi att bostadsbidraget för just barnfamiljer behöver åtgärdas akut.

Men i stället har regeringen precis dragit bort det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Det är en ekonomisk katastrof för många ensamstående föräldrar som kommer att förlora i genomsnitt 700 kronor i månaden mitt i sommaren. Detta sker samtidigt som matpriserna skenar och hyrorna höjts kraftigt. Vi vet inte än hur detta kommer att påverka barnvräkningarna, men vi kan ana att många familjer kommer att äta ännu sämre, att mammor helt slutar hämta ut medicin till sig själva och att den sista möjligheten för barnen att delta i kompisarnas aktiviteter på lika villkor dras in.

Herr talman! Barn har rätt till en stabil bostad. Barn har rätt till ett hem att växa upp i, vara trygga i och göra läxor i. Barn har rätt att slippa oron över att bli vräkta, och inget barn ska slussas runt mellan olika härbärgen. Detta är ett gemensamt ansvar för oss alla. Inga barn ska vräkas i Sverige.

Jag yrkar bifall till reservationerna 8 och 12.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 maj.)

Fru talman! Jag tackar för svaret och delar bilden av behovet av att reformera bostadsbidraget kraftigt, inte minst med tanke på hur få barnfamiljer som i dag nås av bidraget eftersom det under de senaste decennierna har urholkats på ett sätt som är ovärdigt en välfärdsstat som Sverige.

Det är inte det enda svaret på familjers svaga disponibla inkomster, naturligtvis. Vi ser dock, inte minst i Riksrevisionens rapport, hur urholkningen av bostadsbidraget i andra änden har fått som konsekvens att allt fler familjer blir alltmer trångbodda eftersom hyran är det sista man slarvar med. Det är det man i det absolut längsta prioriterar när man har låga inkomster; annat får stryka på foten. Barnen får inte nya kläder. Barnen kan inte delta på kompisarnas kalas, till exempel. Barnen kan inte vara med på aktiviteter eller följa med på bio. Barnen kan helt enkelt inte delta i samhället på samma villkor som andra. Detta ryker innan man slutar betala hyran, vilket naturligtvis är bra och värt att berömma föräldrarna för.

Men man borde inte behöva välja mellan att kunna ha grönsaker på middagsbordet och att klara sin hyra. Man borde inte behöva vara nere på så små bostäder att barnen inte har möjlighet att sköta sin skolgång och göra sina läxor i sina hem utan i stället tvingas ut på gatan.

Jag välkomnar ambitionen, och jag hoppas innerligt att detta blir en prioriterad fråga för Kristdemokraterna i regeringen, att ni kan tvinga ned de partier som vill dra in på bidragen och göra livet svårare för utsatta barnfamiljer och att ni når framgång i de förhandlingarna.

Fru talman! För ett par veckor sedan debatterade vi bostadspolitik och då också det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Jag uppskattade då mycket det djupa engagemang som jag uppfattade hos ledamoten Larry Söder för de barnfamiljer med låga inkomster i vårt land som står inför en väldigt tuff situation i sommar.

Jag ska inte på något sätt hålla ledamoten ansvarig för den vårbudget som kom, utan jag skulle i stället vilja fråga ledamoten vad Kristdemokraterna har för förslag. Jag är väl medveten om att Kristdemokraterna inte sitter själva i regeringen. Jag är också väl medveten om att det finns partier som har visat extremt lite intresse för de här familjerna och som raljerar kring att byta kontakter i stället för att sätta mat på bordet. Därför skulle jag hellre vilja höra vad Kristdemokraterna, om man kunde, skulle vilja göra för de här barnfamiljerna så att de nu inte riskerar att drabbas av vräkningar och inte måste välja mellan att betala hyran i tid och att äta riktig mat.

Herr talman! I regeringsformen 1 kap. 2 § fastslås det att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

I går skrev Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof att han hoppades att riksdagsledamoten Daniel Riazat skulle ”åka hem”. Att be rasifierade svenskar att åka hem är ett klassiskt rasistiskt grepp för att markera att inte alla svenska medborgare är lika mycket svenska. Men, herr talman, Sverige är mitt, Daniel Riazats, talmannens och alla svenska medborgares hem.

Jag vill därför fråga statsrådet Pål Jonson: Delar regeringen Sverigedemokraternas syn på rasifierade svenska medborgare, eller kan statsrådet här och nu fördöma det djupt rasistiska uttalandet från en ledande företrädare för regeringsunderlaget?

(Applåder)

Herr talman! Vatten, vilken grej ändå! För ungefär tio år sedan lärde sig mitt äldsta barn vattnets kretslopp. Hon går fortfarande runt och stänger av kranarna om någon i huset låter vattnet rinna för länge. Hon insåg redan då, på lågstadiet, det som väldigt många vuxna har så lätt att blunda för: Rent vatten är en begränsad resurs som är otroligt värdefull.

Klimatförändringarna är ett existentiellt hot mot mänskligheten. På lång sikt kan det bli omöjligt att uppehålla mänskligt liv på planeten. På lite kortare sikt kan Sverige och Norden hamna i korselden mellan feodala krigsherrar i Ryssland, Kina och USA när smältande polarisar gör det möjligt att borra efter oljan i Arktis.

Men klimatförändringarna orsakar också problem här och nu i vår vardag. Just nu är grundvattennivåerna dramatiskt låga i södra Sverige, och bevattningsförbud har redan införts på Gotland. De senaste åren har vi i stället för torka kunnat se skyfall som våra va-system inte har kunnat ta hand om. De har bland annat orsakat bräddning i systemet, det vill säga att avloppssystemet blir överfullt av regnvatten och orenat vatten flödar ut i hav och vattendrag och gör det omöjligt att använda vattnet.

Hushållningen med mark- och vatten-områden

Betydligt värre än bajs i vattnet är dock evighetskemikalier. PFAS har blivit den mest kända förkortningen för de här kemikalierna – ett samlingsnamn för molekyler som inte bryts ned på väldigt lång tid utan som lagras i kroppen och orsakar stora skador på människor och djur.

Herr talman! Det är lätt att ta det jag håller i min hand för givet: ett glas med vatten – rent vatten som våra barn inte blir sjuka av men som vi i dag spolar toaletter med, vattnar gräsmattor med och fyller våra pooler med. Ändå är det här kanske det mest avgörande och värdefulla vi har: vatten, rent vatten. Det behöver skyddas.

Herr talman! Att skydda vattentäkterna är en naturfråga, men det är också en beredskapsfråga. I dag ligger mycket av ansvaret utspritt på kommunerna och på enskilda fastighetsägare, men vi menar att också regeringen måste ta ett större ansvar för att säkra tillgången till vatten i kris, oavsett om det är i händelse av krig och konflikt eller till följd av klimatkrisen.

Miljöpartiet har behandlat frågorna kring vatten i en lång rad motioner. Civilutskottets betänkande 15 innehåller också ett stort antal yrkanden som syftar till att ge en mer robust och stabil vattenförsörjning i såväl fred som, gud förbjude, krig. Det är en lång rad yrkanden eftersom det är en lång rad åtgärder som krävs, men jag respekterar kammarens praxis och yrkar bifall endast till reservation 9.

Herr talman! Vi lär våra barn vikten av vatten och om vattnets kretslopp i vår värld. Låt oss då också skydda vattnet så att de kan lita på att det finns rent vatten att dricka, vad som än händer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 maj.)

Herr talman! Tack för möjligheten att med kort varsel rycka in i den här debatten! Ulrika Westerlund har åkt till Turkiet för att där stötta Joakim Medin, som ju sitter fängslad på helt bisarra grunder. Detta är en utveckling som vi tyvärr ser i alltför stora delar av världen just nu – mot mer auktoritära stater och mer ömhudade feodala ledare. Jag är väldigt stolt över att Ulrika kan vara där och visa det stöd som jag tror att hela kammaren ställer sig bakom för Joakim Medin och hans journalistiska gärning.

Herr talman! Miljöpartiet har nyligen kritiserat planerna på att ändra i skollagen så att de intagna barn och ungdomar som från och med nästa sommar kommer att befinna sig inom Kriminalvården och inte som nu på Sis inte längre självklart kommer att ha rätt till undervisning på plats.

En bra skolgång är en viktig skyddsfaktor mot att barn och unga ska dras in i kriminalitet eller, för den delen, fortsätta på en kriminell bana. En förutsättning för att skolgången ska ha en brottsförebyggande roll är att eleverna deltar i undervisningen och träffar skickliga lärare i trygga miljöer. Skolans kärnuppdrag måste värnas. Detta förutsätter undervisning på plats.

Herr talman! Skolministern sa den 8 april att en bra skolgång närmast är ett vaccin mot gängens framfart. Hur detta rimmar med att göra undervisningen för barn på anstalt sämre och mindre anpassad till de behov som finns är väldigt svårt att få ihop. Att undervisning på distans är mer flexibel och kan ge mer undervisningstid och undervisning i fler ämnen är sant. Problemet är att detta också är en undervisningsmodell som ställer betydligt högre krav på den som deltar i den. Att barn som dömts för brott och redan ligger efter i skolan skulle klara det ställer vi oss tveksamma till.

Enligt uppgift från Statens institutionsstyrelse har så många som 95 procent av de unga som nu vistas på Sis behov av extra stöd i skolan. Erfarenheterna från pandemin visar att det inte är självklart för de barn som behöver detta stöd att kunna hantera distansundervisning.

Det är viktigt att alla intagna inom kriminalvården, oavsett ålder, ges möjlighet till grundutbildning och kompletterande gymnasieutbildning. För vuxna är det också önskvärt med en ökad möjlighet att delta i utbildningar på distans, såsom folkhögskoleutbildningar, utbildningar på högskolenivå eller yrkesutbildningar. Utbildningsmöjligheterna vid anstalterna bör helt enkelt generellt förbättras.

Kriminalvårdsfrågor

Herr talman! I det återfallsförebyggande arbetet måste samverkan mellan alla betydelsefulla aktörer – till exempel Kriminalvården, polisen, socialtjänsten, hälso- och sjukvården och Arbetsförmedlingen – stärkas. Alla olika aktörer behöver ta sin del av ansvaret.

Även den återfallsförebyggande hälso- och sjukvården behöver stärkas, och vården måste vara sammanhängande från att verkställigheten påbörjas på anstalt fram till frivård och inslussning och vidare i det fria livet i samhället. Om orsaken till brotten kan anses vara beroendesjukdom, neuropsykiatriskt tillstånd eller samsjuklighet behöver klienten garanteras en sammanhållen vårdkedja.

För att lyckas med detta krävs att regeringen tar tag i de strukturella hinder som försvårar arbetet, såsom krisen i kriminalvården och regionernas och kommunernas svåra ekonomiska situation. Det återfallsförebyggande arbetet måste prioriteras mycket högre.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Fru ålderspresident! Det är ju svårt att debattera Caroline Högström eftersom hon inte kan svara, men hon lyfte en väsentlig fråga i detta. Hon säger att regeringen vill stärka ekonomiskt utsatta barnfamiljer på lång sikt. Då måste man verkligen fråga sig: Exakt hur gör man det?

Barn i vårt land får inte näringsriktig mat. Föräldrar har inte råd att äta lunch, de har inte råd att hämta ut sina mediciner, de har definitivt inte råd att ha bil och de har absolut inte råd att ha semester. De kanske kan betala avgiften för en fritidsaktivitet, men de har inte råd att köpa skor.

I ett sådant läge, när vi har familjer – ensamstående heltidsarbetande föräldrar med barn hemma – som har svag ekonomi samtidigt som matpriserna skenar, rycker regeringen undan pengar från dem i form av bostadstillägget.

Vad är det egentligen regeringen gör för att underlätta för dessa familjer? Är det hundralappen i jobbskatteavdrag som ska få dem att få jobb fast de redan har jobb? Kommer de att få ett nytt jobb? Kommer de att få fler jobb? Hur många hundra procent jobb ska de ha för att kunna sätta mat på bordet? Vad är det egentligen Caroline Högström menar? Det kanske statsrådet Anna Tenje kan svara på genom en mycket enkel fråga.

Jag har varit statsråd. Jag vet hur det är att stå där när det är så här många interpellanter uppe. Det tar lång tid, och det är svårt att hinna med alla frågor. Jag har all respekt för det, så jag ska göra det superenkelt.

Min fråga till statsrådet är: Vad gör regeringen som gör det lättare för en ensamstående med låga inkomster att sätta mat på bordet? Peka på en enda reform i vårändringsbudgeten – det är allt jag ber om.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Det blir samma debatt gång på gång om detta, och vi får höra att det slopade tillägget kommer att göra att många fler får jobb och hur mycket bättre det blir när man kan använda den där hundralappen precis som man vill, något som säkert är otroligt trevligt.

Principer och ideologi i all ära, men vi är inte överens om dessa saker, vilket är ganska uppenbart. Låt oss dock släppa ideologin och principerna en liten stund och fundera på vad som händer i praktiken.

Fru ålderspresident! Häromveckan tyckte Mikael Eskilandersson att rotavdraget var toppen för ensamstående mammor med låga inkomster, eftersom de därmed kanske kunde byta en kontakt i köket. Detta sägs i en tid då vi har sett matpriserna skena och vet att väldigt mycket av det man inte kan välja bort har blivit dyrare.

Jag har här i kammaren hört gång på gång att inflationen hålls tillbaka. Men hur inflationen i stort ser ut har ganska lite med verkligheten att göra för en familj som behöver köpa kläder och mat. Matpriserna har ökat mycket, mycket mer än vad inflationen har gjort. Frågan är då om man ska käka kontakter till middag. Kan man använda rotavdraget för att sätta mat på bordet? Har man någon nytta av sänkt bensinskatt om man ändå inte har råd med bil? Har man någon som helst glädje av sänkt flygskatt om man inte har råd att åka på semester? Kan man handla mat för de pengarna? Och har man någon glädje av ett rotavdrag om man inte äger sitt hus? Det går ju inte att använda.

Jag har några konkreta frågor till statsrådet Anna Tenje. Hur mycket mer än 100 procent förväntas en ensamstående mamma med flera barn arbeta? Om hon är barnskötare förlorar hon ungefär 500 kronor i månaden vid halvårsskiftet. Mitt i sommaren när barnen har sommarlov kommer hon att förlora 500 kronor netto. I det är den skattesänkning hon får inräknad. Då är frågan hur mycket mer än 100 procent man förväntar sig att hon kommer att stimuleras att arbeta för att försörja sin familj.

Min andra fråga är: Kan statsrådet peka på en enda åtgärd i vårändringsbudgeten som kommer att hjälpa ensamstående föräldrar med låga inkomster att sätta mat på bordet när de förlorar det tillfälliga bostadsbidraget? Finns det någon som helst åtgärd som hjälper dem att sätta mat på bordet när tillägget försvinner och de på grund av regeringens budget går back med över 500 kronor i månaden?

Fritidskortet är en trevlig reform, men det är samma sak där. Man kan inte äta en fotbollsavgift, och sådant är det enda man kan använda reformen till. Finns det någon reform som statsrådet Anna Tenje kan berätta om i dag som dessa familjer kan glädjas över eftersom den kommer att hjälpa dem att sätta mat på bordet? Eller är det mer havregrynsgröt för alla som gäller?

(Applåder)

Fru talman! Hur använder man 4 miljarder i bostadspolitiken? Man kan lägga dem på ett investeringsstöd för att stimulera byggandet av bostäder med lägre hyror än vad som annars hade varit möjligt. Då räcker de i två eller kanske till och med tre år. Man kan lägga dem på att stimulera energieffektiviseringar som permanent sänker kostnaderna för hushåll och företag för uppvärmning och belysning under lång tid framöver. Man kan lägga dem i ett stöd för att renovera upp det äldre beståndet i miljonprogrammen, eller så kan man lägga dem på stadsmiljöavtal eller investera dem i infrastruktur. Sedan kan man naturligtvis också bränna dem på ett halvårs köksrenoveringar i villor och hoppas att det ska rädda en byggbransch i kris.

Fru talman! Jag hade den stora äran att under tio månader tjänstgöra som bostadsminister i Sveriges regering. Jag hade gärna gjort det längre, men jag är av uppfattningen att politikens innehåll är viktigare än vilka poster man kan förhandla sig till eller klamra sig fast vid. När riksdagen valde att rösta igenom den servettskiss till statsbudget som hade förhandlats fram av Sverigedemokraterna i stället för den budget som vi hade förhandlat fram lämnade jag mitt uppdrag. Det är jag stolt över, för politik spelar roll.

Fru talman! Under det knappa år som jag var statsråd påbörjades över 70 000 bostäder, vilket är mer än dubbelt så mycket som under förra året och mer än dubbelt så mycket som prognosen för det här året. Missförstå mig rätt nu; jag tar absolut inte åt mig äran för det personligen. Men faktum är att det under den tid som Miljöpartiet hade bostadsministerposten byggdes fler bostäder i Sverige än det hade gjorts på decennier.

Under vart och ett av de sju åren påbörjades fler bostäder än under de senaste två åren. Vi kanske bytte person på posten vid ett antal tillfällen, men vi arbetade målmedvetet och strukturerat med att få till stånd fler bostäder – och det gav resultat. Det är jag också stolt över, för politik spelar som sagt roll.

Fru talman! En bostadspolitik är dock inte bara byggande. En bostadspolitik kräver också att de människor som bor, jobbar och lever i Sverige har råd att betala för sin bostad och kan leva på sin lön. Bostadspolitik är att ha ambitioner om goda bostäder, tillräckligt stora bostäder och trygga hem för barn.

Fru talman! Det serverades lunch på Mynttorget i dag. Makalösa Föräldrar, en förening för de sannerligen makalösa föräldrar som lever ensamma med sina barn, bjöd på gröt. De bjöd på gröt eftersom det är vad de äter till lunch – när de äter lunch.

Regeringen lägger miljarder av våra skattemedel på att låta villaägare renovera kök – eller, förlåt, byta kontakter. Ännu många fler miljarder går till att sänka skatten för de allra, allra rikaste. Den som äger sitt boende får ett bidrag på en tredjedel av räntekostnaden, betalat med skattemedel. Det är ett bidrag som finansieras av alla som betalar skatt, även de som inte äger sitt boende.

Fru talman! En ensamstående barnskötare med två barn i hyresrätt i Stockholm får däremot inte del av de här miljarderna. Hon får en hundralapp i skattesänkning – grattis! Men hon förlorar många fler hundralappar när det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget tas bort. Mitt i sommaren försvinner det, när barnen är hemma från skolan och ingen skollunch serveras. För mamman i mitt exempel innebär det att hon förlorar mer än 500 kronor i månaden – 500 kronor i månaden! Därför äter hon gröt till lunch, när hon alls äter lunch.

Allt fler låginkomsttagare i Sverige, särskilt ensamstående, väljer bort att äta lunch för att ha råd med mat till sina barn. Hyran är nämligen alltid prioriterad. När pengarna inte räcker lånar man av grannen, av en vän eller av en förälder. Närmare hälften av de ensamstående med låga inkomster har behövt göra det de senaste sex månaderna.

Låt det sjunka in en stund: 40 procent av ensamstående med inkomster under medianlön har lånat till hyra eller motsvarande kostnader de senaste sex månaderna! Förstår ni vilken fattigdomskris vi sitter med?

Fru talman! Vi har ett tydligt bostadspolitiskt mål som riksdagen har slagit fast, nämligen att barnfamiljer ska ha råd med en tillräckligt stor bostad. I stället har de familjer som skulle erbjudas hjälp för att kunna bo på ett bra och rimligt sätt tvingats flytta till allt mindre bostäder. Familjer med låga inkomster blir alltmer trångbodda, och nu är vi i en situation där pengarna inte längre räcker till mat. De räcker inte heller till mediciner, som dessutom ska bli ännu dyrare nu. Och de räcker definitivt inte till någon semester.

Det är i den situationen som regeringen har valt att dra in tillägget till bostadsbidraget. Man har inte valt att förstärka det och inte att permanenta det, utan man har valt att dra in det. Man slopar det, mitt i sommaren, och lämnar familjerna i sticket – trots att barnvräkningarna ökar. Det borde inte kunna ske i Sverige att barn ställs utan hem. Det borde vara en fullständigt självklar uppgift för oss som samhälle att se till att det inte sker.

Fru talman! Bostadspolitik borde vara mycket mer än byggande. Bostadspolitik borde handla om rätten till en bostad och om att ge barn som växer upp i Sverige en tillräckligt bra bostad för att de ska kunna ta sig an sin utbildning. Det borde handla om möjligheten att klara sin hyra på en heltidslön även om man är kvinna och arbetar inom vård och omsorg och även om man lever ensam med sina barn.

Fru talman! Låt oss fortsätta debattera hur vi bygger bostäder, hur vi planerar goda samhällen och hur vi kan investera i en byggbransch som har haft det riktigt, riktigt tufft. Men låt oss också fortsätta debattera hur vi stärker betalningsförmågan för alla dessa makalösa, fantastiska föräldrar som arbetar och sliter varje dag men inte får ihop ekonomin.

Visst ska det väl ändå löna sig att arbeta – inte bara för den som arbetar i industrin, som riskkapitalist eller riksdagsledamot utan också för den som arbetar med omsorg? Visst vill vi väl att även vårdbiträdet på äldreboendet och barnskötaren på förskolan ska ha råd att betala hyran och sätta mat på bordet? Visst tycker vi väl att även ensamstående mammor ska kunna äta lunch, och då inte bara gröt? Och visst tycker vi väl att deras arbete är värt lite mer än bara applåder?

Bostadspolitik

Fru talman! Nog tycker vi att det är en skam att samhällets skyddsnät har blivit så fullt med hål att barn kan vräkas från sina hem? Jag trodde i alla fall det. I stället hör jag nu att Tidöpartierna tycker att det är bra, önskvärt och rimligt att heltidsarbetande föräldrar kan hänvisas till socialtjänsten och få försörjningsstöd när pengarna inte räcker till hyra. Det var Sverigedemokraternas svar på den här problematiken.

Att förlänga – permanenta – tillägget till bostadsbidraget borde vara en självklarhet, fru talman. Att stoppa vräkningar av barn är ett krav. Jag yrkar bifall till reservation 18.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 april.)

Herr talman! Det var inte så mycket till svar. Ledamoten ägnade först en minut åt att prata om vad som inte hör hemma i civilutskottet och sedan nästa minut åt att prata om saker som enligt samma logik inte hör hemma i civilutskottet.

Jag är av den åsikten att bostadspolitiken, som vi debatterar i dag, i allra högsta grad kommer att behöva omfatta också diskussionen om bostadsbidrag, även om den formellt inte hanteras i utskottet.

Frågan är dock om detta är svaret från Sverigedemokraterna till de föräldrar som måste låna pengar till hyran. Är svaret till undersköterskor, vårdbiträden, barnskötare, våldsutsatta kvinnor och andra som inte kan sätta mat på bordet att de kan få rotavdrag om de vill byta en kontakt? Är det Sverigedemokraternas svar på deras utsatthet?

Herr talman! Vi har tidigare i debatten hört hur David Josefsson från Moderaterna har sagt nja när det gäller om man ska förlänga det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Vi har hört Larry Söder för Kristdemokraterna säga att de väldigt gärna vill förlänga det. Vi har hört Helene Odenjung från Liberalerna säga att också de gärna vill förlänga det.

Då blir frågan vad som kommer att hända nästa vecka. En kvalificerad gissning är att det kommer att bli Mikael Eskilandersson som man skyller på om det inte blir någon förlängning.

Jag tänker därför att jag ställer frågan direkt till honom: Har Sverigedemokraterna sett till att det blir en förlängning av det tillfälliga bostadsbidraget? Eller har man blockerat det? Det är ganska uppenbart efter den här debatten att det inte är regeringen som kommer att besluta i ärendet.

Herr talman! Det tappar ju inte hela sin funktion eftersom det inte tappar funktionen för dem som inte har försörjningsstöd, till att börja med. Det är ju ett lite märkligt argument. Det är en väldigt stor grupp som jobbar och har inkomst från lön men som inte klarar sig på lönen. De behöver det här tillägget i bostadsbidraget för att priserna har ökat så mycket.

Herr talman! Det är också så att inflationstakten visserligen har sjunkit, men priserna har fortfarande inte gått tillbaka. Framför allt har matpriserna inte gått tillbaka. Jag skulle faktiskt inte vilja se ledamoten gå ut till dessa familjer och förklara för dem att de inte längre behöver sitt bostadstillägg eftersom inflationstakten nu är nere på 2–3 procent. Jag tror inte att detta skulle tas emot väl.

Tvärtom tror jag att det i stället skulle vara oerhört viktigt med ett samtal utifrån att man faktiskt förstår precis hur svårt människor har det i Sverige i dag och att detta även – och i väldigt stor utsträckning – drabbar människor som har heltidsarbete men som faktiskt inte klarar sig på sin lön.

Jag vill än en gång rikta en uppmaning till regeringen. Jag kan också tipsa om att man har ett ganska starkt verktyg att förhandla med om man sitter i regeringen. Det är nämligen möjligt att lämna en regering som faller om man inte sitter kvar i den. Det är ett fantastiskt bra påtryckningsverktyg när man till exempel vill hjälpa familjer som inte kan sätta mat på bordet.