Amanda Palmstierna (MP) om Nytt mål för effektiv energianvändning och genomförande av det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda

Herr talman! I slutet av förra året besökte jag det kommunala bostadsbolaget Örebrobostäder. Örebrobostäder har gjort en imponerande resa med att energieffektivisera sitt fastighetsbestånd. Genom att arbeta systematiskt och datadrivet har bolaget kraftigt minskat både el, värme- och vattenförbrukning.

Den första erfarenheten från Örebro är att det sällan är de stora förändringarna som ger de största vinsterna utan just det systematiska och kontinuerliga optimeringsarbetet och att det arbetet är datadrivet.

Den andra erfarenheten är att gör man rätt saker är energieffektivisering inget som kostar pengar; det är investeringar som betalar sig själva. På tio år halverade Örebrobostäder elförbrukningen, och nu är man nere i nästan en tredjedel. Grovt räknat är de årliga besparingarna 120 miljoner kronor genom investeringar på 200 miljoner kronor.

Herr talman! Sverige ska vara ett land där klimatomställning och tillväxt går hand i hand och där vi använder energi smartare, bygger mer hållbart och samtidigt stärker människors frihet och konkurrenskraften i svensk ekonomi. Bygg- och fastighetssektorn står för en betydande del av energianvändningen i vårt samhälle, och därför är det rimligt att vi ställer krav på bättre energieffektivitet. Men då behöver vi också ha ett funktionellt regelverk.

Herr talman! I grunden var vi moderater tveksamma till om regler kring byggnaders energiprestanda ens är en EU-kompetens. Vi menar att det är en fråga som i huvudsak bör avgöras på nationell nivå. Därför röstade vi emot vid subsidiaritetsprövningen av detta ärende.

När det nu ändå har blivit ett direktiv på EU-nivå har vårt huvudfokus varit att implementeringen av regelverket i Sverige ska vara så funktionell och flexibel som möjligt. Direktivet som sådant har också blivit betydligt mer rimligt än det var i de ursprungliga förslagen.

Men för att prata klarspråk: Svenska byggnader är inte problemet. Även om det finns en stor potential i att göra ytterligare energieffektiviseringar finns de stora energitjuvarna nere i Europa. Också de byggnader i Sverige som har sämst prestanda är i en europeisk kontext föregångsexempel.

Därför har vi moderater varit måna om att regeringens förslag för att genomföra EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda ska vara väl avvägda. De ska inte skapa onödigt regelkrångel och framför allt inte tvinga fram renoveringar som inte är ekonomiskt eller livscykelmässigt försvarbara.

Detta går också hand i hand med det ärende vi kommer att debattera senare den här veckan, om att enklare kunna göra ändringar av byggnader. Det innebär bland annat att man kan förlänga ett hus livslängd och enklare genomföra energieffektiviseringar samtidigt som man renoverar byggnaden eller byter användningsområde.

Herr talman! Sverige ligger i framkant i klimatomställningen i allmänhet och i energieffektivisering av byggnader i synnerhet. Den starkaste drivkraften är i grunden ren affärsnytta för fastighetsägaren, för energieffektiva byggnader ger lägre kostnader och högre kundnytta – precis som exemplet med Örebrobostäder visar. Det är genom teknikutveckling, innovation, investeringar och smartare regelverk, inte genom symbolpolitik, som Sverige fortsätter att vara ett föregångsland.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Tack, Amanda Palmstierna, för frågan! Jag upplever den visserligen som tämligen retorisk. Det är ju här den politiska debatten i det här ärendet står.

Regeringen tycker inte att det kvantitativa mål vi har haft har fungerat. Därför övergår vi till ett kvalitativt mål. Det är väldigt svårt att kvantifiera ett mål, för man har ju lite olika syften.

Ett syfte är att få ned klimatutsläppen. Då kan vi behöva elektrifiera mer. Om man ersätter en annan form av uppvärmning med en värmepanna kanske man ökar elförbrukningen i fastigheten samtidigt som man minskar utsläppen och energiförbrukningen.

Vi tycker att det är svårt att ha ett kvantitativt mål. Ska man ha ett kvantitativt mål som tar med alla dessa faktorer blir det väldigt komplext. Då blir det väldigt svårt både att mäta och kanske framför allt att styra mot målet.

Vi tycker att det viktigaste här faktiskt är att möjliggöra energieffektiviseringar. Det handlar också om att möjliggöra återbruk av fastigheter, att förlänga fastigheters livslängd och att möjliggöra ett mer effektivt användande. Det handlar om att möjliggöra innovation och nya sätt att arbeta. Då ska vi inte detaljreglera eller sätta upp mål som tvingar fram renoveringar som inte är vare sig ekonomiskt eller livscykelmässigt försvarbara.

Det vi gör är att implementera detta så att det styr mot mer energieffektivisering och också möjliggör innovation och effektivare sätt att använda teknik i fastigheten.

Fru talman! Tack, Amanda Palmstierna, för frågan! Det finns väldigt många workshoppar man kan gå på. Men det intressanta är faktiskt att vara ute i verkligheten och träffa fastighetsföretag och byggare och fundera på hur vi kan underlätta för energieffektiviseringar i byggnader.

Det som är drivande här är, tror jag, inte politiska mål eller politisk detaljreglering. Det är att det faktiskt är ekonomiskt försvarbart att göra energieffektiviseringar. Då ska regelverk inte sätta hinder för det. Då ska regelverken inte göra det svårare att energieffektivisera.

Det jag har varit orolig för när det gäller implementeringen av direktivet är att man sätter upp en massa regelverk som tvingar fram åtgärder, inte för att de är ekonomiskt eller klimatmässigt försvarbara utan för att de följer vissa tidsgränser. Eldar man dessutom på det med särskilda stöd driver man också bort från de investeringar som är ekonomiskt försvarbara och som redan görs. Örebrobostäder är ett klockrent exempel. Det finns en rad fastighetsägare runt om i Sverige som gör detta för att det faktiskt är ekonomiskt försvarbart. I stället styr man mot sådant som vi subventionerar med skattemedel. Jag tror att det skulle vara väldigt olyckligt.

När man pratar med fastighetsägare och byggare får man höra att de tycker att det finns ett antal regler som gör det hela väldigt svårt. Detta har vi förändrat nu. Vi gör det enklare med bygglov för vissa åtgärder. Vi kommer senare i veckan att ha en debatt om ett förslag om att man ska kunna göra ändringar i byggnader på ett enklare sätt. Skälen bakom detta handlar om att förlänga livslängden men faktiskt också om att kunna energieffektivisera fastigheterna.

Här finns en politisk skiljelinje, fru talman. Vi tror att de som äger byggnaderna vet bäst. Vi tror inte på politisk detaljreglering eller på subventioner. Det gör man på andra sidan.