Linda W Snecker

Riksdagen har behandlat en skrivelse där regeringen presenterar dels den reviderade nationella strategin för klimatanpassning, dels sin handlingsplan för klimatanpassning för de kommande fem åren. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Syftet med att uppdatera strategin är att beskriva hur det nationella klimatanpassningsarbetet bör utvecklas och hur åtgärder bör prioriteras utifrån uppdaterad kunskap om ett förändrat klimat. I handlingsplanen identifierar regeringen en rad åtgärder som de under mandatperioden avser verka för att vidta.

Riksdagen sa också nej till cirka 70 förslag i motioner, varav cirka 20 är från den allmänna motionstiden 2023. Förslagen handlar om klimatanpassning på olika sätt och riksdagen hänvisar till bland annat pågående utrednings- och lagstiftningsarbete.

Riksdagen har behandlat en skrivelse där regeringen presenterar dels den reviderade nationella strategin för klimatanpassning, dels sin handlingsplan för klimatanpassning för de kommande fem åren. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Syftet med att uppdatera strategin är att beskriva hur det nationella klimatanpassningsarbetet bör utvecklas och hur åtgärder bör prioriteras utifrån uppdaterad kunskap om ett förändrat klimat. I handlingsplanen identifierar regeringen en rad åtgärder som de under mandatperioden avser verka för att vidta.

Riksdagen sa också nej till cirka 70 förslag i motioner, varav cirka 20 är från den allmänna motionstiden 2023. Förslagen handlar om klimatanpassning på olika sätt och riksdagen hänvisar till bland annat pågående utrednings- och lagstiftningsarbete.

Riksdagen har behandlat en skrivelse där regeringen presenterar dels den reviderade nationella strategin för klimatanpassning, dels sin handlingsplan för klimatanpassning för de kommande fem åren. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Syftet med att uppdatera strategin är att beskriva hur det nationella klimatanpassningsarbetet bör utvecklas och hur åtgärder bör prioriteras utifrån uppdaterad kunskap om ett förändrat klimat. I handlingsplanen identifierar regeringen en rad åtgärder som de under mandatperioden avser verka för att vidta.

Riksdagen sa också nej till cirka 70 förslag i motioner, varav cirka 20 är från den allmänna motionstiden 2023. Förslagen handlar om klimatanpassning på olika sätt och riksdagen hänvisar till bland annat pågående utrednings- och lagstiftningsarbete.

Motion till riksdagen 2023/24:2911 av Andrea Andersson Tay m.fl. (V) med anledning av prop. 2023/24:152 Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2023/24:152 i den del som avser förslag om att tillståndet vid ändring av en miljöfarlig verksamhet ska begränsas till att enbart avse ändringen (ändringstillstånd). Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på obligatorisk omprövning för moderna miljövillkor för miljöfarlig verksamhet som sker 20 år efter att dom eller beslut meddelats och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen avslår proposition 2023/24:152 i den del som avser förslag om att tillståndsmyndigheten ska få förlänga giltigheten för ett vid tidpunkten för ansökan gällande tillstånd för en miljöfarlig verksamhet eller en vattenverksamhet eller ett gällande Natura 2000-tillstånd (giltighetsförlängning). 2 Bakgrund Regeringen föreslår i propositionen åtgärder för en mer effektiv miljöprövning. Förslagen ska även förenkla regelverket för miljöprövning genom större enhetlighet och tydligare kravnivåer. Förslagen innebär att ändringstillstånd ska kunna användas i större utsträck­ning än i dag. Giltighetstiden för tillstånd ska kunna förlängas med tre år, vilket skulle kunna ge tillståndshavaren mer tid att avsluta den tillståndspliktiga verksamheten eller få ett nytt tillstånd. Vidare föreslås att länsstyrelsernas uppgifter under avgränsnings­samrådet utvecklas för att öka möjligheterna att få fram ett bra underlag och för att för­tydliga utfallet av samrådet. För att effektivisera prövningen föreslås att antalet parts­myndigheter minskas genom att Kammarkollegiet inte längre ska vara sådan myndighet. I propositionen föreslås även bestämmelser för att effektivisera prövnings­myndigheternas handläggning av ansökningar om tillstånd. Bland annat föreslås ändringar för att fler muntliga förberedelser ska hållas och användningen av tidsplaner ska öka. Det föreslås även att fler mål ska få avgöras utan huvudförhandling och att utrymmet för digital handläggning ska öka. 3 Positivt med förenklingar men en helhetssyn krävs för bibehållet miljöskydd i lagstiftningen Vänsterpartiet ser positivt på att förenklingar och effektiviseringar genomförs i syfte att möta klimatkrisens utmaningar och förbättra förutsättningarna för verksamhetsutövarna. Åtgärder som riskerar att försvaga miljöskyddet kan dock inte enligt vår uppfattning anses vara vare sig lämpliga eller försvarbara. Miljöbalkens syfte att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer kan leva i en hälso­sam och god miljö ska fortsatt värnas. Regeringens proposition har i stora delar sin grund i Miljöprövningsutredningens betänkande Om prövning och omprövning – en del av den gröna omställningen. Propositionen saknar dock det helhetsgrepp som betänkandet i väsentliga delar har och innehåller endast i delar utredningens förslag. Vänsterpartiet anser inte att det i Sverige föreligger behov av att införa ett helt nytt system för förenklade och effektiva processer för miljötillstånd. Det bekräftas även av regeringen i propositionen att statistiken visar att de flesta mål och ärenden handläggs i tid. Statistiken visar även att den absoluta majoriteten av verksamhetsutövarna får tillstånd till sökt verksamhet. Endast 3 procent av ansökningarna vid mark- och miljö­domstol under åren 2020–2021 fick avslag. Vänsterpartiet ställer sig bakom ett flertal av förslagen i propositionen som vi anser kan bidra till att göra vårt nuvarande prövningssystem smidigare. Men vi anser att ett antal förslag kan försvaga vårt nuvarande miljöskydd och föreslår därför nedanstående med anledning av propositionen. 3.1 Enklare regler för ändringstillstånd måste kombineras med krav på moderna miljövillkor för miljöfarliga verksamheter Det finns i nuvarande lagstiftning (16 kap. 2 a § miljöbalken) möjlighet att vid ändring av miljöfarlig verksamhet få tillståndet begränsat till att enbart avse ändringen. Ett sådant tillstånd kallas ändringstillstånd. I praktiken får många verksamhetsutövare redan i dag tämligen ofta ändringstillstånd, vilket innebär mindre omfattande underlag vid prövning än om hela verksamheten prövas. Regeringen föreslår i propositionen i avsnitt 6.1 att huvudregeln ska vara att ett tillstånd ska begränsas till att enbart avse ändringen. Miljöprövningsutredningen föreslår i sitt betänkande att tillståndet alltid ska begränsas till att enbart avse ändringen om inte ansökan avser tillstånd för hela verksamheten och att det därmed inte ska göras någon bedömning av om det är olämpligt att tillståndet begränsas till att enbart avse ändringen av verksamheten. Utredningen anser dock att ett sådant förslag ska införas under förutsättning att krav på obligatorisk omprövning av domar och beslut införs för att förse miljöfarliga verksamheter med moderna miljövillkor. Även Naturvårdsverket tillstyrker förslaget under förutsättning att tiden för obligatorisk omprövning sätts till en kortare tid än 40 år. Myndigheten framhåller att när möjligheten till begränsade ändringstillstånd infördes 2005 underströk lagstiftaren vikten av att äldre tillstånd uppdaterades aktivt och såg framför sig att alla tillstånd och villkor skulle ha anpassat sig till miljöbalkens krav senast 2015. Så har inte blivit fallet. Naturskyddsföreningen och WWF anser att ändringstillstånd inte bör kunna användas om grundtillståndet är äldre än miljöbalken och anser att den utökade möjligheten till ändringstillstånd förutsätter att det föreslagna systemet för obligatorisk omprövning blir verklighet. Vänsterpartiet delar Naturvårdsverkets och miljöorganisationernas invändningar mot att införa enklare regler för ändringstillstånd trots att inte krav på moderna miljövillkor för miljöfarliga verksamheter har införts. Vi är således inte emot enklare regler för ändringstillstånd men anser i likhet med Miljöprövningsutredningen och ett flertal remissinstanser att det förutsätter att krav på moderna villkor och tillstånd samtidigt införs. Vi föreslår därför att förslaget i propositionen avslås. Riksdagen bör avslå proposition 2023/24:152 i den del som avser förslag om att vid ändring av en miljöfarlig verksamhet ska tillståndet begränsas till att enbart avse ändringen (ändringstillstånd). Detta bör riksdagen besluta. Naturvårdsverket föreslår att med moderna miljövillkor ska avses att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för människors hälsa eller miljön har bestämts genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än 20 år. Naturvårdsverket bedömer att en obligatorisk omprövning för moderna miljövillkor som sker 20 år efter att domen eller beslutet meddelats bättre svarar mot vad som kan förväntas i fråga om teknik­utveckling och andra förändrade förutsättningar än om översynen sker först efter 40 år, vilket Miljöprövningsutredningen föreslagit i sitt betänkande. Även Naturskydds­föreningen och WWF anser att 20 år är en rimlig tid för omprövning i syfte att modernisera miljövillkoren. Vänsterpartiet delar bedömningen att 20 år är en rimlig avvägning för att ta hänsyn till teknikutveckling och nytt kunskapsläge om klimat, miljö och människors hälsa. Majoriteten av alla tillstånd till miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet har i dag tillstånd som gäller för evigt, och det finns i dag många verksamheter som bedrivs med stöd av tillstånd som meddelats enligt 1969 års miljöskyddslag. Regeringen bör återkomma med förslag på obligatorisk omprövning för moderna miljövillkor för miljöfarlig verksamhet som sker 20 år efter att en dom eller ett beslut meddelats. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 3.2 Möjlighet till giltighetsförlängning av tidsbegränsade tillstånd kan ge negativa effekter för människors hälsa och miljön Regeringen föreslår i avsnitt 6.4 att tillståndsmyndigheten ska få förlänga giltigheten för ett vid tidpunkten för ansökan gällande tillstånd för en miljöfarlig verksamhet eller en vattenverksamhet eller ett gällande Natura 2000-tillstånd (giltighetsförlängning). Tillståndet ska kunna förlängas i tre år. Vänsterpartiet anser att förslaget, som exempelvis kan ha bäring på t.ex. fortsatt brytning i en kalkstenstäkt, kan innebära ett försvagat miljö- och hälsoskydd. Vänsterpartiet ser risker med att detta i praktiken kan försvaga verksamhetsutövarens ansvar att i god tid ansöka om ett nytt tillstånd innan gällande tillstånd löper ut. Även om tillstånd endast ska förlängas om det är lämpligt med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön finns risken att detta blir en norm. Konsekvensen skulle därmed riskera att bli, som Naturskyddsföreningen konstaterar, att tillståndsmyndig­heten inte ges möjlighet att uppmärksamma att mycket ny kunskap tillkommit sedan verksamheten en gång fick tillstånd. Detta skulle exempelvis kunna gälla ny kunskap om hur tillgången till och kvaliteten på grundvatten kan påverkas av en täktverksamhet. Vi föreslår därför att förslaget i propositionen avslås. Riksdagen avslår proposition 2023/24:152 i den del som avser förslag om att tillståndsmyndigheten ska få förlänga giltigheten för ett vid tidpunkten för ansökan gällande tillstånd för en miljöfarlig verksamhet eller en vattenverksamhet eller ett gällande Natura 2000-tillstånd (giltighetsförlängning). Detta bör riksdagen besluta. Andrea Andersson Tay (V) Kajsa Fredholm (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Håkan Svenneling (V) Linda W Snecker (V)

Motion till riksdagen 2023/24:2901 av Håkan Svenneling m.fl. (V) med anledning av prop. 2023/24:138 Avancerat ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition 2023/24:138 Avancerat ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan. 2 Inledning Regeringens proposition föreslår att riksdagen godkänner det avancerade ramavtal som utgör en modernisering av nuvarande associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan. Det är alltså en uppdaterad version av det redan befintliga associeringsavtal som sedan 2005 finns mellan EU och Chile. Avtalet reglerar relationerna med Chile och inkluderar de bi­laterala förbindelserna. En stor del av avtalet rör handel och handelsrelaterade frågor. Vänsterpartiet säger nej till regeringens proposition och därmed till det utvidgade avtalet. Vi menar att varken Sverige eller EU ska ingå internationella handelsavtal vars effekt förvärrar klimatkrisen och bryter mot de mänskliga rättigheterna. Läs mer i vår motion Handelspolitik (mot. 2023/24:989). 3 En värdig handelspolitik Handelsrelationer har genom historiens gång varit ett av de viktiga element som förbinder olika regioner och tvingat oss att förhålla oss till varandra. När den är som bäst tillåter handeln ett utbyte av produkter, färdigheter och kreativitet som berikar livet för människor som bor i de inblandade områdena. Men alltför ofta har handeln använts som ett verktyg för att utnyttja, plundra och ytterligare berika de rika länderna på andras bekostnad. Denna utvidgning av tidigare avtal med Chile kan i slutändan hota ansträngningarna för att bekämpa den globala upphettningen, undergräva Chiles planer för industriell utveckling och hota små och medelstora jordbrukare. Avtalet skyddar investeringar i fossila bränslen samt ger investerarna undantag från att följa regeringens klimatpolitik. Avtalet saknar effektiva verktyg för att ta itu med korruption, fattigdom och ojämlikhet, skydda arbetstagarnas rättigheter, skydda små och hållbara jordbruk, garantera ursprungsbefolkningarnas demokratiska rättigheter till sin mark och leverera klimaträttvisa. Regeringen skriver i sin proposition om hur avtalet innebär ambitiösa handels- och hållbarhetsåtaganden. Samtidigt ignorerar man det faktum att Chile bryter mot sina internationella åtaganden gällande mänskliga rättigheter genom att förhandla fram ett avtal som fastställer handels- och investeringsregler som begränsar suveränitet. Den stora ekonomiska ojämlikheten, diskrimineringen av urfolk, miljöförstöringen och försäljningen av vattenrättigheter är inskränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU:s associeringsavtal borde ha använts som ett verktyg för att driva utvecklingen i Chile i en mer demokratisk riktning än vad som nu är fallet, i synnerhet då EU har i åtanke att säkra en del av mineralförsörjningen genom exploatering av bl.a. litium. Just litiumexploateringen är en process som kräver stora volymer vatten, vilket kommer att drabba områden som redan har problem med vattenförsörjning. Om Chile ska säkra vår försörjning måste vi bidra till att säkra inte bara de lokala samhällenas välstånd utan även möjligheterna till vidareförädling. Vattenfrågan är en återkommande kritik då Chile har privatiserat vattnet, och i dag är en stor del av de företag som äger vatten­rättigheterna europeiska. Dessa företag har torrlagt stora områden, där natur, små­brukare, urfolk och kvinnor drabbats värst. Dessutom finns det stor kritik mot associeringsavtalets process, eftersom den tidigare regeringen förhandlade fram nuvarande förslag i hemlighet, utan inflytande från medborgare eller civilsamhället. Däremot har näringslivets representanter deltagit under hela processen och därför fått stor insyn och möjligheter att påverka. Förhandlingen kring avtalet har också genomförts utan en process av samråd med ursprungsbefolk­ningar, vilket krävs enligt ILO-konvention 169. Det skapar också vissa frågor om hur avtalets skrivningar om mänskliga rättigheter de facto kommer att tolkas. Delar av avtalet är till synes positiva, såsom att parterna förbinder sig till insatser för att motverka spridning av massförstörelsevapen. I den andan vore det lämpligt om Sverige stiftade en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Se bl.a. vår motion med anledning av proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato. Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2023/24:138 Avancerat ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan. Detta bör riksdagen besluta. Håkan Svenneling (V) Andrea Andersson Tay (V) Kajsa Fredholm (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Linda W Snecker (V)

Motion till riksdagen 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) med anledning av prop. 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i syfte att garantera svensk suveränitet bör kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska brottsoffer inte ska behöva processa i amerikanska militärdomstolar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ger USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig och tillkännager detta för regeringen. 2 Inledning Regeringens proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater behandlar det s.k. DCA-avtalet, eller mer korrekt Defense Cooperation Agreement. Avtalet reglerar förutsättningarna för amerikansk militär på svensk mark. Regeringen menar att avtalet ökar Sveriges säkerhet. Vänsterpartiet delar inte den uppfattningen. Tvärtom innebär avtalet en ökad risk för Sverige och för svenska medborgare. Vänsterpartiet är därför emot att Sverige tecknar föreliggande försvarsavtal med USA och yrkar att riksdagen avslår regeringens proposition och därmed avslår avtalet. Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2023/24:141 Avtal om försvars­samarbete med Amerikas förenta stater. Detta bör riksdagen besluta. Den säkerhetspolitiska situationen i Europa har förändrats och försämrats. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är folkrättsvidrigt och en humanitär katastrof. Det ställer nya krav på Europas länder, däribland Sverige, att agera för folkrätt och alla länders rätt att försvara sig. Det ryska angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär i första hand ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Men det är också en attack mot Europas fred och rådande säkerhetsordning. För Vänsterpartiet är det territoriella försvaret av Sverige centralt. Vårt land, vatten eller luftrum ska inte kränkas av andra stater. Sverige ska ha ett starkt och folkligt förankrat totalförsvar med förmåga att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför – ytterst en väpnad konflikt. Sverige som land blir tryggare om det råder full nationell kontroll över vår suveränitet. Att tillåta USA att på egen hand verka på svenskt territorium genom DCA-avtalet stärker inte Sveriges säkerhet. DCA-avtalet är bilateralt och även om propositionen beskriver det som ett komple­ment till Nato/PFF SOFA så är det fristående från Natomedlemskapet. Det knyter dock Sverige närmare Natos ledande kraft, USA. Flera av de frågor och farhågor som lyfts med anledning av den aktuella propositionen liknar de som vi lyft i vår motion med anledning av prop. 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato (mot. 2022/23:2348). Där återfinns också flera yrkanden som berör militär alliansfrihet, kärnvapen, permanenta baser och stadigvarande närvaro av allierade styrkor. Det faktum att avtalet går utöver Natosamarbetet innebär att amerikanska aktiviteter på svenskt territorium enligt DCA-avtalet kan komma att gälla amerikanska militära operationer var som helst med vilka ändamål som helst. Avtalet måste ses i kontext av en föränderlig säkerhetspolitisk situation, både här i Sverige och i USA. Det politiska världsläget och den instabila amerikanska inrikespolitiken gör det mycket svårt att förutse vilka scenarion som kan komma att bli aktuella. Propositionen behandlar inte på vilket sätt Sverige kan komma att användas för amerikanska intressen och vilka säker­hets­politiska konsekvenser det skulle kunna få. Regeringen svarar t.ex. inte på om Sverige skulle kunna betraktas som medansvarigt för ett amerikanskt folkrättsligt tveksamt agerande. Inte heller skriver man någonting om hur Sverige skulle kunna komma att bli ett militärt mål i en konflikt mellan USA och deras motståndare. Det bör också nämnas att den amerikanska synen på FN-stadgans våldsförbud, liksom många andra regler, skiljer sig från den svenska och europeiska. Den svenska försvarspolitiska strategin skiljer sig åt från den amerikanska. Liksom utrikes- och säkerhetspolitik i stort. Sverige är ett litet land med geografisk närhet till Ryssland. Det är faktorer som USA inte behöver ta hänsyn till. Det finns en uppenbar risk att de olika strategierna och viljorna krockar. Frågan är vilket handlingsutrymme den svenska regeringen har i praktiken om svenska säkerhetspolitiska intressen står emot amerikanska. DCA-avtalet bygger på ett svenskt samtycke. Det går dock inte att bortse från den lojalitet och andra förpliktelser ett närmare försvarssamarbete innebär, vilket riskerar att sätta amerikanska intressen före svenska. I den norska propositionen inför motsvarande DCA-avtal konstateras att Norge och USA har olika uppfattningar om vad artikel 1 i avtalet som rör just suveränitet, lag­stiftning och internationella rättsliga förpliktelser betyder. ”USA har i forhandlingene understreket at forpliktelsen til å utvise full respekt for norsk suverenitet, norske lover og Norges folkerettslige forpliktelser etter SDCA, ikke innebærer at USA er bundet av norsk rett og Norges folkerettslige forpliktelser. USA har i stedet tatt til orde for at det etter SDCA kun gjelder en plikt til å etterleve norsk rett og norske folkerettslige forpliktelser, der dette er forenelig med USAs operative militære behov” (Proposisjon til Stortinget 90 S [2021–2022], s. 33). Den svenska regeringen bör med tanke på detta vara särskilt tydlig med hur man betraktar artikel 1 i det svenska DCA-avtalet. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd har dessutom i sitt remissvar konstaterat att propositionens beskrivning av det svenska samtycket i avtalet (avsnitt 5.1 Allmänt om avtalet) delvis är missvisande och delvis direkt felaktigt. Läsaren får intrycket av att det krävs ett svenskt konkret samtycke för all amerikansk närvaro, när det i själva verket inte stämmer. Det ansvarsfulla för en svensk regering vore att vara mycket restriktiv med att sälja ut den svenska suveräniteten över vårt territorium. 3 Den bristande förankringen Processen kring det svenska medlemskapet i Nato var fullständigt undermålig. Anslut­ningen till kärnvapenalliansen innebär en omsvängning i svensk försvars- och säkerhets­politik. Trots det hastades ansökan igenom. Dessutom i det tillstånd av chock i Europa som följde på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Tyvärr tycks samma hållning prägla regeringens fortsatta relationer med omvärlden. Det aktuella DCA‑avtalet med USA är visserligen långt ifrån lika omfattande som ett svenskt medlemskap i Nato, men regeringens hantering präglas av samma nonchalans inför betydande risker. I propositionen blir det tydligt att regeringen utgår från en rad antaganden, bl.a. att det inte skulle vara aktuellt med vare sig kärnvapen eller utländska permanenta baser på svenskt territorium. Permanenta baser, liksom förekomsten av kärnvapen skulle onekligen innebära en betydande förändring av svensk försvars- och säkerhetspolitik. Därför måste det råda fullständig klarhet i hur avtalet ska tolkas. Det gör det inte i dag. Regeringen har i media konsekvent avfärdat kritiken mot DCA-avtalet (t.ex. SvD 22/4 2024, Aftonbladet 8/5 2024). Det har t.o.m. insinuerats att kritiker styrs av aktörer med syftet att skada Sveriges intressen. Debatten om Sveriges säkerhetspolitiska ställ­ningstagande måste vara saklig och väl underbyggd. Vi ska naturligtvis alla vara väl medvetna om risken för eventuella påverkanskampanjer och desinformation. Det får däremot inte innebära att möjligheterna till en bred och folklig debatt om avtalets innehåll stryps. 4 Risken för kärnvapen Det svenska DCA-avtalet saknar helt skrivningar om kärnvapen. Förekomsten regleras över huvud taget inte. Detta trots att amerikansk försvars- och säkerhetspolitik bygger på närvaron av kärnvapen. Att som regeringen gör nöja sig med att konstatera att det finns en ”bred politisk samsyn” i Sveriges syn på kärnvapen är inte bara naivt utan direkt dumdristigt (SvD 22/4 2024). Våra nordiska grannländer har gjort andra ställ­ningstaganden och inkluderat specifika reservationen för kärnvapen i sina DCA-avtal. I det norska DCA-avtalet står t.ex.: ”Nothing in this Agreement alters Norwegian policies with regard to the stationing of foreign forces on Norwegian territory, and the stockpiling or deployment of nuclear weapons on Norwegian territory”. I det finländska avtalet finns i stället en hänvisning till deras nationella lagstiftning som förbjuder kärnvapen på landets territorium. Vänsterpartiet har länge drivit att Sverige ska införa en liknande lagstiftning som gör det tydligt att vi inte accepterar användningen av atombomber och andra kärnvapen. Frånvaron av ett tydligt ställningstagande från regeringens håll är någonting som bl.a. Region Gotland har tagit fasta på i sitt remissvar till regeringen. Trots detta behandlas frågan knappt i propositionen. För en mer ingående förståelse för regeringens hållning krävs att man söker informationen på annat håll. I en intervju i Sveriges Radio P1 (13/5 2024) om bl.a. DCA-avtalet öppnar stats­minister Ulf Kristersson för kärnvapen på svensk mark vid en krigssituation. Det är ett oerhört ställningstagande. Enligt en Novus-undersökning på uppdrag av Svenska Läkare mot Kärnvapen i december 2023 vill en klar majoritet av svenskarna se ett skriftligt förbud mot kärnvapen i Sverige. Att regeringen nu helt utan en folklig debatt öppnar upp för användandet av vår tids värsta massförstörelsevapen är minst sagt anmärknings­värt. I en tid när gränserna mellan krig och fred suddas ut och gråzonsproblematik och hybridkrigföring präglar pågående konflikter blir det också otydligt vad som menas med en ”krigssituation”. I samma intervju menar Kristersson att det inte behövs något förbud mot kärnvapen och hänvisar till att regeringen tagit fram två propositioner där Sverige ska ha deklarerat att vi inte kommer att ha permanent trupp eller kärnvapen på svensk mark i fredstid. Det är att stretcha sanningen väl långt. I de aktuella propositionerna konstateras tvärtom att regeringen har lämnat in ansökan om Natomedlemskap ”utan förbehåll”. Man skriver visserligen att det inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Men det måste snarare betraktas som en bedömning än som ett förbud. Tvärtom indikerar det att läget kan komma att ändras. Idén om avskräckning som metod leder till kapprustning och terrorbalans. I sin års­bok för 2023 konstaterar fredsforskningsinstitutet Sipri att antalet operativa kärn­vapen­stridsspetsar ökar. Samtliga av de nio kärnvapenstaterna fortsätter att modernisera sina kärnvapen och ”om inte de diplomatiska trenderna vänder står världen inför ett nytt och farligt skede”. Sverige ska inte vara en del av den kärnvapenkapprustningen. Det ska inte råda några oklarheter kring Sveriges ställningstaganden när det gäller kärnvapen. Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I vår motion med anledning av proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato (mot. 2022/23:2348) yrkar vi på ytterligare garantier mot kärnvapen, bl.a. att Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat och att Sverige aldrig ska delta i övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen. 5 Amerikanska baser i Sverige Det råder stor oklarhet om på vilket sätt avtalet ska garantera att utländska permanenta baser inte blir en realitet i Sverige. Med svenskt samtycke ger avtalet amerikansk militär obehindrad tillgång till 17 svenska militärbaser, men också möjligheter för den amerikanska försvarsmakten att förvara materiel samt bygga egen infrastruktur och anläggningar. Genom DCA-avtalet gör Sverige avkall på sin suveränitet och rätt till självbestäm­mande. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd ställer i sitt remissvar (dnr SU-0339-23) relevanta frågor om vad som är att betrakta som en ”permanent bas”. Bland annat förväntas det enligt DCA-avtalet att det ska byggas nya anläggningar och att styrkemedlemmars barn går i svensk skola. Nämnden skriver: Det förefaller alltså som om de amerikanska styrkorna ska vistas i landet en längre tid i anläggningar som de i vart fall delvis själva låter bygga och till vilka svenska myndigheter inte alltid har tillträde. Det underlag på vilket Riksdagen ska fatta sitt beslut bör i klarspråk beskriva hur den amerikanska verksamheten kan se ut samt diskutera i vad mån den skiljer sig från det som promemorian definierar som ”permanenta baser”. Tyvärr behandlas detta inte närmare i propositionen. Alla de undantag och specialregler som DCA-avtalet ger amerikanska soldater, anhöriga och anställda hos involverade företag och organisationer visar tydligt att det är stor risk att amerikanska soldater kommer att flytta in på svenska garnisoner och bygga upp parallella små samhällen. Förutom egen jurisdiktion och undantag från skatt regleras sådant som att bilar inte behöver besiktigas, amerikansk arbetsrätt gäller vid anställningar och t.o.m. att amerikanska frimärken ska gälla. Vänsterpartiet vill inte se framväxandet av sådana här enklaver i Sverige. Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. De amerikanska styrkorna i Sverige ges tillstånd att även utanför baserna agera för att säkra amerikanska intressen, om de bedömer det nödvändigt. Detta utan svenskt godkännande. I propositionen understryks att alla aktiviteter ska ske ”med full respekt för svensk suveränitet, svenska lagar och internationella förpliktelser”. Det ger dock inte hela bilden. Av artikel 6 i avtalet framgår det att amerikanska styrkor vid exceptionella omständigheter tillåts utföra nödvändiga åtgärder, bortom den omedelbara närheten av de överenskomna anläggningarna och områdena, för att säkra amerikanska operationer. Vilka omständigheter detta kan vara beskrivs dock inte närmare. Regeringen bör i syfte att garantera svensk suveränitet kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd konstaterar vidare att det råder otydlighet gällande innebörden och konsekvenserna av att ingå i avtalet. Bland annat skriver man att det måste utredas ”om Sverige har möjlighet att säga nej om USA skulle vilja ha tillträde till eller använda en anläggning på sätt som strider mot svenska intressen”. DCA-avtalet ger tillstånd till USA att upprätta vapendepåer, dvs. att lagra material och vapen, utan att behöva ge insyn till svenska myndigheter för kontroll. Inte heller amerikanska fordon och fartyg får kontrolleras utan amerikanskt godkännande. Flera remissinstanser, såsom Försvarshögskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut och Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd, ser behov av förtydligande kring amerikansk personals befogenheter att utöva våld och tvång utanför baserna. Regeringen besvarar detta slarvigt med att konstatera att under extraordinära omständigheter kan amerikansk personal agera utifrån egen bedömning. Inom ramen för DCA-avtalet ges leverantörer en bredare definition än tidigare gällande avtal för värdlandsstöd. Det tar bort Sveriges möjligheter till kontroller av icke-svenska leverantörer till den amerikanska styrkan. Som Svenska Freds diskuterar i sitt remissvar saknas det tydliga svar gällande vad ”avtalet kan ha för inverkan på lokalsamhället, samt jämställdhets-, miljö- eller klimat­analys” (dnr Fö2024/00152). Som exempel kan nämnas allemansrätten, som ger rätt till var och en att röra sig fritt i skog och mark. När ett annat land ges makt att agera utan godkännande utanför de militära baserna, begränsa allmänhetens tillträde till tidigare öppna områden och spärra av eller stängsla in mark äventyras den friheten. Vi förväntar oss att amerikanska styrkor, leverantörer och organisationer helt och fullt följer svensk miljölagstiftning, inte bara som det står i propositionen ”åtar sig att respektera dessa”. Detta är extra viktigt när den amerikanska verksamheten är undantagen krav på tillstånd och tillsyn. I avtalet saknas också tydliga begränsningar till andra i Sverige icke tillåtna vapen­typer såsom personminor och klusterammunition, för vilka Sverige undertecknat inter­nationella konventioner men inte USA, något som omnämns i det finska motsvarade avtalet. Närvaron av amerikanska styrkor kommer oundvikligen att påverka de svenska garnisonerna. Det finns en överhängande risk att den svenska försvarsmakten till viss del trängs ut från de aktuella baserna. I samtal med lokalt anställda inom Försvars­makten har det framkommit en oro för att det kommer att leda till en platsbrist, om­organisering och ökade kostnader. Detta är oroväckande i tider av stor uppbyggnad och utökning av den svenska försvarsmakten. Regeringen har inte gjort någon konsekvens­analys av detta. Risken att amerikanska baser och lagring av vapen i Sverige uppfattas som hotfullt av eventuella antagonister kan inte uteslutas. Forskning om militär avskräckning visar att det är betydligt mer komplicerat än att flexa de militära musklerna. Risken är i stället att det bidrar till en upprustningsspiral, misstro och ökade spänningar. 6 Jurisdiktion DCA-avtalet innebär att amerikanska styrkor och personal får immunitet när de är i Sverige. Det gäller även om de skulle lämna basen och begå brott som drabbar svenska medborgare. Soldater som begår brott mot svenska medborgare kommer att ställas inför en amerikansk militärdomstol, inte svenska domstolar. Amerikansk militärlagstiftning skiljer sig från svensk lag, t.ex. när det kommer till samtyckeslagstiftning och sexköp. Regeringen menar att detta är en missuppfattning (Aftonbladet 8/5 2024) och hänvisar till att amerikanska soldater kommer att omfattas av båda ländernas straff­lagstiftning – om något är lagligt i USA men olagligt i Sverige gäller svensk lag. Det stämmer att Sverige har möjlighet att ta tillbaka domsrätten i fall som anses särskilt betydelsefulla. Det saknas dock resonemang och principer från regeringen om hur den möjligheten ska betraktas, något som bl.a. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) uppmärksammar i sitt remissvar (dnr Fö2024/00152). På en fråga från tidningen Ottar (4/4 2024) svarar försvarsministerns egen pressekreterare att Sverige väntas avstå domsrätten i de allra flesta fall. Som exempel kan nämnas ett fall 2022 då Stockholms­polisen grep två män i besättningen på ett amerikanskt militärfartyg för att de köpt sex på en lägenhetsbordell på Östermalm. Fall liknande detta skulle sannolikt inte leda till en svensk rättsprocess. Vänsterpartiet menar att detta är en mycket rättsosäker ordning. Det kan bl.a. innebära att svenska brottsoffer eller vittnen tvingas delta i en rättsprocess i amerikansk krigsrätt. Svenska brottsoffer ska inte behöva processa i amerikanska militärdomstolar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ger USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I propositionen nämns hur det finns ”ett utrymme för militär personal att bära vapen för att mer allmänt säkra sin egen eller styrkornas säkerhet”. Däremot saknas tydlighet om vilka situationer som avses. Regeringen utgår från att ”möjligheten att i sådana fall använda vapnet torde vara begränsat till situationer där det föreligger rätt till nödvärn eller nöd och det i övrigt är försvarligt och proportionerligt”. Det tycks öppna upp för möjligheten att bära vapen även när det inte är motiverat av tjänsteutövningen. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd menar tvärtemot regeringen att Sverige bör göra en reservation eller åtminstone avge en tolkningsdeklaration som klargör att det är förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där han eller hon riskerar ett sådant straff. Även FOI uppmärksammar risken för normkonflikt i fråga om utlämning vid risk för dödsstraff. Vänsterpartiet instämmer i detta, och i vår motion med anledning av proposition 2023/24:133 Sveriges tillträde till vissa Natoavtal (mot. 2023/24:2898) yrkar vi på detsamma. Håkan Svenneling (V) Andrea Andersson Tay (V) Kajsa Fredholm (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Linda W Snecker (V)

Motion till riksdagen 2023/24:2898 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) med anledning av prop. 2023/24:133 Sveriges tillträde till vissa Natoavtal Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en reservation som klargör att det är förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där hen riskerar ett sådant straff, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Den 7 mars i år blev Sverige fullvärdig medlem av Nato. Vänsterpartiet är stark motståndare till Sveriges medlemskap i kärnvapenalliansen. Vi delar inte uppfattningen att ett svenskt medlemskap stärker vår säkerhet, tvärtom. Det riskerar bl.a. att dra in oss i krig och konflikter vi själva inte valt. Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll om kärnvapen och utländska baser samt underteckna FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen, något som både den socialdemokratiska och den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna avvisat. Det är av största betydelse att Sverige även framöver, trots medlemskapet i Nato, ska kunna agera självständigt i utrikes- och säkerhetspolitiken, bestämma själv över utvecklingen av vårt eget försvar samt göra egna analyser och ställningstaganden. Regeringens proposition 2023/24:133 Sveriges tillträde till vissa Natoavtal handlar om fyra stycken avtal till följd av Sveriges medlemskap i Nato. Det handlar bl.a. om att reglera praktiska förutsättningar för ett gemensamt militärt agerande, frågor som rör militär personal i en mottagande stat och informationshantering. Som medlem i Nato förväntas Sverige bl.a. ansluta sig till Nato SOFA, vilket behandlas i den aktuella propositionen. Regeringens bedömning är att bestämmelserna om jurisdiktion och rättsligt samarbete i artikel VII i Nato SOFA inte medför något behov av lagändringar. Vidare skriver man att Sverige vid tillträde till avtalet inte ska avge någon reservation som begränsar en sändande stats rätt att utöva jurisdiktion inom den mottagande statens territorium, när Sverige är mottagande stat. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har i egenskap av remiss­instans lyft frågan om dödsstraff (dnr SU FV-2690-23). Nämnden menar tvärtemot regeringen att Sverige bör göra en reservation eller åtminstone avge en tolknings­deklaration som klargör att det är förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där han eller hon riskerar ett sådant straff. Av Natoländerna är det i dag bara USA som tillämpar dödsstraff. USA har dock en särställning i militäralliansen och har ett starkt inflytande över andra medlemsländer. I FOI-rapporten Transatlantiska tvivel (2021) beskrivs t.ex. hur medlemsländer i Nato strävar efter att upprätthålla en nära, eller åstadkomma en närmare, relation till USA. Dödsstraffet är, som Amnesty International beskriver det, inte ett straff utan ett brott i sig. Det hör inte hemma i ett modernt och civiliserat rättssystem. Vänsterpartiet menar att det inte får förekomma några oklarheter i en sådan grundläggande fråga. Om det kan finnas minsta risk för tveksamhet i hur avtalet ska tolkas bör detta klargöras. Regeringen hänvisar i propositionen till Nato SOFA, artikel VII punkt 7.a och menar att frågan om dödsstraff redan är tillräckligt reglerad. Vidare skriver man att det finns en förväntan hos övriga allierade att Sverige ska tillträda avtal utan reservationer och att ingen annan medlemsstat har lämnat någon reservation vid tillträdet till Nato SOFA. Juridiska fakultetsnämnden konstaterar att när många av Natos medlemsstater blev medlemmar fanns det inte något för dem gällande folkrättsligt förbud mot dödsstraff eller utlämning till stater som kan förväntas utdöma ett dödsstraff. Situationen för Sverige i dag är en annan. Man kan få intrycket av att regeringen närmast tycker att det vore genant att inte infria förväntningarna trots eventuella oklarheter i avtalet. Det är en mycket dålig grund för ett militärt samarbete. Vänsterpartiet menar att Sverige ska vara en självständig röst inom Nato. Regeringens agerande tyder dessvärre på att vi kan förvänta oss motsatsen. Regeringen bör göra en reservation som klargör att det är förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där hen riskerar ett sådant straff. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Hanna Gunnarsson (V) Andrea Andersson Tay (V) Kajsa Fredholm (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Linda W Snecker (V) Håkan Svenneling (V)

Motion till riksdagen 2023/24:2897 av Linda W Snecker m.fl. (V) med anledning av skr. 2023/24:135 Riksrevisionens rapport om nationell plan för transportinfrastrukturen 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av regeringens styrning över namngivna investeringar i nationell plan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en transportmedelsneutral samhällsekonomisk beräkningsmodell med tydlig koppling till klimatmålen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sittande och framtida regeringar bör färdigställa påbörjade etapper för att nettonuvärdeskvoten för järnvägsinvesteringar ska öka och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en infrastrukturberedning och tillkännager detta för regeringen. 2 Inledning I december 2023 kom Riksrevisionen (RiR) med sin granskning av den nationella planen för transportinfrastruktur. Den nationella planen beskriver hur transport­infrastrukturen ska underhållas och utvecklas under en tolvårsperiod. Den senaste nationella planen beslutades 2022 och omfattade 799 miljarder. I rapporten RiR 2023:25 Nationell plan för transportinfrastrukturen – lovar mer än den kan hålla, konstaterar man att investeringar i nationell plan bidrar till att de transportpolitiska målen uppnås, men inte på ett effektivt sätt. RiR skriver: ”Riksrevisionen har granskat om de större investeringarna i nationell plan för transportinfrastrukturen effektivt bidrar till att de transportpolitiska målen uppnås. Riksrevisionens slutsats är att investeringarna bidrar till målen men inte på ett effektivt sätt. Det finns även brister i hur planrevideringen genomförts vilket minskar den nationella planens effektivitet.” RiR ger ett antal rekommendationer som tar avstamp i en beräkningsmodell för hur man ska uppnå samhällsekonomisk lönsamhet. Regeringen inkom i april 2023 med sitt svar på RiR:s granskning i skrivelse 2023/24:135. I skrivelsen konstaterar regeringen följande: ”Riksrevisionens granskning av nationella planen för perioden 2022–2033 är ett viktigt bidrag i arbetet med att utveckla processen kring framtagandet av nationell plan. Regeringen står i begrepp att ta fram en infrastrukturproposition för att kunna fatta ett beslut om en ny nationell plan under 2026. Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer utgör ett underlag i den fortsatta processen. Regeringen ser inga skäl att vidta några ytterligare åtgärder i nuläget med anledning av Riksrevisionens rekommendationer.” 3 Riksrevisionens rekommendationer Vänsterpartiet konstaterar följande: Om Riksrevisionens rekommendationer följs av regeringen – oavsett kulör – och Trafikverket kommer Sveriges infrastruktur inte att uppnå riksdagens beslutade klimatmål. Särskilt järnvägen riskerar att bortträngas till förmån för satsningar på bilvägar. Detta på grund av att modellen Trafikverket använder sig av för att beräkna samhällsekonomisk lönsamhet både är en arbetsmodell för myn­dig­heter och ett trafikpolitiskt mål som Riksrevisionen rekommenderar Trafikverket att följa. Den samhällsekonomiska analysen översätter effekter i värden som därefter översätts i kronor. Hur en effekt värderas beskrivs i ASEK-rapporten (Analysmetod och samhällsekonomiska kalkylvärden för transportsektorn). ASEK-arbetet är kopplat till en myndighetsövergripande samrådsgrupp som består av representanter för olika myndigheter. Riksrevisionen skriver med tydlighet att den samhällsekonomiska analysen är det enda empiriskt grundande underlaget som finns (RiR 2023:25, s. 76). Det som beräknas och värderas för resenärer är bl.a. åktid, förseningstid och tur­täthet. Externa effekter i analysen är bl.a. luftföroreningar, slitage och buller. Den sammanhållna lönsamheten viktas sedan mot investeringskostnader, drift och underhåll av ny infrastruktur. 4 Trafikverket och samhällsekonomisk analys Trafikverket skriver i Samhällsekonomisk analys av järnvägsinvesteringar, s. 16: ”Vi kan således konstatera att det inte räcker med att det finns ett behov av ökad järnvägs­kapacitet för att en järnvägsinvestering ska vara samhällsekonomiskt lönsam. Det krävs givetvis också att nyttan överstiger investeringskostnaden – och i många fall är det väldigt kostsamt att investera i ökad järnvägskapacitet”. Varpå man konstaterar att eftersom en resenär på tåget kan välja att göra vad resenären vill, som att läsa en bok eller jobba, något som den som kör bil inte kan göra, innebär det att ”uppoffringen är större när du kör bil än när du åker tåg. Ett högre tidsvärde för bil innebär därmed inte att individen föredrar att åka bil, utan tvärtom!” Trots att bilföraren kanske inte vill köra bil till jobbet (och klimatomställningen skulle gynnas av mer järnväg) kommer järnväg inte att byggas eftersom järnväg inte är samhällsekonomiskt lönsamt enligt Trafikverkets modell. Ökad järnvägskapacitet är kostsamma investeringar eftersom det ofta innebär att bygga ny bana, medan vägåtgärder ofta är mindre ingrepp i ett redan befintligt system. Att jämföra två helt olika transportmedel på samma sätt trots att investerings­kostnad­erna är drastiskt olika är anmärkningsvärt, menar Vänsterpartiet, särskilt när det ena transport­slaget (bil) leder till ökade utsläpp och svårigheter att nå klimatmålen, men ändå premieras av ansvarig myndighet. 4.1 Trafikverket och konstandskontroll Det är viktigt att Trafikverket har kostnadskontroll, ges möjlighet till långsiktighet och att utforma sitt planförslag, precis som Riksrevisionen konstaterar. Samtidigt kritiserar Riksrevisionen regeringar som tagit politiska majoritetsbeslut som innebär utbyggnad av Sveriges järnväg, eftersom järnvägen enligt Trafikverkets samhällsekonomiska modell inte är lönsam. Det blir extra tydligt då Riksrevisionen kritiserar den dåvarande S/MP-regeringen som tog beslut om nya stambanor utan att ha kostnadskontroll. Vänsterpartiet instämmer i att kostnadskontroll är viktigt, men att byggandet av nya stambanor inte på något sätt är en ny fråga utan härstammar från regeringen Reinfeldts Sverigeförhandlingar och således inte kan ha kommit som en överraskning för någon efterföljande regering, eller för Riksrevisionen. 4.2 Trafikslag gynnas ensidigt Riksrevisionens granskning visar med tydlighet att den samhällsekonomiska modellen är utformad för att gynna ett visst trafikslag samt att regeringar som avviker från Trafik­verkets modell, och med sitt folkvalda mandat beslutar om andra åtgärder, därmed kan kritiseras av Riksrevisionen. Det är därför Sverige behöver ett nytt sätt att planera och utforma infrastrukturpolitiken. 5 Rapporten kan inte anses slutbehandlad Regeringen anser att RiR 2023:25 är slutbehandlad i och med skrivelse 135, något Vänsterpartiet inte kan instämma i. Det behövs strukturella förändringar i sättet att långsiktigt och förutsägbart planera för framtida infrastruktur. Riksrevisionen rekommenderar att regeringens styrning över namngivna invester­ingar, som ska ingå i nationell plan, ska begränsas. Det anser Vänsterpartiet är proble­matiskt. Det är nödvändigt att regeringen – oavsett kulör – kan staka ut viktiga, priori­terade infrastruktursatsningar, vars fortskridande går att följa via den nationella planen. Detta för att det tydligt ska framgå vilka politiska beslut och prioriteringar som gäller. Det som anförs i motionen om vikten av regeringens styrning över namngivna investeringar i nationell plan bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att prioritera åtgärder med hög samhälls­ekonomisk lönsamhet. Den samhällsekonomiska modellen som Trafikverket använder i kalkyler och beräkningar, är starkt kritiserad av ett flertal myndigheter och remiss­instanser. Alltifrån Naturvårdsverket, Tillväxtverket, Energimyndigheten till Klimat­politiska rådet vill alla se en modell med tydligare koppling till klimatmålen. Vänster­partiet instämmer i den kritiken. Trafikverkets prognoser och beräkningsmodeller behöver bli mer transportneutrala; fokusera på transportsektorns klimatomställning och hur Sveriges befolkning faktiskt vill resa. Den infrastruktur som byggs är också den infrastruktur som kommer att användas. Fler vägar ger mer biltrafik. Fler och bättre järnvägssträckor ger fler tåg­resenärer. Det som anförs i motionen om en transportneutral samhällsekonomisk beräknings­modell med tydlig koppling till klimatmålen bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Riksrevisionen konstaterar att det är en högre samhällsekonomisk positiv lönsamhet för vidmakthållande av järnväg än att bygga ny järnväg. Samtidigt konstaterar man att den fulla effekten och nyttan av järnvägsinvesteringar inte kan kvantifieras förrän alla åtgärder i systemet är färdigbyggda, vilket gör att samtliga ”nyttor” inte är inkluderade (RiR 2023:25, s. 56). Riksrevisionen borde därför ha uppmanat sittande och framtida regeringar att färdigställa påbörjade etapper för att nettovärdeskvoten för järnvägs­investeringar ska öka. Det som anförs i motionen om att sittande och framtida regeringar bör färdigställa påbörjade etapper för att nettovärdeskvoten för järnvägsinvesteringar ska öka, bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 I stället för en nationell plan – infrastrukturberedning Det transportbranschen efterfrågar från politiken är långsiktiga förutsättningar. Det har politiken misslyckats med. Sveriges kommuner och regioner har i årtionden planerat för att nya stambanor ska byggas. Kommuner bygger om sina stadskärnor och resecentrum, planerar för att arbets­marknadsregioner vidgas och nya företag etableras. När den nuvarande moderatledda regeringen följde SD:s förslag om att inte bygga höghastighetsstambanor, svek de samtidigt hela näringslivet och Sveriges möjlighet att nå klimatmålen. När infrastruktursatsningar på hundratals miljarder med ett penndrag kan försvinna, betyder det att den moderatledda regeringen har förverkat den nationella planens betydelse. Det betyder att arbetet med nationell planering inte fungerar. Därför föreslår Vänsterpartiet att infrastrukturens arbetssätt ska förändras. Långsiktiga förutsättningar måste hållas. Vänsterpartiet föreslår att det tillsätts en infrastrukturberedning, lik Försvars­beredningen, där politiken på allvar samlas kring transportbehoven och utgår från ett mål baserat på det verkliga behovet av finansiering av järnvägen. En infrastruktur­beredning, med Försvarsberedningen som modell, skulle göra det möjligt att samla bred kompetens som tillsammans med riksdagens samtliga partier kan ta sig an frågor kring vårt lands infrastruktur. Infrastrukturen är ett kompetensområde som är för stort och för avgörande för ett samhälles utformning för att endast ligga under en regering. En infrastrukturberedning skulle få ett bredare mandat och större möjligheter att ta in sakkunniga och att tillsammans med branschföreträdare på riktigt ta sig an svensk infrastruktur och dess behov av utveckling. Vänsterpartiets svar på den nationella planen för 2022–2023 utvecklas i motion 2022/23:3. Vad som ovan anförs om att tillsätta en infrastrukturberedning bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Linda W Snecker (V) Andrea Andersson Tay (V) Kajsa Fredholm (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Håkan Svenneling (V)

Motion till riksdagen 2023/24:2873 av Håkan Svenneling m.fl. (V) med anledning av skr. 2023/24:114 Strategisk exportkontroll 2023 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 2 Sverige ska stå upp för demokrati och fredliga lösningar 3 Det svenska regelverket för export av krigsmateriel 4 Svensk krigsmaterielexport 4.1 Ukraina 4.2 Nato 4.3 Krigförande länder i Jemen 4.4 Brasilien 4.5 Indien och Pakistan 4.6 Filippinerna 4.7 Israel 4.8 Turkiet 4.9 Myanmar 5 Produkter med dubbla användningsområden 6 Den svenska regeringens förhållningssätt 6.1 Den feministiska utrikespolitiken 6.2 Vapenimport 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör få i uppdrag att snarast genomföra en grundlig utvärdering av det förändrade regelverket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte ska godkänna följdleveranser av krigsmateriel som gäller affärer som gjordes innan det nya regelverket trädde i kraft, till icke-demokratiska och krigförande länder eller till länder med allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Inspektionen för strategiska produkter (ISP) bör hänskjuta prövningen till regeringen av alla utförseltillstånd till icke-demokratiska och krigförande länder eller till länder med allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive framtida följdleveranser, för bedömning enligt det förändrade regelverket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i kommande skrivelser om strategisk exportkontroll bör redovisa enligt vilken version av lagen exporttillståndet har beviljats och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att all vapenexport till de länder som deltar militärt i kriget i Jemen, följdleveranser inkluderat, bör upphöra omgående och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige skyndsamt bör ta initiativ i EU och FN för ett internationellt vapenembargo mot samtliga krigförande länder i Jemen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utvärdera utvecklingen i Brasilien och agera för att svensk krigsmateriel inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter eller skapar instabilitet i regionen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att all vapenexport till Israel, följdleveranser inkluderat, bör upphöra omgående och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör undersöka förutsättningarna för att sikten och andra liknande produkter ska omfattas av svensk vapenexport och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ till ett EU-gemensamt vapenembargo mot Israel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte ska exportera krigsmateriel till Turkiet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för ett EU-gemensamt vapenembargo mot Turkiet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en strategi för att stoppa vidareexporten och säkerställa att militärjuntan i Myanmar inte stärks med svensk krigsmateriel, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera en utredning för att se över hur exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden ska kunna skärpas ytterligare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med kriterier för att avgöra vad som räknas som allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över hur import av krigsmateriel ska genomföras och integreras inom det förändrade regelverket och tillkännager detta för regeringen. 2 Sverige ska stå upp för demokrati och fredliga lösningar Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara ett land som konsekvent står upp för demokrati och folkstyre, ett land som aktivt arbetar för fred och nedrustning och ett land som fördömer varje brott mot de mänskliga rättigheterna, oavsett var, av vem eller med vilka motiv de begås. Sverige har alla möjligheter att vara en sådan röst, men då krävs det att vi slutar beväpna auktoritära regimer och stater som begår allvarliga och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Om vi inte gör det är vi inte trovärdiga i vårt arbete för mänskliga rättigheter, nedrustning, fred och jämställdhet. Regeringens skrivelse 2023/24:114 Strategisk exportkontroll 2023 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden visar att den svenska vapenexporten fortsatt befinner sig på en historiskt hög nivå. År 2023 exporterade svenska företag krigsmateriel till ett värde av drygt 18 miljarder kronor. Exportvärdet ökade därmed med ca 18 procent jämfört med föregående år. Bland köparna av svenska vapen under 2023 återfinns en rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår allvarliga och omfattande brott mot de mänskliga rättig­heterna. Vi återfinner även länder som tar stora steg tillbaka i sin demokratiutveckling och där vi ser att våld och förföljelse av minoriteter och politisk opposition ökar. Dubbelmoralen i svensk vapenexport blir tydligast i vapenexporten till de stater som krigar i Jemen. Samtidigt som regeringen talar om vikten av demokrati, fred och kvinnors rättigheter beväpnar Sverige krigförande diktaturer som systematiskt kränker kvinnors rättigheter och bombar det jemenitiska folket. Sverige kommer inte med trovärdighet att vara en röst för mänskliga rättigheter någonstans på jorden så länge denna vapenexport fortsätter. Det går heller inte att som utrikesministern deklarera att demokratiska värderingar ska vara kärnan i den svenska utrikespolitiken samtidigt som Sverige vikt sig för Turkiets påtryckningar om bl.a. vapenexport för att släppa igenom ett svenskt medlem­skap i Nato. Vänsterpartiets mål är tydligt. Vi vill se en värld i fred, utan vapen. 3 Det svenska regelverket för export av krigsmateriel Det nya regelverket för export av krigsmateriel trädde i kraft 2018. Syftet var att skärpa exportkontrollen av krigsmateriel gentemot icke-demokratiska stater. Dessvärre har inte förändringarna haft avsedd effekt. Sverige exporterar fortfarande vapen till diktaturer och länder som gör sig skyldiga till allvarliga övergrepp på de mänskliga rättigheterna. Skrivelse 2023/24:114 Strategisk exportkontroll 2023 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden är den femte statistiska sammanställning som redogör för ett helt år med det nya regelverket från 2018, som innehåller de förändrade riktlinjerna. Dessa riktlinjer inkluderar mottagarlandets demokratiska status, respekt för mänskliga rättigheter, exportens påverkan på en rättvis och hållbar utveckling i den mottagande staten, följdleveranser och internationell samverkan. Den mottagande statens demo­kratiska status uttrycks vara den viktigaste ändringen. Skrivelsen ger oss därmed en möjlighet att återigen se vilken effekt det nya regel­verket har haft. Vänsterpartiet ser fortsatt positivt på att underlaget innehåller mer information än tidigare år eftersom det ökar transparensen och öppenheten kring vapenexporten. Att den svenska exporten till icke-demokratiska stater fortgår visar dock på att regelverket har varit helt tandlöst när det gäller att sätta stopp för export till diktaturer och andra länder med omfattande demokratiska brister. Det befintliga regelverket har framför allt två stora luckor. Den första handlar om att regelverket bara gäller tillstånd för nya affärer som ingåtts efter den 15 april 2018. Alla affärer som anses ha en koppling till affärer som beviljades innan villkoret på demokrati trädde i kraft kan klassas som s.k. följdleveranser och därmed undkomma den nya tillståndsprövningen. Följdleveranser kan handla om reservdelar, ammunition eller helt nya system av samma typ som tidigare levererats. Följdleveranser har ingen tidsgräns utan kan fortsätta hur länge som helst. Det pågår exempelvis följdleveranser till system som ursprungligen levererades från Sverige för 30–40 år sedan, enligt Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Följdleveranser har länge varit ett av de största kryphålen i den svenska vapenexportregleringen och innebär att exporten kan fortsätta trots att inga helt nya affärer tillåts. En lagstiftning som inte inkluderar följdleveranser blir verknings­lös om syftet är att sluta exportera vapen till krigförande och icke-demokratiska stater. Där kan t.ex. nämnas de tillstånd för följdleveranser till Israel som ISP beviljat under 2023. Den andra luckan i regelverket är att det inte innebär ett stopp av export till icke-demokratiska stater, utan brister i den demokratiska statusen ska enbart påverka bedömningen och utgöra ”hinder” för export. Om det sedan anses finnas ”avsevärda nationella försvars- eller säkerhetspolitiska intressen” kan export ändå beviljas. Ställningstagandet att inte stödja och legitimera odemokratiska och förtryckande regimer kan därmed åsidosättas om andra intressen anses väga tyngre i bedömningen. Ett tydligt exempel är hur Sveriges ansökan om Natomedlemskap påverkat vapen­exporten till det odemokratiska Turkiet. För första gången sedan exporten stoppades 2019 har nu tillstånd för export till landet återigen beviljats. Vänsterpartiet anser att det är under all kritik att det regelverk som tog sju år att arbeta fram och som den dåvarande regeringen uttryckte skulle göra ett av världens striktaste regelverk ännu striktare inte har bidragit till en minskning av svensk vapen­export till krigförande och icke-demokratiska länder som syftet var utan snarare tvärtom. Andelen vapenexport som går till odemokratiska stater är t.o.m. markant högre åren efter att det nya regelverket trädde i kraft. Regeringen bör få i uppdrag att snarast genomföra en grundlig utvärdering av det förändrade regelverket. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vänsterpartiet anser att problemen med det nya regelverket ligger både i dess utformning och i hur det tolkas. I bilaga 1 s. 48 i skrivelsen beskrivs hur följdleveranser har en särställning i de svenska riktlinjerna för utförsel: Enligt riktlinjerna bör tillstånd beviljas för utförsel av reservdelar till krigsmateriel som tidigare har exporterats eller överförts med tillstånd, om det inte finns ett ovillkorligt hinder. Detsamma bör gälla beträffande speciell ammunition till tidigare levererad krigsmateriel och andra leveranser som har direkt samband med tidigare levererad krigsmateriel. Följdleveranser bör bedömas från fall till fall enligt dessa förutsättningar. De tidigare riktlinjerna gäller följdleveranser till export som godkändes före den 15 april 2018. Vänsterpartiet menar att följdleveranser inte ska kunna ske till icke-demokratiska och krigförande länder eller till länder som begår allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Framtida följdleveranser ska liksom helt nya affärer bedömas enligt det förändrade regelverket. Det skulle innebära att Sverige inte längre exporterade krigsmateriel till icke-demokratiska stater i den utsträckning som görs i dag. Sverige ska inte godkänna följdleveranser av krigsmateriel som gäller affärer som gjordes innan det nya regelverket trädde i kraft till icke-demokratiska och krigförande länder eller till länder med allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen ska ta ansvar för att det förändrade regelverket också får effekt i bedömningar av krigsmaterielexporten. ISP bör hänskjuta prövningen till regeringen av alla utförseltillstånd till icke-demokratiska och krigförande länder eller länder med allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive framtida följdleveranser, för bedömning enligt det förändrade regelverket. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vänsterpartiet anser också att transparensen kring vilken version av lagstiftningen, främst före eller efter den 15 april 2018, besluten om export lutar sig mot måste säker­ställas. I kommande skrivelser om strategisk exportkontroll bör regeringen redovisa enligt vilken version av lagen exporttillståndet har beviljats. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4 Svensk krigsmaterielexport Under 2023 tog 62 länder emot leveranser av krigsmateriel från Sverige. Värdet på krigsmaterielexporten uppgick 2023 till drygt 18 miljarder kronor. Jämfört med föregående år ökade exportvärdet med ca 18 procent. Omfattningen av den svenska vapenexporten befinner sig därmed på historiskt mycket höga nivåer. Under 2023 innehade 382 företag, myndigheter och privatpersoner tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel. Sedan den nya lagstiftningen trädde i kraft 2018 har antalet tillståndshavare mer än fördubblats. Skrivelsen anger att en anledning till det är att ändringar i lagen om krigsmateriel innebär att ytterligare verksamhet kräver tillstånd. Det kan ses som positivt, men det bör inte förringas att den största anledningen till denna ökning är att själva vapenexporten ökat under en längre tid. De tio största mottagarländerna för svensk krigsmateriel 2023 var USA, Brasilien, Norge, Förenade Arabemiraten, Tyskland, Indien, Nederländerna, Sydafrika, Pakistan och Storbritannien. Under åren 2021–2023 gick 32 procent av den svenska vapen­exporten till icke-demokratier, dvs. länder med stora demokratiska brister på ett eller flera områden. Under 2023 exporterade t.ex. Sverige vapen till Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Thailand och en rad andra länder som enligt Freedom House klassas som ofria eller delvis ofria. Redan före det förnyade regelverket för krigsmaterielexport rådde ett principförbud för vapenexport i Sverige. Enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel får sådan endast exporteras om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik. Därefter bygger tillståndsprövningen på en helhetsbedömning. Vänsterpartiet anser att säkerhets- och försvarspolitiska intressen i alltför stor utsträckning prioriteras högre än om ett land är involverat i, eller riskerar att dras in i, en väpnad konflikt eller om det förekommer allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i landet. 4.1 Ukraina Den 24 februari 2022 invaderade Ryssland Ukraina. Anfallet var kulmen på en längre tids utveckling och skedde bara tre dagar efter att Ryssland erkänt de ockuperade om­rådena Donetsk och Luhansk som självständiga stater. Rysslands brutala anfallskrig strider mot folkrätten. I skrivelsen tas de svenska militära bidragen till Ukraina upp. Ukrainas folk kan inte lämnas ensamt mot den ryska militära övermakten. Med stöd i folkrätten och FN-stadgan står Vänsterpartiet bakom Sveriges både militära, ekono­miska och humanitära stöd till Ukraina. Människors rätt att leva i fred och trygghet är ovillkorlig, och varje lands möjlighet att självt få styra över sin framtid måste försvaras. Rysslands stormaktsaggression utgör ett hot mot en regelbaserad världsordning och är ett flagrant brott mot de principer om fred, avspänning och internationellt samarbete som bör råda. Det är viktigt att följa upp var svenska vapen hamnar i Ukraina. Erfarenheterna från tidigare konflikter visar att vapen ”kan få fötter” efter avslutat krig. Ukraina har agerat trovärdigt. Det är viktigt att den noggrannheten består. 4.2 Nato I skrivelsen beskrivs hur ett svenskt medlemskap i Nato förändrar förutsättningarna för krigsmaterielexport inom det nationella regelverket och att regeringen i november 2023 tillsatte utredningen En modern exportkontroll av krigsmateriel i ljuset av ett svenskt Natomedlemskap. Utredningen ska se över riktlinjerna för utförsel och annan utlands­samverkan i ljuset av ett svenskt Natomedlemskap samt internationella materiel­samarbeten och reglering av underleverantörer till svensk försvarsindustri. Det beskrivs vidare hur enbart ansökan om medlemskap påverkat bedömningen av befintligt regelverk. ISP beviljade under 2022 tillstånd för följdleveranser till Turkiet, med hänsyn till ”de förändrade försvars- och säkerhetspolitiska omständigheterna”. Utan att förändra lagstiftningen är det alltså plötsligt möjligt att återigen exportera vapen till Turkiet, trots att landet så sent som 2022 gjort sig skyldigt till militära attacker i grannländerna. Vänsterpartiet varnade tidigt för riskerna med att ansöka om medlem­skap i en militär allians med bl.a. Turkiet. Att andra länder ska tillåtas diktera villkoren för svensk politik är oacceptabelt. 2022 exporterade Sverige vapen till Albanien. ISP:s generaldirektör Carl Johan Wieslander menar att sannolikt hade inte export till vare sig Turkiet eller Albanien beviljats om det inte vore för Sveriges Natoansökan (DI den 17 mars 2023). Sverige måste ha en självständig politik när det gäller vapenexport, som inte styrs eller påverkas av Nato. 4.3 Krigförande länder i Jemen I mars 2015 inledde en militärallians, under ledning av Saudiarabien, flyganfall mot huthirebellerna i Jemen, vilka i sin tur får stöd från Saudiarabiens ärkefiende Iran. Kriget i Jemen pågår fortfarande och beskrivs av FN som en av världens värsta humanitära kriser. Över 24 miljoner människor, 80 procent av befolkningen, behöver humanitärt stöd. Av dem är över 12 miljoner barn. Den koalition som strider mot huthirebellerna i Jemen består, utöver Saudiarabien, av Bahrain, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Egypten, Jordanien, Marocko, Senegal och Sudan. Fram till 2017 var även Qatar med i koalitionen. På Afrikas horn har luftrum, territorialvatten och militär­baser även gjorts tillgängliga av Eritrea, Somalia och Djibouti. Sverige har sedan bombningarna av Jemen startade exporterat krigsmateriel till sex av staterna som deltar i koalitionen. Bland mottagarna av exporten 2023 finns flera av de stridande parterna med, nämligen Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Kuwait. Enbart under 2023 gäller det export av krigsmateriel till ett värde av över 300 miljoner kronor. Sedan kriget startade har Sverige exporterat krigsmateriel till ett värde av över 14 miljarder kronor. Samtliga av de länder som deltar i kriget i Jemen och som mottar svenska vapen är att betrakta som auktoritära stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Länderna deltar uppenbarligen även i en väpnad konflikt. De uppfyller därmed samtliga huvud­kriterier för att inte beviljas export av svensk krigsmateriel. Trots alla additionella regelverk och skrivningar, utöver lagen (1992:1300) om krigsmateriel, fortsätter vapenexporten till dessa länder. Att Sverige fortsätter att förse icke-demokratiska och krigförande stater med krigsmateriel är allvarligt, vanhedrande och högst oansvarigt. FN:s expertgrupp i Jemen rapporterade i september 2020 att länder som exporterar krigsmateriel till de krigförande staterna inte kan säkerställa att materielen inte kommer att användas för att begå krigsbrott. Det finns möjligheter inom det svenska regelverket att ge avslag till följdleveranser och dra tillbaka redan godkända vapenaffärer om det finns särskilda skäl för det. Det brutala krig som pågår i Jemen anser Vänsterpartiet är ett tillräckligt starkt skäl. All vapenexport till de länder som deltar militärt i kriget i Jemen, följdleveranser inkluderat, bör upphöra omgående. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge reger­ingen till känna. Europaparlamentet har antagit flera resolutioner med krav på vapenembargon mot de stater som ingår i den saudiskledda koalitionen och enligt Europaparlamentet strider exporten av vapen till exempelvis Saudiarabien mot EU:s egna regler. Det är en tydlig signal till medlemsstaterna att sluta exportera vapen till Saudiarabien. Vänsterpartiet delar den uppfattningen och menar att regeringen bör agera i enlighet med Europa­parlamentets rekommendation. Flera internationella organisationer, däribland svenska Rädda Barnen, arbetar för ett totalstopp av export av vapen till alla parter som krigar i Jemen. Arbetet har haft vissa framgångar i Tyskland, Norge och Danmark samt nyligen i USA och Italien. Tyvärr har inte den svenska regeringen ställt sig bakom kravet. Om Sverige ställde sig bakom kravet skulle det ge stöd till FN:s generalsekreterares upprop för vapenvila och fred i en tid då alla resurser måste mobiliseras för att hindra den humanitära krisen. Sverige bör skyndsamt ta initiativ i EU och FN för ett internationellt vapenembargo mot samtliga krigförande länder i Jemen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.4 Brasilien Brasilien var under 2023 den näst största köparen av svensk krigsmateriel. Det svensk-brasilianska kontraktet om stridsflygplanet Jas knyter Sveriges och Brasiliens regeringar till varandra i ett ömsesidigt beroende under lång tid framöver. Aktivt arbete har genom­förts för att få igenom denna affär inklusive att assistera Saab med det. Den svenska regeringen har gått i god för hela 40 miljarder kronor som Brasilien har fått i lån för att kunna ha råd att köpa Jas-planen och även vapen från Sydafrika och Israel. Vänsterpartiet är mycket kritiskt till hur svenska regeringar agerat och den fortsatta affären måste bevakas noga, särskilt som Brasilien har uttryckt ett behov av ytterligare Jas-plan. Det finns stora risker att svenska vapen kommer att användas för att kränka mänskliga rättigheter och skapa instabilitet i Latinamerika. Även om den tidigare höger­populisten Jair Bolsonaro inte längre sitter vid makten har hans tid som president präglat utvecklingen i landet. Regeringen bör utvärdera utvecklingen i Brasilien och agera för att svensk krigs­materiel inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter eller skapar instabilitet i regionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.5 Indien och Pakistan Indien är världens folkrikaste land. Trots en växande medelklass domineras landet av stora klassklyftor, och det hinduiska kastsystemet präglar fortfarande delar av samhället även om det officiellt är avskaffat. Hundratals miljoner människor lever i fattigdom i Indien. Varje dag dör minst 382 barn under fem år på grund av smutsigt vatten och bristande sanitet. Enligt Plan International är 70 procent av Indiens ytvatten förorenat. Det beror främst på okontrollerade utsläpp av giftigt avfall från industriområdena. Även diskrimineringen mot kvinnor och flickor är djupt förankrad på alla nivåer i det indiska samhället. Våldet mot kvinnor och unga flickor är utbrett och trots att det är olagligt med barnäktenskap är det fortfarande vanligt förekommande. Indien räknas som världens farligaste land att vara kvinna i, räknat efter bl.a. sexuella övergrepp, trafficking och sexuellt slaveri. Användandet av hemgift ökar också, vilket gör att flickor och unga kvinnor är kopplade till en ekonomisk skuld. Varje år drivs tusentals unga kvinnor till självmord efter att ha utsatts för tortyr och trakasserier kopplat till en obetald hemgift. Den demokratiska utvecklingen i Indien går påtagligt åt fel håll under premiärminister Narendra Modi. I takt med att hindunationalismen vunnit mark har intoleransen mot landets minoritetsgrupper och oliktänkande ökat. Pakistan är ett av de minst utvecklade länderna i Asien och präglas av stora inre oroligheter. Många islamistiska grupper har vuxit sig starka; bl.a. kontrolleras gränsområdet mot Afghanistan av talibaner och följare av al-Qaida. USA deltar i konflikten med drönare som också dödat många civila. Krigen mot terror har gjort rättssäkerheten i landet dålig. Indien och Pakistan ligger sedan länge i väpnad konflikt med varandra, och Sverige exporterar vapen till båda sidor. Med få undantag har Sverige exporterat vapen till både Indien och Pakistan varje år sedan 1950 och har på så sätt bidragit till att göda konflikten i stället för att bidra till avspänning. Konflikten mellan Pakistan och Indien är en av de farligaste i världen eftersom båda parter har kärnvapen. Ett område som länderna strider om är Kashmir. Kashmir anses vara ett viktigt strategiskt område på grund av sina naturresurser. Flera av de stora floderna i både Pakistan och Indien har sin källa i Kashmir och kontrollen över vattenresurserna är viktig. Både Indien och Pakistan menar att de har rätt till hela Kashmir och betraktar varandra som ockupationsmakter. De avvisar även möjligheten att regionen ska få status som en självständig stat. Indien har enligt olika källor uppemot en halv miljon soldater i Kashmir. Den indiska armén i Kashmir opererar efter andra regler än i resten av landet och har anklagats för att ha begått brott mot de mänskliga rättigheterna i området. Vänsterpartiet anser att konflikten mellan de båda länderna är skäl att inte bevilja export av svensk krigsmateriel. 4.6 Filippinerna Filippinerna är ett land som enligt Freedom House klassas som delvis ofritt. Den förra presidenten Rodrigo Duterte gjorde sig känd för en hårdför och brutal politik och utreds av den internationella brottmålsdomstolen ICC för tusentals utomrättsliga avrättningar. Det utbredda våldet från polis och medborgargarden sanktionerades från regimen. Förra året valdes Ferdinand ”Bongbong” Marcos till president. Han är son till den tidigare diktatorn och har ägnat stor energi åt att förneka familjens historia av korrup­tion och människorättsbrott. Marcos har sagt att han inte kommer att låta ICC utreda de brott som begåtts. Inte heller vicepresident Sara Duterte, som är den tidigare presidentens dotter, har velat samarbeta med ICC. Den 1 december 2022 rapporterade Aftonbladet att Saab fått ett positivt förhands­besked från ISP om en export av stridsflygplanet Jas Gripen till Filippinerna. Myndig­heten har inte kommenterat uppgifterna. Saab har länge haft som ambition att sälja krigsmateriel till Filippinerna. När dåvarande näringsminister Mikael Damberg besökte Filippinerna 2016 var Saab ett av de företag som ingick i delegationen. Då ville Filippinerna köpa tolv nya stridsflygplan fram till 2028. Att tro att utvecklingen i Filippinerna ska ändras så drastiskt efter Duterte är minst sagt naivt. Det finns goda skäl att vara försiktiga med att dra alltför snabba slutsatser vad gäller en positiv utveckling i landet. 4.7 Israel Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir dessutom allt grövre. Blockaden av Gaza fortskrider och så även byggandet av den mur som sedan länge har fördömts av FN. Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat och fördrivningen av palestinier från östra Jerusalem ökar. Israel fortsätter att arrestera, fängsla, tortera och i vissa fall döda dem som står upp mot ockupationen. Sedan Hamas fruktansvärda attack den 7 oktober förra året har över 33 000 personer i Gaza dödats av Israel. Nästan hela befolkningen, över 1,9 miljoner människor, har drivits på flykt. Majoriteten av alla sjukhus har förstörts, journalister och hjälparbetare dödas och hjälpsändningar hindras. Israels blockad orsakar ett enormt lidande, och Gazaborna nekas de mest grundläggande förnödenheter, såsom vatten, mat, mediciner och elektricitet. Israels agerande är oförsvarligt och innebär ett enormt mänskligt lidande. Det pågår en process i Internationella domstolen (ICJ) mot Israel för att ha begått folkmord, och det pågår en förundersökning inom Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Att mot den bakgrunden exportera krigsmateriel och ha militära samarbeten och kontakter med Israel blir ett indirekt stöd. Vänsterpartiet anser att alla militära kontakter med Israel omgående ska avbrytas. Avtalet med israeliska vapenföretaget Elbit som Försvars­makten ingick den 25 oktober förra året – mitt under bombningarna av Gaza – om köp av krigsmateriel för 1,7 miljarder kronor måste hävas. Som Israels största vapentillverkare står Elbit nära den israeliska militären. Under hösten ökade Elbit sin produktion uttryckligen motiverat med att de vill stödja Israels krig i Gaza. Även det svenska företaget Aimpoints samarbete med den israeliska vapentillverkaren Emtan måste avslutas. Emtans produkter har gått direkt till israeliska bosättare som attackerat civila palestinier på Västbanken. Det finns produkter med dubbla användningsområden som kan användas både civilt och militärt, vilket öppnar upp för att t.ex. rödpunktsikten kan säljas till Israel. Det finns en risk att svenska produkter, såsom sikten, kommit bosättarrörelsen till del. Tyvärr finns det i dag produkter som inte omfattas av lag­stiftningen för svensk vapenexport. All vapenexport till Israel, följdleveranser inkluderat, bör upphöra omgående. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör undersöka förutsättningarna för att sikten och andra liknande produkter ska omfattas av svensk vapenexport. Det gäller såväl svensk lag som internationella överenskommelser. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vänsterpartiet anser vidare att den svenske militärattachén i Israel bör kallas hem. Det omfattande utbyte som pågår mellan svenska försvaret och den israeliska armén måste omedelbart stoppas. Sverige ska inte vara ett land som indirekt stöder dödandet av oskyldiga civila. Sverige och det internationella samfundet har stora möjligheter att agera mot Israels ockupation av Palestina. Att strypa vapentillförseln är ett effektivt verktyg för att sätta press på alla parter. I dag förekommer ingen vapenexport från EU till de palestinska parterna, men flera EU-medlemmar exporterar vapen till Israel. All vapenexport från EU-länderna till Israel måste upphöra. Sverige bör ta initiativ till ett EU-gemensamt vapenembargo mot Israel. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.8 Turkiet Turkiet är ett bra exempel på det godtycke den svenska lagstiftningen medger. Turkiet är ett land som upprepade gånger brutit mot såväl mänskliga rättigheter som folkrätten. Efter ett beslut i oktober 2019 stoppades all vapenexport till landet på grund av en militäroffensiv mot Syrien. Ingen export genomfördes under 2020 eller 2021. I debatten låter det ofta som om det inte finns någon möjlighet att påverka affärerna, men sanningen är att ISP har flera olika möjligheter att stoppa vapenaffärer eller hänskjuta prövningen till regeringen som i slutändan alltid har ansvaret för den svenska vapen­exporten. Det är alltså den politiska viljan som avgör. På samma sätt har man nu valt att återigen bevilja vapenexport till Turkiet – inte på grund av demokratiska framsteg, en ökad respekt för folkrätten eller att man slutat bete sig militärt aggressivt mot andra länder utan på grund av Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Sverige ska inte exportera krigsmateriel till Turkiet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. När Turkiet angrep det kurdiskdominerade området Rojava i nordöstra Syrien 2019 fördömde EU Turkiets agerande på svenskt initiativ. Samtidigt var inte EU-länderna beredda att gå lika långt i åtgärderna mot Turkiet som den svenska riksdagen och regeringen förespråkade. I stället för ett vapenembargo mot Turkiet enades man i EU om att rekommendera sina medlemsländer att se över sin militära export. Några länder, inklusive Sverige, stoppade sin vapenexport till Turkiet samtidigt som andra länder fortsatte sin. Turkiets militära aktioner i Syrien pågår alltjämt och den humanitära katastrofen är total. Sverige bör därför verka för ett EU-gemensamt vapenembargo mot Turkiet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I en tid när respekten för folkrätten kränks av Ryssland på ett oacceptabelt och farligt sätt behöver Sverige kompromisslöst stå upp för folkrätten. Att acceptera att andra länder bryter mot densamma bara för att de är Natoländer är att undergräva den respekten. 4.9 Myanmar Den humanitära situationen i Myanmar är mycket allvarlig. Sedan militärkuppen för tre år sedan har tusentals civila dödats och över 1 miljon människor har tvingats på flykt. Möjligheterna att nå fram med humanitär nödhjälp är ytterst begränsade. Särskilt utsatt är folkgruppen rohingyer. FN:s råd för mänskliga rättigheter betecknar situationen i Myanmar som katastrofal. Enligt FN har militärjuntan attackerat civila med både artilleri och flygräder. I april 2022 rapporterade Ekot om hur svenska vapen används mot civila mål i Myanmar. Under 1970- och 1980-talen exporterade Sverige granatgeväret Carl Gustaf till Myanmar. Trots att det gått flera decennier används de fortfarande av militären. Det har också avslöjats att granatgevär som exporterades till Indien i början av 00‑talet sedan skickats vidare till Myanmar, helt i strid mot det slutanvändarintyg som fanns med tillverkaren Saab. Nyligen rapporterade organisationen Justice for Myanmar att viktiga reservdelar till granatgevären i form av tändrör exporterats vidare från Indien så sent som 2022. EU har haft sanktioner mot export till Myanmar sedan 1996, vilka skärptes 2018 i och med de brutala övergreppen mot rohingyerna. Trots att det finns ett vapenembargo från EU mot Myanmar som Sverige är tvunget att följa används alltså svenska vapen av militärjuntan i Myanmar. Det svenska företaget Micro Systemation AB (MSAB) har också i närtid exporterat s.k. produkter med dubbla användningsområden, i form av forensisk teknik, till Myanmars polis. Den senaste bekräftade försäljningen skedde under 2019. I Myanmar är polis och militär närstående, vilket innebär att det inte går att säkerställa att tekniken endast har gått till polis. Risken finns att även sådan svensk export nu har använts för inhemskt förtryck, bl.a. mot oppositionella och mot folk­gruppen rohingyer. Regeringen bör återkomma med en strategi för att stoppa vidareexporten och säker­ställa att militärjuntan i Myanmar inte stärks med svensk krigsmateriel. Detta bör riks­dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5 Produkter med dubbla användningsområden Begreppet produkter med dubbla användningsområden (PDA) avser främst föremål tillverkade för civilt bruk som kan användas för tillverkning av massförstörelsevapen eller krigsmateriel. Det kan även innefatta produkter med särskild strategisk betydelse såsom kryptosystem eller andra digitala produkter av militär relevans. I skrivelsen beskrivs hur den svenska exportkontrollen av PDA stärkts genom lagändringar med anledning av EU:s nya förordning om kontroll av produkter med dubbla användnings­områden. Vänsterpartiet menar att den nya lagstiftningen är alltför otydlig på flera punkter. Bland annat saknas kriterier för att avgöra vad som räknas som allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Se vår motion med anledning av regeringens proposition 2021/22:209 Förstärkt kontroll av produkter med dubbla användnings­områden (mot. 2021/22:4695) för vidare läsning. Vänsterpartiet är kritiskt mot dessa brister inom svensk exportkontroll. Regeringen bör initiera en utredning för att se över hur exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden ska kunna skärpas ytterligare. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. För att begränsa tolkningsfriheten i vad som ska anses utgöra allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter finns det ett behov av en utförlig referensram. Regeringen bör återkomma med kriterier för att avgöra vad som räknas som allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 Den svenska regeringens förhållningssätt Nuvarande regering har aviserat en ny exportstrategi inför nästa budget. Handels- och biståndsminister Johan Forssell har antytt att man inte har för avsikt att avbryta handeln med diktaturer eller odemokratiska länder (DI den 30 mars 2023). Huruvida detta även gäller export av krigsmateriel återstår att se. I en intervju med radioprogrammet Konflikt uttrycker vapentillverkaren Saabs vd Micael Johansson att svenska politiker måste lobba mer aktivt för att andra länder ska köpa svenska vapen. I samband med intervjun kommenterade försvarsminister Pål Jonson att regeringen kommer att återkomma till frågan om utformningen av exportstödet (SR den 11 november 2022). Vänsterpartiet har varit mycket kritiskt mot tidigare regeringars stöd till export av krigsmateriel. Vi menar att regeringens exportfrämjande inte bör inkludera export av krigsmateriel över huvud taget. När svenska regeringar besökt land efter land som begår kraftiga brott mot de mänskliga rättigheterna och/eller är rena diktaturer i syfte att få dem att köpa svenska vapen har man agerat rakt emot det regelverk som reglerar exporten av krigsmateriel och i strid med Sveriges politik för global utveckling och Agenda 2030. Som exempel kan nämnas bistånds- och utrikeshandelsminister Forssells besök i Egypten, ett land där den demokratiska utvecklingen tydligt går bakåt. Vi menar att den kommande exportstrategin inte bör inkludera export av krigs­materiel över huvud taget. I synnerhet bör främjandet inte riktas mot diktaturer och krigförande stater eller länder med allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, i strid med regelverket för export av krigsmateriel, politiken för global utveckling och Agenda 2030. 6.1 Den feministiska utrikespolitiken Den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har valt att överge den feministiska utrikespolitiken. Det är ett svek mot de som drabbas allra hårdast av globala kriser, ojämlikhet och fattigdom. I krig och i katastrofer är det kvinnor och barn som är de mest utsatta och de som drabbas hårdast. Ojämlikhet mellan män och kvinnor förstärks när ett land drabbas av en konflikt, och kvinnor stängs oftast ute från besluts­fattande processer. I krig och konflikter ökar antalet barnäktenskap, det sexuella våldet och mödradödligheten. Kvinnor och barn på flykt är i stor risk för att bli utsatta för våldtäkter och sexuellt slaveri. Hushållen med en kvinna som ensam ansvarig för familjen blir många gånger fler under en kris, vilket gör att den ekonomiska sårbarheten ökar. Risken för att kvinnorna då blir tvingade att ta underbetalda arbeten eller att prostituera sig blir större. Efter konflikten lever våldet och utsattheten kvar för kvinnor och barn samtidigt som kvinnor har svårt att få sin röst hörd i freds- och återupp­byggnadsprocessen. Många politiska ledare i hårt drabbade länder väljer att investera pengar i vapen och annan krigsmateriel i stället för att investera i sjukvård, utbildning och andra insatser som kan leda till minskad fattigdom och utsatthet. Vapenexporten bidrar därmed till att hämma samhällsutveckling, och det är i första hand kvinnor och barn som blir lidande när ett land väljer bort välfärdssatsningar till förmån för vapen. Det är viktigt att Sverige agerar både nationellt och internationellt för att förbättra arbetet med FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Den bygger på tre grundläggande principer: deltagande, konfliktförebyggande och skydd. Ett antal uppföljande resolutioner har därefter antagits och tillsammans utgör de den inter­nationella agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionerna slår bl.a. fast att kvinnors ökade deltagande i att förebygga, hantera och lösa konflikter samt i freds­byggande och återuppbyggande efter konflikt är en förutsättning för att uppnå hållbar internationell fred och säkerhet. De är ett viktigt verktyg för att uppvärdera kvinnors säkerhet. Vänsterpartiet har bl.a. föreslagit att resolutionen ska få genomslag i samtliga resolutioner i FN:s säkerhetsråd och att Sverige ska tillsätta en särskild ambassadör för arbetet med att implementera resolutionen. Läs mer i vår motion En feministisk utrikes- och säkerhetspolitik (mot. 2021/22:449). 6.2 Vapenimport Även om Vänsterpartiet menar att det svenska regelverket för tillståndsgivning av export av krigsmateriel har många brister och är för tillåtande finns i detta i alla fall ett gediget och genomarbetat regelverk. När det gäller importen av krigsmateriel till Sverige finns det inte någon liknande reglering. Samtidigt innebär import både ett stöd till det exporterande landets krigsmaterielindustri och en legitimering av landets regim. Det visar inte minst Försvarsmaktens senaste avtal med israeliska Elbit Systems. I regeringens direktiv till utredningen som hade till uppgift att ta fram den nya vapenexportlagstiftningen saknades uppdrag om att utreda hur import av krigsmateriel ska ske i överensstämmelse med de regler som gäller för exporten. Vänsterpartiet menar att detta är en brist och att ett utredningsuppdrag därmed kvarstår. Regeringen bör tillsätta en utredning för att se över hur import av krigsmateriel ska genomföras och integreras inom det förändrade regelverket. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Håkan Svenneling (V) Andrea Andersson Tay (V) Kajsa Fredholm (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Linda W Snecker (V)