Markus Wiechel

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Det är jättebra att representanten för Vänsterpartiet står och talar om folkrätt, men börja då med mördarregimen. Tala då om regimens massmord, massavrättningar, våldtäkter och allt annat. Attackera den apparaten! Då står ni på folkets sida, men inte nu. Det är precis som Nima Gholam Ali Pour sa tidigare: Det är mellan folket, som är obeväpnat, och regimen som vi har USA och Israel.

De här människorna dog inte för ett 14punktsavtal eller för något annat, utan de dog för frihet. Att nu prioritera deeskalering med samma regim är att förråda folket.

Det är lite lustigt att man här talar om att vi eventuellt kommer att få stå här och debattera med en vänsterutrikesminister efter valet. Vad var det vi såg senast?

Vi hade en socialdemokratisk utrikesminister som gullade på Irans ambassad på Lidingö när man firade islamisternas nationaldag. Vi hade socialdemokrater som bedrev handel med mördarregimen och struntade i alla människorättsförsvarare och alla andra som protesterade.

Det var socialdemokrater som gjorde detta. Socialdemokraterna var allt annat än på det iranska folkets sida. Det har vi sett gång på gång. Det slår aldrig fel, precis som jag sa. Socialister verkar alltid springa islamisternas ärenden.

Herr talman! Sist men inte minst: Det här är troligtvis mitt sista anförande i riksdagen. Warmly welcome to Sweden and the Swedish Parliament, my dear friend Dan, one of my closest friends from high school!

Ursäkta för att jag bröt mot reglerna och talade engelska.

(Applåder)

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Det var ett kort inslag av engelska, och det accepteras.)

Herr talman! Jag vill inledningsvis vara tydlig och säga att det här inte är USA:s krig mot Iran. Det är ett krig mot den islamistiska ockupationsmakten och därmed ett krig för Iran, och inte bara för Iran utan för hela den fria världen.

Än i dag mördas människor dagligen. Vi såg att över 50 000 människor mördades av regimen. De slaktades på gatorna i Teheran och i andra städer.

Mina frågor till interpellanten är: Är inte det tillräckligt? Hur långt ska det gå innan omvärlden reagerar och hjälper till? Hur många ska massakreras och slaktas?

Artikel 51 i FN-stadgan tillåter självförsvar vid väpnade angrepp. Regimen har attackerat genom proxyer, de har hotat med kärnvapen och de har skjutit mot civila fartyg. Att slå tillbaka mot den apparaten är inte imperialism. Det är att vägra låta mördarna ha fritt spelrum.

Tro mig – de över 50 000 människor som offrade sina liv i Iran och alla som har avrättats sedan dess har inte offrat sina liv för en vapenvila. De har inte offrat sina liv för någon form av diplomatisk förhandling eller för någon form av fredsavtal med mullaregimen. De dog för frihet. De dog för att omvärlden skulle agera och för att den här regimen skulle falla.

Herr talman! Inför den här debatten valde jag att utan kommentarer ta hela den här interpellationen och klistra in den i AI för att få ett svar på vad detta var för något. Jag citerar: Typisk vänsterpartistisk interpellation, där man driver en antiimperialistisk linje. USA och Israel pekas ut som huvudproblemet, medan Irans regim framställs som reagerande offer.

Herr talman! Jag har väldigt stor respekt för Håkan Svenneling som ledamot. Men hur kommer det sig att socialister alltid råkar hamna på samma sida som hårdföra islamister? Det slår liksom aldrig fel. Man gjorde det under revolutionen 1979. Man har gjort det i Europa vid flera tillfällen. Och nu, när det äntligen finns en glimt av hopp och några stater faktiskt lyssnar till det frihetstörstande iranska folket, attackerar man just dem som står på folkets sida mot islamisterna.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis vara väldigt tydlig: Leve lejon- och solrevolutionen! Leve folket i Iran, inte mullorna! Må de hänsynslösa monster som för tillfället ockuperar Iran falla!

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Jag vill återigen tacka statsrådet för den gedigna genomgången av de förändringar som har skett.

Det här är troligtvis mitt sista anförande i riksdagen. Jag vill passa på att tacka statsrådet för det fina arbete han har utfört. Jag tycker att han är ett av de bättre statsråden och ett av de statsråd i regeringen som har gjort störst positiv skillnad. Jag är väldigt nöjd med mycket av arbetet, och jag är övertygad om att det kommer att fortsätta.

Jag vill också passa på att tacka så mycket för alla de svar som har kommit genom åren. Jag vet att jag i vissa fall har varit lite jobbig i mina frågeställningar. Jag har uppskattat statsrådets arbete och tycker att han utfört det väl.

Min sista fråga, herr talman, är denna: Vad oroar statsrådet mest med ett eventuellt maktskifte i Sverige efter valet?

Herr talman! Jag delar verkligen den bilden; det är definitivt Socialdemokraternas och Miljöpartiets biståndspolitik som har skapat de här problemen.

Det är också lite därför jag lyfter de problem som finns inom just Sida som myndighet. Jag ser det nämligen som strukturella och kulturella problem inom myndigheten, vilket gör det svårt att bryta detta. Vi har här en myndighet som i vissa fall motarbetar sina egna syften och regeringens prioriteringar och där vi ser att arbetet inte har varit resultatinriktat, transparent och så vidare.

Jag menar att en biståndsmyndighet, om man nu ska ha en sådan, måste vara lojal med regeringens och riksdagens prioriteringar och inte agera som vi har sett Sida göra i flera fall. Jag delar också statsrådets oro för vad som kan komma framöver om vi får en fortsatt styrning från de nämnda partierna, inte minst med tanke på att de är så måna om att till varje pris skicka ut pengar från landet utan att veta vart de faktiskt går.

Det finns som sagt skäl att oroas över att de problem vi ser inte kan lösas om man inte gör om och gör rätt. Som jag nämnde är det nämligen strukturella och kulturella problem vi ser på Sida. Vore det därför inte lättare att bara göra om hela organisationen? Alternativt kanske man från regeringens sida kan vara öppen för att flytta mer bistånd från Sida och låta andra aktörer ta hand om det, för att minimera riskerna.

Herr talman! Stort tack till statsrådet för svaret på denna interpellation. Biståndet är en otroligt viktig fråga generellt sett, skulle jag säga, och Sida är det kanske i synnerhet.

Jag delar ministerns syn på detta. Det är såklart positivt att ministern lyfte upp alla de positiva förändringar som regeringen nu har genomfört. Jag tycker att de är nödvändiga och bra, och det är ett stort steg i rätt riktning även när det gäller Sida.

Trots alla de positiva förändringar som statsrådet har genomfört ser vi dock fortfarande problem med Sida som myndighet. Vi ser bristande långsiktig uppföljning och att man har samlat mycket data om kortsiktiga prestationer men saknar systematisk uppföljning av inte minst långsiktiga effekter och resultat i relation till övergripande biståndsmål.

Vi ser också en svag kontroll och risk för felaktig användning. Vi har sett hur man har genomfört fortsatta utbetalningar till organisationer med tveksamma kopplingar. Exempelvis gick 55 miljoner kronor till en verksamhet under Hamas kontroll och till evenemang med Hamas eller Islamiska jihad.

Vi ser historisk ineffektivitet och misslyckanden. Afghanistan är ett ganska tydligt exempel. Dit slussades det över 14 miljarder kronor fram till 2021 som bidrog mer till korruption och beroendekultur än hållbar utveckling.

Mycket av det här kan såklart åtgärdas med de reformer som har genomförts, men det finns fortfarande en kultur och en struktur inom Sida som jag menar är djupt problematisk och som gör att detta blir svårare än att bara genomföra de förändringar som har genomförts.

Det är också onödigt komplicerade och resurskrävande processer, inte minst inom humanitärt bistånd, med tidskrävande partnerurval, otydliga beslut och bristande systematisk uppföljning. Mycket av det här har också konstaterats av Riksrevisionen tidigare.

Sist men inte minst: Hos Sida har vi återkommande sett ideologiska prioriteringar framför prioriteringar baserade på evidens. Man fokuserar på ideologiska projekt med svag uppföljning snarare än på projekt som det kanske faktiskt finns ett behov av.

Herr talman! Jag har några uppföljande frågor till statsrådet. Hur ser ministern på att Sida trots det reformarbete som har genomförts till stor del uppvisar samma grundproblem? Är man beredd att utreda en mer genomgripande omstrukturering eller liknande av Sida, med tanke på att problemet kan finnas kvar? Finns det några mätbara resultat, inte bara processer, från Sidas verksamhet som ministern kan visa på lång sikt?

Fru talman! Vi behandlar i dag ett tekniskt men ytterst viktigt ärende om utökade befogenheter för Skatteverket inom folkbokföringen. Bakom alla lagparagrafer döljer sig en avgörande fråga för hela samhället, nämligen statens förmåga att veta vem som är vem och var människor faktiskt bor.

Folkbokföringen är en av statens mest grundläggande funktioner. Uppgifterna styr beskattning, bidrag, sjukvård, utbildning, rösträtt och i princip hela välfärdsapparaten. När den fungerar lägger vi knappt märke till den. Men när den sviker får konsekvenserna spridning över hela vårt samhälle.

En felaktig folkbokföring är inte ett litet administrativt fel. Den undergräver tilliten till hela systemet. När människor kan vara skrivna på adresser där de aldrig har satt sin fot, när flera personer delar samma identitet eller en och samma person lever med flera olika identiteter öppnas portarna på vid gavel för bidragsfusk, välfärdsbrottslighet och organiserad kriminalitet. Det handlar inte om några miljoner. Det handlar om miljarder kronor varje år som tas från svenska skattebetalare och riktigt behövande.

Därför är det högst välkommet att regeringen nu fortsätter arbetet med att stärka folkbokföringen och identitetskontrollen. För Sverigedemokraterna har det varit en prioriterad fråga i många år. En stat som inte vet vilka som befinner sig i landet, vilka identiteter som är äkta och var människor faktiskt bor kan varken upprätthålla rättssäkerhet eller välfärdssystemens legitimitet.

Fru talman! En viktig del av propositionen är det nya brottet främjande av oriktig folkbokföring. Det träffar inte bara dem som själva lämnar felaktiga uppgifter, utan även de som organiserar, underlättar eller profiterar på fusket.

Det är till exempel fastighetsägare och hyresvärdar som mot betalning upplåter sina adresser till tiotals personer som aldrig bor där, eller kriminella nätverk som tillhandahåller falska hyreskontrakt och eventuella identitetshandlingar. Sådan systematisk brottslighet måste mötas med skärpta straff. Upp till två års fängelse är rimligt.

Samtidigt är det klokt att utvidga det straffria området för ringa fall. Mindre förseningar vid flyttanmälningar eller andra obetydliga misstag ska inte belastas med straff. Rättsväsendet ska jaga de verkliga missbrukarna, inte straffa vanligt folk för slarv.

Fru talman! Den mest uppmärksammade och viktigaste delen handlar om biometriska uppgifter. Skatteverket ska äntligen få registrera och lagra fingeravtryck och ansiktsbilder för att kunna upptäcka personer som lever med flera identiteter.

Dagens system, där biometriska uppgifter förstörs direkt efter kontroll, är naivt och otillräckligt. Det har tillåtit att samma person kan dyka upp som flera olika individer och därmed utnyttja välfärdssystemen flera gånger om.

Vi vet att biometriska uppgifter är känsliga. Därför måste hanteringen naturligtvis omges av mycket starka rättssäkerhetsgarantier och hög informationssäkerhet. Vi kan inte acceptera att integritetsargumenten blir en sköld för dem som systematiskt lurar det svenska samhället. Rätt person ska kopplas till rätt identitet, punkt slut.

Fru talman! Genom förstärkt samarbete mellan Skatteverket, Migrationsverket och polisen bryter vi stuprören som kriminella nätverk utnyttjat så länge. Organiserad brottslighet agerar samordnat – nu måste även myndigheterna i vårt samhälle göra just det.

Sammantaget innebär propositionen ett viktigt steg mot en mer tillförlitlig och robust identitetsförvaltning. För Sverigedemokraterna handlar det om både rättvisa och samhällsansvar. Den som har rätt till samhällets stöd ska få det. Den som följer reglerna ska kunna lita på att reglerna gäller lika för alla. Den som medvetet försöker missbruka våra gemensamma system ska mötas av en stat med både vilja och kraft att agera.

I Sverige ska varje person ha en identitet, bo på en adress och ha en uppsättning biometriska uppgifter registrerade. Allt annat är oacceptabelt. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och regeringens proposition.

Då detta är mandatperiodens sista debatt för oss i skatteutskottet, och även min sista ärendedebatt, vill jag tacka kanslipersonalen för ert gedigna och lojala arbete under de gångna åren.

Jag vill även tacka alla utskottskollegor för givande möten och ibland spänstiga debatter. Tack också till talmanspresidiet. Jag önskar alla en riktigt skön sommar.

(Applåder)