Ebba Busch

Fru talman! Även jag vill börja med att tacka för interpellationen.

Rashid Farivar, regeringen och jag delar ambitionen att Sverige ska våga fortsätta leda och våga tro mer på sig självt, sin kunskap, kraften i det svenska folket och kraften i den svenska forskningen och det svenska företagandet. Det är därför vi har tryckt på och infört EU:s förordning om halvledare, European Chips Act, och vi har varit en aktiv del i kommissionens arbete med halvledarförordningen 2.0 och de nya IPCEI-initiativ som vi har diskuterat under dagen.

Jag vill tacka för en matnyttig och sakpolitiskt orienterad debatt. Det behöver Sverige mer av.

Avslutningsvis vill jag också tacka Rashid Farivar för hans stora engagemang i kammaren och de många interpellationsdebatter vi har haft. Det kan vara så att vi inte hinner med några fler interpellationer innan det är dags för val i Sverige, och då vill jag tacka för ditt engagemang för forskning, frihet och företagande. Forskningen har blivit uppenbar i den här interpellationsdebatten och de många diskussioner som vi har haft, men det gäller också ledamoten Rashid Farivars eget vittnesmål om den resa man kan göra och det stora värdet i att lyfta fram det helt ovärderliga som forskningen innebär för Sverige och för världen som helhet.

Jag har uppskattat debatterna om och engagemanget för kampen för svenska folkets rätt till en friare vardag och kampen för frihet för dem på vår jord som ännu inte kan leva i ett fritt och demokratiskt land och för kraften i ett friare företagande, vilket innebär att fler kan ta sig från fattigdom till rikedom. Tack!

Jag önskar Rashid Farivar stort lycka till i vad helst han tar sig för framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är ändå väl kungjort vilket brev Rashid Farivar hänvisar till. Detta är öppet material som man kan ta del av efteråt om man vill. Den här interpellationen är också ett sätt att lyfta frågan och sprida ordet till fler som behöver höra det.

Jag ska göra mitt bästa för att svara så konkret som möjligt.

Den kritik som interpellanten lyfter fram, att alltför få svenska forskningsresultat lyckas ta steget till produktion och fler arbetstillfällen i Sverige, beskriver verkligen en reell utmaning. Jag skulle säga att det är precis den fasen som regeringen nu riktar sina insatser mot. Det handlar om finansierade uppdrag, inte bara avsiktsförklaringar – många är de politiker som stått här i kammaren och talat goda och vackra ord om den här sektorn.

Så vad gör vi då? Jag ska lyfta tre delar, så tajt jag kan.

Det första är satsningen på excellenskluster för banbrytande teknik. Den omfattar 2,5 miljoner kronor och är utformad just för att hjälpa till att överbrygga klyftan mellan akademi och industri. Programmet drivs av Vinnova tillsammans med Vetenskapsrådet. Det koncentrerar resurser och samlar landets forskare över lärosätesgränser, alltså från olika delar av landet, tillsammans med näringslivet. Här är halvledare ett av de prioriterade områdena. Det är det första och mest konkreta jag vill lyfta.

Det andra är anslagen till test- och demomiljöer. Det är ganska unikt, även i en europeisk kontext, att vi har sådana i den omfattning och på det sätt vi har som är tillgängliga även för mindre etablerade aktörer. Vi har tredubblat anslagen till test- och demomiljöer under perioden, från ungefär 30 miljoner till nu över 100 miljoner.

De här miljöerna utgör den fysiska infrastruktur där man kan verifiera sin teknik och se hur man kan skala upp under realistiska förhållanden innan man går till skarp industriell produktion, som ju kräver en tung investering. Detta har historiskt varit en av de stora flaskhalsarna för svenska forskningsresultat att ta sig från papper till färdig produkt. Det är därför det varit så viktigt att tredubbla anslagen till detta.

Det tredje handlar om innovationskontoren och holdingbolagen vid lärosätena. De förstärks också med inriktning – på vad? Jo, där flest forskningsbaserade idéer historiskt sett har fallit bort.

Apropå vår tidigare interpellation, fru talman, där vi har försökt utvärdera och med det som grund bestämma vad vi ska använda svenska skattebetalares pengar till.

Förstärkningen avser praktiskt stöd inom bolagsbildning. Är man en excellent forskare är man kanske inte nödvändigtvis bäst på att starta bolag. Man ska inte behöva vara expert på immaterialrättsligt skydd eller kapitalresning, men här har vi gjort en tydlig prioritering.

Det här är inte tre fristående områden, utan de hänger ihop och är en del av en övergripande strategi inom området.

Fru talman! Jag ska försöka svara så rakt som möjligt.

Jag är ett stort fan av tydlig paketering och att ge saker ting och namn. Här blir det nästan en myriad, ett helt ekosystem, som utgör den strategi som har bäring på det Rashid Farivar frågar om i sin interpellation och nu också preciserar ytterligare i sitt inlägg alldeles nyss. Men halvledare är en utpekad strategisk prioritering.

Jag menar att Sveriges problem de senaste 10–15 åren i den globala konkurrensen har varit oförmågan att våga välja. Sverige har velat vara med lite överallt, detta för att det i grunden finns en positiv jämlikhetstanke här. Alla blommor ska få blomma. Det har dock gjort att vi ibland inte har drivit fram den excellens inom vissa områden som vi skulle kunna ha förmåga att ha. Sedan har vi ibland stått för tunt i fråga om sådan kompetens som är helt avgörande för att andra delar av vårt innovationskluster ska ta sig vidare.

Jag vill i detta inlägg lyfta fram tre delar.

Det första handlar om forsknings- och innovationspropositionen. Den är grunden för det som komma skall. Vi har fått till en historisk nivåhöjning med 6,5 miljarder till 2028. Det utgör den finansiella basen för det fortsatta arbetet.

Det andra handlar om industristrategin, som såklart hänger ihop med detta. Från juni 2025 har vi som uttalat mål att stärka svenskt teknikledarskap inom centrala strategiska teknikområden. Strategin omfattar hela kedjan från grundforskning till industriell kommersialisering, det vill säga precis den fas där interpellanten identifierar brister.

Det tredje jag vill lyfta fram är det Vinnovauppdrag jag också nämnde inledningsvis. Vinnova har pekat ut sex strategiska teknikområden där Sverige ska utveckla eller bygga ny kompetens och försvara vår position, varav avancerad digital teknik inklusive halvledare är ett.

Jag menar alltså att vi har en tydlig strategi för detta. Men den lever inte som en solitär, i en egen liten orbit, utan hänger ihop med annat för att vi ska kunna nyttja den styrka vi haft i svensk industri och svensk forskning hitintills.

Fru talman! Vi ångar på så här dagen före midsommar! Rashid Farivar har frågat mig vilka konkreta satsningar, investeringar och initiativ som regeringen och jag har tagit nationellt men även inom EU-samarbetet för att stärka Sveriges position inom halvledare och avancerad elektronik.

Rashid Farivar har även frågat mig om regeringen och jag avser att ta fram en nationell strategi eller långsiktig handlingsplan för just halvledare och avancerad elektronik i syfte att stärka Sveriges konkurrenskraft, försörjningsberedskap, investeringar och teknologiska kompetens.

Slutligen har Rashid Farivar frågat mig vilka åtgärder som regeringen och jag avser att vidta för att minska gapet mellan svensk forskning i världsklass och industriell kommersialisering så att fler svenska innovationer inom halvledare och avancerad elektronik kan utvecklas, produceras och skapa arbetstillfällen i Sverige.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder inom detta område. I december 2024 presenterade regeringen forsknings- och innovationspropositionen (prop. 2024/25:60), som bland annat innehåller satsningar på strategiskt viktig teknik. I juni 2025 beslutade regeringen om en industristrategi. I industristrategin är ett mål att Sveriges teknikledarskap inom strategiska teknikområden ska stärkas.

I forsknings- och innovationspropositionen avsattes medel för så kallade excellenskluster som ska genomföras av Vetenskapsrådet och Vinnova. Avancerad digital teknik, inklusive halvledare, är ett av de strategiska teknikområden som regeringen pekar ut i ett uppdrag till Vinnova.

Genom uppdraget till Vinnova skapas miljöer för samverkansbaserad forskning och innovation inom avancerad digital teknik, inklusive halvledare, där näringsliv och forskning tillsammans arbetar för att omsätta resultat i konkurrenskraftiga innovationer och produkter. Som en del av excellensklusteruppdraget har Vinnova även fått i uppdrag att löpande analysera svenska styrkeområden och behov inom de strategiska teknikområdena, inklusive halvledare.

Regeringen vidtar ytterligare åtgärder för att stärka kopplingen mellan forskning och industriell kommersialisering. Genom forsknings- och innovationspropositionen görs satsningar på verifiering samt test- och demonstrationsmiljöer för att mer forskning ska kunna omsättas i nya produkter och tjänster.

Regeringen har även gett Vinnova i uppdrag att medfinansiera och samordna ett svenskt deltagande i två viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse, det som ibland kallas IPCEI: ett för avancerade halvledare, IPCEI AST, och ett för artificiell intelligens, IPCEI AI.

Vinnova ska utlysa projektmedel med utgångspunkt i de ansökningar som tidigare tillstyrkts. Vinnova ska även följa upp projektens resultat och bygga upp kompetens kring IPCEI-instrumentet som verktyg. Vi menar att ett svenskt deltagande i dessa IPCEI-projekt bidrar till regeringens ambitioner och målsättningar att utveckla svenska styrkepositioner inom strategiskt viktiga teknikområden.

Vidare har regeringen utökat budgetmedlen för nationell medfinansiering för svenskt deltagande i programmet för ett digitalt Europa, där saminvesteringar görs i avancerad digital teknik såsom superdatorer, AI, halvledare och cybersäkerhet.

Avancerad digital teknik, inklusive halvledare, är avgörande för att trygga Sveriges framtid som avancerad industrination. Genom de satsningar som nu genomförs på excellent forskning, på samverkan mellan akademi och näringsliv och på ett aktivt svenskt deltagande i de gemensamma europeiska initiativen lägger vi grunden för att fler svenska innovationer ska kunna växa till morgondagens globala exportframgångar och skapa jobb här i Sverige.

Fru talman! Jag tycker att den här debatten har tydliggjort dels värdet av interpellationer, dels det tryck som Rashid Farivar med rätta sätter på den här frågan.

Regeringen ser hur detta påverkar inte minst många aktörer inom fordonssektorn och flera andra sektorer. Jag vill understryka att vad som är lagligt inte alltid är moraliskt rätt. Det här är ett typexempel på detta.

Här har man dessutom skrivit under en frivillig uppförandekod. Trots det väljer flera stora svenska bolag, som vi i övrigt hyllar, att i stället använda mindre aktörer, som är avgörande i leveranskedjan och som skulle kunna växa om de behandlas sjyst och rättvist, som banker för att plussa på sin egen slutnota. Det är omoraliskt.

Regeringen känner samma drivkraft som den som ligger bakom både interpellationen och de åtgärder som nu har diskuterats. Men en illa avvägd 30-dagarsregel riskerar att slå mot de företag som den ska skydda. Anledningen till att vi inte bara har gått på som en ångvält är att vi har tittat på remissvaren, och när en stor grupp framför allvarliga invändningar behöver vi lyssna till dem. Det fanns organisationer som företräder både små och medelstora företag i båda delarna av remissinstanserna. Därför fanns det ingen entydig bild av hur vi skulle agera. Därtill har det saknats stöd för en annan linje här i riksdagen.

För att sammanfatta: I höst har vi bättre underlag för att kunna säga hur vi ska kunna agera annorlunda framåt, men signalen till storbolagen som har agerat på detta omoraliska sätt är tydlig. Det här måste få ett slut – frivilligt eller på annat sätt. Jag ser fram emot att återkomma kring det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Man ska inte behöva vänta vare sig på att få betalt eller på att få svar i all oändlighet. Jag tycker dock att det är rimligt att man väntar tills vi har ett gediget underlag.

Nu ställer Rashid Farivar en hel del frågor om EU-processen. Jag vill därför få fört till protokollet att ansvarigt statsråd för förhandlingarna är Gunnar Strömmer och Justitiedepartementet. Därför har vi också haft en liten diskussion sinsemellan om vem som egentligen skulle ta den här diskussionen. Jag är ju inte en aktiv del av förhandlingarna på det sättet, även om jag som näringsminister har ett stort intresse och känner ett stort ansvar för detta.

En tvingande 30-dagarsregel verkar vid en första anblick som något väldigt positivt. Men att inte ha möjlighet att till exempel frivilligt avtala om längre tid, om man vill det, mellan betalande part och säljande part utifrån vars och ens specifika förutsättningar menar regeringen är ett alltför långtgående ingrepp i avtalsfriheten. Där har dörren varit väldigt stängd på EU-nivå när det gäller att hitta en väg framåt.

Detta riskerar att slå mot företagets möjlighet att anpassa villkoren efter sektorns och affärens förutsättningar. Den linje vi har drivit har därför handlat om att det behöver vara möjligt för medlemsstaterna att göra anpassningar efter sina situationer.

Regeringen kan inte heller driva en linje i EU som inte har förankring här i riksdagen. Riksdagen har i sitt motiverade yttrande inom den subsidiaritetsprövning som har gjorts, och som jag refererade till tidigare, ansett att delar av förslaget går utöver vad som är nödvändigt. Att lagstifta genom en förordning som gäller direkt och utan nationell anpassning är helt enkelt att gå för långt.

Intentionen med lagstiftningen, eller förordningen, har regeringen sett positivt på, men konstruktionen kommer med slagsidor som inte haft stöd i riksdagen.

Just nu verkar det, enligt den senaste information jag har fått från ansvarigt statsråd Gunnar Strömmer, som att förhandlingarna har gått i stå. Som jag ser det kommer regeringen att vara mogen att ge nya besked om vad vi i dag har förfoganderätt över när vi har fått underlaget i september, senare i år.

Fru talman! Det här trädde i kraft 2022, men rapporteringen började i september 2023. Vi önskar att få treårsunderlaget för att kunna göra en vettig utvärdering. Jag vill ge det som ett tydligt svar här inledningsvis, fru talman.

Jag förstår frustrationen och att man vill att det ska hända mer. Det är uppenbart att det är något som jag själv möter i min roll som näringsminister och som också Rashid Farivar möter.

Sedan 2023 har bolag med över 249 anställda varit tvungna att rapportera in detta. Tack vare att vi nu har den statistiken blir det mer uppenbart vilka bolag som bryter mot den frivilliga uppförandekod som man har infört.

En del av de företagen har också fått ganska mycket negativ publicitet, vilket kan vara – jag understryker att det kan vara – självreglerande. Det har i varje fall varit en del av syftet.

Det är uppenbart att det viktiga här är att det når resultat och gör skillnad. Vad har vi då kunnat se hittills? Den formella utvärderingen av rapporteringsskyldigheten har vi alltså inte ännu. Den kommer vi att få i september i höst.

Det är utifrån den utvärderingen som vi kan göra bedömningen om det verkligen har gett önskad effekt eller om det skulle behövas ytterligare åtgärder.

Som jag ser det kommer den utvärderingen inte att vara slutpunkten, utan den kommer att vara startpunkten för att kunna avgöra om det behövs ytterligare åtgärder eller inte.

Det är också viktigt att visa på komplexiteten i den här frågan, för den är inte svart eller vit. Tittar man på den senaste mätperioden från sommaren 2024 till sommaren 2025 visar den att genomsnittstiden som hålls ändå är 32 dagar avtalad tid och 34 dagar faktisk betaltid för köp från företag med över 250 anställda.

Siffrorna visar att vi har en ganska duglig genomsnittlig tid på 34 dagar. Men det är några av de riktigt stora bolagen som sticker ut negativt. Det tycker jag gott att vi kan vara tydliga och raka med.

Vi har en rimlig genomsnittlig siffra, men det är några enskilda storbolag som har 80, 90 dagar eller i vissa fall långt mer än så gentemot sina minsta leverantörer. Det är många gånger rakt i strid mot den frivilliga uppförandekod som de själva har satt upp.

Jag vill därför vara tydlig med att det här inte är acceptabelt. Det är också anledningen till att regeringen inte helt stänger dörren för ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka både kammarkansliet och ledamoten för tålamodet, med tanke på den uppskjutna debatten.

Rashid Farivar har frågat mig vilka konkreta åtgärder regeringen och jag har vidtagit för att komma till rätta med långa betaltider sedan jag sist konstaterade att frågan är viktig för små och medelstora företags lönsamhet och konkurrenskraft. Rashid Farivar undrar också hur jag bedömer effekterna av den nuvarande rapporteringsskyldigheten avseende betaltider och vilka konkreta resultat regeringen kan peka på när det gäller kortare betaltider.

Vidare undrar Rashid Farivar hur regeringen motiverar att Sverige har verkat för att ompröva EU-kommissionens förslag om gemensamma regler mot sena betalningar samtidigt som regeringen har hänvisat till att frågan bör hanteras på EU-nivå.

Slutligen undrar ledamoten om regeringen och jag är beredda att överväga nationella åtgärder för att stärka små och medelstora företags ställning, exempelvis en lagstadgad huvudregel om 30 dagars betaltid om processen inom EU inte leder framåt. Det var själva frågorna; så till svaret.

Långa betaltider och sena betalningar är verkligen ett problem som många små och medelstora företag återkommande lyfter fram. Regeringen tar frågan på stort allvar och ser generellt positivt på åtgärder som främjar snabbare betalningar.

Kommissionens förslag om en tvingande betaltid om högst 30 dagar är dock enligt regeringens bedömning inte en ändamålsenlig åtgärd. Riksdagen har också i sitt motiverade yttrande i samband med subsidiaritetsprövningen ansett att förslaget är alltför långtgående.

Ett nationellt förslag om tvingande betaltid remitterades 2013. Några remissinstanser välkomnade då förslaget, men en betydligt större del lyfte fram allvarliga invändningar. Organisationer som företräder små och medelstora företag återfanns i båda grupperna.

I stället infördes en rapporteringsskyldighet om betaltider för vissa företag, som ska stärka mindre företags förhandlingsposition. Regeringen följer upp de rapporterade betaltiderna tillsammans med Bolagsverket, men vi menar att det ännu är för tidigt att bedöma effekterna.

Enligt propositionen (prop. 2021/22:50) bör systemet utvärderas först efter den 30 september 2026, alltså i höst. Näringslivet har därutöver genom egna initiativ åtagit sig att korta betaltiderna.

Regeringen kommer att fortsätta följa utvecklingen på området och utesluter inte att vid behov överväga ytterligare åtgärder. Eventuella ytterligare insatser behöver vara välavvägda och träffsäkra, med hänsyn till svensk konkurrenskraft och avtalsfriheten som princip.