Ida Ekeroth Clausson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! En medarbetare på ett servicekontor i Skaraborg sa till mig att servicekontor sprider demokrati och hjälper till att skapa en förståelse för samhällskontraktet. Man kan bland mycket annat få svar på frågor om varför vi betalar skatt i Sverige och vem som kan få bostadsbidrag.

När Socialdemokraterna satt i regering var ett stort fokus att staten skulle bli mer synlig i vårt avlånga land. Detta har den nuvarande regeringen förstört i en handvändning. Statlig närvaro i hela landet ökar allmänhetens förtroende och ger legitimitet åt myndighetsutövning. Men den här regeringen tog sin hand från statlig närvaro i hela landet, inte bara i form av statliga arbetstillfällen utan även när det gäller tillgängligheten till de medborgarnära myndigheternas service.

För en person som befinner sig i ett digitalt utanförskap och inte kan använda bankid finns inget alternativ till servicekontoren. Men denna möjlighet har regeringen nu kraftigt begränsat för hundratusentals människor runt om i landet.

Statsrådet lät oroväckande nöjd i sina svar här, och jag vill därför tacka min kollega Peder Björk för att han har initierat denna interpellationsdebatt så att vi tydligt kan visa hur staten har dragit sig tillbaka under Tidöregeringen. Jag ser fram emot höstens val när denna negativa politik kan få ett slut.

Fru talman! Den 11 februari 2025 deltog jag i en interpellationsdebatt med civilministern om en eventuell nedläggning av servicekontoret i Mariestad. Jag frågade vilka konsekvenser nedläggningen av servicekontoret skulle få samt hur ministern skulle agera för att säkerställa medborgares tillgång till statlig service i hela landet.

Nu har vi facit. Servicekontoret i Mariestad är nedlagt, och övriga kontor i Skaraborg har fått ändrade öppettider. Det är tydligt att tillgången till statlig service har försämrats. Det är extra sorgligt att de som gått miste om servicen är den grupp i samhället som kanske är i störst behov av den.

En anställd som jag har pratat med säger att invånare från norra Skaraborg knappt kommer in till kontoret. Det gäller personer som man ofta såg på kontoret i Mariestad. Det var framför allt äldre pensionärer som de ofta träffade där. Det är en grupp som de tidigare hjälpte att få rätt ersättning, exempelvis när deras hyreskostnader förändrats. Det handlar om äldre som arbetat ett helt liv och gjort sitt för Sverige som nu har förlorat möjligheten till statlig service på ålderns höst och kanske inte får den ersättning som de har rätt till.

Den anställde menar att unga med funktionshinder är en annan utsatt grupp och beskriver att han befarar att individer som tidigare kom in för att få hjälp med att söka rätt ersättningar nu behöver vända sig till kommunen för att få försörjningsstöd. Han nämnde en individ som deklarerat noll kronor i inkomst, alltså en person som man vet skulle ha rätt till andra typer av ersättning.

Det här blir sämre för individer, men det blir också sämre och dyrare för landets kommuner. Jag skulle vilja upprepa mina frågor från i februari förra året med en lite annan ingång. Håller ministern med om att nedläggningen av servicekontoren har fått negativa konsekvenser för många runt om i Sverige? Hur har egentligen ministern agerat för att säkerställa statlig service i hela landet efter det att många servicekontor fått lägga ned?

Fru talman! Vi socialdemokrater drev en gång i tiden igenom den svenska sexköpslagen. Den har haft stor betydelse för att minska efterfrågan. Den markerar också på ett normerande sätt att flickors och kvinnors kroppar inte är till salu.

Vi måste vara tydliga med att sexköp inte är en fråga om frivilliga överenskommelser mellan jämlika parter, precis som min kollega Backeskog sa i ett tidigare anförande. Det hänger tätt ihop med människohandel och innebär en exploatering och utnyttjande av kvinnor, och det är ett tecken på en unken människosyn.

Sexköp är ett brutalt uttryck för ojämställdhet, där makt, pengar och utsatthet möts. Den som säljer sex i Sverige i dag måste betraktas som ett brottsoffer. Att lägga skulden där den hör hemma var själva poängen med den svenska sexuppslagen när den infördes. Den som köper är den kriminelle, och den som säljer är brottsoffer.

Likväl är den nuvarande lagstiftningen utformad så att oredovisade inkomster ska beskattas även om de härrör från ett brutalt övergrepp. I praktiken försätter det främst kvinnor i prostitution i en mycket svår situation. Det finns alltså skäl att göra någonting åt det, som finansministern själv konstaterar.

Jag i min tur konstaterar att det är tur att det är val om några månader. Om inte nuvarande regering har hunnit tillsätta en utredning kommer den kommande socialdemokratiska regeringen att sätta igång en så att vi blir av med det här problemet. Stort tack för debatten!

Fru talman! Vi vet att prostitution sällan är en isolerad företeelse. Polismyndigheten, Brottsförebyggande rådet och forskare på området pekar på starka kopplingar mellan prostitution, människohandel, koppleri och organiserad brottslighet. Sexuell exploatering genererar stora svarta pengar och utgör en viktig inkomstkälla för kriminella nätverk.

Om män inte köpte sex skulle marknaden för sexuell exploatering av kvinnor och flickor minska dramatiskt. Därmed skulle också en betydande finansieringskälla för organiserad brottslighet försvagas. Det är något vi socialdemokrater jobbar mycket för, och även regeringen säger sig verka för en minskning. Därför är det svårt att förstå varför kvinnor som försöker lämna prostitution fortfarande ska bära den ekonomiska bördan av de övergrepp som de utsatts för.

Jag har full förståelse för att det inte kan råda generell skattefrihet för oredovisade inkomster. Men när kvinnor som utsätts för sexuellt våld och exploatering görs absolut skattskyldiga för inkomster som härrör från deras utsatthet samtidigt som Sverige säger sig stå bakom sexköpslagens grundläggande syn på de prostituerade som brottsoffer finns det uppenbara motsättningar i lagstiftningen.

Frankrike har redan infört en modell som gör det möjligt att undanta personer som lämnar prostitution från denna typ av beskattning. Det visar att det går att hitta lösningar om den politiska viljan finns.

Jag uppskattar att ministern säger att Regeringskansliet analyserar hur en sådan utredning bör se ut, även om jag tycker att det har tagit för lång tid. Vi behöver göra mer.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Frågan om beskattning av personer i prostitution har diskuterats i denna kammare under flera år. Jag håller med finansministern om att frågan är komplex. Men trots frågans komplexitet behöver vi göra något åt detta. Som det är just nu fortsätter kvinnor som utsätts för sexuellt våld, exploatering och i vissa fall människohandel att mötas av ett system som i praktiken behandlar dem som skattskyldiga för sin egen utsatthet.

Den 28 april deltog finansministerns statssekreterare i skatteutskottets sammanträde för att redogöra för regeringens arbete i frågan. Bakgrunden var bland annat det uppmärksammade fallet i Västernorrland där en kvinna under flera års tid sålts av sin make till minst 120 olika män. Trots att hon uppenbart var ett brottsoffer bedömde Skatteverket det som att hon hade oredovisade inkomster för en så kallad hobbyverksamhet som därför skulle beskattas.

I veckan kom domen för mannen. Han dömdes för grovt koppleri.

Fru talman! Det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på ett systemfel. En kvinna som utsatts för systematiska övergrepp och exploatering har inte bedrivit någon hobbyverksamhet. Hon har varit offer för brott.

Vi socialdemokrater i skatteutskottet lade i slutet av april fram ett utskottsinitiativ med uppmaningen att regeringen skyndsamt skulle utreda hur personer som deltar i exitprogram ska kunna undantas från beskattning av ersättningar som härrör från prostitution eller sexualiserat våld. Förslaget röstades ned av Tidöpartierna.

Detta är beklagligt, inte minst eftersom Skatteverket själva har efterfrågat en översyn av inkomstskattelagen. Myndigheten har konstaterat att personers utsatthet behöver beaktas och att problematiken är bredare än att bara handla om beskattning.

Fru talman! Jag har svårt att förstå hur dagens ordning kan upprätthållas rättssäkert. Skatteverket beskattar inte personer som bedöms vara utsatta för trafficking, men hur avgör myndigheten vilka kvinnor som är utsatta för människohandel och vilka som inte är det? Skatteverket har väl inte den typen av brottsutredande befogenheter eller särskilda resurser för att göra sådana bedömningar? Resultatet blir att kvinnor i prostitution behandlas olika beroende på om deras utsatthet kan styrkas på ett sätt som myndigheten accepterar. Det här är faktiskt en orimlig ordning.

Samtidigt har Skatteverket ett regeringsuppdrag att bidra till arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Frågan inställer sig därför varför detta perspektiv inte väger tyngre när myndigheten tillämpar en lagstiftning som riskerar att hålla kvar kvinnor i prostitution för att de ska kunna betala sina skatteskulder. Jag vill därför fråga finansministern igen om man är beredd att ta initiativ till en översyn av inkomstskattelagen för att säkerställa att personer som lämnar prostitution och som deltar i exitprogram inte ska beskattas för inkomster som härrör från sexuell exploatering och övergrepp.

Fru talman! När man läser talarlistan för dagens debatt om skatteutgifter blir det tydligt att denna debatt inte är den som väcker mest intresse, framför allt inte efter dagens budgetdebatt.

De hör ändå ihop. Men till skillnad från de utgifter som syns i statens budget, till exempel utgifter till skola, sjukvård, infrastruktur eller försvar, är skatteutgifter ett slags dolt stöd. Det handlar om särregler i skattelagstiftningen som leder till att staten får mindre intäkter.

Redovisningen av skatteutgifter inleddes i mitten av 1990-talet i samband med att en ny budgetprocess infördes. Den har genom åren utvecklats mot en allt större process utifrån sitt syfte att tydliggöra det statsstöd till företag och hushåll som skatteutgifterna representerar så att dessa kan prövas på samma sätt som anslagen på statsbudgetens utgiftssida.

Till skillnad från i budgeten är det alltså inte pengar som betalas ut utan pengar som aldrig kommer in, men effekten är densamma. Det blir en kostnad för samhället.

Redovisningen gör en samlad överblick över de indirekta stöd till företag och hushåll som lämnas på budgetens inkomstsida. I många fall kan redovisningen utmynna i användbara prislappar på skatteförmånlig behandling som kan bidra till bedömningen av utgiftsbehovet inom de olika utgiftsområdena när budgeten läggs fast under hösten.

Samhällsekonomisk effektivitet innebär att samhällets resurser används på bästa sätt för att skapa en så hög välfärd i samhället som möjligt. Skatter, oavsett om de är enhetliga eller inte, orsakar vanligen snedvridningar och en ineffektiv resursfördelning i samhället. I vissa fall kan avvikelser från enhetlig beskattning åtminstone teoretiskt sett förbättra effektiviteten och därmed höja välfärden i samhället. Avvikelser och de skatteutgifter som uppstår kan då anses vara samhällsekonomiskt motiverade. En viktig fråga är således om en skatteutgift kan anses förbättra den samhällsekonomiska effektiviteten och därmed välfärden.

I årets redovisning av skatteutgifter har en tillfälligt nedsatt arbetsgivaravgift för 19–23-åringar tillkommit. Från den 1 april 2026 till och med den 30 september 2027 medges en nedsättning av det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter och en allmän löneavgift på ersättning till personer som vid årets ingång fyllt 18 men inte 23 år.

Fru talman! Den tillfälliga sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga innebär en kostnad på 7 miljarder kronor under året. Forskning visar att breda och generella sänkningar ofta leder till att staten subventionerar anställningar som skulle ha skapats ändå, utan stödet. En utvärdering från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitik av den tidigare sänkningen visade visserligen att sysselsättningen ökade men också att kostnaden för ett nytt jobb uppgick till omkring 1 miljon kronor.

Detta är en väldigt kostsam åtgärd. För 1 miljon kronor skulle man i stället kunna anställa två undersköterskor i äldreomsorgen.

Den svenska ekonomins största utmaning i dag är inte främst kostnaden för att anställa unga. Det verkliga problemet är den svaga efterfrågan. Många företag avvaktar med nyanställningar och investeringar, samtidigt som kommuner och regioner står under hård ekonomisk press. När ekonomin går på lågvarv räcker det inte enbart med att sänka kostnaden för att anställa. Det krävs också åtgärder för att stärka aktiviteten i hela ekonomin.

Arbetsgivaravgifter är dessutom mer än bara en utgift för arbetsgivarna. Det utgör en central finansiering av våra gemensamma trygghetssystem såsom pensioner, sjukförsäkring och föräldraförsäkring. Den som vill sänka arbetsgivaravgifterna måste därför också kunna redogöra för hur finansieringen av dessa viktiga välfärdssystem ska säkerställas.

Fru talman! En skatteutgift som tillkommit och som vi socialdemokrater ser mer positivt på är skattereduktion för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Regeländringen innebär att skattereduktionen för personer med sjuk- och aktivitetsersättning höjs till samma nivå som jobbskatteavdraget. Den djupt orättvisa så kallade funkisskatten borde aldrig ha införts, men det är välkommet att den nu är helt avskaffad efter år av påpekande från oss socialdemokrater.

Fru talman! Skatteutgifter kan utformas med olika syften och utifrån flera perspektiv. De kan användas för att uppmuntra beteenden som samhället vill främja och för att stärka förtroendet för skattesystemet genom att göra det mer lättbegripligt och rättvist. Ur ett tillväxt- och effektivitetsperspektiv kan skatteutgifter vara motiverade för att stimulera innovation, investeringar och fler arbetstillfällen. Ett exempel är rotavdraget, som i bästa fall kan bidra till att minska förekomsten av svartarbete inom byggsektorn och, som en tillfällig konjunkturåtgärd, bidra till en ekonomisk tillväxt under sämre tider.

Ur ett fördelningsperspektiv kan skatteutgifter användas för att minska ekonomiska skillnader mellan människor, men de kan också få motsatt effekt. Det är här vi ser problemet med den politik som förs av den borgerliga regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna. Sett ur ett fördelningspolitiskt perspektiv är regeringens samlade politik i hög grad inriktad på att gynna grupper som redan har höga inkomster och betydande tillgångar. I stället för att värna sammanhållningen, företräda breda löntagargrupper och minska de stora skillnaderna i samhället bidrar de aktivt till att öka klyftorna. Skattesänkningarna riktas främst till dem som redan har det ekonomiskt gott ställt.

Vi socialdemokrater står för en annan samhällssyn och en annan människosyn. Det avspeglas också i hur vi utformar vår politik, inte minst i skattepolitiken. Vi vill se ett skattesystem som är öppet, rättvist och enkelt att förstå, ett system som bygger på att var och en bidrar efter sin förmåga och där resurserna fördelas på ett sätt som stärker sammanhållningen.

Skatteutgifter kan fylla en viktig funktion, men de kan också användas med eftertanke, restriktivt och med målet att stärka den gemensamma välfärden och samhällsgemenskapen, inte att försvaga den.

Politik handlar ytterst om prioriteringar. Vi socialdemokrater väljer ett Sverige som håller ihop, inte ett Sverige där avståndet mellan människor växer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Herr talman! Det är ingen som blir förvånad över att finansministern har en annan syn på skatter än vad vi socialdemokrater har. Det har vi diskuterat flera gånger. Vi socialdemokrater tror ju på en stark välfärdsstat.

Sverige befinner sig i en lågkonjunktur. Arbetslösheten är hög, och ungdomsarbetslösheten är högre. Tillväxten är svag, och kommuner och regioner pressas hårt. Samtidigt vet vi att antalet personer som lever i fattigdom har ökat kraftigt. Det rör sig om människor som inte har råd med en grundläggande levnadsstandard. Det är en annan fråga som ministern och jag har diskuterat flera gånger.

Det här läget är inte en slump, utan det är ett resultat av en politik som prioriterar breda skattesänkningar framför investeringar och som har gynnat dem med högst inkomster samtidigt som barnfamiljer har fått det allt svårare. Regeringen har sänkt skatten för höginkomsttagare och valt att inte höja barnbidraget. Det här är en politik som inte sluter klyftor.

Låt mig gå in på frågan om arbetsgivaravgifter. De är inte bara en kostnadspost, utan de finansierar vårt gemensamma trygghetssystem: pensioner, sjukförsäkringar och föräldraförsäkringar. När man sänker dem måste man också vara beredd på att förklara hur välfärden egentligen ska finansieras.

Vi socialdemokrater väljer en politik som sätter arbete före skattesänkningar, som sätter barnfamiljer före höginkomsttagare och som investerar i människor, inte i tillfälliga rabatter. Vi väljer ett Sverige där unga får chansen att växa, bidra och leva trygga liv.

Det är dags att lämna högerns misslyckanden bakom oss. Sveriges unga förtjänar bättre. Precis så som min kollega avslutade sitt anförande vill jag fråga om ministern har någon egen tanke om huruvida det här är en bra reform när den kan missbrukas på det här sättet.

(Applåder)

Herr talman! Det är ingen som blir förvånad över att finansministern har en annan syn på skatter än vad vi socialdemokrater har. Det har vi diskuterat flera gånger. Vi socialdemokrater tror ju på en stark välfärdsstat.

Sverige befinner sig i en lågkonjunktur. Arbetslösheten är hög, och ungdomsarbetslösheten är högre. Tillväxten är svag, och kommuner och regioner pressas hårt. Samtidigt vet vi att antalet personer som lever i fattigdom har ökat kraftigt. Det rör sig om människor som inte har råd med en grundläggande levnadsstandard. Det är en annan fråga som ministern och jag har diskuterat flera gånger.

Det här läget är inte en slump, utan det är ett resultat av en politik som prioriterar breda skattesänkningar framför investeringar och som har gynnat dem med högst inkomster samtidigt som barnfamiljer har fått det allt svårare. Regeringen har sänkt skatten för höginkomsttagare och valt att inte höja barnbidraget. Det här är en politik som inte sluter klyftor.

Låt mig gå in på frågan om arbetsgivaravgifter. De är inte bara en kostnadspost, utan de finansierar vårt gemensamma trygghetssystem: pensioner, sjukförsäkringar och föräldraförsäkringar. När man sänker dem måste man också vara beredd på att förklara hur välfärden egentligen ska finansieras.

Vi socialdemokrater väljer en politik som sätter arbete före skattesänkningar, som sätter barnfamiljer före höginkomsttagare och som investerar i människor, inte i tillfälliga rabatter. Vi väljer ett Sverige där unga får chansen att växa, bidra och leva trygga liv.

Det är dags att lämna högerns misslyckanden bakom oss. Sveriges unga förtjänar bättre. Precis så som min kollega avslutade sitt anförande vill jag fråga om ministern har någon egen tanke om huruvida det här är en bra reform när den kan missbrukas på det här sättet.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill be om ursäkt för att var lite sen in till debatten. Jag hade besök av en gymnasieklass fram till klockan ett, och jag fick då möjlighet att prata med dem om just sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga och vad de möter för verklighet när de nu tar studenten.

Den tillfälliga sänkningen av arbetsgivaravgiften har kostat staten 6 miljarder kronor. Forskning har tidigare visat att generella sänkningar i stor utsträckning subventionerar anställningar som ändå skulle ha kommit till. Nu visar det sig att ett stort företag har kunnat använda sänkningen för att skapa vinst. Det är ett tydligt tecken på att systemet är felaktigt utformat. Det är ett slöseri med Sveriges resurser och ett svek mot alla dem som står utan jobb och skulle tjäna på effektiva reformer mot arbetslöshet.

Problemet i Sverige i dag är inte i första hand att det är dyrt att anställa unga. Problemet är att efterfrågan är svag. Företag håller igen, investeringar uteblir och kommuner och regioner kämpar. När hjulen snurrar långsamt hjälper det inte att bara göra det billigare att anställa. Då måste man också få fart på ekonomin. Det är så regeringen borde ha använt alla de resurser som lagts på ineffektiva sänkningar av arbetsgivaravgiften. Att sänka skatten och hoppas på det bästa, vilket allt som oftast är regeringens linje, räcker inte. Nästan var fjärde ung person saknar jobb. Då räcker det inte med rabatt, utan då krävs utbildning, matchning och en stark arbetsmarknadspolitik.

Vi vet att över 100 000 akademiker i Sverige är arbetslösa i dag. Särskilt drabbade är unga personer. Att arbetslösheten bland nyexaminerade akademiker ökar borde få fler att lyfta ett varningens finger. Samtidigt hamnar många i yrken som de inte har utbildat sig för, vilket i sin tur trycker undan andra grupper som också behöver arbete. Detta är en ond spiral som i längden försvagar hela arbetsmarknaden.

Vi socialdemokrater tror på att utbildning är en investering för både individen och samhället. Men då måste man också skapa en arbetsmarknad där utbildning lönar sig.

Vi socialdemokrater föreslår fler arbetsmarknadsutbildningar och ett utbyggt yrkesvux och komvux. Vi vill införa ett ungdomspaket med jobb eller utbildning efter 90 dagar. Vi vill ha ett körkortslyft, fler traineeplatser och riktade insatser för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Det är skillnad på att göra unga billigare och att göra dem starkare.

Socialdemokraternas ekonomiska politik bygger på tre enkla saker: att investera när tiderna är svåra, att stärka hushållens köpkraft och att se till att jobben växer genom både utbildnings- och framtidssatsningar. Vi tror inte på att låna till breda skattesänkningar, utan vi tror på att skapa investeringar.

Det är positivt att ministern tycker att det sticker i ögonen att den här reformen har använts på ett felaktigt sätt, att man använder skattesänkningen till att ta ut vinst i stället för att anställa fler eller höja lönerna. Men frågan kvarstår: Vad avser ministern att göra åt det?

Herr talman! Jag vill be om ursäkt för att var lite sen in till debatten. Jag hade besök av en gymnasieklass fram till klockan ett, och jag fick då möjlighet att prata med dem om just sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga och vad de möter för verklighet när de nu tar studenten.

Den tillfälliga sänkningen av arbetsgivaravgiften har kostat staten 6 miljarder kronor. Forskning har tidigare visat att generella sänkningar i stor utsträckning subventionerar anställningar som ändå skulle ha kommit till. Nu visar det sig att ett stort företag har kunnat använda sänkningen för att skapa vinst. Det är ett tydligt tecken på att systemet är felaktigt utformat. Det är ett slöseri med Sveriges resurser och ett svek mot alla dem som står utan jobb och skulle tjäna på effektiva reformer mot arbetslöshet.

Problemet i Sverige i dag är inte i första hand att det är dyrt att anställa unga. Problemet är att efterfrågan är svag. Företag håller igen, investeringar uteblir och kommuner och regioner kämpar. När hjulen snurrar långsamt hjälper det inte att bara göra det billigare att anställa. Då måste man också få fart på ekonomin. Det är så regeringen borde ha använt alla de resurser som lagts på ineffektiva sänkningar av arbetsgivaravgiften. Att sänka skatten och hoppas på det bästa, vilket allt som oftast är regeringens linje, räcker inte. Nästan var fjärde ung person saknar jobb. Då räcker det inte med rabatt, utan då krävs utbildning, matchning och en stark arbetsmarknadspolitik.

Vi vet att över 100 000 akademiker i Sverige är arbetslösa i dag. Särskilt drabbade är unga personer. Att arbetslösheten bland nyexaminerade akademiker ökar borde få fler att lyfta ett varningens finger. Samtidigt hamnar många i yrken som de inte har utbildat sig för, vilket i sin tur trycker undan andra grupper som också behöver arbete. Detta är en ond spiral som i längden försvagar hela arbetsmarknaden.

Vi socialdemokrater tror på att utbildning är en investering för både individen och samhället. Men då måste man också skapa en arbetsmarknad där utbildning lönar sig.

Vi socialdemokrater föreslår fler arbetsmarknadsutbildningar och ett utbyggt yrkesvux och komvux. Vi vill införa ett ungdomspaket med jobb eller utbildning efter 90 dagar. Vi vill ha ett körkortslyft, fler traineeplatser och riktade insatser för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Det är skillnad på att göra unga billigare och att göra dem starkare.

Socialdemokraternas ekonomiska politik bygger på tre enkla saker: att investera när tiderna är svåra, att stärka hushållens köpkraft och att se till att jobben växer genom både utbildnings- och framtidssatsningar. Vi tror inte på att låna till breda skattesänkningar, utan vi tror på att skapa investeringar.

Det är positivt att ministern tycker att det sticker i ögonen att den här reformen har använts på ett felaktigt sätt, att man använder skattesänkningen till att ta ut vinst i stället för att anställa fler eller höja lönerna. Men frågan kvarstår: Vad avser ministern att göra åt det?

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är en livsfarlig epidemi som utgör det yttersta beviset på ett ojämställt samhälle. Den farligaste platsen för kvinnor är det egna hemmet. Statsrådet har talat sig varm om allt jämställdhetsarbete den här regeringen gör, vilket jag till viss del ställer mig frågande till.

På dagens skatteutskott lade Socialdemokraterna fram ett förslag till utskottsinitiativ om att regeringen omedelbart bör hantera frågan om att stoppa exploatering av människor i prostitution. Regeringen bör också ta fram förslag på hur sådana riktlinjer skulle kunna se ut så att personer som deltar i exitprogram inte ska behöva skatta för den betalning de får när de utsätts för sexualiserat våld och sexköp. Statsrådets partikamrater och övriga från Tidöpartierna röstade dock ned förslaget.

Frågan om skatt på prostitution har återigen blivit aktuell efter det så kallade svenska Pelicotfallet. En kvinna i Västernorrland tvingades sälja sex. Den som tvingade henne var hennes man, en före detta gängmedlem. Efter att kvinnan lyckats ta sig loss från mannen, hennes hallick, har hon behövt betala en skatteskuld till Skatteverket för försäljning av sexuella tjänster. Är det så här vi vill ha det?

Flera EU-länder har så kallade exitprogram för att möjliggöra för kvinnor att kunna komma ur prostitution. Sådana exitprogram har även utretts i Sverige. Ett verktyg kan vara att erbjuda avskrivning eller nedskrivning av skatteskulder.

En regering som talar sig varm för att växla upp det förebyggande arbetet och förhindra mäns våld mot kvinnor borde göra mer. Ett jämställt samhälle borde stå på kvinnors sida.

Fru talman! Tack till Sofia Amloh för en väldigt viktig interpellation!

Statsrådet gav ett långt svar, men vad var det egentligen för svar som ledamoten Amloh fick på sin fråga om att kvinnojourer inte ska behöva lägga ned sin verksamhet? Inte mycket alls.

De senaste åren har 37 skyddade boenden tvingats stänga på grund av höjda utgifter till följd av inflationen och för att kostnader har tillkommit på grund av den nya tillståndsplikten. Det här har lett till att skyddet för våldsutsatta kvinnor har försvagats på flera håll runt om i landet. Under samma tidsperiod har 25 kvinnor dödats av en nuvarande eller tidigare partner.

När ideella kvinnojourer som bär ett stort ansvar slås ut är det inte bara verksamheter som försvinner utan också kvinnors sista skydd.

Bakom varje stängd dörr finns kvinnor och barn som förlorat sin möjlighet att fly våld. Den här situationen kräver såklart åtgärder. Skyddade boenden ska hålla hög kvalitet, och de ska ha rätt kompetens.

Tillståndsplikten är viktig. Den höjer kvaliteten, och den stänger ute oseriösa aktörer. Men införandet har inte fungerat tillräckligt bra.

Organisationen Unizon vittnar om att kvinnor och barn inte får plats på boenden.

Vi socialdemokrater vill avsätta 100 miljoner kronor till kvinnojourer för att stärka deras verksamhet och säkerställa tillgången till skyddade boenden. Syftet är att snabbt förbättra situationen för både jourerna och de kvinnor och barn som behöver skydd. Av de pengarna går 50 miljoner till en akut förstärkning av verksamheten för att ge dem möjlighet att möta de skärpta kraven, och 45 miljoner går till kvinnojourernas förebyggande, uppsökande och samverkande verksamhet, till exempel utbildningsinsatser i skolor, stöd till äldre kvinnor genom så kallade tantjourer och arbete mot prostitution, människohandel och sexuell exploatering. Vi avsätter 5 miljoner till att se över lagstiftningen och förenkla och förkorta tillståndsprocessen.

Vi ser att själva grunden för skyddet av kvinnor som utsätts för våld hotas. Ett stöd behövs här och nu, och det ska gå direkt till kvinnojourerna. Två år efter det att lagen infördes kan vi se att det fortfarande finns jourer som inte har blivit handlagda. Jag vill därför fråga statsrådet om hon tycker att detta är rimligt.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Skatt ska betalas efter förmåga och välfärd fördelas efter behov. Den som har högre inkomster ska bidra mer än den som har lägre inkomster, men alla får ta del av den gemensamma välfärden. Så ser den svenska välfärdsmodellen ut.

I helgen kunde man läsa i Dagens Industri att jobbskatteavdraget har gett mest till dem med de högsta inkomsterna, bland annat för att brytpunkten för statlig inkomstskatt har räknats upp och för att avtrappning av jobbskatteavdraget för höginkomsttagare har tagits bort.

Tidningen tog också upp dem som det inte har varit lika bra för, som de arbetslösa. För ett parti som Moderaterna som säger sig värna arbetslinjen är det knepigt att i regering inte ha gjort mer för att minska arbetslösheten.

I dag är var tionde svensk arbetslös. Det är människor som vill jobba. Dessutom är det en 30-procentig ungdomsarbetslöshet. Jag hörde ministern själv nämna sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga. Här kunde vi i förra veckan höra hur ett stort företag i stället använder den sänkningen för att öka företagets egen vinst. Det är inte en vidare bra prioritering med svenska skattepengar.

Den höga arbetslösheten är inte bara ett svek mot alla dem som står utan jobb. Det är också ett slöseri med Sveriges resurser. Sverige behöver en politik där vi gemensamt arbetar oss till ett högre välstånd.

Vi kan se att SD-regeringens mandatperiod har varit fyra förlorade år för Sverige och svenska folket. Tillväxten har försämrats, rekordmånga företag har gått i konkurs och svenska folket pressas av allt högre levnadskostnader.

Det är dyrt att vara svensk. Samtidigt har SD-regeringen slösat bort svenska folkets pengar och sänkt skatten för de allra rikaste med lånade pengar.

Resultatet är att Sverige är i en sämre situation än vad vi hade behövt vara. Det behövs en regering som fokuserar på att vanligt folk med vanliga löner ska få det bättre i stället för att sänka skatten för dem som redan har mest.

Herr talman! Statsrådet talade mycket om vikten av att anstränga sig och att arbeta. Det står jag bakom. Jag tycker däremot att det är tråkigt att man inte har gjort mer för att arbetslösheten ska sänkas. Jag återkommer till det senare i anförandet.

Statsrådet nämnde även i sitt svar att ett legitimt skattesystem kräver att skatter tas ut på ett rättssäkert och förutsägbart sätt och utan att försvinna i fusk och brottslighet. Jag instämmer verkligen i det.

Däremot anser jag inte att regeringen har vidtagit tillräckliga åtgärder för att bekämpa skattefusk, skattebrott och arbetslivskriminalitet.

I rapporten från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, uppskattas den kriminella ekonomins storlek till 350 miljarder kronor, varav 64 procent bedöms vara en del av den svarta ekonomin. Det är en enorm summa. Det är uppenbart att insatserna mot den svarta ekonomin och svartarbete måste förstärkas.

Arbetsinkomster som undanhålls från beskattning utgör ett allvarligt samhällsproblem, och konsekvenserna av bristande åtgärder är förödande. Statens intäkter minskar, seriösa företag riskerar att trängas ut och arbetstagare blir utnyttjade.

Detta sker medan regeringens politik konsekvent gynnat de förmögna på bekostnad av vanliga medborgare, vilket märks i samhället genom längre vårdköer, färre lärare och en minskad statlig närvaro.

Vi socialdemokrater föreslog att skjuta till ytterligare 75 miljoner till Skatteverket för att öka kontrollerna, men regeringen avvisar detta. Man kan fråga sig varför.

Riksrevisionen har i en granskning visat att rotavdraget har haft en stor betydelse för att minska efterfrågan på svarta hantverkstjänster bland hushållen. Det är bra.

Men trots att hushållen uppfattar rottjänsterna som vita har svarta löner fortfarande betalats ut i ett eller flera led bakom konsumentledet. Här vill man inte göra någonting, som att minska hur många led det får vara. Riksrevisionen bedömde att ytterligare insatser krävs utöver rotavdraget för att bekämpa den typen av svartarbete.

Den utbredda förekomsten av svartarbete ger Skatteverket svårigheter att upprätthålla en rimlig kontrollnivå. Behovet av ytterligare insatser visar på att det finns en potential att förbättra Skatteverkets förmåga att motverka svartarbete.

Statsrådet nämnde även skattefusk. Samtidigt ser vi att skattepengar försvinner till riskkapitalbolag i stället för att gå till barnen i skolan och att mångmiljardbelopp varje år försvinner genom skattesmitning och skattefusk.

Att motverka skattefusk och skatteflykt måste vara en prioriterad fråga. Skälen till det är flera. Ett är att det är en moralisk fråga. Ett annat är att det är viktigt för skattemoralen att motverka skattefelet.

Att väldigt rika svenskar och svenska företag kan betala en lägre andel skatt än undersköterskan eller småföretagaren genom aggressiv skatteplanering anser vi vara orimligt. Jag tror säkert att dessa småföretagare och undersköterskor med flera anstränger sig, som statsrådet talade om att det var viktigt att göra.

Vi socialdemokrater vill kraftigt skärpa reglerna gällande medhjälp till skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Det finns mycket som regeringen skulle kunna göra på skatteområdet för ett mer legitimt och rättvist skattesystem.

En regering som hade satt svensk ekonomi före partiinterna egenintressen hade använt skattepengarna där de gjort mest nytta: hos barnfamiljer, pensionärer och ensamstående, i sjukvård, skola eller äldreomsorg och för ökat bostadsbyggande, fungerande infrastruktur eller transporter som går i rätt tid.

Jag vill därför avsluta anförandet med att fråga ministern: Anser regeringen att den vidtagit tillräckligt med åtgärder för att få ett rättvist skattesystem?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som kanske inte bjöd på några direkta överraskningar.

”Skatterna och avgifterna har varit de instrument med vilkas hjälp vi kunnat förvandla vårt land från ett privilegiesamhälle till en välfärdsstat – byggd på solidaritetens och gemenskapens principer.” Detta står att läsa i en socialdemokratisk riksdagsmotion av Olof Palme, Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Carlsson med flera från 1978, och det gäller än i dag.

Det finns ett stort behov av en grundlig översyn av skattesystemet. Sverige befinner sig i en växande debatt om skattesystemets legitimitet, effektivitet och fördelning. Trots att arbetsinkomster beskattas relativt hårt finns det betydande skillnader i hur inkomster från arbete respektive kapital beskattas. Detta kan underminera förtroendet för skattesystemet och i förlängningen samhällskontraktet.

För närvarande kan personer med stora kapitalinkomster i vissa fall betala mycket lägre skatt än vanliga löntagare. Dessutom finns det kända sätt att genom skatteplanering ytterligare minska den effektiva beskattningen. Samtidigt har Sverige blivit ett av de länder i världen som har flest miljardärer per capita, medan de ekonomiska klyftorna växer. Forskning visar att växande klyftor kan underminera den sociala sammanhållningen och viljan att bidra till det gemensamma. När skattesystemet upplevs som otillräckligt hotas även legitimiteten hos centrala välfärdsinstitutioner.

Vi socialdemokrater vill genomföra en skattereform som skapar förutsägbarhet och rättvisa och som bygger på breda skattebaser. Grundprinciperna för översynen är att skillnaderna i beskattning av arbete respektive kapital ska åtgärdas och att de allra mest förmögna ska bidra mer. Förutom att bredda skattebasen vill vi höja skatten på stora, lågt beskattade kapitalinkomster, förenkla systemet och göra det mer enhetligt samt begränsa möjligheterna till skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

Avskaffandet av ett flertal skatter samt de stora sänkningarna av inkomstskatten har lett till att de med högst inkomster betalar lägre skatt. Kapitalinkomsterna har ökat avsevärt, och många med höga kapitalinkomster gynnas av omfattande undantag från vanlig kapitalbeskattning. Fördelningen av kapitalinkomster är mycket ojämn jämfört med andra inkomstslag. Jag vill därför fråga finansministern varför hon tycker att det är rimligt att en kassörska betalar en större andel av sin lön i skatt än vad ägaren av affärskedjan gör.

Fru talman! Det blev ganska tydligt att regeringen inte har så mycket politik för att minska användningen av olja. Jag tror inte riktigt att detta ligger under utrikesutskottet.

Vi vet ju att Sverige på grund av den politik som regeringen har fört fortsatt är jätteberoende av oljan och har påverkats av bränslepriserna som de ser ut just nu i och med att man inte har sett till att vi har drivit på omställningen i Sverige. Vi ser att elbilsanvändningen inte har ökat till den nivå som vi har velat. Vi socialdemokrater vill att vi ska skydda befolkningen mot framtida prischocker genom en stabil inhemsk produktion av drivmedel.

Jag vill passa på att ställa en fråga till ledamoten, förutom den om vad man nu gör för att vi inte ska behöva använda diktaturstaters olja, vilket vi tyvärr i väldigt hög grad blivit tvungna att göra i Sverige: Hur har regeringen tänkt hantera riskerna med till exempel den ransonering av drivmedel som vi står inför, de stigande matpriserna och de ökade geopolitiska spänningarna?

Fru talman! I dag debatterar vi SkU23 Permanent skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen och utvidgad rätt till avdrag för drivmedelsutgifter.

I propositionen föreslås det att den tillfälliga skattefriheten för förmån av laddel på arbetsplatsen ska gälla permanent. Förslaget syftar bland annat till att fortsätta att underlätta omställningen till en fossilfri fordonsflotta och gynna arbetsresor med laddbara fordon framför andra mindre hållbara alternativ.

I propositionen föreslås även en utvidgad avdragsrätt för utgifter för drivmedel för tjänsteresor med förmånsbil i vissa fall. Förslaget innebär att skattskyldiga som har en laddhybrid som förmånsbil har rätt till avdrag för utgifter för drivmedel som är förenade med tjänsteresor, även om bilen har laddats med elektricitet som arbetsgivaren tillhandahåller i anslutning till arbetsplatsen. Förslaget syftar till att förenkla regelverket och främja situationen för personer som har en laddhybrid som förmånsbil och utnyttjar eldriften så mycket som möjligt vid tjänsteresor.

Allt detta är positivt, men mer behövs. Omställningen till ett mer miljövänligt fordonsalternativ har gått alldeles för långsamt i Sverige. Detta beror på flera saker, men tydligast är att vi har en regering som har lagt sig platt för ytterhögern och struntar i klimatarbetet.

Vi socialdemokrater vill se ett stöd till elbilsleasing som gör det möjligt för familjer med vanliga inkomster att sänka sina drivmedelskostnader genom elektrifiering. Vi vet att när EU:s nya utsläppssystem ETS 2 införs den 1 januari 2028 väntas priserna på fossila bränslen öka kraftigt. Nu när regeringen har ökat Sveriges beroende av fossila bränslen från oljestater gör det Sverige sämre rustat för världsmarknadens prissvängningar, vilket vi kan se med krisen och kriget i Iran. Vi riskerar dessutom stora böter eftersom vi för första gången på 20 år nu ökar utsläppen.

Vi socialdemokrater vill få fart på elektrifieringen och öka svensk biodrivmedelsproduktion men inte skjuta upp utsläppsminskningar som ändå behöver göras, vilket bara kommer att göra det dyrare i längden. Volvo Cars, en av Sveriges största arbetsgivare, har satsat hårt på att hänga med i elektrifieringen. Nu har man drabbats negativt av att klimatpolitiken i Sverige och EU har saktat ned.

Vd:n på Volvo Cars, Håkan Samuelsson, säger: Om man tror att framtiden är elektrisk tror inte jag att det är speciellt smart att försöka bromsa den omställningen.

Och för någon vecka sedan varnade AB Volvos vd Martin Lundstedt för att utvecklingsjobb kan flyttas från Europa till Kina om inte försäljningen av ellastbilar ökar snabbare i Europa. Även det är ett bolag som är en av Sveriges största arbetsgivare.

Martin Lundstedt sa: Jag vill inte stå här och hota, för det är inte meningen, utan jag vill snarare säga att vi fortfarande har en möjlighet att vara med i racet. Låt oss ta den nu och kalla samman de olika aktörerna, politiken, näringslivet och kundbasen och skapa rätt förutsättningar.

I Sverige har vi dessa två enormt stora fordonsindustrier att vara stolta över. De har såklart lidit svårt av att regeringen avskaffade styrmedel och inte ersatte dem med nya. Deras hemmamarknad är förstås jättetuff. Om vi jämför med exempelvis Kina ser vi att drygt 1 procent av alla tunga fordon som säljs i Sverige är eldrivna, medan motsvarande siffra i Kina är 35 procent. Då är det inte konstigt att industrin är orolig över vad som händer.

Vad är regeringens plan för att stötta den här otroligt viktiga industrin, för jobben, tillväxten och klimatet i Sverige? Det finns ju inga förslag.

Fru talman! Om regeringen nu inte vill få till en omställning för klimatets skull kanske man borde göra det för att värna de svenska jobben och en industri vi kan vara stolta över. Jag kommer själv från Mariestad, en kommun som liksom många andra kommuner står inför en stor omställning och stora möjligheter genom den gröna omställningen. Men dessa möjligheter är inte självklara; de kräver politiskt mod och långsiktiga spelregler. Vad händer om investeringarna uteblir? Vad händer om jobben flyttar? Detta är frågor som vi inte har råd att ignorera.

Om vi inte driver på omställningen för klimatets skull, låt oss då göra det för jobben, för industrin och för Sveriges framtid! Framtiden är elektrisk. Frågan är inte om vi ska ställa om utan om vi vågar leda omställningen eller väljer att halka efter. Vi socialdemokrater är tydliga med vad vi vill att Sverige ska göra.

(Applåder)

Fru talman! Riksdagen har möjlighet att utreda saker, och riksdagens utredningstjänst har räknat ut att nio av tio skulle tjäna på Socialdemokraternas budgetförslag.

I Socialdemokraternas budgetalternativ prioriterar vi vanligt folks ekonomi. Vi föreslog en rättvis skattesänkning för vanligt folk, som skulle ge lika mycket som regeringens förslag – som nu har blivit verklighet.

Vi tycker däremot inte att en ytterligare skattesänkning för dem som tjänar över 67 000 kronor i månaden är motiverad samtidigt som hälften av alla ensamstående har svårt att sätta mat på bordet till sina barn. Vi står inte bakom att man tar bort avtrappningen av jobbskatteavdraget. De pengarna hade kunnat gå till mycket viktigare saker, som att höja barn- och studiebidragen.

Senaste gången barnbidraget höjdes var 2018, och som av en händelse var det en socialdemokratisk regering som gjorde det. Sedan dess har kostnaderna rusat för barnfamiljerna. Men Sverige är det enda landet i Norden som inte har höjt barnbidraget under kostnadskrisen.

Vi vill höja bostadsbidraget för de mest utsatta familjerna. Regeringen försämrade nyligen det, vilket är helt obegripligt i detta mycket allvarliga kostnadsläge.

Vi vill göra medicinerna billigare. I vårt budgetalternativ prioriterar vi att svenska pensionärer ska ha råd att hämta ut sina mediciner.

Vi socialdemokrater föreslår vidare att det orättvisa karensavdraget ska slopas. De som måste göra jobbet på jobbet ska inte längre straffas orimligt hårt ekonomiskt och bli av med tusenlappar eftersom de tvingas vara hemma när de är sjuka.

Det finns faktiskt alternativ i den ekonomiska politiken som gör skillnad för vanligt folk.

(Applåder)

Fru talman! Finansministern låter nöjd över utvecklingen i Sverige. Samtidigt kom ju en rapport i förrförra veckan från Hyresgästföreningen, Majblommans Riksförbund, Rädda Barnen och Röda Korset som visar att den ekonomiska ojämlikheten mellan barnfamiljer ökar. Klyftan i ekonomisk oro mellan föräldrar med låga inkomster och föräldrar i en slumpmässigt utvald kontrollgrupp har ökat kraftigt sedan 2023. Det är fjärde året som undersökningen genomförs, och där syns ingen ljusning.

Fem av tio ensamstående föräldrar och tre av tio sammanboende har under det senaste halvåret haft svårt att köpa näringsrik mat och kläder efter årstid till sina barn. Organisationerna bakom undersökningen konstaterar att den illustrerar två parallella verkligheter där skillnaderna i livsvillkor ökar beroende på vilka inkomster föräldrarna har.

Finansministern pratar mycket om arbetslinjen, och jag tycker också att de som kan ska jobba. Full sysselsättning har en avgörande betydelse för hela befolkningens livskvalitet och för att minska de sociala och ekonomiska klyftor som finns i samhället. Socialdemokraternas grundsyn är att människor vill jobba, och vår politik strävar efter att främja det goda arbetslivet och att alla som kan jobba också ska jobba. Genom att fler jobbar ökar skatteintäkterna samtidigt som de offentliga utgifterna minskar. Vår högsta prioritet är därför att få fler i arbete.

Men i takt med den stigande arbetslösheten riskerar situationen att förvärras ytterligare. Bakom siffran 9 procents arbetslöshet finns en halv miljon människoöden. Det handlar om människor som inte har råd att betala räkningar, föräldrar som inte har råd att låta sina barn idrotta och vanligt folk som inte har råd att hämta ut sina mediciner. Regeringen verkar inte förstå hur hårt arbetslösheten slår, framför allt inte mot de människor som vill ha ett jobb att gå till, som vill göra rätt för sig och som vill känna tryggheten i att ha en egen inkomst.

Finanspolitiska rådet bedömer att det inte är större ekonomiska incitament som är lösningen för att minska arbetslösheten. Varken ytterligare jobbskatteavdrag eller bidragstak kommer att ha stora effekter på sysselsättningen. Snarare finns det enligt myndigheten risk för ökad barnfattigdom. Det som behövs är i stället åtgärder som rustar den arbetssökande att ta de jobb som finns.

Den ekonomiska politiken för att uppnå full sysselsättning går hand i hand med den skattepolitik som finansierar vår gemensamma välfärd och viktiga samhällsinvesteringar. Vi hörde finansministern prata mycket om arbetslinjen. Därför undrar jag varför regeringen inte gör mer satsningar för att få fler i arbete.