Christian Lindefjärd

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Efter tio års väntan ska vi äntligen ta bort ett orättvist system. Att det skulle behövas en hel mandatperiod för att utreda och komma fram till detta viktiga beslut är faktiskt förvånande. Detta har Sverigedemokraterna kämpat för sedan ni andra införde det.

Men nu är vi äntligen här. När riksdagen röstar igenom detta är det en seger för skötsamma och strävsamma människor i Sverige.

Vi har under lång tid haft ett system där personer som vistas här illegalt har kunnat få tandvård som inte kan anstå, efter bedömning av tandläkare, för en symbolisk avgift på 50 kronor. Det är ett system som är svårt att försvara.

Låt mig ta ett bra exempel från verkligheten. Föreställ er byggnadsarbetaren Anders, 50 år. Han vaknar en natt med kraftig tandvärk i en kindtand. Smärtan är pulserande och strålar ut i käken och örat. Han tar smärtstillande, men det hjälper bara tillfälligt. På morgonen ringer han tandläkaren. Det finns både folktandvård och privata tandläkare att ringa, och Anders väljer den vårdgivare som kan erbjuda honom en akuttid snabbast.

Vid besöket konstateras att Anders behöver rotfylla en tand. Det handlar inte om kosmetisk tandvård. Det handlar om behandling för att stoppa smärta och behandla en infektion. Det är alltså vård som inte kan anstå.

Anders är dessutom inte 67 år eller äldre och kan därför inte ta del av den förmånliga tiotandvård som Tidöregeringen har infört för äldre. Hans kostnad kan, beroende på vårdgivare och vilka åtgärder som krävs, uppgå till mellan 5 000 och 8 000 kronor, trots det allmänna tandvårdsstödet.

Samtidigt har vi haft ett system där en person som vistas illegalt i Sverige och arbetar svart kan få motsvarande vård för 50 kronor.

Fru talman! Det är denna orimlighet vi nu gör upp med. Det är inte rimligt att den som arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig ska kunna stå med en tandvårdsräkning på flera tusen kronor, samtidigt som en person som inte har rätt att vistas i landet kan få samma vård för en symbolisk summa.

Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Vi ska ha ett välfärdssystem som i första hand finns till för dem som är en del av vårt samhälle – för dem som arbetar, betalar skatt och bidrar.

Om en person som saknar möjlighet att betala sin tandvård befinner sig i en situation där vården är nödvändig finns det möjligheter att söka stöd genom socialtjänsten i den kommun där personen vistas. Det är en betydligt mer rimlig ordning än att skattebetalarna automatiskt ska stå för vården genom ett särskilt system för personer som vistas illegalt i landet. Och vet vi vilka personer som är i landet?

Vi ska ha ett tandvårdssystem som är rättvist. Den som arbetar och gör rätt för sig ska inte hamna sist i kön. Den som har tagit ansvar för sitt liv och för samhället ska kunna förvänta sig att samhället också behandlar honom eller henne rättvist. Därför är dagens beslut viktigt. Vi tar nu ytterligare ett steg mot ett mer rättvist och hållbart välfärdssystem.

Fru talman! Jag vill också säga något om den tillståndsplikt som vi har infört för privata tandvårdgivare.

Jag vill vara tydlig: Tillståndsplikten är både bra och nödvändig. Vi har under lång tid sett hur välfärdskriminaliteten har brett ut sig i vårt samhälle. Därför måste vi säkerställa att de verksamheter som får bedriva tandvård håller hög kvalitet och att skattebetalarnas pengar går till seriösa aktörer.

När vi införde tillståndsplikten uppstod dock också ett problem som vi måste ta på allvar. Många seriösa företagare har gjort det som förväntats av dem. De har skickat in sina ansökningar och gjort rätt för sig, men sedan har handläggningstiderna blivit alldeles för långa. Det kan inte vara meningen att en seriös företagare ska riskera konkurs därför att man väntar på ett tillstånd från en myndighet.

Vi har lagt ett viktigt och omfattande uppdrag på Ivo. Därför är de nya övergångsbestämmelserna med anledning av tillståndsplikten för privata tandvårdgivare viktiga.

Jag vill särskilt lyfta fram det arbete som socialminister Jakob Forssmed och Socialdepartementet har gjort. Man har lyssnat på problemen, varit i kontakt med Ivo och arbetat fram övergångsregler för att lösa situationen så skyndsamt som möjligt. Och – det är viktigt att säga – de nya övergångsreglerna träder i kraft redan den 23 augusti.

Det här är ett bra exempel på att politik också handlar om att kunna korrigera när man ser att en reform får oönskade konsekvenser för seriösa aktörer.

Tillståndsplikt ska vi ha. Vi ska fortsätta bekämpa välfärdskriminaliteten. Men vi ska samtidigt se till att seriösa företagare får möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet medan deras ansökan handläggs.

Fru talman! Det finns också en viktig lärdom här: Det går inte att lägga mer och mer uppgifter på en myndighet utan att säkerställa att myndigheten har kompetens och resurser att klara sitt uppdrag. I så fall riskerar en reform som är både nödvändig och riktig att drabba de människor och företag som faktiskt gör rätt för sig. Det är en läxa som vi måste ta med oss framåt.

Vi ska vara tuffa mot välfärdskriminaliteten, men vi ska också vara rättvisa mot de seriösa företagarna. Det är så vi bygger ett tryggt, rättssäkert och hållbart välfärdssystem.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag till beslut. Samtidigt vill jag tacka mina kollegor i socialutskottet för allting under den här perioden. Jag kom in efter två år. Tack så mycket!

Fru talman! Jag tackar ledamoten Mikael Dahlqvist så mycket för frågan.

Det här med glesbygden behöver vi titta på tillsammans, som jag sa i mitt anförande. Det är jätteviktigt. Det som görs i Norge är ett jättebra exempel – jobbar man i ett glesbygdsområde kan man få avskrivna studielån. I Sverige har en sådan reform införts gällande polisen. Man har också gjort tydliga reformer inom polisen gällande arbete i glesbygd. Det ser jag som bra exempel.

Jag tror personligen att folk kommer att vilja söka sig till det här jobbet. Jag är inte så orolig. Det finns läkare. Vi utbildar faktiskt gott om läkare. Om alla läkare vill jobba med det som de är utbildade för kommer vi inte att ha någon brist.

Fru talman! Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag till beslut i betänkandet Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård.

Svensk hälso- och sjukvård står inför betydande utmaningar. Vi lever allt längre, fler människor har komplexa vårdbehov och en växande del av vården ges i kommunal regi, inte minst inom äldreomsorgen. För att möta dessa behov behöver kommunerna ha bättre möjligheter att säkerställa tillgången till medicinsk kompetens. Det är precis vad detta förslag handlar om.

Lagändringen innebär inte att kommunerna tar över regionernas ansvar för läkarmedverkan. Ansvarsfördelningen mellan regioner och kommuner ligger fast. Regionerna kommer även fortsättningsvis att ha ett grundläggande ansvar för läkarmedverkan i den kommunala hälso- och sjukvården. Patienterna kommer fortsatt att vara listade vid en vårdcentral och ha sin fasta läkarkontakt där.

Det som förändras är att kommunerna får möjlighet att själva anlita läkare när det behövs för att säkerställa god vård. Det handlar om ökad flexibilitet och bättre möjligheter att möta patienternas behov. Kommunerna känner sina verksamheter bäst och ska kunna använda de verktyg som krävs för att erbjuda den vård av god kvalitet som behövs.

Fru talman! Kritikerna menar att förslaget riskerar att skapa otydlighet och parallella organisationer. Jag delar inte den bedömningen. Kommunerna får inte något nytt huvudansvar för läkarvården. De får en möjlighet att komplettera den verksamhet de redan ansvarar för. Ansvarsfördelningen är tydlig och regleras fortsatt i lag.

Andra har lyft fram risken för rekryteringsproblem. Bristen på läkare är en verklighet som både kommuner och regioner redan måste hantera. Men den utmaningen löses inte genom att man begränsar kommunernas möjligheter att organisera vården på ett ändamålsenligt sätt. Tvärtom behöver vi ge vårdens huvudmän större möjligheter att använda den kompetens som finns där den gör störst nytta.

Att hitta medicinsk personal samt även tandvårdspersonal till glesbygden är ett växande problem inom flera områden. Här behöver vi titta på hur man har gjort i andra länder, exempelvis Norge: Jobbar en person i glesbygd ett antal år skrivs delar av studielånen av, eller så får personen andra förmåner. Detta är en fråga som kommer att bli mer aktuell och som vi tillsammans måste jobba vidare med om vi vill ha en jämlik vård i hela landet.

Förslaget innebär också att regeringen eller ansvarig myndighet får möjlighet att meddela föreskrifter om utformning av avtal om läkarmedverkan. Det bidrar till tydlighet, kvalitet och en mer enhetlig tillämpning över landet.

I grunden handlar detta om patienterna: om den äldre personen på ett särskilt boende, om den multisjuka patienten som behöver samordnade insatser. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar för nära, trygg och tillgänglig vård.

Förslaget innebär att kommuner kan göra detta om de vill och har råd. Man är inte tvingad om man känner att man inte har råd. Men jag tror att många kommer att göra detta nu när de får chansen.

Genom att ge kommunerna möjlighet att anlita läkare stärker vi den medicinska kompetensen där patienterna finns. Vi ökar flexibiliteten utan att rubba ansvarsfördelningen. Vi skapar bättre förutsättningar för vård av god kvalitet. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Den tillståndsplikt för privata tandvårdsgivare som infördes den 1 januari är i grunden en mycket viktig reform. Syftet är att motverka oseriösa aktörer inom tandvårdsbranschen och bekämpa välfärdskriminalitet, något som de allra flesta ställer sig bakom. Ansvarig myndighet för prövningen är Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

Samtidigt har det framkommit att ett stort antal ansökningar har blivit liggande under lång tid utan beslut. Uppgifter gör gällande att närmare 60 ansökningar ännu inte har handlagts färdigt. Konsekvensen blir att företag som har uppfyllt kraven och investerat i lokaler, utrustning och personal inte kan starta sin verksamhet. Under väntetiden fortsätter kostnaderna att löpa, vilket kan leda till betydande ekonomiska förluster och i vissa fall konkurs innan verksamheten ens har hunnit öppna.

Mot denna bakgrund vill jag fråga socialministern: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att Ivos handläggning av tillståndsansökningar sker skyndsamt så att seriösa tandvårdsföretag inte riskerar att gå i konkurs innan de får möjlighet att starta sin verksamhet?

Herr talman! Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom där kroppens egen insulinproduktion upphör helt. I Sverige insjuknar cirka 2 000 personer varje år, varav ungefär hälften är barn.

Sjukdomen ökar, och orsakerna är ännu inte klarlagda. Till skillnad från diabetes typ 2 är diabetes typ 1 inte kopplad till livsstil utan anses bero på genetiska eller okända faktorer. Behandlingen kräver livslång tillförsel av insulin, genom antingen injektioner eller insulinpump. Utan behandling är tillståndet akut livshotande.

En jämlik diabetesvård innebär att alla patienter, oavsett bostadsort, kön och socioekonomisk bakgrund, ska ha likvärdig tillgång till en modern behandling såsom insulinpumpar, kontinuerlig glykosmätning och specificerad vård. Trots detta finns i dag betydande regionala skillnader i Sverige både vad gäller tillgång till och hjälpmedel för behandling.

Vilka åtgärder avser sjukvårdsministern att vidta för att säkerställa en jämlik och individanpassad vård för personer med typ 1-diabetes i hela landet?

Herr talman! Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom där kroppens egen insulinproduktion upphör helt. I Sverige insjuknar cirka 2 000 personer varje år, varav ungefär hälften är barn.

Sjukdomen ökar, och orsakerna är ännu inte klarlagda. Till skillnad från diabetes typ 2 är diabetes typ 1 inte kopplad till livsstil utan anses bero på genetiska eller okända faktorer. Behandlingen kräver livslång tillförsel av insulin, genom antingen injektioner eller insulinpump. Utan behandling är tillståndet akut livshotande.

En jämlik diabetesvård innebär att alla patienter, oavsett bostadsort, kön och socioekonomisk bakgrund, ska ha likvärdig tillgång till en modern behandling såsom insulinpumpar, kontinuerlig glykosmätning och specificerad vård. Trots detta finns i dag betydande regionala skillnader i Sverige både vad gäller tillgång till och hjälpmedel för behandling.

Vilka åtgärder avser sjukvårdsministern att vidta för att säkerställa en jämlik och individanpassad vård för personer med typ 1-diabetes i hela landet?

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det ämne vi debatterar i dag är egentligen ett ämne som aldrig borde behöva debatteras. I ett tryggt och anständigt samhälle vet vi att våld aldrig är en lösning. Ändå står vi här. Det säger något allvarligt om vår samtid.

Jag vill dela en personlig upplevelse.

För många år sedan arbetade jag som taxichaufför. En kväll hämtade jag ett par i en förort utanför Stockholm. Allt verkade lugnt och bra. De klev in i bilen, och allt var jättetrevligt – frid och fröjd. De sa hej då till dem som hjälpt dem bära. Men under färden förändrades något. Mannen blev alltmer otrevlig, alltmer svartsjuk.

Plötsligt på Nynäsvägen såg jag i backspegeln hur han var på väg att slå henne. Jag tvärnitade och skrek: ”Vad håller du på med?”

Stämningen blev iskall, och aggressionen riktades givetvis mot mig. När jag släppte av dem på Kungsholmen fortsatte han att skrika förolämpningar mot mig.

Men det som fastnade var inte vad han sa till mig, utan det var tanken på vad som hände efteråt. Jag satt kvar i bilen och undrade: Vad händer när dörren stängs? Vad händer när ingen längre ser?

Den natten har aldrig lämnat mig. Varje gång jag passerar det huset tänker jag på denna kväll och vad som hände. Tyvärr var tekniken inte utvecklad i fråga om mobilnummer och att se exakt vem som hade ringt; då hade jag givetvis ringt polisen. Men det gick inte på den tiden.

Herr talman! Det här hände i ett välmående område. Men våld i nära relationer känner inga gränser, och det finns i alla samhällsklasser, i alla bostadsområden, bakom alla typer av fasader.

Vi får inte heller glömma att även män kan vara utsatta. Det är ett mörkertal vi sällan talar om. Där är skammen och tystnaden stor, och många män skäms i den situationen.

Men oavsett vem som drabbas gäller samma sak: Ingen människa ska behöva leva i rädsla i sitt eget hem. Att lämna en destruktiv relation är inte enkelt. Det kan handla om år av kontroll, rädsla och ekonomiskt beroende. Därför måste samhället finnas där – tydligt, starkt och på offrets sida.

Herr talman! Det måste löna sig att anmäla brott. Alltför ofta hör vi att det står ord mot ord. Men om vi inte anmäler händer ingenting. Vi måste våga bryta tystnaden, och vi måste säga det tydligt: Hjälp finns.

Den nya socialtjänstlagen är ett steg i rätt riktning. Det blir mer förebyggande arbete, större tillgänglighet och ett tydligare barnrättsperspektiv. När det gäller barn måste vi vara kompromisslösa. Det är bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite. Varje gång ett barn far illa och det inte upptäcks är det ett misslyckande för oss alla. Julafton ska vara en dag av glädje – inte en dag av oro över om en förälder är nykter eller om våldet kommer tillbaka ännu en gång.

Herr talman! Kvinnojourerna gör en ovärderlig insats varje dag, i hela landet, från Ystad till Haparanda. Insatserna sker ofta ideellt, ofta med små resurser, men med ett enormt engagemang.

De nya reglerna för skyddade boenden, med tillståndsplikt från Inspektionen för vård och omsorg, är viktiga. De stärker kvaliteten, säkerheten och tillsynen. Men vi måste också vara uppmärksamma på konsekvenserna. När regelverken skärps riskerar mindre aktörer att få det svårt. Samtidigt vet vi att behovet av skydd inte minskar. Därför behöver kommunerna bli bättre på att samarbeta också över gränserna. Skydd ska inte avgöras av postnummer.

När denna lagstiftning har fått verka en tid måste vi utvärdera den, och vi måste vara beredda på att justera den – alltid med fokus på den som behöver skyddet.

Och låt mig avsluta med att säga detta tydligt: Den som slår sin partner eller sina barn sviker inte bara dem, utan den sviker hela samhället. Och nej, man är ingen man när man slår.

Herr talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för ytterligare frågor!

Kommuntypstillägget är till för att gynna tandvårdsbranschen i glesbygden. Ledamoten håller väl själv med om att det är jättebra. Alla kommer att få del av det – till och med jag som bor utanför Stockholm kommer att få 10 procent extra när jag blir äldre.

Detta är en grej vi gör, men vi kan inte göra allt. Vi gör mycket, och jag vet att det är saker på gång. Men det kommer att kunna hända saker längre fram också. Det gäller bara att vi får fyra år till.

Herr talman! Tack, ledamoten Christofer Bergenblock, för frågorna och anförandet!

Det positiva är att tiotandvårdens kommuntypstillägg kommer att införas de närmaste veckorna. Det kommer en proposition från regeringen. Bor man i Varberg och är över 67 kommer man att få 10 procent extra, och bor man i glesbygd i Sorsele kommer man att få 20 procent. Detta kommer nu, och det är ett incitament för att folk i glesbygd ska få extra tandläkarhjälp. Ledamoten borde hålla med om att detta är bra.

Det spelar heller ingen roll om man vill åka från glesbygden till Stockholm för tandläkarkontroller eller lagningar. Är man bara 67-plus kommer tandläkaren att få kommuntypstillägget ändå.

Detta kommer att införas de närmaste veckorna. Det är en grej på vägen.

Som jag sa behöver man kanske också ändra lite på utbildningarna och skapa riktade platser. Det är exempelvis ett problem att det under förra året bara var en enda person från hela Östergötland som kom in på tandläkarutbildningen. Det är en brist för Östergötland. Många vill ju gärna flytta tillbaka till sin hemort.

Vi kanske måste ha ett riktat intag, så att en plats riktas så att en person från ett speciellt område ska kunna komma in.

Herr talman! Tack, ledamoten Rågsjö, för ytterligare frågor!

Jag tycker faktiskt att man har ett egenansvar om man har blivit så gammal. Du får ett allmänt tandvårdsbidrag. Du kan spara det i två år. Undersökningen kostar kanske en tusenlapp. Då kan du faktiskt gå till tandläkaren. Det krävs att du sköter dig också – borstar dina tänder två gånger om dagen och följer rekommendationerna.

Det handlar faktiskt om egenansvar. Jag tycker att den som har passerat 20 år är vuxen och måste ta ansvar för sitt liv. Man kan inte curla folk hela livet. Dessa ungdomar har ett ansvar. Jag fick tidigt lära mig att det bara är att ta ansvar. Du kan boka en tid och gå till en tandläkare. Om det skulle bli fruktansvärt dyrt går det också att få en avbetalningsplan.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Rågsjö, för dina frågor och din replik!

Som jag sa: För den grupp som har störst behov av högkostnadsskyddet, de 20 procent som slår i taket, rörde vi inte taket. Det är detta jag menar. För den grupp som har störst behov är det inte någon jättehöjning vi pratar om.

Jag håller med om att det kan vara grupper som tjänar väldigt mycket pengar. Men vi måste fortfarande ha ett system som håller efter. Det kan inte skena åt båda hållen med så mycket pengar.

Sedan kan jag tycka att vi kanske skulle behöva indexera högkostnadsskyddet lite mer varje år så att vi slipper den här kraftiga höjningen. Om vi ser att priserna enligt KPI går upp måste vi höja lite mer. Det är en lösning.

Fru talman och ledamoten Mikael Dahlqvist! Jag tror inte att vi skulle ha gjort någon annan prioritering. Vi har gjort en bra prioritering. Vi har inlett steget mot tiotandvården i och med detta.

Vi höjde högkostnadsskyddet. Personligen hade jag tyckt att man skulle indexera lite mer varje år. Det hade varit bättre. Det är nödvändigt, för kostnaderna för läkemedel har ökat. Det går inte att ha ett system där det bara rullar på. Till sist kommer vi inte att ha råd; vi måste hålla i pengarna.

Ni tjatar om skattesänkningarna för rika. Problemet är att skattesänkningarna är för alla, hela svenska folket. Med era skattehöjningar kan ni lova de här sakerna, tandvård till ungdomar och allt det. Samtidigt kommer ni att höja skatten för alla, så det blir ett nollsummespel i slutändan.

Fru talman! Tack för frågan, Mikael Dahlqvist!

Jag kan börja med att säga så här: Har du inte lyssnat på tandvårdsbranschen, alltså både privattandläkarna och folktandvården? Många ungdomar går inte till tandläkaren på sina bokade besök. Det är en sak. De har inget vårdbehov. Visst, du kan alltid hitta en människa som har druckit energidryck hela livet och inte borstat tänderna. Men ungdomar har god tandhälsa. De går bara till tandläkaren på regelbundna kontroller.

Den grupp som du pratar om, de äldre, har stort tandvårdsbehov. Vi flyttar resurser till den gruppen. Jag tycker inte att vi ställer grupper mot varandra. Det är ni som gör det. Med ert förslag kommer grupperna med störst behov inte att få tider. De kommer att få sitta och vänta på ungdomar som ska gå före. Om en ungdom i dag har gjort regelbundna besök, gått när de blivit kallade och skött och borstat sina tänder två gånger om dagen ska inte de ha behov av vård. Om de har behov av till exempel tandställning och upptäcker det när de är 15 år ställer de sig i kö.

Någon som inte har gått till tandläkaren och börjar gå dit först när de är 20 år kanske får en chock. Men jag ser inga problem med det här. Jag tycker att ni ställer grupper mot varandra. Den grupp som har störst behov kommer att få vänta längst på tandvård.

Jag har själv fått höra av folk från tandläkarbranschen att tiotandvården har blivit en succé. Många äldre har väntat på att det här skulle komma. Det ni gör är verkligen att ställa grupper mot varandra.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Den 1 januari i år trädde vår stora tandvårdsreform, tiotandvården, i kraft. Det är en reform som Sverigedemokraterna och Tidöregeringen har tagit fram tillsammans.

Reformen innebär att du som är 67 år eller äldre och behöver laga eller åtgärda dina tänder endast betalar 10 procent av referenspriset. Referenspriset är framtaget av branschen tillsammans med TLV. För behandlingar som inte omfattas gäller det ordinarie högkostnadsskyddet. Alla tandläkare som är anslutna till Försäkringskassan är skyldiga att ta emot dessa patienter.

Jag är stolt över att vi genomför denna reform. Vi talar om en grupp människor som har slitit hela livet. Många har låga pensioner och ibland bristande munhälsa. Nu får de en verklig möjlighet att prioritera sin tandvård. Alltför många har levt med oro, värk och skam. Dålig tandhälsa kan leda till ensamhet och psykisk ohälsa. Ingen ska behöva ställa sig frågan: Har jag råd att äta nästa månad, eller ska jag gå till tandläkaren? Nu får fler råd att gå till tandläkaren.

Låt mig ta ett exempel. Kent, 67 år, pensionär från Vendelsö, har väntat på denna reform. När han nyligen behövde göra en rotfyllning betalade han 410 kronor i stället för 4 100 kronor. Det är en enorm skillnad – pengar som nu kan gå till annat i livet, kanske till veteran-Saaben eller ett årskort till AIK Hockey.

Fru talman! Det har förekommit kritik mot reformen, bland annat från tandläkarhåll. Man menar att referenspriserna är för låga. Men då måste man också ställa frågan: Varför har inte branschen i större utsträckning bidragit med bättre och mer heltäckande underlag till TLV för att säkerställa rätt prisnivåer på olika behandlingar?

Tandvårdspriserna har ökat kraftigt de senaste åren. Riskkapitalbolag har köpt upp kliniker, och marknaden rör sig mot allt större kedjor. När konkurrensen minskar riskerar priserna att pressas upp. Ett vanligt klagomål från patienter är att de inte vet vad behandlingen kommer att kosta. De får otydliga besked, och slutnotan blir betydligt högre än väntat. Här måste informationen bli bättre. Fler behöver känna till Tandpriskollen och jämföra priser. Är det för dyrt – byt tandläkare! Konsumentmakten måste stärkas.

Fru talman! En annan stor utmaning är kompetensbristen inom tandvården. I storstadsregionerna är situationen relativt stabil, men utanför dessa – särskilt i glesbygden – är det svårt att rekrytera personal inom både privat och offentlig sektor. Bristen på tandhygienister är särskilt allvarlig. De utför ett förebyggande arbete som är nödvändigt för en god munhälsa på lång sikt.

Det är positivt att man ökar antalet antagna till tandläkarutbildningarna och gör överintag för att fler ska utbildas, men utbildning räcker inte – vi måste också säkerställa att personalen arbetar där behoven är som störst. I andra länder arbetar man med att skriva av delar av studielånen för den som tjänstgör i glesbygd under ett antal år. Man kan även reservera vissa utbildningsplatser för lokalt sökande för att stärka den regionala kompetensförsörjningen. Det är åtgärder vi bör överväga.

Fru talman! I Sverige ska vi vara stolta över medborgarnas goda munhälsa. Den bygger på ett långsiktigt och framgångsrikt arbete inom barntandvården med kallelser och regelbundna kontroller. Det är också ett ansvar för vårdnadshavare att se till att barn och ungdomar går på sina bokade besök. Här behöver även den privata tandvården ta större ansvar och bidra till att avlasta så att inte hela ansvaret hamnar på Folktandvården.

Tandläkare behöver varierande arbetsuppgifter. Det är viktigt för att de ska vilja stanna kvar i yrket. Att enbart arbeta med till exempel barn begränsar erfarenheten medan en bredare patientgrupp ger större kompetens och utvecklingsmöjligheter.

Med tiotandvården tar vi ett stort steg framåt. Detta är en reform som behöver utvidgas till större delar av befolkningen på sikt. Vi stärker tryggheten för äldre, förbättrar tillgängligheten och visar att tandhälsa är en del av den generella välfärden och att tänderna är en del av kroppen.

Fru talman! Utvecklingen inom läkemedelsbranschen går i en rasande takt. För bara några år sedan hade få kunnat föreställa sig att vi skulle ha effektiva läkemedel mot obesitas, som förändrar livet för många människor. Frågan är vad som kommer härnäst. Vilka genombrott ser vi om fem eller tio år?

Sverige är en ledande life science-nation. Det ska vi fortsätta att vara. Forskning och läkemedelsproduktion är avgörande för vår konkurrenskraft, för jobben och för vår bnp. Men det handlar också om trygghet. Pandemin och oron i omvärlden visar hur sårbara vi är när produktion ligger långt bort. Därför är det ett mycket viktigt besked att staten nu säkrar antibiotikaproduktion i Sverige genom att köpa en fabrik i Strängnäs. I dessa tider av osäkerhet måste vi kunna garantera tillgången till livsviktiga läkemedel.

Fru talman! I dag lever tusentals människor i Sverige med sällsynta diagnoser. De är beroende av särläkemedel och behandlingar som ofta redan finns men inte alltid når patienterna i tid. Här halkar vi efter flera av våra grannländer. Problemet är inte brist på innovation. Problemet är systemet. På den ena sidan har vi TLV och på den andra sidan regionerna och NT-rådet. När två aktörer ska fatta beslut uppstår långa processer. Ibland bromsas införanden med hänvisning till kostnader.

Vi måste våga se helheten. Är det billigast att en människa är sjukskriven, att Försäkringskassan betalar eller att kommunen får ökade kostnader för assistans? Det är ju samma skattepengar, men olika konton. När människor får rätt behandling i tid är det inte bara en kostnad. Det är en investering i livskvalitet, arbetsförmåga och samhällsekonomi.

Det ska inte spela någon roll var i Sverige man bor. Vården ska vara jämlik. Vårdansvarskommittén har föreslagit att staten ska ta större ansvar för läkemedel. Det är ett steg i rätt riktning, men vi är inte där än. Stuprörstänkandet måste få ett slut.

Fru talman! Ett annat område som kräver vår uppmärksamhet är de kliniska prövningarna. Under flera år har de minskat i Sverige. Glädjande nog ser vi nu en försiktig ökning, men vi behöver göra mer. Med bättre samordning, förenklade regelverk och tydligare ansvar kan vi stärka Sveriges position. Det ger patienter tidig tillgång till nya behandlingar och stärker oss som innovationsnation. Detta är också en ekonomisk fråga. En stark forskningssektor skapar tillväxt och framtidstro.

Fru talman! I höstas besökte vi i socialutskottet Skottland för att studera deras modell Pharmacy First. I stället för att först boka läkartid, sedan få recept och därefter hämta ut läkemedlet kan patienten gå direkt till apoteket. Där gör en farmaceut en bedömning och ger rätt behandling och rådgivning. Det frigör läkartid för dem med mer komplexa behov.

Vi har högutbildade farmaceuter. Vi har apotek med generösa öppettider. Vi har kompetensen. Det finns en bred enighet om att detta är en klok reform, men den bromsas fortfarande av vissa aktörer. Den skulle gynna patienter, avlasta vården och stärka effektiviteten.

Fru talman! Under året höjdes högkostnadsskyddet. Det var ett svårt men nödvändigt beslut för att värna systemets långsiktiga hållbarhet. Sedan 2012 har statens läkemedelskostnader ökat med 55 procent. Patienternas kostnader har under samma tid ökat med 21 procent. Den utvecklingen är inte hållbar. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att de sjukaste, som snabbt når frikortsnivån, inte påverkas när de väl nått taket. För dem kvarstår högkostnadsskyddet på 7 117 kronor. Många slår i taket redan vid första uttaget. Det är solidaritet i praktiken. De med störst behov får mest stöd.

Avslutningsvis: En frisk och välmående befolkning är grunden för ett starkt samhälle. Därför måste vi fortsätta utveckla läkemedelspolitiken med både hjärta och helhetssyn.

Herr talman! Flera hundratusen människor i Sverige lever i dag med sällsynta diagnoser och är i behov av så kallade särläkemedel.

Trots att Sverige ofta framhålls som en ledande life science-nation ligger vi i dag efter många andra europeiska länder när det gäller att godkänna och tillgängliggöra nya läkemedel. En bidragande orsak är den svenska modellen, där två separata aktörer – TLV på ena sidan och regionerna inom NT-rådet på andra sidan – ansvarar för bedömningen och införandet av nya läkemedel.

Denna ordning leder ofta till långa och resurskrävande processer, vilket får till följd att patienter med stora medicinska behov får vänta betydligt längre på behandling jämfört med patienter i andra EU-länder. Den långsamma processen riskerar inte bara att försämra livskvaliteten och överlevnaden för patienter med sällsynta diagnoser utan underminerar på sikt även Sveriges ställning som ledande life science-nation.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att säkerställa att fler särläkemedel kan godkännas och införas snabbare i Sverige, så att patienter med sällsynta diagnoser får tillgång till nödvändig behandling utan oskäligt dröjsmål?

Herr talman! I Sverige ser vi i dag en omfattande problematik med hundsmuggling. Hundar förs in från framför allt Östeuropa och säljs via nätet till svenska köpare. Många av dessa hundar säljs under oseriösa former, exempelvis på parkeringsplatser eller av personer som inte kan svara på grundläggande frågor om hundarnas bakgrund. Här vilar ett tydligt ansvar på köparna att agera med gott omdöme.

Hundsmugglingen innebär dock inte bara ett djurskyddsproblem. Den utgör även en betydande risk för att smittsamma sjukdomar förs in i Sverige, sjukdomar som kan drabba både hundar och människor. När sådana sjukdomar väl har fått fäste i landet är de ofta mycket svåra att bekämpa. Därtill har flera insmugglade hundar visat sig vara i så dåligt skick att de måste avlivas kort efter köpet. På så vis bidrar köpare som väljer att handla från oseriösa aktörer indirekt till kriminalitet och djurplågeri.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att motverka både hundsmuggling och försäljning av illegalt införda hundar och för att förtydliga ansvaret för köparna – innan vi står inför en allvarlig incident och spridning av smittsamma sjukdomar?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen Ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård.

Vi gick till val på detta 2022, och nu tas det första steget i rätt riktning. Den 1 januari tar vi ett viktigt steg för svenska pensionärer. För personer som har fyllt 67 år och som har arbetat och slitit hela livet blir det betydligt billigare att gå till tandläkaren. Det handlar om tiotandvården. Det är ett tydligt exempel på hur samhället prioriterar den som har byggt landet.

Tänderna är en del av kroppen. De är ingen lyx. Ändå har många äldre tvingats leva med smärta, infektioner och skam. Pensionen räcker inte alltid. Det är orättvist. Har man arbetat hela livet borde det inte kunna innebära att man inte har råd att gå till tandläkaren.

I dag tar vi ansvar. Reformen innebär att staten betalar 90 procent av kostnaden och patienten 10 procent. Det är tryggt, förutsägbart och rätt. Denna reform sätter svenska pensionärer först, eftersom de som har byggt landet inte ska behöva välja mellan att laga tänderna eller att köpa mat. Skattepengar ska användas för människor och inte för onödig byråkrati.

Referenspriserna har tagits fram av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, i dialog med tandvårdsbranschen. Vissa har sagt att priserna är för låga, men utan tydliga ramar hade reformen inte varit möjlig. Vårdgivarna får inte ta mer betalt än referenspriset. Om man är ansluten till Försäkringskassans system måste man ta emot patienterna, och det skapar ordning och trygghet. Därmed blir 29 procent av marknaden prisreglerad. Resten fungerar som tidigare. Tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet finns kvar. Stabilitet och valfrihet fortsätter. Undersökningar ingår inte i tiotandvården, men allmänt tandvårdsbidrag gäller fortfarande.

Samtidigt ska Ivo genomföra hårdare kontroller, och det ska bli tydligare krav på vem som driver klinikerna. Det är nödvändigt när staten satsar så stora summor pengar. Välfärdskriminalitetens tentakler smyger sig in överallt, och vi måste alltid ligga steget före.

Herr talman! Folktandvården bär ett stort ansvar för barntandvården. Det ska man fortsätta göra, men den privata tandvården måste ta sitt ansvar och avlasta folktandvården. Det handlar också om personalen. Tandläkare måste kunna utvecklas, arbeta med alla åldrar och vilja stanna kvar i yrket och kanske inte bara jobba med barn.

Bristen på tandläkare och tandhygienister är stor, särskilt utanför storstäderna. Här krävs långsiktiga och hållbara lösningar så att Sverige kan erbjuda tandvård över hela landet.

Vi har i dag en mycket stark barntandvård tack vare ett förebyggande arbete, tydliga kallelser och avgiftsfri tandvård för barn och unga. Det fungerar och ska fortsätta fungera, men ansvaret är delat. Vårdnadshavarna måste se till att barnen går på kontroller. Det förebyggande arbetet minskar lidande och framtida kostnader, och detta är en besparing för hela samhället.

Herr talman! Många över 67 år väntar nu med sitt tandläkarbesök till efter den 1 januari. Det visar hur efterlängtad reformen är, och det visar att politiken gör skillnad när den fokuserar på rätt prioriteringar. Sverigedemokraterna står för trygg, rättvis och ansvarsfull välfärd. Svenska äldre prioriteras. Skattepengar används med förnuft. Därför yrkar jag bifall till propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Herr talman! Tack, Gustaf Lantz, för dina frågor!

Jag kan säga att jag helt klart alltid är för hårdare tag. Jag tycker att vi behöver vara tuffare. Vi ska komma ihåg att de kriminella kan lagen. De kommer att anpassa sig och kunna se kryphålen, så vi måste hela tiden ligga steget före. Vi måste hålla efter dem, skärpa kontrollerna och hitta deras kryphål. Det är jätteviktigt, för de kriminella tar in jurister som visar dem kryphålen i lagen, och så hoppar de in där. Det ska vi komma ihåg.

Jag och mitt parti vill att det ska bli hårdare. Vi måste hitta kryphålen, och vi måste hela tiden bli tuffare mot de kriminella. De kommer inte bara att sluta med att bedriva HVB-hem, utan de kommer att hitta nya boendeformer och nya anställningsformer. Här måste vi hitta nya och hårdare tag hela tiden.

Det kan låta jättebra att en kommun ska driva ett HVB-hem. Men jag har hört den här frågan förut, även i kommunerna: Hur tänker Socialdemokraterna – ska kommunen driva HVB-hem i den egna kommunen eller i någon annan kommun? Det är min motfråga.